Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Fenylefrin Unimedic

ReceptstatusFörmånsstatus
Unimedic Pharma

Koncentrat till injektions-/infusionsvätska, lösning 10 mg/ml
(Klar och färglös lösning)

Hjärtstimulerande läkemedel, exklusive glykosider

Aktiv substans:
ATC-kod: C01CA06
Utbytbarhet: Ej utbytbar
Läkemedel från Unimedic Pharma omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en FASS-text?
FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2019-03-06

Indikationer

Behandling av hypotension vid spinal, epidural och generell anestesi.


Kontraindikationer

Fenylefrin ska inte ges


  • till patienter som är överkänsliga mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen

  • till patienter med svår hypertension eller perifer vaskulär sjukdom på grund av risken för ischemisk gangrän eller vaskulär trombos;

  • i kombination med icke-selektiva monoaminoxidashämmare (MAO) (eller inom 2 veckor efter utsättandet) på grund av risk för paroxysmal hypertension och möjlig fatal hypertermi (se avsnitt Interaktioner);

  • till patienter med svår hypertyreos.

Dosering

Dosering


Ska administreras via intravenös injektion eller infusion. Parenterala läkemedel ska inspekteras visuellt med avseende på partiklar och missfärgning före administrering, när lösning och behållare så tillåter.


Produkten ska administreras efter lämplig spädning. Se avsnitt Graviditet, amning och fertilitet för anvisningar om spädning.


Vuxna


Intravenös bolusinjektion:

Initialt upprepade bolusdoser på 50 till 100 mikrogram (1-2 ml av den till 50 mikrogram/ml utspädda lösningen eller 0,5-1 ml av den till 100 mikrogram/ml utspädda lösningen) ges till önskad effekt uppnåtts och innan den kontinuerliga infusionen inleds. Se anvisningar om spädning i avsnitt Graviditet, amning och Fertilitet.


Kontinuerlig infusion:

Stora dosvariationer förekommer. Initial dos är vanligen i intervallet mellan 25 till 50 mikrogram/min. Doserna kan därefter ökas eller minskas för att bibehålla det systoliska blodtrycket nära normalvärdet (målvärdet). Doser mellan 25 till 100 mikrogram/min har bedömts vara effektiva.


Om högre doser än 50 mikrogram/min krävs eller vid tendens för reflex bradykardi bör man byta till annan vasopressor.

Blodtrycket måste övervakas regelbundet.


Nedsatt njurfunktion:

Lägre doser fenylefrin kan behövas hos patienter med nedsatt njurfunktion.


Nedsatt leverfunktion:

Högre doser fenylefrin kan behövas hos patienter med levercirros.


Äldre:

Behandling av äldre bör göras med försiktighet.


Pediatrisk population:

Säkerhet och effekt av fenylefrin hos barn har inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.


Administreringssätt:

Parenteral administrering.

10 mg/ml: koncentrat för spädning till injektioner eller infusion.


Fenylefrin 10 mg/ml bör endast ges av sjukvårdspersonal med lämplig utbildning och erfarenhet.

Säkerställ att nålen är korrekt införd och undvik extravasering på grund av risken för vävnadsskada/ischemi.


Anvisningar om spädning av läkemedlet före administrering finns i avsnitt Graviditet, amning och fertilitet.


Varningar och försiktighet

Arteriellt blodtryck bör övervakas under behandlingen.

Fenylefrin bör ges med försiktighet till patienter med:


  • diabetes mellitus;

  • arteriell hypertension;

  • okontrollerad hypertyreos;

  • kranskärlssjukdomar och kroniska hjärtproblem;

  • icke-allvarlig perifer vaskulär insufficiens;

  • bradykardi;

  • partiellt hjärtblock;

  • takykardi;

  • arrytmier;

  • angina pectoris (fenylefrin kan utlösa eller förvärra kärlkramp hos patienter med koronär arteriell sjukdom och vid tidigare kärlkramp);

  • aneurysm;

  • trångvinkelglaukom;

Fenylefrin kan inducera en minskning i hjärtminutvolymen. Därför bör det administreras med försiktighet till patienter med ateroskleros, hos äldre och till patienter med nedsatt cerebral eller koronär cirkulation. Vitala organfunktioner bör övervakas noggrant hos patienter med minskad hjärtminutvolym eller kranskärlssjukdom och dosreduktion bör övervägas när systemiskt blodtryck är nära den nedre målvärdesgränsen.

Hos patienter med allvarlig hjärtsvikt eller kardiogen chock, kan fenylefrin orsaka en försämring av hjärtsvikt som följd av den inducerade vasokonstriktionen (ökning av afterload).

Särskild uppmärksamhet iakttas vid injektion av fenylefrin för att undvika extravasering, då det kan leda till vävnadsdöd.

Varje 2 ml ampull (som innehåller 1 ml lösning) innehåller 0,2 mmol (3,7 mg) natrium, d.v.s. är näst intill natriumfritt.

Interaktioner

Kombinationer som är kontraindicerade (se avsnitt Kontraindikationer)

– Icke-selektiva monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare) (iproniazid, nialamid):

Paroxysmal hypertoni, hypertermi eventuellt fatal. På grund av den långa verkningstiden för MAO-hämmare är denna interaktion fortfarande möjlig 15 dagar efter utsättande av MAO-hämmare.


Kombinationer som inte rekommenderas

– Dopaminerga ergotalkaloider (bromokriptin, karbergolin, lisurid eller pergolid):

Risk för vasokonstriktion och/eller hypertensiv kris.


– Kärlsammandragande ergotalkaloider (dihydroergotamin, ergotamin, metylergometrin, metysergid): Risk för vasokonstriktion och/eller hypertensiv kris.


Tricykliska antidepressiva (t ex imipramin):

Paroxysmal hypertoni med risk för arytmier (hämning av adrenalin eller noradrenalins återupptag i sympatiska fibrer).


– Noradrenerga-serotoninerga antidepressiva (minalcipram, venlafaxin):

Paroxysmal hypertoni med risk för arytmier (hämning av adrenalin eller noradrenalins återupptag i sympatiska fibrer).


– Selektiva typ A monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare) (moklobemid, toloxaton):

Risk för vasokonstriktion och/eller hypertensiv kris.


– Linezolid:

Risk för vasokonstriktion och/eller hypertensiv kris.


– Guanetidin och liknande produkter:

Betydande ökning av blodtrycket (hyperreaktivitet kopplat till minskningen av sympatisk aktivitet och/eller hämning av adrenalin eller noradrenalins återupptag i sympatiska fibrer). Om kombinationen inte kan undvikas, använd med försiktighet lägre doser av sympatomimetiska läkemedel.


– Hjärtglykosider, kinidin:

Ökad risk för arytmier.


– Halogenerade anestetika för inhalation (desfluran, enfluran, halotan, isofluran, metoxifluran, sevofluran):

Risk för perioperativ hypertensiv kris och arytmi.


Kombinationer som kräver försiktighet

– Oxytociska läkemedel:

Effekten kan förstärkas hos pressoraktiva sympatomimetiska aminer. Således kan vissa oxytociska läkemedel orsaka svår ihållande hypertoni och stroke kan förekomma under post partum perioden.


Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  B:2.

Graviditet

Djurstudier är ofullständiga vad gäller reproduktionstoxicitet och teratogenicitet (se avsnitt Prekliniska Säkershetsuppgifter). Administrering av fenylefrin i slutet av graviditeten eller vid förlossning kan potentiellt orsaka hypoxi och bradykardi hos fostret. Fenylefrin Unimedic rekommenderas inte under graviditet.

Kombination med vissa oxytociska läkemedel kan orsaka svår hypertoni (se avsnitt Interaktioner)

Små mängder fenylefrin utsöndras i bröstmjölk och oral biotillgänglighet kan vara låg. Administrering av vasokonstriktorer till modern utsätter barnet för en teoretisk risk för kardiovaskulära och neurologiska effekter. I händelse av administrering av en enda bolusdos under förlossningen, är det dock möjligt att amma.



Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  III.

Små mängder fenylefrin utsöndras i bröstmjölk och oral biotillgänglighet kan vara låg. Administrering av vasokonstriktorer till modern utsätter barnet för en teoretisk risk för kardiovaskulära och neurologiska effekter. I händelse av administrering av en enda bolusdos under förlossningen, är det dock möjligt att amma.

Fertilitet

Det finns inga tillgängliga data beträffande fertilitet efter exponering av fenylefrin (se avsnitt Interaktioner).



Trafik

Ej relevant.


Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

De vanligaste biverkningarna av fenylefrin som rapporterats i litteraturen är bradykardi, episoder av hypertoni, illamående och kräkningar. De flesta oönskade effekter av fenylefrin är dosberoende.


Tabell över biverkningar


Biverkningarna listas efter systemorganklass och frekvens. Frekvens: Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).



Immunsystemet

Ingen känd frekvens

Överkänslighet

Psykiska störningar

Ingen känd frekvens

Ångest, upprymdhet, agitation, psykotiska tillstånd, förvirring

Centrala och perifera nervsystemet

Ingen känd frekvens

Huvudvärk, nervositet, sömnlöshet, parestesier, tremor

Ögon

Ingen känd frekvens

Mydriasis, försämring av existerande trångvinkelglaukom

Hjärtat

Ingen känd frekvens

Reflex bradykardi, takykardi, palpitationer, hypertoni, arytmi, angina pectoris, myokardischemi

Blodkärl

Ingen känd frekvens

Hjärnblödning, hypertensiv kris

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Ingen känd frekvens

Dyspné, lungödem

Magtarmkanalen

Ingen känd frekvens

Illamående, kräkningar

Hud och subkutan vävnad

Ingen känd frekvens

Svettningar, blekhet eller hudblekning, piloerektion, hudnekros med extravasering

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Ingen känd frekvens

Muskelsvaghet

Njurar och urinvägar

Ingen känd frekvens

Miktionssvårigheter och urinretention


Beskrivning av utvalda biverkningar

fenylefrin ofta har använts i intensivvården hos patienter med hypotoni och chock, är vissa av de rapporterade allvarliga komplikationerna och dödsfallen troligen relaterade till den underliggande sjukdomen och inte till användningen av fenylefrin.

Andra särskilda populationer

Äldre: Risken för fenylefrintoxicitet är ökad hos äldre patienter (se avsnitt Varningar och försiktighet)

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se


Överdosering

Symtom på överdosering kan vara huvudvärk, illamående, kräkningar, paranoid psykos, hallucinationer, högt blodtryck och reflex bradykardi. Hjärtarytmi såsom ventrikulära extraslag och korta paroxysmala episoder av kammartakykardi kan förekomma.

Behandlingen bör bestå av symptomatiska och stödjande åtgärder. De hypertensiva effekterna kan behandlas med ett alfa-adrenoceptorblockerande läkemedel, såsom fentolamin.


Farmakodynamik



Verkningsmekanism

Fenylefrin är en potent vasokonstriktor som verkar nästan uteslutande genom stimulering av alfa-1-adrenerga receptorer. Arteriell vasokonstriktion åtföljs av venös kärlsammandragning som ger en ökning av blodtrycket och reflex bradykardi. Den potenta arteriella vasokonstriktionen ger en ökning i motståndet vilket resulterar i en minskning av hjärtminutvolymen. Denna är mindre uttalad hos friska personer, men kan förvärras vid fall av tidigare hjärtsvikt.


Farmakokinetik

Durationen är 20 minuter efter intravenös administrering.

Plasmaproteinbindningen är okänd.


Distribution


Distributionsvolymen efter en singeldos är 340 liter.


Eliminering och metabolism


Fenylefrin utsöndras huvudsakligen via njurarna som m-hydroxymandelsyra och fenolkonjugat.


Särskilda patientgrupper

Det finns inga tillgängliga farmakokinetiska data från särskilda patientgrupper.

Prekliniska uppgifter

Det finns inga prekliniska data av relevans för säkerhetsbedömningen utöver vad som redan beaktas i produktresumén.


Djurstudier är otillräckliga för att utvärdera effekter på fertilitet och reproduktion.


Innehåll

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

En ml Fenylefrin Unimedic 10 mg/ml koncentrat till injektions-/infusionsvätska, lösning innehåller fenylefrinhydroklorid motsvarande 10 mg fenylefrin.

- Varje 2 ml ampull (som innehåller 1 ml lösning) av Fenylefrin Unimedic 10 mg/ml innehåller fenylefrinhydroklorid motsvarande 10 mg fenylefrin.

Hjälpämne med känd effekt:

Varje 2 ml ampull (som innehåller 1 ml lösning) innehåller 0,2 mmol (3,7 mg) natrium.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.


Hjälpämne med känd effekt:

Varje 2 ml ampull (som innehåller 1 ml lösning) innehåller 0,2 mmol (3,7 mg) natrium.


För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.



Förteckning över hjälpämnen

Natriumklorid, natriumcitrat, citronsyra, vatten för injektionsvätskor samt saltsyra och natriumhydroxid för pH justering.


Blandbarhet

Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel förutom de som nämns i avsnitt Graviditet, Amning och Fertilitet.


Hållbarhet, förvaring och hantering

Hållbarhet

Oöppnad:

2 år.


Efter öppnande och spädning:
Kemisk och fysikalisk stabilitet vid användning har visats i 7 dagar vid rumstemperatur (20‑25°C).

Ur en mikrobiologisk synvinkel bör produkten användas omedelbart. Om den inte används omedelbart är förvaringstider och förvaringsförhållanden före användning användarens ansvar, och ska normalt inte vara längre än 24 timmar vid 2°C till 8°C, om inte spädning har skett under kontrollerade och validerade aseptiska förhållanden.



Särskilda förvaringsanvisningar

Förvara ampullerna i ytterkartongen. Ljuskänsligt.


Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter spädning finns i avsnitt 6.3.



Särskilda anvisningar för destruktion

Lösning med hög koncentration och som måste spädas före administreringen.

Rekonstituering/spädning:

Fenylefrin Unimedic 10 mg/ml administreras som intravenös injektion eller infusion efter spädning med natriumklorid 9 mg/ml (eller glukos 50 mg/ml).


  • Spädning till en koncentration på 100 mikrogram/ml: 1 ml av lösningen på 10 mg/ml späds ut i 100 ml natriumklorid 9 mg/ml (eller glukos 50 mg/ml).

  • Spädning till en koncentration på 50 mikrogram/ml: 1 ml av lösningen på 10 mg/ml späds ut i 200 ml natriumklorid 9 mg/ml (eller glukos 50 mg/ml).

Andra koncentrationer kan också förekomma.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Förpackningsinformation

Koncentrat till injektions-/infusionsvätska, lösning 10 mg/ml Klar och färglös lösning
10 x 1 milliliter ampull (fri prissättning), EF

Hitta direkt i texten
Av