Ibumetin är avsett för vuxna och ungdomar över 12 år med kroppsvikt från 40 kg, för kortvarig symtomatisk behandling av lätt till måttlig smärta såsom huvudvärk, primär dysmenorré (menstruationssmärta), tandvärk, muskel- och ledvärk samt feber i samband med förkylning.

• Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

• Patienter som tidigare har uppvisat överkänslighetsreaktioner (t.ex. bronkospasm, astma, rinit, angioödem eller urtikaria) i samband med intag av acetylsalicylsyra eller andra NSAID.

• Patienter med anamnes av gastrointestinal blödning eller perforation i samband med tidigare behandling med NSAID.

• Patienter med aktiv eller anamnes av återkommande gastrointestinalt sår/blödning (två eller flera tydliga episoder av påvisad ulceration eller blödning).

• Patienter med gravt nedsatt lever- eller njurfunktion (se avsnitt Varningar och försiktighet).

• Patienter med svår hjärtsvikt (NYHA Klass IV)

• Patienter med cerebrovaskulär eller annan aktiv blödning.

• Patienter med oklara blodbildningsstörningar.

• Patienter med svår uttorkning (orsakad av kräkningar, diarré eller otillräckligt vätskeintag).

• Patienter som är gravida i tredje trimestern (se avsnitt Graviditet).

Dosering

Risken för biverkningar kan minimeras genom att använda lägsta effektiva dos under kortast möjliga behandlingstid som behövs för att kontrollera symtomen (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Vuxna och ungdomar över 12 år med kroppsvikt från 40 kg

En kapsel (400 mg) tas med vatten.

Upprepa därefter med en kapsel (400 mg) om nödvändigt, med minst 6 timmars mellanrum. Ta inte mer än tre kapslar (1200 mg) under en 24-timmarsperiod.

Om ungdomar behöver detta läkemedel i mer än 3 dagar i följd, eller om symtomen förvärras, ska läkare rådfrågas.

Om vuxna behöver detta läkemedel i mer än 3 dagar i följd vid feber, mer än 4 dagar i följd vid smärta, eller om symtomen förvärras, ska läkare rådfrågas.

Effekten av Ibumetin kan fördröjas vid intag kort efter en måltid. Om detta inträffar, ta ej mer Ibumetin än rekommenderat i detta avsnitt, eller avstå helt till dess att 6 timmar förflutit.

Särskilda patientgrupper

Äldre

Ingen dosjustering krävs. Däremot har äldre en ökad risk för allvarliga konsekvenser av biverkningar. Om det anses nödvändigt att behandla med NSAID, ska lägsta effektiva dos under kortast möjliga tid eftersträvas. Patienten ska regelbundet kontrolleras med avseende på gastrointestinal blödning under behandling med NSAID. Om njur- eller leverfunktionen är nedsatt ska dosen utvärderas individuellt.

Nedsatt njurfunktion

Försiktighet ska iakttagas vid dosering av ibuprofen till patienter med nedsatt njurfunktion. Dosen ska utvärderas individuellt. Dosen ska hållas så låg som möjligt och njurfunktionen följas (se avsnitt Kontraindikationer, Varningar och försiktighet och Farmakokinetik)

Nedsatt leverfunktion

Försiktighet ska iakttagas vid dosering av ibuprofen till patienter med nedsatt leverfunktion. Dosen ska utvärderas individuellt och hållas så låg som möjligt (se avsnitt Kontraindikationer, Varningar och försiktighet och Farmakokinetik).

Pediatrisk population

Detta läkemedel ska inte användas av barn under 12 år eller ungdomar som väger mindre än 40 kg. Andra lämpligare beredningsformer av ibuprofen finns tillgängliga för dem.

Administreringssätt

För snabbare inträdande av effekt kan läkemedlet tas på tom mage. Patienter med känslig mage rekommenderas att ta ibuprofen tillsammans med mat.

Ta Ibumetin med ett glas vatten. Ibumetin ska sväljas hela och får ej tuggas, delas, krossas eller sugas på för att undvika obehag i munnen och halsirritation.

Allmän försiktighet

Biverkningar kan minimeras genom att använda den lägsta effektiva dosen under kortast möjliga tid, som krävs för att kontrollera symtomen (se avsnitt Dosering och gastrointestinala och kardiovaskulära risker nedan).

Vid långvarig användning av smärtstillande läkemedel kan huvudvärk uppstå. Huvudvärken ska ej behandlas med doshöjning av läkemedlet.

Försiktighet ska vidtas vid följande tillstånd:

• Systemisk lupus erythematosus (SLE) och närbesläktade bindvävssjukdom, på grund av förhöjd risk för aseptisk meningit (se avsnitt Biverkningar).

• Försiktighet ska iakttas hos patienter vid kongenital störning i porfyri-metabolismen (t.ex. akut intermittent porfyri).

• Gastrointestinal sjukdom eller kronisk inflammatorisk tarmsjukdom (ulcerös kolit, Crohns sjukdom) eftersom dessa sjukdomar kan försämras (se avsnitt Biverkningar).

• Hypertoni eller hjärtsvikt (se avsnitt Kontraindikationer och Biverkningar).

• Nedsatt njurfunktion då njurfunktionen kan försämras ytterligare (se avsnitt Kontraindikationer och Biverkningar).

• Nedsatt leverfunktion (se avsnitt Kontraindikationer och Biverkningar).

• Omedelbart efter omfattande kirurgiska ingrepp.

• Patienter som lider av hösnuva, näspolyper, kroniska obstruktiva luftvägssjukdomar eller med anamnes av allergiska reaktioner på grund av ökad risk för att få en allergisk reaktion. Dessa kan yttra sig som en astma-attack (så kallad ’analgetisk astma’), Quinckes ödem eller urtikaria.

Maskering av symtom på underliggande infektioner

Ibuprofen kan maskera symtom på infektioner, vilket kan leda till att insättning av lämplig behandling fördröjs och därmed till sämre utfall av infektionen. Detta har iakttagits vid samhällsförvärvade bakteriella lunginflammationer och bakteriella komplikationer av varicella. När ibuprofen administreras mot feber eller för smärtlindring vid infektioner rekommenderas övervakning av infektionen. Om patienten inte är inlagd på sjukhus ska denne kontakta läkare om symtomen kvarstår eller förvärras.

Gastrointestinala effekter

Samtidig användning av ibuprofen och andra NSAID, inklusive selektiva cyklooxygenas-2-(COX-2-hämmare ökar risken för biverkningar och ska undvikas (se sektion Interaktioner).

Äldre

Äldre har en ökad risk för biverkningar vid behandling med NSAID, särskilt gastrointestinal blödning och perforation, som kan vara fatala (se avsnitt Dosering).

Gastrointestinal blödning, ulceration och perforation

Gastrointestinal blödning, ulceration och perforation, som kan vara fatala, har rapporterats för samtliga NSAID-preparat och kan uppträda när som helst under behandlingen, med eller utan varningssymtom och utan tidigare förekomst av allvarliga gastrointestinala biverkningar.

Behandlingen ska avbrytas om patienten som tar ibuprofen utvecklar gastrointestinal blödning eller ulceration.

Risken för gastrointestinal blödning, ulceration eller perforation är högre vid ökande doser av NSAID hos patienter med anamnes på ulcus, särskilt om detta lett till blödning eller perforation (se avsnitt Kontraindikationer), och hos äldre. Dessa patienter bör börja behandlingen med lägsta möjliga dos. Kombinationsbehandling med skyddande läkemedel (t.ex. misoprostol eller protonpumpshämmare) bör övervägas för dessa patienter, och även för patienter som behöver samtidig medicinering med låga doser acetylsalicylsyra eller andra läkemedel som kan öka risken för gastrointestinala biverkningar (se nedan och avsnitt Interaktioner).

Patienter med anamnes på gastrointestinal toxicitet, särskilt äldre patienter, ska rapportera alla ovanliga buksymtom (speciellt gastrointestinal blödning), särskilt i början av behandlingen. Försiktighet bör iakttas för patienter som samtidigt behandlas med läkemedel som kan öka risken för ulceration eller blödning, t.ex. orala kortikosteroider, antikoagulantia såsom warfarin, selektiva serotoninåterupptagshämmare eller trombocytaggregationshämmande medel såsom acetylsalicylsyra (se avsnitt Interaktioner).

NSAID-preparat ska ges med försiktighet till patienter med gastrointestinalsjukdom i anamnesen (ulcerös kolit, Crohns sjukdom) eftersom dessa sjukdomar kan försämras (se avsnitt Biverkningar).

Luftvägssjukdomar

Ibuprofen ska administreras med försiktighet till patienter som har eller tidigare har haft bronkialastma, kronisk rinit eller allergiska sjukdomar eftersom ibuprofen har rapporterats orsaka bronkospasm, urtikaria eller angioödem hos dessa patienter.

Allvarliga kutana biverkningar (SCAR)

Allvarliga kutana biverkningar (SCAR) inklusive exfoliativ dermatit, erythema multiforme, Stevens-Johnsons syndrom (SJS), toxisk epidermal nekrolys (TEN), läkemedelsreaktion med eosinofili och systemiska symptom (DRESS-syndrom), och akut generaliserad exantematös pustulos (AGEP), vilka kan vara livshotande eller dödliga, har rapporterats i samband med användning av ibuprofen (se avsnitt Biverkningar). De flesta av dessa reaktioner inträffade inom den första månaden.

Om tecken och symtom som tyder på dessa reaktioner uppstår ska behandlingen med ibuprofen omedelbart upphöra och en alternativ behandling tas under övervägande (i tillämpliga fall).

I sällsynta fall kan allvarliga komplikationer av hud- och mjukdelsinfektioner ha sitt ursprung i vattkoppor. Behandling med ibuprofen bör undvikas vid vattkoppor.

Kardiovaskulära och cerebrovaskulära effekter

Försiktighet ska vidtas före behandlingsstart för patienter med hypertoni och/eller hjärtsvikt i anamnesen eftersom vätskeretention, hypertoni och ödem har rapporterats i samband med NSAID-behandling.

Kliniska studier tyder på att användning av ibuprofen, särskilt vid en hög dos (2 400 mg/dag), kan vara förknippad med en lätt ökad risk för arteriella trombotiska händelser (t.ex. hjärtinfarkt eller stroke). Epidemiologiska studier har generellt sett inte antytt något samband mellan en låg dos av ibuprofen (t.ex. ≤ 1 200 mg/dag) och en ökad risk för arteriella trombotiska händelser.

Patienter med okontrollerad hypertoni, kongestiv hjärtsvikt (NYHA II-III), etablerad ischemisk hjärtsjukdom, perifer arteriell sjukdom och / eller cerebrovaskulär sjukdom bör endast behandlas med ibuprofen efter noggrant övervägande, och höga doser (2 400 mg/dag) bör undvikas.

Noggrant övervägande krävs också före initiering av långtidsbehandling hos patienter med riskfaktorer för kardiovaskulära händelser (t.ex. hypertoni, hyperlipidemi, diabetes mellitus, rökning), särskilt om höga doser av ibuprofen (2 400 mg/dag) erfordras.

Fall av Kounis syndrom har rapporterats hos patienter som behandlas med Ibumetin. Kounis syndrom har definierats som kardiovaskulära symtom sekundärt till en allergisk reaktion eller överkänslighetsreaktion och är förknippat med koronar artärkonstriktion som potentiellt kan leda till hjärtinfarkt.

Övrigt

Svåra akuta överkänslighetsreaktioner (t.ex. anafylaktisk chock) förekommer mycket sällan. Vid första tecken på överkänslighetsreaktion, efter att ha tagit ibuprofen, måste behandlingen avbrytas.

Nödvändiga medicinska åtgärder för behandling av symtomen måste vidtas av kunnig sjukvårdspersonal.

Ibuprofen kan tillfälligt hämma trombocytaggregationen. Patienter med koagulationsstörningar bör därför noggrant kontrolleras vid behandling.

Vid administrering av Ibumetin under längre tid krävs regelbunden uppföljning av levervärden, njurfunktion och blodvärden.

Långtidsanvändning av analgetika mot huvudvärk, oavsett sort, kan förvärra den. Om detta upplevs eller misstänks bör medicinsk rådgivning ges och behandlingen avbrytas. Diagnosen läkemedelsinducerad huvudvärk bör misstänkas hos patienter som har frekvent eller daglig huvudvärk trots (eller på grund av) regelbunden användning av läkemedel mot huvudvärk.

Generellt sett kan en vanemässig användning av smärtstillande medel, och särskilt en kombination av flera smärtstillande läkemedel, leda till bestående njurskador med risk för njursvikt (analgetisk nefropati). Risken kan vara förhöjd vid fysisk belastning i kombination med saltförlust och uttorkning.

Samtidig alkoholkonsumtion kan leda till ökning av ibuprofenrelaterade biverkningar, vid användning av NSAID-preparat, särskilt från magtarmkanalen eller centrala nervsystemet.

Det finns vissa belägg för att läkemedel som hämmar cyklo-oxygenas/prostaglandinsyntesen kan orsaka nedsatt fertilitet hos kvinnor genom att påverka ägglossningen. Effekten är reversibel efter avslutad behandling (se avsnitt Graviditet).

Det finns risk för nedsatt njurfunktion hos dehydrerade ungdomar.

Detta läkemedel innehåller sorbitol. Patienter med hereditär fruktosintolerans bör inte använda detta läkemedel.

Acetylsalicylsyra (lågdos)

Samtidig administrering av ibuprofen och acetylsalicylsyra är i allmänhet inte rekommenderat på grund av risken för ökade biverkningar.

Experimentella data antyder att ibuprofen kompetitivt kan hämma effekten som acetylsalicylsyra i lågdos har på trombocytaggregationen när dessa ges samtidigt. Även om det finns osäkerheter kring extrapolering av dessa data till den kliniska situationen, kan man inte utesluta möjligheten att en regelbunden, långvarig användning av ibuprofen eventuellt kan tänkas minska den hjärtskyddande effekten hos acetylsalicylsyra i lågdos. Ingen kliniskt relevant effekt anses sannolik vid tillfällig användning av ibuprofen (se avsnitt Farmakodynamik).

Andra NSAID-läkemedel, inklusive selektiva hämmare av cyklooxygenas-2

Samtidig användning av olika NSAID kan öka risken för gastrointestinal ulceration och blödning på grund av synergisk effekt. Därför ska samtidig användning av ibuprofen med andra NSAID undvikas (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Digoxin, fenytoin, litium

Det finns evidens för en potentiell ökning av plasmanivåerna av dessa läkemedel vid samtidig administrering av ibuprofen. Vid korrekt användning (maximal dosering i 4 dagar) behövs vanligen ingen monitorering av plasmakoncentrationerna av litium och fenytoin.

Kortikosteroider

Kortikosteroider kan öka risken för gastrointestinal ulceration eller blödning. (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Trombocytaggregationshämmande medel och selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI):

Ökad risk för gastrointestinal blödning (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Antikoagulantia

NSAID kan förstärka effekterna av antikoagulantia, såsom warfarin och tiklopidin (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Probenecid och sulfinpyrazon

Läkemedel som innehåller probenecid eller sulfinpyrazon kan fördröja utsöndring av ibuprofen.

Diuretika, ACE-hämmare, beta-receptorblockerare och angiotensin-II-antagonister

NSAID kan minska effekten hos diuretika och andra antihypertensiva läkemedel. För vissa patienter med nedsatt njurfunktion (t.ex. dehydrerade patienter eller äldre patienter med nedsatt njurfunktion) finns risk för ytterligare försämring av njurfunktionen, inklusive akut njursvikt, som vanligen är reversibel, vid samtidig administrering av ACE-hämmare, betablockerare eller angiotensin II antagonister och cyklooxygenashämmare. Kombinationen bör därför ges med försiktighet, speciellt till äldre. Patienterna bör vara tillräckligt hydrerade och uppföljning av njurfunktionen ska övervägas efter insatt kombinationsbehandling.

Kaliumsparande diuretika

Samtidig användning av kaliumsparande diuretika kan öka risken för hyperkalemi.

Kolestyramin

Samtidig behandling med kolestyramin och ibuprofen resulterar i förlängd och reducerad (25 %) absorption av ibuprofen. Läkemedlen ska ges med minst en timmes mellanrum.

Metotrexat

Administrering av ibuprofen inom 24 timmar före och efter administrering av metotrexat kan leda till en ökning av metotrexat i plasma och ökad toxicitet.

Ciklosporin

Risken att ciklosporin orsakar njurskada ökar vid samtidig administrering av NSAID-läkemedel. Denna effekt kan ej uteslutas vid kombination av ciklosporin och ibuprofen. Vid kombinationsbehandling måste därför njurfunktionen följas noggrant.

Takrolimus

Samtidig administrering av ibuprofen och takrolimus ökar risken för nefrotoxicitet.

Zidovudin

Det finns bevis för ökad risk för hemartros och hematom hos HIV-positiva med blödarsjuka som samtidigt behandlas med zidovudin och ibuprofen. Det finns ökad risk för hematopoetisk toxicitet när NSAID ges tillsammans med zidovudine.

Aminoglykosider

NSAID kan förlångsamma eliminationen av aminoglykosider och öka deras toxicitet.

Sulfonureider

Kliniska studier har visat interaktioner mellan NSAID och orala blodglukossänkande läkemedel (sulfonureider). Även om interaktionerna mellan ibuprofen och sulfonureider ännu inte är beskrivna, rekommenderas kontroll av glukosnivåer i blodet som försiktighetsåtgärd vid samtidig användning.

Kinolonantibiotika

Djurdata tyder på att NSAID-preparat kan öka risken för krampanfall i samband med kinolonantibiotika. Patienter som tar NSAID tillsammans med kinoloner kan löpa förhöjd risk att utveckla krampanfall.

Mifepriston

NSAID ska inte användas 8–12 dagar efter intag av mifepriston, eftersom NSAID kan minska effekten av mifepriston.

CYP2C9-hämmare

Samtidig administrering av ibuprofen med CYP2C9-hämmare kan öka exponeringen av ibuprofen (CYP2C9 substrat). I en studie av vorikonazol och flukonazol (CYP2C9-hämmare) sågs en ökning av exponering för S(+)-ibuprofen med ungefär 80 till 100 %. Sänkning av ibuprofendosen ska övervägas, när potenta CYP2C9-hämmare ges samtidigt, speciellt när ibuprofen i högdos ges med antingen vorikonazol eller flukonazol.

Hämning av prostaglandinsyntesen kan ha en negativ effekt på graviditeten och/eller embryonal-

/fosterutvecklingen. Data från epidemiologiska studier tyder på en ökad risk för missfall och för hjärtmissbildningar och gastroschis efter användning av en prostaglandinsynteshämmare under tidig graviditet. Den absoluta risken för kardiovaskulär missbildning ökade från mindre än 1 % upp till cirka 1,5 %. Risken tros öka med dosen och behandlingens längd.

Hos djur har administrering av en prostaglandinsynteshämmare visat sig leda till ökade pre- och postimplantationsförluster och embryofetal dödlighet. Dessutom har ökad incidens av olika missbildningar, inklusive kardiovaskulära, rapporterats hos djur som fått en prostaglandinsynteshämmare under den organbildande perioden.

Från och med graviditetsvecka 20 kan användning av Ibumetin orsaka oligohydramnios till följd av nedsatt njurfunktion hos fostret. Det kan inträffa en kort tid efter behandlingsstart och är vanligtvis reversibelt efter att behandlingen avbryts. Dessutom har det förekommit rapporter om konstriktion av ductus arteriosus efter behandling under andra trimestern, som i de flesta fall försvann efter avslutad behandling. Under graviditetens första och andra trimester ska Ibumetin därför inte ges om det inte är helt nödvändigt. Om ibuprofen används av en kvinna som försöker bli gravid eller under graviditetens första och andra trimester, ska dosen hållas så låg och behandlingstiden så kort som möjligt. Överväg fosterövervakning för oligohydramnios och slutning av ductus arteriosus vid exponering för Ibumetin under flera dagar från och med graviditetsvecka 20. Ibumetin ska utsättas om oligohydramnios eller konstriktion av ductus arteriosus upptäcks.

Under tredje trimestern av graviditeten kan alla prostaglandinsynteshämmare utsätta fostret för:

• kardiopulmonell toxicitet (för tidig konstriktion/slutning av ductus arteriosus och pulmonell hypertension);

• nedsatt njurfunktion (se ovan);

modern och det nyfödda barnet, vid graviditetens slut, för:

• potentiell förlängning av blödningstiden, en antiaggregerande effekt som kan förekomma även vid mycket låga doser;

• hämning av uteruskontraktioner, som leder till försenad eller utdragen förlossning.

Ovanstående medför att ibuprofen är kontraindicerat under den tredje trimestern av graviditeten.

Ibuprofen och dess metaboliter utsöndras i bröstmjölk i mycket låga koncentrationer. Eftersom inga skadliga effekter på spädbarn är kända för närvarande, är det vanligen inte nödvändigt att avbryta amningen under korttidsanvändning i rekommenderade doser.

Det finns belägg för att läkemedel som hämmar cyklooxygenas/prostaglandinsyntesen kan orsaka nedsatt fertilitet hos kvinnor genom att påverka ägglossningen. Effekten är reversibel efter utsättning av behandlingen (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Patienter som upplever yrsel, trötthet, svindel eller synstörningar vid intag av ibuprofen ska undvika att framföra fordon och använda maskiner. Detta gäller i större utsträckning i kombination med alkohol (se avsnitt Varningar och försiktighet). Enstaka användning eller korttidsanvändning av ibuprofen kräver generellt inte särskild försiktighet.

Följande lista över biverkningar tar upp alla biverkningar som erfarits med ibuprofen, även dem som upplevts av reumatiker i samband med långtidsbehandling med höga doser. De frekvenser som överskrider ”mycket sällsynta”, avser biverkningar under korttidsbehandling och med perorala doser på maximalt 1 200 mg ibuprofen och rektala doser (suppositorier) på högst 1 800 mg.

För följande biverkningar bör beaktas, att de främst är dosberoende och dessutom varierar individuellt.

De allra vanligaste biverkningarna är av gastrointestinal natur. Peptiska sår, gastrointestinala perforationer eller blödningar, vilka ibland kan ha dödlig utgång, särskilt hos äldre, kan förekomma (se avsnitt Varningar och försiktighet). Illamående, kräkningar, diarré, flatulens, förstoppning, dyspepsi, buksmärtor, melena, hematemes, ulcerös stomatit, försämring av kolit och Crohns sjukdom (se avsnitt Varningar och försiktighet) har rapporterats efter administrering (se avsnitt Varningar och försiktighet). Gastrit har observerats mer sällan.

Ödem, hypertoni och hjärtsvikt har rapporterats i samband med NSAID-behandlingar.

Kliniska studier tyder på att användning av ibuprofen, särskilt i höga doser (2 400 mg dagligen), kan medföra en lätt ökad risk för arteriella trombotiska händelser (till exempel hjärtinfarkt eller stroke) (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Överkänslighetsreaktioner har rapporterats och kan bestå av:

1. Icke-specifika allergiska reaktioner och anafylaxi

2. Ökad reaktivitet i luftvägarna, inklusive bronkospasm, astma, försämrad astma eller andnöd

3. Olika typer av hudreaktioner, som klåda, urtikaria, angioödem och i mer sällsynta fall exfoliativa och bullösa dermatoser (inklusive toxisk epidermal nekrolys och erytema multiforme).

Patienten ska instrueras att kontakta läkare omedelbart och sluta ta Ibumetin om något av ovanstående symtom inträffar.

Inom varje frekvensgrupp presenteras biverkningarna i fallande grad av allvarlighet. Frekvenserna definieras i enlighet med följande konvention: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100 och <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000 och <1/100), sällsynta (≥1/10 000 och <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, men alla kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Dos–effektsambandet är okänt hos ungdomar och vuxna. Halveringstiden vid överdos är 1,5–3 timmar.

Symtom

De flesta patienter som har intagit kliniskt betydelsefulla mängder av NSAID utvecklar endast illamående, kräkningar, epigastriesmärta eller mer sällan diarré. Tinnitus, huvudvärk och gastrointestinal blödning kan också förekomma. Vid mer allvarliga förgiftningar ses toxicitet i centrala nervsystemet, som yttrar sig som yrsel, dåsighet, ibland agitation och desorientering eller koma. Ibland kan patienten utveckla kramper. Vid allvarlig förgiftning kan metabolisk acidos uppträda och protrombintid/INR kan vara förlängd, förmodligen på grund av interferens med mekanismen för de cirkulerande koagulationsfaktorerna. Akut njursvikt och leverskada kan förekomma. Försämring av astma kan förekomma hos astmatiker.

Behandling

Behandlingen bör vara symtomatisk och understödjande och inkludera upprätthållande av fri luftväg och övervakning av hjärttecken och vitaltecken till dess patienten är stabil. Överväg oral administrering av aktivt kol, om patienten söker inom en timme efter intag av en potentiellt toxisk mängd. Om patienten har frekventa eller långvariga kramper skall dessa behandlas med intravenöst diazepam eller lorazepam. Ge bronkodilatatorer mot astma.

Det finns ingen specifik antidot.

Verkningsmekanism

Ibuprofen är ett NSAID som visat sin effekt genom att hämma prostaglandinsyntesen i standardiserade djurmodeller för inflammation. Hos människor minskar ibuprofen smärta, svullnad och feber orsakad av inflammation. Vidare hämmar ibuprofen reversibelt ADP- och kollageninducerad trombocytaggregation.

Farmakodynamisk effekt

Experimentella data antyder att ibuprofen kompetitivt kan hämma effekten som acetylsalicylsyra i lågdos har på trombocytaggregationen när dessa ges samtidigt. Vissa farmakodynamiska studier har visat en minskad effekt av acetylsalicylsyra på tromboxanbildning och trombocytaggregation efter enkeldoser av ibuprofen 400 mg som togs från 8 timmar före till 30 minuter efter intag av acetylsalicylsyra med omedelbar frisättning (81 mg). Trots att viss osäkerhet föreligger när man extrapolerar dessa data till den kliniska situationen, kan risken för att en regelbunden, långvarig användning av ibuprofen skulle kunna minska den hjärtskyddande effekten av lågdos acetylsalicylsyra inte uteslutas. Ingen kliniskt relevant effekt anses sannolik vid tillfällig användning av ibuprofen (se avsnitt Interaktioner).

Absorption

Vid oral administrering absorberas ibuprofen snabbt från magtarmkanalen. Maximal plasmakoncentration uppnås 30 minuter efter oral administrering.

Distribution

En farmakokinetisk studie visar att maximal plasmakoncentration i genomsnitt uppnås snabbare med en mjuk kapsel av ibuprofen 400 mg (32,5 minuter) än med två tabletter ibuprofen 200 mg (90 minuter). Studien visar även att ibuprofen i mjuk kapsel har samma absorptionshastighet som tabletterna, vilket innebär att läkemedlen anses terapeutiskt ekvivalenta.

Eliminering

Elimineringshalveringstiden är ungefär 2 timmar.

Ibuprofen metaboliseras till två farmakologiskt inaktiva metaboliter i levern. Ibuprofen och dess metaboliter är delvis konjugerade med glukuronsyra. Eliminering sker främst via njurarna och utsöndras till 90 % i urinen i form av inaktiva metaboliter konjugerade med glukuronsyra och 10 % i oförändrad form. Utsöndringen av ibuprofen är fullständig ungefär 24 timmar efter sista dos.

Den subkroniska och kroniska toxiciteten av ibuprofen i djurförsök utgjordes främst av lesioner och ulcerationer i magtarmkanalen. In vitro- och in vivo-undersökningar har inte givit några kliniskt relevanta bevis för att ibuprofen skulle ha mutagena effekter. I studier på råttor och möss sågs inga tecken på cancerframkallande effekter av ibuprofen. Ibuprofen gav en hämning av ägglossningen hos kanin och försämrade implantationen hos olika djurarter (kanin, råtta, mus). Experimentella studier har visat att ibuprofen passerar placenta. Efter administrering av doser som var toxiska för modern, sågs en förhöjd frekvens av missbildningar (till exempel ventrikelseptumdefekter) hos råttungar.

Vid användning av NSAID, som hämmar prostaglandinsyntesen, har ökad incidens för dystoki och försenad nedkomst observerats i djurstudier.

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

Varje kapsel innehåller 400 mg ibuprofen.

Hjälpämne med känd effekt

Varje kapsel innehåller 83 mg sorbitol (E 420).

Förteckning över hjälpämnen

Kapselinnehåll:

Makrogol 600

Kaliumhydroxid (E 525)

Renat vatten

Kapselhölje:

Gelatin

Sorbitol, flytande (icke-kristalliserande) (E 420)

Renat vatten

Ej relevant.

Miljöinformationen för ibuprofen är framtagen av företaget Recordati för Pedea®

Miljörisk: Risk för miljöpåverkan av ibuprofen kan inte uteslutas då ekotoxikologiska data saknas.
Nedbrytning: Det kan inte uteslutas att ibuprofen är persistent, då data saknas.
Bioackumulering: Ibuprofen har låg potential att bioackumuleras.

Hållbarhet

2 år

Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 25 °C.

Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.

Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar.

Mjuk kapsel.

Klar, ljusgul lösning i en oval, mjuk gelatinkapsel med en skarv längs långsidorna.

Dimension 17 x 10 mm.