För behandling av akuta skov av lindrig till medelsvår ulcerös kolit.

Salofalk 1 g tabletter är kontraindicerade vid:

• överkänslighet mot den aktiva substansen, mot salicylater eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll

• gravt nedsatt lever- eller njurfunktion.

Dosering

Vuxna

Rekommenderad daglig dos för behandling av akuta skov av lindrig till medelsvår ulcerös kolit är en Salofalk 1 mg tablett tre gånger dagligen (morgon, middag och kväll, motsvarande 3 mg mesalazin dagligen).

Pediatrisk population

Det finns endast begränsad dokumentation beträffande effekt hos barn (ålder 6‑18 år).

Barn 6 år och äldre och som väger > 40 kg

Dosen ska bestämmas individuellt, med start om 30‑50 mg/kg/dag i uppdelade doser. Maximal dos: 75 mg/kg/dag. Den totala dosen ska inte överstiga maximal vuxendos.

Barn som väger över 40 kg kan behandlas med samma dos som för vuxna.

Barn 6 år och äldre och som väger < 40 kg

Till barn som väger upp till 40 kg är det fördelaktigt att använda mesalazinpreparat med lägre styrka (t.ex. läkemedel som innehåller 500 mg mesalazin).

Administreringssätt

Salofalk 1 g tabletter ska tas 1 timme före måltid. De ska inte tuggas utan sväljas hela, för att säkerställa att enterobeläggningen bibehålls och tas med rikligt med vätska.

Vid svårigheter att svälja tabletten ska en annan beredningsform av mesalazin (t.ex. granulat) användas.

Behandling med Salofalk 1 g tabletter ska administreras regelbundet och konsekvent för att uppnå önskad terapeutisk effekt.

Behandlingens längd

Behandling av akuta skov av ulcerös kolit pågår vanligtvis i 8 veckor. Behandlingstiden bestäms av läkaren.

Anmärkning

Standardbehandlingen för underhåll av remission är 500 mg mesalazin tre gånger dagligen. För denna indikation finns läkemedel innehållande 500 mg mesalazin tillgängliga.

Kontroll av blodprover (differentierad blodstatus; leverfunktionstester såsom ALAT eller ASAT; serumkreatinin) och urinstatus (urinstickor) ska utföras före och under behandlingen, enligt behandlande läkares bedömning. Som en riktlinje rekommenderas uppföljningstester 14 dagar efter behandlingens början och därefter ytterligare två eller tre tester med 4 veckors intervall.

Om provsvaren är normala ska uppföljningstester utföras var tredje månad. Skulle symtom uppträda ska dessa tester omedelbart utföras.

Försiktighet rekommenderas hos patienter med nedsatt leverfunktion.

Mesalazin bör inte användas av patienter med nedsatt njurfunktion. Mesalazin‑inducerad renal toxicitet bör misstänkas om njurfunktionen försämras under behandlingen. Om så är fallet ska behandlingen med Salofalk 1 g tabletter omedelbart avbrytas.

Fall av nefrolitiasis har rapporterats vid användningen av mesalazin, inklusive stenar med ett mesalazininnehåll på 100 %. Det rekommenderas att se till att tillräcklig mängd vätska intas under behandlingen.

Mesalazin kan orsaka rödbrun missfärgning av urinen efter kontakt med natriumhypokloritblekmedel (t.ex. i toaletter rengjorda med natriumhypoklorit som finns i vissa blekmedel).

Mycket sällsynta fall av allvarlig bloddyskrasi har rapporterats med mesalazin. Hematologiska undersökningar ska genomföras om patienten har blödningar, blåmärken, purpura, anemi, feber eller faryngolaryngeal smärta utan känd orsak. Behandling med Salofalk 1 g ska avbrytas vid misstänkt eller bekräftad bloddyskrasi.

Sällsynta fall av mesalazin-inducerade överkänslighetsreaktioner i hjärtat (myokardit och perikardit) har rapporterats. Behandling med Salofalk 1 g tabletter ska då omedelbart avbrytas.

Patienter med lungsjukdom, särskilt astma, ska övervakas mycket noga under behandling med mesalazin.

Allvarliga hudbiverkningar

Allvarliga hudbiverkningar, som läkemedelsreaktion med eosinofili och systemiska symtom (DRESS), Stevens-Johnsons syndrom (SJS) och toxisk epidermal nekrolys (TEN), har rapporterats i samband med mesalazinbehandling.

Mesalazin ska sättas ut vid första tecken och symtom på allvarliga hudreaktioner, såsom hudutslag, slemhinnelesioner eller något annat tecken på överkänslighet.

Patienter som tidigare fått biverkningar av preparat innehållande sulfasalazin ska noga övervakas vid påbörjande av en behandling med mesalazin.

Om Salofalk 1 g tabletter orsakar akuta symtom på överkänslighet, till exempel magkramper, akuta buksmärtor, feber, svår huvudvärk och hudutslag uppträder, ska behandlingen omedelbart avbrytas.

Anmärkning

Hos patienter som har genomgått tarmresektion/tarmoperation i ileocekalregionen med borttagning av ileocekalklaffen, kan det hända att Salofalk 1 g tabletter utsöndras icke upplösta i avföringen på grund av snabb tarmpassage.

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per tablett, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.

Specifika interaktionsstudier har inte utförts.

Hos patienter som samtidigt behandlas med azatioprin, 6-merkaptopurin eller tioguanin ska risken för en ökad myelosuppressiv effekt av azatioprin, 6-merkaptopurin eller tioguanin tas i beaktande.

Det finns svaga bevis på att mesalazin kan minska den antikoagulerande effekten av warfarin.

Det finns inga adekvata data avseende användningen av mesalazin hos gravida kvinnor. Resultat från ett begränsat antal exponeringar hos gravida kvinnor tyder emellertid inte på att mesalazin utövar någon negativ effekt under graviditeten eller på fostrets/det nyfödda barnets hälsa. Hittills föreligger inga relevanta epidemiologiska data. Ett enstaka fall av njursvikt hos det nyfödda barnet har rapporterats efter hög, långvarig dos av mesalazin (2‑4 g, peroralt) till den gravida kvinnan.

Djurstudier med peroralt givet mesalazin tyder inte på direkta eller indirekta skadliga effekter med avseende på dräktighet, embryonal/fetal utveckling, förlossning eller postnatal utveckling.

Salofalk 1 g tabletter ska endast ges till gravida kvinnor sedan fördelen av behandlingen bedömts uppväga den eventuella risken.

N-acetyl-5-aminosalicylsyra, och i mindre utsträckning mesalazin, utsöndras i bröstmjölk. Det finns emellertid endast begränsade data från användning under amningsperioden. Överkänslighetsreaktioner som t.ex. diarré hos spädbarnet kan inte uteslutas. Salofalk 1 g tabletter ska därför ges till ammande mödrar först sedan fördelen av behandlingen bedömts uppväga den eventuella risken. Om spädbarnet utvecklar diarré ska amningen avslutas.

Mesalazin har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Följande biverkningar har observerats efter administrering av mesalazin:

* se avsnitt Varningar och försiktighet för mer information

Allvarliga hudbiverkningar, som läkemedelsreaktion med eosinofili och systemiska symtom (DRESS), Stevens-Johnsons syndrom (SJS) och toxisk epidermal nekrolys (TEN), har rapporterats i samband med mesalazinbehandling (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Fotosensitivitet

Mer allvarliga reaktioner rapporteras hos patienter med befintliga hudsjukdomar såsom atopisk dermatit och atopiskt eksem.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, men alla kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Det finns sällsynta data om överdosering (t.ex. avseende självmord med höga orala doser av mesalazin) som inte tyder på njur- eller levertoxicitet. Det finns ingen specifik antidot och behandlingen är symtomatisk och stödjande.

Verkningsmekanism

Mekanismen bakom den antiinflammatoriska effekten är okänd. Resultat från studier in vitro tyder på att hämning av lipoxygenas kan spela en roll.

Effekter på prostaglandinkoncentrationerna i tarmmukosan har också påvisats. Mesalazin (5-aminosalicylsyra/5-ASA) kan också fungera genom att binda fria radikaler i form av reaktiva syreföreningar.

Farmakodynamisk effekt

Peroralt tillfört mesalazin har framför allt lokala effekter på tarmmukosan och i submukosan, som nås från tarmens luminala sida. Det är därför viktigt att mesalazin finns tillgängligt i det inflammerade området. Den systemiska biotillgängligheten/plasmakoncentrationen av mesalazin har därför ingen relevans för den terapeutiska effekten utan snarare ur säkerhetssynpunkt. För att uppfylla dessa kriterier har Salofalk 1 g tabletter dragerats med Eudragit L; de är därmed gastroresistenta och frisättningen av mesalazin är pH-beroende.

Allmänna synpunkter på mesalazin:

Absorption

Absorptionen av mesalazin är mest uttalad i proximala delar av magtarmkanalen och lägst i de distala delarna.

Metabolism

Mesalazin metaboliseras både presystemiskt av tarmmukosan och i levern till den farmakologiskt inaktiva N-acetyl-5-aminosalicylsyra (N-Ac-5-ASA). Acetyleringen tycks vara oberoende av om patienten tillhör gruppen långsamma eller snabba acetylerare. Viss acetylering inträffar via bakteriell aktivitet i kolon. Bindningen av mesalazin och N‑Ac‑5‑ASA till plasmaproteiner är 43 % respektive 78 %.

Eliminering

Mesalazin och dess metabolit N-Ac-5-ASA elimineras via faeces (huvuddelen), urin (varierar mellan 20 % och 50 % beroende på administreringssätt, beredningsform respektive frisättningsvägen för mesalazin) samt via galla (mindre del). Renal utsöndring sker huvudsakligen i form av N-Ac-5-ASA.

Cirka 1 % av den totala mängden peroralt tillförd mesalazin passerar över i bröstmjölk, framför allt som N-Ac-5-ASA.

För Salofalk 1 g tabletter gäller särskilt:

Frisättning av mesalazin från Salofalk 1 g tabletter börjar efter en fördröjningsfas på cirka 4 timmar. Maximala plasmakoncentrationer av mesalazin uppnås efter 8 timmar och är 2,5 ± 3,4 µg/ml för mesalazin och 2,5 ± 2,4 µg/ml för metaboliten N-Ac-5-ASA efter en engångsdos.

Gängse studier avseende allmäntoxicitet, gentoxicitet, karcinogenicitet (råtta), och reproduktionseffekter visade inte några särskilda risker för människa.

Njurtoxicitet (renal papillär nekros och epitelskada i proximala tubuli [pars convoluta] eller i hela nefronet) har setts i toxicitetsstudier med upprepade doser av mesalazin. Den kliniska relevansen av dessa fynd är okänd.

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

Varje enterotablett innehåller 1 g mesalazin.

Förteckning över hjälpämnen

Mikrokristallin cellulosa

Povidon K 25

Karmellosnatrium

Metakrylsyra-metylmetakrylat-sampolymer (1:1) (Eudragit L 100)

Metakrylsyra-metylmetakrylat-sampolymer (1:2) (Eudragit S 100)

Kalciumstearat [växtbaserat]

Talk

Makrogol 6000

Hypromellos

Kolloidal, vattenfri kiseldioxid

Gul järnoxid (E172)

Titandioxid (E 171)

Ej relevant.

Mesalazin

Miljörisk: Risk för miljöpåverkan av mesalazin kan inte uteslutas då ekotoxikologiska data saknas.
Nedbrytning: Det kan inte uteslutas att mesalazin är persistent, då data saknas.
Bioackumulering: Mesalazin har låg potential att bioackumuleras.

Hållbarhet

3 år

Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Särskilda anvisningar för destruktion

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Enterotablett.

Gula till ockragula, avlånga (20‑21 mm), bikonvexa enterotabletter med avrundade kanter och slät yta.