Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Företaget deltar inte i Fass, därför finns endast begränsad information om läkemedlet.

Fosamax Veckotablett

(Parallellimporterat)
Arrow Läkemedel AB

Tablett 70 mg
Avregistreringsdatum: 2010-11-03 (Tillhandahålls ej)

Blisterkartan är märkt både Fosamax och Fosamax Veckotablett. Blisterkartan saknar klistermärke för kalender

Bisfosfonat, för behandling av skelettsjukdomar

Visa information om det parallellimporterade läkemedlet
Aktiv substans:
ATC-kod: M05BA04
För information om det avregistrerade läkemedlet omfattas av Läkemedelsförsäkringen, kontakta Läkemedelsförsäkringen.
Läs mer om avregistrerade läkemedel

Fass-text

Texten nedan gäller för:
Fosamax® Veckotablett tablett 70 mg

FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2018-06-25

Texten nedan hämtas från Fass-texten för Fosamax® Veckotablett, MSD, förutom avsnitten Innehåll och Förpackningsinformation som avser Fosamax Veckotablett, Arrow Läkemedel AB.

Indikationer

Fosamax Veckotablett är avsett för behandling av postmenopausal osteoporos. Det minskar risken för kot- och höftfrakturer.

Kontraindikationer

  • Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i Innehåll.

  • Esofagusförändringar och andra faktorer som fördröjer esofagustömning, såsom striktur eller akalasi.

  • Oförmåga att stå eller sitta upprätt i minst 30 minuter.

  • Hypokalcemi.

Dosering

Den rekommenderade dosen är en 70 mg tablett en gång per vecka.


Om patienterna glömmer att ta en dos av Fosamax Veckotablett ska de instrueras att ta tabletten morgonen efter att de kommit ihåg. De ska inte ta två tabletter samma dag, utan bör återgå till att ta en tablett per vecka, på den veckodag som de ursprungligen valt.


Den optimala behandlingstiden med bisfosfonater mot osteoporos är inte fastställd. Behovet av fortsatt behandling bör utvärderas kontinuerligt baserat på en individuell nytta-risk bedömning för varje patient, i synnerhet efter en behandlingstid på 5 år eller mer.


Äldre

I kliniska studier fanns ingen åldersrelaterad skillnad med avseende på effekt- eller säkerhetsprofilerna för alendronat. Därför är ingen dosjustering nödvändig för äldre.


Nedsatt njurfunktion

Ingen dosjustering är nödvändig hos patienter med kreatininclearance över 35 ml/min. Alendronat rekommenderas inte till patienter med nedsatt njurfunktion där kreatininclearance är under 35 ml/min, eftersom erfarenhet saknas.


Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för Fosamax Veckotablett för barn under 18 års ålder har inte fastställts. Detta läkemedel ska inte användas av barn under 18 års ålder. Tillgänglig information för alendronatsyra hos pediatrisk population finns i avsnittet Farmakodynamik.


Administreringssätt

Oral användning.


För att uppnå tillfredsställande absorption av alendronat:


Fosamax Veckotablett skall endast tas med vanligt vatten minst 30 minuter före dagens första mål, dryck eller andra läkemedel. Andra drycker (inklusive mineralvatten), mat och vissa läkemedel minskar troligen absorptionen av alendronat (se Interaktioner).


För att underlätta transport till magsäcken och därmed minska risken för irritation/biverkningar lokalt och i esofagus (se Varningar och försiktighet):


  • Fosamax Veckotablett ska endast sväljas med ett helt glas vatten (inte mindre än 200 ml) vid uppstigandet.

  • Fosamax Veckotablett ska endast sväljas hela. Patienterna ska inte krossa eller tugga tabletten eller låta tabletten lösas upp i munnen på grund av risken för sår i munhåla/svalg.

  • Patienterna ska inte ligga ner inom 30 minuter efter att de tagit Fosamax Veckotablett och fram till efter dagens första mål.

  • Fosamax Veckotablett ska inte tas vid sänggående eller före uppstigande för dagen.

Patienterna bör få tillägg av kalcium och D-vitamin, om kostintaget är otillräckligt (se Varningar och försiktighet).


Fosamax Veckotablett 70 mg har inte undersökts vid behandling av kortikosteroidinducerad osteoporos.

Varningar och försiktighet

Biverkningar i den övre gastrointestinala kanalen

Alendronat kan orsaka lokal irritation i slemhinnan i övre delen av den gastrointestinala kanalen. Eftersom det finns en risk för försämring av den underliggande sjukdomen, ska försiktighet iakttas när alendronat ges till patienter med aktiva problem i övre gastrointestinala kanalen, såsom dysfagi, esofagussjukdom, gastrit, duodenit, sår eller vid nyligen genomgången (under det senaste året) allvarlig gastrointestinal sjukdom såsom magsår, aktiv gastrointestinal blödning eller kirurgiska ingrepp i övre gastrointestinala kanalen andra än pyloroplastik (se Kontraindikationer). Hos patienter med känd Barretts esofagus bör förskrivare väga risk/nytta-balansen med alendronat för varje enskild patient.


Esofagusbiverkningar (i vissa fall allvarliga och där sjukhusvård har krävts) såsom esofagit, esofagussår och esofaguserosion, i sällsynta fall följt av esofagusstriktur har rapporterats hos patienter under behandling med alendronat. Läkare bör därför vara uppmärksamma på varje tecken eller symtom på eventuell esofagusreaktion. Patienterna bör instrueras att sätta ut alendronat och söka läkarvård om de utvecklar symtom på esofagusirritation såsom dysfagi, sväljningssmärta, retrosternal smärta eller nytillkommen/förvärrad halsbränna (se Biverkningar).


Risken för svåra esofagusbiverkningar tycks vara större hos patienter som inte tar alendronat på rätt sätt och/eller fortsätter ta Fosamax Veckotablett efter det att de fått symtom som tyder på esofagusirritation. Det är mycket viktigt att fullständiga doseringsinstruktioner ges till och förstås av patienten (se Dosering). Patienterna bör informeras om att risken för esofagusproblem kan öka om de inte följer dessa instruktioner.


Trots att ingen ökad risk har observerats i omfattande kliniska studier, har det efter godkännandet rapporterats om sällsynta fall av ventrikel- och duodenalsår, varav några svåra och med komplikationer (se Biverkningar).


Osteonekros i käken

Osteonekros i käken, vanligtvis i samband med tandutdragning och/eller lokala infektioner (inkluderande osteomyelit) har rapporterats hos cancerpatienter som får behandling med bland annat bisfosfonater, framförallt intravenöst. Flera av dessa patienter behandlades också med kemoterapi och kortikosteroider. Osteonekros i käken har också rapporterats hos patienter med osteoporos som behandlats med bisfosfonater oralt.


Följande riskfaktorer bör beaktas vid bedömning av en individs risk att utveckla osteonekros i käken:

  • potensen av bisfosfonaten (högst för zoledronsyra), administreringsväg (se ovan) och kumulativ dos

  • cancer, cytostatikabehandling, strålbehandling, kortikosteroider, angiogeneshämmare, rökning

  • tidigare tandsjukdomar, dålig munhygien, parodontal sjukdom, invasiva tandingrepp och dåligt anpassad tandprotes.

En tandundersökning med lämplig förebyggande tandvård bör övervägas innan behandling med orala bisfosfonater påbörjas hos patienter med dålig tandstatus.


Under behandling bör dessa patienter om möjligt undvika invasiva tandingrepp. För patienter som utvecklar osteonekros i käken under tiden de behandlas med bisfosfonater kan tillståndet exacerberas av tandkirurgi. För patienter som behöver genomgå tandingrepp, finns inga data tillgängliga som ger indikation om avbruten behandling med bisfosfonater minskar risken för osteonekros i käken. Klinisk värdering av behandlande läkare ska styra behandlingsplanen för varje patient grundat på risk/nyttabedömningen för den enskilde patienten.


Vid bisfosfonatbehandling bör alla patienter uppmuntras att upprätthålla en god munhygien, genomgå regelbundna tandkontroller och rapportera eventuella orala symtom som dental rörlighet, smärta eller svullnad.


Osteonekros i den yttre hörselgången

Osteonekros i den yttre hörselgången har rapporterats vid användning av bisfosfonater, främst i samband med långvarig terapi. Möjliga riskfaktorer för osteonekros i den yttre hörselgången är bland annat steroidanvändning och kemoterapi och/eller lokala riskfaktorer såsom infektion eller trauma. Risken för osteonekros i den yttre hörselgången bör övervägas hos patienter som får bisfosfonater och som uppvisar öronsymtom såsom smärta eller flytning, eller kroniska öroninfektioner.


Muskuloskeletal smärta

Ben-, led- och/eller muskelvärk har rapporterats hos patienter som använder bisfosfonater. Enligt erfarenhet efter marknadsföring har dessa symtom i sällsynta fall varit allvarliga och/eller hämmat det dagliga livet (se Biverkningar). Tiden till att symtomen uppstod varierade från en dag till flera månader efter påbörjad behandling. Efter avbruten behandling lindrades symtomen hos de flesta patienterna. Hos vissa patienter återkom symtomen då samma läkemedel eller en annan bisfosfonat sattes in igen.


Atypiska femurfrakturer

Atypiska subtrokantära och diafysära femurfrakturer har rapporterats vid behandling med bisfosfonater, främst hos patienter som behandlats under lång tid mot osteoporos. Dessa tvärgående eller korta, sneda frakturer kan inträffa var som helst längs femur, från strax under den mindre trokantern till strax ovanför epikondylerna.

Frakturerna inträffar efter minimalt eller inget trauma och en del patienter upplever smärta i lår eller ljumske, ofta förenat med röntgenologisk stressfraktur, veckor till månader före den kompletta femurfrakturen.

Frakturerna är ofta bilaterala, därför bör motsatt femur undersökas hos patienter som behandlats med bisfosfonater och som har ådragit sig en fraktur i femurskaftet. Dålig läkning av dessa frakturer har också rapporterats. Utsättning av bisfosfonatbehandling hos patienter med misstänkt atypisk femurfraktur bör övervägas i avvaktan på utvärdering av patienten och baseras på en individuell nytta-risk-bedömning.


Patienter som behandlas med bisfosfonater bör uppmanas att rapportera smärta i lår, höft eller ljumske och varje patient med sådana symptom bör utredas med frågeställningen inkomplett femurfraktur.


Nedsatt njurfunktion

Alendronat rekommenderas inte till patienter med nedsatt njurfunktion där kreatininclearance är lägre än 35 ml/min (se Dosering).


Metabolism av ben och mineral

Andra orsaker till osteoporos än östrogenbrist och åldrande bör beaktas.


Hypokalcemi måste åtgärdas innan behandling med alendronat inleds (se Kontraindikationer). Andra störningar i mineralmetabolismen (såsom D-vitaminbrist och hypoparatyreoidism) bör också behandlas effektivt innan behandling påbörjas. Hos patienter med dessa tillstånd bör serum kalcium och symtom på hypokalcemi kontrolleras under behandling med Fosamax.


På grund av den positiva effekten av alendronat på ökningen av benmineraliseringen, kan minskningar av S-kalcium och S-fosfat uppträda, särskilt hos patienter som använder kortikosteroider och hos vilka kalciumabsorbtionen kan vara nedsatt. Dessa är vanligtvis små och asymtomatiska. Dock har det i sällsynta fall rapporterats om symtomatisk hypokalcemi, som tillfälligtvis har varit allvarlig och ofta uppträtt hos patienter med predisponerade tillstånd (t ex hypoparatyreoidism, vitamin D-brist och vid kalciummalabsorption). Det är därför extra viktigt att se till att patienter som använder kortikosteroider har ett tillräckligt intag av kalcium och D-vitamin.


Hjälpämnen

Detta läkemedel innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukosgalaktosmalabsorption.

Interaktioner

Vid samtidigt intag, är det troligt att mat och dryck (inklusive mineralvatten), kalcium­supplement, antacida och vissa perorala läkemedel påverkar absorptionen av alendronat. Därför måste patienterna vänta minst 30 minuter efter intag av alendronat innan något annat peroralt läkemedel tas (se Dosering och Farmakokinetik).


Inga andra kliniskt signifikanta läkemedelsinteraktioner förväntas. Ett antal patienter i de kliniska studierna fick östrogen (intravaginalt, transdermalt eller peroralt) samtidigt med alendronat. Inga biverkningar kunde relateras till kombinationsbehandlingen.


NSAID-användning associeras med gastrointestinal irritation, bör försiktighet iakttas vid samtidig användning med alendronat.


Specifika interaktionsstudier har inte utförts, men alendronat användes i kliniska studier samtidigt med en mängd andra vanligen förskrivna läkemedel utan belägg för kliniskt ogynnsamma interaktioner.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Det finns inga eller begränsad mängd data från användningen av alendronat hos gravida kvinnor. Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter. Alendronat givet till dräktiga råttor orsakade hypokalcemirelaterad dystoki (se Prekliniska uppgifter).

Fosamax ska inte användas under graviditet.

Amning  (Läs mer om amning)

Det är okänt om alendronat/metaboliter utsöndras i bröstmjölk. En risk för det nyfödda barnet/spädbarnet kan inte uteslutas. Fosamax Veckotablett ska inte användas under amning.

Trafik

Fosamax Veckotablett har ingen eller försumbar direkt effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Patienter kan uppleva vissa biverkningar (till exempel dimsyn, yrsel och svår ben-, muskel- eller ledsmärta (se Biverkningar)) som kan påverka förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

I en ettårsstudie på postmenopausala kvinnor med osteoporos var de övergripande säkerhetsprofilerna för Fosamax Veckotablett en gång per vecka (n=519) och alendronat 10 mg dagligen (n=370) likvärdiga.


I två nästintill identiskt utformade treårsstudier, med postmenopausala kvinnor (alendronat 10 mg: n=196, placebo: n=397) var de övergripande säkerhetsprofilerna för alendronat 10 mg dagligen och placebo likvärdiga.


Biverkningar som rapporterades av prövarna som möjligt, troligt eller definitivt relaterade till läkemedlet presenteras nedan om de förekom hos ≥1% i någon av behandlingsgrupperna i ettårsstudien eller hos ≥1% av patienterna som behandlades med alendronat 10 mg per dag och med en incidens högre än hos patienter som behandlades med placebo i treårsstudierna.

 

Ettårsstudien

Treårsstudierna

Fosamax Veckotablett

(n=519)

%

Alendronat

10 mg dagligen

(n=370)

%

Alendronat

10 mg dagligen

(n=196)

%

Placebo

(n=397)

%

Gastrointestinala

    

Buksmärta

3,7

3,0

6,6

4,8

Dyspepsi

2,7

2,2

3,6

3,5

Sura uppstötningar

1,9

2,4

2,0

4,3

Illamående

1,9

2,4

3,6

4,0

Bukspänning

1,0

1,4

1,0

0,8

Förstoppning

0,8

1,6

3,1

1,8

Diarré

0,6

0,5

3,1

1,8

Dysfagi

0,4

0,5

1,0

0,0

Flatulens

0,4

1,6

2,6

0,5

Gastrit

0,2

1,1

0,5

1,3

Magsår

0,0

1,1

0,0

0,0

Esofagussår

0,0

0,0

1,5

0,0

Muskuloskeletala

    

Muskuloskeletal smärta

(ben, muskel eller led)

2,9

3,2

4,1

2,5

Muskelkramp

0,2

1,1

0,0

1,0

Neurologiska

    

Huvudvärk

0,4

0,3

2,6

1,5


Tabell över biverkningar

Följande biverkningar har också rapporterats i kliniska studier och/eller efter godkännande:


Frekvenserna definieras som: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (>1/100, <1/10), mindre vanliga (>1/1 000, <1/100), sällsynta (>1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000 inklusive enskilda fall)

Organsystemet

Frekvens

Biverkning

Immunsystemet

Sällsynta

överkänslighetsreaktioner inklusive urtikaria och angioödem

Metabolism och nutrition

Sällsynta

symtomatisk hypokalcemi, ofta i samband med predisponerande tillstånd§

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga

huvudvärk, yrsel

Mindre vanliga

dysgeusi

Ögon

Mindre vanliga

ögoninflammation (uveit, sklerit eller episklerit)

Öron och balansorgan


Vanliga

vertigo

Mycket sällsynta

osteonekros i den yttre hörselgången (bisfosfonat klassbiverkning)

Magtarmkanalen

Vanliga

buksmärta, dyspepsi, förstoppning, diarré, flatulens, esofagussår*, dysfagi*, bukspänning, sura uppstötningar

Mindre vanliga

illamående, kräkningar, gastrit, esofagit*, esofaguserosioner*, melena

Sällsynta

esofagusstriktur*, sår i munhåla/svalg*, övre gastrointestinala PUB (perforation, sår, blödning)§

Hud och subkutan vävnad

Vanliga

alopeci, klåda

Mindre vanliga

hudutslag, erytem

Sällsynta

hudutslag med fotosensitivitet, allvarliga hudreaktioner inkluderande Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Mycket vanliga

muskuloskeletal smärta (ben, muskel eller led) vilken ibland kan vara svår§

Vanliga

ledsvullnad

Sällsynta

osteonekros i käken§, atypiska subtrokantära och diafysära femurfrakturer (bisfosfonat klassbiverkning)

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Vanliga

asteni, perifert ödem

Mindre vanliga

övergående symtom som vid en akutfasreaktion (myalgi, sjukdomskänsla och i sällsynta fall feber), vanligtvis i samband med behandlingsstart

§ Se Varningar och försiktighet

Frekvensen i kliniska studier var likvärdig i den aktiva kontrollgruppen respektive placebogruppen.

*Se Dosering och Varningar och försiktighet

Denna biverkning har rapporterats vid uppföljning efter marknadsintroduktionen. Frekvensen sällsynt beräknades från relevanta kliniska studier.

Överdosering

Symtom

Hypokalcemi, hypofosfatemi och övre gastrointestinala biverkningar såsom upprörd mage, halsbränna, esofagit, gastrit eller ulcus kan uppstå vid peroral överdosering.


Behandling

Specifik information gällande överdosering med alendronat finns inte tillgänglig. Mjölk eller antacida bör ges för att binda alendronat. På grund av risken för esofagusirritation bör kräkning inte framkallas och patienten hållas i upprätt ställning.

Se överdoseringskapitlet, Överdoseringskapitlet i FASS, på Fass.se.

Farmakodynamik

Verkningsmekanism

Den aktiva substansen i Fosamax Veckotablett, natriumalendronattrihydrat, är en bisfosfonat som hämmar osteoklasternas benresorption utan någon direkt effekt på benbildning. Prekliniska studier har påvisat preferens för lokalisering av alendronat till ställen där aktiv resorption sker. Osteoklasternas aktivitet hämmas, men bildning och bindning av osteoklasterna påverkas inte. Ben som bildas under behandling med alendronat är av normal kvalitet.


Klinisk effekt och säkerhet

Behandling av postmenopausal osteoporos


Osteoporos definieras som bentäthet vid höft eller ryggrad 2,5 standardavvikelser under medelvärdet för en normal ung population eller en tidigare lågenergifraktur oberoende av bentäthet.


Den terapeutiska ekvivalensen av Fosamax Veckotablett (n=519) och alendronat 10 mg dagligen (n=370) visades i en ettårig multicenterstudie hos postmenopausala kvinnor med osteoporos. Medelökningen från basvärdet av bentäthet i ländryggraden efter ett år var 5,1% (95% konfidensintervall: 4,8, 5,4%) i gruppen som fick 70 mg en gång i veckan och 5,4% (95% konfidensintervall: 5,0, 5,8%) i gruppen som fick 10 mg dagligen. Den genomsnittliga ökningen i bentäthet i gruppen som fick 70 mg en gång i veckan respektive gruppen 10 mg dagligen var 2,3% och 2,9% vid lårbenshalsen samt 2,9% och 3,1% över hela höftbenet. De två behandlingsgrupperna var också likartade med avseende på ökad bentäthet i andra delar av skelettet.


Effekterna av alendronat på bentäthet och frakturincidens hos postmenopausala kvinnor undersöktes i två initiala effektstudier med identisk utformning (n=994), likaväl som i Fracture Intervention Trial (FIT: n=6 459).


Ökningen av bentätheten med alendronat 10 mg dagligen jämfört med placebo i de initiala effektstudierna var efter tre år 8,8%, 5,9% och 7,8% i ryggrad, lårbenshals respektive trokanter. Total bentäthet i kroppen ökade också signifikant. Hos de patienter som behandlades med alendronat minskade andelen patienter som fick en eller flera kotfrakturer med 48% (alendronat 3,2% jämfört med placebo 6,2%). I den tvååriga förlängningen av dessa studier fortsatte bentätheten i ryggrad och trokanter att öka. Dessutom kvarstod bentätheten i lårbenshalsen och hela kroppen.


FIT-studien inkluderade två placebokontrollerade studier där alendronat gavs dagligen (5 mg dagligen i två år och 10 mg dagligen i ytterligare antingen ett eller två år).


  • FIT 1: En treårsstudie med 2 027 patienter vilka hade minst en kot(kompressions)fraktur före studiens start. I den här studien reducerade alendronat dagligen incidencen av ≥1 ny kotfraktur med 47% (alendronat 7,9% jämfört med placebo 15,0%). Dessutom, konstaterades en statistiskt signifikant reduktion av incidensen höftfrakturer (1,1% jämfört med 2,2%, en reduktion med 51%).

  • FIT 2: En fyraårsstudie med 4 432 patienter vilka hade låg benmassa men inte haft någon kotfraktur vid studiens start. I den här studien sågs en signifikant skillnad vid en subgruppsanalys av osteoporotiska kvinnor (37% av den globala populationen som motsvarar den ovan givna definitionen av osteoporos) i incidensen höftfrakturer (alendronat 1,0% jämfört med placebo 2,2%, en reduktion med 56%) och i incidensen ≥1 kotfraktur (2,9% jämfört med 5,8%, en reduktion med 50%).


Laboratorievärden

I kliniska studier sågs asymtomatiska, lätta och övergående sänkningar av S kalcium och S fosfat hos cirka 18 respektive 10% av patienterna som tog alendronat 10 mg/dag jämfört med 12 respektive 3% av dem som tog placebo. Dock var incidensen av minskningar i S-kalcium till <2,0 mmol/l och S-fosfat till <0,65 mmol/l jämförbar i de båda grupperna.


Pediatrisk population

Natriumalendronat har studerats hos ett litet antal patienter under 18 års ålder med osteogenesis imperfecta. Resultaten är otillräckliga för att stödja användning av natriumalendronat hos barn och ungdomar med osteogenesis imperfecta.

Farmakokinetik

Absorption

Jämfört med en intravenös referensdos, var den orala medelbiotillgängligheten för alendronat hos kvinnor 0,64% vid doser från 5 till 70 mg givna efter en natts fasta och två timmar före en standardiserad frukost. Biotillgängligheten minskade till uppskattade 0,46% och 0,39% när alendronat gavs en timme eller en halvtimme före en standardiserad frukost. I osteoporos­studier var alendronat effektivt när det gavs minst 30 minuter före den första måltiden eller drycken för dagen.


Biotillgängligheten var försumbar oavsett om alendronat gavs tillsammans med eller upp till två timmar efter en standardiserad frukost. Samtidig administrering av alendronat och kaffe eller apelsinjuice minskade biotillgängligheten med cirka 60%.


Hos friska personer, gav inte peroralt prednisolon (20 mg tre gånger dagligen i fem dagar) någon kliniskt meningsfull förändring av den perorala biotillgängligheten av alendronat (en medelökning från 20% till 44%).


Distribution

Studier på råttor visar att alendronat initialt distribueras till mjukdelar efter intravenös administrering av 1 mg/kg, men omdistribueras sedan snabbt till skelettet eller utsöndras i urinen. Medelvärdet för distributionsvolymen vid steady state, exklusive ben, är minst 28 liter hos människa. Koncentrationer av läkemedel i plasma efter terapeutiska perorala doser är för låga för analytisk detektion (<5 ng/ml). Bindningen till plasmaproteiner hos människa är cirka 78%.


Metabolism

Det finns inga belägg för att alendronat metaboliseras hos djur eller människa.


Eliminering

Efter en intravenös engångsdos av (14C)alendronat, utsöndrades cirka 50% av radioaktiviteten i urinen inom 72 timmar och ingen eller lite radioaktivitet återfanns i feces. Efter en intravenös engångsdos om 10 mg, var njurclearance av alendronat 71 ml/min och systemisk clearance översteg inte 200 ml/min. Plasmakoncentrationer minskade med mer än 95% inom 6 timmar efter intravenös administrering. Den slutgiltiga halveringstiden hos människa uppskattas att överstiga tio år, vilket avspeglar utsöndring av alendronat från skelettet. Alendronat utsöndras inte via syra-bas-transportsystemen i njurarna hos råttor och antas därför inte påverka utsöndringen av andra läkemedel via dessa system hos människa.


Nedsatt njurfunktion

Prekliniska studier visar att läkemedel som inte är lagrat i ben snabbt utsöndras i urinen. Hos djur kunde inga tecken på mättning av upptaget i ben ses efter kronisk dosering med kumulativa intravenösa doser upp till 35 mg/kg. Även om ingen klinisk information finns tillgänglig är det troligt att, som hos djur, elimination av alendronat via njuren kommer att minska hos patienter med nedsatt njurfunktion. Därför kan en något högre ackumulering av alendronat i ben förväntas hos patienter med nedsatt njurfunktion (se Dosering).

Prekliniska uppgifter

Gängse studier avseende allmäntoxicitet, genotoxicitet och karcinogenocitet visade inte några särskilda risker för människa. Studier på honråttor har visat att behandling med alendronat under dräktighet förknippades med dystoki under partus vilket relaterades till hypokalcemi. Studier där råttor gavs höga doser visade en ökad incidens av ofullständig benbildning hos foster. Relevansen för människa är okänd.

Innehåll

Avsnittet gäller för: Tablett 70 mg
Visa läkemedlets innehåll

Miljöpåverkan (Läs mer om miljöpåverkan)

Miljöinformationen för alendronsyra är framtagen av företaget MSD för ADROVANCE, Fosamax®, Fosamax® Veckotablett, Fosamax® mite, Fosavance®, Vantavo

Miljörisk: Användning av alendronsyra har bedömts medföra försumbar risk för miljöpåverkan.
Nedbrytning: Alendronsyra bryts ned långsamt i miljön.
Bioackumulering: Alendronsyra har låg potential att bioackumuleras.


Läs mer

Detaljerad miljöinformation


Environmental Risk Classification


Predicted Environmental Concentration (PEC)

PEC is calculated according to the following formula:


PEC (μg/L) = (A*109*(100-R))/(365*P*V*D*100) = 1.5*10-6*A(100-R)


PEC = 0.04 μg/L


Where:

A = 257 kg (total sold amount API in Sweden year 2016, data from QuintilesIMS).

R = 0 % removal rate (worst case assumption)

P = number of inhabitants in Sweden = 9 *106

V (L/day) = volume of wastewater per capita and day = 200 (ECHA default) (Ref. I)

D = factor for dilution of waste water by surface water flow = 10 (ECHA default) (Ref. I)


Predicted No Effect Concentration (PNEC)


Ecotoxicological studies

Green Algae (Selenastrum capricornutum) (OECD 201) (Ref. II):

EC50 72 h (yield) = 5.5 mg/L

EC50 72 h (growth rate) > 10 mg/L

NOEC = 4 mg/L


Crustacean, water flea (Daphnia magna):

Acute toxicity

EC50 48 h (mortality) = 170 mg/L (OECD 202) (Ref. III)


Chronic toxicity

NOEC 21 d (survival) = 4.7 mg/L (OECD 211) (Ref. IV)


Fish, fathead minnow (Pimephales promelas):

Acute toxicity

LC50 96 h (mortality) = 27 mg/L (OECD 203) (Ref. V)


Chronic toxicity

NOEC 32 d (growth) = 1.1 mg/L (OECD 210) (Ref. VI)


PNEC = 110 μg/L (1.1 mg/L / 10 based on the most sensitive NOEC for the fathead minnow and an assessment factor (AF) of 10)


Environmental risk classification (PEC/PNEC ratio)

PEC/PNEC =0.04/110 = 0.0004, i.e. PEC/PNEC ≤ .1 which justifies the phrase "Use of alendronate has been considered to result in insignificant environmental risk.”


Degradation

Biotic degradation

Inherent degradability:

Elimination of alendronate from the activated sludge test solutions occurred steadily over the 28-day test. Test substance concentrations decreased by 70.6% within 7 days and indicate that alendronate undergoes inherent primary biodegradation. Additionally, the 70.3% decline of TOC in the activated sludge indicates that alendronate also undergoes some ultimate biodegradation by

converting to CO2. Therefore, alendronate can be classified as inherently, primarily biodegradable, without pre-adaption to the inoculum according to the OECD Guidelines and is not expected to persist in the environment. (OECD 302B). (Ref. VII)


Abiotic degradation

Hydrolysis:

Predicted hydrolysis half-life of 413, 375, and 223 days at pH 5, 7, and 9, respectively (US FDA 3.09). (Ref. VIII)


Photolysis:

No photolysis evident over 167 hours (US FDA 3.10) (Ref. IX)


Justification of chosen degradation phrase:

Alendronate is classified as inherently, primarily biodegradable, therefore the phrase “Alendronate is slowly degraded in the environment” is thus chosen.


Bioaccumulation

Partitioning coefficient:

Log Kow =-1.73 (OECD 107). (Ref. X)


Justification of chosen bioaccumulation phrase:

Since log Kow < 4 the substance has low potential for bioaccumulation


References

I. ECHA, European Chemicals Agency. 2008 Guidance on information requirements and chemical safety assessment. http://guidance.echa.europa.eu/docs/guidance_document/information_requirements_en.htm

II. Toxikon Corporation, 2003b. "Alendronate sodium®: Acute toxicity to freshwater green alga, Selenastrum capricornutum, under static test conditions" OECD Guideline 201, Toxikon Corporation, Jupiter, Fl, USA, 27 June, 2003.


III. Toxikon Corporation, 2003a. "Alendronate sodium®: Acute toxicity to the water flea, Daphnia magna, under static test conditions", OECD Guideline 202, Toxikon Corporation, Jupiter, Fl, USA, 11 April, 2003.


IV. Smithers Viscient, 2015. "Alendronate Sodium - Full Life-Cycle Toxicity Test with Water Fleas, Daphnia magna, Under Static Renewal Conditions Following OECD Guideline #211" Report 359.6843, Wareham, MA, USA.


V. Toxikon Corporation, 2003c. "Alendronate sodium®: Acute toxicity to fathead minnow, Pimephales promelas, under static test conditions" OECD Guideline 203, Toxikon Corporation, Jupiter, Fl, USA, 15 September, 2003.


VI. Smithers Viscient, 2015. "Alendronate Sodium – Early Life-Stage Toxicity Test with Fathead Minnow (Pimephales promelas)" Report 359.6842, Wareham, MA, USA.


VII. Smithers Viscient, 2015. "Alendronate – Determination of the Biodegradability of a Test Substance Based on OECD Method 302B (Zahn-Wellens/EMPA Test)" Report 359.6844, Wareham, MA, USA..


VIII. SRC, 1992f. "Report for determining the rate of hydrolysis for the Merck & Co., Inc. product MK-0217", Syracuse Research Corporation, Syracuse, NY, USA, 17 August, 1992.


IX. SRC, 1992c. "Report for Assessing the photodegradation of the Merck & Co., Inc. test substance MK-0217 (alendronate)", Syracuse Research Corporation, Syracuse, NY, USA, 22 July, 1992.


X. Toxikon Corporation, 2004. "Alendronate sodium®: Partition coefficient (n-Octanol/water): shake flask method" OECD Guideline 107, Toxikon Corporation, Bedford, MA, USA, 30 January 2004.



Förpackningsinformation

MT-nummer 22581
Parallellimporteras från Norge
FOSAMAX VECKOTABLETT
Tablett 70 mg
4 tablett(er) blister (fri prissättning), tillhandahålls för närvarande ej
12 tablett(er) blister (fri prissättning), tillhandahålls för närvarande ej

Hitta direkt i texten
Av