Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Vissa förpackningar receptfria

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Dimor®

ReceptstatusFörmånsstatus
Nordic Drugs

Filmdragerad tablett 2 mg
(vit, rund, ena sidan märkt L, Ø 7 mm)

Propulsionsdämpande medel

Aktiv substans:
ATC-kod: A07DA03
Läkemedel från Nordic Drugs omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en FASS-text?
FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2019-06-05

Indikationer

Symtomatisk behandling av akuta ospecifika diarréer och kroniska diarrétillstånd, inklusive alltför snabb tarmpassage, med eller utan faecesinkontinens och i samband med ileostomier, kolostomier och dumping.

Kontraindikationer

  • Dimor är kontraindicerat till patienter med känd överkänslighet mot loperamidhydroklorid eller mot något hjälpämne.

  • Dimor ska inte användas av barn under 12 år.

  • Dimor ska inte användas som förstahandsterapi:

  • hos patienter med akut dysenteri karakteriserad av blod i avföringen och hög feber,

  • hos patienter med akut ulcerös kolit,

  • hos patienter med bakteriell enterokolit orsakad av invasiva organismer, inklusive Salmonella, Shigella och Campylobacter,

  • hos patienter med pseudomembranös kolit till följd av behandling med bredspektrumantibiotika.

Dimor bör inte användas när hämmad peristaltik ska undvikas p g a möjlig risk för betydande sequele, inklusive ileus, megakolon och toxisk megakolon. Vid förstoppning, utspänd buk eller ileus ska behandling med Dimor avbrytas omedelbart.

Dosering

Akuta diarréer: Behandlingen inleds med 4 mg. Därefter 2 mg efter varje avföringstillfälle med diarré. Vänta dock 2-3 timmar mellan första och andra dosen. Dygnsdosen bör inte överskrida 16 mg.

Kroniska diarrétillstånd: Behandlingen inleds med 4 mg. Dosen anpassas därefter individuellt inom intervallet 2-16 mg/dygn varvid lägsta möjliga underhållsdos bör eftersträvas. Ofta är 1-2 dostillfällen dagligen tillräckligt. Dygnsdosen bör inte överskrida 16 mg.

Äldre

Ingen dosjustering krävs för äldre patienter

Nedsatt njurfunktion

Ingen dosjustering krävs för patienter med nedsatt njurfunktion.

Nedsatt leverfunktion

Trots att inga farmakokinetiska data finns tillgängliga för patienter med nedsatt leverfunktion ska Dimor användas med försiktighet hos dessa patienter p.g.a. reducerad första passagemetabolism (se Varningar och försiktighet).

Varningar och försiktighet

Vid kroniska inflammatoriska tarmsjukdomar, eftersom loperamid kan dölja symtomen vid akut försämring.

Behandling av diarré med Dimor är endast symtomatisk. När en underliggande etiologi kan fastställas, ska specifik behandling ges om möjligt. Vid tillstånd med hög feber eller blod i avföringen samt före långtidsbehandling ska bakomliggande sjukdom utredas och kausal terapi insättas i första hand.

Om, vid akut diarré, klinisk effekt inte noterats inom två dygn ska Dimor utsättas och patienten ska rådas att kontakta läkare.

Hos patienter med diarré kan vätske- och elektrolytförlust uppkomma, särskilt hos barn. I sådana fall är lämplig vätske- och elektrolytsubstitution den viktigaste åtgärden.

Hos patienter med AIDS som behandlas med Dimor vid diarré ska behandlingen avbrytas vid första tecken på utspänd buk. Enstaka fall av förstoppning med en ökad risk för toxisk megakolon har rapporterats hos AIDS-patienter med infektiös kolit, orsakad av både virus och bakterier, som behandlats med loperamidhydroklorid.

Hjärtbiverkningar, inklusive förlängning av QT-intervall och QRS-komplex torsade de pointes, har rapporterats i samband med överdosering. Vissa fall har haft dödlig utgång (se avsnitt överdosering). Patienter ska inte överskrida den rekommenderade dosen och/eller den rekommenderade behandlingslängden.

Trots att farmakokinetiska data saknas för patienter med nedsatt leverfunktion, bör Dimor användas med försiktighet hos dessa patienter p g a minskad första passagemetabolism. Detta läkemedel ska användas med försiktighet hos patienter med nedsatt leverfunktion då det kan leda till en relativ överdosering med CNS-toxicitet som följd.

Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Interaktioner

Icke-kliniska data har visat att loperamid är ett P-glykoproteinsubstrat. Samtidig administrering av loperamid (16 mg som engångsdos) med kinidin eller ritonavir, som båda är P-glykoproteinhämmare, resulterade i en 2 till 3-faldig ökning av loperamids plasmanivåer. Den kliniska relevansen av denna farmakokinetiska interaktion med P-glykoproteinhämmare, när loperamid ges i rekommenderade doser, är okänd.

Samtidig administrering av loperamid (4 mg som engångsdos) och itrakonazol, en hämmare av CYP3A4 och P-glykoprotein, resulterade i en 3 till 4-faldig ökning av loperamids plasmakoncentration. Gemfibrozil, en CYP2C8-hämmare, gav ungefärligen en 2-faldig ökning av loperamid i samma studie. Kombinationen av itrakonazol och gemfibrozil resulterade i en 4-faldig ökning av de maximala plasmanivåerna av loperamid och en 13-faldig ökning av total plasmaexponering. Dessa ökningar var inte associerade med effekter på centrala nervsystemet (CNS), uppmätta med psykomotoriska tester (d v s subjektiv dåsighet och digital-symbol-substitution test).

Samtidig administrering av loperamid (16 mg som engångsdos) och ketokonazol, en CYP3A4- och P-glykoproteinhämmare, resulterade i en 5-faldig ökning av loperamids plasmakoncentration. Denna ökning var inte associerad med ökade farmakodynamiska effekter, uppmätta med pupillometri.

Samtidig behandling med oralt desmopressin resulterade i en 3-faldig ökning av desmopressins plasmakoncentration, troligen p g a långsammare gastrointestinal rörlighet.

Det förväntas att läkemedel med liknande farmakologiska egenskaper kan förstärka loperamids effekt och att läkemedel som påskyndar tarmpassagen kan minska dess effekt.

Kolestyramin minskar möjligen absorptionen av loperamid. Medlen bör inte tillföras samtidigt, utan med ett par timmars mellanrum.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  B:3.

Klinisk erfarenhet från gravida kvinnor är begränsad. Försök på kanin och råtta har visat ökad fosterdödlighet vid höga doser.

Trots att det inte finns några indikationer på att loperamidhydroklorid har teratogena eller embryotoxiska egenskaper, bör förväntad terapeutisk effekt vägas mot potentiella risker innan Dimor ges under graviditet, särskilt under den första trimestern.

Kvinnor som är gravida ska rekommenderas att konsultera läkare för lämplig behandling.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVb.

Loperamid kan passera över i modersmjölk i små mängder. Därför rekommenderas inte Dimor under amning.

Kvinnor som ammar ska rekommenderas att konsultera läkare för lämplig behandling.

Trafik

Trötthet, yrsel och dåsighet kan vara några symtom i uppsättningen av diarrésymtom vid behandling med Dimor. Därför rekommenderas försiktighet i samband med bilkörning eller användning av maskiner.

Biverkningar

Vuxna och barn ≥12 år

Loperamidhydroklorids säkerhet utvärderades hos 3076 vuxna och barn ≥12 år som deltog i 31 kontrollerade och okontrollerade kliniska prövningar med loperamidhydroklorid för behandling av diarré. 26 av dessa prövningar avsåg behandling av akut diarré (N=2755) och 5 kronisk diarré (N=321).

De vanligaste rapporterade (d.v.s. ≥1% incidens) biverkningarna i kliniska prövningar med loperamidhydroklorid vid akut diarré var: förstoppning (2,7%), flatulens (1,7%), huvudvärk (1,2%) och illamående (1,1%). I kliniska prövningar vid kronisk diarré, var de vanligaste rapporterade (d.v.s. ≥1% incidens) biverkningarna: flatulens (2,8%), förstoppning (2,2%), illamående (1,2%) och yrsel (1,2%).

Tabellen visar biverkningar som har rapporterats vid användning av loperamidhydroklorid i kliniska prövningar (vid akut eller kronisk diarré).

Följande frekvenskategorier används: mycket vanliga (≥1/10); vanliga (≥1/100, <1/10); mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100); sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000); och mycket sällsynta (<1/10 000).


Organsystem

Akut diarré

(N=2755)

Kronisk diarré

(N=321)

Centrala och perifera nervsystemet

  

Huvudvärk

Vanliga

Mindre vanliga

Yrsel

Mindre vanliga

Vanliga

Magtarmkanalen

  

Förstoppning, illamående, flatulens

Vanliga

Vanliga

Magsmärta, magbesvär, muntorrhet

Mindre vanliga

Mindre vanliga

Smärta i övre magtrakten, kräkningar

Mindre vanliga

 

Dyspepsi

 

Mindre vanliga

Utspänd buk

Sällsynta

 

Hud och subkutan vävnad

  

Utslag

Mindre vanliga

 

Biverkningar efter marknadsföring

Processen för att bestämma biverkningar efter marknadsföring för loperamidhydroklorid skiljer inte mellan kronisk och akut diarré eller mellan vuxna eller barn, vilket innebär att biverkningarna som listas här representerar båda indikationer och populationer. Biverkningarna som identifierats efter marknadsföring för loperamidhydroklorid listas nedan inledande i organsystem och enligt MedDRA terminologi.


Immunsystemet: Överkänslighetsreaktioner, anafylaktisk reaktion (inkluderande anafylaktisk chock) och anafylaktoid reaktion.

Centrala och perifera nervsystemet: Sömnighet, förlust av medvetandet, stupor, medvetandesänkning, hypertoni och koordinationssvårigheter

Ögon: Mios

Magtarmkanalen: Ileus (inkluderande paralytisk ileus), megakolon (inkluderande toxisk megakolon), glossodyni.

Hud och subkutan vävnad: Bullösa hudutslag (inkluderande Steven-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys och erythema multiforme), angioödem, urtikaria, pruritus.

Njurar och urinvägar: Urinretention

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället: Trötthet


Pediatrisk population

Säkerheten av loperamidhydroklorid utvärderades hos 607 patienter i åldern 10 dagar upp till 13 år som deltog i 13 kontrollerade och okontrollerade kliniska prövningar med loperamidhydroklorid använt vid behandling av akut diarré. I allmänhet var biverkningsprofilen i denna patientpopulation liknande den som sågs i kliniska prövningar med loperamidhydroklorid hos vuxna och barn i åldern 12 år och uppåt.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Toxicitet: 1-2 mg/dygn till 1-6 månaders barn gav allvarlig/mycket allvarlig intoxikation. 10 mg till 4 månaders barn gav mycket allvarlig intoxikation. 3 mg fördelat på 16 timmar till 4-åring gav måttlig intoxikation medan 1 mg till 1 ½ åring samt maximalt 12 mg till 2-åring (som ventrikeltömts) gav lindrig intoxikation. 26 mg till vuxen gav efter ventrikeltömning inte några symtom.

Symtom: Symtomen är ofta fördröjda och kan hos barn uppträda efter upprepad terapeutisk dosering. Slöhet, yrsel, förvirring, hallucinationer, medvetandesänkning, koma. Andningsdepression, apné. Mios. Ökad eller minskad muskeltonus, opistotonus. Bradykardi, VES. Hyperglykemi. Illamående, kräkningar, obstipation.

I händelse av överdosering (inklusive relativ överdosering till följd av leverdysfunktion) kan CNS-depression (stupor, koordinationssvårigheter, somnolens, mios, muskelhypertoni och andningsdepression), urinretention och ileus uppträda. Barn kan vara känsligare för CNS-effekter än vuxna.

Hos enskilda personer som har överdoserat loperamid har hjärtbiverkningar såsom förlängt QT-intervall och QRS-komplex, torsade de pointes, andra svåra ventrikelarytmier, hjärtstillestånd och synkope observerats (se avsnitt Varningar och försiktighet). Fall med dödlig utgång har också rapporterats.

Behandling: Om befogat ventrikeltömning, kol eventuellt i upprepade doser. Eventuellt laxantia. Övervakning bör ske under minst 24 timmar. Vid CNS- och andningsdepression kan naloxon 0,4 mg i.v. (till barn 0,01 mg/kg i.v.) ges som antidot upprepat tills effekt erhålls och därefter åter vid behov. Eftersom effektdurationen är längre för loperamid än för naloxon (1 till 3 timmar), kan upprepad behandling vara indicerad. Därför ska patienten monitoreras noggrant i åtminstone 48 timmar för att upptäcka möjlig CNS-depression. Eventuellt kontrollerad andning. Vid dystoniska reaktioner, muskelkramper ges diazepam. Symtomatisk terapi.

Farmakodynamik

Dimor är ett antidiarrémedel avsett för symtomatisk behandling av akuta ospecifika diarréer och kroniska diarrétillstånd. Loperamid är en syntetisk opioid som i terapeutiska doser har ringa effekt på centrala nervsystemet. Loperamid minskar peristaltiken och den gastrointestinala sekretionen samt ökar analsfinktertonus.

Farmakokinetik

Loperamid genomgår hög första passagemetabolism och därför är biotillgängligheten mycket låg. Maximal plasmakoncentration uppnås efter ca 3-5 timmar. Proteinbindningen är ca 96%. Halveringstiden i plasma är vanligen 7-15 timmar. Utsöndringen sker huvudsakligen i faeces.

Prekliniska uppgifter

Toxikologisk utvärdering in vitro och in vivo av loperamid visar inte på några signifikanta elektrofysiologiska hjärteffekter inom det behandlingsrelevanta koncentrationsintervallet eller vid relevanta multipler av detta intervall (upp till 47 gånger). Vid extremt höga koncentrationer i samband med överdosering (se avsnitt Varningar och försiktighet) har emellertid loperamid elektrofysiologiska hjärteffekter bestående av hämning av kalium- (hERG) och natriumströmmar samt arytmier.

Innehåll

1 tablett innehåller loperamidhydroklorid 2 mg.


Majsstärkelse, laktosmonohydrat, mikrokristallin cellulosa, kopovidon, kolloidal vattenfri kiseldioxid, magnesiumstearat, hypromellos, makrogol 6000, simetikonemulsion (innehåller dimetikon, silikondioxid, metylcellulosa, sorbinsyra och vatten).


Hjälpämne med känd effekt: laktosmonohydrat 42,8 mg

Hållbarhet, förvaring och hantering

För dosdispensering gäller att Dimor filmdragerade tabletter har begränsad hållbarhet (6 månader) utanför originalförpackningen.

Förpackningsinformation

Filmdragerad tablett 2 mg (vit, rund, ena sidan märkt L, Ø 7 mm)
40 x 1 styck blister, 63:60, F, Övriga förskrivare: sjuksköterska
100 x 1 styck blister, 102:40, F, Övriga förskrivare: sjuksköterska
16 styck blister, receptfri (fri prissättning), EF, Övriga förskrivare: sjuksköterska
500 styck burk (endast för dosdispensering och sjukhusbruk), 339:87, F, Övriga förskrivare: sjuksköterska

Hitta direkt i texten
Av