Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Tradil®

ReceptstatusFörmånsstatus
Nordic Drugs

Filmdragerad tablett 400 mg
(vit, avlång med skåra på båda sidor)

Icke-steroida antiinflammatoriska/antireumatiska medel, propionsyraderivat

Aktiv substans:
ATC-kod: M01AE14
Utbytbarhet: Ej utbytbar
Läkemedel från Nordic Drugs omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en FASS-text?

Texten nedan gäller för:
Tradil® filmdragerad tablett 300 mg och 400 mg

FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2016-02-19

Indikationer

Symtomatisk behandling för lindring av smärta och inflammation vid artros. Akut symtomatisk behandling av menstruations­smärta (primär dysmenorré). Symtomatisk behandling av mild till måttlig smärta, t ex muskulo­skeletal smärta eller tandvärk.

Kontraindikationer

Överkänslighet mot dexibuprofen, mot något annat NSAID eller mot något hjälpämne. Om substanser med liknande verkan (t ex acetylsalicylsyra eller andra NSAID) utlöst attacker av astma, bronkospasm, akut rinit eller orsakat näspolyper, urtikaria eller angio­neurotiskt ödem. Anamnesgastrointestinal blödning eller perforation relaterad till tidigare NSAID-behandling. Aktivt gastrointestinalt sår/blödning eller anamnesrecidiv av dessa tillstånd (2 eller fler tydliga episoder av påvisad ulceration eller blödning). Cerebrovaskulär blödning eller annan aktiv blödning. Aktiv Crohns sjukdom eller aktiv ulcerös kolit, svår hjärtsvikt (NYHA-klass IV), svår njur­funktionsnedsättning (GFR <30 ml/min), svår leverfunktions ­nedsättning samt från och med början av sjätte graviditetsmånaden, se Graviditet.

Dosering

Doseringen bör anpassas efter sjukdomens allvarlighetsgrad och patientens besvär. Biverkningar kan eventuellt minimeras genom att använda den lägsta effektiva dosen under kortast möjliga tid som krävs för att kontrollera symtomen, se Varningar och försiktighet. Maximal engångsdos dexibuprofen är 400 mg, maximal dygnsdos är 1200 mg.

Tabletten på 400 mg kan delas i 2 lika stora doser.

Artros

Rekommenderad dos är 600-900 mg dexibuprofen per dygn, uppdelad på upp till 3 separata doser, t ex 400 mg 2 gånger per dygn eller 300 mg 2-3 gånger per dygn. Dosen kan ökas upp till 1200 mg dexibuprofen per dygn för patienter med akuta tillstånd eller exacerbationer.

Dysmenorré

Rekommenderad dos är 600-900 mg dexibuprofen per dygn, uppdelad på upp till 3 separata doser, t ex 400 mg 2 gånger per dygn eller 300 mg 2-3 gånger per dygn.

Mild till måttlig smärta

Rekommenderad dos är 600 mg dexibuprofen per dygn, uppdelad på upp till 3 separata doser. Vid uttalat behov hos patienter med akuta smärttillstånd (t ex i samband med tandutdragning) kan dosen kortvarigt ökas upp till 1200 mg dexibuprofen per dygn.

Pediatrisk population

Dexibuprofen har inte studerats på barn och ungdomar (<18 år): säkerhet och effekt har inte fastställts och rekommenderas inte till dessa åldersgrupper.

Äldre

Inga särskilda doseringsändringar krävs för äldre. Emellertid måste individuell dosreduktion och utvärdering övervägas beroende på ökad känslighet för gastro­intestinala biverkningar hos äldre, se Varningar och försiktighet.

Nedsatt leverfunktion

Patienter med lätt till måttligt nedsatt leverfunktion bör starta behandlingen med reducerad dos och följas noga.

Nedsatt njurfunktion

Initialdosen bör reduceras till patienter med lätt till måttligt nedsatt njur­funktion.

Tabletterna kan tas tillsammans med eller utan föda, se Farmakokinetik. Generellt är det en fördel om NSAID intas tillsammans med föda för att minska gastrointestinal irritation, särskilt vid kronisk användning. Hos en del patienter kan dock insättandet av effekten förväntas bli fördröjd när tabletterna tas tillsammans med eller direkt efter måltid.

Varningar och försiktighet

Biverkningar kan minimeras genom att man an­vänder den lägsta effektiva dosen under den kortaste tid som krävs för kontroll av symtomen, se Dosering samt beskrivningen av gastrointestinala och kardio­vaskulära risker nedan.

Användning av Tradil samtidigt med NSAID, inklusive selektiva cyklo­oxygenas-2-hämmare, bör undvikas.

Gastrointestinala risker

Äldre personer har ökad förekomst av biverkningar mot NSAID, i synnerhet gastrointestinal blödning och perforation, som kan vara letal, se Dosering.

Gastrointestinal blödning, ulceration och perforation, som kan vara letal, har rapporterats för alla typer av NSAID. De har inträffat oavsett behandlingstid, med eller utan varningssymtom eller tidigare förekomst av allvarliga gastro­intestinala händelser. Risken för gastrointestinal blödning, ulceration eller perforation är högre med ökande NSAID-dos, hos patienter som tidigare haft sår, i synnerhet om dessa komplicerats av blödning eller perforation, se Kontra­indikationer, vid alkoholism samt hos äldre personer. Dessa patienter bör påbörja behandlingen med lägsta möjliga dos. Kombinationsbehandling med slemhinneskyddande medel (t ex misoprostol eller protonpumpshämmare) bör övervägas för dessa patienter, liksom för patienter som behöver samtidig behandling med acetylsalicylsyra i lågdos eller andra läkemedel som sannolikt kan öka den gastrointestinala risken, se nedan och under Interaktioner.

Patienter med anamnes på gastrointestinala biverkningar, i synnerhet äldre personer, ska rapportera alla buksymtom (speciellt gastrointestinal blödning), i synnerhet i behandlingens inledande skede. Försiktighet bör iakttas för pa­tienter som får samtidig medicinering som kan öka risken för ulceration eller blödning, t ex orala kortikosteroider, antikoagulantia såsom warfarin, selektiva serotonin­återupptagshämmare eller trombocyt­aggregationshämmande medel såsom acetylsalicylsyra, se Interaktioner.

Vid gastrointestinal blödning eller ulceration ska behandlingen med Tradil avbrytas.

NSAID ska ges med försiktighet till patienter med tidigare gastrointestinal sjukdom (ulcerös kolit, Crohns sjukdom) eftersom deras tillstånd kan förvärras, se Biverkningar.

Överkänslighet

Liksom med andra NSAID kan allergiska reaktioner, inklusive anafylaktiska/anafylaktoida reaktioner, också förekomma utan tidigare exponering för läke­medlet.

Försiktighet krävs vid behandling av patienter som lider av eller har haft astma, då NSAID kan förorsaka bronkospasm hos dessa patienter, se Kontraindikationer.

Kardiovaskulära och cerebrovaskulära effekter

Adekvat uppföljning och rådgivning krävs för patienter med anamnes på hyper­toni och/eller lindrig till måttlig kronisk hjärtsvikt, då vätskeretention och ödem har rapporterats i samband med NSAID-behandling.

Kliniska studier antyder att användning av ibuprofen, särskilt vid en hög dos (2400 mg/dag), kan vara förknippad med en liten ökad risk för arteriella trombotiska händelser (till exempel hjärtinfarkt eller stroke). Epidemiologiska studier har generellt sett inte antytt något samband mellan en låg dos av ibuprofen  (t.ex. ≤ 1200 mg/dag) och en ökad risk för arteriella trombotiska händelser. Även om det finns begränsade data om den arteriella trombotiska risken vid användning av dexibuprofen är det rimligt att anta att risken förknippad med en hög dos av dexibuprofen (1200 mg/dag) liknar den som är förknippad med en hög dos av ibuprofen (2400 mg/dag). Patienter med okontrollerad hypertoni, hjärtsvikt (NYHA II-III), etablerad ischemisk hjärtsjukdom, perifer arteriell sjukdom och/eller cerebrovaskulär sjukdom ska endast behandlas med dexibuprofen efter noggrant övervägande och höga doser (1200 mg/dag) bör undvikas. Långtidsbehandling av patienter med riskfaktorer för kardiovaskulära händelser (t.ex. hypertoni, hyperlipidemi, diabetes mellitus, rökning) ska endast påbörjas efter noggrant övervägande, särskilt om höga doser av dexibuprofen (1200 mg/dag) krävs.

Effekter på njure och lever

Försiktighet krävs för patienter med lever- och njursjukdom; risken för vätskeretention, ödem och försämrad njurfunktion måste då beaktas. Om dex­ibuprofen används till dessa patienter ska dosen hållas så låg som möjligt och njurfunktionen följas med regelbundna kontroller.

Dexibuprofen kan, liksom andra NSAID, associeras med njur­biverkningar som kan leda till glomerulär nefrit, interstitiell nefrit, renal papillarnekros, nefrotiskt syndrom och akut njursvikt, se Dosering, Kontra­indikationer, Interaktioner.

Liksom andra NSAID kan dexibuprofen öka plasmanivåerna av urea­kväve och kreatinin.

Liksom andra NSAID kan dexibuprofen orsaka övergående mindre ökningar i vissa levervärden och även signifikanta ökningar av ASAT och ALAT. I händelse av en kliniskt relevant ökning av dessa parametrar måste behandlingen avbrytas, se Dosering, Kontraindikationer.

I allmänhet kan vanemässig användning av analgetika, särskilt vid kombination av olika analgetiska läkemedel, leda till bestående njurskador med risk för njursvikt (analgetisk nefropati). Kombinationer med ibuprofen eller andra NSAID (inklusive receptfria preparat och selektiva COX-2-hämmare) bör således undvikas.

Hudreaktioner

Allvarliga hudreaktioner, vissa av dem letala, däribland exfoliativ dermatit, Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys, har rapporterats i mycket sällsynta fall i samband med NSAID-användning, se Biverkningar. Patienterna tycks löpa störst risk att drabbas av dessa reaktioner tidigt i behandlings­förloppet, då reaktionerna i majoriteten av fall uppträtt under den första behandlingsmånaden. Dexibuprofen ska sättas ut vid första tecken på hudutslag, slemhinneskada eller något annat tecken på överkänslighet.

Koagulering

I likhet med andra NSAID kan dexibuprofen reversibelt hämma trombocyt­aggregation och trombocytfunktion och förlänga blödningstiden. Försiktighet ska iakttas för patienter med hemorragisk diates och andra koagulations­rubbningar, liksom när dexibuprofen ges samtidigt med orala anti­koagulantia, se Interaktioner.

Data från prekliniska studier indikerar att trombocytaggregationshämningen med acetylsalicylsyra i lågdos kan försämras om ett NSAID-preparat som dex­ibuprofen ges samtidigt. Denna interaktion skulle kunna minska den hjärt-kärlprotektiva effekten. Om samtidig användning av acetylsalicylsyra i lågdos är indicerad krävs därför särskild försiktighet, om behandlingsperioden överskrider korttidsanvändning, se Interaktioner, Farmakodynamik.

Ytterligare varningar och försiktighet

Vid akut smärta när en snabb lindring behövs kan en del patienter uppleva att effekten sätter in senare, se Farmakokinetik, intag av föda.

Patienter som får långtidsbehandling med dexibuprofen bör som en försiktighetsåtgärd följas upp under behandlingen (njur- och leverfunktion samt hematologisk funktion/blodstatus). Dex­ibuprofen ska endast ges med försiktighet till patienter med SLE och blandad bindvävssjukdom, eftersom dessa patienter kan vara predisponerade för NSAID-inducerade njur- och CNS-biverkningar, inklusive aseptisk meningit, se Biverkningar.

NSAID kan maskera symtom på infektion.

I sällsynta fall kan allvarliga hud- och mjukdels-infektioner ha sitt ursprung i vattkoppor. Än så länge kan NSAIDs bidragande roll i försämringen av dessa infektioner inte uteslutas. Därför rekommenderas det att undvika behandling med dexibuprofen vid vattkoppor.

Under långtidsbehandling med höga doser av analgetika, utanför godkända indikationer, kan huvudvärk förekomma vilken inte får behandlas med högre doser av läkemedlet.

Läkemedel som hämmar cyklooxygenas- /prostaglandinsyntesen kan reversibelt hämma fertiliteten och rekommenderas inte till kvinnor som försöker att bli gravida. Hos kvinnor med svårighet att bli gravida eller som genomgår fertilitets­undersökning ska utsättning av dexibuprofen övervägas, se Graviditet.

Interaktioner

Generellt bör NSAID användas med försiktighet tillsammans med andra läkemedel som kan öka risken för gastrointestinal ulceration, gastrointestinal blödning eller njurfunktionsnedsättning.

Samtidig användning rekommenderas inte:

Antikoagulantia: NSAID kan förstärka effekten av antikoagulantia, t ex warfarin, se Varningar och försiktighet. Blodkoagulationstest (INR, blödningstid) bör utföras vid start av behandling med dexibuprofen och doseringen av antikoagulantia ska justeras vid behov.

Metotrexat i doser om 15 mg/vecka eller mer: Om NSAID och metotrexat ges inom 24 timmar i förhållande till varandra kan plasmanivåerna av metotrexat öka genom minskning av renalt clearance och därmed öka risken för metotrexat­toxicitet. Samtidig behandling med dexibuprofen rekommenderas därför inte till patienter som behandlas med metotrexat i högdos, se Varningar och försiktighet.

Litium: NSAID kan öka plasmanivåerna av litium genom att minska renalt clearance för litium. Kombinationen rekommenderas inte, se Varningar och försiktighet. Om kombinationen ändå bedöms vara nödvändig bör litiumnivåerna följas med täta kontroller. Möjligheten att minska litiumdosen bör övervägas.

Andra NSAID och salicylater (acetylsalicylsyra som smärtstillande behandling): Samtidig användning av andra NSAID, inklusive selektiva cyklo­oxygenas-2­­-hämmare ska undvikas eftersom samtidig behandling med olika NSAID kan öka risken för gastrointestinal ulceration och blödning, se Varningar och försiktighet.

Acetylsalicylsyra (som antitrombotisk behandling): Samtidig administrering av dexibuprofen och acetylsalicylsyra rekommenderas i allmänhet inte på grund av den möjliga ökade risken för biverkningar.

Experimentella data antyder att ibuprofen eventuellt kan hämma effekten av låga doser av acetylsalicylsyratrombocytaggregation kompetitivt när de doseras tillsammans. Även om det finns osäkerheter kring extrapolering av dessa data till den kliniska situationen går det inte att utesluta möjligheten att regelbunden långvarig användning av ibuprofen eventuellt minskar den hjärtskyddande effekten av låga doser acetylsalicylsyra. Ingen klinisk relevant effekt anses sannolik vid tillfällig användning av ibuprofen (se avsnitt Farmakodynamik). Även om inga data finns tillgängliga för dexibuprofen är det rimligt att anta att en liknande interaktion kan finnas mellan dexibuprofen (= S(+)-ibuprofen) (den farmakologiskt aktiva enantiomeren hos ibuprofen) och låga doser av acetylsalicylsyra.

Försiktighet ska iakttas vid samtidig behandling med:

Antihypertensiva medel: NSAID kan minska effekten av betablockerare, möjligen genom att hämma bildningen av vasodilaterande prostaglandiner. Samtidig användning av NSAID och ACE-hämmare eller angiotensin II-receptor­ant­agonister kan associeras med en ökad risk för akut njursvikt, speciellt hos patienter med befintlig njurfunktionsnedsättning. Hos äldre och/eller uttorkade patienter kan kombinationen leda till akut njursvikt genom direkt påverkan på den glomerulära filtrationen. I början av behandlingen rekommenderas noggrann övervakning av njurfunktionen.

Vidare kan kronisk tillförsel av NSAID teoretiskt sett reducera den anti­hypertensiva effekten av angiotensin II-receptorantagonister, såsom rapporterats för ACE-hämmare. Därför ska försiktighet iakttas när en sådan kombination används, och i början av behandlingen bör njurfunktionen följas noggrant (patienten bör också uppmanas att upprätthålla ett tillräckligt vätskeintag).

Ciklosporin, takrolimus, sirolimus och aminoglykosidantibiotika: Samtidig behandling med NSAID kan öka risken för njurtoxicitet p g a minskad syntes av prostaglandiner i njuren. Vid kombinationsbehandling måste njurfunktionen övervakas noggrant, speciellt hos äldre.

Kortikosteroider: Ökad risk för gastrointestinal ulceration eller blödning, se Varningar och försiktighet.

Digoxin: NSAID kan öka plasmanivåerna av digoxin och därmed öka risken för digoxintoxicitet.

Metotrexat i doser lägre än 15 mg/vecka: Dexibuprofen kan öka metotrexat­nivåerna. Om dexibuprofen används i kombination med låga doser metotrexat ska patientens blodstatus följas noggrant, särskilt under de första veckorna av samtidig behandling. Ökad övervakning krävs vid nedsatt njurfunktion, även vid lindrig sådan, särskilt hos äldre patienter. Njurfunktionen ska följas för att en eventuellt minskad clearance av metotrexat ska kunna förutses.

Fenytoin: Vissa NSAID kan tränga undan fenytoin från proteinbindningsställen, vilket möjligen kan leda till ökade nivåer av fenytoin i serum och toxicitet. Även om den kliniska evidens som finns för denna interaktion är begränsad, rekommenderas dosjustering av fenytoin, baserad på kontroll av plasmakoncentrationer och/eller observerade tecken på toxicitet.

Fenytoin, fenobarbital och rifampicin: Samtidig administrering av CYP2C8- och CYP2C9- inducerande medel kan minska effekterna av dexibuprofen.

Trombocytaggregationshämmande medel och selektiva serotonin­åter­upptags­­hämmare (SSRI): Ökad risk för gastrointestinal blödning.

Tiazider, tiazidbesläktade substanser, loopdiuretika och kaliumsparande diuretika: Samtidig användning av NSAID och diuretika kan öka risken för njursvikt till följd av minskat renalt blodflöde.

Läkemedel som ökar kaliumnivåerna i plasma: NSAID har rapporterats öka kaliumnivåerna i plasma. Försiktighet vid samtidig behandling med andra läkemedel som ökar kaliumnivåerna i plasma (t ex kalium­sparande diuretika, ACE-hämmare, angiotensin-II receptorantagonister, immuno­suppressiva läkemedel såsom ciklosporin eller takrolimus, trimetoprim och hepariner) och nivåerna av kalium i serum följas.

Trombolytika, tiklodipin och trombocytaggregationshämmande medel: Dex­ibuprofen hämmar trombocytaggregationen genom hämning av cyklo­oxygenas i trombocyterna. P g a risken för ökad trombocytaggregationshämmande effekt ska försiktighet iakttas när dexibuprofen kombineras med trombolytika, tiklopidin och andra trombocytaggregationshämmande medel.

Orala antidiabetika: Samtidig användning av NSAID och sulfonylurea kan orsaka variationer i blodglukosnivå. Relevant monitorering kan därför vara nödvändig.

Zidovudin: Samtidig användning av NSAID och zidovudin har rapporterats öka risken för hemartros och hematom hos patienter med hemofili.

Pemetrexed: Höga doser av NSAID kan öka koncentrationen av pemetrexed. Hos patienter med nedsatt njurfunktion, bör samtidig användning av NSAID undvikas 2 dagar före och 2 dagar efter pemetrexed-administrering.

Alkohol: Överdriven alkoholkonsumtion under NSAID-behandling kan förvärra gastrointestinala biverkningar.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  C.

Hämning av prostaglandinsyntesen kan ha en negativ inverkan på graviditeten och/eller embryots/fostrets utveckling. Data från epidemiologiska studier tyder på ökad risk för missfall, hjärtmissbildning och gastroschis efter användning av en prostaglandinsynteshämmare under tidig gravidi­tet. Den absoluta risken för kardiovaskulär missbildning ökade från mindre än 1% till ca 1,5%. Denna risk förmodas öka med behandlingens dos och duration. Hos djur har tillförsel av prostaglandinsynteshämmare visats leda till ökad förekomst av pre- och postimplantationsförluster samt embryo/fetal död. Dessutom har ökad incidens av flera olika missbildningar, däribland kardio­vaskulära, rapporterats för djur som fått prostaglandinsynteshämmare under den organo­genetiska perioden, se Prekliniska uppgifter. Under graviditetens första och andra trimester ska NSAID inte ges, såvida det inte är helt nödvändigt. Om NSAID används under graviditetens första och andra trimester bör dosen hållas så låg som möjligt och behandlingen ges under så kort period som möjligt.

Under tredje trimestern av graviditeten kan alla prostaglandinsynteshämmare utsätta fostret för: Kardiopulmonell toxicitet (för tidig slutning av ductus arterio­sus och pulmonell hypertension); Störd njurfunktion, som kan leda till njursvikt och därmed minskad mängd fostervatten. Vid graviditetens slut kan modern och fostret utsättas för: Ökad blödningstid beroende på en antiaggregations­effekt hos trombocyterna, som kan förekomma redan vid mycket låga doser; Hämning av uteruskontraktioner, vilket kan leda till försenad/förlängd förlossning.

Dexibuprofen är därför kontraindicerat från början av den sjätte månaden av graviditeten och framåt.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVb.

Ibuprofen passerar i liten utsträckning över i modersmjölk. Amning är möjlig om doseringen av dexibuprofen är låg och behandlingstiden kort.

Fertilitet

NSAID kan ge en reversibel försämring av fertiliteten och rekommenderas inte till kvinnor som försöker bli gravida, se Varningar och försiktighet.

Trafik

Patientens reaktionsförmåga kan försämras då biverkningar som yrsel, trötthet, dåsighet, svindel eller synstörningar kan förekomma. Detta bör beaktas då skärpt uppmärksamhet krävs t ex vid bilkörning eller vid användning av maskiner. Vid engångs- eller korttidsanvändning av dex­ibuprofen krävs inga särskilda försiktighetsåtgärder.

Biverkningar

Klinisk erfarenhet har visat att risken för biverkningar av dexibuprofen är jämförbar med racemiskt ibuprofen. De vanligaste biverkningarna är gastrointestinala. Peptiska sår, perforation eller gatrointestinal blödning, ibland letal, i synnerhet hos äldre kan förekomma (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Jämförande studier och andra studier med en längd på omkring 2 veckor visar att omkring 8 till 20 % av patienterna drabbas av mestadels lindriga gastrointestinala händelser, och denna frekvens är mycket lägre i lågrisk-populationer t.ex. vid korttidsanvändning eller användning vid enstaka tillfällen.

Mycket vanlig

≥1/10

Vanlig

≥1/100, <1/10

Mindre vanlig

≥1/1 000, <1/100

Sällsynt

≥1/10 000, <1/1 000

Mycket sällsynt

<1/10 000 (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Infektioner och infestationer
Mycket sällsynta: Infektionsrelaterad inflammation kan förvärras (nekrotiserande fasciit).

Blodet och lymfsystemet
Blödningstiden kan förlängas.
Sällsynta: Fall av påverkan på blodbilden, såsom trombocytopeni, leukopeni, granulocytopeni, pancytopeni, agranulocytos, aplastisk anemi eller hemolytisk anemi.

Immunsystemet
Mindre vanliga: Purpura (inklusive allergisk purpura), angioödem.
Sällsynta: Anafylaktisk reaktion.
Mycket sällsynta: Generaliserade överkänslighetsreaktioner, inklusive symtom som feber med hudutslag, buksmärta, huvudvärk, illamående och kräkning, tecken på leverskada och även aseptisk meningit. I de flesta fall av aseptisk meningit som rapporterats vid behandling med ibuprofen, har någon form av underliggande autoimmun sjukdom (såsom systemisk lupus erythematosus eller annan kollagenos) förelegat som riskfaktor. Vid allvarlig generaliserad överkänslighetsreaktion kan svullnad av ansikte, tunga och larynx, bronkospasm, astma, takykardi, hypotension och chock uppträda.

Psykiskastörningar
Mindre vanliga: Ångest.
Sällsynta: Psykotisk reaktion, depression, irritabilitet.

Centrala och perifera nervsystemet
Vanliga: Dåsighet, huvudvärk, yrsel, svindel.
Mindre vanliga: Sömnlöshet, rastlöshet.
Sällsynta: Desorientering, förvirring, agitation.
Mycket sällsynta: Aseptisk meningit (se under Immunsystemet ovan).

Ögon
Mindre vanliga: Synstörningar.
Sällsynta: Reversibel toxisk amblyopi.

Öron och balansorgan
Mindre vanliga: Tinnitus.
Sällsynta: Försämrad hörsel

Hjärtat och blodkärl

Ödem, hypertoni och hjärtsvikt har rapporterats i samband med NSAID-behandling.

Kliniska studier antyder att användning av ibuprofen, särskilt vid en hög dos (2400 mg/dag), kan vara förknippad med en liten ökad risk för arteriella trombotiska händelser (till exempelvis hjärtinfarkt eller stroke) (se avsnitt Varningar och försiktighet). Även om det finns begränsade data om den arteriella trombotiska risken vid användning av dexibuprofen är det rimligt att anta att risken förknippad med en hög dos av dexibuprofen (1200 mg/dag) liknar den som är förknippad med en hög dos av ibuprofen (2400 mg/dag).

Magtarmkanalen
Mycket vanliga: Dyspepsi, buksmärta.
Vanliga: Diarré, illamående, kräkning.
Mindre vanliga: Gastrointestinala sår och blödningar, gastrit, ulcerativ stomatit, melena.
Sällsynta: Gastrointestinal perforation, gasbildning, förstoppning, esofagit, esofagusstriktur exacerbation av divertikelsjukdom, ospecifik hemorragisk kolit, ulcerös kolit eller Crohns sjukdom.
Om gastrointestinal blodförlust förekommer kan detta orsaka anemi och hematemes.

Hud och subkutan vävnad
Vanliga: Utslag.
Mindre vanliga: Urtikaria, klåda.
Mycket sällsynta: Erythema multiforme, epidermal nekrolys, systemisk lupus erythematosus, alopeci, fotosensitivitetsreaktioner, bullösa reaktioner som Stevens-Johnsons syndrom, akut toxisk epidermal nekrolys (Lyells syndrom) och allergisk vaskulit.

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum
Mindre vanliga: Rinit, bronkospasm.

Njurar och urinvägar
Mycket sällsynta: Interstitiell nefrit, nefrotiskt syndrom eller njursvikt.

Lever och gallvägar
Sällsynta: Onormal leverfunktion, hepatit och gulsot.

Allmänna symtom
Vanliga: Utmattning
Vätskeretention, vilket patienter med hypertoni eller nedsatt njurfunktion förefaller vara predisponerade att få.

Överdosering

Dexibuprofen har låg akut toxicitet och patienter har överlevt efter engångsdoser på 54 g ibuprofen (vilket motsvarar cirka 27 g dexibuprofen). De flesta överdoseringar har varit asymtomatiska. Det finns en risk för symtom vid doser på >80-100 mg/kg ibuprofen.

Symtomen uppkommer vanligtvis inom 4 timmar. Vanligast är lindriga symtom exempelvis buksmärta, illamående, kräkning, letargi, dåsighet, huvudvärk, nystagmus, tinnitus och ataxi. Sällsynt förekommande är måttliga till svåra symtom, exempelvis gastrointestinal blödning, hypotension, hypotermi, metabolisk acidos, kramper, nedsatt njurfunktion, koma, respiratoriskt distress-syndrom hos vuxen samt övergående apnéepisoder (hos mycket små barn efter stort intag).

Behandlingen är symtomatisk och det finns ingen specifik antidot. Mängder som troligtvis inte ger symtom (mindre än 50 mg/kg dexibuprofen) kan spädas ut med vatten för att minimera de gastrointestinala besvären. Vid intag av betydande mängder ska aktivt kol ges. Magtömning genom kräkning skall endast övervägas om proceduren kan genomföras inom 60 minuter efter intaget. Magsköljning skall inte övervägas om inte patienten har intagit en potentiellt livshotande mängd och proceduren kan utföras inom 60 minuter efter intaget. Forcerad diures, hemodialys eller hemoperfusion hjälper troligen inte eftersom dexibuprofen har hög plasmaproteinbindningsgrad.

Farmakodynamik

Dexibuprofen (S(+)-ibuprofen) är den farmakologiskt aktiva enantiomeren av ibuprofen, ett icke-selektivt NSAID-preparat. Verkningsmekanismen antas bero på hämning av prostaglandinsyntesen. Hos människa lindrar medlet smärta, inflammation och feber och hämmar reversibelt ADP-och kollagenstimulerad trombocytaggregation.

Jämförande kliniska studier har utförts i syfte att jämföra effekten av racemiskt ibuprofen med dexibuprofen vid artros under en behandlingstid på 15 dagar, vid dysmenorré (inklusive smärtsymtom) samt vid tandvärk. Studierna visade att dexibuprofen var minst lika effektivt som racemiskt ibuprofen vid den rekommenderade doseringskvoten 1:2.

Experimentella data antyder att ibuprofen eventuellt kan hämma effekten av låga doser av acetylsalicylsyratrombocytaggregation kompetitivt när de doseras tillsammans. Vissa farmakodynamiska studier har visat att en minskad effekt av acetylsalicylsyra på tromboxanbildning och trombocytaggregation förekom när enkeldoser av ibuprofen 400 mg togs inom 8 timmar före eller inom 30 minuter efter dosering av acetylsalicylsyra med omedelbar frisättning (81 mg). Även om det finns osäkerheter kring extrapolering av dessa data till den kliniska situationen går det inte att utesluta möjligheten att regelbunden långvarig användning av ibuprofen eventuellt minskar den hjärtskyddande effekten av låga doser acetylsalicylsyra. Ingen klinisk relevant effekt anses sannolik vid tillfällig användning av ibuprofen (se avsnitt interaktioner). Även om inga data finns tillgängliga för dexibuprofen är det rimligt att anta att en liknande interaktion kan finnas mellan dexibuprofen (= S(+)-ibuprofen) (den farmakologiskt aktiva enantiomeren hos ibuprofen) och låga doser av acetylsalicylsyra.

Farmakokinetik

Absorption: Efter oral administering absorberas dexibuprofen väl, primärt i tunntarmen. Maximala plasmanivåer uppnås ca 2 timmar efter oralt intag, i likhet med andra konventionella ibuprofen-preparat.

Distribution: Plasma­proteinbindnings­graden är ca. 99%.

Metabolism och elimination: Efter metabolism i levern (hydroxylering, karboxylering) utsöndras de farmakologiskt inaktiva metaboliterna fullständigt, huvudsakligen via njurarna (90%) men också i gallan. Eliminationshalveringstiden är 1,8–3,5 timmar.

Intag av föda: Administrering av 400 mg dexibuprofen tillsammans med måltid med högt fettinnehåll förlänger den tid det tar att nå maximala koncentrationer (från 2,1 timmar i fastande tillstånd till 2,8 timmar efter måltid med högt fettinnehåll) och minskar den maximala plasmakoncentrationen (från 20,6 till 18,1 μg/ml, vilket saknar klinisk betydelse) men påverkar inte absorptionens omfattning.

Nedsatt njur- eller leverfunktion: Farmakokinetiska studier, där ibuprofen givits till patienter med njursvikt, tyder på att dosreduktion behövs för dessa patienter. Försiktighet krävs också p g a hämning av den renala prostaglandinsyntesen, se Dosering, Varningar och försiktighet. Eliminationen av dexibuprofen är något lägre hos patienter med levercirros.

Prekliniska uppgifter

Jämförande studier avseende toxicitet vid engångs­dosering och upprepad dosering, reproduktionstoxicitet och mutagenicitet, har visat att den toxikologiska profilen för dexibuprofen är jämförbar med den för ibuprofen. Inga specifika toxikologiska eller karcinogena risker för människa framkom.

Ibuprofen hämmade ägglossningen hos kanin och försämrade implantationen hos olika djurslag (kanin, råtta, mus). Administrering av prostaglandinsynteshämmare, inklusive ibuprofen (mestadels i högre doser än de terapeutiska), till dräktiga djur har resulterat i ökad förekomst av pre- och postimplantations­förluster, ökad embryonal-fetal dödlighet och ökad incidens missbildningar.

Innehåll

1 filmdragerad tablett innehåller: Dexibuprofen 300 mg resp. 400 mg, hypromellos, mikrokristallin cellulosa, karmelloskalcium, kolloidal vattenfri kiseldioxid, talk, färgämne (titandioxid E 171), triacetin, makrogol 6000.

Hållbarhet, förvaring och hantering

Förvaras vid högst 25 °C.

Förpackningsinformation

Filmdragerad tablett 300 mg (vit, rund utan skåra)
100 x 1 styck blister (fri prissättning), EF, Övriga förskrivare: tandläkare
30 styck blister (fri prissättning), EF, Övriga förskrivare: tandläkare
Filmdragerad tablett 400 mg (vit, avlång med skåra på båda sidor)
100 x 1 styck blister, 161:86, F, Övriga förskrivare: tandläkare
30 styck blister, 93:78, F, Övriga förskrivare: tandläkare

Hitta direkt i texten
Av