Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Vemlidy

Utökad övervakningReceptstatusFörmånsstatus
Gilead

Filmdragerad tablett 25 mg
(Gula, runda, filmdragerade tabletter, 8 mm i diameter, präglade med ”GSI” på en sida av tabletten och ”25” på den andra sidan av tabletten.)

Virushämmande medel för systemiskt bruk, nukleosid- och nukleotidanaloger

Aktiv substans:
ATC-kod: J05AF13
Läkemedel från Gilead omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en FASS-text?
FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 05/2019.

Detta läkemedel är föremål för utökad övervakning. Detta kommer att göra det möjligt att snabbt identifiera ny säkerhetsinformation. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning. Se avsnitt Biverkningar om hur man rapporterar biverkningar.

Indikationer

Vemlidy är avsett för behandling av kronisk hepatit B hos vuxna och ungdomar (från 12 år och äldre med en kroppsvikt på minst 35 kg) (se avsnitt Farmakodynamik).

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne.

Dosering

Behandling ska inledas av en läkare med erfarenhet av behandling av patienter med kronisk hepatit B.


Dosering

Vuxna och ungdomar (12 år och äldre med en kroppsvikt på minst 35 kg): en tablett en gång dagligen.


Utsättande av behandling

Utsättande av behandling kan övervägas enligt följande (se avsnitt Varningar och försiktighet):

  • För HBeAg‑positiva patienter utan cirros ska behandlingen administreras i minst 6–12 månader efter bekräftad HBe-serokonversion (HBeAg-förlust och HBV DNA-förlust med anti‑HBe-detektion) eller tills HBs-serokonversion eller till dess att effekten går förlorad (se avsnitt Varningar och försiktighet). Regelbunden bedömning rekommenderas efter utsättande av behandling för att upptäcka virologiskt recidiv.

  • För HBeAg‑negativa patienter utan cirros ska behandlingen administreras minst tills HBs-serokonversion eller till dess att effektförlust påvisas. Vid långvarig behandling som pågår längre än två år rekommenderas regelbunden bedömning för att säkerställa att den valda behandlingen är fortsatt lämplig för patienten.

Missad dos

Om en dos missas och mindre än 18 timmar har passerat från den tidpunkt då den vanligtvis tas ska patienten ta Vemlidy så snart som möjligt och därefter återgå till det normala doseringsschemat. Om mer än 18 timmar har passerat från den tidpunkt då den vanligtvis tas ska patienten inte ta den missade dosen utan bara återgå till det normala doseringsschemat.


Om patienten kräks inom en timme efter att ha tagit Vemlidy ska patienten ta en ny tablett. Om patienten kräks efter mer än en timme efter att ha tagit Vemlidy behöver patienten inte ta ännu en tablett.


Särskilda populationer

Äldre

Ingen dosjustering av Vemlidy krävs för patienter som är 65 år eller äldre (se avsnitt Farmakonkinetik).


Nedsatt njurfunktion

Ingen dosjustering av Vemlidy krävs för vuxna eller ungdomar (som är minst 12 år gamla och har en kroppsvikt på minst 35 kg) med beräknad kreatininclearance (CrCl) på ≥ 15 ml/min eller för patienter med CrCl < 15 ml/min som genomgår hemodialys.

På hemodialysdagar ska Vemlidy administreras efter att hemodialysbehandlingen har avslutats (se avsnitt Farmakonkinetik).

Inga doseringsrekommendationer kan ges för patienter med CrCl < 15 ml/min som inte genomgår hemodialys (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Nedsatt leverfunktion

Ingen dosjustering av Vemlidy krävs för patienter med nedsatt leverfunktion (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakonkinetik).


Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för Vemlidy för barn under 12 år eller som väger < 35 kg har ännu inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.


Administreringssätt

Oral administrering. Vemlidy filmdragerade tabletter ska tas tillsammans med föda.

Varningar och försiktighet

Överföring av HBV

Patienterna ska upplysas om att Vemlidy inte förhindrar risken för överföring av HBV till andra via sexuell kontakt eller blodkontamination. Lämpliga försiktighetsåtgärder måste även fortsatt tillämpas.


Patienter med dekompenserad leversjukdom

Data saknas avseende säkerhet och effekt för Vemlidy hos HBV‑infekterade patienter med dekompenserad leversjukdom som har Child Pugh Turcotte-poäng (CPT) > 9 (dvs. klass C). Dessa patienter kan löpa högre risk att drabbas av allvarliga biverkningar i lever eller njurar. Därför ska parametrar för lever och gallvägar samt njurparametrar övervakas noga för denna patientpopulation (se avsnitt Farmakokinetik).


Exacerbationer av hepatit

Uppblossning vid behandling

Spontana exacerbationer vid kronisk hepatit B är relativt vanligt och karaktäriseras av övergående förhöjning av alaninaminotransferas (ALAT) i serum. Då antiviral behandling har inletts kan serum-ALAT öka hos vissa patienter. Hos patienter med dekompenserad leversjukdom åtföljs dessa serum-ALAT-ökningar vanligtvis inte av en ökning av serumbilirubinkoncentrationerna eller leverdekompensation. Patienter med cirros kan löpa högre risk för leverdekompensation efter en hepatitexacerbation och ska därför övervakas noga under behandlingen.


Uppblossning efter utsättande av behandling

Akut exacerbation av hepatit har rapporterats hos patienter efter utsättande av hepatit B-behandling, vanligtvis i samband med stigande HBV DNA-nivåer i plasma. Majoriteten av fallen är självbegränsande men allvarliga exacerbationer, inklusive sådana med dödlig utgång, kan uppstå efter utsättande av behandling av hepatit B. Leverfunktionen ska övervakas med upprepade intervall med både klinisk och laboratoriemässig uppföljning under minst sex månader efter utsättande av hepatit B-behandling. Om så är lämpligt kan det vara motiverat att återuppta hepatit B-behandling.


Utsättande av behandling rekommenderas inte för patienter med avancerad leversjukdom eller cirros eftersom den hepatitexacerbation som kan uppstå efter behandling kan leda till leverdekompensation. Uppblossning av leversymtom är särskilt allvarliga och ibland dödliga för patienter med dekompenserad leversjukdom.


Nedsatt njurfunktion

Patienter med kreatininclearance < 30 ml/min

Användningen av Vemlidy en gång dagligen för patienter med CrCl ≥ 15 ml/min men < 30 ml/min och för patienter med CrCl < 15 ml/min som genomgår hemodialys baseras på mycket begränsade farmakokinetiska data samt på modellering och simulering. Det saknas säkerhetsdata avseende användningen av Vemlidy för att behandla HBV‑infekterade patienter med CrCl < 30 ml/min.


Användning av Vemlidy rekommenderas inte till patienter med CrCl < 15 ml/min som inte genomgår hemodialys (se avsnitt Dosering).


Nefrotoxicitet

En potentiell risk för nefrotoxicitet till följd av kronisk exponering för låga nivåer av tenofovir på grund av dosering med tenofoviralafenamid kan inte uteslutas (se avsnitt Prekliniska uppgifter).


Patienter med samtidig infektion av HBV och hepatit C- eller D-virus

Data saknas avseende säkerhet och effekt för Vemlidy hos patienter med samtidig hepatit C- eller D‑virusinfektion. Följ riktlinjerna för samtidig administrering av behandling mot hepatit C (se avsnitt Interaktioner).


Samtidig hepatit B- och hiv-infektion

Hiv-antikroppstest ska erbjudas alla HBV‑infekterade patienter vars hiv‑1-infektionsstatus är okänd, innan behandling med Vemlidy inleds. Hos patienter med samtidig infektion av HBV och hiv ska Vemlidy administreras samtidigt med andra antiretrovirala medel för att säkerställa att patienten får en lämplig behandlingsregim för behandling av hiv (se avsnitt Interaktioner).


Samtidig administrering av andra läkemedel

Vemlidy ska inte administreras samtidigt som läkemedel som innehåller tenofoviralafenamid, tenofovirdisoproxilfumarat eller adefovirdipivoxil.


Samtidig administrering av Vemlidy med vissa antikonvulsiva läkemedel (t.ex. karbamazepin, oxkarbazepin, fenobarbital och fenytoin), antimykobakteriella medel (t.ex. rifampicin, rifabutin och rifapentin) eller johannesört, vilka alla är inducerare av P‑glykoprotein (P‑gp) och kan sänka koncentrationerna av tenofoviralafenamid i plasma, rekommenderas inte.


Samtidig administrering av Vemlidy med starka hämmare av P‑gp (t.ex. itrakonazol och ketokonazol) kan öka koncentrationerna av tenofoviralafenamid i plasma. Samtidig administrering rekommenderas inte.


Laktosintolerans

Vemlidy innehåller laktosmonohydrat. Patienter med något av följande sällsynta, ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Interaktioner

Interaktionsstudier har endast utförts på vuxna.


Vemlidy ska inte administreras samtidigt som läkemedel som innehåller tenofovirdisoproxilfumarat, tenofoviralafenamid eller adefovirdipivoxil.


Läkemedel som kan påverka tenofoviralafenamid

Tenofoviralafenamid transporteras av P‑gp och bröstcancerresistensprotein (BCRP). Läkemedel som är P‑gp-inducerare (t.ex. rifampicin, rifabutin, karbamazepin, fenobarbital eller johannesört) förväntas minska koncentrationerna av tenofoviralafenamid i plasma, vilket kan leda till minskad terapeutisk effekt för Vemlidy. Samtidig administrering av sådana läkemedel med Vemlidy rekommenderas inte.


Samtidig administrering av Vemlidy med läkemedel som hämmar P‑gp och BCRP kan öka koncentrationerna av tenofoviralafenamid i plasma. Samtidig administrering av starka hämmare av P‑gp med Vemlidy rekommenderas inte.


Tenofoviralafenamid är ett substrat för OATP1B1 och OATP1B3 in vitro. Distributionen av tenofoviralafenamid i kroppen kan påverkas av aktiviteten för OATP1B1 och/eller OATP1B3.


Effekten av tenofoviralafenamid på andra läkemedel

Tenofoviralafenamid är inte en hämmare av CYP1A2, CYP2B6, CYP2C8, CYP2C9, CYP2C19 eller CYP2D6 in vitro. Det är inte en hämmare eller inducerare av CYP3A in vivo.


Tenofoviralafenamid är inte en hämmare av humant uridindifosfatglukuronosyltransferas (UGT) 1A1 in vitro. Det är inte känt om tenofoviralafenamid är en hämmare av andra UGT-enzymer.


Information om läkemedelsinteraktioner för Vemlidy med andra läkemedel som potentiellt används samtidigt sammanfattas i tabell 1 nedan (ökning anges med ”↑”, minskning med ”↓”, ingen förändring med ”↔”, två gånger dagligen med ”b.i.d.”, enkeldos med ”s.d.”, en gång dagligen med ”q.d.” och intravenöst med ”IV”). De läkemedelsinteraktioner som beskrivs baseras på studier utförda med tenofoviralafenamid eller är potentiella läkemedelsinteraktioner som kan uppstå med Vemlidy.


Tabell 1: Interaktioner mellan Vemlidy och andra läkemedel

Läkemedel uppdelade efter terapiområde

Påverkan på läkemedelskoncentrationer.a,b

Genomsnittlig kvot (90 % konfidensintervall) för AUC, Cmax, Cmin

Rekommendation avseende samtidig administrering med Vemlidy

ANTIKONVULSIVA LÄKEMEDEL

Karbamazepin

(300 mg oralt, b.i.d.)

Tenofoviralafenamidc

(25 mg oralt, s.d.)

Tenofoviralafenamid

↓ Cmax 0,43 (0,36, 0,51)

AUC 0,45 (0,40, 0,51)


Tenofovir

↓ Cmax 0,70 (0,65, 0,74)

AUC 0,77 (0,74, 0,81)

Samtidig administrering rekommenderas inte.

Oxkarbazepin

Fenobarbital

Interaktionen har inte studerats.

Förväntat:

↓ Tenofoviralafenamid

Samtidig administrering rekommenderas inte.

Fenytoin

Interaktionen har inte studerats.

Förväntat:

↓ Tenofoviralafenamid

Samtidig administrering rekommenderas inte.

Midazolamd

(2,5 mg oralt, s.d.)


Tenofoviralafenamidc

(25 mg oralt, q.d.)

Midazolam

↔ Cmax 1,02 (0,92, 1,13)

AUC 1,13 (1,04, 1,23)

Ingen dosjustering av midazolam (administrerat oralt eller IV) krävs.

Midazolamd

(1 mg IV, s.d.)


Tenofoviralafenamidc

(25 mg oralt, q.d.)

Midazolam

↔ Cmax 0,99 (0,89, 1,11)

AUC 1,08 (1,04, 1,14)

ANTIDEPRESSIVA LÄKEMEDEL

Sertralin

(50 mg oralt, s.d.)


Tenofoviralafenamide

(10 mg oralt, q.d.)

Tenofoviralafenamid

↔ Cmax 1,00 (0,86, 1,16)

AUC 0,96 (0,89, 1,03)


Tenofovir

↔ Cmax 1,10 (1,00, 1,21)

AUC 1,02 (1,00, 1,04)

↔ Cmin 1,01 (0,99, 1,03)

Ingen dosjustering av Vemlidy eller sertralin krävs.

Sertralin

(50 mg oralt, s.d.)


Tenofoviralafenamide

(10 mg oralt, q.d.)

Sertralin

↔ Cmax 1,14 (0,94, 1,38)

AUC 0,93 (0,77, 1,13)

ANTIMYKOTIKA

Itrakonazol

Ketokonazol

Interaktionen har inte studerats.

Förväntat:

↑ Tenofoviralafenamid

Samtidig administrering rekommenderas inte.

ANTIMYKOBAKTERIELLA MEDEL

Rifampicin

Rifapentin

Interaktionen har inte studerats.

Förväntat:

↓ Tenofoviralafenamid

Samtidig administrering rekommenderas inte.

Rifabutin

Interaktionen har inte studerats.

Förväntat:

↓ Tenofoviralafenamid

Samtidig administrering rekommenderas inte.

ANTIVIRALA LÄKEMEDEL MOT HCV

Sofosbuvir (400 mg oralt, q.d.)

Interaktionen har inte studerats.

Förväntat:

↔ Sofosbuvir

↔ GS‑331007

Ingen dosjustering av Vemlidy eller sofosbuvir krävs.

Ledipasvir/sofosbuvir

(90 mg/400 mg oralt, q.d.)


Tenofoviralafenamidf

(25 mg oralt, q.d.)

Ledipasvir

↔ Cmax 1,01 (0,97, 1,05)

AUC 1,02 (0,97, 1,06)

↔ Cmin 1,02 (0,98, 1,07)


Sofosbuvir

↔ Cmax 0,96 (0,89, 1,04)

AUC 1,05 (1,01, 1,09)


GS‑331007g

↔ Cmax 1,08 (1,05, 1,11)

AUC 1,08 (1,06, 1,10)

↔ Cmin 1,10 (1,07, 1,12)


Tenofoviralafenamid

↔ Cmax 1,03 (0,94, 1,14)

AUC 1,32 (1,25, 1,40)


Tenofovir

↑ Cmax 1,62 (1,56, 1,68)

AUC 1,75 (1,69, 1,81)

↑ Cmin 1,85 (1,78, 1,92)

Ingen dosjustering av Vemlidy eller ledipasvir/sofosbuvir krävs.

Sofosbuvir/velpatasvir

(400 mg/100 mg oralt, q.d.)

Interaktionen har inte studerats.

Förväntat:

↔ Sofosbuvir

↔ GS‑331007

↔ Velpatasvir

↑ Tenofoviralafenamid

Ingen dosjustering av Vemlidy eller sofosbuvir/velpatasvir krävs.

Sofosbuvir/velpatasvir/voxilaprevir

(400 mg/100 mg/100mg + 100mgi oralt, q.d.)


Tenofovir alafenamidef (25mg oralt, q.d.)


Sofosbuvir

↔ Cmax 0,95 (0,86, 1,05)

AUC 1,01 (0,97, 1,06)


GS‑331007g

↔ Cmax 1,02 (0,98, 1,06)

AUC 1,04 (1,01, 1,06)


Velpatasvir

↔ Cmax 1,05 (0,96, 1,16)

AUC 1,01 (0,94, 1,07)

↔ Cmin 1,01 (0,95, 1,09)


Voxilaprevir

↔ Cmax 0,96 (0,84, 1,11)

AUC 0,94 (0,84, 1,05)

↔ Cmin 1,02 (0,92, 1,12)


Tenofoviralafenamid

↑ Cmax 1,32 (1,17, 1,48)

AUC 1,52 (1,43, 1,61)


Ingen dosjustering av Vemlidy eller sofosbuvir/velpatasvir/voxilaprevir krävs.

ANTIRETROVIRALA LÄKEMEDEL MOT HIVPROTEASHÄMMARE

Atazanavir/kobicistat

(300 mg/150 mg oralt, q.d.)


Tenofoviralafenamidc

(10 mg oralt, q.d.)

Tenofoviralafenamid

↑ Cmax 1,80 (1,48, 2,18)

AUC 1,75 (1,55, 1,98)


Tenofovir

↑ Cmax 3,16 (3,00, 3,33)

AUC 3,47 (3,29, 3,67)

↑ Cmin 3,73 (3,54, 3,93)


Atazanavir

↔ Cmax 0,98 (0,94, 1,02)

AUC 1,06 (1,01, 1,11)

↔ Cmin 1,18 (1,06, 1,31)


Kobicistat

↔ Cmax 0,96 (0,92, 1,00)

AUC 1,05 (1,00, 1,09)

↑ Cmin 1,35 (1,21, 1,51)

Samtidig administrering rekommenderas inte.

Atazanavir/ritonavir

(300 mg/100 mg oralt, q.d.)


Tenofoviralafenamidc

(10 mg oralt, s.d.)

Tenofoviralafenamid

↑ Cmax 1,77 (1,28, 2,44)

AUC 1,91 (1,55, 2,35)


Tenofovir

↑ Cmax 2,12 (1,86, 2,43)

AUC 2,62 (2,14, 3,20)


Atazanavir

↔ Cmax 0,98 (0,89, 1,07)

AUC 0,99 (0,96, 1,01)

↔ Cmin 1,00 (0,96, 1,04)

Samtidig administrering rekommenderas inte.

Darunavir/kobicistat

(800 mg/150 mg oralt, q.d.)


Tenofoviralafenamidc

(25 mg oralt, q.d.)

Tenofoviralafenamid

↔ Cmax 0,93 (0,72, 1,21)

AUC 0,98 (0,80, 1,19)


Tenofovir

↑ Cmax 3,16 (3,00, 3,33)

AUC 3,24 (3,02, 3,47)

↑ Cmin 3,21 (2,90, 3,54)


Darunavir

↔ Cmax 1,02 (0,96, 1,09)

AUC 0,99 (0,92, 1,07)

↔ Cmin 0,97 (0,82, 1,15)


Kobicistat

↔ Cmax 1,06 (1,00, 1,12)

AUC 1,09 (1,03, 1,15)

↔ Cmin 1,11 (0,98, 1,25)

Samtidig administrering rekommenderas inte.

Darunavir/ritonavir

(800 mg/100 mg oralt, q.d.)


Tenofoviralafenamidc

(10 mg oralt, s.d.)

Tenofoviralafenamid

↑ Cmax 1,42 (0,96, 2,09)

AUC 1,06 (0,84, 1,35)


Tenofovir

↑ Cmax 2,42 (1,98, 2,95)

AUC 2,05 (1,54, 2,72)


Darunavir

↔ Cmax 0,99 (0,91, 1,08)

AUC 1,01 (0,96, 1,06)

↔ Cmin 1,13 (0,95, 1,34)

Samtidig administrering rekommenderas inte.

Lopinavir/ritonavir

(800 mg/200 mg oralt, q.d.)


Tenofoviralafenamidc

(10 mg oralt, s.d.)

Tenofoviralafenamid

↑ Cmax 2,19 (1,72, 2,79)

AUC 1,47 (1,17, 1,85)


Tenofovir

↑ Cmax 3,75 (3,19, 4,39)

AUC 4,16 (3,50, 4,96)


Lopinavir

↔ Cmax 1,00 (0,95, 1,06)

AUC 1,00 (0,92, 1,09)

↔ Cmin 0,98 (0,85, 1,12)

Samtidig administrering rekommenderas inte.

Tipranavir/ritonavir

Interaktionen har inte studerats.

Förväntat:

↓ Tenofoviralafenamid

Samtidig administrering rekommenderas inte.

ANTIRETROVIRALA LÄKEMEDEL MOT HIV – INTEGRASHÄMMARE

Dolutegravir

(50 mg oralt, q.d.)


Tenofoviralafenamidc

(10 mg oralt, s.d.)

Tenofoviralafenamid

↑ Cmax 1,24 (0,88, 1,74)

AUC 1,19 (0,96, 1,48)


Tenofovir

↔ Cmax 1,10 (0,96, 1,25)

AUC 1,25 (1,06, 1,47)


Dolutegravir

↔ Cmax 1,15 (1,04, 1,27)

AUC 1,02 (0,97, 1,08)

↔ Cmin 1,05 (0,97, 1,13)

Ingen dosjustering av Vemlidy eller dolutegravir krävs.

Raltegravir

Interaktionen har inte studerats.

Förväntat:

↔ Tenofoviralafenamid

↔ Raltegravir

Ingen dosjustering av Vemlidy eller raltegravir krävs.

ANTIRETROVIRALA LÄKEMEDEL MOT HIV – ICKE-NUKLEOSID OMVÄNT TRANSKRIPTASHÄMMARE

Efavirenz

(600 mg oralt, q.d.)


Tenofoviralafenamidh

(40 mg oralt, q.d.)

Tenofoviralafenamid

↓ Cmax 0,78 (0,58, 1,05)

AUC 0,86 (0,72, 1,02)


Tenofovir

↓ Cmax 0,75 (0,67, 0,86)

AUC 0,80 (0,73, 0,87)

↔ Cmin 0,82 (0,75, 0,89)


Förväntat:

↔ Efavirenz

Ingen dosjustering av Vemlidy eller efavirenz krävs.

Nevirapin

Interaktionen har inte studerats.

Förväntat:

↔ Tenofoviralafenamid

↔ Nevirapin

Ingen dosjustering av Vemlidy eller nevirapin krävs.

Rilpivirin

(25 mg oralt, q.d.)


Tenofoviralafenamid

(25 mg oralt, q.d.)

Tenofoviralafenamid

↔ Cmax 1,01 (0,84, 1,22)

AUC 1,01 (0,94, 1,09)


Tenofovir

↔ Cmax 1,13 (1,02, 1,23)

AUC 1,11 (1,07, 1,14)

↔ Cmin 1,18 (1,13, 1,23)


Rilpivirin

↔ Cmax 0,93 (0,87, 0,99)

AUC 1,01 (0,96, 1,06)

↔ Cmin 1,13 (1,04, 1,23)

Ingen dosjustering av Vemlidy eller rilpivirin krävs.

ANTIRETROVIRALA LÄKEMEDEL MOT HIV – CCR5-RECEPTORANTAGONISTER

Maravirok

Interaktionen har inte studerats.

Förväntat:

↔ Tenofoviralafenamid

↔ Maravirok

Ingen dosjustering av Vemlidy eller maravirok krävs.

VÄXTBASERADE LÄKEMEDEL

Johannesört (Hypericum perforatum)

Interaktionen har inte studerats.

Förväntat:

↓ Tenofoviralafenamid

Samtidig administrering rekommenderas inte.

ORALA PREVENTIVMEDEL

Norgestimat

(0,180 mg/0,215 mg/ 0,250 mg oralt, q.d.)


Etinylestradiol

(0,025 mg oralt, q.d.)


Tenofoviralafenamidc

(25 mg oralt, q.d.)

Norelgestromin

↔ Cmax 1,17 (1,07, 1,26)

AUC 1,12 (1,07, 1,17)

↔ Cmin 1,16 (1,08, 1,24)


Norgestrel

↔ Cmax 1,10 (1,02, 1,18)

AUC 1,09 (1,01, 1,18)

↔ Cmin 1,11 (1,03, 1,20)


Etinylestradiol

↔ Cmax 1,22 (1,15, 1,29)

AUC 1,11 (1,07, 1,16)

↔ Cmin 1,02 (0,93, 1,12)

Ingen dosjustering av Vemlidy eller norgestimat/etinylestradiol krävs.

a. Alla interaktionsstudier utförs på friska frivilliga.

b. Alla nolleffektsgränser ligger mellan 70 % och 143 %.

c. Studie utförd på emtricitabin/tenofoviralafenamid som fast doskombinationstablett.

d. Ett känsligt CYP3A4-substrat.

e. Studie utförd på elvitegravir/kobicistat/emtricitabin/tenofoviralafenamid som fast doskombinationstablett.

f. Studie utförd på emtricitabin/rilpivirin/tenofoviralafenamid som fast doskombinationstablett.

g. Den dominerande cirkulerande nukleosida metaboliten av sofosbuvir.

h. Studie utförd på tenofoviralafenamid 40 mg och emtricitabin 200 mg.

i. Studie utfört med extra voxilaprevir 100mg för att uppnå voxilaprevirexponering som förväntas hos HCV-infekterade patienter.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  B:1.

Graviditet

Det finns inga eller begränsad mängd data (mindre än 300 graviditeter) från användning av tenofoviralafenamid i gravida kvinnor. En stor mängd data från gravida kvinnor (mer än 1 000 graviditeter) tyder dock inte på risk för missbildningstoxicitet och inte heller på foster/neonatal toxicitet associerad med användningen av tenofovirdisoproxilfumarat.


Djurstudier visar inga direkta eller indirekta skadliga reproduktionstoxikologiska effekter (se Prekliniska uppgifter).


Användning av Vemlidy kan övervägas under graviditet om det är nödvändigt.


Amning

Det är okänt om tenofoviralafenamid utsöndras i bröstmjölk. I djurstudier har det dock visat sig att tenofovir utsöndras i mjölk. Det finns otillräcklig information angående effekterna av tenofovir på nyfödda/spädbarn.


En risk för de ammade nyfödda barnen/spädbarnen kan inte uteslutas. Därför ska inte Vemlidy användas under amning.


Fertilitet

Inga data om effekten av Vemlidy på fertilitet hos människa är tillgängliga. Djurstudier tyder inte på att tenofoviralafenamid har några skadliga effekter på fertilitet.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVb.

Det är okänt om tenofoviralafenamid utsöndras i bröstmjölk. I djurstudier har det dock visat sig att tenofovir utsöndras i mjölk. Det finns otillräcklig information angående effekterna av tenofovir på nyfödda/spädbarn.


En risk för det ammade barnet kan inte uteslutas. Därför ska inte Vemlidy användas under amning.

Fertilitet

Inga data om effekten av Vemlidy på fertilitet hos människa är tillgängliga. Djurstudier tyder inte på att tenofoviralafenamid har några skadliga effekter på fertilitet.

Trafik

Vemlidy har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Patienterna ska informeras om att yrsel har rapporterats vid behandling med Vemlidy.

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

Bedömningen av biverkningar baseras på sammanslagna säkerhetsuppgifter från två kontrollerade fas 3-studier i vilka 866 HBV‑infekterade patienter fick tenofoviralafenamid 25 mg en gång dagligen dubbelblint till och med vecka 96 (medianduration på 104 veckor för exponering för blindat studieläkemedel) samt från erfarenhet efter godkännande för försäljning. De vanligaste förekommande biverkningarna var huvudvärk (12 %), illamående (6 %) och trötthet (6 %). Efter vecka 96 stod patienterna antingen kvar på sin ursprungliga blindade behandling eller fick öppen behandling med Vemlidy. Inga ytterligare biverkningar av Vemlidy identifierades från vecka 96 till och med vecka 120 i den dubbelblinda fasen och i den grupp patienter som fick öppen Vemlidy-behandling (se avsnitt Farmakodynamik).


Sammanfattning av biverkningar i tabellform

Följande läkemedelsbiverkningar har identifierats för tenofoviralafenamid hos patienter med kronisk hepatit B (tabell 2). Biverkningarna redovisas nedan efter organsystem och frekvens baserat på analys vecka 96. Frekvenserna definieras enligt följande: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), eller mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100).


Tabell 2: Biverkningar identifierade för tenofoviralafenamid


Organsystem

Frekvens

Biverkning

Centrala och perifera nervsystemet

Mycket vanliga

Huvudvärk

Vanliga

Yrsel

Magtarmkanalen

Vanliga

Diarré, kräkningar, illamående, buksmärtor, utspänd buk, flatulens

Lever och gallvägar

Vanliga

Ökat ALAT

Hud och subkutan vävnad

Vanliga

Hudutslag, klåda

Mindre vanliga

Angioödem1, urtikaria1

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Vanliga

Artralgi

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Vanliga

Trötthet

1 Denna biverkning identifierades genom säkerhetsuppföljning efter introduktionen på marknaden för produkter innehållande tenofoviralafenamid.



Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Om överdosering sker måste patienten övervakas för tecken på toxicitet (se avsnitt Biverkningar).


Behandling av överdosering med Vemlidy består av allmänna understödjande åtgärder, däribland övervakning av vitala tecken liksom observation av patientens kliniska status.


Tenofovir elimineras effektivt via hemodialys med en extraktionskoefficient på cirka 54 %. Det är inte känt om tenofovir kan elimineras med peritonealdialys.

Farmakodynamik

Verkningsmekanism

Tenofoviralafenamid är en fosfonamidat-prodrug till tenofovir (2’‑deoxiadenosinmonofosfatanalog). Tenofoviralafenamid tar sig in i primära hepatocyter genom passiv diffusion och via transportörerna för hepatiskt upptag, OATP1B1 och OATP1B3. Tenofoviralafenamid hydrolyseras primärt för att bilda tenofovir via karboxylesteras 1 i primära hepatocyter. Intracellulärt tenofovir fosforyleras följaktligen till den farmakologiskt aktiva metaboliten tenofovirdifosfat. Tenofovirdifosfat hämmar HBV-replikation via infogande i virus-DNA av omvänt transkriptas för HBV vilket resulterar i DNA-kedjeavbrott.


Tenofovir uppvisar aktivitet specifik för hepatit B-virus och humant immunbristvirus (hiv‑1 och hiv‑2). Tenofovirdifosfat är en svag hämmare av däggdjurs-DNA-polymeras som inkluderar mitokondriellt DNA-polymeras γ och inga bevis föreligger för mitokondriell toxicitet in vitro baserat på flera analyser, inklusive mitokondriella DNA-analyser.


Antiviral aktivitet

Tenofoviralafenamids antivirala aktivitet utvärderades i HepG2-celler mot en panel av kliniska HBV‑isolat som representerar genotyperna A–H. EC50-värdena (50 % effektiv koncentration) för tenofoviralafenamid sträckte sig från 34,7 till 134,4 nM med ett totalt medelvärde för EC50 på 86,6 nM. CC50 (50 % cytotoxicitetskoncentration) i HepG2-celler var > 44 400 nM.


Resistens

I en poolad analys av patienter som fick Vemlidy, utfördes sekvensanalys på parade HBV-isolat vid baslinjen och under behandling för patienter som antingen upplevde ett virologiskt genombrott (två på varandra följande besök med HBV DNA ≥ 69 IE/ml efter att ha varit < 69 IE/ml eller 1,0 log10 eller större ökning av HBV DNA från lägsta värdet) eller patienter med HBV DNA ≥ 69 IE/ml vid vecka 96 eller vid tidigt avbrott i eller efter vecka 24. I analyser vid vecka 48 (N = 20) och vecka 96 (N = 72) identifierades inga aminosyrasubstitutioner associerade med resistens mot Vemlidy i dessa isolat (genotypiska och fenotypiska analyser).


Korsresistens

Den antivirala aktiviteten för tenofoviralafenamid utvärderades mot en panel av isolat som innehöll mutationer av nukleosida/nukleotida omvänt transkriptashämmare i HepG2-celler. HBV-isolat som uttrycker rtV173L-, rtL180M- och rtM204V/I-substitutioner associerade med resistens mot lamivudin var fortsatt känsliga mot tenofoviralafenamid (< 2-faldig förändring av EC50). HBV-isolat som uttrycker rtL180M-, rtM204V- plus rtT184G-, rtS202G- eller rtM250V-substitutioner associerade med resistens mot entecavir var fortsatt känsliga mot tenofoviralafenamid. HBV-isolat som uttrycker enstaka rtA181T-, rtA181V- eller rtN236T-substitutioner associerade med resistens mot adefovir var fortsatt känsliga mot tenofoviralafenamid. Dock uppvisade HBV-isolatet som uttrycker rtA181V plus rtN236T minskad känslighet mot tenofoviralafenamid (3,7-faldig förändring av EC50). Den kliniska relevansen för dessa substitutioner är inte känd.


Kliniska data

Effekt och säkerhet av Vemlidy hos patienter med kronisk hepatit B baseras på 48- och 96-veckors data från två randomiserade dubbelblinda aktivt kontrollerade studier, GS‑US‑320‑0108 (”Studie 108”) och GS‑US‑320‑0110 (”Studie 110”). Säkerheten av Vemlidy stöds också av poolade data från patienter i studierna 108 och 110, som stod kvar på blindad behandling från vecka 96 till och med vecka 120 och dessutom från patienter i den öppna fasen av studierna 108 och 110 från vecka 96 till och med vecka 120 (N = 361 stod kvar på Vemlidy; N = 180 bytte från tenofovirdisoproxilfumarat till Vemlidy vid vecka 96).


I Studie 108 randomiserades HBeAg‑negativa behandlingsnaiva och behandlingserfarna patienter med kompenserad leverfunktion i förhållandet 2:1 för att få Vemlidy (25 mg; N = 285) en gång dagligen eller tenofovirdisoproxilfumarat (300 mg; N = 140) en gång dagligen. Genomsnittsåldern var 46 år, 61 % var män, 72 % var asiater, 25 % var vita och 2 % (8 försökspersoner) var svarta 24 % respektive 38 % och 31 % hade HBV-genotyp B respektive C och D. 21 % var behandlingserfarna (tidigare behandling med orala antivirala medel, inklusive entecavir (N = 41), lamivudin (N = 42), tenofovirdisoproxilfumarat (N = 21) eller annat (N = 18)). Vid baslinjen var genomsnittlig HBV DNA i plasma 5,8 log10 IE/ml, genomsnittligt ALAT i serum 94 U/l och 9 % av patienterna hade en anamnes med cirros.


I Studie 110 randomiserades HBeAg‑positiva behandlingsnaiva och behandlingserfarna patienter med kompenserad leverfunktion i förhållandet 2:1 för att få Vemlidy (25 mg; N = 581) en gång dagligen eller tenofovirdisoproxilfumarat (300 mg; N = 292) en gång dagligen. Genomsnittsåldern var 38 år, 64 % var män, 82 % var asiater, 17 % var vita och < 1 % (5 försökspersoner) var svarta. 17 % respektive 52 % och 23 % hade HBV-genotyp B respektive C och D. 26 % var behandlingserfarna (tidigare behandling med orala antivirala medel, inklusive adefovir (N = 42), entecavir (N = 117), lamivudin (N = 84), telbivudin (N = 25), tenofovirdisoproxilfumarat (N = 70) eller annat (N = 17)). Vid baslinjen var genomsnittlig HBV DNA i plasma 7,6 log10 IE/ml, genomsnittligt ALAT i serum 120 U/l och 7 % av patienterna hade en anamnes med cirros.


Det primära effektmåttet i båda studierna var andelen patienter med HBV DNA-nivåer i plasma som understeg 29 IE/ml vid vecka 48. Vemlidy uppfyllde kriterierna för ”non-inferiority” då HBV DNA på under 29 IE/ml uppnåddes vid jämförelse med tenofovirdisoproxilfumarat.


Behandlingsresultaten från Studie 108 och Studie 110 till och med vecka 48 presenteras i tabell 3 och tabell 4.


Tabell 3: Effektparametrar för HBV DNA vecka 48a


Studie 108 (HBeAg‑negativa)

Studie 110 (HBeAg‑positiva)


Vemlidy
(N = 285)

TDF
(N = 140)

Vemlidy
(N = 581)

TDF
(N = 292)

HBV DNA < 29 IE/ml

94 %

93 %

64 %

67 %

Behandlingsskillnadb

1,8 % (95 % KI = ‑3,6 % till 7,2 %)

‑3,6 % (95 % KI = ‑9,8 % till 2,6 %)

HBV DNA ≥ 29 IE/ml

2 %

3 %

31 %

30 %

HBV DNA vid baslinjen

< 7 log10 IU/mL

≥ 7 log10 IU/mL

96 % (221/230)

85 % (47/55)

92 % (107/116)

96 % (23/24)

Ej rel.

Ej rel.

HBV DNA vid baslinjen

< 8 log10 IU/mL

≥ 8 log10 IU/mL

Ej rel.

Ej rel.

82 % (254/309)

43 % (117/272)

82 % (123/150)

51 % (72/142)

Nukleosidnaivac

Nukleosiderfarna

94 % (212/225)

93 % (56/60)

93 % (102/110)

93 % (28/30)

68 % (302/444)

50 % (69/137)

70 % (156/223)

57 % (39/69)

Inga virologiska data vecka 48

4 %

4 %

5 %

3 %

Avbruten behandling med studieläkemedel till följd av bristande effekt

0

0

< 1 %

0

Avbruten behandling med studieläkemedel till följd av biverkningar eller dödsfall

1 %

1 %

1 %

1 %

Avbruten behandling med studieläkemedel till följd av andra orsakerd

2 %

3 %

3 %

2 %

Saknade data under fönster men på studieläkemedel

< 1 %

1 %

< 1 %

0

Ej rel. = Ej relevant

TDF = tenofovirdisoproxilfumarat

a. Saknas = felanalys.

b. Justerat efter HBV DNA-kategorier i plasma vid baslinje och statusstrata för oral antiviral behandling.

c. Behandlingsnaiva försökspersoner fick < 12 veckor med oral antiviral behandling med någon nukleosid eller nukleotidanalog inklusive tenofovirdisoproxilfumarat eller tenofoviralafenamid.

d. Inkluderar patienter som avbröt behandlingen av andra orsaker än biverkningar, dödsfall eller bristande effekt, t.ex. drog tillbaka sitt medgivande, fullföljde inte studien osv.


Tabell 4: Ytterligare effektparametrar vecka 48a


Studie 108 (HBeAg‑negativa)

Studie 110 (HBeAg‑positiva)


Vemlidy
(N = 285)

TDF
(N = 140)

Vemlidy
(N = 581)

TDF
(N = 292)

ALAT

Normaliserat ALAT (centrallaboratorium)b

83 %

75 %

72 %

67 %

Normaliserat ALAT (AASLD)c

50 %

32 %

45 %

36 %

Serologi

HBeAg-förlust/serokonversiond

Ej rel.

Ej rel.

14 %/10 %

12 %/8 %

HBsAg-förlust/serokonversion

0/0

0/0

1 %/1 %

< 1 %/0

Ej rel. = Ej relevant

TDF = tenofovirdisoproxilfumarat

a. Saknas = felanalys.

b. Den population som användes för analys av ALAT-normalisering inkluderade bara patienter med ALAT över den övre normalgränsen (ULN) för centrallaboratorieintervallet vid baslinjen. Centrallaboratorie-ULN för ALAT är ≤ 43 U/L för män i åldern 18 till < 69 år och ≤ 35 U/L för män ≥ 69 år, respektive ≤ 34 U/L för kvinnor 18 till < 69 år och ≤ 32 U/L för kvinnor ≥ 69 år.

c. Den population som användes för analys av ALAT-normalisering inkluderade bara patienter med ALAT över den övre normalgränsen (ULN) för American Association of the Studie of Liver Diseases (AASLD) kriterier (> 30 U/L för män och > 19 U/L för kvinnor) vid baslinjen.

d. Den population som användes för serologianalys inkluderade bara patienter med statusen antigen- (HBeAg-) positiv och antikropps- (HBeAb-) negativ eller saknas vid baslinjen.


Erfarenhet efter 48 veckor i Studie 108 och Studie 110

I vecka 96 kvarstod såväl viral suppression som biokemiska och serologiska responser vid fortsatt behandling med tenofoviralafenamid (se tabell 5).


Tabell 5: HBV DNA och ytterligare effektparametrar vecka 96a


Studie 108 (HBeAg‑negativa)

Studie 110 (HBeAg‑positiva)


Vemlidy
(N = 285)

TDF
(N = 140)

Vemlidy
(N = 581)

TDF
(N = 292)

HBV DNA < 29 IU/ml

90 %

91 %

73 %

75 %

HBV DNA vid baslinjen

< 7 log10 IU/mL

≥ 7 log10 IU/mL

90 % (207/230)

91 % (50/55)

91 % (105/116)

92 % (22/24)

Ej rel.

Ej rel.

HBV DNA vid baslinjen

< 8 log10 IU/mL

≥ 8 log10 IU/mL

Ej rel.

Ej rel.

84 % (260/309)

60 % (163/272)

81 % (121/150)

68 % (97/142)

Nukleosidnaivab

Nukleosiderfarna

90 % (203/225)

90 % (54/60)

92 % (101/110)

87 % (26/30)

75 % (331/444)

67 % (92/137)

75 % (168/223)

72 % (50/69)

ALAT

Normaliserat ALAT (centrallab.)c

Normaliserat ALAT (AASLD)d


81 %


50 %


71 %


40 %


75 %


52 %


68 %


42 %

Serologi

HBeAG-förlust/serokonversione

Ej rel.

Ej rel.

22 %/18 %

18 %/12 %

HBsAG-förlust/serokonversion

<1 %/ <1 %

0/0

1 %/1 %

1 %/0

Ej rel. = Ej relevant

TDF = tenofovirdisoproxilfumarat

a. Saknas = felanalys.

b. Behandlingsnaiva försökspersoner fick < 12 veckor med oral antiviral behandling med någon nukleosid eller nukleotidanalog inklusive tenofovirdisoproxilfumarat eller tenofoviralafenamid.

c. Den population som användes för analys av ALAT-normalisering inkluderade bara patienter med ALAT över ULN för centrallaboratorieintervallet vid baslinjen. Centrallaboratorie-ULN för ALAT är ≤ 43 U/L för män i åldern 18 till < 69 år och ≤ 35 U/L för män ≥ 69 år, respektive ≤ 34 U/L för kvinnor 18 till < 69 år och ≤ 32 U/L för kvinnor ≥ 69 år.

d. Den population som användes för analys av ALAT-normalisering inkluderade bara patienter med ALAT över ULN för AASLD-kriterier (> 30 U/l för män och > 19 U/l för kvinnor) vid baslinjen.

e. Den population som användes för serologianalys inkluderade bara patienter med statusen antigen- (HBeAg-) positiv och antikropps- (HBeAb-) negativ eller saknas vid baslinjen.


Förändringar i mätningar av bentäthet

I båda studierna associerades tenofoviralafenamid med mindre genomsnittliga procentuella minskningar av bentätheten (BMD; enligt mätningar med dubbelenergi-röntgenabsorptiometri [DXA] av höft och ländrygg) jämfört med tenofovirdisoproxilfumarat efter 96 veckors behandling. 


Hos patienter som stod kvar på blindad behandling efter vecka 96 var den procentuella förändringen i BMD, i varje grupp vid vecka 120 likartad den procentuella förändringen vid vecka 96. I den öppna fasen i båda studierna var den genomsnittliga, procentuella förändringen i BMD från vecka 96 till vecka 120 hos patienter som stod kvar på Vemlidy +0,6 % i ländryggen och 0 % i total höft, jämfört med +1,7 % i ländryggen och +0,6 % i total höft för de patienter som bytte från tenofovirdisoproxilfumarat till Vemlidy vid vecka 96.


Förändringar i mätningar av njurfunktion

I båda studierna associerades tenofoviralafenamid med mindre förändringar av njursäkerhetsparametrarna (mindre minskningar i median av uppskattat CrCl enligt Cockcroft-Gault och mindre procentuella ökningar i median av förhållandet mellan retinolbindande protein i urin och kreatinin och mellan beta‑2‑mikroglobulin i urin och kreatinin) jämfört med tenofovirdisoproxilfumarat efter 96 veckors behandling (se även avsnitt Varningar och försiktighet).


Hos patienter som stod kvar på blindad behandling efter vecka 96 i studierna 108 och 110, var förändringarna från baslinjen av renala laboratorieparametervärden i varje grupp vid vecka 120 likartade den procentuella förändringen vid vecka 96. I den öppna fasen av studierna 108 och 110 var den genomsnittliga (± SD) förändringen i serumkreatinin -0,002 (0,10) mg/dl från vecka 96 till vecka 120 hos de patienter som stod kvar på Vemlidy, jämfört med –0,008 (0,09) mg/dl hos de patienter som bytte från tenofovirdisoproxilfumarat till Vemlidy vid vecka 96. I den öppna fasen var den genomsnittliga förändringen i eGFR-0,6 ml/min från vecka 96 till vecka 120 hos patienter som stod kvar på Vemlidy, jämfört med +1,8 ml/min hos patienter som bytte från tenofovirdisoproxilfumarat till Vemlidy vid vecka 96.


Pediatrisk population

Europeiska läkemedelsmyndigheten har senarelagt kravet att skicka in studieresultat för Vemlidy för en eller flera grupper av den pediatriska populationen för behandling av kronisk hepatit B (information om pediatrisk användning finns i avsnitt Dosering och Farmakokinetik).

Farmakokinetik

Absorption

Efter oral administrering av Vemlidy under fastande tillstånd till vuxna patienter med kronisk hepatit B observerades maximal plasmakoncentration av tenofoviralafenamid cirka 0,48 timmar efter dosering. Baserat på en populationsfarmakokinetisk fas 3-analys av försökspersoner med kronisk hepatit B var det genomsnittliga medelvärdet för AUC0–24 vid steady state för tenofoviralafenamid (N = 698) och tenofovir (N = 856) 0,22 µg•tim/ml respektive 0,32 µg•tim/ml. Cmax vid steady state för tenofoviralafenamid och tenofovir var 0,18 respektive 0,02 µg/ml. I förhållande till fastande tillstånd ledde administrering av en enkeldos av Vemlidy med en måltid med hög fetthalt till en ökning på 65 % av tenofoviralafenamidexponeringen.


Distribution

Bindningen av tenofoviralafenamid till humana plasmaproteiner i prover insamlade under kliniska studier var cirka 80 %. Bindningen av tenofovir till humana plasmaproteiner understiger 0,7 % och är oberoende av koncentration i intervallet 0,01–25 μg/ml.


Metabolism

Metabolism är en väsentlig elimineringsväg för tenofoviralafenamid hos människa och står för > 80 % av en oral dos. In vitro-studier har visat att tenofoviralafenamid metaboliseras till tenofovir (huvudsaklig metabolit) av karboxylesteras‑1 i hepatocyter och av cathepsin A i perifera mononukleära blodkroppar (PBMC) och makrofager. Tenofoviralafenamid hydrolyseras in vivo i celler för att bilda tenofovir (huvudsaklig metabolit) som fosforyleras till den aktiva metaboliten tenofovirdifosfat.


Tenofoviralafenamid metaboliseras inte in vitro av CYP1A2, CYP2C8, CYP2C9, CYP2C19 eller CYP2D6. Tenofoviralafenamid metaboliseras minimalt av CYP3A4.


Eliminering

Utsöndring via njurarna av intakt tenofoviralafenamid är en mindre väg då < 1 % av dosen elimineras i urinen. Tenofoviralafenamid elimineras främst vid metabolism till tenofovir. Medianvärdet för halveringstiden i plasma för tenofoviralafenamid och tenofovir är 0,51 respektive 32,37 timmar. Tenofovir elimineras från kroppen via njurarna, både via glomerulär filtrering och via aktiv tubulär sekretion.


Linjäritet/icke-linjäritet

Tenofoviralafenamidexponeringar är dosproportionella i dosintervallet 8 till 125 mg.


Farmakokinetik hos särskilda populationer

Ålder, kön och etnicitet

Inga kliniskt relevanta skillnader i farmakokinetiken till följd av ålder eller etnicitet har identifierats. Skillnader i farmakokinetiken till följd av kön betraktades inte som kliniskt relevanta.


Nedsatt leverfunktion

Hos patienter med gravt nedsatt leverfunktion är de totala koncentrationerna av tenofoviralafenamid och tenofovir i plasma lägre än vad som kan observeras hos försökspersoner med normal leverfunktion. Vid korrigering för proteinbindning liknar de obundna (fria) koncentrationerna av tenofoviralafenamid i plasma varandra hos försökspersoner med gravt nedsatt leverfunktion och försökspersoner med normal leverfunktion.



Nedsatt njurfunktion

Inga kliniska relevanta skillnader i farmakokinetiken för tenofoviralafenamid och tenofovir observerades mellan friska försökspersoner och försökspersoner med gravt nedsatt njurfunktion (uppskattat CrCl > 15, men < 30 ml/min) i studier på tenofoviralafenamid.


Pediatrisk population

Farmakokinetiken för tenofoviralafenamid och tenofovir utvärderas hos hiv‑1‑infekterade, behandlingsnaiva ungdomar som fick tenofoviralafenamid (10 mg) med elvitegravir, kobicistat och emtricitabin som en fast doskombinationstablett (E/C/F/TAF; Genvoya). Inga kliniskt relevanta skillnader i farmakokinetiken för tenofoviralafenamid eller tenofovir mellan unga och vuxna hiv‑1‑infekterade försökspersoner observerades.

Prekliniska uppgifter

Icke-kliniska studier på råttor och hundar har visat att skelett och njurar är de primära målorganen för toxicitet. Toxisk påverkan på skelettet observerades som minskad bentäthet hos råttor och hundar vid exponering för tenofovir som var minst fyra gånger större än vad som förväntas efter administrering av tenofoviralafenamid. En minimal infiltration av histiocyter återfanns i ögat på hundar vid exponering för tenofoviralafenamid och tenofovir som var cirka 4 respektive 17 gånger större än vad som förväntas efter administrering av tenofoviralafenamid.


Tenofoviralafenamid var varken mutagent eller klastogent i konventionella gentoxiska analyser.


Då det föreligger en lägre exponering för tenofovir hos råttor och möss efter administration av tenofoviralafenamid jämfört med tenofovirdisoproxilfumarat utfördes karcinogenicitetsstudier och en peri-postnatal studie på råttor bara på tenofovirdisoproxilfumarat. Inga särskilda risker för människor framkom under de konventionella studierna rörande den karcinogena potentialen för tenofovirdisoproxil (som fumarat) och toxicitet för reproduktion och utveckling för tenofovirdisoproxil (som fumarat) eller tenofoviralafenamid. Studier på reproduktionstoxikologiska effekter hos råttor och kaniner visade inga effekter på parametrar rörande parning, fertilitet, graviditet eller foster. Tenofovirdisoproxilfumarat minskade dock viabilitet och vikt hos avkomman i peri-postnatala toxicitetsstudier vid doser som var toxiska för moderdjuret. En långtidsstudie på oral karcinogenicitet hos möss visade en låg förekomst av duodenala tumörer, vilka ansågs sannolikt vara relaterade till höga lokala koncentrationer i magtarmkanalen vid en hög dos på 600 mg/kg/dag. Mekanismen bakom tumörbildning hos möss och den potentiella relevansen för människor är okända.

Innehåll

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

Varje filmdragerad tablett innehåller tenofoviralafenamidfumarat motsvarande 25 mg tenofoviralafenamid.


Hjälpämne med känd effekt

Varje tablett innehåller 95 mg laktos (som monohydrat).


Förteckning över hjälpämnen

Tablettkärna

Laktosmonohydrat

Mikrokristallin cellulosa (E460(i))

Kroskarmellosnatrium (E468)

Magnesiumstearat (E470b)


Filmdragering

Polyvinylalkohol (E1203)

Titandioxid (E171)

Makrogol (E1521)

Talk (E553b)

Gul järnoxid (E172)

Blandbarhet

Ej relevant.

Hållbarhet, förvaring och hantering

Hållbarhet

4 år.


Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras i originalförpackningen. Fuktkänsligt. Tillslut burken väl.


Särskilda anvisningar för destruktion

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Förpackningsinformation

Filmdragerad tablett 25 mg Gula, runda, filmdragerade tabletter, 8 mm i diameter, präglade med ”GSI” på en sida av tabletten och ”25” på den andra sidan av tabletten.
30 tablett(er) burk (fri prissättning), EF

Följande produkter har även parallelldistribuerade förpackningar:
Filmdragerad tablett 25 mg

Hitta direkt i texten
Av