Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Depolan®

Nordic Drugs

Depottablett 10 mg
(Tillhandahålls för närvarande ej) (vit, rund och bikonvex, Ø 7 mm)

narkotikaindikation Beroendeframkallande medel.
Iakttag största försiktighet vid förskrivning av detta läkemedel.

Särskild receptblankett krävs

Narkotiskt analgetikum

Aktiv substans:
ATC-kod: N02AA01
Utbytbarhet: Ej utbytbar
Läkemedel från Nordic Drugs omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en produktresumé (SPC)?

Produktresumé

Produktresumé (SPC): Denna text är avsedd för vårdpersonal.

1 LÄKEMEDLETS NAMN

Depolan 10 mg, 30 mg, 60 mg, 100 mg och 200 mg filmdragerade depottabletter

2 KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

10 mg: 1 tablett innehåller 10 mg morfinhydrokloridtrihydrat motsvarande 7,59 mg morfin.

30 mg: 1 tablett innehåller 30 mg morfinhydrokloridtrihydrat motsvarande 22,78 mg morfin.

60 mg: 1 tablett innehåller 60 mg morfinhydrokloridtrihydrat motsvarande 45,55 mg morfin.

100 mg: 1 tablett innehåller 100 mg morfinhydrokloridtrihydrat motsvarande 75,92 mg morfin.

200 mg: 1 tablett innehåller 200 mg morfinhydrokloridtrihydrat motsvarande 151,84 mg morfin.

Hjälpämnen med känd effekt:

10 mg:

Laktosmonohydrat

8 mg per tablett.

30 mg:

Laktosmonohydrat

24,74 mg per tablett.

60 mg:

Laktosmonohydrat

49,48 mg per tablett.

 

Färgämne: Para-orange (E 110)

0,00128 mg per tablett.

100 mg:

Laktosmonohydrat

82,20 mg per tablett.

 

Färgämne: Para-orange (E 110)

0,0332 mg per tablett.

200 mg:

Laktosmonohydrat

164,40 mg per tablett.

 

Färgämne: Nykockin (E 124)

0,0225 mg per tablett.

 

Färgämne: Para-orange (E 110)

0,01375 mg per tablett.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3 Läkemedelsform

Filmdragerad depottablett


10 mg: Vita, runda och bikonvexa tabletter

30 mg: Blågröna, runda och bikonvexa tabletter

60 mg: Gula, runda och bikonvexa tabletter

100 mg: Gulorange, runda och bikonvexa tabletter

200 mg: Röda, runda och bikonvexa tabletter

4 KLINISKA UPPGIFTER

4.1 Terapeutiska indikationer

För förlängd lindring av svår eller mycket svår smärta, såsom cancersmärta, då andra analgetika ej ger tillräcklig smärtlindring.

4.2 Dosering och administreringssätt

Behandlingen startar med titrering med en kortverkande morfinberedning som ger omedelbar frisättning (tabletter eller oral suspension) till en dos som ger tillräcklig smärtkontroll. Därefter överförs patienten till samma dygnsdos med Depolan depottabletter. Genombrottssmärta behandlas med kortverkande morfin.


Depolan depottabletter ska ges med 12 timmars intervall. Dosen är beroende av smärtans svårighetsgrad, patientens ålder och tidigare bruk av smärtlindring.


Dosering


Pediatrisk population

Depolan depottabletter rekommenderas inte till barn under 12 år beroende på otillräckliga data på säkerhet och effekt.

Användning av morfin är kontraindicerad hos barn under 1 år.


Vuxna och ungdomar >12 år

Patienter med svår smärta börjar vanligen med 10-30 mg morfinhydroklorid var 12:e timme. Patienter med låg kroppsvikt (mindre än 70 kg) fordrar en lägre startdos.

Försiktighet ska iakttas och den initiala dosen ska reduceras hos äldre patienter och patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion.

Ökad intensitet av smärtan kräver en högre dos av morfin. Den korrekta dosen för varje patient är den som ger god smärtkontroll utan eller med tolerabla biverkningar under hela 12–timmarsintervallet.

Vanligtvis är 200 mg depottabletten avsedd för smärtlindring vid framför allt cancerrelaterad smärta hos patienter som tolererar morfin och som kräver en dygnsdos på över 200 mg.

Vid behandling av patienter som får Depolan istället för parenteralt morfin ska försiktighet iakttas baserat på varierande individuell känslighet, d v s dygsndosen får inte överskridas.


Administreringssätt

Tabletterna ska sväljas hela med tillräcklig mängd vätska.


Depolan depottabletter får inte delas eller upplösas före administrering. Upplösning eller delning av tabletterna skadar depåsystemet och leder till snabb frisättning av morfin vilket kan medföra omfattande biverkningar.

4.3 Kontraindikationer

  • Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1

  • Andningsdepression

  • Sekretstagnation i luftvägarna

  • Obstruktiv lungsjukdom

  • Kramptillstånd eller skallskada

  • Paralytisk ileus

  • Akut buk, eller fördröjd magtömning

  • Akut leversjukdom

  • Samtidig administrering av MAO-hämmare eller inom två veckor efter avbruten behandling med sådana

  • Vid agitativa tillstånd hos patienter som är påverkade av alkohol eller sömnmedel

  • Barn < 1 år

4.4 Varningar och försiktighet

Den största risken med överdrivet opioidintag är andningsdepression.


Depolan måste användas med försiktighet till patienter med

  • opiatberoende

  • förhöjt intrakraniellt tryck

  • hypotension med hypovolemi

  • medvetanderubbningar

  • gallvägssjukdom

  • kolik i gallvägar eller uretärkolik

  • pankreatit

  • obstruktiv och inflammatorisk tarmsjukdom

  • prostatahypertrofi

  • binjurebarksinsufficiens

Missbrukspotential:

Morfinets effekter kan leda till missbruk och beroende kan utvecklas vid regelbunden, felaktig användning. Vid korrekt administrering till patienter med kronisk smärta minskar risken för fysiskt och psykiskt beroende signifikant och är inte något större problem vid behandling av patienter med svår smärta. Korstolerans med andra opioider föreligger.


Kronisk användning av opioidanalgetika kan orsaka utveckling av fysiskt beroende. Abstinenssymtom kan framkallas när administrering av opioider upphör plötsligt eller om opioidantagonister administreras.


De filmdragerade tabletterna får inte lösas upp och får inte ges parenteralt. Detta kan leda till andningsdepression, nekros av lokal vävnad eller till granulomatös inflammation i organ (framför allt i lungorna).


Icke rekommenderad användning:

Samtidig användning av alkohol och Depolan depottabletter kan ge ökad risk för biverkningar av Depolan depottabletter; samtidig användning ska undvikas.


På grund av morfinets mutagena egenskaper ska män och kvinnor i fertil eller barnafödande ålder endast få morfin om användning av effektiv preventivmetod kan säkerställas (se avsnitt 4.6 och 5.3).
Depolan depottabletter rekommenderas inte under graviditet eller under förlossning, inte heller för pre-operativ användning eller post-operativt under de första 24 timmarna.


Om paralytisk ileus misstänks eller inträffar under användning, ska behandlingen med Depolan depottabletter genast avbrytas.


Dostitrering:

En sänkning av dosen rekommenderas till äldre patienter, vid hypotyreoidism och till patienter med kraftigt nedsatt njur- eller leverfunktion.


Patienter som har titrerats till en effektiv dos av ett opioidläkemedel, ska inte byta till annat morfinpreparat med kontrollerad frisättning eller annat narkotiskt analgetikum utan förnyad titrering och klinisk utvärdering. Bibehållen analgetisk effekt kan annars ej garanteras.


Hjälpämnen:

Detta läkemedel innehåller laktos.

Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel:

galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.


Depolan 60 mg och 100 mg depottabletter innehåller färgämnet para-orange (E 110) vilket kan orsaka allergiska reaktioner med astma.
Depolan 200 mg depottabletter innehåller färgämnen para-orange (E 110) och nykockin (E 124) vilka kan orsaka allergiska reaktioner med astma.

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Alkohol kan förstärka de farmakodynamiska effekterna hos Depolan depottabletter; samtidig användning ska undvikas.


Depolan depottabletter kan förstärka de CNS-dämpande effekterna t ex sedering och andningsdepression, vid behandling med

  • anestetika

  • lugnande medel, sömnmedel

  • neuroleptika

  • antidepressiva

  • antiemetika

  • antihistaminer

  • andra opioder

Depolan depottabletter förstärker effekterna av

  • anestetika

  • lugnande medel, sömnmedel, sedativa

  • muskelrelaxerande medel

  • medel mot hypertoni

I fall av eventuellt missbruk, måste patienten informeras att samtidigt missbruk av alkohol och även okontrollerad kombination med andra CNS-depressiva medel kan leda till andningsdepression med risk för letal utgång.


Effekten av Depolan depottabletter påverkas av

  • antacida; samtidig administrering kan resultera i en snabbare frisättning av morfin än förväntat, medlen bör därför ges med minst två timmars mellanrum

  • cimetidin; hämmar metabolismen av morfin och kan därför potentiera dess effekt

  • MAO-hämmare; det är känt att MAO-hämmare interagerar med narkotiska analgetika och framkallar CNS-excitation eller depression med hyper- eller hypotensiv kris (se avsnitt 4.3)

  • rifampicin; inducerar i hög grad metabolismen av oralt administrerat morfin och högre doser kan därför behövas

  • clomipramin och amitriptylin; ökar den analgetiska effekten av morfin, vilket delvis kan bero på en ökad biotillgänglighet

Kombinationen morfinagonister/-antagonister (buprenorfin, nalbufin, pentazocin) är kontraindicerad p g a minskning av den analgetiska effekten genom kompetitiv blockering av receptorer, och därmed risk för abstinenssymtom.

4.6 Fertilitet, graviditet och amning


Graviditet

Data från människa är otillräckliga för att möjliggöra en utvärdering av teratogena risker. Rapporter har förekommit om en möjlig koppling till en ökad incidens av bråck. Morfin passerar placentabarriären. Djurstudier visade en potential för skada på avkomman under hela dräktighetstiden (se avsnitt 5.3). Därför får morfin användas under graviditet endast när nyttan för moderna väger klart tyngre än risken för barnet och andra behandlingsalternativ bör beaktas först. På grund av de mutagena egenskaperna hos morfin, rekommenderas att män och kvinnor i fertil eller barnafödande ålder endast använder morfin när användning av effektiv preventivmetod är säkerställd.

Administrering av morfin rekommenderas inte under förlossning på grund av risken för neonatal respiratorisk depression.


Amning

Administrering till ammande mödrar rekommenderas inte då morfin passerar över i modersmjölk. Abstinenssymtom kan observeras hos nyfödda till mödrar som får kronisk behandling.

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Morfin har påtaglig effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Det kan påverka uppmärksamheten och reaktionsförmågan så att förmågan att köra bil eller sköta maskiner blir försämrad eller upphör.

4.8 Biverkningar

Biverkningar är klassificerade enligt svårighetsgrad och frekvens:


Mycket vanliga (≥ 1/10)

Vanliga (≥ 1/100, < 1/10)

Mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100)

Sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000)

Mycket sällsynta (< 1/10 000)

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)


De vanligaste biverkningarna är illamående, kräkningar, förstoppning, mios och dåsighet.


Psykiska störningar

Mindre vanliga: Hallucinationer.

Sällsynta: Insomni.


Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga: Dåsighet.

Mindre vanliga: Svettning, yrsel, huvudvärk, förvirring, humörsvängningar. Överdos kan leda till andningsbesvär.

Ingen känd frekvens: Kognitiva störningar, myoklonus.


Ögon

Vanliga: Mios.

Sällsynta: Dimsyn, dubbelseende, nystagmus.


Hjärtat

Mindre vanliga: Hjärtklappning.

Sällsynta: Ökning eller sänkning av hjärtfrekvens.


Blodkärl

Sällsynta: Ökning eller sänkning av blodtrycket.


Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mindre vanliga: Bronkialspasm, andningsdepression.

Sällsynta: Astmaattacker hos känsliga personer.

Mycket sällsynta: Lungödem har observerats hos patienter under intensivvård.


Magtarmkanalen

Vanliga: Illamående, kräkningar, förstoppning.

Mindre vanliga: Kolik, muntorrhet.


Lever och gallvägar

Mindre vanliga: Gallvägsspasm.


Hud och subkutan vävnad

Mindre vanliga: Ansiktsrodnad.

Sällsynta: Urtikaria, hudklåda.


Njurar och urinvägar

Mindre vanliga: Urinretention, spasm i urinvägarna.


Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Sällsynta: Perifert ödem (reversibelt efter avbruten behandling), överkänslighetsreaktioner, generell asteni till synkope, frossa.


Om illamående och kräkning inträffar med Depolan depottabletter, kan tabletterna vid behov kombineras med ett antiemetikum. Obstipation behandlas med lämpliga laxermedel.



Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

4.9 Överdosering

Symtom

Tecken på morfin-toxicitet och överdosering är knappnålspupiller, andningsdepression och hypotension. Cirkulationssvikt och djupare koma kan inträffa i allvarligare fall. Dessutom har takykardi, yrsel, sänkning av kroppstemperaturen, muskelrelaxation och hos barn allmänna kramper observerats.


Behandling

Primär åtgärd är att åstadkomma fria luftvägar och att assisterad eller kontrollerad ventilation sätts in.


Vid kraftig överdosering rekommenderas intravenös administrering av naloxon. Infusion ska ges med en hastighet som är relaterad till tidigare administrerade bolusdoser och ska vara i överensstämmelse med patientens svar. Då verkningstiden av naloxon är relativt kort bör patienten övervakas noga tills den spontana andningen är säkert återställd. Depolan depottabletter fortsätter att frisätta morfin under upp till 12 timmar efter administrering och behandlingen av morfin-överdoseringen ska anpassas därefter.

Naloxon ska enbart ges vid kliniskt betydelsefull andnings- eller cirkulationspåverkan sekundärt till överdosering av morfin. Naloxon ska ges med försiktighet till personer med känt eller misstänkt fysiskt beroende av morfin. I dessa fall, kan plötsligt eller fullständigt avbrott av opioida effekter framkalla akuta abstinenssymtom.

Ventrikeltömning kan krävas eftersom det kan ta bort oabsorberat läkemedel, framförallt när en beredning med successiv frisättning intagits.

5 FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: naturliga opiumalkaloider, opiater, ATC-kod: N02AA01


Morfin verkar som en agonist på opiatreceptorerna i CNS, framförallt my och i mindre utsträckning kappa-receptorerna. My-receptorerna antas mediera supraspinal analgesi, andningsdepression och eufori, och kappa-receptorerna spinal analgesi, mios och sedering. Morfin har även en direkt verkan på tarmväggens nervplexus vilket orsakar obstipation.

Hos äldre patienter är den analgetiska effekten av morfin förhöjd.

Andra effekter av morfin på centrala nervsystemet är illamående, kräkning och frisättning av antidiuretiskt hormon.

Den andningsdepressiva effekten av morfin kan leda till andningsinsufficiens hos patienter med minskad ventilationskapacitet p g a lungsjukdom eller effekter av andra läkemedel.

Effekten av morfin kan öka hos patienter med encefalit.

5.2 Farmakokinetiska uppgifter

Absorption och distribution


Oralt morfin absorberas väl och genomgår en omfattande och varierande första-passage-metabolism i levern. Biotillgängligheten för morfin är 30%, med en spridning mellan 10% och 50%. Biotillgängligheten kan öka hos patienter med levercancer. Morfin har dos-linjär farmakokinetik.

Depolan depottabletter frisätter morfinhydroklorid successivt vilket förlänger doseringsintervallet upp till 12 timmar, medan kortverkande morfinberedningar har ett doseringsintervall på 4-6 timmar.

Vid samtidigt födointag ökar Tmax från 2,4 (fastande) till 3,4 timmar.

Morfin passerar placentabarriären och utsöndras i bröstmjölk.


Metabolism

En stor del av den aktiva substansen metaboliseras till glukuronider, vilka genomgår enterohepatisk re-cirkulering.


Eliminiation

Utsöndringen av morfin, av vilken 90% utsöndras i form av metaboliter (morfin-3-glukuronid och morfin-6-glukuronid), sker till största delen via njurarna och endast i liten utsträckning via gallan. Morfin-6-glukuronid är mer aktiv än modersubstansen.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

Det föreligger klart positiva fynd med avseende på mutagenicitet, vilka indikerar att morfin har en klastogen effekt och att denna effekt påverkar könsceller. Därför ska morfin betraktas som en mutagen substans och en sådan effekt måste även förutsättas hos människa. Morfin ska endast användas till patienter som använder en säker preventivmetod. Långtidsstudier med djur beträffande den carcinogena potentialen hos morfin har inte utförts. Flera studier visar att morfin kan öka tumörväxt.

I djurstudier har morfin visat en teratogen potential och störningar i neurobeteendet hos den växande organismen, medan data från människa inte visar några missbildningar eller fetotoxiska effekter av morfin.

6 FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1 Förteckning över hjälpämnen

10 mg

Laktosmonohydrat, polyakrylatdispersion 30%, metakrylsyra-etylakrylat-copolymer (1:1), ammoni-metakrylat-copolymer typ B, hypromellos 4000, kolloidal vattenfri kiseldioxid, magnesiumstearat, makrogol 6000, talk, färgämne titandioxid (E 171), hypromellos 5.


30 mg

Laktosmonohydrat, polyakrylatdispersion 30%, metakrylsyra-etylakrylat-copolymer (1:1), ammoni-metakrylat-copolymer typ B, hypromellos 4000, magnesiumstearat, makrogol 6000, talk, färgämne titandioxid (E 171), hypromellos 5, färgämnen indigokarmin (E 132), kinolingult (E 104).


60 mg

Laktosmonohydrat, polyakrylatdispersion 30%, metakrylsyra-etylakrylat-copolymer (1:1), ammoni-metakrylat-copolymer typ B, hypromellos 4000, magnesiumstearat, makrogol 6000, talk, färgämne titandioxid (E 171), hypromellos 5, färgämnen kinolingult (E 104), para-orange (E 110).


100 mg

Laktosmonohydrat, polyakrylatdispersion 30%, metakrylsyra-etylakrylat-copolymer (1:1), ammoni-metakrylat-copolymer typ B, hypromellos 4000, magnesiumstearat, makrogol 6000, talk, färgämne titandioxid (E 171), hypromellos 5, färgämnen kinolingult (E 104), para-orange (E 110).


200 mg

Laktosmonohydrat, polyakrylatdispersion 30%, metakrylsyra-etylakrylat-copolymer (1:1), ammoni-metakrylat-copolymer typ B, hypromellos 4000, magnesiumstearat, makrogol 6000, talk, hypromellos 5, färgämnen nykockin (E 124), para-orange (E 110).

6.2 Inkompabiliteter

Ej relevant.

6.3 Hållbarhet

10 mg: 3 år.

30 mg, 60 mg, 100 mg, 200 mg: 5 år.

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 25 °C.

6.5 Förpackningstyp och innehåll

PVC och aluminiumblister 10, 14, 20, 30, 50, 60, 100 och 100x1 st.


Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar.
Ej använt läkemedel och avfall ska hanteras enligt gällande anvisningar.

7 INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

G.L. Pharma GmbH

Schlossplatz 1

8502 Lannach

Österrike


Ombud

Nordic Drugs AB

Box 300 35

200 61 Limhamn

8 NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

14529 - 14533

9 DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Första godkännandet: 1998-12-04

Förnyat godkännande: 2008–07–28

10 DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2014-03-20

Hitta direkt i texten
Av