Ödem i samband med hjärtsvikt, levercirrhos, njursjukdom och nefrotiskt syndrom hos vuxna.

• Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll

• Tillstånd av svår elektrolytförlust

• Njursvikt med bestående anuri

• Leverencefalopati inklusive leverkoma

Vuxna: 0,5–1 mg dagligen, ev. ökande till 2 mg 2–3 gånger dagligen. Dosen ska justeras individuellt.

Äldre vuxna: Anpassa doseringen efter respons varvid minsta effektiva dos ska användas.

Pediatrisk population: Läkemedlet rekommenderas inte för barn på grund av begränsad information om säkerhet, effekt och dosering hos barn.

Toxisk epidermal nekrolys (TEN) och Stevens Johnsons syndrom (SJS), som kan vara livshotande eller dödligt, har rapporterats i samband med produkter som innehåller icke-antibiotisk sulfonamid, inklusive bumetanid. Patienterna ska informeras om tecken och symtom på SJS och TEN och övervakas noga med avseende på dessa. Om tecken och symtom som tyder på dessa reaktioner uppträder ska behandling med bumetanid avbrytas och en alternativ behandling övervägas. Om patienten har fått en allvarlig reaktion, såsom SJS eller TEN, vid användning av bumetanid får behandling med bumetanid inte under några omständigheter återupptas för denna patient.

Försiktighet ska iakttas om bumetanid ska administreras till patienter med allvarlig leverinsufficiens.

Försiktighet ska iakttas om bumetanid ska administreras till patienter med hypotension. 

Bumetanid ska administreras med försiktighet till patienter som har gravt nedsatt njurfunktion eller progressiv njursvikt eller förhöjda nivåer av urin/blodurea eller kreatinin.

Elektrolyt- och vätskestörningar kan förekomma (se avsnitt Biverkningar) och ersättningsterapi ska sättas in om nödvändigt. Koncentrationen av serumkalium ska kontrolleras regelbundet. Elektrolytstörningar kan uppträda speciellt vid långtidsbehandling.

Använding av protonpumpshämmare har associerats med utveckling av hypomagnesemi. Hypomagnesemi kan försämras vid samtidig användning av Burinex och därför ska magnesiumnivåerna kontrolleras oftare under behandling med denna kombination.

I likhet med andra diuretika kan bumetanid förorsaka urinsyrestegring. 

Patienter som löper risk för urinvägsobstruktion ska använda bumetanid med försiktighet.

Regelbundna kontroller av urin och blodglukos ska göras hos diabetiker och patienter med misstänkt latent diabetes.

Om överkänslighet för sulfonamider föreligger finns potentiell risk för överkänslighet mot bumetanider.

Burinex tabletten innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukosgalaktosmalabsorption.

Digitalisglykosider

Hypokalemi ökar känsligheten för digitalisglykosider  som kan leda till digitalisförgiftning (illamående, kräkningar och hjärtrytmrubbning). Kaliumnivåer ska kontrolleras och kaliumtillskott och lägre dos av digitalisglykosid ska övervägas.

Litium

Bumetanid reducerar litiumclearance, vilket resulterar i höga serumkoncentrationer av litium. Samtidig terapi kräver därför noggrann kontroll av litium halter och justering av litiumdosen vid behov.

Antiarytmika

Inducerad elektrolytobalans kan resultera i ökad risk för ventrikelarytmier (inklusive torsades de pointes, hjärtstopp) vid samtidig användning av bumetanid och läkemedel som kan orsaka förlängning av QT-intervallet (t.ex klass III-antiarytmika). Elektrolytnivåer ska kontrolleras och patienten ska övervakas med avseende på symtom på hjärtrytmrubbningar.

NSAID

Icke steroida anti-inflammatoriska medel (NSAID) hämmar effekten av bumetanid. Effekterna av samtidig användning ska övervakas (t.ex. blodtryck, tecken på njursvikt). Samtidig användning av NSAID med diuretika kan öka risken för nefrotoxicitet.

Antihypertensiva medel och läkemedel som inducerar postural hypotension

Bumetanid kan potentiera effekten av antihypertensiva medel inklusive diuretika och läkemedel som inducerar postural hypotension (t.ex. tricykliska antidepressiva medel). Hypotension efter första dos kan utvecklas.

Nefrotoxiska läkemedel

Det finns ingen erfarenhet om samtidig användning av Burinex med läkemedel som har känd nefrotoxisk potential. De toxiska effekterna av nefrotoxiska läkemedel (t.ex. aminoglykosider, cefalosporiner) kan emellertid öka vid samtidig användning av potenta diuretika såsom bumetanid.

Ämnen som minskar kaliumvärdet

Andra ämnen som minskar kaliumvärdet i blodet kan förstärka den kaliumslösande effekten av bumetanid.

Ototoxiska antibiotika

Den ototoxiska effekten av aminoglykosider kan förstärkas vid samtidig användning av potent diuretika såsom bumetanid.

Probenecid

Probenecid hämmar utsöndringen av bumetanid via njurarna, vilket resulterar i minskad natrium-utsöndring.

Bumetanid kan ha skadliga farmakologiska effekter under graviditet och/eller på fostret. Burinex skall användas under graviditet endast då det är absolut nödvändigt. Burinex bör endast användas vid hjärtsvikt om fördelarna uppväger den potentiella risken för fostret.

Bumetanid ska inte användas under amning.

Det finns inga kliniska studier med bumetanid vad gäller fertilitet.

Bumetanid har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Patienter bör varnas för att köra bil eller använda maskiner om de upplever yrsel eller liknande symptom.

Uppskattningen av frekvensen av biverkningar baseras på analys av sammanslagna data från kliniska prövningar och spontanrapportering.

Baserat på sammanslagna data från kliniska prövningar med mer än 1000 patienter behandlade med bumetanid, kan cirka 12 % av patienterna förväntas uppleva en biverkning.

De vanligaste rapporterade biverkningarna under behandling var huvudvärk och elektrolytstörningar (inklusive hypokalemi, hyponatremi, hypokloremi och hyperkalemi) som förekom hos cirka 4 % av patienterna och som följdes av svindel (inklusive ortostatisk hypotension och yrsel) och trötthet som förekom hos cirka 3 % av patienterna.

Allvarliga hudbiverkningar, inklusive Stevens-Johnson-syndrom (SJS) och toxisk epidermal nekrolys (TEN), har rapporterats i samband med bumetanid (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Följande biverkningar är klassificerade efter organklass och frekvens enligt följande:

Mycket vanliga (≥1/10)

Vanliga (≥1/100, <1/10)

Mindre vanliga (≥1/1000, <1/100)

Sällsynta (≥1/10000, <1/1000)

Mycket sällsynta (<1/10000)

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Pediatrisk population

Säkerhetsprofilen för pediatriska patienter har inte fastställts.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, men alla kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Symtom

I höga doser och vid långtidsbehandling kan loop-diuretika orsaka elektrolytstörningar, dehydrering och polyuri.

Symtom på elektrolytstörningar är muntorrhet, törst, svaghet, letargi, sömnighet, förvirring, gastrointestinala störningar, rastlöshet, muskelvärk och kramp, och krampanfall.

Behandling

Behandlas genom att återställa vätske- och elektrolytabalansen.

Bumetanid är ett potent loopdiuretikum.

Bumetanid hämmar reabsorptionsmekanismen av salt i den tjocka uppåtstigande delen av Henle’s slynga samt i proximala tubuli. Bumetanid utövar härvid en diuretisk och natriuretisk effekt.

Absorption

Bumetanid absorberas nästan fullständigt från mag-/tarmkanalen. Efter peroral administrering ses en biotillgänglighet på 80−95%.

Distribution

Diuresen sätter in efter ½–1 timme med maximal effekt inom 1−2 timmar och varar i ca 4 timmar.

Metabolism

De primära metaboliterna är konjugerade alkoholer av bumetanid. Några aktiva metaboliter har inte påträffats.

Eliminering

Bumetanid elimineras med en halveringstid på 1−2 timmar efter peroral administrering av en dos på 0,5−2 mg. Den renala utsöndringen svarar för ca hälften av total plasmaclearance, medan lever och galla svarar för den andra halvan.

Pediatrisk population

Elimineringen är långsammare hos nyfödda och spädbarn än hos äldre barn och vuxna, möjligen på grund av omogna njur- och hepatobiliära funktioner.

Den genomsnittliga eliminationshalveringstiden minskar under den första levnadsmånaden från 6 timmar hos nyfödda till 2,4 timmar hos en månad gamla spädbarn.

Den genomsnittliga eliminationshalveringstiden är 2,5 timmar hos spädbarn som är yngre än 2 månader och 1,5 timmar hos spädbarn som är 2–6 månader gamla. Halveringstiden kan förlängas till ungefär 6 timmar (upp till 15 timmar) efter intravenös administrering hos prematura eller fullgångna nyfödda med respiratoriska sjukdomar.

Data för yngre barn, inklusive nyfödda och spädbarn, är inte tillräckliga för att fastställa doseringsrekommendationer, se avsnitt Dosering.

I prekliniska studier har bumetanid inte påvisat några mutagena, teratogena eller carcinogena effekter.

I akuta, subakuta och kroniska toxicitetsstudier på djur har man endast funnit få toxiska effekter. Mot denna bakgrund kan bumetanid betraktas som mycket lite toxiskt vid terapeutiska doser.

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

1 tablett innehåller bumetanid 1 mg.

Hjälpämne med känd effekt: 1 tablett innehåller 52,30 mg laktosmonohydrat.

Förteckning över hjälpämnen

Laktosmonohydrat, majsstärkelse, magnesiumstearat, kolloidal vattenfri kiseldioxid, povidon, polysorbat 80, talk, agar.

Ej relevant.

Hållbarhet

3 år.

Särskilda förvaringsanvisningar

Förvara blisterna i ytterkartongen. Ljuskänsligt.

Förvaras vid högst 30°C.

Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar.

Tablett

Vit rund tablett med brytskåra och märkning 133. Diameter 7,9 mm, höjd 2,7. Tabletten kan delas i två lika stora doser.