Kaftrio-tabletter är avsedda för en kombinationsregim med ivakaftor för behandling av cystisk fibros (CF) hos patienter 6 år och äldre som har minst en mutation i CFTR‑genen (Cystic Fibrosis Transmembrane Conductance Regulator) som inte är av klass I (se avsnitt Dosering och Farmakodynamik).

Överkänslighet mot den (de) aktiva substansen (substanserna) eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

Kaftrio ska endast förskrivas av läkare med erfarenhet av att behandla CF. Om patientens genotyp är okänd ska en noggrann och validerad genotypningsmetod användas för att bekräfta förekomst av minst en CFTR-mutation som är responsiv baserat på kliniska och/eller in vitro-data (med användning av en genotypanalys) (se avsnitt Farmakodynamik). Kaftrio ska bara användas till patienter som har diagnostiserats med CF. En diagnos på CF ska ställas baserat på diagnostiska riktlinjer och klinisk bedömning.

Antalet patienter med mutationer som inte listas i tabell 5 och som kan svara på Kaftrio är begränsat. I dessa fall kan Kaftrio övervägas när läkaren bedömer att den potentiella nyttan överväger de potentiella riskerna samt under noggrann medicinsk övervakning. Detta utesluter patienter med två klass I-mutationer (mutationer som är kända för att inte producera CFTR-protein), eftersom de inte förväntas svara på modulatorbehandling (se avsnitt Indikationer, Varningar och försiktighet och Farmakodynamik).

Övervakning av transaminaser (ALAT och ASAT) och totalt bilirubin rekommenderas hos alla patienter innan insättning av behandling, var 3:e månad under det första året av behandlingen och därefter en gång per år. För patienter med en anamnes på leversjukdom eller transaminasförhöjningar ska mer frekvent övervakning övervägas (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Dosering

Vuxna och barn som är 6 år och äldre ska doseras enligt tabell 1.

Tabell 1: Doseringsrekommendationer för patienter 6 år och äldre
Ålder	Vikt	Morgondos	Kvällsdos
6 till < 12 år	< 30 kg	Två ivakaftor 37,5 mg/tezakaftor 25 mg/elexakaftor 50 mg-tabletter	En ivakaftor 75 mg-tablett
6 till < 12 år	≥ 30 kg	Två ivakaftor 75 mg/tezakaftor 50 mg/elexakaftor 100 mg-tabletter	En ivakaftor 150 mg-tablett
12 år och äldre		Två ivakaftor 75 mg/tezakaftor 50 mg/elexakaftor 100 mg-tabletter	En ivakaftor 150 mg-tablett

Morgon- och kvällsdosen ska tas med cirka 12 timmars mellanrum tillsammans med mat som innehåller fett (se Administreringssätt).

Glömd dos

Om 6 timmar eller mindre har förflutit sedan den glömda morgon- eller kvällsdosen, ska patienten ta den glömda dosen så snart som möjligt och sedan fortsätta enligt den planerade doseringen.

Om mer än 6 timmar har förflutit sedan:

• den glömda morgondosen, ska patienten ta den glömda dosen så snart som möjligt och inte ta den glömda kvällsdosen. Nästa planerade morgondos ska tas vid den vanliga tidpunkten.

ELLER

• den glömda kvällsdosen, ska patienten inte ta den glömda dosen. Nästa planerade morgondos ska tas vid den vanliga tidpunkten.

Morgon- och kvällsdoserna ska inte tas vid samma tidpunkt.

Samtidig användning av CYP3A‑hämmare

Vid samtidig administrering av måttliga CYP3A‑hämmare (t.ex. flukonazol, erytromycin och verapamil) eller starka CYP3A‑hämmare (t.ex. ketokonazol, itrakonazol, posakonazol, vorikonazol, telitromycin och klaritromycin) ska dosen minskas enligt tabell 2 (se avsnitt Varningar och försiktighet och Interaktioner).

Tabell 2: Doseringsschema vid samtidig användning av måttliga och starka CYP3A-hämmare
Ålder	Vikt	Måttliga CYP3A-hämmare	Starka CYP3A-hämmare
6 till < 12 år	<30 kg	Växla varje dag: Två ivakaftor 37,5 mg/tezakaftor 25 mg/elexakaftor 50 mg-tabletter den första dagen En ivakaftor 75 mg-tablett nästa dag Ingen kvällsdos av ivakaftor-tabletter.	Två ivakaftor 37,5 mg/tezakaftor 25 mg/elexakaftor 50 mg-tabletter två gånger i veckan, med cirka 3 till 4 dagars mellanrum. Ingen kvällsdos av ivakaftor-tabletter.
6 till < 12 år	≥30 kg	Växla varje dag: Två ivakaftor 75 mg/ tezakaftor 50 mg/elexakaftor 100 mg-tabletter den första dagen En ivakaftor 150 mg-tablett nästa dag Ingen kvällsdos av ivakaftor-tabletter.	Två ivakaftor 75 mg/tezakaftor 50 mg/elexakaftor 100 mg-tabletter två gånger i veckan, med cirka 3 till 4 dagars mellanrum. Ingen kvällsdos av ivakaftor-tabletter.
12 år och äldre	-	Växla varje dag: Två ivakaftor 75 mg/tezakaftor 50 mg/elexakaftor 100 mg-tabletter den första dagen En ivakaftor 150 mg-tablett nästa dag Ingen kvällsdos av ivakaftor-tabletter.	Två ivakaftor 75 mg/tezakaftor 50 mg/elexakaftor 100 mg-tabletter två gånger i veckan, med cirka 3 till 4dagars mellanrum. Ingen kvällsdos av ivakaftor-tabletter.

Särskilda patientgrupper

Äldre population

Ingen dosjustering rekommenderas för den äldre patientpopulationen (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakokinetik).

Nedsatt leverfunktion

Behandling av patienter med måttligt nedsatt leverfunktion (Child‑Pugh klass B) rekommenderas ej. När det gäller patienter med måttligt nedsatt leverfunktion ska Kaftrio endast övervägas om det finns ett klart medicinskt behov och nyttan med behandlingen förväntas uppväga riskerna. Om det används ska det ske med försiktighet och med reducerad dos (se tabell 3).

Inga studier har utförts på patienter med svårt nedsatt leverfunktion (Child‑Pugh klass C), men exponeringen förväntas vara högre än hos patienter med måttligt nedsatt leverfunktion. Patienter med svårt nedsatt leverfunktion ska inte behandlas med Kaftrio.

Ingen dosjustering rekommenderas för patienter med lindrigt (Child‑Pugh klass A) nedsatt leverfunktion (se tabell 3) (se avsnitt Varningar och försiktighet, Biverkningar och Farmakokinetik).

Tabell 3: Rekommendation vid användning till patienter i åldern 6 år och äldre med nedsatt leverfunktion
Ålder	Vikt	Lindrig (Child‑Pugh-klass A)	Måttlig (Child‑Pugh-klass B)	Svår (Child‑Pugh-klass C)
6 till < 12 år	< 30 kg	Ingen dosjustering	Rekommenderas ej. Behandling av patienter med måttligt nedsatt leverfunktion ska endast övervägas om det finns ett klart medicinskt behov och nyttan med behandlingen förväntas uppväga riskerna. Om Kaftrio används ska det göras med försiktighet vid reducerad dos enligt följande: Dag 1: två ivakaftor 37,5 mg/tezakaftor 25 mg/elexakaftor 50 mg-tabletter på morgonen Dag 2: en ivakaftor 37,5 mg/tezakaftor 25 mg/elexakaftor 50 mg-tablett på morgonen Fortsätt därefter att växla dag 1 och dag 2. Kvällsdosen av ivakaftor-tabletten ska inte tas.	Ska ej användas
6 till < 12 år	≥ 30 kg	Ingen dosjustering	Rekommenderas ej. Behandling av patienter med måttligt nedsatt leverfunktion ska endast övervägas om det finns ett klart medicinskt behov och nyttan med behandlingen förväntas uppväga riskerna. Om Kaftrio används ska det göras med försiktighet vid reducerad dos enligt följande: Dag 1: två ivakaftor 75 mg/tezakaftor 50 mg/elexakaftor 100 mg-tabletter på morgonen Dag 2: en ivakaftor 75 mg/tezakaftor 50 mg/elexakaftor 100 mg-tablett på morgonen Fortsätt därefter att växla dag 1 och dag 2. Kvällsdosen av ivakaftor-tabletten ska inte tas.	Ska ej användas
12 år och äldre	-	Ingen dosjustering	Rekommenderas ej. Behandling av patienter med måttligt nedsatt leverfunktion ska endast övervägas om det finns ett klart medicinskt behov och nyttan med behandlingen förväntas uppväga riskerna. Om Kaftrio används ska det göras med försiktighet vid reducerad dos enligt följande: Dag 1: två ivakaftor 75 mg/tezakaftor 50 mg/elexakaftor 100 mg-tabletter på morgonen Dag 2: en ivakaftor 75 mg/tezakaftor 50 mg/elexakaftor 100 mg-tablett på morgonen Fortsätt därefter att växla dag 1 och dag 2. Kvällsdosen av ivakaftor-tabletten ska inte tas.	Ska ej användas

Nedsatt njurfunktion

Ingen dosjustering rekommenderas för patienter med lindrigt och måttligt nedsatt njurfunktion. Det finns ingen erfarenhet av användning av Kaftrio till patienter med svårt nedsatt njurfunktion eller njursjukdom i slutstadiet (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakokinetik).

Pediatrisk population
Säkerhet och effekt för Kaftrio i kombination med ivakaftor (IVA) för barn yngre än 2 år har ännu inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.

Administreringssätt

För oral användning. Patienter ska instrueras att svälja tabletterna hela. Tabletterna får inte tuggas, krossas eller delas innan de sväljs. Eftersom det för närvarande saknas tillgängliga data som stöder andra administreringssätt rekommenderas inte att tabletterna tuggas eller krossas.

Kaftrio ska tas tillsammans med mat som innehåller fett. Exempel på måltider eller mellanmål som innehåller fett är sådana som tillagats med smör eller olja, eller som innehåller ägg, ost, nötter, standardmjölk eller kött (se avsnitt Farmakokinetik).

Mat eller dryck som innehåller grapefrukt ska undvikas under behandlingen med Kaftrio (se avsnitt Interaktioner).

Förhöjda transaminaser och leverskada

Leversvikt som ledde till transplantation har rapporterats hos en patient med levercirros och portahypertension under behandling med ivakaftor/tezakaftor/elexakaftor (IVA/TEZ/ELX) i kombination med IVA. IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA ska användas med försiktighet till patienter med befintlig avancerad leversjukdom (t.ex. cirros och portahypertension) och endast om nyttan förväntas överväga riskerna. Vid användning till dessa patienter ska de övervakas noggrant efter insatt behandling (se avsnitt Dosering, Biverkningar och Farmakokinetik).

Förhöjda transaminaser är vanliga hos patienter med CF. I kliniska studier observerades förhöjda transaminaser mer frekvent hos patienter som behandlats med IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA jämfört med placebo. Hos patienter som tar IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA har dessa förhöjningar ibland förknippats med samtidiga förhöjningar av totalt bilirubin. Kontroll av transaminaser (ALAT och ASAT) och totalt bilirubin rekommenderas hos alla patienter innan insättning av behandling, var 3:e månad under det första året av behandlingen och därefter en gång per år (se avsnitt Dosering).

För patienter med en anamnes på leversjukdom eller transaminasförhöjningar ska mer frekvent övervakning övervägas. Vid ALAT eller ASAT >5 × den övre normalgränsen (ULN) eller ALAT eller ASAT >3 × ULN med bilirubin >2 × ULN ska doseringen avbrytas och laboratorieprover följas noga tills dess de avvikande nivåerna har normaliserats. När transaminasnivåerna sjunkit till normalnivå ska nyttan och riskerna med att återuppta behandlingen övervägas (se avsnitt Dosering, Biverkningar och Farmakokinetik).

Nedsatt leverfunktion

Behandling av patienter med måttligt nedsatt leverfunktion rekommenderas inte. När det gäller patienter med måttligt nedsatt leverfunktion ska behandling med IVA/TEZ/ELX endast övervägas om det finns ett klart medicinskt behov och nyttan med behandlingen förväntas uppväga riskerna. Om det används ska det ske med försiktighet och med reducerad dos (se tabell 3). Patienter med svårt nedsatt leverfunktion ska inte behandlas med IVA/TEZ/ELX (se avsnitt Dosering, Biverkningar och Farmakokinetik).

Depression

Depression (inklusive självmordstankar och självmordsförsök) har rapporterats hos patienter som behandlas med IVA/TEZ/ELX, vanligtvis inom tre månader efter behandlingsstart och hos patienter med tidigare psykiska sjukdomar. I vissa fall har symtomförbättring rapporterats efter dosreduktion eller utsättning av behandlingen. Patienter (och anhörigvårdare) ska uppmanas att vara uppmärksamma på nedstämdhet, självmordstankar eller onormala beteendeförändringar och att omedelbart kontakta läkare om sådana symtom uppkommer.

Nedsatt njurfunktion

Det finns ingen erfarenhet av användning till patienter med svårt nedsatt njurfunktion/njursjukdom i slutstadiet, varför försiktighet rekommenderas i denna population (se avsnitt Dosering och Farmakokinetik).

Mutationer som sannolikt inte svarar på modulatorbehandling

Patienter med en genotyp bestående av två CFTR-mutationer som är kända för att inte producera CFTR-protein (det vill säga två klass I-mutationer) förväntas inte svara på behandling med Kaftrio.

Kliniska studier som jämför IVA/TEZ/ELX med TEZ/IVA eller IVA

Ingen klinisk studie har utförts för att direkt jämföra IVA/TEZ/ELX med TEZ/IVA eller IVA hos patienter som inte har F508del-varianter.

Patienter efter organtransplantation

IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA har inte studerats hos patienter med CF som har genomgått organtransplantation. Användning till transplanterade patienter rekommenderas därför inte. Se avsnitt Interaktioner för interaktioner med ofta använda immunsuppressiva läkemedel.

Hudutslag

Hudutslag uppträder vanligen under den första behandlingsmånaden. De flesta hudutslag var lindriga till måttliga i svårighetsgrad och i sällsynta fall var hudutslagen förknippade med ytterligare symtom, såsom feber eller ansiktssvullnad. I de flesta fall fortsatte administreringen av IVA/TEZ/ELX och hudutslaget försvann utan behandling. Incidensen är högre hos barn jämfört med vuxna. Hudutslag förekom även oftare hos kvinnor jämfört med män, särskilt hos kvinnor som använde hormonella preventivmedel (se avsnitt Biverkningar). Hormonella preventivmedel som bidragande orsak till utslagen kan inte uteslutas. Man ska överväga att avbryta behandlingen med IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA och hormonella preventivmedel hos patienter som använder hormonella preventivmedel och får hudutslag. När utslaget försvunnit ska man överväga om det är lämpligt att återuppta IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA utan hormonella preventivmedel. Om utslaget inte kommer tillbaka kan återupptagen användning av hormonella preventivmedel övervägas (se avsnitt Biverkningar).

Äldre population

I kliniska studier av IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA deltog inte ett tillräckligt antal patienter som var 65 år och äldre för att fastställa om responsen hos dessa patienter skiljer sig från yngre vuxna. Dosrekommendationerna baseras på den farmakokinetiska profilen och resultat från studier med tezakaftor/ivakaftor (TEZ/IVA) i kombination med IVA och IVA som monoterapi (se avsnitt Dosering och Farmakokinetik).

Läkemedelsinteraktioner

CYP3A-inducerare

Exponeringen för IVA är signifikant lägre och exponeringen för ELX och TEZ förväntas minska vid samtidig användning av CYP3A‑inducerare, vilket eventuellt leder till minskad effekt av IVA/TEZ/ELX och IVA; samtidig administrering av starka CYP3A‑inducerare rekommenderas därför inte (se avsnitt Interaktioner).

CYP3A-hämmare

Exponeringen för ELX, TEZ och IVA är högre vid samtidig administrering av starka eller måttliga CYP3A-hämmare. Dosen av IVA/TEZ/ELX och IVA ska justeras vid samtidig användning av starka eller måttliga CYP3A-hämmare (se avsnitt Interaktioner och tabell 2 i avsnitt Dosering).

Katarakter

Fall av icke medfödda linsgrumlingar utan påverkan på synen har rapporterats hos pediatriska patienter som behandlats med IVA-innehållande regimer. Även om det i vissa fall fanns andra riskfaktorer (såsom användning av kortikosteroider och exponering för strålning) kan en möjlig risk i samband med behandling med IVA inte uteslutas. Oftalmologiska undersökningar rekommenderas hos pediatriska patienter vid behandlingsstart med IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA och som uppföljningskontroll (se avsnitt Prekliniska uppgifter).

Hjälpämne(n) med känd effekt

Natrium

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol natrium (23 mg) per tablett, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.

Läkemedel som påverkar farmakokinetiken för ELX, TEZ och/eller IVA

CYP3A‑inducerare

ELX, TEZ och IVA är CYP3A‑substrat (IVA är ett känsligt CYP3A‑substrat). Samtidig användning av starka CYP3A‑inducerare kan resultera i minskade exponeringar och därmed minskad effekt av IVA/TEZ/ELX. När IVA administrerades samtidigt med rifampicin, en stark CYP3A‑inducerare, minskade arean under kurvan (AUC) för IVA signifikant med 89 %. Exponeringar för ELX och TEZ förväntas också minska under samtidig administrering av starka CYP3A‑inducerare. Samtidig administrering av starka CYP3A‑inducerare rekommenderas därför inte (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Exempel på starka CYP3‑inducerare är:

• rifampicin, rifabutin, fenobarbital, karbamazepin, fenytoin och johannesört (Hypericum perforatum).

CYP3A-hämmare

Samtidig administrering av itrakonazol, en stark CYP3A‑hämmare, ökade AUC för ELX 2,8 gånger och AUC för TEZ 4,0‑4,5 gånger. Vid samtidig administrering av itrakonazol och ketokonazol ökade AUC för IVA 15,6 gånger respektive 8,5 gånger. Dosen av IVA/TEZ/ELX och IVA ska minskas vid samtidig användning av starka CYP3A‑hämmare (se tabell 2 i avsnitt Dosering samt avsnitt Varningar och försiktighet).

Exempel på starka CYP3A‑hämmare är:

• ketokonazol, itrakonazol, posakonazol och vorikonazol

• telitromycin och klaritromycin.

Simuleringar har visat att samtidig administrering av måttliga CYP3A‑hämmare, flukonazol, erytromycin och verapamil kan leda till en 1,9–2,3‑faldig ökning av AUC för ELX och TEZ. Samtidig administrering av flukonazol ökade AUC för IVA 2,9 gånger. Dosen av IVA/TEZ/ELX och IVA ska minskas vid samtidig användning av måttliga CYP3A‑hämmare (se tabell 2 i avsnitt Dosering samt avsnitt Varningar och försiktighet).

Exempel på måttliga CYP3A‑hämmare är:

• flukonazol

• erytromycin.

Samtidig administrering av grapefruktjuice, som innehåller en eller flera komponenter som måttligt hämmar CYP3A, kan öka exponeringen för ELX, TEZ och IVA. Mat eller dryck som innehåller grapefrukt ska därför undvikas under behandling med IVA/TEZ/ELX och IVA (se avsnitt Dosering).

Risk för interaktion med transportörer

In vitro-studier visade att ELX är ett substrat för effluxtransportörerna P‑gp och bröstcancerresistensprotein (BCRP) men inte substrat för OATP1B3 eller OATP1B3. Exponeringen för ELX förväntas inte påverkas signifikant av samtidig användning av hämmare av P-gp eller BCRP till följd av dess höga inre permeabilitet och låga sannolikhet att utsöndras intakt.

In vitro-studier visade att TEZ är ett substrat för upptagstransportören OATP1B1 och effluxtransportörerna P‑gp och BCRP. TEZ är inte ett substrat för OATP1B3. Exponeringen för TEZ förväntas inte påverkas markant av samtidiga hämmare av OATP1B1, P‑gp eller BCRP till följd av dess höga inre permeabilitet och låga sannolikhet att utsöndras intakt. Exponeringen för M2-TEZ (en TEZ-metabolit) kan emellertid ökas av hämmare av P‑gp. När hämmare av P‑gp (t.ex. ciklosporin) används tillsammans med IVA/TEZ/ELX ska det därför göras med försiktighet.

In vitro-studier visade att IVA inte är ett substrat för OATP1B1, OATP1B3 eller P‑gp. IVA och dess metaboliter är BCRP‑substrat in vitro. Till följd av dess höga inre permeabilitet och låga sannolikhet att utsöndras intakt, förväntas samtidig administrering av BCRP‑hämmare inte påverka exponeringen för IVA och M1‑IVA, och potentiella förändringar i M6‑IVA-exponeringar förväntas inte vara kliniskt relevanta.

Läkemedel som påverkas av ELX, TEZ och/eller IVA

CYP2C9‑substrat

Eftersom IVA kan hämma CYP2C9 rekommenderas att internationell normaliserad kvot (International Normalised Ratio, INR) följs under samtidig administrering av warfarin, IVA/TEZ/ELX och IVA. Andra läkemedel för vilka exponeringen kan öka är glimepirid och glipizid. Dessa läkemedel ska användas med försiktighet.

Risk för interaktion med transportörer

Vid samtidig administrering av IVA eller TEZ/IVA och digoxin, ett känsligt P‑gp-substrat, ökade AUC för digoxin 1,3‑faldigt, som överensstämde med svag hämning av P‑gp orsakad av IVA. Administrering av IVA/TEZ/ELX och IVA kan öka systemisk exponering av läkemedel som är känsliga P‑gp‑substrat, vilket i sin tur kan öka eller förlänga deras terapeutiska effekt och biverkningar. Vid samtidig användning av digoxin eller andra P‑gp‑substrat med ett smalt terapeutiskt index, såsom ciklosporin, everolimus, sirolimus och takrolimus, ska detta ske med försiktighet och lämplig övervakning.

ELX och M23‑ELX hämmar upptagningsförmågan hos OATP1B1 och OATP1B3 in vitro. TEZ/IVA ökade AUC för pitavastatin, ett OATP1B1-substrat, med 1,2 gånger. Samtidig administrering av IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA kan öka exponeringen för läkemedel som är substrat till dessa transportörer, t.ex. statiner, glyburid, nateglinid och repaglinid. Vid användning samtidigt med substrat till OATP1B1 eller OATP1B3 ska detta ske med försiktighet och under lämplig övervakning. Bilirubin är substrat till OATP1B1 och OATP1B3. I studie 445‑102 observerades en lätt ökning av genomsnittligt totalt bilirubin (en förändring på upp till 4,0 µmol/l från baslinjen). Detta fynd stämmer överens med den hämning in vitro av bilirubintransportörerna OATP1B1 och OATP1B3 som orsakas av ELX och M23‑ELX.

ELX och IVA hämmar BCRP. Samtidig administrering av IVA/TEZ/ELX och IVA kan öka exponeringen för läkemedel som är substrat till BCRP, t.ex. rosuvastatin. Samtidig användning av BCRP-substrat ska ske under lämplig övervakning.

Hormonella preventivmedel

IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA har studerats tillsammans med etinylestradiol/levonorgestrel men någon kliniskt relevant effekt på exponeringen för p‑pillret kunde inte ses. IVA/TEZ/ELX och IVA väntas inte påverka effekten av orala preventivmedel.

Pediatrisk population

Interaktionsstudier har endast utförts på vuxna.

Det finns inga eller begränsad mängd data (mindre än 300 graviditeter) från användningen av ELX, TEZ eller IVA hos gravida kvinnor. Djurstudier visar inga direkta eller indirekta skadliga reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt Prekliniska uppgifter). Som en försiktighetsåtgärd ska man undvika användning av IVA/TEZ/ELX under graviditet.

Begränsade data visar att ELX, TEZ och IVA utsöndras i bröstmjölk och har kvantifierats i plasma hos ammade nyfödda barn/spädbarn till behandlade kvinnor. Det finns inte tillräckligt med information om effekterna av IVA/TEZ/ELX hos nyfödda/spädbarn. Ett beslut måste fattas om man ska avbryta amningen eller avbryta/avstå från behandling med IVA/TEZ/ELX efter att man tagit hänsyn till fördelen med amning för barnet och fördelen med behandling för kvinnan.

Det finns inga tillgängliga data om effekten av ELX, TEZ eller IVA på fertiliteten hos människa. TEZ hade inga effekter på index för fertilitet och reproduktionsförmåga hos han- eller honråttor vid kliniskt relevanta exponeringar. ELX och IVA påverkade fertiliteten hos råtta (se avsnitt Prekliniska uppgifter).

IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA har en mindre effekt på förmågan att framföra fordon eller använda maskiner. Yrsel har rapporterats hos patienter som fått IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA, TEZ/IVA i kombination med IVA samt IVA (se avsnitt Biverkningar). Patienter som får yrsel ska därför informeras om att inte framföra fordon eller använda maskiner förrän symtomen avklingat.

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

De vanligaste biverkningarna hos patienter 12 år och äldre som fick IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA var huvudvärk (17,3 %), diarré (12,9 %), övre luftvägsinfektion (11,9 %) och förhöjt aminotransferas (10,9 %).

Allvarliga biverkningar i form av hudutslag hos patienter i åldern 12 år och äldre rapporterades hos 1,5 % av patienter som behandlades med IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Tabell över biverkningar

I tabell 4 redovisas de biverkningar som observerats med IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA, TEZ/IVA i kombination med IVA samt IVA som monoterapi. Biverkningarna anges enligt MedDRA‑klassificeringen av organsystem och frekvenskategorier: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Inom varje frekvensgrupp presenteras biverkningarna efter fallande allvarlighetsgrad.

Tabell 4: Biverkningar
MedDRA-klassificering av organsystem	Biverkningar	Frekvens
Infektioner och infestationer	Övre luftvägsinfektion*, nasofaryngit	mycket vanliga
	Rinit*, influensa*	vanliga
Immunsystemet	Överkänslighet	ingen känd frekvens
Metabolism och nutrition	Hypoglykemi*	vanliga
Psykiatriska sjukdomar	Depression	ingen känd frekvens
Centrala och perifera nervsystemet	Huvudvärk*, yrsel*	mycket vanliga
Öron och balansorgan	Öronvärk, öronbesvär, tinnitus, hyperemi i trumhinnan, vestibulära besvär	vanliga
	Täppta hörselgångar	mindre vanliga
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum	Orofaryngeal smärta, nästäppa*	mycket vanliga
	Rinorré*, täppta bihålor, svalgrodnad, onormal andning*	vanliga
	Väsande andning*	mindre vanliga
Magtarmkanalen	Diarré*, buksmärta*	mycket vanliga
	Illamående, övre buksmärta*, flatulens*	vanliga
Lever och gallvägar	Förhöjda transaminaser	mycket vanliga
	Förhöjt alaninaminotransferas*	mycket vanliga
	Förhöjt aspartataminotransferas*	mycket vanliga
	Leverskada†	ingen känd frekvens
	Ökat totalt bilirubin†	ingen känd frekvens
Hud och subkutan vävnad	Utslag*	mycket vanliga
	Akne*, pruritus*	vanliga
Reproduktionsorgan och bröstkörtel	Knöl i bröstet	vanliga
	Bröstkörtelinflammation, gynekomasti, bröstvårtsbesvär, smärta i bröstvårtorna	mindre vanliga
Undersökningar	Bakterier i sputum, förhöjt kreatinfosfokinas i blodet*	mycket vanliga
	Förhöjt blodtryck*	mindre vanliga
*Biverkningar som observerades i kliniska studier med IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA. †Leverskada (förhöjt ALAT, ASAT och ökat totalt bilirubin) rapporterades med IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA efter godkännandet för försäljning. Detta inkluderade även leversvikt som ledde till transplantation hos en patient med befintlig levercirros och portahypertension. Frekvensen kan inte beräknas från tillgängliga data.

Säkerhetsdata från följande studier stämde överens med säkerhetsdata observerade i studie 445‑102.

• En 4 veckor lång randomiserad, dubbelblind studie med aktiv kontroll där 107 patienter som var 12 år och äldre deltog (studie 445‑103).

• En 192 veckor lång öppen säkerhets- och effektstudie (studie 445‑105) på 506 patienter som gick över från studie 445‑102 och 445‑103.

• En 8 veckor lång randomiserad, dubbelblind studie med aktiv kontroll där 258 patienter som var 12 år och äldre deltog (studie 445‑104).

• En 24 veckor lång öppen studie (studie 445-106) på 66 patienter i åldern 6 år upp till 12 år.

• En 24 veckor lång randomiserad, placebokontrollerad studie (studie 445‑116) på 121 patienter i åldern 6 år upp till 12 år.

• En 192 veckor lång, tvådelad (del A och del B) öppen säkerhets- och effektstudie (studie 445-107) på 64 patienter i åldern 6 år och äldre som gått över från studie 445-106.

• En 24 veckor lång öppen studie (studie 445-111) på 75 patienter i åldern 2 år upp till 6 år.

• En 24 veckor lång, randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad studie (studie 445-124) på 307 patienter i åldern 6 år och äldre.

Beskrivning av utvalda biverkningar

Transaminasförhöjningar

I studie 445‑102 var incidensen för maximalt transaminas (ALAT eller ASAT) >8, >5 eller >3 × ULN 1,5 %, 2,5 % respektive 7,9 % hos patienter som behandlades med IVA/TEZ/ELX och 1,0 %, 1,5 % respektive 5,5 % hos placebobehandlade patienter. Incidensen för biverkningar i form av förhöjda transaminaser var 10,9 % hos patienter som behandlades med IVA/TEZ/ELX och 4,0 % hos placebobehandlade patienter.

Under de öppna studierna avbröt vissa patienter behandlingen på grund av förhöjda transaminaser. Efter godkännandet för försäljning har fall av avbruten behandling till följd av förhöjda transaminaser inrapporterats (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Hudutslag

Studier på patienter över 12 års ålder som behandlades med IVA/TEZ/ELX visade en incidens för hudutslag (t.ex. utslag, pruritiskt utslag) på 10,9 % (studie 445-102) jämfört med 6,5 % hos placebobehandlade patienter. Den pediatriska populationen visade högre incidens (se avsnitt Pediatrisk population för ytterligare information). Incidensen för hudutslag per kön var 5,8 % hos män och 16,3 % hos kvinnor som behandlades med IVA/TEZ/ELX och 4,8 % hos män och 8,3 % hos kvinnor som behandlades med placebo. Hos patienter som behandlades med IVA/TEZ/ELX var incidensen för hudutslag 20,5 % hos kvinnor som använde hormonella preventivmedel och 13,6 % hos kvinnor som inte använde hormonella preventivmedel (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Totalt sett uppträder hudutslag vanligen under den första behandlingsmånaden. De flesta hudutslag var lindriga till måttliga i svårighetsgrad och i sällsynta fall var hudutslagen förknippade med ytterligare symtom, såsom feber eller ansiktssvullnad. I de flesta fall fortsatte administreringen av IVA/TEZ/ELX och hudutslaget försvann utan behandling.

Förhöjt kreatinfosfokinas

I studie 445‑102 var incidensen för maximal kreatinfosfokinas >5 × ULN 10,4 % hos patienter som behandlades med IVA/TEZ/ELX och 5,0 % hos placebobehandlade patienter. Den observerade ökningen av kreatinfosfokinas var oftast övergående och asymtomatisk och föregicks i många fall av fysisk aktivitet. Inga patienter som behandlades med IVA/TEZ/ELX avbröt behandlingen på grund av förhöjd kreatinfosfokinas.

Förhöjt blodtryck

I studie 445‑102 var den maximala ökningen av genomsnittligt systoliskt och diastoliskt blodtryck från baslinjen 3,5 mmHg respektive 1,9 mmHg hos patienter som behandlades med IVA/TEZ/ELX (baslinjevärde: systoliskt 113 mmHg och diastoliskt 69 mmHg), och 0,9 mmHg respektive 0,5 mmHg för placebobehandlade patienter (baslinjevärde: systoliskt 114 mmHg och diastoliskt 70 mmHg).

Andelen patienter som vid minst två tillfällen hade ett systoliskt blodtryck på >140 mmHg eller diastoliskt blodtryck på >90 mmHg var 5,0 % respektive 3,0 % hos patienter som behandlades med IVA/TEZ/ELX, jämfört med 3,5 % respektive 3,5 % hos placebobehandlade patienter.

Pediatrisk population

Säkerhetsdata för IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA i studierna 445-102, 445-103, 445-104, 445-106, 445-111 och 445-124 har utvärderats hos 272 patienter mellan 2 och 18 års ålder. Säkerhetsprofilen är i allmänhet överensstämmande hos barn och vuxna.

I studie 445-106 på patienter i åldern 6 år upp till 12 år var incidensen för maximalt transaminas (ALAT eller ASAT) > 8, > 5 och > 3 × ULN 0,0 %, 1,5 % respektive 10,6 %. Ingen patient som behandlades med IVA/TEZ/ELX hade en transaminashöjning på > 3 × ULN associerat med förhöjt totalt bilirubin på > 2 × ULN, eller avbröt behandlingen på grund av förhöjda transaminaser (se avsnitt Varningar och försiktighet).

I studie 445-111 på patienter i åldern 2 år upp till 6 år var incidensen för maximalt transaminas (ALAT eller ASAT) > 8, > 5 och >3 × ULN 1,3 %, 2,7 %, respektive 8,0 %. Ingen patient som behandlades med IVA/TEZ/ELX hade en transaminashöjning på > 3 × ULN associerat med förhöjt totalt bilirubin på > 2 × ULN, eller avbröt behandlingen på grund av förhöjda transaminaser (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Hudutslag

Medan studier på patienter över 12 års ålder visade en incidens på 10,9 % (studie 445-102) hade patienter mellan 6 och 11 års ålder en incidens på 24,2 % (studie 445-106). I studie 445-111 på patienter i åldern 2 år till upp till 6 år hade 15 (20,0 %) av patienterna minst 1 händelse med hudutslag, 4 (9,8 %) flickor och 11 (32,4 %) pojkar.

Lentikulära grumligheter

En patient fick en biverkning i form av lentikulär grumlighet.

Andra särskilda patientgrupper

Med undantag av skillnader mellan könen vad gäller hudutslag, var säkerhetsprofilen för IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA i allmänhet likartad för alla undergrupper av patienter, inklusive analys enligt ålder, procentuell förväntad forcerad utandningsvolym under en sekund (ppFEV₁) vid baslinjen, samt geografiskt område.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, men alla kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Det finns ingen specifik antidot tillgänglig mot överdosering av IVA/TEZ/ELX. Behandlingen av överdosering består av allmänna stödåtgärder, däribland övervakning av vitala parametrar och observation av patientens kliniska status.

Verkningsmekanism

ELX och TEZ är CFTR‑korrigerare som binder till olika platser på CFTR-proteinet och har en additiv effekt genom att underlätta de cellulära processerna och transporterna av CFTR för att öka mängden CFTR‑protein som överförs till cellytan jämfört med varje molekyl var för sig. IVA ökar sannolikheten för öppen kanal (eller grind) hos CFTR-proteinet på cellytan.

Den kombinerade effekten av ELX, TEZ och IVA är en ökad mängd och förstärkt funktion av CFTR på cellytan, vilket leder till ökad CFTR-aktivitet uppmätt som CFTR‑medierad kloridtransport.

CFTR-kloridtransportanalys i FRT-celler (Fischer Rat Thyroid) som uttrycker mutant CFTR

Kloridtransportresponsen hos mutant CFTR-protein på IVA/TEZ/ELX fastställdes i elektrofysiologiska studier i Ussing-kammare med användning av en panel av FRT-cellinjer transfekterade med individuella CFTR-mutationer. IVA/TEZ/ELX ökade kloridtransporten i FRT-celler som uttrycker vissa specifika CFTR-mutationer.

Tröskelvärdet för CFTR-kloridtransportresponsen in vitro bestämdes som en nettoökning på minst 10 % av det normala over baslinjen, eftersom det är prediktivt för, eller rimligen förväntas förutspå kliniskt svar. För enskilda mutationer är omfattningen av nettoförändringen jämfört över baslinjen för CFTR-medierad kloridtransport in vitro inte korrelerad med omfattningen av det kliniska svaret.

Vid CF kommer förekomsten av en CFTR-mutation som svarar på IVA/TEZ/ELX baserat på in vitro-data i FRT-celler sannolikt att leda till kliniskt svar.

I tabell 5 listas CFTR-mutationer som är inkluderade i indikationen för behandling med Kaftrio. Förekomsten av CFTR-mutationer som listas i denna tabell ska inte användas istället för en diagnos på cystisk fibros eller som enda faktor för förskrivningsändamål.

Tabell 5. CFTR-mutationer som identifierats att svara på IVA/TEZ/ELX baserat på kliniska data och/eller in vitro-data
293A→G 314del9 546insCTA 548insTAC 711+3A→G* 1140-1151dup 1461insGAT 1507_1515del9 2055del9 2183A→G 2789+5G→A* 2851A/G 3007del6 3132T→G 3141del9 3143del9 3272-26A→G*† 3331del6 3410T→C 3523A→G 3601A→C 3761T→G 3791C/T 3849+10kbC→T*† 3850G→A 3978G→C A46D A62P A107G A120T A141D A155P A234D A234V A238V A309D A349V A357T A455E*† A455V A457T A462P A534E A554E A566D A872E A1006E A1025D A1067P A1067T A1067V A1081V A1087P A1319E A1374D A1466S C225R C491R C590Y C866Y c.1367_1369dupTTG D58H D58V D110E D110H D110N D192G D192N D373N D426N D443Y D443Y;G576A;R668C‡ D529G D565G D567N D579G D614G D651H D651N D806G D924N D979A D979V D985H D985Y D993A D993G D993Y D1152A D1152H*† D1270N* D1270Y D1312G D1377H D1445N E56K E60K E92K E116K E116Q E193K	E217G E264V E282D E292K E384K E403D E474K E527G E588V E822K E831X E1104K E1104V E1126K E1221V E1228K E1409K E1433K F87L F191V F200I F311del F311L F312del F433L F508C;S1251 N‡ F508del* F508del;R1438W‡ F575Y F587I F587L F693L(TTG) F932S F1016S F1052V F1074L F1078S F1099L F1107L G27E G27R G126D G178E G178R G194R G194V G213E G213E;R668C‡ G213V G226R G239R G253R G314E G314R G424S G437D G461R G461V G463V G480C G480D G480S G500D G545R G551A G551D* G551R G551S G576A;R668C‡ G576A;S1359Y‡ G622D G622V G628A G628R G85E*† G930E G970D G970S G970V G1047D G1047R G1061R G1069R G1123R G1173S G1237V G1244E G1244R G1247R G1249E G1249R G1265V G1298V G1349D G149R;G576A;R668C‡ H139L H139R H146R H199Q H199Y H609L H620P	H620Q H939R H939R;H949L‡ H954P H1054D H1079P H1085P H1085R H1375N H1375P I86M I105N I125T I148L I148N I175V I331N I336K I336L I444S I497S I502T I506L I506V I506V;D1168G‡ I521S I530N I556V I586V I601F I618N I618T I980K I1023R I1139V I1203V I1234L I1234V I1269N I1366N I1366T K162E K464E K464N K522E K522Q K951E K1060T L15P L15P;L1253F‡ L32P L88S L102R;F1016S‡ L137P L159S L165S L167R L206W*† L210P L293P L327P L333F L333H L346P L441P L453S L467F L558F L619S L633P L636P L927P L967F;L1096R‡ L973F L1011S L1065R L1077P*† L1227S L1324P L1335P L1388P L1480P M150K M150R M152L M152V M265R M348K M394L M469V M498I M952I M952T M961L M1101K*† M1137R M1137V M1210K N186K N187K N396Y N418S	N900K N1088D N1195T N1303I N1303K* P5L† P67L* P111L P140S P205S P439S P499A P574H P750L P798S P988R P1013H P1013L P1021L P1021T P1372T Q30P Q98P Q98R Q151K Q179K Q237E Q237H Q237P Q359K;T360K‡ Q359R Q372H Q493L Q493R Q552P Q1012P Q1209P Q1291H Q1291R Q1313K Q1352H R31L R74Q R74Q;R297Q‡ R74Q;V201M;D1270N‡ R74W R74W;D1270N‡ R74W;R1070W;D1270N‡ R74W;S945L‡ R74W;V201M‡ R74W;V201M;D1270N‡ R74W;V201M;L997F‡ R75L R75Q;L1065P‡ R75Q;N1088D‡ R75Q;S549N‡ R117C† R117C;G576A;R668C‡ R117G R117H* R117L R117L;L997F‡ R117P R248K R258G R297Q R334L R334Q R334W R347H* R347L R347P R352Q R352W R516S R553Q R555G R600S R709Q R751L R792G R792Q R810G R851L R933G R1048G R1066C R1066G R1066H*† R1070P R1070Q R1070W R1162Q R1239S R1283G R1283M R1283S R1438W S13F S13P S18I S18N	S50P S108F S158N S182R S308P S341P S364P S434P S492F S519G S531P S549I S549N S549R* S557F S589I S589N S624R S686Y S737F S821G S898R S912L S912L;G1244V‡ S912T S945L*† S955P S977F S977F;R1438W‡ S1045Y S1118F S1159F S1159P S1188L S1251N S1255P T338I T351I T351S T351S;R851L‡ T388M T465I T501A T582S T908N T990I T1036N* T1057R T1086A T1086I T1246I T1299I T1299K V11I V93D V201M V232A V232D V317A V322M V392G V456A V456F V520I V562I;A1006E‡ V562L V591A V603F V920L V920M V1008D V1010D V1153E V1240G V1293G V1293I V1415F W202C W361R W496R W1098C W1282G W1282R Y89C Y109H Y109N Y122C Y161C Y161D Y161S Y301C Y563N Y913S Y919C Y1014C Y1032C Y1032N Y1073C Y1092H Y1381H
Det finns personer med CF som har två sällsynta CFTR-mutationer som inte är F508del vilka inte listas i tabell 5. Förutsatt att de inte har två klass I-mutationer (mutationer som är kända för att inte producera CFTR-protein) (se avsnitt Indikationer) kan de svara på behandling. I dessa fall kan Kaftrio övervägas när läkaren bedömer att den potentiella nyttan överväger de potentiella riskerna samt under noggrann medicinsk övervakning. Den individuella diagnosen på CF ska baseras på diagnostiska riktlinjer och klinisk bedömning eftersom det finns stora variationer i fenotypen hos patienter med samma genotyp. * Mutationer som stöds av kliniska data. † Mutationer som stöds av data från praktisk klinisk verksamhet hos ≥ 5 patienter. ‡ Komplexa/sammansatta mutationer där en enda allel i CFTR-genen har flera mutationer; dessa finns oberoende av förekomst av mutationer på den andra allelen. Ej annoterade mutationer inkluderas baserat på FRT-analysen, där ett positivt svar är en indikation på kliniskt svar.

Farmakodynamisk effekt

Effekter på svettklorid

I studie 445‑102 (patienter med en F508del-mutation i en allel och en mutation i den andra allelen som predikerar antingen avsaknad av produktion av CFTR-protein eller ett CFTR-protein som inte transporterar klorid och inte reagerar på andra CFTR-modulatorer [IVA och TEZ/IVA] in vitro), sågs en minskning av svettklorid från baslinjen vid vecka 4 som kvarstod under den 24 veckor långa behandlingsperioden. Behandlingsskillnaden för IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA jämfört med placebo i genomsnittlig absolut förändring i svettklorid från baslinjen till och med vecka 24 var −41,8 mmol/l (95 % KI: −44,4; −39,3; P < 0,0001).

I studie 445‑103 (patienter homozygota för mutationen F508del) var behandlingsskillnaden mellan IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA jämfört med TEZ/IVA i kombination med IVA i genomsnittlig absolut förändring i svettklorid från baslinjen vid vecka 4 −45,1 mmol/l (95 % KI: −50,1; −40,1; P < 0,0001).

I studie 445-104 (patienter heterozygota för F508del-mutationen och en mutation på den andra allelen med en grinddefekt eller resterande CFTR-aktivitet) var genomsnittlig absolut förändring i svettklorid från baslinjen till och med vecka 8 för IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA-gruppen -22,3 mmol/l (95 % KI: -24,5, -20,2; P<0,0001). Behandlingsskillnaden för IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA jämfört med kontrollgruppen (IVA-gruppen eller TEZ/IVA i kombination med IVA-gruppen) var -23,1 mmol/l (95 % KI: -26,1, -20,1; P < 0,0001).

I studie 445-106 (patienter i åldern 6 år upp till 12 år som är homozygota för F508del-mutationen eller heterozygota för F508del-mutationen och en minimal funktionsmutation) var genomsnittlig absolut förändring i svettklorid från baslinjen (n=62) till och med vecka 24 (n=60) -60,9 mmol/l (95 % KI: ‑63,7; -58,2)*.

Den genomsnittliga absoluta förändringen i svettklorid från baslinjen till och med vecka 12 (n=59) var -58,6 mmol/l (95 % KI: -6,1; -56,1).

* Inte alla deltagare som ingick i analyserna hade data tillgängliga för alla uppföljningsbesök, särskilt inte från vecka 16 och framåt. Möjligheten att samla in data vecka 24 försvårades av covid-19-pandemin. Data för vecka 12 påverkades mindre av pandemin.

I studie 445‑116 (patienter i åldern 6 år upp till 12 år som är heterozygota för F508del‑mutationen och en minimal funktionsmutation) resulterade behandling med IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA i en minskning av svettklorid till och med vecka 24 jämfört med placebo. Skillnaden (uttryckt som minsta kvadratmedelvärde) mellan IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA och placebo avseende absolut förändring av svettklorid från baslinjen till och med vecka 24 var ‑51,2 mmol/l (95 % KI: ‑55,3; ‑47,1; nominellt P < 0,0001).

I studie 445-124 (patienter i åldern 6 år och äldre med en kvalificerande IVA/TEZ/ELX‑responsiv CFTR-mutation som inte var F508del [se tabell 6]) var den genomsnittliga absoluta förändringen av svettklorid från baslinjen till och med vecka 24 jämfört med placebo ‑28,3 mmol/l (95 % KI: ‑32,1, ‑24,5 mmol/l; P < 0,0001).

Kardiovaskulära effekter

Effekt på QT-intervallet

Vid doser på upp till 2 gånger maximal rekommenderad dos av ELX och 3 gånger maximal rekommendera dos av TEZ och IVA förlängdes inte QT/QTc-intervallet hos friska försökspersoner i någon kliniskt relevant omfattning.

Hjärtfrekvens

I studie 445‑102 observerades en genomsnittlig sänkning av hjärtfrekvensen på 3,7 till 5,8 slag per minut (bpm) från baslinjen (76 bpm) hos patienterna som behandlades med IVA/TEZ/ELX.

Klinisk effekt och säkerhet

Effekten av IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA hos patienter med CF påvisades i sex fas 3‑studier. Patienter som ingick i dessa studier var homozygota för F508del-mutationen eller heterozygota för F508del-mutationen och en mutation med minimal funktion (MF), en grinddefekt eller resterande CFTR-aktivitet på den andra allelen. I studie 445-124 deltog patienter som hade minst en kvalificerande IVA/TEZ/ELX-responsiv CFTR-mutation som inte var F508del (se tabell 6).

Studie 445‑102 var en randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad studie under 24 veckor på patienter som hade an F508del-mutation på en allel och en MF-mutation på den andra allelen. CF-patienter som var lämpliga för denna studie måste antingen ha mutationer i klass I som predikerade avsaknad av produktion av CFTR-protein (inklusive meningslösa mutationer, kanoniska skarvmutationer och inskotts-/deletions-frameshift-mutationer, både små [≤3 nukleotida] och icke-små [>3 nukleotida]) eller missensmutationer, vilka resulterar i CFTR-protein som inte transporterar klorid och inte svarar på IVA och TEZ/IVA in vitro. De mest frekventa allelerna med minimal funktion som bedömdes i studien var G542X, W1282X, R553X och R1162X; 621+1G→T, 1717-1G→A och 1898+1G→A; 3659delC och 394delTT; CFTRdele2,3; och N1303K, I507del, G85E, R347P och R560T. Totalt 403 patienter 12 år och äldre (medelålder 26,2 år) randomiserades och fick antingen placebo eller IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA. Patienter hade en ppFEV₁ vid screening på 40‑90 %. Genomsnittlig ppFEV₁ vid baslinjen var 61,4 % (intervall: 32,3 % till 97,1 %).

Studie 445‑103 var en 4 veckor lång, randomiserad, dubbelblind studie med aktiv kontroll på patienter som var homozygota för mutationen F508del. Totalt fick 107 patienter 12 år och äldre (medelålder 28,4 år) TEZ/IVA i kombination med IVA under en 4 veckors öppen inkörningsperiod och randomiserades och behandlades sedan med antingen IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA eller TEZ/IVA i kombination med IVA under en 4 veckors dubbelblind behandlingsperiod. Patienter hade en ppFEV₁ vid screening på 40‑90 %. Genomsnittlig ppFEV₁ vid baslinjen efter inkörningsperioden var 60,9% (intervall: 35,0 % till 89,0 %).

Studie 445-104 var en 8 veckor lång randomiserad, dubbelblind studie med aktiv kontroll på patienter som var heterozygota för F508del-mutationen och en mutation på den andra allelen med en grinddefekt (Gating) eller resterande CFTR-aktivitet (RF). Totalt fick 258 patienter 12 år och äldre (medelålder 37,7 år) antingen IVA (F/Gating) eller TEZ/IVA i kombination med IVA (F/RF) under en 4 veckors öppen inkörningsperiod och patienter med F/R117H-genotypen fick IVA under inkörningsperioden. Patienterna randomiserades och behandlades sedan med antingen IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA eller stod kvar på CFTR-modulatorbehandlingen som de fick under inkörningsperioden. Patienterna hade ett ppFEV₁ vid screening mellan 40‑90 %. Genomsnittlig ppFEV₁ vid baslinjen, efter inkörningsperioden, var 67,6 % (intervall: 29,7 %, 113,5 %).

Studie 445-106 var en 24 veckor lång öppen studie på patienter som var homozygota för F508del-mutationen eller heterozygota för F508del-mutationen och en minimal funktionsmutation. Totalt 66 patienter i åldern 6 år upp till 12 år (genomsnittlig ålder vid baslinjen 9,3 år) doserades efter vikt. Patienter som vägde <30 kg vid baslinjen fick två tabletter med IVA 37,5 mg/TEZ 25 mg/ELX 50 mg på morgonen och en tablett med IVA 75 mg på kvällen. Patienter som vägde ≥ 30 kg vid baslinjen fick två tabletter IVA 75 mg/TEZ 50 mg/ELX 100 mg på morgonen och en tablett med IVA 150 mg på kvällen. Patienterna hade ett ppFEV₁ ≥ 40 % och vägde ≥ 15 kg vid screening. Genomsnittlig ppFEV₁ vid baslinjen var 88,8 % [intervall: 39,0 %, 127,1 %].

Studie 445‑116 var en 24 veckor lång randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad studie på patienter i åldern 6 år upp till 12 år (medelåldern vid baslinjen var 9,2 år) som var heterozygota för F508del‑mutationen och en minimal funktionsmutation. Totalt 121 patienter randomiserades till att få antingen placebo eller IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA. Patienter som fick IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA och som vägde < 30 kg vid baslinjen, fick två tabletter med IVA 37,5 mg/TEZ 25 mg/ELX 50 mg på morgonen och en IVA 75 mg tablett på kvällen. Patienter som vägde ≥ 30 kg vid baslinjen fick två tabletter med IVA 75 mg/TEZ 50 mg/ELX 100 mg på morgonen och en IVA 150 mg tablett på kvällen. Vid screeningen hade patienterna en ppFEV₁ på ≥ 70 % [genomsnittlig ppFEV₁ vid baslinjen var 89,3 % (intervall: 44,6 %; 121,8 %)], LCI_2,5‑resultat ≥ 7,5 [genomsnittligt LCI_2,5 vid baslinjen var 10,01 (intervall: 6,91; 18,36)] och vägde ≥ 15 kg.

Studie 445-124 var en 24 veckor lång, randomiserad, placebokontrollerad, dubbelblind studie med parallella grupper på patienter i åldern 6 år och äldre. Patienter som hade minst en kvalificerande IVA/TEZ/ELX‑responsiv CFTR-mutation som inte var F508del (se tabell 6) och inte hade en exkluderande (annan IVA/TEZ/ELX-responsiv) mutation var kvalificerade för att delta i studien.

Tabell 6: Kvalificerande IVA/TEZ/ELX-responsiva CFTR-mutationer
2789+5G>A	D1152H	L997F	R117C	T338I
3272-26A>G	G85E	M1101K	R347H	V232D
3849+10kbC>T	L1077P	P5L	R347P
A455E	L206W	R1066H	S945L

Totalt 307 patienter deltog och doserades efter ålder och vikt. Patienter i åldern ≥ 6 till < 12 år som vägde <30 kg vid baslinjen (n = 31) fick ELX 100 mg 1 gång dagligen/TEZ 50 mg 1 gång dagligen/IVA 75 mg var 12:e timme. Patienter i åldern ≥ 6 till < 12 år som vägde ≥30 kg vid baslinjen fick ELX 200 mg 1 gång dagligen/TEZ 100 mg 1 gång dagligen/IVA 150 mg var 12:e timme. Patienter i åldern ≥ 12 år vid baslinjen fick ELX 200 mg 1 gång dagligen/TEZ 100 mg 1 gång dagligen/IVA 150 mg var 12:e timme. Patienterna hade en ppFEV₁≥ 40 % och ≤ 100 % och var 6 år och äldre vid screening. Genomsnittligt ppFEV₁ vid baslinjen var 67,7 % (intervall: 34,0 %; 108,7 %).

Patienterna i dessa studier fortsatte med sina behandlingar för CF (t.ex. bronkdilaterare, antibiotika i inhalationsform, dornas alfa och hyperton natriumklorid), men avbröt all tidigare CTFR-modifierande behandling, förutom studieläkemedel. Patienterna hade en bekräftad CF-diagnos.

Studie CFD-016 var en retrospektiv observationsstudie som bedömde kliniskt utfall i praktisk klinisk verksamhet hos patienter i åldern 6 år och äldre. Patienterna hade minst en IVA/TEZ/ELX-responsiv mutation och hade inte en F508del-mutation. Totalt bedömdes 422 patienter som totalt hade 82 IVA/TEZ/ELX‑responsiva mutationer som inte var F508del. Genomsnittlig ppFEV₁ vid baslinjen var 74,15 %.

I studierna 445-102, 445-103, 445-104, 445-106 och 445-124 exkluderades patienter som hade en lunginfektion av organismer förknippade med en snabbare försämring av lungstatus, bland annat Burkholderia cenocepacia, Burkholderia dolosa eller Mycobacterium abscessus, eller som hade onormala leverfunktionsprover vid screening (ALAT, ASAT, ALP eller GT ≥3 × ULN eller totalt bilirubin ≥2 × ULN). Patienterna i studie 445‑102 och 445‑103 kunde gå över till en 192 veckor lång öppen förlängningsstudie (studie 445-105).

Patienterna i studie 445-104, 445-106, 445-116 och 445-124 kunde gå över till separata öppna förlängningsstudier.

Studie 445‑102

I studie 445‑102 var det primära effektmåttet genomsnittlig absolut förändring av ppFEV₁ från baslinjen till och med vecka 24. Behandling med IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA jämfört med placebo resulterade i en statistiskt signifikant förbättring av ppFEV₁ på 14,3 procentenheter (95 % KI: 12,7; 15,8; P < 0,0001) (se tabell 7). Genomsnittlig förbättring av ppFEV₁ observerades vid den första bedömningen på dag 15 och kvarstod under behandlingsperioden på 24 veckor. Förbättringar i ppFEV₁ observerades oavsett ålder, ppFEV₁ vid baslinjen, kön och geografiskt område.

Totalt hade 18 patienter som fick IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA en ppFEV₁ på <40 procentenheter vid baslinjen. Säkerheten och effekten i denna undergrupp var densamma som för den totala populationen. Den genomsnittliga behandlingsskillnaden för IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA jämfört med placebobehandlade patienter avseende absolut förändring av ppFEV₁ till och med vecka 24 i denna undergrupp var 18,4 procentenheter (95 % KI: 11,5; 25,3).

Se tabell 7 för sammanfattning av primära och huvudsakliga sekundära resultat.

Tabell 7: Analys av primära och huvudsakliga sekundära effektmått, fullständigt analysset (studie 445‑102)
Analys	Statistik	Placebo N = 203	IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA N = 200
Primära
ppFEV1 vid baslinjen	Medelvärde (SD)	61,3 (15,5)	61,6 (15,0)
Absolut förändring av ppFEV1 från baslinjen t.o.m. vecka 24 (procentenheter)	Behandlingsskillnad (95 % KI) P-värde Förändring inom gruppen (SE)	Ej tillämpl. Ej tillämpl. -0,4 (0,5)	14,3 (12,7; 15,8) P < 0,0001 13,9 (0,6)
Huvudsakliga sekundära
Absolut förändring av ppFEV1 från baslinjen vid vecka 4 (procentenheter)	Behandlingsskillnad (95 % KI) P-värde Förändring inom gruppen (SE)	Ej tillämpl. Ej tillämpl. -0,2 (0,6)	13,7 (12,0; 15,3) P < 0,0001 13,5 (0,6)
Antal pulmonella exacerbationer från baslinjen t.o.m. vecka 24*	Antal händelser (händelsefrekvens per år­­†) Frekvenskvot (95% KI) P-värde	113 (0,98) Ej tillämpl. Ej tillämpl.	41 (0,37) 0,37 (0,25; 0,55) P < 0,0001
Svettklorid vid baslinjen (mmol/l)	Medelvärde (SD)	102,9 (9,8)	102,3 (11,9)
Absolut förändring av svettklorid från baslinjen t.o.m. vecka 24 (mmol/l)	Behandlingsskillnad (95 % KI) P-värde Förändring inom gruppen (SE)	Ej tillämpl. Ej tillämpl. ‑0,4 (0,9)	‑41,8 (‑44,4; ‑39,3) P < 0,0001 ‑42,2 (0,9)
Absolut förändring av svettklorid från baslinjen vid vecka 4 (mmol/l)	Behandlingsskillnad (95 % KI) P-värde Förändring inom gruppen (SE)	Ej tillämpl. Ej tillämpl. 0,1 (1,0)	‑41,2 (‑44,0; ‑38,5) P < 0,0001 ‑41,2 (1,0)
Poäng för andningsfunktion vid baslinjen enligt CFQ-R	Medelvärde (SD)	70,0 (17,8)	68,3 (16,9)
Absolut förändring av CFQ‑R för andningsfunktion från baslinjen t.o.m. vecka 24 (poäng)	Behandlingsskillnad (95 % KI) P-värde Förändring inom gruppen (SE)	Ej tillämpl. Ej tillämpl. ‑2,7 (1,0)	20,2 (17,5; 23,0) P < 0,0001 17,5 (1,0)
Absolut förändring av CFQ‑R för andningsfunktion från baslinjen vid vecka 4 (poäng)	Behandlingsskillnad (95 % KI) P-värde Förändring inom gruppen (SE)	Ej tillämpl. Ej tillämpl. ‑1,9 (1,1)	20,1 (16,9; 23,2) P < 0,0001 18,1 (1,1)
BMI vid baslinjen (kg/m2)	Medelvärde (SD)	21,31 (3,14)	21,49 (3,07)
Absolut förändring av BMI från baslinjen vid vecka 24 (kg/m2)	Behandlingsskillnad (95 % KI) P-värde Förändring inom gruppen (SE)	Ej tillämpl. Ej tillämpl. 0,09 (0,07)	1,04 (0,85; 1,23) P < 0,0001 1,13 (0,07)
ppFEV1: procentuell förväntad forcerad utandningsvolym under 1 sekund; KI: konfidensintervall; SD: standardavvikelse; SE: standardfel; CFQ‑R: Cystic Fibrosis Questionnaire‑Revised (reviderat frågeformulär om cystisk fibros); BMI: kroppsmasseindex. * En pulmonell exacerbation definierades som en förändring av antibiotikabehandling (i.v., inhalerad eller peroral) på grund av 4 eller fler av 12 förspecificerade sinopulmonella tecken/symtom †­­ Uppskattad händelsefrekvens per år beräknades baserat på 48 veckor per år.

Studie 445‑103

I studie 445‑103 var det primära effektmåttet genomsnittlig absolut förändring av ppFEV₁ från baslinjen vid vecka 4 i den dubbelblinda behandlingsperioden. Behandling med IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA jämfört med TEZ/IVA i kombination med IVA resulterade i en statistiskt signifikant förbättring av ppFEV₁ på 10,0 procentenheter (95 % KI: 7,4; 12,6; P < 0,0001) (se tabell 8). Förbättringar i ppFEV₁ observerades oavsett ålder, kön, ppFEV₁ vid baslinjen, samt geografiskt område.

Se tabell 8 för sammanfattning av primära och huvudsakliga sekundära resultat i den totala studiepopulationen.

I en post hoc‑analys av patienter med (N = 66) och utan (N = 41) nyligen genomgången behandling med CFTR‑modulator sågs en förbättring av ppFEV₁ på 7,8 procentenheter (95 % KI: 4,8; 10,8) respektive 13,2 procentenheter (95 % KI: 8,5; 17,9).

Tabell 8: Analys av primära och huvudsakliga sekundära effektmått, fullständigt analysset (studie 445‑103)
Analys*	Statistik	TEZ/IVA# N = 52	IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA N = 55
Primära
ppFEV1 vid baslinjen	Medelvärde (SD)	60,2 (14,4)	61,6 (15,4)
Absolut förändring av ppFEV1 från baslinjen vid vecka 4 (procentenheter)	Behandlingsskillnad (95 % KI) P-värde Förändring inom gruppen (SE)	Ej tillämpl. Ej tillämpl. 0,4 (0,9)	10,0 (7,4; 12,6) P < 0,0001 10,4 (0,9)
Huvudsakliga sekundära
Svettklorid vid baslinjen (mmol/l)	Medelvärde (SD)	90,0 (12,3)	91,4 (11,0)
Absolut förändring av svettklorid från baslinjen vid vecka 4 (mmol/l)	Behandlingsskillnad (95 % KI) P-värde Förändring inom gruppen (SE)	Ej tillämpl. Ej tillämpl. 1,7 (1,8)	‑45,1 (‑50,1; ‑40,1) P < 0,0001 ‑43,4 (1,7)
Poäng för andningsfunktion vid baslinjen enligt CFQ-R	Medelvärde (SD)	72,6 (17,9)	70,6 (16,2)
Absolut förändring av CFQ‑R för andningsfunktion från baslinjen vid vecka 4 (poäng)	Behandlingsskillnad (95 % KI) P-värde Förändring inom gruppen (SE)	Ej tillämpl. Ej tillämpl. ‑1,4 (2,0)	17,4 (11,8; 23,0) P < 0,0001 16,0 (2,0)
ppFEV1: procentuell förväntad forcerad utandningsvolym under 1 sekund; KI: konfidensintervall; SD: standardavvikelse; SE: standardfel; CFQ-R: Cystic Fibrosis Questionnaire‑Revised (reviderat frågeformulär om cystisk fibros). * Baslinjen för primära och huvudsakliga sekundära effektmått definieras som slutet av den 4 veckor långa inkörningsperioden med TEZ/IVA i kombination med IVA.

Studie 445-104

I studie 445-104 var det primära effektmåttet inom gruppen en genomsnittlig absolut förändring av ppFEV₁ från baslinjen vid vecka 8 för IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA-gruppen. Behandling med IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA resulterade i en statistiskt signifikant förbättring av ppFEV₁ från baslinjen på 3,7 procentenheter (95 % KI: 2,8, 4,6; P < 0,0001) (se tabell 9). Totala förbättringar i ppFEV₁ observerades oavsett ålder, kön, ppFEV₁ vid baslinjen, geografiskt område och genotypgrupper (F/Gating eller F/RF).

Se tabell 9 för sammanfattning av primära och sekundära effektmått i hela prövningspopulationen.

I en subgruppsanalys av patienter med en F/Gating-genotyp, var behandlingsskillnaden för IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA (N = 50) jämfört med IVA (N = 45) för en genomsnittlig absolut förändring av ppFEV₁, 5,8 procentenheter (95 % KI: 3,5, 8,0). I en subgruppsanalys av patienter med en F/RF-genotyp, var behandlingsskillnaden för IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA (N = 82) jämfört med TEZ/IVA i kombination med IVA (N = 81) för en genomsnittlig absolut förändring av ppFEV₁, 2,0 procentenheter (95 % KI: 0,5, 3,4). Resultaten från subgrupperna med F/Gating- och F/RF-genotyperna för förbättring av svettklorid och poäng enligt CFQ‑R för andningsfunktion överensstämde med de totala resultaten.

Tabell 9: Analys av primära och sekundära effektmått, fullständigt analysset (studie 445‑104)
Analys*	Statistik	Kontroll­grupp† N = 126	IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA N = 132
Primära
ppFEV1 vid baslinjen	Medelvärde (SD)	68,1 (16,4)	67,1 (15,7)
Absolut förändring av ppFEV1 från baslinjen till och med vecka 8 (procentenheter)	Förändring inom gruppen (95 % KI) P-värde	0,2 (-0,7, 1,1) Ej tillämpl.	3,7 (2,8, 4,6) P < 0,0001
Huvudsakliga och andra sekundära
Absolut förändring av ppFEV1 från baslinjen till och med vecka 8 jämfört med kontrollgruppen (procentenheter)	Behandlingsskillnad (95 % KI) P-värde	Ej tillämpl. Ej tillämpl.	3,5 (2,2, 4,7) P < 0,0001
Svettklorid vid baslinjen (mmol/l)	Medelvärde (SD)	56,4 (25,5)	59,5 (27,0)
Absolut förändring av svettklorid från baslinjen till och med vecka 8 (mmol/l)	Förändring inom gruppen (95 % KI) P-värde	0,7 (-1,4, 2,8) Ej tillämpl.	-22,3 (‑24,5, ‑20,2) P < 0,0001
Absolut förändring av svettklorid från baslinjen till och med vecka 8 jämfört med kontrollgruppen (mmol/l)	Behandlingsskillnad (95 % KI) P-värde	Ej tillämpl. Ej tillämpl.	-23,1 (‑26,1, ‑20,1) P < 0,0001
Poäng för andningsfunktion vid baslinjen enligt CFQ-R	Medelvärde (SD)	77,3 (15,8)	76,5 (16,6)
Absolut förändring av CFQ‑R för andningsfunktion från baslinjen till och med vecka 8 (poäng)	Förändring inom gruppen (95 % KI)	1,6 (-0,8, 4,1)	10,3 (8,0, 12,7)
Absolut förändring av CFQ‑R för andningsfunktion från baslinjen till och med vecka 8 (poäng) jämfört med kontrollgruppen	Behandlingsskillnad (95 % KI)	Ej tillämpl.	8,7 (5,3, 12,1)
ppFEV1: procentuell förväntad forcerad utandningsvolym under 1 sekund; KI: konfidensintervall; SD: standardavvikelse; CFQ-R: Cystic Fibrosis Questionnaire‑Revised (reviderat frågeformulär om cystisk fibros). * Baslinjen för primära och sekundära effektmått definieras som slutet av den 4 veckor långa inkörningsperioden med IVA eller TEZ/IVA i kombination med IVA. † IVA-grupp eller TEZ//IVA i kombination med IVA-grupp.

Studie 445‑105

Studie 445-105 var en öppen förlängningsstudie under 192 veckor för att utvärdera säkerhet och effekt vid långvarig behandling med IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA. Patienter som gått över från studie 445‑102 (N = 399) och 445‑103 (N = 107) fick IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA.

I studie 445-105 visade patienter från kontrollarmarna i huvudstudierna förbättringar i effektmått överensstämmande med de som observerats hos studiedeltagare som fick IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA i huvudstudierna. Patienter från kontrollarmarna såväl som patienter som fick IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA i huvudstudierna visade varaktiga förbättringar. Sekundära effektmått sammanfattas i tabell 10.

Tabell 10: Studie 445-105 Analys av sekundära effektmått, fullständig analysuppsättning vecka 192 (F/MF och F/F studiedeltagare)
Analys	Statistik	Studie 445–105 vecka 192
		Placebo i 445‑102 N = 203	IVA/TEZ/ELX i 445‑102 N = 196	TEZ/IVA i 445‑103 N = 52	IVA/TEZ/ELX i 445‑103 N = 55
Absolut förändring av ppFEV1 från baslinjen† (procentenheter)	n	136	133	32	36
	LS mean	15,3	13,8	10,9	10,7
	95% KI	(13,7; 16,8)	(12,3; 15,4)	(8,2; 13,6)	(8,1; 13,3)
Absolut förändring av SwCl från baslinjen† (mmol/l)	n	133	128	31	38
	LS mean	−47,0	−45,3	−48,2	−48,2
	95% KI	(−50,1; −43,9)	(−48,5; −42,2)	(−55,8; −40,7)	(−55,1; −41,3)
Antal PEx under den kumulativa effektperioden med trippelkombinationen‡	Antal händelser	385		71
	Beräknad händelsefrekvens per år (95% KI)	0,21 (0,17; 0,25)		0,18 (0,12; 0,25)
Absolut förändring av BMI (kg/m2) från baslinjen†	n	144	139	32	42
	LS mean	1,81	1,74	1,72	1,85
	95% KI	(1,50: 2,12)	(1,43; 2,05)	(1,25; 2,19)	(1,41; 2,28)
Absolut förändring av kroppsvikt (kg) från baslinjen†	n	144	139	32	42
	LS mean	6,6	6,0	6,1	6,3
	95% KI	(5,5; 7,6)	(4,9; 7,0)	(4,6; 7,6)	(4,9; 7,6)
Absolut förändring av CFQ‑R RD score från baslinjen† (poäng)	n	148	147	33	42
	LS mean	15,3	18,3	14,8	17,6
	95% KI	(12,3; 18,3)	(15,3; 21,3)	(9,7; 20,0)	(12,8; 22,4)
ppFEV1: procentuell förväntad forcerad utandningsvolym under 1 sekund; SwCl = Sweat Chloride (svettklorid); PEx = Pulmonary Exacerbation (pulmonella exacerbationer); BMI = kroppsmasseindex; CFQ-R RD: Cystic Fibrosis Questionnaire‑Revised (reviderat frågeformulär om andningsfunktion vid cystisk fibros). LS = Least Squares (minsta kvadrat-metoden); KI: konfidensintervall *Baslinjen = baslinjen för huvudstudien † För studiedeltagare som randomiserats till IVA/TEZ/ELX-gruppen inkluderar den kumulativa effektperioden med trippelkombinationen data från huvudstudierna under 192 veckors behandling i studie 445-105 (N = 255, inklusive 4 patienter som inte gick över till studie 445‑105). För studiedelatagare som randomiserats till placebo- eller TEZ/IVA-gruppen inkluderar den kumulativa effektperioden med trippelkombinationen endast data från 192 veckors behandling i studie 445-105 (N = 255).

Studie 445-124

Säkerhet och effekt utvärderades för IVA/TEZ/ELX hos 307 patienter med CF i åldern 6 år och äldre utan F508del-mutation men med en kvalificerande IVA/TEZ/ELX-responsiv CFTR-mutation (studie 445-124).

I studie 445-124 var det primära effektmåttet genomsnittlig absolut förändring av ppFEV₁ från baslinjen till och med vecka 24. Sekundära effektmått var absolut förändring av svettklorid, poäng för andningsfunktion enligt CFQ‑R, tillväxtparametrar (BMI, vikt) och antal PEx. Tabell 11 visar en sammanfattning av primära och sekundära effektmått.

Tabell 11: Primära och sekundära effektanalyser, fullständigt analysset (studie 445-124)
Analys	Statistik	Placebo N = 102	IVA/TEZ/ELX N = 205
Primära
Absolut förändring av ppFEV1 från baslinjen t.o.m. vecka 24 (procentenheter)	Behandlingsskillnad (95 % KI) P-värde Förändring inom gruppen (SE)	Ej tillämpl. Ej tillämpl. -0,4 (0,8)	9,2 (7,2; 11,3) P < 0,0001 8,9 (0,6)
Sekundära
Absolut förändring av svettklorid från baslinjen t.o.m vecka 24 (mmol/l)	Behandlingsskillnad (95 % KI) P-värde Förändring inom gruppen (SE)	Ej tillämpl. Ej tillämpl. 0,5 (1,6)	-28,3 (-32,1, ‑24,5) P < 0,0001 -27,8 (1,1)
Absolut förändring av CFQ‑R för andningsfunktion från baslinjen t.o.m. vecka 24 (poäng)	Behandlingsskillnad (95 % KI) P-värde Förändring inom gruppen (SE)	Ej tillämpl. Ej tillämpl. -2,0 (1,6)	19,5 (15,5; 23,5) P < 0,0001 17,5 (1,2)
Absolut förändring av BMI från baslinjen vid vecka 24 (kg/m2)	Behandlingsskillnad (95 % KI) P-värde Förändring inom gruppen (SE)	Ej tillämpl. Ej tillämpl. 0,35 (0,09)	0,47 (0,24; 0,69) P < 0,0001 0,81 (0,07)
Absolut förändring av kroppsvikt från baslinjen vid vecka 24 (kg)	Behandlingsskillnad (95 % KI) P-värde Förändring inom gruppen (SE)	Ej tillämpl. Ej tillämpl. 1,2 (0,3)	1,3 (0,6; 1,9) P < 0,0001 2,4 (0,2)
Antal PEx t.o.m. vecka 24	Frekvenskvot (95 % KI) P-värde Antal händelser Uppskattad händelsefrekvens per år	Ej tillämpl. Ej tillämpl. 40 0,63	0,28 (0,15; 0,51) P < 0,0001 21 0,17
BMI: kroppsmasseindex; CFQ-R RD: Cystic Fibrosis Questionnaire-Revised Respiratory Domain (frågeformulär om andningsfunktion vid cystisk fibros); i.v: intravenös; IVA: ivakaftor; LS: minsta kvadrat; n: delurval; N: totalt urval; P: sannolikhet; PEx: pulmonell exacerbation; ppFEV1: procentuell förväntad forcerad utandningsvolym på 1 sekund; SwCl: svettklorid; TEZ: tezakaftor

Studie CFD-016

Studie CFD-016 omfattade 422 CF-patienter som var homozygota för mutationer som inte var F508del med minst en IVA/TEZ/ELX-responsiv CFTR-mutation baserat på FRT-data in vitro. Efter en medianuppföljning på 1,31 år var den genomsnittliga förändringen av ppFEV₁ 4,53 % (95 % KI: 3,5; 5,56). Nästan alla undergrupper enligt CFTR-mutation som omfattade ≥ 5 patienter visade en förbättring av ppFEV₁ under denna tid, förutom undergruppen med R74W. Dessa undergrupper med CFTR-mutation som inte varF508del är markerade med fetstil i tabell 5.

Pediatrisk population

Pediatriska patienter i åldern 6 till < 12 år

Studie 445‑106

I studie 445‑106 utvärderades det primära effektmåttet säkerhet och tolerabilitet hos patienter i åldern 6 år upp till 12 år under 24 veckor. Sekundära effektmått var utvärdering av farmakokinetik och effekt.

En sammanfattning av effektresultaten finns i tabell 12.

Tabell 12: Analys av sekundära effekter, fullständigt analysset (N=66) (studie 445-106)
Analys	Medelvärde vid baslinjen (SD)	Absolut förändring t.o.m. vecka 12 Förändring inom gruppen (95 % KI)	Absolut förändring t.o.m. vecka 24 Förändring inom gruppen (95 % KI)*
ppFEV1 (procentenheter)	n=62 88,8 (17,7)	n=59 9,6 (7,3; 11,9)	n=59 10,2 (7,9; 12,6)
CFQ‑R för andningsfunktion (poäng)	n=65 80,3 (15,2)	n=65 5,6 (2,9; 8,2)	n=65 7,0 (4,7; 9,2)
BMI för åldern, z-poäng	n=66 -0,16 (0,74)	n=58 0,22 (0,13; 0,30)†	n=33 0,37 (0,26; 0,48)‡
Kroppsvikt för åldern, z-poäng	n=66 -0,22 (0,76)	n=58 0,13 (0,07; 0,18)†	n=33 0,25 (0,16, 0,33)‡
Kroppslängd för åldern, z-poäng	n=66 -0,11 (0,98)	n=58 -0,03 (-0,06, 0,00)†	n=33 -0,05 (-0,12; 0,01)‡
Antal pulmonella exacerbationer††	Ej tillämpl.	Ej tillämpl.	n=66 4 (0,12)§
LCI2.5	n=53 9,77 (2,68)	n=48 -1,83 (-2,18, -1,49)	n=50 -1,71 (-2,11; -1,30)
SD: standardavvikelse; KI: konfidensintervall; ppFEV1: procentuell förväntad forcerad utandningsvolym under 1 sekund; CFQ R Cystic Fibrosis Questionnaire Revised (reviderat frågeformulär om cystisk fibros); BMI: kroppsmasseindex; LCI: lungclearanceindex. * Inte alla deltagare som ingick i analyserna hade data tillgängliga för alla uppföljningsbesök, särskilt inte från vecka 16 och framåt. Möjligheten att samla in data vecka 24 försvårades av covid-19-pandemin. Data för vecka 12 påverkades mindre av pandemin. † Vid bedömning vecka 12. ‡ Vid bedömning vecka 24. †† En pulmonell exacerbation definierades som en förändring av antibiotikabehandling (i.v., inhalerad eller peroral) på grund av 4 eller fler av 12 förspecificerade sinopulmonella tecken/symtom. § Antal händelser och uppskattad händelsefrekvens per år baserat på 48 veckor per år.

Studie 445‑107

Studie 445-107 är en 192 veckor lång, tvådelad (del A och del B), öppen förlängningsstudie för att utvärdera säkerhet och effekt vid långvarig behandling med IVA/TEZ/ELX hos patienter som slutförde 445-106. Effektmått inkluderades som sekundära utfallsmått. Den slutliga analysen av denna studie utfördes på 64 pediatriska patienter från 6 års ålder och uppåt. Efter ytterligare 192 veckors behandling påvisades bibehållna förbättringar av ppFEV₁, SwCl, CFQ-R RD-poäng och LCI_2,5, vilket överensstämmer med de resultat som observerades i studie 445-106.

Studie 445‑116

I studie 445‑116 resulterade behandling med IVA/TEZ/ELX hos patienter från 6 år upp till 12 år i kombination med IVA i en statistiskt signifikant förbättring under 24 veckor avseende det primära effektmåttet (LCI2,5). Skillnaden (uttryckt som minsta kvadratmedelvärde) mellan IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA och placebo avseende absolut förändring av LCI2,5 från baslinjen till och med vecka 24 var ‑2,26 (95 % KI: ‑2,71; ‑1,81; p <0,0001).

Studie 445-124

I studie 445-124 utvärderades säkerhet och effekt för IVA/TEZ/ELX hos patienter med CF i åldern 6 år och äldre utan F508del-mutation. En post hoc-effektanalys utfördes på 31 patienter i åldern 6 till 12 år, av vilka 23 patienter fick IVA/TEZ/ELX. Den genomsnittliga förändringen (SD) från baslinjen var 10,2 % (16,2) för ppFEV₁ och ‑37,7 (18,8) mmol/l för svettklorid.

Europeiska läkemedelsmyndigheten har senarelagt kravet att skicka in studieresultat för IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA för en eller flera grupper av den pediatriska populationen för cystisk fibros (information om pediatrisk användning finns i avsnitt Dosering).

Farmakokinetiken för ELX, TEZ och IVA är likartad hos friska, vuxna försökspersoner och CF‑patienter. Efter insättning av dosering en gång dagligen av ELX och TEZ och dosering två gånger dagligen av IVA uppnår plasmakoncentrationerna av ELX, TEZ och IVA steady state inom cirka 7 dagar för ELX, inom 8 dagar för TEZ och inom 3–5 dagar för IVA. När IVA/TEZ/ELX nått steady state är ackumuleringsnivån ungefär 3,6 för ELX, 2,8 för TEZ och 4,7 för IVA. Huvudsakliga farmakokinetiska parametrar för ELX, TEZ och IVA vid steady state hos CF-patienter 12 år och äldre visas i tabell 13.

Tabell 13: Genomsnittliga (SD) farmakokinetiska parametrar för ELX, TEZ och IVA vid steady state hos CF-patienter 12 år och äldre
Dos	Aktiv substans	Cmax (μg/ml)	AUC0‑24h, ss ellerAUC0–12h, ss (μg*h/ml)*
IVA 150 mg var 12:e timme/ TEZ 100 mg och ELX 200 mg en gång dagligen	ELX	9,15 (2,09)	162 (47,5)
	TEZ	7,67 (1,68)	89,3 (23,2)
	IVA	1,24 (0,34)	11,7 (4,01)
SD: standardavvikelse; Cmax: maximal observerad koncentration; AUCss: arean under kurvan för koncentration–tid vid steady state * AUC0–24 för ELX och TEZ och AUC0–12h för IVA

Absorption

Den absoluta biotillgängligheten för ELX när det ges peroralt med föda är cirka 80 %. ELX absorberas med en mediantid (intervall) till maximal koncentration (t_max) på ungefär 6 timmar (4 till 12 timmar), medan median (intervall) t_max för TEZ och IVA är ungefär 3 timmar (2 till 4 timmar) respektive 4 timmar (3 till 6 timmar). Exponering (AUC) för ELX ökar med ungefär 1,9–2,5 gånger vid administrering med måltid som innehåller en måttlig mängd fett jämfört med vid fasta. Exponeringen för IVA ökar ungefär 2,5–4,0 gånger när det administreras tillsammans med en måltid som innehåller fett jämfört med vid fasta. Exponeringen för TEZ påverkas inte av födointag (se avsnitt Dosering).

Eftersom exponeringarna för ELX var cirka 20 % lägre efter administrering av IVA/TEZ/ELX-granulatet i förhållande till IVA/TEZ/ELX-referenstabletten, anses inte formuleringarna vara utbytbara.

Distribution

ELX är till >99 % bundet till plasmaproteiner och TEZ är till cirka 99 % bundet till plasmaproteiner, båda främst till albumin. IVA är till cirka 99 % bundet till plasmaproteiner, främst till albumin, och även till surt alfa-1‑ glykoprotein och humant gammaglobulin. Efter oral administrering av IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA var genomsnittet (± SD) för skenbar distributionsvolym för ELX, TEZ och IVA 53,7 l (17,7), 82,0 l (22,3) respektive 293 l (89,8). Varken ELX, TEZ eller IVA fördelas framför allt till röda blodkroppar hos människa.

Metabolism

ELX metaboliseras i hög grad hos människa, främst av CYP3A4/5. Efter oral administrering av en engångsdos på 200 mg ¹⁴C‑ELX till friska manliga försökspersoner var M23-ELX den enda viktiga cirkulerande metaboliten. M23-ELX har likvärdig styrka som ELX och anses vara farmakologiskt aktiv.

TEZ metaboliseras i hög grad hos människa, främst av CYP3A4/5. Efter oral administrering av en engångsdos på 100 mg ¹⁴C‑TEX till friska manliga försökspersoner var M1‑TEZ, M2‑TEZ och M5‑TEZ de tre främsta cirkulerande metaboliterna av TEZ hos människa. M1‑TEZ har likvärdig styrka som TEZ och anses vara farmakologiskt aktiv. M2‑TEZ är mycket mindre farmakologiskt aktiv än TEZ eller M1‑TEZ och M5‑TEZ anses inte vara farmakologiskt aktiv. En annan mindre cirkulerande metabolit, M3‑TEZ, bildas av direkt glukuronidering av TEZ.

IVA metaboliseras också i hög grad hos människa. In vitro- och in vivo-data indicerar att IVA främst metaboliseras av CYP3A4/5. M1‑IVA och M6‑IVA är de två främsta metaboliterna av IVA hos människa. M1‑IVA har cirka en sjättedel av styrkan hos IVA och anses vara farmakologiskt aktiv. M6‑IVA anses inte farmakologiskt aktiv.

Effekten av den heterozygota genotypen CYP3A4*22 på TEZ-, IVA- och ELX-exponeringen stämmer överens med effekten av en samtidigt administrerad svag CYP3A4-hämmare och är inte kliniskt relevant. Inga dosjusteringar av TEZ, IVA eller ELX anses nödvändiga. Effekten hos patienter homozygota för CYP3A4*22 förväntas vara starkare, dock saknas data om dessa patienter.

Eliminering

Efter flera doser tagna efter födointag var genomsnittliga (± SD) skenbara clearancevärden för ELX, TEZ och IVA vid steady state 1,18 (0,29) l/h, 0,79 (0,10) l/h respektive 10,2 (3,13) l/h. Genomsnittlig (SD) terminal halveringstid för ELX, TEZ och IVA efter administrering av IVA/TEZ/ELX‑tabletter med fast doskombination är ungefär 24,7 (4,87) timmar, 60,3 (15,7) timmar respektive 13,1 (2,98) timmar. Genomsnittlig (SD) effektiv halveringstid för TEZ efter administrering av IVA/TEZ/ELX‑tabletter med fast doskombination är 11,9 (3,79) timmar.

Efter oral administrering av endast ¹⁴C‑ELX utsöndrades den största delen av ELX (87,3 %) i faeces, primärt som metaboliter.

Efter oral administrering av endast ¹⁴C‑TEZ utsöndrades den största delen av dosen (72 %) i faeces (oförändrat eller som M2‑TEZ) och cirka 14 % återfanns i urinen (det mesta som M2‑TEZ), vilket resulterade i ett totalt medelåterfinnande på 86 % upp till 26 dagar efter dosen.

Efter oral administrering av endast ¹⁴C -IVA eliminerades majoriteten av IVA (87,8 %) i faeces efter metabolisk omvandling.

Utsöndring av ELX, TEZ och IVA i urinen som oförändrat läkemedel var försumbar.

Nedsatt leverfunktion

ELX givet enbart eller i kombination med TEZ och IVA har inte studerats hos försökspersoner med svårt nedsatt leverfunktion (Child‑Pugh klass C, poäng 10‑15). Efter flera doser av ELX, TEZ och IVA under 10 dagar hade försökspersoner med måttligt nedsatt leverfunktion (Child‑Pugh klass B, poäng 7‑9) ungefär 25 % högre AUC och 12 % högre C_max för ELX, 73 % högre AUC och 70 % högre C_max för M23‑ELX, 20 % högre AUC men oförändrat C_max för TEZ, 22 % lägre AUC och 20 % lägre C_max för M1‑TEZ samt 1,5 gånger högre AUC och 10 % högre C_max för IVA jämfört med friska försökspersoner med matchande demografi. Effekten av måttligt nedsatt leverfunktion på den totala exponeringen (baserat på summerade värden för ELX och dess M23‑ELX‑metabolit) var 36 % högre AUC och 24 % högre C_max jämfört med friska försökspersoner med matchande demografi (se avsnitt Dosering, Varningar och försiktighet och Biverkningar).

Tezakaftor och ivakaftor

Efter flera doser av TEZ och IVA under 10 dagar hade försökspersoner med måttligt nedsatt leverfunktion cirka 36 % högre AUC och 10 % högre C_max för TEZ och 1,5 gånger högre AUC men oförändrat C_max för IVA jämfört med friska försökspersoner med matchande demografi.

Ivakaftor

I en studie på enbart IVA hade försökspersoner med måttligt nedsatt leverfunktion samma C_max för IVA, men ungefär 2,0 gånger högre AUC_0‑∞ för IVA jämfört med friska försökspersoner med matchande demografi.

Nedsatt njurfunktion

ELX enbart eller i kombination med TEZ och IVA har inte studerats hos patienter med svårt nedsatt njurfunktion (estimerad glomerulär filtrationshastighet [eGFR] mindre än 30 ml/min) eller hos patienter med njursjukdom i slutstadiet.

I farmakokinetiska studier på människa av ELX, TEZ och IVA sågs minimal eliminering av ELX, TEZ och IVA i urinen (endast 0,23 %, 13,7 % [0,79 % som oförändrat läkemedel] respektive 6,6 % av total radioaktivitet).

Baserat på en populationsfarmakokinetisk (PK) analys var exponeringen för ELX likartad hos patienter med lindrigt nedsatt njurfunktion (N = 75, eGFR 60 till mindre än 90 ml/min) jämfört med hos patienter med normal njurfunktion (N = 341, eGFR 90 ml/min eller mer).

I en populationsfarmakokinetisk analys av 817 patienter som fick enbart TEZ eller TEZ i kombination med IVA i fas 2- eller fas 3-studier visades att lindrigt nedsatt njurfunktion (N = 172, eGFR 60 till mindre än 90 ml/min) och måttligt nedsatt njurfunktion (N = 8, eGFR 30 till mindre än 60 ml/min) inte ledde till någon signifikant påverkan på clearance av TEZ (se avsnitt Dosering och Varningar och försiktighet).

Kön

De farmakokinetiska parametrarna för ELX (jämförelse mellan 244 män och 174 kvinnor), TEZ och IVA är likartade hos män och kvinnor.

Etnicitet

Etnicitet hade ingen kliniskt betydelsefull effekt på exponeringen för ELX baserat på en populationsfarmakokinetisk analys på vita (N = 373) och icke-vita (N = 45). I gruppen med icke-vit etnicitet ingick 30 svarta eller afroamerikaner, 1 person med blandad etnisk bakgrund och 14 med annan etnisk bakgrund (inga asiater).

Mycket begränsade PK-data tyder på jämförbar exponering av TEZ hos vita (N = 652) och icke‑vita (N = 8). I gruppen med icke-vit etnicitet ingick 5 svarta eller afroamerikaner och 3 infödda hawaiianer eller personer från andra Stillahavsöar.

Etnicitet hade ingen kliniskt betydelsefull effekt på PK för IVA hos vita (N = 379) och icke-vita (N = 29) baserat på en populationsfarmakokinetisk analys. I gruppen med icke-vit etnicitet ingick 27 afroamerikaner och 2 asiater.

Äldre

I kliniska prövningar på IVA/TEZ/ELX i kombination med IVA deltog inte ett tillräckligt antal patienter 65 år och äldre, varför ingen bedömning kan göras av om responsen hos dessa patienter skiljer sig från den hos yngre vuxna (se avsnitt Dosering och Varningar och försiktighet).

Pediatrisk population

I tabell 14 redovisas exponering per åldersgrupp för ELX, TEZ och IVA som observerats i fas 3-studier och bestämts med hjälp av populationsfarmakokinetisk analys. Exponeringen för ELX, TEZ och IVA hos patienter 2 till under 18 år ligger inom samma intervall som den hos vuxna patienter som är 18 år och äldre.

Tabell 14. Genomsnittlig (SD) exponering för ELX, M23-ELX,TEZ, M1-TEZ och IVA vid steady state per åldersgrupp och administrerad dos
Ålder/vikt-grupp	Dos	ELX AUC0-24h,ss (μg*h/ml)	M23-ELX AUC0-24h,ss (μg*h/ml)	TEZ AUC0-24h,ss (μg*h/ml)	M1-TEZ AUC0-24h,ss (μg*h/ml)	IVA AUC0-12h,ss (μg*h/ml)
Patienter i åldrarna 2 till < 6 år, 10 kg till < 14 kg (N = 16)	IVA 60 mg en gång på morgonen TEZ 40 mg en gång dagligen ELX 80 mg en gång dagligen och IVA 59,5 mg en gång på kvällen	128 (24,8)	56,5 (29,4)	87,3 (17,3)	194 (24,8)	11,9 (3,86)
Patienter i åldrarna 2 till < 6 år, ≥ 14 kg (N = 59)	IVA 75 mg var 12:e timme TEZ 50 mg en gång dagligen ELX 100 mg en gång dagligen	138 (47,0)	59,0 (32,7)	90,2 (27,9)	197 (43,2)	13,0 (6,11)
Patienter 6 till < 12 år,< 30 kg (N = 36)	IVA 75 mg var 12:e timme/ TEZ 50 mg 1 g dagl./ ELX 100 mg 1 g dagl.	116 (39,4)	45,4 (25,2)	67,0 (22,3)	153 (36,5)	9,78 (4,50)
Patienter 6 till < 12 år, ≥ 30 kg (N = 30)	IVA 150 mg var 12:e timme/ TEZ 100 mg 1 g dagl./ ELX 200 mg 1 g dagl.	195 (59,4)	104 (52)	103 (23,7)	220 (37,5)	17,5 (4,97)
Ungdomar (12 till < 18 år) (N = 72)	IVA 150 mg var 12:e timme/ TEZ 100 mg 1 g dagl./ ELX 200 mg 1 g dagl.	147 (36,8)	58,5 (25,6)	88,8 (21,8)	148 (33,3)	10,6 (3,35)
Vuxna (≥ 18 år) (N = 179)	IVA 150 mg var 12:e timme/ TEZ 100 mg 1 g dagl./ ELX 200 mg 1 g dagl.	168 (49,9)	64,6 (28,9)	89,5 (23,7)	128 (33,7)	12,1 (4,17)
SD: standardavvikelse; AUC: arean under kurvan för koncentration–tid vid steady state

Elexakaftor

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet och karcinogenicitet visade inte några särskilda risker för människa.

Fertilitet och graviditet

Den högsta dos som inte gav biverkningar (NOAEL, No Observed Adverse Effect Level) på fertiliteten var 55 mg/kg/dag (dubbla maximala rekommenderade dosen till människa [MRHD]) baserat på summan av AUC för ELX och dess metabolit) hos hanråttor och 25 mg/kg/dag (4 gånger MRHD baserat på summan av AUC för ELX och dess metabolit) hos honråttor. Vid doser överstigande maximal tolererad dos (MTD) är degeneration och atrofi av sädeskanaler kopplad till oligo-/aspermi och cellrester i epididymis hos råtta. I testiklar hos hund sågs minimal eller lindrig bilateral degeneration/atrofi av sädeskanalerna hos hanhundar som fått ELX 14 mg/kg/dag (15 gånger MRHD baserat på summan av AUC för ELX och dess metabolit). Detta gick inte tillbaka under återhämtningsperioden, dock utan några följdtillstånd. Vilken relevans dessa resultat har för människa är okänt.

ELX var inte teratogent hos råtta i dosen 40 mg/kg/dag och hos kanin i dosen 125 mg/kg/dag (ungefär 9 respektive 4 gånger MRHD baserat på summan av AUC för ELX och dess metaboliter [för råtta] och AUC för ELX [för kanin]) med påverkan på utvecklingen endast i form av en sänkt genomsnittlig kroppsvikt hos fostren på ≥25 mg/kg/dag.

Hos dräktiga råttor passerade ELX placenta. 

Tezakaftor

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet, karcinogenicitet, reproduktionseffekter och effekter på utveckling visade inte några särskilda risker för människa. Överföring via placenta av TEZ observerades hos dräktiga råttor.

Juvenila toxicitetsstudier på råttor som exponerats dag 7 till 35 postnatalt (PND 7–35) visade att råttorna dog eller var döende, även vid låga doser. Fynden var dosrelaterade och generellt mer allvarliga när administreringen av tezakaftor påbörjades tidigare i den postnatala perioden. Exponering hos råttor från PND 21–49 visade ingen toxicitet vid den högsta dosen, vilket var ungefär två gånger så mycket som avsedd exponering hos människa. Tezakaftor och dess metabolit, M1‑TEZ, är substrat för P‑glykoprotein. Lägre nivåer av P‑glykoproteinaktivitet i hjärnan hos yngre råttor resulterade i högre halter av tezakaftor och M1‑TEZ i hjärnan. Dessa fynd är sannolikt inte relevanta för den indikerade pediatriska populationen 2  år och äldre, för vilka uttrycksnivåerna av P-glykoprotein motsvarar de nivåer som observerats hos vuxna.

Ivakaftor

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet och karcinogenicitet visade inte några särskilda risker för människa.

Fertilitet och graviditet

NOAEL för påverkan på fertiliteten var 100 mg/kg/dag (5 gånger MRHD baserat på summan av AUC för IVA och dess metaboliter) hos hanråttor och 100 mg/kg/dag (3 gånger MRHD baserat på summan av AUC för IVA och dess metaboliter) hos honråttor.

I den pre- och postnatala studien av IVA minskade index för överlevnad och laktering och orsakade en reduktion av ungarnas kroppsvikt. NOAEL för livskraftighet och tillväxt hos avkomman ger en exponeringsnivå på ungefär 3 gånger den systemiska exponeringen för IVA och dess metaboliter hos vuxna personer vid MRHD. Överföring via placenta av IVA observerades hos dräktiga råttor och kaniner.

Studier på juvenila djur

Kataraktfynd sågs hos juvenila råttor som doserades från postnatal dag 7 till 35 vid exponeringsnivåer av IVA på 0,21 gånger MRHD baserat på systemisk exponering för IVA och dess metaboliter. Detta fynd har inte observerats hos foster från råtthonor som behandlades med IVA på gestationsdag 7 till 17, hos råttungar som exponerades för IVA via mjölkintag upp till postnatal dag 20, hos 7 veckor gamla råttor och inte heller hos 3,5 till 5 månader gamla hundar som behandlades med IVA. Det är okänt vilken potentiell relevans dessa fynd har hos människa (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Ivakaftor/tezakaftor/elexakaftor

Kombinationsstudier av upprepad dos till råttor och hundar med samtidig administrering av ELX, TEZ och IVA för att utvärdera potentialen för additiv och/eller synergistisk toxicitet gav inte upphov till några oväntade toxiciteter eller interaktioner. Potentialen för synergistisk toxicitet på den manliga reproduktionsförmågan har inte analyserats.

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

Kaftrio 37,5 mg/25 mg/50 mg filmdragerade tabletter

Varje filmdragerad tablett innehåller 37,5 mg ivakaftor, 25 mg tezakaftor och 50 mg elexakaftor.

Kaftrio 75 mg/50 mg/100 mg filmdragerade tabletter

Varje filmdragerad tablett innehåller 75 mg ivakaftor, 50 mg tezakaftor och 100 mg elexakaftor.

Förteckning över hjälpämnen

Tablettkärna

Hypromellos (E464)

Hypromellosacetatsuccinat

Natriumlaurilsulfat (E487)

Kroskarmellosnatrium (E468)

Mikrokristallin cellulosa (E460(i))

Magnesiumstearat (E470b)

Filmdragering

Hypromellos (E464)

Hydroxipropylcellulosa (E463)

Titandioxid (E171)

Talk (E553b)

Gul järnoxid (E172)

Röd järnoxid (E172)

Ej relevant.

Hållbarhet

Kaftrio 37,5 mg/25 mg/50 mg filmdragerade tabletter

3år

Kaftrio 75 mg/50 mg/100 mg filmdragerade tabletter

4år

Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Särskilda anvisningar för destruktion

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Filmdragerad tablett (tablett)

Kaftrio 37,5 mg/25 mg/50 mg filmdragerade tabletter

Ljusorange kapselformad tablett, präglad med ”T50” på ena sidan och omärkt på den andra (mått 6,4 mm × 12,2 mm).

Kaftrio 75 mg/50 mg/100 mg filmdragerade tabletter

Orange, kapselformad tablett, präglad med ”T100” på ena sidan och omärkt på den andra (mått 7,9 mm × 15,5 mm).