OKEDI är avsett för behandling av schizofreni hos vuxna hos vilka tolerabilitet och effektivitet har fastställts med oralt risperidon.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

Dosering

OKEDI ska administreras en gång var 28:e dag genom intramuskulär (i.m.) injektion. OKEDI ska sättas in baserat på patientens kliniska bakgrund:

Patienter som tidigare svarat på risperidon och som i nuläget är stabila på orala antipsykotika (lätta till måttliga psykotiska symtom)

Patienter som är stabila på oralt risperidon kan gå över till OKEDI utan föregående titrering.

Patienter som är stabila på andra orala antipsykotika (som skiljer sig från risperidon) ska dostitreras med oralt risperidon innan behandling med OKEDI sätts in. Titreringsperioden ska vara tillräckligt lång (minst 6 dagar) för att fastställa tolerans för och respons på risperidon.

Patienter som aldrig tidigare behandlats med oralt risperidon För patienter som avses behandlas med OKEDI och som INTE tidigare har behandlats med risperidon måste tolerans för och respons på risperidon bekräftas genom en behandlingsperiod med oralt risperidon innan behandling med OKEDI sätts in. Minst 14 dagars titreringsperiod rekommenderas.

Byte från oralt risperidon till OKEDI

Rekommenderade doser oralt risperidon och OKEDI som behövs för att upprätthålla samma exponering för aktiva komponenter vid steady state är som följer:

OKEDI måste sättas in ungefär 24 timmar efter den sista orala risperidondosen. Justering av OKEDIdosen kan göras var 28:e dag. Generellt rekommenderas en underhållsdos på 75 mg OKEDI var 28:e dag. En del patienter kan emellertid behöva OKEDI 100 mg var 28:e dag grundat på patientens kliniska respons och tolerans för läkemedlet. Varken laddningsdos eller tillskott av oralt risperidon rekommenderas under behandling med OKEDI.

Byte från långverkande risperidoninjektion som ges varannan vecka till OKEDI

Vid byte från långverkande risperidoninjektion varannan vecka ska OKEDI sättas in i stället för nästa schemalagda injektion av långverkande risperidon (dvs. två veckor efter den sista injektionen av långverkande risperidon som gavs varannan vecka). Behandling med OKEDI ska sedan fortsätta med 28 dagars intervall. Samtidigt oralt risperidon rekommenderas inte.

När patienter som tidigare varit stabila på långverkande risperidoninjektion varannan vecka byter till OKEDI är den rekommenderade dosen för att upprätthålla samma exponering för aktiva komponenter vid steady state som följer:

Byte från OKEDI till oralt risperidon

Vid byte från OKEDI-injektion tillbaka till oralt risperidon måste OKEDI-beredningens egenskaper som depotpreparat beaktas. Generellt rekommenderas att behandlingen med oralt risperidon inleds 28 dagar efter den sista dosen OKEDI.

Missade doser

Undvik missade doser

För att patienten inte ska missa sin dos var 28:e dag kan injektionen ges upp till 3 dagar före dag 28. Om en dos försenas med 1 vecka minskar medianvärdet för dalkoncentrationen med cirka 50% under den veckan. Den kliniska betydelsen av detta är okänd. Om en dos blir försenad ska nästa 28- dagarsintervall beräknas med utgångspunkt från den senaste injektionen.

Särskilda populationer

Äldre

Effekt och säkerhet för OKEDI hos äldre personer > 65 år har inte fastställts för OKEDI injektionsvätska, depotsuspension. OKEDI ska användas med försiktighet till äldre personer. Toleransen för ≥ 3 mg oralt risperidon dagligen ska ha fastställt på ett tillförlitligt sätt innan OKEDI administreras.

Generellt är den rekommenderade dosen risperidon till äldre patienter med normal njurfunktion densamma som till vuxna patienter med normal njurfunktion. Om det bedöms som kliniskt lämpligt ska dock en startdos på 75 mg OKEDI övervägas (se ”Nedsatt njurfunktion” nedan för dosrekommendationer till patienter med nedsatt njurfunktion).

Nedsatt njurfunktion

OKEDI har inte studerats systematiskt hos patienter med nedsatt njurfunktion.'Ingen justering av OKEDI-dosen behövs till patienter med lätt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance 60 till 89 ml/min). OKEDI rekommenderas inte till patienter med måttligt till kraftigt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 60 ml/min).

Nedsatt leverfunktion

OKEDI har inte studerats systematiskt hos patienter med nedsatt leverfunktion. Plasmakoncentrationen av den fria fraktionen risperidon är högre hos patienter med nedsatt leverfunktion.

OKEDI ska användas med försiktighet i dessa patientgrupper. En försiktig titrering med oralt risperidon (halverad startdos och långsam titrering) innan behandling med OKEDI sätts in med dosen 75 mg rekommenderas, om tolerans för en oral dos om minst 3 mg har bekräftats.

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för OKEDI för barn och ungdomar under 18 års ålder har inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.

Administreringssätt

OKEDI är endast avsett för intramuskulär användning och ska inte administreras intravenöst eller subkutant (se avsnitt Varningar och försiktighet och Hållbarhet, förvaring och hantering) eller med annat administrationssätt. Det ska ges av hälso- och sjukvårdspersonal.

OKEDI ska administreras som djup intramuskulär injektion i deltoideus- eller glutealmuskel, med lämplig steril kanyl. Vid administrering i deltoideusmuskel ska 25 mm-kanylen användas och injektionerna ges alternerande i de båda deltoideusmusklerna. Vid administrering i glutealmuskel ska 51 mm-kanylen användas och injektionerna ges alternerande i de båda glutealmusklerna.

Sprutan som är förfylld med OKEDI pulver ska beredas med medföljande förfyllda spruta med vätska, omedelbart innan injektionen ges.

Beredningen ska utföras enligt anvisningarna i avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering. Felaktig beredning kan påverka upplösningen av pulvret och om läkemedlet administreras kan det under de första timmarna leda till ett högre toppvärde för risperidon (överdos) samt lägre AUC under hela dosperioden (för låg dos).

För risperidonnaiva patienter rekommenderas att toleransen för läkemedlet fastställs med oralt risperidon innan behandling med OKEDI sätts in (se avsnitt Dosering). Läkemedlets egenskap som depotpreparat och risperidons långa halveringstid ska beaktas när behandlingsbehovet och eventuellt behov av att kunna avbryta behandlingen bedöms.

Äldre patienter med demens

Ökad mortalitet hos äldre personer med demens

OKEDI har inte studerats hos äldre patienter med demens och ska därför inte användas i denna patientgrupp. I en metaanalys av 17 kontrollerade prövningar av atypiska antipsykotika, däribland risperidon, hade äldre patienter med demens som behandlades med atypiska antipsykotika förhöjd mortalitet jämfört med när de fick placebo. I placebokontrollerade prövningar av oralt risperidon i denna population var mortalitetsincidensen 4,0% för risperidonbehandlade patienter jämfört med 3,1% för placebobehandlade patienter. Oddskvoten (95% exakt konfidensintervall) var 1,21 (0,7; 2,1). Genomsnittlig ålder (intervall) för de patienter som avled var 86 år (intervall 67–100). Data från två stora observationsstudier visade att äldre patienter med demens som behandlas med konventionella antipsykotika också löper något högre risk att avlida än de som inte behandlas Tillgängliga data är otillräckliga för att ge en exakt uppskattning av storleksgraden och orsaken till den ökade risken. I vilken utsträckning den ökade mortaliteten i observationsstudierna kan tillskrivas det antipsykotiska läkemedlet snarare än vissa egenskaper hos patienterna är inte klarlagt.

Samtidig användning av furosemid

I de placebokontrollerade prövningarna av risperidon på äldre patienter med demens observerades en högre mortalitetsincidens bland patienter som behandlades med furosemid plus risperidon (7,3%; genomsnittsålder 89 år, intervall 75–97 år) jämfört med patienter som behandlades med enbart risperidon (3,1%; genomsnittsålder 84 år, intervall 70–96 år) eller enbart furosemid (4,1%; genomsnittsålder 80 år, intervall 67–90 år). Den ökade mortaliteten hos patienter som behandlades med furosemid plus risperidon observerades i två av de fyra kliniska prövningarna. Samtidig användning av risperidon och andra diuretika (främst tiaziddiuretika i låg dos) var inte associerat med liknande fynd.

Någon patofysiologisk mekanism som kan förklara detta fynd har inte identifierats och inget konsekvent mönster för dödsorsaken har observerats. Trots det ska försiktighet iakttas och riskerna med denna kombination eller samtidig behandling med andra potenta diuretika vägas mot nyttan innan beslut om användning fattas. Det förelåg ingen ökad mortalitetsincidens för patienter som behandlades med andra diuretika samtidigt med risperidon. Oavsett behandling var dehydrering en generell riskfaktor för mortalitet, varför man bör vara särskilt noga med att undvika detta hos äldre patienter med demens.

Cerebrovaskulära biverkningar

En ungefär 3-faldigt högre risk för cerebrovaskulära biverkningar har noterats i randomiserade placebokontrollerade kliniska prövningar på dementa patienter som behandlats med vissa atypiska antipsykotika. Poolade data från sex placebokontrollerade studier av risperidon på i huvudsak äldre patienter (> 65 år) med demens visade att cerebrovaskulära biverkningar (allvarliga och icke allvarliga sammantagna) inträffade hos 3,3% (33/1 009) av de patienter som behandlades med risperidon och 1,2% (8/712) av de patienter som behandlades med placebo. Oddskvoten (95% exakt konfidensintervall) var 2,96 (1,34; 7,50). Mekanismen bakom denna ökade risk är inte känd. En ökad risk kan inte uteslutas för andra antipsykotika eller andra patientpopulationer.

OKEDI ska användas med försiktighet till patienter med riskfaktorer för stroke.

Ortostatisk hypotension

På grund av risperidons alfablockerande effekt kan (ortostatisk) hypotension uppträda. En del fall av hypotension eller ortostatisk hypotension har rapporterats med OKEDI under det kliniska utvecklingsprogrammet vid doser från 50 mg till 100 mg. Kliniskt signifikant hypotension har observerats efter godkännandet för försäljning av risperidon vid samtidig användning av risperidon och blodtryckssänkande läkemedel. OKEDI ska användas med försiktighet till patienter med känd kardiovaskulär sjukdom (t.ex. hjärtsvikt, hjärtinfarkt, retledningsrubbningar, dehydrering, hypovolemi eller cerebrovaskulär sjukdom). Risk/nyttaförhållandet för fortsatt behandling med OKEDI ska bedömas vid kvarstående kliniskt relevant ortostatisk hypotension.

Leukopeni, neutropeni och agranulocytos

Fall av leukopeni, neutropeni och agranulocytos har rapporterats vid användning av risperidon. Agranulocytos har rapporterats i mycket sällsynta fall (< 1/10 000 patienter) under uppföljningen efter godkännandet för försäljning.

Patienter med anamnes på kliniskt signifikant låg nivå av vita blodkroppar eller på läkemedelsinducerad leukopeni/neutropeni ska övervakas under de första behandlingsmånaderna.

Utsättning av OKEDI ska övervägas vid första tecknet på en klinisk signifikant minskning av antalet vita blodkroppar om det inte finns andra orsakande faktorer.

Patienter med klinisk signifikant neutropeni ska noggrant övervakas med avseende på feber eller andra symtom eller tecken på infektion, och ska genast behandlas om sådana symtom eller tecken uppkommer. Patienter med svår neutropeni (absolut neutrofiltal < 1 x 109 /l) ska avsluta behandlingen med OKEDI och vita blodkroppar ska följas upp tills värdet återgått till det normala.

Tardiv dyskinesi/extrapyramidala symtom

Läkemedel som är dopaminreceptorblockerare har associerats med induktion av tardiv dyskinesi, ett tillstånd som karakteriseras av rytmiska, ofrivilliga rörelser, främst i tungan och/eller ansiktet. Debut av extrapyramidala symtom är en riskfaktor för tardiv dyskinesi. Om symtom på tardiv dyskinesi uppträder ska utsättning av alla antipsykotiska läkemedel övervägas.

Försiktighet ska iakttas för patienter som får både psykostimulantia (t.ex. metylfenidat) och risperidon samtidigt eftersom extrapyramidala symtom kan uppkomma om dosen av ett eller båda läkemedlen förändras. Gradvis utsättning av behandlingen med psykostimulantia rekommenderas (se avsnitt Interaktioner)

Malignt neuroleptikasyndrom

Malignt neuroleptikasyndrom, som karaktäriseras av hypertermi, muskelstelhet, autonom instabilitet, förändrad medvetandegrad och förhöjda serumnivåer av kreatinfosfokinas, har rapporterats vid behandling med antipsykotika. Ytterligare symtom kan vara myoglobinuri (rabdomyolys) och akut njursvikt. Om detta inträffar ska OKEDI sättas ut.

Parkinsons sjukdom och Lewykroppsdemens

Förskrivare ska väga riskerna mot nyttan vid förskrivning av OKEDI till patienter med Parkinsons sjukdom eller Lewykroppsdemens. Parkinsons sjukdom kan förvärras av risperidon. Båda patientgrupperna kan såväl löpa ökad risk för malignt neuroleptikasyndrom som vara känsligare för antipsykotika; dessa patienter exkluderades från kliniska prövningar Den ökade känsligheten kan förutom extrapyramidala symtom, ta sig uttryck i förvirring, sänkt medvetandenivå och postural instabilitet med frekventa fallolyckor.

Hyperglykemi och diabetes mellitus

Hyperglykemi, diabetes mellitus och försämring av befintlig diabetes har rapporterats under behandling med risperidon. I vissa fall har en föregående viktökning rapporterats, något som kan vara en predisponerande faktor. Relaterad ketoacidos har rapporterats i mycket sällsynta fall och diabeteskoma i sällsynta fall. Adekvat klinisk övervakning rekommenderas i enlighet med gällande riktlinjer för antipsykotisk behandling. Patienter som behandlas med OKEDI ska övervakas med avseende på symtom på hyperglykemi (såsom polydipsi, polyuri, polyfagi och svaghet) och patienter med diabetes mellitus ska testas regelbundet med avseende på försämrad glukoskontroll.

Viktökning

Signifikant viktökning har rapporterats vid användning av risperidon. Vikten ska kontrolleras regelbundet.

Hyperprolaktinemi

Hyperprolaktinemi är en vanlig biverkning vid behandling med risperidon. Utvärdering av prolaktinnivåer i plasma rekommenderas för patienter som visar tecken på eventuellt prolaktinrelaterade biverkningar (t.ex. gynekomasti, menstruationsrubbning, utebliven ägglossning, fertilitetsproblem, minskad libido, erektil dysfunktion och galaktorré).

Studier på vävnadsodling tyder på att tillväxt av celler i brösttumörer hos människa kan stimuleras av prolaktin. Trots att det i kliniska och epidemiologiska studier hittills inte har kunnat påvisas ett tydligt samband med administrering av antipsykotika, rekommenderas försiktighet för patienter med relevant anamnes. OKEDI ska användas med försiktighet till patienter med befintlig hyperprolaktinemi och till patienter med möjliga prolaktinberoende tumörer.

QT-förlängning

QT-förlängning har rapporterats i mycket sällsynta fall. Försiktighet ska iakttas när risperidon förskrivs till patienter med känd kardiovaskulär sjukdom, familjeanamnes på QT-förlängning, bradykardi eller elektrolytrubbningar (hypokalemi, hypomagnesemi) eftersom dessa kan öka risken för arytmogena effekter, samt vid samtidig användning av läkemedel kända för att förlänga QTintervallet.

Kramper

OKEDI ska användas med försiktighet till patienter med anamnes på kramper eller andra tillstånd som kan sänka kramptröskeln.

Priapism

Priapism kan uppträda vid behandling med OKEDI på grund av läkemedlets alfaadrenerga blockerande effekter.

Reglering av kroppstemperaturen

Antipsykotika har satts i samband med en rubbning av kroppens förmåga att sänka kärnkroppstemperaturen. Adekvata åtgärder rekommenderas när man förskriver OKEDI till patienter som kan utsättas för höjning av kärnkroppstemperaturen, t.ex. krävande fysisk träning, exponering för extrem hetta, samtidig behandling med antikolinerga läkemedel eller dehydrering.

Antiemetisk effekt

En antiemetisk effekt har observerats i prekliniska studier av risperidon. Om denna effekt uppträder hos människa kan den maskera tecken och symtom på överdosering av vissa läkemedel eller på tillstånd som tarmobstruktion, Reyes syndrom och hjärntumör.

Venös tromboembolism

Fall av venös tromboembolism (VTE) har rapporterats med antipsykotiska läkemedel. Eftersom patienter behandlade med antipsykotika ofta har förvärvade riskfaktorer för VTE ska alla tänkbara riskfaktorer för VTE identifieras före och under behandling med OKEDI och preventiva åtgärder sättas in.

Intraoperative floppy iris syndrome

Intraoperative floppy iris syndrome (IFIS) har observerats under kataraktkirurgi hos patienter behandlade med risperidon (se avsnitt Biverkningar).

IFIS kan öka risken för ögonkomplikationer under och efter operationen. Före operation måste ögonkirurgen informeras om pågående eller tidigare användning av läkemedel som blockerar alfa-1aadrenerga receptorer. Den potentiella fördelen med att avbryta den alfa-1-blockerande behandlingen före kataraktkirurgi har inte fastställts och måste vägas mot risken med att avbryta psykosbehandlingen.

Överkänslighet

Även om tolerabiliteten för oralt risperidon ska fastställas innan behandling sätts in till patienter som inte tidigare har behandlats med risperidon, har anafylaktiska reaktioner med parenteralt risperidon rapporterats i sällsynta fall efter godkännandet för försäljning hos patienter som tidigare har tolererat oralt risperidon. Om överkänslighetsreaktioner inträffar ska OKEDI sättas ut och allmänt stödjande åtgärder sättas in efter kliniskt behov. Patienten ska övervakas tills tecken och symtom har gått tillbaka.

Beredning och administrering

Bristande effekt kan bli följden av felaktig beredning (se avsnitt Dosering och Hållbarhet, förvaring och hantering).

Försiktighet måste iakttas för att undvika oavsiktlig injektion med OKEDI i ett blodkärl eller i subkutan vävnad. Om administrering sker intravenöst förväntas det att fasta partiklar omedelbart bildas på grund av OKEDIs egenskaper som kommer täppa igen nålen. En blödning kan därmed uppstå på injektionsstället. Om injektionen ges subkutant kan den bli mer smärtsam och långsammare frisättning av risperidon förväntas.

Om en dos har administrerats på fel sätt, dvs. intravenöst eller subkutant, ska den inte göras om eftersom det är svårt att bedöma den resulterande totala exponeringen för läkemedlet. Patienten ska övervakas noga och behandlas på kliniskt lämpligt sätt tills det är dags för nästa dos OKEDI efter 28 dagar.

Interaktioner mellan OKEDI och andra läkemedel som administreras samtidigt har inte utvärderats systematiskt. Uppgifterna om läkemedelsinteraktioner som ges i detta avsnitt baseras på studier med oralt risperidon.

Farmakodynamiska interaktioner

Läkemedel kända för att förlänga QT-intervallet

Försiktighet rekommenderas vid förskrivning av OKEDI tillsammans med läkemedel som man vet förlänger QT-intervallet, såsom antiarytmika (t.ex. kinidin, disopyramid, prokainamid, propafenon, amiodaron, sotalol), tricykliska antidepressiva (t.ex. amitriptylin), tetracykliska antidepressiva (t.ex. maprotilin), vissa antihistaminer, andra antipsykotiska läkemedel, vissa malariamedel (t.ex. kinin och meflokin) samt läkemedel som orsakar elektrolytobalans (hypokalemi, hypomagnesemi), bradykardi, eller läkemedel som hämmar metabolismen av risperidon i levern. Denna förteckning är vägledande och inte uttömmande.

Centralt verkande läkemedel och alkohol

OKEDI ska användas med försiktighet tillsammans med andra centralt verkande substanser, i synnerhet alkohol, opiater, antihistaminer och bensodiazepiner, på grund av den ökade risken för sedering.

Levodopa och dopaminagonister

OKEDI kan motverka effekten av levodopa och andra dopaminagonister. Om denna kombination anses nödvändig, framför allt i slutstadiet av Parkinsons sjukdom, ska lägsta effektiva dos av respektive läkemedel förskrivas.

Läkemedel med hypotensiv effekt

Kliniskt signifikant hypotension har observerats efter godkännandet för försäljning av risperidon vid samtidig användning av risperidon och blodtryckssänkande läkemedel.

Psykostimulantia

Användning av psykostimulantia (t.ex. metylfenidat) i kombination med OKEDI kan leda till extrapyramidala symtom om den ena eller båda behandlingarna förändras (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Paliperidon

Samtidig användning av OKEDI och paliperidon rekommenderas inte eftersom paliperidon är den aktiva metaboliten av risperidon och en kombination av de båda kan leda till additiv exponering för den aktiva komponenten.

Farmakokinetiska interaktioner

OKEDI metaboliseras främst via cytokrom P (CYP) 2D6 och i mindre omfattning via CYP3A4. Både risperidon och dess aktiva metabolit 9 hydroxirisperidon är substrat för P-glykoprotein (P-gp). Substanser som modifierar aktiviteten hos CYP2D6 eller som är starka hämmare eller inducerare av CYP3A4 och/eller P-gp, kan påverka farmakokinetiken för risperidons aktiva komponent.

Starka CYP2D6-hämmare

Samtidig administrering av OKEDI och en stark CYP2D6-hämmare kan öka plasmakoncentrationen av risperidon, men i mindre omfattning för den aktiva komponenten. Högre doser av en stark CYP2D6-hämmare kan öka koncentrationen av risperidons aktiva komponent (t.ex. paroxetin, se nedan). Andra CYP2D6-hämmare, t.ex. kinidin, förväntas kunna påverka plasmakoncentrationen av risperidon på ett liknande sätt När samtidig behandling med paroxetin, kinidin eller en annan stark CYP2D6-hämmare sätts in eller sätts ut, särskilt om det gäller höga doser, ska läkaren göra en ny bedömning av OKEDI-dosen.

CYP3A4- och/eller P-gp-hämmare

Samtidig administrering av OKEDI och en stark CYP3A4- och/eller P-gp-hämmare kan leda till en betydligt högre plasmakoncentration av risperidons aktiva komponent. När samtidig behandling med itrakonazol eller en annan stark CYP3A4- och/eller P-gp-hämmare sätts in eller sätts ut ska läkaren göra en ny bedömning av OKEDI-dosen.

CYP3A4- och/eller P-gp-inducerare

Samtidig administrering av OKEDI och en stark CYP3A4- och/eller en P-gp-inducerare kan minska plasmakoncentrationen av risperidons aktiva komponent. När samtidig behandling med karbamazepin eller en annan stark CYP3A4- och/eller P-gp-inducerare sätts in eller sätts ut ska läkaren göra en ny bedömning av OKEDI-dosen. CYP3A4-inducerare utövar sin effekt på ett tidsberoende sätt och det kan ta 2 veckor eller mer innan de når full effekt efter behandlingsstarten. Omvänt kan det vid utsättning ta 2 veckor eller mer innan CYP3A4-induktionen klingar av.

Läkemedel med hög proteinbindningsgrad

När risperidon ges tillsammans med läkemedel med hög proteinbindningsgrad förekommer inget kliniskt relevant undanträngande av något av läkemedlen från plasmaproteinerna.

Vid samtidig användning av andra läkemedel, se motsvarande produktinformation för information om metabolismvägar och eventuellt behov av dosjustering.

Exempel

Exempel på läkemedel som skulle kunna interagera eller som har visat sig inte interagera med risperidon anges nedan:

Effekt av andra läkemedel på risperidons farmakokinetik

Antibakteriella medel:

• Erytromycin, en måttlig CYP3A4- och P-gp-hämmare, förändrar inte farmakokinetiken hos risperidon eller den aktiva komponenten.

• Rifampicin, en stark CYP3A4- och en P-gp-inducerare, minskade plasmakoncentrationen för den aktiva komponenten.

Kolinesterashämmare:

• Donepezil och galantamin, båda CYP2D6- och CYP3A4 substrat, uppvisar ingen kliniskt relevant effekt på risperidons farmakokinetik eller den aktiva komponenten.

Antiepileptika:

• Karbamazepin, en stark CYP3A4-inducerare och en P-gp-inducerare, minskar plasmakoncentrationen av den aktiva komponenten. Liknande effekter kan ses med t.ex. fenytoin och fenobarbital, vilka också inducerar såväl CYP3A4-leverenzym som Pglykoprotein.

• Topiramat minskade i måttlig grad biotillgängligheten för risperidon, men inte för den aktiva komponenten. Därför förväntas inte denna interaktion ha någon klinisk signifikans.

Antimykotika:

• Itrakonazol, en stark CYP3A4-hämmare och en P-gp-hämmare, i en dos på 200 mg/dag, ökade plasmakoncentrationen för den aktiva komponenten med cirka 70% vid risperidondoser från 2 till 8 mg/dag.

• Ketokonazol, en stark CYP3A4-hämmare och en P-gp-hämmare, vid en dos på 200 mg/dag, ökade plasmakoncentrationen för risperidon och minskade plasmakoncentrationen för 9- hydroxirisperidon.

Antipsykotika:

• Fentiaziner kan öka plasmakoncentrationen av risperidon men inte för den aktiva komponenten.

Antivirala medel:

• Proteashämmare: Inga formella studiedata finns tillgängliga, men eftersom ritonavir är en stark CYP3A4-hämmare och svag CYP2D6-hämmare, kan ritonavir och ritonavirförstärkta proteashämmare eventuellt öka koncentrationen av risperidons aktiva komponent

Betablockerare:

• Vissa betablockerare kan öka plasmakoncentrationen av risperidon men inte för den aktiva komponenten.

Kalciumkanalblockerare:

• Verapamil, en måttlig CYP3A4-hämmare och en hämmare av P-gp, ökar plasmakoncentrationen av risperidon och den aktiva komponenten.

Gastrointestinala läkemedel:

• H2-receptorantagonister: Cimetidin och ranitidin, båda svaga hämmare av CYP2D6 och CYP3A4, ökade biotillgängligheten för risperidon men endast marginellt för den aktiva komponenten.

SSRI och tricykliska antidepressiva:

• Fluoxetin, en stark CYP2D6-hämmare, ökar plasmakoncentrationen av risperidon, men i mindre omfattning för den aktiva komponenten.

• Paroxetin, en stark CYP2D6-hämmare, ökar plasmakoncentrationen av risperidon, men vid doser upp till 20 mg/dag i mindre omfattning för den aktiva komponenten. Högre doser av paroxetin kan dock öka koncentrationen av risperidons aktiva komponent.

• Tricykliska antidepressiva kan öka plasmakoncentrationen av risperidon men inte för den aktiva komponenten. Amitriptylin påverkar inte farmakokinetiken för risperidon eller den aktiva komponenten.

• Sertralin, en svag CYP2D6-hämmare, och fluvoxamin, en svag CYP3A4-hämmare, i doser på upp till 100 mg/dag är inte associerade med kliniskt signifikanta förändringar av koncentrationen av risperidons aktiva komponent. Sertralin- eller fluvoxamindoser som överstiger 100 mg/dag kan dock öka koncentrationen av risperidons aktiva komponent.

Effekt av risperidon på andra läkemedels farmakokinetik

Antiepileptika:

• Risperidon uppvisar ingen kliniskt relevant effekt på farmakokinetiken för valproat eller topiramat. Antipsykotika:

• Aripiprazol, ett CYP2D6- och CYP3A4-substrat: Risperidon som tabletter eller injektion påverkade inte farmakokinetiken för aripiprazol och dess aktiva metabolit dehydroaripiprazol sammantaget.

Digitalisglykosider:

• Risperidon uppvisar ingen kliniskt relevant effekt på farmakokinetiken för digoxin.

Litium:

• Risperidon uppvisar ingen kliniskt relevant effekt på farmakokinetiken för litium.

Samtidig användning av risperidon och furosemid

Se avsnitt Varningar och försiktighet för information om ökad mortalitet hos äldre patienter med demens som samtidigt behandlas med furosemid.

Det finns inga eller begränsad mängd data från användningen av risperidon till gravida kvinnor. Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt Prekliniska uppgifter).

Nyfödda som har exponerats för antipsykotika (inklusive risperidon) under graviditetens sista trimester löper risk att få biverkningar såsom extrapyramidala symtom och/eller utsättningssymtom, vilka kan variera i allvarlighetsgrad och duration efter födseln. Det finns rapporter om agitation, muskelhypertoni, muskelhypotoni, tremor, somnolens, andnöd eller ätsvårigheter. Nyfödda ska därför övervakas noga.

OKEDI ska inte användas under graviditet såvida det inte är absolut nödvändigt.

Fysikalisk-kemiska data tyder på att risperidon/metaboliter utsöndras i bröstmjölk. En risk för barnet som ammas kan inte uteslutas. Ett beslut måste fattas om man ska avbryta amningen eller avbryta/avstå från behandling med OKEDI efter att man tagit hänsyn till fördelen med amning för barnet och fördelen med behandling för kvinnan.

Risperidon ökar prolaktinnivåerna. Hyperprolaktinemi kan undertrycka GnRH i hypotalamus vilket leder till minskad utsöndring av gonadotropin från hypofysen. Detta kan i sin tur hämma reproduktionsförmågan genom att försämra steroidgenesen i gonaderna hos både kvinnliga och manliga patienter.

Inga relevanta effekter har observerats i icke-kliniska studier.

OKEDI kan ha mindre eller måttlig effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner på grund av möjliga effekter på nervsystemet och synen (se avsnitt Biverkningar). Patienterna ska därför uppmanas att avstå från att framföra fordon eller använda maskiner tills deras individuella känslighet är känd.

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

De biverkningar som oftast rapporterades i en klinisk fas 3-prövning var förhöjt prolaktin i blodet (11,7%), hyperprolaktinemi (7,2%), akatisi (5,5%), huvudvärk (4,8%), somnolens (4,1%), viktökning (3,8%), smärta vid injektionsstället (3,1%) och yrsel (3,1%).

Biverkningstabell

Nedan redovisas samtliga biverkningar av risperidon som rapporterats i kliniska prövningar och efter godkännandet för försäljning, indelade efter frekvens beräknad från kliniska prövningar.

Följande termer och frekvenser används: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000) och mycket sällsynta (< 1/10 000).

Inom varje frekvensgrupp presenteras biverkningarna ordnade efter avtagande allvarlighetsgrad.

Beskrivning av valda biverkningar

Reaktioner vid injektionsstället

Den vanligaste biverkningen vid injektionsstället som rapporterades var smärta. I fas 3-studien rapporterades 18 händelser med injektionssmärta bland 14 av 386 patienter (3,6%) efter 2 827 injektioner OKEDI (0,6%). De flesta reaktionerna var av lindrig till måttlig svårighetsgrad.

Försökspersonernas bedömning av smärta vid injektionsstället, baserad på en visuell analog skala, tenderade att minska i frekvens och intensitet över tid.

Hjärtat

Posturalt ortostatiskt takykardisyndrom

Klasseffekter

Mycket sällsynta fall av QT-förlängning, ventrikelarytmi (ventrikelflimmer, ventrikeltakykardi), plötslig död, hjärtstopp och torsade de pointes har rapporterats efter godkännandet för försäljning med risperidon.

Venös tromboembolism

Fall av venös tromboembolism, inkluderat fall av lungemboli och djup ventrombos, har rapporterats med antipsykotiska läkemedel (ingen känd frekvens).

Förändrad kroppsvikt

I en 12 veckor lång dubbelblind, placebokontrollerad prövning sågs en genomsnittlig viktökning från baslinjen på 1,4 (–8 till 18) kg, 0,8 (–8 till 47) kg, respektive 0,2 (–12 till 18) kg efter behandling med OKEDI 75 mg, OKEDI 100 mg och placebo.

Ytterligare information om särskilda populationer

Pediatriska patienter

Det saknas information om effekten och säkerheten för OKEDI hos barn.

Äldre patienter

Det finns begränsad information om effekten och säkerheten för OKEDI hos äldre patienter med schizofreni eller demens. I kliniska prövningar av oralt risperidon rapporterades transitorisk ischemisk attack samt cerebrovaskulär händelse med en frekvens på 1,4% respektive 1,5% hos äldre patienter med demens, jämfört med hos övriga vuxna. Följande biverkningar har dessutom rapporterats med en frekvens på ≥ 5% hos äldre patienter med demens och med minst dubbelt så hög frekvens som hos andra vuxna populationer; urinvägsinfektion, perifert ödem, letargi och hosta.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, men alla kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Symtom

Generellt sett har de tecken och symtom som rapporterats varit sådana som är ett resultat av förstärkning av risperidons kända farmakologiska effekter. Till dessa hör dåsighet och sedering, takykardi och hypotension samt extrapyramidala symtom Vid överdosering har QT-förlängning och kramper rapporterats. Torsade de pointes har rapporterats i samband med överdosering av risperidon och paroxetin i kombination.

Vid akut överdosering ska möjligheten att flera läkemedel kan vara inblandade övervägas.

Behandling

Etablera och upprätthåll fri luftväg och säkerställ adekvat syresättning och ventilation. Kardiovaskulär övervakning ska påbörjas omedelbart och ska utgöras av kontinuerlig EKG-övervakning för att upptäcka eventuella arytmier.

Det finns ingen specifik antidot mot OKEDI. Adekvata stödjande åtgärder ska därför sättas in. Hypotension och cirkulationskollaps ska behandlas med lämpliga åtgärder, såsom intravenös tillförsel av vätska och/eller sympatomimetiska medel. Vid svåra extrapyramidala symtom ska antikolinergika administreras. Noggrann medicinsk övervakning och kontroll ska fortsätta tills patienten har återhämtat sig.

Verkningsmekanism

Risperidon är en selektiv monoaminerg antagonist med unika egenskaper. Det har hög affinitet till serotonerga 5-HT2- och dopaminerga D2 -receptorer. Risperidon binder också till alfa1-adrenerga receptorer samt, med lägre affinitet, till H1-histaminerga och alfa2-adrenerga receptorer. Risperidon har ingen affinitet till kolinerga receptorer Även om risperidon är en potent D2-antagonist, vilket anses förbättra de positiva symtomen vid schizofreni, orsakar det mindre katalepsi och försämrar den motoriska aktiviteten mindre än klassiska antipsykotika. Balanserad central serotonin- och dopaminantagonism kan minska sannolikheten för extrapyramidala biverkningar och utöka den terapeutiska effekten till att omfatta de negativa och affektiva symtomen vid schizofreni.

Farmakodynamisk effekt

Klinisk effekt

Effekten av OKEDI (75 mg och 100 mg) för behandling av schizofreni hos vuxna har fastställts i en randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad multicenterstudie i fas 3 med parallella grupper. Till studien antogs patienter med en akut exacerbation eller återfall i schizofreni (DSM-5-kriterierna) som hade en PANSS-poäng (Positive and Negative Syndrome Scale) vid baslinjen på 80–120. Vid screeningbesöket fick alla risperidonnaiva patienter 2 mg oralt risperidon per dag i 3 dagar för att innan prövningen inleddes säkra att inga överkänslighetsreaktioner skulle inträffa. Patienter som tidigare hade behandlats med risperidon fick inget oralt risperidon vid screeningen utan startade direkt med OKEDI (75 mg eller 100 mg) eller placebo efter randomiseringen. 438 patienter randomiserades till att få 3 intramuskulära doser OKEDI (75 mg eller 100 mg) eller placebo var 28:e dag. Genomsnittsåldern var 42,0 (SD: 11,02) år. Inga patienter < 18 år eller > 65 år inkluderades. Demografi och andra karaktäristika vid baslinjen var desamma i behandlingsgrupperna. Inget extra risperidon tilläts under studien.

Primärt effektmått var förändring av total PANSS-poäng från baslinjen till studiens slut (dag 85). Både 75 mg- och 100 mg-dosen av OKEDI uppvisade en statistiskt signifikant förbättring jämfört med placebo, baserat på det primära effektmåttet (Tabell 1 och Figur 1). Resultaten ger stöd för effekt under hela behandlingstiden och förbättring av PANSS, och observerades redan dag 4, med en signifikant skillnad mellan placebo och 100 mg- respektive 75 mg-grupperna dag 8 respektive dag 15. Liksom total PANSS-poäng uppvisade även poängen på de tre PANSS-delskalorna, positiva och negativa symtom samt allmän psykopatologi, en förbättring (minskning) från baslinjen över tid.

Tabell 1: Genomsnittlig förändring av totalpoäng på PANSS och CGI-S från baslinjen till studiens slut (dag 85) (mITT-population)

a Data analyserades med en blandad modell med upprepade mätningar (MMRM).

b Skillnad (OKEDI minus placebo) i minsta kvadratmedelvärde för förändring från baslinjen justerat med Lawrence-Hung-metod.

c Clinical Global Impression – Severity (CGI-S) ställer en fråga till läkaren: ”Grundat på din totala kliniska erfarenhet av denna specifika population, hur allvarligt psykiskt sjuk är patienten vid denna tidpunkt?”, vilket bedöms enligt följande sjupunktsskala: 1 = normal, inte alls sjuk; 2 = gränsfall för psykisk sjukdom; 3 = lindrigt sjuk; 4 = måttligt sjuk; 5 = påtagligt sjuk; 6 = allvarligt sjuk; 7 = bland de mest extremt sjuka patienterna.

Figur 1: Förändring av totalpoäng på PANSS från baslinjen vid varje tidpunkt i den dubbelblinda fasen (mITT-population)

Sekundärt huvudeffektmått definierades som genomsnittlig förändring från baslinjen dag 85 av CGIS-poäng (Clinical Global Impression – Severity). Båda OKEDI-grupperna uppvisade statistiskt signifikant bättre CGI-S-poäng än placebo från dag 8 och framåt (–0,4 [0,05] och –0,6 [0,05] poäng minskning från baslinjen för 75 mg respektive 100 mg).

Total responsfrekvens (minskning av total PANSS-poäng på > 30% och eller CGI-I på 2, ”stor förbättring” eller 1, ”mycket stor förbättring”) vid effektmåttet för OKEDI var 56% och var statistiskt signifikant från dag 8 och dag 15 och framåt för båda doserna jämfört med placebo.

Långtidseffekten (12 månader) av OKEDI utvärderades i en öppen förlängningsstudie efter huvudstudien, på 215 patienter med schizofreni. Förlängningsstudie var öppen för patienter från den dubbelblinda fasen (rollover-patienter) och stabila patienter som inte tidigare rekryterats till studien (de novo-patienter). De novo-patienterna bytte från oralt risperidon till OKEDI 75 mg eller 100 mg. Effekten kvarstod över tid med en återfallsfrekvens på 10,7% (95% KI, 6,9% till 15,6%) och en förbättringsgrad på 61,0% (95% KI, 53,7% till 68,4%).

Risperidon metaboliseras till 9-hydroxirisperidon, vars farmakologiska effekt är likvärdig med risperidons (se ”Metabolism och eliminering”).

Absorption

OKEDI innehåller risperidon i ett avgivningssystem som leder till en kombinerad absorptionsprocess. Efter intramuskulär injektion frisätts en mindre del av läkemedlet omedelbart efter injektionen och visar sig direkt i plasma. Efter en första toppkoncentration minskar plasmakoncentrationen till och med dag 14 och ökar sedan återigen till ett andra toppvärde ungefär dag 21 till dag 24. Efter det andra toppvärdet minskar plasmakoncentrationen gradvis över tid. Suspensionen bildar en depå som upprätthåller terapeutiska plasmakoncentrationer under 28-dagarsperioderna.

Efter en intramuskulär engångsinjektion av OKEDI 75 mg och 100 mg uppnås genomsnittliga koncentrationer av den aktiva komponenten på 13 ± 9 och 29 ± 13 ng/ml 2 timmar efter administreringen. Plasmakoncentrationer av den aktiva komponenten en månad efter administrering är 17 ± 8 och 21 ± 17 ng/ml, och hos de flesta patienterna har läkemedlets eliminerats helt 75 dagar efter administreringen med värden för den aktiva komponenten på under 1 ng/ml.

Genomsnittliga dalkoncentrationer (Ctrough). och genomsnittliga maxkoncentrationer (Cmax) i plasma av den aktiva komponenten efter upprepade intramuskulära injektioner av OKEDI visas i Tabell 2.

Tabell 2: Ctrough och Cmax för aktiv komponent efter upprepade intramuskulära injektioner av OKEDI

a Summerade simulerade estimat för PK-variabler efter den tredje dosen OKEDI 75 mg med populations-PK-modell

b Summerade statistiska PK-variabler efter den fjärde dosen OKEDI 100 mg i kliniska prövningar med flera doser

SD: standardavvikelse

Steady state-koncentrationer för en typisk studiedeltagare nåddes efter den första dosen.

Genomsnittlig exponering vid steady state var densamma för både deltoideus- och glutealinjektioner.

Distribution

Risperidon distribueras snabbt. Distributionsvolymen är 1–2 l/kg. I plasma är risperidon bundet till albumin och surt alfa1-glykoprotein. Plasmaproteinbindningsgraden för risperidon är 90% och för 9-hydroxirisperidon 77%.

Metabolism och eliminering

Risperidon metaboliseras av CYP2D6 till 9-hydroxirisperidon, vars farmakologiska effekt är likvärdig med risperidons. Risperidon och 9 hydroxirisperidon utgör tillsammans den aktiva komponenten. CYP2D6 är föremål för genetisk polymorfism. Snabba CYP2D6-metaboliserare omvandlar risperidon snabbt till 9-hydroxirisperidon, medan långsamma CYP2D6-metaboliserare omvandlar det betydligt långsammare. Även om snabba metaboliserare har lägre koncentrationer av risperidon och högre av 9- hydroxirisperidon än långsamma metaboliserare, är farmakokinetiken för risperidon och 9- hydroxirisperidon i kombination (dvs. den aktiva komponenten), efter engångs- och multipeldoser, i stort sett densamma hos snabba som hos långsamma metaboliserare av CYP2D6.

En annan metaboliseringsväg för risperidon är N-dealkylering. In vitro-studier på humana levermikrosomer visade att risperidon i kliniskt relevanta koncentrationer inte i någon större utsträckning hämmar metabolismen av läkemedel som metaboliseras av cytokrom P450-isoenzymer, inklusive CYP1A2, CYP2A6, CYP2C8/9/19, CYP2D6, CYP2E1, CYP3A4 och CYP3A5. En vecka efter administrering har 70% av dosen utsöndrats i urinen och 14% i feces. I urin utgör risperidon och 9-hydroxirisperidon sammantaget 35–45% av dosen. Resterande del utgörs av inaktiva metaboliter. Efter oral administrering till psykotiska patienter elimineras risperidon med en halveringstid på cirka 3 timmar. Elimineringshalveringstiden för 9-hydroxirisperidon och den aktiva komponenten är 24 timmar.

Den aktiva komponenten elimineras inom 75 dagar efter administreringen av OKEDI, med värden för den aktiva komponenten på under 1 ng/ml hos de flesta patienter.

Injektion av OKEDI jämfört med oralt risperidon

De initiala plasmanivåerna av OKEDI låg inom det exponeringsintervall som observerats med 3-4 mg oralt risperidon. Exponering vid steady state efter administrering av OKEDI 100 mg jämfört med 4 mg oralt risperidon var 39% högre för AUC och 32% för Cmax och var ungefär densamma avseende Cmin. Simuleringar baserade på populationsfarmakokinetisk modellering visar att OKEDI 75 mg motsvarar 3 mg oralt risperidon vid steady state.

Vid byte från oralt risperidon till OKEDI ligger den predikterade exponeringen för den aktiva komponenten inom ett likartat intervall, liksom toppkoncentrationerna.

Linjäritet/icke-linjäritet

Farmakokinetiken för OKEDI är linjär och dosproportionell vid doserna 75 mg och 100 mg.

Äldre

OKEDI har inte studerats systematiskt hos äldre patienter (se avsnitt Dosering).

Nedsatt njurfunktion

OKEDI har inte studerats systematiskt hos patienter med nedsatt njurfunktion. Patienter med lätt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance 60 till 89 ml/min) som fick OKEDI uppvisade motsvarande exponering för den aktiva komponenten som patienter med normal njurfunktion.

Data om måttlig eller allvarlig njursjukdom saknas.

Nedsatt leverfunktion

OKEDI har inte studerats systematiskt hos patienter med nedsatt leverfunktion.

Kroppsmasseindex (BMI)

Populationsfarmakokinetisk simulering har visat på potentiella ökningar av OKEDI-koncentrationen i plasma hos obesa eller extremt obesa kvinnor jämfört med hos normalviktiga patienter med obetydlig klinisk påverkan.

Kön, etnicitet och rökvanor

En populations-PK-analys visade inte på några uppenbara effekter av kön, etnicitet eller rökvanor på farmakokinetiken för risperidon eller den aktiva komponenten.

Djurmodeller in vitro och in vivo har visat att höga doser risperidon kan orsaka QT-förlängning, vilket har satts i samband med en teoretiskt ökad risk för torsade de pointes hos patienterna.

I studier av (sub)kronisk oral toxicitet, där dosering inleddes hos ej könsmogna råttor och hundar, sågs dosberoende effekter på han- och hondjurens könsorgan och mjölkkörtlar. Dessa effekter var relaterade till ökade prolaktinnivåer i serum orsakade av risperidons blockerande effekt på D2- receptorn. Studier på vävnadsodling tyder dessutom på att celltillväxt i brösttumörer hos människa kan stimuleras av prolaktin.

De viktigaste effekterna av behandling med OKEDI som observerades efter långtidsbehandling (12 månader i.m. administrering) i toxicitetsstudier på hund och kanin stämde överens med resultaten efter oral distribution av risperidon hos råtta och hund och härrörde från risperidons farmakologiska effekter.

I toxicitetsstudier på hund och kanin som fått 12 cykler sågs lokala förändringar, noduli, vid injektionsstället efter intramuskulär administrering av OKEDI. De bestod av en granulomatös inflammation i muskelvävnaden framkallad av en främmande kropp och tillskrivs kroppens naturliga svar på en främmande substans. Andra lokala förändringar som observerades hos kanin vid dosen 15 mg/kg (risperidon) berodde på innehållet av dimetylsulfoxid (DMSO). Dessa var enbart lokala och verkade kunna gå tillbaka. Hos hund observerades en övergående smärta p.g.a. DMSO-innehållet omedelbart efter administreringen.

Man fann inga belägg för någon gentoxisk potential hos varken risperidon eller OKEDI.

I orala karcinogenicitetsstudier av risperidon på råtta och mus sågs ökningar av hypofysadenom (mus), endokrina pankreasadenom (råtta) och mjölkkörteladenom (båda arterna). Dessa tumörer kan relateras till förlängd dopamin D2-hämning och hyperprolaktinemi. Vilken relevans dessa tumörfynd hos gnagare har för risken för människa är inte känd.

Risperidon var inte teratogent hos råtta och kanin. I reproduktionsstudier med risperidon på råtta noterades biverkningar på parningsbeteendet hos föräldradjuren samt på avkommans födelsevikt och överlevnad. I reproduktionsstudier på råtta var intrauterin exponering för risperidon associerat med nedsatt kognitiv förmåga hos de vuxna djuren. Andra dopaminantagonister har, när de administrerats till dräktiga djur, orsakat negativa effekter på inlärning och motorisk utveckling hos avkomman.

I en toxicitetsstudie på juvenila råttor sågs ökad mortalitet hos ungarna och fördröjd fysisk utveckling. I en 40-veckors studie på juvenila hundar fördröjdes könsmognaden. Baserat på arean under kurvan (AUC) påverkades inte rörbenstillväxten hos hundar vid 3,6 gånger den högsta exponeringen hos människa (ungdomar, 1,5 mg/dag), och effekter på rörben och könsmognad observerades vid 15 gånger den högsta exponeringen hos ungdomar.

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

OKEDI 75 mg pulver och vätska till injektionsvätska, depotsuspension

1 förfylld spruta innehåller 75 mg risperidon.

OKEDI 100 mg pulver och vätska till injektionsvätska, depotsuspension

1 förfylld spruta innehåller 100 mg risperidon.

Förteckning över hjälpämnen

Pulver i förfylld spruta

poly(D,L-laktid-co-glykolid)

Vätska i förfylld spruta

Dimetylsulfoxid

Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel förutom de som nämns i avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering.

Miljöinformationen för risperidon är framtagen av företaget Janssen-Cilag för Belivon, Risperdal, Risperdal Consta, Risperdal®

Miljörisk: Användning av risperidon har bedömts medföra försumbar risk för miljöpåverkan.
Nedbrytning: Risperidon är potentiellt persistent.
Bioackumulering: Risperidon har låg potential att bioackumuleras.

Hållbarhet

3 år

OKEDI ska användas omedelbart efter beredning.

Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 30 °C.

Förvaras i originalförpackningen. Fuktkänsligt.

Särskilda anvisningar för destruktion

VIKTIG INFORMATION

• Endast för intramuskulär användning.

• Injektionen ska ges omedelbart efter beredning.

• Två sterila kanyler med säkerhetsskydd ingår för administrering i deltoideus- eller glutealmuskel. Välj ut den som ska användas före administreringen.

• Läs hela anvisningen före användning. Fullständiga anvisningar för användning och hantering av OKEDI finns i bipacksedeln (Se Anvisningar för hälso- och sjukvårdspersonal).

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Pulver och vätska till injektionsvätska, depotsuspension.

Pulver i förfylld spruta

Vitt till gulvitt icke-aggregerat pulver.

Vätska i förfylld spruta för beredning

Klar lösning.