Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Uromitexan®

Baxter

Injektionsvätska, lösning 100 mg/ml

Medel mot toxicitet vid cytostatikabehandling.

Aktiv substans:
ATC-kod: V03AF01
Läkemedel från Baxter omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en FASS-text?

Fass-text

Texten nedan gäller för:
Uromitexan® injektionsvätska, lösning 100 mg/ml;

Uromitexan® (med konserveringsmedel) injektionsvätska, lösning 100 mg/ml

FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2016-06-15

Indikationer

Förebyggande av urinvägstoxicitet i samband med administrering av oxazafosforiner (ifosfamid, cyklofosfamid). Uromitexan ska alltid ges tillsammans med ifosfamid, samt med cyklofosfamid i doser över 10 mg/kg (400 mg/m2), samt till riskpatienter. Riskpatienter är patienter nyligen bestrålade mot lilla bäckenet, med tidigare cystit vid ifosfamid- och cyklofosfamidbehandling samt patienter med urinvägsobstruktion i anamnesen.

Kontraindikationer

Känd överkänslighet mot mesna, andra tioler eller mot något hjälpämne, inklusive bensylalkohol.

Uromitexan med konserveringsmedel (i injektionsflaska) innehåller bensyl­alkohol och ska därför inte ges till barn under 3 år.

Dosering

Behandling med Uromitexan ska pågå lika länge som behandling med oxazafosforiner plus den tid det tar för metaboliterna att nå icke-toxiska nivåer. Detta inträffar vanligen mellan 8-12 timmar efter avslutad behandling med oxazafosforinerna men kan variera beroende på behandlingsschema.

Uromitexan ska administreras som intravenös injektion i en dos motsvarande 20% av oxazafosforindosen strax innan denna ges (timme 0), samt 20% timme fyra och 20% timme åtta (totalt 60%). Vid behandling med ifosfamid 5000 mg/m2 som 24-timmars infusion ges Uromitexan som injektion i trevägskran i samma dos som ifosfamid under 24 timmar. Därefter ges ytterligare 2500 mg/m2 upp till 36 timmar. Den totala Uromitexandosen (7500 mg/m2) fördelas jämnt var 4:e timme från timme 0 till timme 36. Vid konditionering med cyklofosfamid i samband med benmärgstransplantationer, ska dosen ökas, samt tidsintervallet minskas. Uromitexan ges då i en dos av 20% timme 0, 1, 3, 6, 9 och 12 (totalt 120% av oxazafosforindosen). Detsamma gäller vid behandling av barn med mycket höga oxazafosforindoser inklusive benmärgstransplantationer.

Varningar och försiktighet


Överkänslighet


Patienter med autoimmuna sjukdomar som har behandlats med cyklofosfamid och Uromitexan har en ökad incidens av överkänslighetsreaktioner.


Överkänslighetsreaktioner har rapporterats efter administrering av mesna för att skydda urinvägarna. På grund av risken för anafylaktoida reaktioner ska lämplig akutmedicin finnas tillgänglig. Reaktionerna är följande:

Hudreaktioner som karakteriseras av symtom såsom lokaliserad eller generaliserad urtikaria eller andra former av exantem, klåda, sveda, angioödem och/ eller värmevallningar.

Dessutom har fall av allvarliga, bullösa och ulcerösa hud- och slemhinnereaktioner rapporterats. Vissa reaktioner ansågs vara förenliga med Stevens-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nerkolys eller erythema exudativum multiforme. Andra reaktioner tycktes vara förenliga med diagnosen stationära läkemedelsutlösta hudutslag (fixed drug eruption). Fototoxiskt (orsakat) hudutslag har också rapporterats.

I vissa fall var hudreaktioner åtföljda av en eller flera andra symtom såsom:


• Feber

• Kardiovaskulära symtom (se avsnitt Biverkningar)

• Tecken som överensstämmer med akut nedsatt njurfunktion

Pulmonella symtom (se avsnitt Biverkningar)

• Förlängds protrombintid (PT) och partiell tromboplastintid (PTT), laboratorietecken på disseminderad intravaskulär koagulopati (DIC)

• Hematologiska avvikelser

• Ökade leverenzymer

• Illamående, kräkningar

• Smärta i extremiteter, ledvärk, myaligi, sjukdomskänsla

Stomatit och

Konjunktivit


Vissa reaktioner har visat sig som anafylaxi.

Feber följt av exempelvis hypotoni, men utan hudmanifestationer, har också rapporterats.

Allvarliga samt lindrigare reaktioner rapporterades vid användning av mesna i behandlingsregimer för både svåra systemiska autoimmuna sjukdomar och maligniteter. I de flesta fall inträffade reaktioner under eller efter ett första behandlingstillfälle eller efter flera veckors exponering för mesna. I andra fall observerades den initiala reaktionen först efter flera månaders exponering.

I många fall uppträdde symtomen samma dag som exponeringen, med en tendens till kortare intervall efter påföljande exponering. Hos vissa patienter visade förekomsten och/eller svårighetsgraden av reaktionen att variera med administrerad dos.

Återfall av reaktioner, i vissa fall med ökade svårighetsgrad, har rapporterats i samband med återexponering. I vissa fall har dock reaktionen inte återkommit vid förnyad exponering.

Vissa patienter med en reaktion i anamnesen har visat positivt fördröjt hudtestresultat.

En negativ fördröjd reaktion utesluter dock inte överkänslighet mot mesna. Positiva omedelbara hudtestreaktioner har inträffat hos patienter, oavsett tidigare exponering mot mesna eller med anamnesöverkänslighetsreaktioner, och kan relateras till mesnakoncentrationen i testlösningen.


Förskriva ska:

  • vara medvetna om risken för sådana reaktioner och att reaktioner kan förvärras vid återexponering och kan i vissa fall vara livshotande.

  • vara medvetna om att överkänslighetsreaktioner mot mesna uppfattades likna den kliniska bilden av sepsis och, hos patienter med autoimmuna sjukdomar, en försämring av den underliggande sjukdomen.

Tiolföreningar

Mesna är en tiolförening, dvs, en organisk förening med sulfhydrylgrupp (SH-grupp). Tiolföreningar visar vissa likheter i deras biverkningsprofil, inklusive en potential att framkalla allvarliga hudreaktioner. Exempel på läkemedel som är tiolföreningar innefattar amifostin, penicillamin och kaptopril.

Det är inte klart om patienter som upplevde en biverkning av ett sådant läkemedel löper ökad risk för eventuella reaktioner eller liknande reaktioner, mot en annan tiolförening. När man överväger senare användning av en annan tiolförening hos sådana patienter, bör sannolikheten för ökad risk beaktas.


Injektionsflaska

Mesna innehåller 10,4 mg bensylalkohol per milliliter. På grund av risken för allvarliga toxicitet (inklusive respiratoriska symtom ska lösningen inte användas hos nyfödda eller spädbarn och ska användas med försiktighet hos äldre barn.

Parenteral administration av bensylalkohol har också förknippats med systemiska överkänslighetsreaktioner.


Försiktighet


Vid insättande av mesna ska all annan skyddsmedicinering fortsätta som vanligt, eftersom mesna endast förebygger urinvägstoxicitet.

Uromitexan skyddar inte mot hemorrhagisk cystit hos alla patienter. Därför bör prov av morgonurin undersökas varje dag inför oxazafosforinbehandling med avseende på hematuri (mikroskopiska fynd av röda blodkroppar). Om hematuri utvecklas när Uromitexan ges tillsammans med oxazafosforin enligt rekommenderat doseringsschema ska, beroende på allvarlighetsgraden av hematurin, oxazafosforindosen sänkas eller behandlingen med oxazafosforin avbrytas. Tillräcklig urinutsöndring ska bibehållas liksom för en behandling med oxazafosforin.


Innehåll av natrium

Uromitexan injektionsvätska innehåller cirka 59 mg natrium per 400 mg mesna.

Påverkan på laboratorietest

Behandling med mesna kan framkalla falskt positiva reaktioner för ketonkroppar och falskt positiva eller negativa reaktioner för erytrocyter i urinen. Färgreaktionen för ketoner är snarare rödlila än lila, är mindre stabil, och försvinner omedelbart vid tillsats av koncentrerad ättikssyra. För att exakt bestämma förekomsten av erytrocyter i urinen rekommenderas mikroskopering av urinen. Behandling med mesna kan framkalla falskt positiva reaktioner i tester för askorbinsyra i urinen med hjälp av Tillmans reagens.

I farmakokinetikstudier på friska frivilliga försökspersoner var serumkreatinkinasvärdena (CK- värdena) lägre i prover tagna 24 timmar efter mesnadosering jämfört med prover tagna före dosering. Medan tillgängliga data är otillräckliga för att fastställa orsaken till detta fenomen, kan det anses utgöra en betydande påverkan på tiolberoende enzymatiska CK tester.

Interaktioner

Den antikoagulativa effekten av warfarin har rapporterats öka i ett fåtal fall av samtidig behandling med ifosfamid/mesna. En noggrann kontroll av koagulationsparametrar bör göras.

Kliniska studier har visat att överdoser av Uromitexan inte minskade den systemiska toxiciteten hos oxazafosforiner. Djurstudier och in vitro-studier tyder på att Uromitexan inte påverkar den antineoplastiska effekten hos cytostatika (t.ex. ifosfamid, cyklofosfamid, doxorubicin, BCNU, metotrexat, vinkristin).


Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  B:1.

Eftersom Uromitexan ges som skydd vid cytostatikabehandling med oxazafosforiner, beror användningen av Uromitexan under graviditet på typen av cytostatikabehandling. Om en patient behandlas med oxazafosforiner under graviditet bör mesna ges på vanligt sätt.

Det finns inga adekvata data från användningen av mesna hos gravida kvinnor. Djurstudier har ej visat embryotoxiska eller teratogena effekter av mesna. Mesna bör användas med försiktighet till gravida och endast om det är nödvändigt. Läkare bör noggrant överväga de potentiella riskerna och fördelarna för varje enskild patient innan förskrivningen av mesna.


Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVa.

Eftersom Uromitexan ges som skydd vid cytostatikabehandling med oxazafosforiner, beror användningen av Uromitexan under amning på typen av cytostatikabehandling. Om en patient behandlas med oxazafosforiner under amning bör mensa ges på vanligt sätt.


Det finns inga adekvata data från användningen av mesna hos ammande kvinnor. Det är okänt om mesna utsöndras i bröstmjölk. En risk för det nyfödda barnet/spädbarnet kan inte uteslutas. Ett beslut måste fattas om man ska avbryta amningen eller avbryta/avstå från behandling med Uromitexan efter att man tagit hänsyn till fördelen med amning för barnet och fördelen med behandling för kvinnan.


Trafik

Patienter som behandlas med mesna kan uppleva biverkningar (som t ex synkopé, yrsel, letargi/dåsighet, yrhet och dimsyn), vilka kan påverka förmågan att köra bil och använda maskiner. Beslutet att köra bil eller använda maskiner skall tas på individuell basis.

Biverkningar

Då patienter samtidigt med mesna erhåller cytostatika är biverkningsprofilen för preparatet svår att definiera. Följande information är baserad på data från farmakokinetiska studier på friska frivilliga som inte fått samtidig behandling med andra mediciner.


Biverkningsfrekvens baseras på följande skala: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1000), mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Biverkningar

Organklass (SOC)

Föredragen MedDRA-term

Frekvens

INFEKTIONER OCH INFESTATIONER

Faryngit

Vanliga

BLODET OCH LYMFSYSTEMET

Lymfadenopati

Vanliga

Trombocytopeni (överkänslighet)

Ingen känd frekvens

Pancytopeni

Ingen känd frekvens

Leukopeni

Ingen känd frekvens

Lymfopeni

Ingen känd frekvens

Eosinofili

Ingen känd frekvens

IMMUNSYSTEMET

Anafylaktisk reaktion

Ingen känd frekvens

Överkänslighets­reaktioner

Ingen känd frekvens

Anafylaktoida reaktioner

Ingen känd frekvens

METABOLISM OCH NUTRITION

Anorexi

Vanliga

Minska aptit

Vanliga

Känsla av uttorkning

Vanliga

PSYKISKA STÖRNINGAR

Sömnlöshet

Vanliga

Mardröm

Vanliga

CENTRALA OCH PERIFERA NERVSYSTEMET

Huvudvärk

Mycket vanliga

Svimningskänsla

Mycket vanliga

Letargi/Dåsighet

Mycket vanliga

Yrsel

Vanliga

Parestesi

Vanliga

Hyperestesi

Vanliga

Synkopé

Vanliga

Hypoestesi

Vanliga

Uppmärksamhets­störningar

Vanliga

Kramp

Ingen känd frekvens

ÖGON

Konjuktivit

Vanliga

Fotofobi

Vanliga

Dimsyn

Vanliga

Periorbitalt ödem

Ingen känd frekvens

HJÄRTAT

Palpitation

Vanliga

ST-höjning

Ingen känd frekvens

Takykardi

Ingen känd frekvens

Onormalt Elektro­kardiogram (EKG)

Ingen känd frekvens

BLODKÄRL

Värmevallning

Mycket vanliga

Rodnad

Vanliga

Cirkulatoriska reaktioner

Ingen känd frekvens

Hypotoni

Ingen känd frekvens

Hypertoni

Ingen känd frekvens

ANDNINGSVÄGAR, BRÖSTKORG OCH MEDIASTINUM

Hosta

Vanliga

Nästäppa

Vanliga

Pleuritisk smärta

Vanliga

Muntorrhet

Vanliga

Bronkospasm

Vanliga

Dyspné

Vanliga

Laryngeala obehag

Vanliga

Epistaxis

Vanliga

Takypné

Ingen känd frekvens

Andnöd

Ingen känd frekvens

Hypoxi

Ingen känd frekvens

Minskad syrgasmättnad

Ingen känd frekvens

Hemoptys

Ingen känd frekvens

MAGTARMKANALEN

Buksmärta/Kolik

Mycket vanliga

Illamående

Mycket vanliga

Diarré

Mycket vanliga

Kräkningar

Vanliga

Förstoppning

Vanliga

Flatulens

Vanliga

Irritation i slemhinna1

Vanliga

Brännande smärta (substernal/epigastrisk)

Vanliga

Tandköttsblödning

Vanliga

Stomatit

Ingen känd frekvens

Dålig smak i munnen

Ingen känd frekvens

LEVER OCH GALLVÄGAR

Ökade transaminaser

Vanliga

Hepatit

Ingen känd frekvens

Ökad gamma-glutamyl transferas

Ingen känd frekvens

Ökning av alkaliskt fosfatas i blod

Ingen känd frekvens

HUD OCH SUBKUTAN VÄVNAD

Hudutslag2

Mycket vanliga

Pruritus

Vanliga

Hyperhidros

Vanliga

Vesikulation

Ingen känd frekvens

Lyells syndrom

Ingen känd frekvens

Stevens Johnsons syndrom

Ingen känd frekvens

Urtikariellt ödem

Ingen känd frekvens

Erythema multiforme

Ingen känd frekvens

Utslag orsakad av läkemedel3

Ingen känd frekvens

Sår och/eller större blåsor/blåsbildningar4

Ingen känd frekvens

Angioödem

Ingen känd frekvens

Stationära läkemedelsutlösta hudutslag; (Fixed drug eruption)

Ingen känd frekvens

Fototoxiskt (orsakat) hudutslag

Ingen känd frekvens

Urtikaria

Ingen känd frekvens

Brännande känsla

Ingen känd frekvens

Erytem

Ingen känd frekvens

MUSKULOSKELETALA SYSTEMET OCH BINDVÄV

Artralgi

Vanliga

Ryggsmärta

Vanliga

Myalgi

Vanliga

Smärta i extremiteter

Vanliga

Smärta i käke

Vanliga

NJURAR OCH URINVÄGAR

Dysuri

Vanliga

Akut njursvikt

Ingen känd frekvens

ALLMÄNNA SYMTOM OCH/ELLER SYMTOM VID ADMINISTRERINGSSTÄLLET

Reaktioner på infusionsstället:

Mycket vanliga

  • Pruritus

Mycket vanliga

  • Utslag

Mycket vanliga

  • Smärta

Vanliga

  • Erytem

Vanliga

  • Urtikaria

Vanliga

  • Svullnad

Vanliga

Feber

Mycket vanliga

Influensaliknande sjukdom

Mycket vanliga

Stelhet

Vanliga

Utmattning

Vanliga

Bröstsmärta

Vanliga

Sjukdomskänsla

Vanliga

Svaghet

Ingen känd frekvens

Slemhinnereaktioner

Ingen känd frekvens

Brist på energi

Ingen känd frekvens

Ansiktsödem

Ingen känd frekvens

Perifert ödem

Ingen känd frekvens

Asteni

Ingen känd frekvens

Reaktioner på injektionsstället5

Ingen känd frekvens

UNDERSÖKNINGAR

Minskat antal blodplättar

Ingen känd frekvens

Ökad andningsfrekvens

Ingen känd frekvens

Disseminerad intravaskulär koagulation

Ingen känd frekvens

Förlängd protrombintid

Ingen känd frekvens

Förlängd aktiverad partiell tromboplastin

Ingen känd frekvens


1 Oralt, rektalt

2 Inklusive icke-kliande, kliande, erytem/erytematösa, eksematösa, papulösa och/eller makulära utslag

3 Med eosinofili och systemiska symtom

4 Hud- och slemhinnor, oralt, vulvovaginalt, anorektalt

5 Tromboflebit, irritation


Kliniska studier har inkluderat patienter över 65 år, och inga biverkningar som är specifika för denna grupp har rapporterats.

Delvis organrelaterade överkänslighetsreaktioner har rapporterats, t.ex. i vissa fall associerade med trombocytopeni, hud- och slemhinnereaktioner av varierande omfattning och svårighetsgrad (utslag, klåda, rodnad, vesikulering, Lyells syndrom, Stevens Johnsons- syndrom), lokal vävnadssvullnad (urtikariellt ödem), konjunktivit.


Tid till debut

Baserad på sex farmakokinetiska studier med friska frivilliga fick några patienter sina biverkningar vid första exponeringen av mesna och andra efter den andra eller den tredje exponeringen. Generellt utvecklades patientens symtomsspektrum inom en period av flera timmar.


Erfarenhet av återexponering

Några patienter upplevde inte fler biverkningar efter den första biverkningen medan andra upplevde en försvärring av biverkningarna vid upprepad dosering.


Reaktioner på infusionsstället

Hos vissa patienter som upplevde lokala kutana infusionsreaktioner, resulterade en efterföljande exponering för mesna i en kutan biverkan i andra områden.


Kutana reaktioner/ reaktioner i slemhinna

Hud- och slemhinnereaktioner rapporterades förekomma efter såväl intravenös som oral administering av mesna. Dessa reaktioner inkluderade utslag, pruritus, värmevallning, slemhinneirritation, pleuritisk smärta och konjunktivit. Ungefär en fjärdedel av patienterna med någon biverkning, upplevde reaktioner i hud- och slemhinnor i samband med andra biverkningar, såsom dyspné, feber, huvudvärk, gastrointestinala symtom, dåsighet, sjukdomskänsla, myalgi och influensaliknande symtom.


Gastrointestinala symtom

Gastrointestinala reaktioner rapporterades hos friska individer inkluderande illamående, kräkningar, diarré, buksmärta/kolik, smärta/brännande känsla i epigastriet, förstoppning och flatulens. Dessa inträffade efter intravenös och oral administrering av mesna.


In-vivo effekt på lymfocytantal

I farmakokinetiska studier hos friska frivilliga, var administreringen av singeldoser av mesna vanligen förknippad med en snabb (inom 24 timmar) och i vissa fall markant minskning av antalet lymfocyter. Minskningen var i allmänhet reversibel inom en vecka efter administrering. Data från studier med upprepad dosering under flera dagar var otillräcklig för att karakterisera tidsförloppet av förändringar av lymfocytantal under sådana förhållanden.


In-vivo effekt på serumnivåer av fosfor

I farmakokinetika studier hos friska frivilliga var administreringen av mesna, under en eller flera dagar, i vissa fall förknippad med en måttlig, övergående ökning av fosforhalten i serum. Dessa fenomen bör beaktas vid tolkning av laboratorieresultat.




Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Symtomen följer biverkningsmönstret. Specifik antidot saknas. Symtomatisk behandling. På grund av risken för anafylaktoida reaktioner, beskrivna i avsnitt Interaktioner och Biverkningar, ska adekvat akutmedicin finnas tillgänglig.

Rapporter om oavsiktlig överdos och iakttagelser från en hög-dos tolerabilitetsstudie på friska frivilliga, visade att hos vuxna kan enstaka doser i intervallet ungefär 4 g till 7 g mesna, ge symtom såsom illamående, kräkningar, buksmärta/kolik, diarré, huvudvärk, trötthet, smärta i lem och led­er, hudutslag, värmevallningar, hypotension, bradykardi, takykardi, pares­tesi, feber och bronkospasm.

En markant ökad frekvens av illamående, kräkningar och diarré har också iakttagits hos patienter som har behandlats med oxafosforin och som har fått ≥ 80 mg mesna per kg kroppsvikt per dag intravenöst jämfört med patienter som fått lägre dose eller enbart hydrering.

Farmakodynamik

UROMITEXAN (mesna) är en uroprotektor och förebygger urinvägstoxicitet förorsakad av aggressiv kemoterapi med oxazafosforiner (ifosfamid, cyklofosfamid). I serum ombildas mesna snabbt till metaboliten dimesna. Efter glomerulär filtrering omvandlas dimesna till stor del till dess fria tiol, vilken är den farmakologiskt aktiva bestånds­delen. Denna binder till akrolein som är en toxisk metabolit av oxazafosforiner, och bildar en icke-toxisk förening. Preparatet bidrar också till en förlångsammad degradering av 4-hydroxymetaboliter vilket reducerar bild­andet av akrolein i urinen. Farmakologiska och toxikologiska studier har visat att mesna inte har någon egen farmakodynamisk effekt och låg toxicitet.

Farmakokinetik

Den biologiska halveringstiden är cirka 17 minuter, med en halveringstid i eliminationsfasen på drygt en timme. Praktiskt taget hela elimineringen av preparatet sker via njurarna. Efter intravenös injektion utsöndras cirka 50% av dosen till urinblåsan som aktiv substans, dvs fri tiol. I stort sett har hela dosen har utsöndrats efter åtta timmar.

Innehåll

1 ml injektionsvätska innehåller Mesna 100 mg.

Ampull och injektionsflaska: Uromitexan injektionsvätska innehåller cirka 59 mg natrium per 400 mg mesna.

Injektionsflaska: Uromitexan injektionsvätska innehåller 10.4 mg bensylalkohol per ml..

1 ml injektionsvätska: Dinatriumedetat 0,25 mg, natriumhydroxid till pH 7,5, vatten för injektionsvätskor.

1 ml injektionsvätska i injektionsflaska innehåller dessutom bensylalkohol 10,4 mg (konserveringsmedel).

Blandbarhet

Uromitexan kan blandas i samma dropp som ifosfamid.

Uromitexan ska inte ges i samma dropp som cisplatin/carboplatin eftersom blandningen gulfärgas. Preparaten kan däremot ges i samma kur förutsatt att de ges i separata ingångar eller vid skilda tidpunkter.

Ampull och injektionsflaska

Mesna är inkompatibel in vitro med cisplatin, carboplatin och kväve-senapsgas.

Blandning av mesna med epirubicin leder till inaktivering av epirubicin och ska undvikas.

Injektionsflaska

Bensylalkohol som finns i mesna injektionsflaskor kan minska stabiliteten av cyklofosfamid och ifosfamid.

Hållbarhet, förvaring och hantering

För lösningar med tillsatser har kemisk och fysikalisk stabilitet påvisats i 24 timmar vid 25°C. Av mikrobiologiska skäl rekommenderas att blandade lösningar används omedelbart efter beredning. Om de inte används omedelbart är användaren ansvarig att se till att anvisningar om hållbarhet och förvaringsförhållanden följs. Dock bör 24 timmar vid 25°C inte överskridas.

Förvaras vid högst 30ºC.

Får ej frysas.


Förpackningsinformation

UROMITEXAN®
Injektionsvätska, lösning 100 mg/ml
15 x 4 milliliter ampull (fri prissättning), EF
10 x 10 milliliter ampull (fri prissättning), EF

UROMITEXAN® (MED KONSERVERINGSMEDEL)
Injektionsvätska, lösning 100 mg/ml
10 milliliter injektionsflaska (fri prissättning), EF
50 milliliter injektionsflaska (fri prissättning), EF

Hitta direkt i texten
Av