Allergisk blefarit och konjunktivit. Inflammatoriska tillstånd i ögats yttre delar och främre segment.

Akut herpes simplex keratit, vattkoppor samt de flesta andra virussjukdomar som engagerar kornea och konjunktiva. Tuberkulos i ögat.

Infektioner förorsakade av bakterier, patogena svampar eller parasiter såvida inte kausal terapi ges samtidigt. Purulent konjunktivit och purulent blefarit är kontraindicerade även vid samtidig behandling med antibiotika.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

Preparatet bör endast förskrivas av ögonspecialist.

Behandlingen startar med 1-2 droppar i ögat i konjunktivalsäcken varje timme under dagen och varannan timme under natten. När gynnsam effekt uppnåtts ges 1 droppe var fjärde timme under hela dygnet. En ytterligare dosminskning till 1 droppe 3-4 gånger dagligen kan senare vara tillräckligt för att kontrollera symtomen.

Innehållet i en endosbehållare räcker till behandling av båda ögonen.

Behandlingstidens längd varierar med sjukdomens typ och kan sträcka sig från några dagar till flera veckor. Recidiv (ofta vid kroniska aktiva tillstånd) svarar vanligen på ny behandling.

Dokumentation för behandling av barn saknas.

Systemterapi kan erfordras vid svårbehandlade sjukdomstillstånd i ögats främre segment eller när ögats inre partier är angripna.

Glukokortikoider kan maskera, aktivera och förvärra en ögonsjukdom orsakad av bakterier, virus och svamp. Dessutom är användning av lokala kortikosteroider förknippade med nedsatt lokalt immunförsvar vilket ökar risken för nya infektioner. Patienten ska därför kontrolleras regelbundet avseende eventuell försämring av begynnande, befintlig eller ny infektion.

Hereditära och degenerativa ögonsjukdomar svarar vanligtvis inte på behandling med glukokortikoider.

Cushings syndrom och/eller binjuresuppression som är förknippat med systemisk absorption av okulärt administrerad dexametason kan uppkomma efter intensiv behandling eller långtidsbehandling hos predisponerade patienter, inkluderat barn och patienter som behandlas med CYP3A4-hämmare (såsom ritonavir och kobicistat). I dessa fall ska behandlingen sättas ut gradvis.

Långtidsanvändning av Opnol kan leda till ett ökat intraokulärt tryck (se avsnitt Biverkningar). Det intraokulära trycket ska kontrolleras med jämna mellanrum om behandlingen pågår under längre tid än 1-2 veckor.

Synrubbning

Synrubbning kan rapporteras vid systemisk och topisk användning av kortikosteroider. Om en patient inkommer med symtom såsom dimsyn eller andra synrubbningar bör man överväga att remittera patienten till en oftalmolog för utredning av möjliga orsaker. Dessa kan innefatta katarakt, glaukom eller sällsynta sjukdomar såsom central serös korioretinopati (CSCR), som har rapporterats efter användning av systemiska och topiska kortikosteroider.

CYP3A4-hämmare (såsom ritonavir och kobicistat): kan minska dexametasonclearance, vilket leder till ökade effekter och binjuresuppression/Cushings syndrom. Kombinationen ska undvikas förutom om nyttan uppväger den ökade risken för systemiska kortikosteroidbiverkningar, i detta fall ska patienter uppföljas för systemiska kortikosteroidbiverkningar.

Reproduktionstoxikologiska effekter har visats i djurförsök för kortikosteroider (se Prekliniska uppgifter Prekliniska säkerhetsuppgifter). Relevansen för människa är okänd.

Efter långtidsbehandling har hos människa konstaterats reducerad placenta- och födelsevikt.

Dessutom föreligger vid långtidsbehandling risk för binjurebarksuppression hos det nyfödda barnet. Under graviditet bör därför kortikosteroider ges först efter särskilt övervägande.

Dexametason passerar över i modersmjölk i sådana mängder att risk för påverkan på barnet föreligger även med terapeutiska doser.

Som med andra ögondroppar kan tillfällig dimsyn uppstå efter installation av Opnol. Patienten bör därför instrueras att ej köra bil eller använda maskiner innan synen helt klarnat.

Ögon:

Vanliga (≥ 1/100, < 1/10): Lokal sveda, hornhinneskada (vid långtidsbehandling), intraokulär tryckstegring (företrädesvis vid långtidsbehandling)

Mindre vanliga (>1/1000, <1/100): Aktivering av viruskeratit

Sällsynta (≥1/1 0000 till <1/1 000): Korneaperforation (vid långtidsbehandling), katarakt (vid långtidsbehandling), dimsyn (se även avsnitt Varningar och försiktighet)

Endokrina systemet:

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data): Cushings syndrom, binjuresuppression (se avsnitt Varningar och försiktighet)

Vid långtidsbehandling har systemeffekter som försämrad sårläkning rapporterats. Användning av dexametason ögondroppar efter kataraktoperationer har i sällsynta fall rapporterats ge upphov till så kallade filtrationsblåsor.

Mycket sällsynta fall av inlagring av kalcium i hornhinnan har rapporterats vid användning av fosfatinnehållande ögondroppar hos vissa patienter med allvarligt skadad hornhinna.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, men alla kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Toxicitet och symtom:

Akut toxicitet, även vid massiva doser, utgör i allmänhet inget kliniskt problem. Möjligen kan akut överdosering förvärra redan existerande sjukdomstillstånd som ulcus, elektrolytrubbningar, infektioner och ödem.

Bradyarytmier, ventrikulära arytmier och hjärtstillestånd finns observerade vid intravenös tillförsel av stora doser dexametason.

Dexametason är en fluorsubstituerad glukokortikoid med huvudsakligen glukokortikoid verkningsmekanism och effekt. Den antiinflammatoriska effekten är kraftigare än hos prednisolon och hydrokortison.

Akuta tillstånd svarar bättre på behandling än kroniska.

Biologiska halveringstiden för antiinflammatorisk effekt är 36-54 timmar (bestämd som hämning av hypotalamus-hypofys-binjureaxeln). Dexametason metaboliseras i levern och metaboliter utsöndras huvudsakligen via urinen.

Opnol penetrerar kornea. Avsaknaden av bensalkoniumklorid påverkar inte dexametasonnivåerna i ögats främre segment.

I djurförsök har kortikosteroider visat sig kunna ge upphov till missbildningar av olika slag (gomspalt, skelettmissbildningar). Efter långtidsbehandling har hos djur konstaterats reducerad placenta- och födelsevikt.

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

1 ml innehåller dexametasonnatriumfosfat 1,1 mg motsvarande dexametasonfosfat 1,0 mg

Hjälpämnen med känd effekt: Fosfat 2,3 mg

Förteckning över hjälpämnen

Inte relevant.

Hållbarhet

2 år i obrutet foliekuvert.

3 månader i brutet foliekuvert.

Innehållet i öppnad endosbehållare får inte sparas.

Särskilda förvaringsanvisningar

Endosbehållarna skall förvaras i tillslutet foliekuvert.

Förvaras vid högst 25°C.

Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda.

Ögondroppar, lösning, endosbehållare