Tillgänglig läkemedelsinformation i Sverige
Fass-texten är särskilt framtagen för förskrivare och vårdpersonal. Texten är baserad på produktresumén.
Texten är baserad på produktresumé: 2026-04-30.
Texten är baserad på produktresumé: 2026-04-30.
Plackpsoriasis
SOTYKTU är indicerat för behandling av måttlig till svår plackpsoriasis hos vuxna som behöver systemisk behandling.
Psoriasisartrit
SOTYKTU, ensamt eller i kombination med metotrexat (MTX), är indicerat för behandling av aktiv psoriasisartrit (PsA) hos vuxna som har haft otillräckligt svar på, eller som har varit intoleranta mot, tidigare behandling med ett sjukdomsmodifierande antireumatiskt läkemedel (DMARD) (se avsnitt Farmakodynamik).
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.
Kliniska relevanta aktiva infektioner (t.ex. aktiv tuberkulos, se avsnitt Varningar och försiktighet).
Ingen dosjustering krävs för patienter med lätt eller måttligt nedsatt leverfunktion. Deukravacitinib rekommenderas inte till patienter med gravt nedsatt leverfunktion (se avsnitt Farmakokinetik).
Pediatrisk population
Säkerhet och effekt för deukravacitinib för barn och ungdomar under 18 år har ännu inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.
Administreringssätt
För oral användning.
Tabletterna kan tas med eller utan mat. Tabletterna ska sväljas hela och inte krossas, delas eller tuggas.
Maligniteter, inklusive lymfom och icke-melanom hudcancer (NMSC), har observerats i kliniska studier av deukravacitinib.
Det är inte känt huruvida hämning av tyrosinkinas 2 (TYK2) kan vara kopplad till biverkningarna av januskinas (JAK)-hämning. I en stor randomiserad aktiv kontrollerad studie av en JAK-hämmare hos patienter med reumatoid artrit (RA) som var 50 år och äldre med minst en ytterligare kardiovaskulär riskfaktor observerades en högre frekvens av maligniteter, särskilt lungcancer, lymfom och NMSC, med en JAK-hämmare jämfört med hämmare av tumörnekrosfaktor (TNF).
Begränsade kliniska data finns tillgängliga för att bedöma det potentiella sambandet mellan exponering för deukravacitinib och utveckling av maligniteter. Långsiktiga säkerhetsutvärderingar pågår. Riskerna och fördelarna med behandling med deukravacitinib ska övervägas innan behandling startas på patienter.
Allvarliga kardiovaskulära biverkningar (MACE), djup ventrombos (DVT) och lungemboli (LE)
Det är inte känt huruvida hämning av TYK2 kan vara kopplad till biverkningarna av JAK-hämning. I en stor randomiserad aktiv kontrollerad studie av en JAK-hämmare hos RA-patienter som var 50 år och äldre med minst en ytterligare kardiovaskulär riskfaktor observerades en högre frekvens av MACE, definierat som kardiovaskulär död, icke-dödlig myokardinfarkt och icke-dödlig stroke samt en dosberoende högre frekvens av venös tromboembolism inklusive DVT och LE med en JAK‑hämmare jämfört med TNF-hämmare.
Någon ökad risk för MACE, DVT och LE observerades inte i kliniska prövningar med deukravacitinib. Långsiktiga säkerhetsutvärderingar pågår. Riskerna och fördelarna med behandling med deukravacitinib ska övervägas innan behandling påbörjas.
Immuniseringar
Innan behandling med deukravacitinib påbörjas bör alla för åldern lämpliga vaccinationer övervägas enligt gällande vaccinationsriktlinjer. Levande vacciner ska undvikas till patienter som behandlas med deukravacitinib. Svaret på levande eller icke-levande vacciner har inte utvärderats.
Hjälpämnen
Laktos
Detta läkemedel innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta, ärftliga tillstånd ska inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.
Natrium
Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per tablett, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.
Beskrivning av utvalda biverkningar
Infektioner
I POETYK PSO‑1 och POETYK PSO‑2 (se avsnitt Farmakodynamik) förekom infektioner hos 29,1 % av patienterna i deukravacitinibgruppen (116,0 händelser per 100 personår) jämfört med hos 21,5 % av patienterna i placebogruppen (83,7 händelser per 100 personår) under de första 16 veckorna. Majoriteten av infektionerna var icke-allvarliga och milda till måttliga i svårighetsgrad och ledde inte till att deukravacitinib sattes ut. Incidensen av allvarliga infektioner i deukravacitinibgruppen var 0,6 % (2,0 händelser per 100 personår) och 0,5 % (1,6 händelser per 100 personår) i placebogruppen.
Andelen infektioner i deukravacitinibgruppen ökade inte fram till vecka 52 (95,4 händelser per 100 personår). Frekvensen av allvarliga infektioner i deukravacitinibgruppen ökade inte fram till vecka 52 (1,7 händelser per 100 personår).
Sammantaget var andelen infektioner, inklusive allvarliga infektioner, som observerades hos patienter med psoriasisartrit som behandlades med deukravacitinib förenlig med den som observerades hos patienter med plackpsoriasis.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, men alla kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.sePostadress: Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala.
I POETYK PSO‑1 och POETYK PSO‑2 utvärderades totalt 1 686 patienter, varav 843 randomiserade till deukravacitinib 6 mg en gång dagligen, 422 till apremilast 30 mg två gånger dagligen och 421 till placebo.
I båda studierna bytte patienterna som fick placebo till deukravacitinib vid vecka 16, vilket fortsatte fram till vecka 52. Patienterna som hade randomiserats till apremilast och inte uppnått ett svar på PASI 50 (POETYK PSO‑1) eller PASI 75 (POETYK PSO‑2) vid vecka 24 fick byta till deukravacitinib och fortsatte med deukravacitinib fram till vecka 52. I POETYK PSO‑1 fortsatte patienterna som hade randomiserats till deukravacitinib behandlingen fram till vecka 52. I POETYK PSO‑2 om-randomiserades deukravacitinibbehandlade patienter som uppnådde PASI 75 vid vecka 24 1:1 till att fortsätta med deukravacitinib (underhållsbehandling) eller att byta till placebo (utsättning).
Sjukdomskarakteristika vid baslinjen var konsekventa för studiepopulationerna i båda studierna: majoriteten av patienterna var män (67 %), medelåldern var cirka 47 år och majoriteten av patienterna var mellan 40 och 64 år. 10 % av patienterna var ≥ 65 år. Dtn totala medianvärdet för PASI var 18,7 och median‑BSA var 20 %. sPGA-värdet vid baslinjen var 3 (måttlig) hos 79,8 % av patienterna och 4 (svår) hos 20,2 %. Medianpoängen för DLQI (Dermatology Life Quality Index) var 11. Totalt 18,4 % av studiepatienterna hade en anamnes av psoriasisartrit.
För båda studierna gällde följande: 40 % av patienterna hade fått ljusterapi tidigare, 42,4 % hade inte fått någon systemisk behandling (inklusive biologisk och/eller icke-biologisk behandling) tidigare, 41 % hade fått icke-biologisk systemisk behandling tidigare och 34,8 % hade fått biologisk behandling tidigare (16,1 % TNF-, 4,9 % IL‑12/23-, 16,6 % IL‑17- och 4,4 % IL‑23-hämmare).
De co-primära effektmåtten i de två studierna var andelen patienter som uppnådde 1) minst 75 % förbättring av PASI-värdet (PASI 75) från baslinjen och 2) en sPGA-poäng motsvarande utläkt eller nästan utläkt (0 eller 1) vecka 16 jämfört med placebo.
I studien POETYK PSO‑1 uppnåddes PASI 75 med deukravacitinib hos 58,4 %, med apremilast hos 35,1 % och med placebo hos 12,7 % av patienterna vecka 16. En poäng för Static Physician’s Global Assessment (sPGA) motsvarande utläkt eller nästan utläkt vecka 16 uppnåddes hos 53,6 %, 32,1 % respektive 7,2 % av patienterna i deukravacitinib-, apremilast- och placebogrupperna. För dessa co-primära effektmått påvisades överlägsenhet för deukravacitinib jämfört med placebo. Samstämmiga resultat observerades i studien POETYK PSO‑2.
Tabell 2 visar de huvudsakliga effektresultaten för de co-primära och övriga effektmåtten.
Tabell 2: Huvudsakliga effektresultat för vuxna med plackpsoriasis
Vid undersökning av ålder, kön, ras, kroppsvikt, sjukdomslängd, sjukdomssvårighet vid baslinjen och tidigare behandling med biologiska eller icke-biologiska läkemedel identifierades inga skillnader i svar på deukravacitinib bland dessa subgrupper.
Svar över tid
Deukravacitinib uppvisade en snabbt insättande effekt med maximalt PASI 75-svar vid vecka 24 (POETYK PSO‑1 och PSO‑2), vilket bibehölls fram till vecka 52 (POETYK PSO‑1) (se figur 1).
Figur 1: PASI 75-svar (NRI) fram till vecka 52 efter besök i POETYK PSO‑1
Bibehållande och varaktighet av svar
I POETYK PSO‑2 om-randomiserades patienterna som ursprungligen hade randomiserats till deukravacitinib och uppnått ett PASI 75-svar vecka 24 till att fortsätta behandlingen med deukravacitinib eller få placebo. Syftet med detta var att utvärdera bibehållande och varaktighet av effekten. För patienter med svar vecka 24 som om-randomiserades till placebo var mediantiden till förlust av PASI 75-svar cirka 12 veckor. Figur 2 visar PASI 75-svaren i de två grupperna vecka 24–52.
Figur 2: PASI 75-svar (NRI) efter rerandomisering vecka 24 i POETYK PSO‑2
Patientrapporterade utfall
Signifikant större förbättringar av den hälsorelaterade livskvaliteten, uppmätt med DLQI (Dermatology Life Quality Index), och av de patientrapporterade psoriasissymtomen (klåda, smärta, värk, sveda och hudstramhet) och psoriasistecknen (hudtorrhet, sprickor, fjällning, rodnad och blödning), uppmätt med PSSD (Psoriasis Symptoms and Signs Diary), observerades hos de deukravacitinibbehandlade patienterna jämfört med placebo vecka 16 och jämfört med apremilast vecka 16 och vecka 24. Förbättringen av svaren hos patienterna som fick kontinuerlig deukravacitinibbehandling bibehölls fram till vecka 52 i POETYK PSO‑1.
Tabell 3: Patientrapporterade utfallsmått i POETYK PSO‑1 och POETYK PSO‑2
Psoriasisartrit
Effekten och säkerheten för deukravacitinib utvärderades i två randomiserade, dubbelblinda, placebokontrollerade multicenterstudier (POETYK PsA‑1 och POETYK PsA‑2) hos patienter 18 år och äldre med aktiv psoriasisartrit (PsA) (≥ 3 svullna leder, ≥ 3 ömma leder, en nivå av C‑reaktivt protein (CRP) på ≥ 3 mg/l) och med aktiv eller anamnes på plackpsoriasis. Patienterna i båda studierna hade vid baslinjen haft en psoriasisartritdiagnos i minst 3 månader och uppfyllde klassificeringskriterierna för psoriasisartrit (CASPAR) vid screeningen. I POETYK PsA‑1 uppvisade patienterna även minst en benerosion på röntgen av händer och/eller fötter.
Effekt utvärderades över PsA‑1 (n = 670) och PsA‑2 (n = 624) hos totalt 1 294 patienter fram till vecka 16. I PsA‑1 randomiserades patienterna till att få deukravacitinib 6 mg en gång dagligen eller placebo under 16 veckor. Vid vecka 16 fick patienter som initialt tilldelats placebo byta till deukravacitinib 6 mg en gång dagligen. Patienterna följdes upp till vecka 52. I PsA‑2 randomiserades patienterna till att få deukravacitinib 6 mg en gång dagligen, placebo eller apremilast 30 mg två gånger dagligen (som säkerhetsreferensarm). Den placebokontrollerade effektutvärderingsperioden var 16 veckor. Vid vecka 16 i PsA‑2 fick patienter som initialt tilldelats placebo byta till deukravacitinib 6 mg en gång dagligen, medan patienter som tilldelats deukravacitinib eller apremilast fortsatte med sin tilldelade behandling fram till vecka 52.
Sjukdomskarakteristika vid baslinjen från poolade data visade en mediansjukdomsduration på 4,0 år och majoriteten av patienterna hade polyartrit (75,7 %) följt av oligoartrit (13,5 %). 8,4 % av patienterna hade övervägande engagemang i distala interfalangealleder, medan 15,5 % hade perifer spondylartrit med psoriasis. Daktylit och entesit förekom hos 30,8 % respektive 61,8 % av patienterna, och 49,1 % hade psoriasishudengagemang som var ≥ 3 % av kroppsytan (BSA) och sPGA (static Physician´s Global Assessment) på minst 2.
I båda studierna var majoriteten av patienterna naiva för biologisk behandling och alla hade haft otillräckligt svar på, intolerans mot eller förlust av svar på icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel [NSAID], konventionella syntetiska DMARD [csDMARD] eller apremilast. Dessutom ingick i PsA‑2 patienter som tidigare hade behandlats med anti‑TNF‑alfa. I de poolade studieanalyserna fick 56,3 % av patienterna metotrexat (MTX) samtidigt, 10,0 % fick andra csDMARDs samtidigt och 33,7 % fick inte csDMARDs samtidigt.
Det primära effektmåttet i båda studierna var andelen patienter som uppnådde ett American College of Rheumatology (ACR) 20-svar vid vecka 16.
Kliniskt svar
I båda studierna resulterade behandling med deukravacitinib i signifikant förbättring av sjukdomsaktiviteten, mätt med ACR20/50/70, och minimal sjukdomsaktivitet (MDA) jämfört med placebo vid vecka 16 (se tabell 4). De kliniska svaren hos patienter behandlade med deukravacitinib fortsatte att förbättras efter vecka 16 och resultaten bibehölls fram till vecka 52.
I PsA‑1 och PsA‑2 visades förbättring hos patienter som behandlades med deukravacitinib vid vecka 16 i samtliga ACR‑komponenter, inklusive patientsmärtbedömning (värk‑VAS). Förbättringen ökade ytterligare efter vecka 16 och bibehölls fram till vecka 52.
Antalet patienter med axialt engagemang/predominant spondylit var för litet för att möjliggöra en meningsfull bedömning.
I POETYK PsA‑1 uppnådde patienterna som fick deukravacitinib nominellt signifikant förbättring av sjukdomsaktivitetspoängen (28 leder) med CRP (DAS28-CRP) jämfört med placebo vid vecka 16 (–1,33 respektive –0,83). I POETYK PsA‑2 observerades liknande förbättringar vid vecka 16 (–1,28 respektive –0,80).
Hos patienterna med samtidig plackpsoriasis som fick SOTYKTU observerades signifikant förbättring jämfört med placebo, mätt med Psoriasis Area Severity Index (PASI 75) vecka 16, och resultaten bibehölls fram till vecka 52 i båda studierna.
Svar avseende fysisk funktion
I båda studierna uppvisade patienterna som behandlades med deukravacitinib en statistiskt signifikant förbättring från baslinjen av fysisk funktion, mätt med Health Assessment Questionnaire Disability Index (HAQ‑DI), jämfört med placebo. Den justerade medelskillnaden (95 % KI) från placebo av HAQ‑DI-förändringen från baslinjen var vid vecka 16 –0,17 (–0,24, –0,09) i PsA‑1‑studien och –0,11 (–0,18, –0,04) i PsA‑2‑studien. Andelen HAQ‑DI-svar (≥ 0,35 förbättring från baslinjen) vecka 16 i PsA‑1 och PsA‑2 var 51,3 % respektive 48,9 % hos patienterna som fick deukravacitinib, och 38,8 % respektive 43,2 % hos patienterna som fick placebo. Svaren bibehölls till vecka 52 i båda studierna.
Andra hälsorelaterade utfall
Patienterna som behandlades med deukravacitinib uppvisade förbättringar av poängen enligt SF-36 Physical Component Summary (PCS) vid vecka 16 jämfört med placebo. Vecka 16 observerades en signifikant förbättring med deukravacitinib jämfört med placebo avseende PCS‑poängen (justerad medelskillnad (95 % KI) från baslinjen: 2,3 (1,3, 3,4), p < 0,0001 i POETYK PsA‑1 och 2,0 (1,0, 3,1), p = 0,0002 i POETYK PsA‑2). Förbättringarna bibehölls fram till vecka 52 i båda studierna.
Äldre
Av de 1 519 patienterna med plackpsoriasis som behandlades med deukravacitinib i kliniska studier var 152 patienter 65 år eller äldre, inklusive 21 patienter som var 75 år eller äldre (se avsnitt Dosering). Av de 1 312 patienterna med psoriasisartrit som behandlades med deukravacitinib i kliniska studier var 171 patienter 65 år eller äldre, och 22 patienter var 75 år eller äldre. Inga övergripande skillnader i exponering, säkerhet eller effekt observerades mellan de äldre och yngre patienterna som fick deukravacitinib.
Pediatrisk population
Europeiska läkemedelsmyndigheten har senarelagt kravet att skicka in studieresultat för SOTYKTU för en eller flera grupper av den pediatriska populationen för behandling av plackpsoriasis och psoriasisartrit (information om pediatrisk användning finns i avsnitt Dosering).
Metabolism
Hos människor metaboliseras deukravacitinib via fyra primära metabola vägar: N‑demetylering vid triazoldelen av cytokrom P‑450 (CYP) 1A2 så att huvudmetaboliten BMT‑153261 bildas, cyklopropylkarboxamidhydrolys av karboxylesteras 2 (CES2) så att huvudmetaboliten BMT‑158170 bildas, N‑glukuronidering av uridinglukuronyltransferas (UGT) så att BMT‑334616 bildas och monooxidation av CYP 2B6/2D6 vid den deutererade metylgruppen så att M11 bildas.
Vid steady state är deukravacitinib den huvudsakliga cirkulerande komponenten och utgör 49 % av de uppmätta relaterade molekylerna. Två huvudsakliga cirkulerande metaboliter, BMT‑153261 och BMT‑158170, identifierades, vilka båda har halveringstider som är jämförbara med moderdeukravacitinibs. BMT‑153261 har jämförbar styrka som modermolekylen och BMT‑158170 är inte farmakologiskt aktiv. Den cirkulerande exponeringen för BMT‑153261 är mycket lägre än modermolekylen. Därför tillskrivs den dominerande farmakologiska aktiviteten till modermolekylen deukravacitinib.
Dessutom identifierades inga metaboliter som är unika för människa och inga långlivade cirkulatoriska metaboliter.
Eliminering
Deukravacitinib elimineras via flera vägar, inklusive metabolism i fas I och II, tillsammans med direkt eliminering via njurarna och feces. Inget enskilt enzym bidrog till mer än 26 % av totala clearance. Deukravacitinib metaboliseras i stor utsträckning, och 59 % av den oralt administrerade [14C]‑deukravacitinibdosen elimineras som metaboliter i urin (37 % av dosen) och feces (22 % av dosen). Oförändrat deukravacitinib i urin och feces representerade 13 % respektive 26 % av dosen.
Den effektiva halveringstiden för deukravacitinib 6 mg hos friska vuxna människor är cirka 10 timmar, med en total clearance på 15,3 l/tim (CV 27 %). Baserat på populationsfarmakokinetiska analyser är den effektiva halveringstiden för deukravacitinib hos patienter med psoriasis och psoriasisartrit liknande den hos friska vuxna och uppgår till 10–11 timmar. Clearance för deukravacitinib hos patienter med psoriasis liknar den hos friska vuxna. Clearance för deukravacitinib hos patienter med psoriasisartrit är måttligt lägre (med 29 %) jämfört med hos friska vuxna. Deukravacitinib är ett substrat för effluxtransportörer, P‑glykoprotein (P‑gp) och bröstcancerresistensprotein (BCRP) samt upptagstransportör OCT1. På grund av den höga passiva permeabiliteten, den höga orala biotillgängligheten och den låga affiniteten för dessa transportörer bidrar de minimalt till deukravacitinibs farmakokinetik.
Deukravacitinib är inte ett substrat för transportörerna OATP, NTCP, OAT1, OAT3, OCT2, MATE1 och MATE2K.
Linjäritet/icke-linjäritet
Farmakokinetiken för engångsdoser av deukravacitinib administrerade som tabletter var linjär över dosintervallet 3 mg till 36 mg.
Interaktioner
Deukravacitinibs effekt på andra läkemedel
In vitro-studier har inte gett några bevis för att deukravacitinib och dess huvudsakliga cirkulerande metaboliter, vid kliniskt relevant exponering, hämmar huvudsakliga CYP (1A2, 2B6, 2C8, 2C9, 2C19, 2D6, 3A4), UGT (1A1, 1A4, 1A6, 1A9, 2B7), CES2 eller läkemedelstransportörer (P‑gp, BCRP, OATP1B1, OATP1B3, BSEP, MRP2, OAT1, OAT3, OCT1, OCT2, MATE1 och MATE2K). Dessutom inducerar inte deukravacitinib CYP 1A2, 2B6 eller 3A4 (se avsnitt Interaktioner).
Särskilda populationer
Äldre
Baserat på populationsfarmakokinetisk analys var den genomsnittliga steady state-exponeringen (Cavg,ss) för deukravacitinib högre, upp till 31 % hos patienter i åldern 65–74 år [n = 87 av 1 387 (6,3 %) vid psoriasis och n = 155 av 1 325 (11,7 %) vid psoriasisartrit] och upp till 53 % hos patienter i åldern 75–84 år [n = 13 av 1 387 (0,94 %) vid psoriasis och n = 23 av 1 325 (1,7 %) vid psoriasisartrit]. Exponeringsdata om patienter på ≥ 85 år är begränsade.
Patienter med nedsatt njurfunktion
Nedsatt njurfunktion har ingen kliniskt betydelsefull effekt på exponeringen för deukravacitinib (se avsnitt Dosering) baserat på en dedicerad studie där den uppskattade glomerulära filtrationshastigheten (eGFR) fastställdes med en modifiering av kosten i ekvationen för njursjukdom (MDRD). Jämfört med gruppen med normal njurfunktion förändrades deukravacitinibs Cmax med upp till 15 %, och AUC[INF] ökade med upp till 48 % i grupperna med nedsatt njurfunktion (lätt (eGFR: ≥ 60 till < 90 ml/min), måttlig (eGFR: ≥ 30 till < 60 ml/min), svår (eGFR: < 30 ml/min) och ESRD (eGFR: < 15 ml/min)). Jämfört med gruppen med normal njurfunktion ökade BMT‑153261:s Cmax med upp till 34 %, och AUC[INF] ökade med upp till 84 % i grupperna med nedsatt njurfunktion.
Dialys eliminerar inte avsevärt deukravacitinib från den systemiska cirkulationen (5,4 % av dosen elimineras per dialys).
Patienter med nedsatt leverfunktion
Lätt (Child‑Pugh-klass A) och måttligt (Child‑Pugh-klass B) nedsatt leverfunktion har ingen kliniskt betydelsefull effekt på deukravacitinibexponeringen (se avsnitt Dosering). Jämfört med gruppen med normal leverfunktion ökade deukravacitinibs totala Cmax och AUC[INF] i gruppen med lätt och måttligt nedsatt leverfunktion med upp till 10 % respektive 40 %, medan deukravacitinibs obundna Cmax och AUC[INF] ökade med upp till 26 % respektive 60 %. Hos vuxna med gravt (Child‑Pugh-klass C) nedsatt leverfunktion var deukravacitinibs totala Cmax jämförbart, och dess totala AUC var 43 % högre jämfört med hos matchade friska vuxna. Hos dessa vuxna ökade obundna Cmax och AUC[INF] med 62 % respektive 131 %. Deukravacitinib rekommenderas inte till patienter med gravt nedsatt leverfunktion (se avsnitt Dosering).
AUC[0-T] för BMT‑153261 minskade med 19 %, 53 % och 76 % hos patienter med lätt, måttligt respektive gravt nedsatt leverfunktion jämfört med patienter med normal leverfunktion, medan Cmax för BMT‑153261 minskade med 25 %, 59 % och 79 % hos patienter med lätt, måttligt respektive gravt nedsatt leverfunktion.
Kön
Baserat på populationsfarmakokinetisk modellering och simulering förväntas kvinnor ha upp till 30 % högre genomsnittlig steady state-exponering (Cmax,ss och Cavg,ss) för deukravacitinib jämfört med män.
Kroppsvikt
Baserat på populationsfarmakokinetisk modellering och simulering förväntas patienter med lägre kroppsvikt (< 60 kg) ha en högre geometrisk genomsnittlig steady state-exponering för deukravacitinib upp till 37,4 % (Cmax,ss) och upp till 26,6 % (Cavg,ss). Patienter med högre kroppsvikt (> 90 kg) förväntas ha en lägre geometrisk genomsnittlig steady state-exponering för deukravacitinib upp till 24,8 % (Cmax,ss) och upp till 19,6 % (Cavg,ss) (jämfört med patienter med en kroppsvikt på 60–90 kg).
Endogena faktorer
Ras och etnicitet hade ingen kliniskt betydelsefull effekt på deukravacitinibexponeringen.
I en studie av pre- och postnatal utveckling på råttor noterades tillfälligt lägre kroppsvikt hos ungarna under perioden före avvänjning vid en modersexponering (AUC) på cirka 87 gånger den rekommenderade dosen till människa. Den effekten gick tillbaka helt under perioden efter avvänjning.
Efter administrering av radioaktivt märkt deukravacitinib till lakterande råttor fanns deukravacitinib och/eller dess metaboliter i mjölken med mjölk till plasma-koncentrationsförhållanden på 2,7 till 30,9.
Filmdragering
Polyvinylalkohol
Titandioxid (E171)
Makrogol
Talk
Röd järnoxid (E172)
Gul järnoxid (E172)
Behandling ska initieras under vägledning och överinseende av en läkare som har erfarenhet av att diagnostisera och behandla tillstånd som SOTYKTU är indicerat för.
Dosering
Den rekommenderade dosen är 6 mg peroralt en gång dagligen.
Om patienten inte uppvisar några tecken på terapeutisk nytta efter 24 veckor bör behandlingsavbrott övervägas. Patientens svar på behandlingen ska utvärderas regelbundet.
Särskilda populationer
Äldre
Ingen dosjustering krävs för patienter som är 65 år eller äldre (se avsnitt Farmakokinetik). Klinisk erfarenhet från patienter ≥ 75 år är mycket begränsad och deukravacitinib ska användas med försiktighet i den här patientgruppen.
Nedsatt njurfunktion
Ingen dosjustering krävs för patienter med nedsatt njurfunktion, inklusive patienter med terminal njursjukdom (ESRD) som får dialys (se avsnitt Farmakokinetik).
Nedsatt leverfunktion
Ingen dosjustering krävs för patienter med lätt eller måttligt nedsatt leverfunktion. Deukravacitinib rekommenderas inte till patienter med gravt nedsatt leverfunktion (se avsnitt Farmakokinetik).
Pediatrisk population
Säkerhet och effekt för deukravacitinib för barn och ungdomar under 18 år har ännu inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.
Administreringssätt
För oral användning.
Tabletterna kan tas med eller utan mat. Tabletterna ska sväljas hela och inte krossas, delas eller tuggas.
Infektioner
Deukravacitinib kan öka risken för infektioner (se avsnitt Biverkningar).
Behandling med deukravacitinib ska inte inledas hos patienter med klinisk relevant aktiv infektion förrän infektionen har läkt ut eller behandlats adekvat (se avsnitt Kontraindikationer). Försiktighet ska iakttas när användning av deukravacitinib övervägs hos patienter med kronisk infektion eller en anamnes av återkommande infektioner.
Patienter som behandlas med deukravacitinib ska instrueras att uppsöka läkare om tecken eller symtom som tyder på infektion uppstår. Om patienten utvecklar en klinisk relevant infektion eller inte svarar på standardbehandling ska patienten övervakas noggrant och deukravacitinib ska inte ges förrän infektionen har läkt ut.
Utvärdering före behandling avseende tuberkulos
Innan behandling med deukravacitinib påbörjas ska patienterna utvärderas med avseende på tuberkulosinfektion. Deukravacitinib ska inte ges till patienter med aktiv tuberkulos (se avsnitt Kontraindikationer). Behandling mot latent tuberkulos ska sättas in innan deukravacitinib administreras. Behandling mot tuberkulos ska övervägas innan deukravacitinib påbörjas hos patienter med latent eller aktiv tuberkulos i anamnesen för vilka adekvat behandling inte kan bekräftas. Patienter som får deukravacitinib ska övervakas med avseende på tecken och symtom på aktiv tuberkulos.
Maligniteter
Maligniteter, inklusive lymfom och icke-melanom hudcancer (NMSC), har observerats i kliniska studier av deukravacitinib.
Det är inte känt huruvida hämning av tyrosinkinas 2 (TYK2) kan vara kopplad till biverkningarna av januskinas (JAK)-hämning. I en stor randomiserad aktiv kontrollerad studie av en JAK-hämmare hos patienter med reumatoid artrit (RA) som var 50 år och äldre med minst en ytterligare kardiovaskulär riskfaktor observerades en högre frekvens av maligniteter, särskilt lungcancer, lymfom och NMSC, med en JAK-hämmare jämfört med hämmare av tumörnekrosfaktor (TNF).
Begränsade kliniska data finns tillgängliga för att bedöma det potentiella sambandet mellan exponering för deukravacitinib och utveckling av maligniteter. Långsiktiga säkerhetsutvärderingar pågår. Riskerna och fördelarna med behandling med deukravacitinib ska övervägas innan behandling startas på patienter.
Allvarliga kardiovaskulära biverkningar (MACE), djup ventrombos (DVT) och lungemboli (LE)
Det är inte känt huruvida hämning av TYK2 kan vara kopplad till biverkningarna av JAK-hämning. I en stor randomiserad aktiv kontrollerad studie av en JAK-hämmare hos RA-patienter som var 50 år och äldre med minst en ytterligare kardiovaskulär riskfaktor observerades en högre frekvens av MACE, definierat som kardiovaskulär död, icke-dödlig myokardinfarkt och icke-dödlig stroke samt en dosberoende högre frekvens av venös tromboembolism inklusive DVT och LE med en JAK‑hämmare jämfört med TNF-hämmare.
Någon ökad risk för MACE, DVT och LE observerades inte i kliniska prövningar med deukravacitinib. Långsiktiga säkerhetsutvärderingar pågår. Riskerna och fördelarna med behandling med deukravacitinib ska övervägas innan behandling påbörjas.
Immuniseringar
Innan behandling med deukravacitinib påbörjas bör alla för åldern lämpliga vaccinationer övervägas enligt gällande vaccinationsriktlinjer. Levande vacciner ska undvikas till patienter som behandlas med deukravacitinib. Svaret på levande eller icke-levande vacciner har inte utvärderats.
Hjälpämnen
Laktos
Detta läkemedel innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta, ärftliga tillstånd ska inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.
Natrium
Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per tablett, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.
Kliniska studier indikerar att deukravacitinib inte har kliniskt relevanta läkemedelsinteraktioner vid samtidig administrering med följande andra läkemedel och därför krävs inga dosjusteringar.
Deukravacitinibs effekt på andra läkemedel
Deukravacitinib påverkar inte på ett betydande sätt plasmaexponeringen för rosuvastatin (BCRP- och OATP‑substrat), metotrexat (substrat för BCRP och njurtransportörer), mykofenolatmofetil (MMF) (CES1- och CES2‑substrat), metformin (substrat för renal MATE2K‑beroende och hepatisk OCT1‑beroende läkemedelstransport) eller för orala preventivmedel (noretisteronacetat och etinylestradiol).
Andra läkemedels effekt på deukravacitinib
Läkemedel som är hämmare eller inducerare av CYP-enzym eller transportörer som ciklosporin (dubbel hämmare av P‑gp/bröstcancerresistensprotein [BCRP]), fluvoxamin (stark CYP 1A2-hämmare), ritonavir (måttlig CYP 1A2-inducerare), diflunisal (UGT 1A9-hämmare), pyrimetamin (OCT1-hämmare), famotidin (H2-receptorantagonist) eller rabeprazol (protonpumpshämmare) påverkar inte på ett betydande sätt deukravacitinibexponeringen i plasma (se avsnitt Farmakokinetik).
Det finns begränsad mängd data från användningen av deukravacitinib hos gravida kvinnor. Djurstudier visar inga direkta eller indirekta skadliga reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt Prekliniska uppgifter). Som en försiktighetsåtgärd bör man undvika användning av deukravacitinib under graviditet.
Det är okänt om deukravacitinib/metaboliter utsöndras i bröstmjölk.
Tillgängliga djurdata har visat att deukravacitinib utsöndras i mjölk (se avsnitt Prekliniska uppgifter).
En risk för det nyfödda barnet/spädbarnet kan inte uteslutas. Ett beslut måste fattas om man ska avbryta amningen eller avbryta/avstå från behandling med deukravacitinib efter att man tagit hänsyn till fördelen med amning för barnet och fördelen med behandling för kvinnan.
Deukravacitinibs effekt på mänsklig fertilitet har inte utvärderats. Djurstudier visar inga direkta eller indirekta skadliga fertilitetseffekter (se avsnitt Prekliniska uppgifter).
Deukravacitinib har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.
Sammanfattning av säkerhetsprofilen
Den vanligaste rapporterade biverkningen var övre luftvägsinfektioner (18,9 % i studier av plackpsoriasis och 15,1 % i studier av psoriasisartrit). Sammantaget var säkerhetsprofilen som observerades hos patienter med psoriasisartrit som behandlades med deukravacitinib förenlig med säkerhetsprofilen som observerades hos patienter med plackpsoriasis. Den långsiktiga säkerhetsprofilen för deukravacitinib var likartad och i överensstämmelse med tidigare erfarenhet.
Tabell över biverkningar
Biverkningar för deukravacitinib från kliniska studier anges (se tabell 1) efter organklass och bygger på följande konventioner: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).
Tabell 1: Lista över biverkningar
Beskrivning av utvalda biverkningar
Infektioner
I POETYK PSO‑1 och POETYK PSO‑2 (se avsnitt Farmakodynamik) förekom infektioner hos 29,1 % av patienterna i deukravacitinibgruppen (116,0 händelser per 100 personår) jämfört med hos 21,5 % av patienterna i placebogruppen (83,7 händelser per 100 personår) under de första 16 veckorna. Majoriteten av infektionerna var icke-allvarliga och milda till måttliga i svårighetsgrad och ledde inte till att deukravacitinib sattes ut. Incidensen av allvarliga infektioner i deukravacitinibgruppen var 0,6 % (2,0 händelser per 100 personår) och 0,5 % (1,6 händelser per 100 personår) i placebogruppen.
Andelen infektioner i deukravacitinibgruppen ökade inte fram till vecka 52 (95,4 händelser per 100 personår). Frekvensen av allvarliga infektioner i deukravacitinibgruppen ökade inte fram till vecka 52 (1,7 händelser per 100 personår).
Sammantaget var andelen infektioner, inklusive allvarliga infektioner, som observerades hos patienter med psoriasisartrit som behandlades med deukravacitinib förenlig med den som observerades hos patienter med plackpsoriasis.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, men alla kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.sePostadress: Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala.
Deukravacitinib har administrerats till friska försökspersoner som engångsdoser på upp till 40 mg (> 6 gånger den rekommenderade dosen till människa på 6 mg/dag) och i upprepade doser på upp till 24 mg/dag (12 mg två gånger dagligen) i 14 dagar utan dosbegränsande toxicitet.
Vid överdosering rekommenderas att patienten övervakas med avseende på tecken och symtom på biverkningar, och att lämplig symtomatisk behandling sätts in omedelbart. Dialys eliminerar inte avsevärt deukravacitinib från den systemiska cirkulationen (se avsnitt Farmakokinetik).
Verkningsmekanism
Deukravacitinib hämmar selektivt enzymet TYK2 (TYK2 tillhör JAK‑familjen). Deukravacitinib binder till den regulatoriska domänen av TYK2, vilket stabiliserar en hämmande interaktion mellan enzymets regulatoriska och katalytiska domäner. Detta resulterar i allosterisk hämning av den receptormedierade aktiveringen av TYK2 och dess nedströmsfunktioner i celler. TYK2 förmedlar signalering av interleukin‑23 (IL‑23), interleukin‑12 (IL‑12) och typ I-interferoner (IFN), vilka är naturligt förekommande cytokiner som är inblandade i det inflammatoriska svaret och immunsvaret. Deukravacitinib hämmar frisättningen av proinflammatoriska cytokiner och kemokiner.
Farmakodynamisk effekt
Hos patienter med psoriasis minskade deukravacitinib det psoriasisassocierade genuttrycket i psoriasishud, vilket inkluderade minskningar av IL‑23‑vägen och de typ I IFN‑vägsreglerade generna. Hos patienter med psoriasis och psoriasisartrit minskade deukravacitinib cirkulerande IL‑17A, IL‑19 och β‑defensin efter behandling i 16 veckor en gång dagligen. Hos patienter med psoriasisartrit observerades en minskning av cirkulerande nivåer av ytterligare biomarkörer, inklusive C‑reaktivt protein (CRP), matrixmetalloproteinas‑3 (MMP3), matrixmetalloproteinas‑1 (MMP1), typ 1‑kollagennedbrytningsprodukt (C1M) och TNF‑alfa.
Klinisk effekt och säkerhet
Plackpsoriasis
Deukravacitinibs effekt och säkerhet har utvärderats i två randomiserade, dubbelblinda, placebo- och apremilastkontrollerade kliniska multicenterstudier (POETYK PSO‑1 och POETYK PSO‑2) på patienter som var minst 18 år med måttlig till svår plackpsoriasis och som lämpade sig för systemisk behandling eller ljusterapi. Patienterna hade en utsatt kroppsyta (BSA) på ≥ 10 %, ett Psoriasis Area och Severity Index (PASI)-värde på ≥ 12 och en sPGA (static Physician’s Global Assessment) på ≥ 3 (måttlig eller svår) på en 5-gradig skala för total sjukdomssvårighet.
I POETYK PSO‑1 och POETYK PSO‑2 utvärderades totalt 1 686 patienter, varav 843 randomiserade till deukravacitinib 6 mg en gång dagligen, 422 till apremilast 30 mg två gånger dagligen och 421 till placebo.
I båda studierna bytte patienterna som fick placebo till deukravacitinib vid vecka 16, vilket fortsatte fram till vecka 52. Patienterna som hade randomiserats till apremilast och inte uppnått ett svar på PASI 50 (POETYK PSO‑1) eller PASI 75 (POETYK PSO‑2) vid vecka 24 fick byta till deukravacitinib och fortsatte med deukravacitinib fram till vecka 52. I POETYK PSO‑1 fortsatte patienterna som hade randomiserats till deukravacitinib behandlingen fram till vecka 52. I POETYK PSO‑2 om-randomiserades deukravacitinibbehandlade patienter som uppnådde PASI 75 vid vecka 24 1:1 till att fortsätta med deukravacitinib (underhållsbehandling) eller att byta till placebo (utsättning).
Sjukdomskarakteristika vid baslinjen var konsekventa för studiepopulationerna i båda studierna: majoriteten av patienterna var män (67 %), medelåldern var cirka 47 år och majoriteten av patienterna var mellan 40 och 64 år. 10 % av patienterna var ≥ 65 år. Dtn totala medianvärdet för PASI var 18,7 och median‑BSA var 20 %. sPGA-värdet vid baslinjen var 3 (måttlig) hos 79,8 % av patienterna och 4 (svår) hos 20,2 %. Medianpoängen för DLQI (Dermatology Life Quality Index) var 11. Totalt 18,4 % av studiepatienterna hade en anamnes av psoriasisartrit.
För båda studierna gällde följande: 40 % av patienterna hade fått ljusterapi tidigare, 42,4 % hade inte fått någon systemisk behandling (inklusive biologisk och/eller icke-biologisk behandling) tidigare, 41 % hade fått icke-biologisk systemisk behandling tidigare och 34,8 % hade fått biologisk behandling tidigare (16,1 % TNF-, 4,9 % IL‑12/23-, 16,6 % IL‑17- och 4,4 % IL‑23-hämmare).
De co-primära effektmåtten i de två studierna var andelen patienter som uppnådde 1) minst 75 % förbättring av PASI-värdet (PASI 75) från baslinjen och 2) en sPGA-poäng motsvarande utläkt eller nästan utläkt (0 eller 1) vecka 16 jämfört med placebo.
I studien POETYK PSO‑1 uppnåddes PASI 75 med deukravacitinib hos 58,4 %, med apremilast hos 35,1 % och med placebo hos 12,7 % av patienterna vecka 16. En poäng för Static Physician’s Global Assessment (sPGA) motsvarande utläkt eller nästan utläkt vecka 16 uppnåddes hos 53,6 %, 32,1 % respektive 7,2 % av patienterna i deukravacitinib-, apremilast- och placebogrupperna. För dessa co-primära effektmått påvisades överlägsenhet för deukravacitinib jämfört med placebo. Samstämmiga resultat observerades i studien POETYK PSO‑2.
Tabell 2 visar de huvudsakliga effektresultaten för de co-primära och övriga effektmåtten.
Tabell 2: Huvudsakliga effektresultat för vuxna med plackpsoriasis
Vid undersökning av ålder, kön, ras, kroppsvikt, sjukdomslängd, sjukdomssvårighet vid baslinjen och tidigare behandling med biologiska eller icke-biologiska läkemedel identifierades inga skillnader i svar på deukravacitinib bland dessa subgrupper.
Svar över tid
Deukravacitinib uppvisade en snabbt insättande effekt med maximalt PASI 75-svar vid vecka 24 (POETYK PSO‑1 och PSO‑2), vilket bibehölls fram till vecka 52 (POETYK PSO‑1) (se figur 1).
Figur 1: PASI 75-svar (NRI) fram till vecka 52 efter besök i POETYK PSO‑1
Bibehållande och varaktighet av svar
I POETYK PSO‑2 om-randomiserades patienterna som ursprungligen hade randomiserats till deukravacitinib och uppnått ett PASI 75-svar vecka 24 till att fortsätta behandlingen med deukravacitinib eller få placebo. Syftet med detta var att utvärdera bibehållande och varaktighet av effekten. För patienter med svar vecka 24 som om-randomiserades till placebo var mediantiden till förlust av PASI 75-svar cirka 12 veckor. Figur 2 visar PASI 75-svaren i de två grupperna vecka 24–52.
Figur 2: PASI 75-svar (NRI) efter rerandomisering vecka 24 i POETYK PSO‑2
Patientrapporterade utfall
Signifikant större förbättringar av den hälsorelaterade livskvaliteten, uppmätt med DLQI (Dermatology Life Quality Index), och av de patientrapporterade psoriasissymtomen (klåda, smärta, värk, sveda och hudstramhet) och psoriasistecknen (hudtorrhet, sprickor, fjällning, rodnad och blödning), uppmätt med PSSD (Psoriasis Symptoms and Signs Diary), observerades hos de deukravacitinibbehandlade patienterna jämfört med placebo vecka 16 och jämfört med apremilast vecka 16 och vecka 24. Förbättringen av svaren hos patienterna som fick kontinuerlig deukravacitinibbehandling bibehölls fram till vecka 52 i POETYK PSO‑1.
Tabell 3: Patientrapporterade utfallsmått i POETYK PSO‑1 och POETYK PSO‑2
Psoriasisartrit
Effekten och säkerheten för deukravacitinib utvärderades i två randomiserade, dubbelblinda, placebokontrollerade multicenterstudier (POETYK PsA‑1 och POETYK PsA‑2) hos patienter 18 år och äldre med aktiv psoriasisartrit (PsA) (≥ 3 svullna leder, ≥ 3 ömma leder, en nivå av C‑reaktivt protein (CRP) på ≥ 3 mg/l) och med aktiv eller anamnes på plackpsoriasis. Patienterna i båda studierna hade vid baslinjen haft en psoriasisartritdiagnos i minst 3 månader och uppfyllde klassificeringskriterierna för psoriasisartrit (CASPAR) vid screeningen. I POETYK PsA‑1 uppvisade patienterna även minst en benerosion på röntgen av händer och/eller fötter.
Effekt utvärderades över PsA‑1 (n = 670) och PsA‑2 (n = 624) hos totalt 1 294 patienter fram till vecka 16. I PsA‑1 randomiserades patienterna till att få deukravacitinib 6 mg en gång dagligen eller placebo under 16 veckor. Vid vecka 16 fick patienter som initialt tilldelats placebo byta till deukravacitinib 6 mg en gång dagligen. Patienterna följdes upp till vecka 52. I PsA‑2 randomiserades patienterna till att få deukravacitinib 6 mg en gång dagligen, placebo eller apremilast 30 mg två gånger dagligen (som säkerhetsreferensarm). Den placebokontrollerade effektutvärderingsperioden var 16 veckor. Vid vecka 16 i PsA‑2 fick patienter som initialt tilldelats placebo byta till deukravacitinib 6 mg en gång dagligen, medan patienter som tilldelats deukravacitinib eller apremilast fortsatte med sin tilldelade behandling fram till vecka 52.
Sjukdomskarakteristika vid baslinjen från poolade data visade en mediansjukdomsduration på 4,0 år och majoriteten av patienterna hade polyartrit (75,7 %) följt av oligoartrit (13,5 %). 8,4 % av patienterna hade övervägande engagemang i distala interfalangealleder, medan 15,5 % hade perifer spondylartrit med psoriasis. Daktylit och entesit förekom hos 30,8 % respektive 61,8 % av patienterna, och 49,1 % hade psoriasishudengagemang som var ≥ 3 % av kroppsytan (BSA) och sPGA (static Physician´s Global Assessment) på minst 2.
I båda studierna var majoriteten av patienterna naiva för biologisk behandling och alla hade haft otillräckligt svar på, intolerans mot eller förlust av svar på icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel [NSAID], konventionella syntetiska DMARD [csDMARD] eller apremilast. Dessutom ingick i PsA‑2 patienter som tidigare hade behandlats med anti‑TNF‑alfa. I de poolade studieanalyserna fick 56,3 % av patienterna metotrexat (MTX) samtidigt, 10,0 % fick andra csDMARDs samtidigt och 33,7 % fick inte csDMARDs samtidigt.
Det primära effektmåttet i båda studierna var andelen patienter som uppnådde ett American College of Rheumatology (ACR) 20-svar vid vecka 16.
Kliniskt svar
I båda studierna resulterade behandling med deukravacitinib i signifikant förbättring av sjukdomsaktiviteten, mätt med ACR20/50/70, och minimal sjukdomsaktivitet (MDA) jämfört med placebo vid vecka 16 (se tabell 4). De kliniska svaren hos patienter behandlade med deukravacitinib fortsatte att förbättras efter vecka 16 och resultaten bibehölls fram till vecka 52.
I PsA‑1 och PsA‑2 visades förbättring hos patienter som behandlades med deukravacitinib vid vecka 16 i samtliga ACR‑komponenter, inklusive patientsmärtbedömning (värk‑VAS). Förbättringen ökade ytterligare efter vecka 16 och bibehölls fram till vecka 52.
Antalet patienter med axialt engagemang/predominant spondylit var för litet för att möjliggöra en meningsfull bedömning.
I POETYK PsA‑1 uppnådde patienterna som fick deukravacitinib nominellt signifikant förbättring av sjukdomsaktivitetspoängen (28 leder) med CRP (DAS28-CRP) jämfört med placebo vid vecka 16 (–1,33 respektive –0,83). I POETYK PsA‑2 observerades liknande förbättringar vid vecka 16 (–1,28 respektive –0,80).
Hos patienterna med samtidig plackpsoriasis som fick SOTYKTU observerades signifikant förbättring jämfört med placebo, mätt med Psoriasis Area Severity Index (PASI 75) vecka 16, och resultaten bibehölls fram till vecka 52 i båda studierna.
Svar avseende fysisk funktion
I båda studierna uppvisade patienterna som behandlades med deukravacitinib en statistiskt signifikant förbättring från baslinjen av fysisk funktion, mätt med Health Assessment Questionnaire Disability Index (HAQ‑DI), jämfört med placebo. Den justerade medelskillnaden (95 % KI) från placebo av HAQ‑DI-förändringen från baslinjen var vid vecka 16 –0,17 (–0,24, –0,09) i PsA‑1‑studien och –0,11 (–0,18, –0,04) i PsA‑2‑studien. Andelen HAQ‑DI-svar (≥ 0,35 förbättring från baslinjen) vecka 16 i PsA‑1 och PsA‑2 var 51,3 % respektive 48,9 % hos patienterna som fick deukravacitinib, och 38,8 % respektive 43,2 % hos patienterna som fick placebo. Svaren bibehölls till vecka 52 i båda studierna.
Andra hälsorelaterade utfall
Patienterna som behandlades med deukravacitinib uppvisade förbättringar av poängen enligt SF-36 Physical Component Summary (PCS) vid vecka 16 jämfört med placebo. Vecka 16 observerades en signifikant förbättring med deukravacitinib jämfört med placebo avseende PCS‑poängen (justerad medelskillnad (95 % KI) från baslinjen: 2,3 (1,3, 3,4), p < 0,0001 i POETYK PsA‑1 och 2,0 (1,0, 3,1), p = 0,0002 i POETYK PsA‑2). Förbättringarna bibehölls fram till vecka 52 i båda studierna.
Äldre
Av de 1 519 patienterna med plackpsoriasis som behandlades med deukravacitinib i kliniska studier var 152 patienter 65 år eller äldre, inklusive 21 patienter som var 75 år eller äldre (se avsnitt Dosering). Av de 1 312 patienterna med psoriasisartrit som behandlades med deukravacitinib i kliniska studier var 171 patienter 65 år eller äldre, och 22 patienter var 75 år eller äldre. Inga övergripande skillnader i exponering, säkerhet eller effekt observerades mellan de äldre och yngre patienterna som fick deukravacitinib.
Pediatrisk population
Europeiska läkemedelsmyndigheten har senarelagt kravet att skicka in studieresultat för SOTYKTU för en eller flera grupper av den pediatriska populationen för behandling av plackpsoriasis och psoriasisartrit (information om pediatrisk användning finns i avsnitt Dosering).
Deukravacitinib uppvisade nästan fullständig oral absorption, dosrelaterad ökning av exponeringen och ingen tydlig tidsberoende farmakokinetik.
Absorption
Efter oral administrering av tabletter uppvisade deukravacitinib snabb och nästan fullständig absorption. Median‑Tmax varierade från 2 till 3 timmar och den absoluta orala biotillgängligheten var 99 % hos friska frivilliga. Måttlig ackumulering (< 1,4 gånger vid steady state) observerades efter dosering en gång dagligen.
Mat
Deukravacitinib kan administreras utan hänsyn till mat eller modulatorer av pH-värdet i magsäcken (H2-receptorblockerare och protonpumpshämmare). Samtidig administrering av mat eller modulatorer av pH-värdet i magsäcken påverkade inte den totala exponeringen (AUC[INF]) för deukravacitinib.
Distribution
Distributionsvolymen vid steady state (Vss) är 140 l, vilket är större än totalt kroppsvatten [42 l] och indikerar extravaskulär distribution. Deukravacitinib binds till 81,6 % till humana plasmaproteiner, främst till humant serumalbumin.
Deukravacitinib distribueras likvärdigt mellan plasma- och röda blodkroppskomponenter med ett blod till plasma-koncentrationsförhållande på 1,26.
Metabolism
Hos människor metaboliseras deukravacitinib via fyra primära metabola vägar: N‑demetylering vid triazoldelen av cytokrom P‑450 (CYP) 1A2 så att huvudmetaboliten BMT‑153261 bildas, cyklopropylkarboxamidhydrolys av karboxylesteras 2 (CES2) så att huvudmetaboliten BMT‑158170 bildas, N‑glukuronidering av uridinglukuronyltransferas (UGT) så att BMT‑334616 bildas och monooxidation av CYP 2B6/2D6 vid den deutererade metylgruppen så att M11 bildas.
Vid steady state är deukravacitinib den huvudsakliga cirkulerande komponenten och utgör 49 % av de uppmätta relaterade molekylerna. Två huvudsakliga cirkulerande metaboliter, BMT‑153261 och BMT‑158170, identifierades, vilka båda har halveringstider som är jämförbara med moderdeukravacitinibs. BMT‑153261 har jämförbar styrka som modermolekylen och BMT‑158170 är inte farmakologiskt aktiv. Den cirkulerande exponeringen för BMT‑153261 är mycket lägre än modermolekylen. Därför tillskrivs den dominerande farmakologiska aktiviteten till modermolekylen deukravacitinib.
Dessutom identifierades inga metaboliter som är unika för människa och inga långlivade cirkulatoriska metaboliter.
Eliminering
Deukravacitinib elimineras via flera vägar, inklusive metabolism i fas I och II, tillsammans med direkt eliminering via njurarna och feces. Inget enskilt enzym bidrog till mer än 26 % av totala clearance. Deukravacitinib metaboliseras i stor utsträckning, och 59 % av den oralt administrerade [14C]‑deukravacitinibdosen elimineras som metaboliter i urin (37 % av dosen) och feces (22 % av dosen). Oförändrat deukravacitinib i urin och feces representerade 13 % respektive 26 % av dosen.
Den effektiva halveringstiden för deukravacitinib 6 mg hos friska vuxna människor är cirka 10 timmar, med en total clearance på 15,3 l/tim (CV 27 %). Baserat på populationsfarmakokinetiska analyser är den effektiva halveringstiden för deukravacitinib hos patienter med psoriasis och psoriasisartrit liknande den hos friska vuxna och uppgår till 10–11 timmar. Clearance för deukravacitinib hos patienter med psoriasis liknar den hos friska vuxna. Clearance för deukravacitinib hos patienter med psoriasisartrit är måttligt lägre (med 29 %) jämfört med hos friska vuxna. Deukravacitinib är ett substrat för effluxtransportörer, P‑glykoprotein (P‑gp) och bröstcancerresistensprotein (BCRP) samt upptagstransportör OCT1. På grund av den höga passiva permeabiliteten, den höga orala biotillgängligheten och den låga affiniteten för dessa transportörer bidrar de minimalt till deukravacitinibs farmakokinetik.
Deukravacitinib är inte ett substrat för transportörerna OATP, NTCP, OAT1, OAT3, OCT2, MATE1 och MATE2K.
Linjäritet/icke-linjäritet
Farmakokinetiken för engångsdoser av deukravacitinib administrerade som tabletter var linjär över dosintervallet 3 mg till 36 mg.
Interaktioner
Deukravacitinibs effekt på andra läkemedel
In vitro-studier har inte gett några bevis för att deukravacitinib och dess huvudsakliga cirkulerande metaboliter, vid kliniskt relevant exponering, hämmar huvudsakliga CYP (1A2, 2B6, 2C8, 2C9, 2C19, 2D6, 3A4), UGT (1A1, 1A4, 1A6, 1A9, 2B7), CES2 eller läkemedelstransportörer (P‑gp, BCRP, OATP1B1, OATP1B3, BSEP, MRP2, OAT1, OAT3, OCT1, OCT2, MATE1 och MATE2K). Dessutom inducerar inte deukravacitinib CYP 1A2, 2B6 eller 3A4 (se avsnitt Interaktioner).
Särskilda populationer
Äldre
Baserat på populationsfarmakokinetisk analys var den genomsnittliga steady state-exponeringen (Cavg,ss) för deukravacitinib högre, upp till 31 % hos patienter i åldern 65–74 år [n = 87 av 1 387 (6,3 %) vid psoriasis och n = 155 av 1 325 (11,7 %) vid psoriasisartrit] och upp till 53 % hos patienter i åldern 75–84 år [n = 13 av 1 387 (0,94 %) vid psoriasis och n = 23 av 1 325 (1,7 %) vid psoriasisartrit]. Exponeringsdata om patienter på ≥ 85 år är begränsade.
Patienter med nedsatt njurfunktion
Nedsatt njurfunktion har ingen kliniskt betydelsefull effekt på exponeringen för deukravacitinib (se avsnitt Dosering) baserat på en dedicerad studie där den uppskattade glomerulära filtrationshastigheten (eGFR) fastställdes med en modifiering av kosten i ekvationen för njursjukdom (MDRD). Jämfört med gruppen med normal njurfunktion förändrades deukravacitinibs Cmax med upp till 15 %, och AUC[INF] ökade med upp till 48 % i grupperna med nedsatt njurfunktion (lätt (eGFR: ≥ 60 till < 90 ml/min), måttlig (eGFR: ≥ 30 till < 60 ml/min), svår (eGFR: < 30 ml/min) och ESRD (eGFR: < 15 ml/min)). Jämfört med gruppen med normal njurfunktion ökade BMT‑153261:s Cmax med upp till 34 %, och AUC[INF] ökade med upp till 84 % i grupperna med nedsatt njurfunktion.
Dialys eliminerar inte avsevärt deukravacitinib från den systemiska cirkulationen (5,4 % av dosen elimineras per dialys).
Patienter med nedsatt leverfunktion
Lätt (Child‑Pugh-klass A) och måttligt (Child‑Pugh-klass B) nedsatt leverfunktion har ingen kliniskt betydelsefull effekt på deukravacitinibexponeringen (se avsnitt Dosering). Jämfört med gruppen med normal leverfunktion ökade deukravacitinibs totala Cmax och AUC[INF] i gruppen med lätt och måttligt nedsatt leverfunktion med upp till 10 % respektive 40 %, medan deukravacitinibs obundna Cmax och AUC[INF] ökade med upp till 26 % respektive 60 %. Hos vuxna med gravt (Child‑Pugh-klass C) nedsatt leverfunktion var deukravacitinibs totala Cmax jämförbart, och dess totala AUC var 43 % högre jämfört med hos matchade friska vuxna. Hos dessa vuxna ökade obundna Cmax och AUC[INF] med 62 % respektive 131 %. Deukravacitinib rekommenderas inte till patienter med gravt nedsatt leverfunktion (se avsnitt Dosering).
AUC[0-T] för BMT‑153261 minskade med 19 %, 53 % och 76 % hos patienter med lätt, måttligt respektive gravt nedsatt leverfunktion jämfört med patienter med normal leverfunktion, medan Cmax för BMT‑153261 minskade med 25 %, 59 % och 79 % hos patienter med lätt, måttligt respektive gravt nedsatt leverfunktion.
Kön
Baserat på populationsfarmakokinetisk modellering och simulering förväntas kvinnor ha upp till 30 % högre genomsnittlig steady state-exponering (Cmax,ss och Cavg,ss) för deukravacitinib jämfört med män.
Kroppsvikt
Baserat på populationsfarmakokinetisk modellering och simulering förväntas patienter med lägre kroppsvikt (< 60 kg) ha en högre geometrisk genomsnittlig steady state-exponering för deukravacitinib upp till 37,4 % (Cmax,ss) och upp till 26,6 % (Cavg,ss). Patienter med högre kroppsvikt (> 90 kg) förväntas ha en lägre geometrisk genomsnittlig steady state-exponering för deukravacitinib upp till 24,8 % (Cmax,ss) och upp till 19,6 % (Cavg,ss) (jämfört med patienter med en kroppsvikt på 60–90 kg).
Endogena faktorer
Ras och etnicitet hade ingen kliniskt betydelsefull effekt på deukravacitinibexponeringen.
Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet, karcinogenicitet, reproduktionseffekter och effekter på utveckling visade inte några särskilda risker för människa.
Allmäntoxicitet
I en studie av kronisk toxicitet på råttor observerades minskningar av lymfocytantalet, benmärgscellulariteten och den lymfoida cellulariteten i immunsystemets vävnader vid en exponering (AUC) vid lägsta observerade effektnivå (LOEL) på cirka 7 gånger den rekommenderade dosen till människa. Dessa effekter förknippades inte med kliniska tecken på immunsuppression (t.ex. infektioner). Minskningarna av trombocytantalet och massparametrarna för röda blodkroppar observerades vid en exponering (AUC) vid en LOEL på cirka 33 gånger den rekommenderade dosen till människa. I en studie av kronisk toxicitet på apor observerades kliniska och mikroskopiska hudförändringar och minskade massparametrar för röda blodkroppar vid en exponering (AUC) vid en LOEL på cirka 6 gånger den rekommenderade dosen till människa.
Utvecklings- och reproduktionstoxicitet
Deukravacitinib hade inga effekter på fertiliteten eller den tidiga embryonala utvecklingen hos han- och honråttor vid en exponering (AUC) på upp till cirka 178 respektive 136 gånger den rekommenderade dosen till människa.
Deukravacitinib var varken embryoletalt eller teratogent vid en modersexponering (AUC) på upp till cirka 211 gånger den rekommenderade dosen till människa hos råttor, eller 72/16 (totalt/fritt) gånger den rekommenderade dosen till människa hos kaniner.
I en studie av pre- och postnatal utveckling på råttor noterades tillfälligt lägre kroppsvikt hos ungarna under perioden före avvänjning vid en modersexponering (AUC) på cirka 87 gånger den rekommenderade dosen till människa. Den effekten gick tillbaka helt under perioden efter avvänjning.
Efter administrering av radioaktivt märkt deukravacitinib till lakterande råttor fanns deukravacitinib och/eller dess metaboliter i mjölken med mjölk till plasma-koncentrationsförhållanden på 2,7 till 30,9.
Kvalitativ och kvantitativ sammansättning
Varje filmdragerad tablett innehåller 6 mg deukravacitinib.
Hjälpämne med känd effekt
Varje filmdragerad tablett innehåller 44 mg laktos (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Förteckning över hjälpämnen
Tablettkärna
Hypromellosacetatsuccinat
Vattenfri laktos
Mikrokristallin cellulosa
Kroskarmellosnatrium
Kolloidal hydratiserad kiseldioxid
Magnesiumstearat
Filmdragering
Polyvinylalkohol
Titandioxid (E171)
Makrogol
Talk
Röd järnoxid (E172)
Gul järnoxid (E172)
Ej relevant.
Hållbarhet
3 år.
Särskilda förvaringsanvisningar
Inga särskilda förvaringsanvisningar.
Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
Filmdragerad tablett (tablett)
Rosa, rund, bikonvex, filmdragerad tablett, 8 mm i diameter, märkt på den ena sidan med ”BMS 895” och ”6 mg” fördelat på två rader, ingen märkning på den andra sidan.
