Som stödbehandling vid alkoholavvänjning av alkoholberoende patienter.

• Överkänslighet mot naltrexonhydroklorid eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

• Kraftigt nedsatt njurfunktion.

• Kraftigt nedsatt leverfunktion.

• Akut hepatit.

• Opioidberoende patienter under pågående opioidmissbruk eftersom akuta abstinenssyndrom kan uppkomma.

• Positivt resultat från opioidscreening eller ett misslyckat provokationstest med naloxon.

• Tillsammans med opioidinnehållande läkemedel.

• I kombination med metadon (se avsnitt Interaktioner).

Vuxna
Behandling med naltrexon skall initieras och övervakas av läkare med erfarenhet inom området.

Den rekommenderade dosen för stödbehandling vid alkoholavvänjning är 50 mg per dag (1 tablett).

Eftersom behandling med naltrexonhydroklorid är en tilläggsbehandling och fullständigt återhämtande från alkoholberoende är individuell, kan ej någon rekommendation avseende behandlingstid fastställas. Initialt bör en behandlingsperiod på 3 månader övervägas. En förlängning av behandlingsperioden kan dock bli nödvändig.

Barn och ungdom (<18 år)
Naltrexon skall inte användas till barn och ungdomar under 18 år eftersom dokumentation avseende säkerhet och effekt saknas.

Äldre
Det finns otillräckliga data för äldre patienter beträffande naltrexons säkerhet och effekt för denna indikation.

I enlighet med nationella riktlinjer skall läkare med erfarenhet av behandling av alkoholberoende patienter initiera och övervaka behandlingen.

Intag av stora opioiddoser under behandling med naltrexon kan leda till opioidförgiftning som kan vara livshotande på grund av försämrad andning och cirkulation.

Användning av naltrexon till opioidberoende patienter kan snabbt leda till abstinenssymtom.

Symtomen kan utvecklas inom 5 minuter till 48 timmar. Abstinenssymtomen bör behandlas symtomatiskt.

Det är inte ovanligt att alkoholberoende individer uppvisar tecken på försämrad leverfunktion. Onormala leverfunktionsvärden har rapporterats hos överviktiga och äldre patienter som inte har en historia av drogmissbruk och som behandlas med naltrexon i högre doser än vad som rekommenderas (upp till 300 mg/dag). Leverfunktionen bör kontrolleras både före och under behandlingen.

Naltrexon metaboliseras i stor utsträckning i levern och utsöndras huvudsakligen i urinen. Försiktighet skall därför iakttas vid administrering av läkemedlet till patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion (se avsnitt Kontraindikationer). Försiktighet bör iakttas vid behandling av patienter med leverenzymvärden i serum som är mer än tre gånger högre än den övre gränsen för normalt och patienter med försämrad njurfunktion.

Behandling med naltrexon skall påbörjas först när opioider inte har använts under en tillräcklig lång period (ca. 5 till 7 dagar för heroin och minst 10 dagar för metadon).

Patienten skall varnas för att använda läkemedel som innehåller opioider (t.ex. hostmediciner som innehåller opioider samt opioidinnehållande medel mot förkylning eller diarré) vid samtidig behandling med naltrexon (se avsnitt Kontraindikationer).

Om patienten behöver behandlas akut med opioider, med t.ex. opioidanalgetika eller anestetika, kan en högre dos än vanligt krävas för att uppnå önskad effekt. I dessa fall blir andningsdepressionen och cirkulationseffekterna kraftigare och förlängda. Symtom som beror på frisättning av histamin (riklig svettning, klåda och andra hud- och slemhinnereaktioner) kan också uppträda lättare. Patienten måste observeras och vårdas noggrant i dessa situationer.

Vid behandling med naltrexon skall smärta behandlas endast med smärtstillande läkemedel utan opioida egenskaper.

Patienter skall upplysas om faran som uppstår vid försök att upphäva blockaden genom att tillföra höga doser av opioder, vilket efter naltrexoneffektens avklingande kan resultera i en akut opioidintoxikation som kan vara livshotande.

Patienter kan ha en ökad känslighet för opioidinnehållande läkemedel efter behandling med naltrexon.

Laktos

Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

För närvarande är den kliniska och experimentella informationen om hur naltrexon påverkar farmakokinetiken av andra läkemedel begränsad. Samtidig behandling med naltrexon och andra läkemedel skall ske med försiktighet och följas noggrant.

Inga interaktionsstudier har utförts.

In vitro‑studier har visat att varken naltrexon eller dess huvudmetabolit 6-beta-naltrexol metaboliseras av humana cytokrom P450‑enzymer. Det är därför inte sannolikt att farmakokinetiken hos naltrexon påverkas av hämmare av cytokrom P450‑enzym.

Kombination rekommenderas inte: opioidderivat (analgetika, hostdämpande, substitutionsbehandling), Centrala blodtryckssänkande medel, (alfa-metyldopa).

Samtidig administrering av naltrexon med ett opioidinnehållande läkemedel bör undvikas.

Metadon substitutionsbehandling. Det finns en risk för uppkomsten av abstinens.

Kombination som skall beaktas: barbiturater, benzodiazepiner, anxiolytika andra än benzodiazepiner (dvs. meprobamat), hypnotika, sedativa antidepressiva (amitriptylin, doxepin, mianserin, trimipramin), lugnande antihistaminer H1, neuroleptika, (droperidol).

Fall av letargi och somnolens har rapporterats efter samtidig administrering av naltrexon och tioridazin.

I en säkerhets- och tolerabilitetsstudie där naltrexon och akamprosat gavs samtidigt till alkoholberoende patienter, visade att administrering av naltrexon signifikant ökade nivåer av akamprosat i plasma. Interaktioner med andra psykofarmakologiska preparat (t.ex. disulfiram, litium, klozapin) har inte undersökts.

Hittills har inga interaktioner mellan kokain och naltrexonhydroklorid setts.

Inga interaktioner mellan naltrexon och alkohol har påvisats.

För interaktioner med opioidinnehållande läkemedel se avsnitt Kontraindikationer och Varningar och försiktighet.

Graviditet
Det finns inga kliniska data från behandling av gravida kvinnor med naltrexonhydroklorid. Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt Prekliniska uppgifter). Uppgifterna är otillräckliga för att fastställa klinisk relevans. Den potentiella risken för människa är okänd. Naltrexon bör endast ges under graviditet om den behandlande läkaren bedömt att de eventuella fördelarna överväger de eventuella riskerna.

Användningen av naltrexon i gravida alkoholiserade patienter som får långvarig behandling med opiater eller substitutionsbehandling med opiater, eller hos gravida patienter som är opioidberoende, skapar en risk för akut abstinenssyndrom som kan få allvarliga konsekvenser för mamman och fostret (se avsnitt Varningar och försiktighet). Naltrexon administreringen måste avbrytas om opiatanalgetika ordineras (se avsnitt Interaktioner).

Det finns inga kliniska data från användning av naltrexonhydroklorid under amning. Det är okänt om naltrexon eller 6-beta-naltrexol utsöndras i bröstmjölk hos människa. Amning rekommenderas inte under behandlingen.

Naltrexon kan försämra den mentala och/eller fysiska förmågan som krävs för att utföra potentiellt farliga uppgifter som att köra bil eller använda maskiner.

Biverkningarna presenteras enligt organsystem och frekvens:

Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
Webbplats: www.lakemedelsverket.se

Symtom
Den kliniska erfarenheten av patienter som intagit en överdos av naltrexon är begränsad.
Inga tecken på toxicitet kunde ses hos friska frivilliga som erhöll 800 mg/dag under sju dagar.

Behandling
I händelse av överdos bör patienten övervakas noga och symtomatisk behandling ges.

Naltrexon är en specifik opioidantagonist med endast minimal agonistisk aktivitet. Naltrexon verkar genom stereospecifik konkurrens om receptorer huvudsakligen lokaliserade i det centrala och perifera nervsystemet. Naltrexon binder kompetitivt till dessa receptorer och blockerar åtkomsten för exogent tillförda opioider.

Naltrexonbehandling leder inte till fysiskt eller mentalt beroende. Utvecklande av tolerans för den opioidantagoniserande effekten har inte setts.

Naltrexon minskar risken för återfall och stödjer avhållsamhet från opioider.

Naltrexon är en icke-aversiv behandling och orsakar inte reaktioner efter intag av opioider. Därmed framkallar läkemedlet inga disulfiram liknande reaktioner.

Verkningsmekanismen för naltrexon vid alkoholism är inte fullständigt klarlagd men det antas att påverkan på det endogena opioidsystemet spelar en viktig roll. Alkoholkonsumtion hos människa antas förstärkas av en alkoholinducerad stimulering av det endogena opioidsystemet.

Naltrexon är en icke-aversiv behandling och framkallar inte disulfiramliknande reaktioner efter alkoholintag.

Den mest märkbara effekten av naltrexonbehandling hos alkoholberoende patienter är att risken minskar för att en liten dos alkohol skall utlösa ett fullt återfall med okontrollerat drickande.

Detta ger patienten en ”andra chans” att undfly ett fullt återfall med fullständig förlust av kontrollen, vilka förstärker varandra. Naltrexon verkar även påverka det primära begäret eftersom den har en dämpande effekt efter enstaka intag av små mängder alkohol.

Absorption
Naltrexon absorberas snabbt och nästan fullständigt från magtarmkanalen efter oral administrering.

Metabolism
Naltrexon genomgår förstapassagemetabolism i levern och maximal koncentration i plasma erhålles inom cirka en timme.

Naltrexon hydroxyleras i levern till den huvudsakliga aktiva metaboliten 6-beta-naltrexol och i något mindre grad till 2-hydroxi-3-metoxi-6-beta-naltrexol.

Halveringstiden i plasma är ca 4 timmar för naltrexon, den genomsnittliga koncentrationen i blodet är 8,55 mg/ml och plasmaproteinbindningen är 21 %. Halveringstiden i plasma är 13 timmar för 6-beta-naltrexol.

Eliminering
Läkemedlet utsöndras huvudsakligen via njurarna. Ca 60 % av en peroral dos utsöndras inom 48 timmar som glukuroniderad 6-beta-naltrexol och naltrexon.

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet och karcinogenicitet visade inte några särskilda risker för människa. Det finns emellertid vissa bevis på levertoxicitet med ökande doser, eftersom reversibla ökningar av leverenzymvärden har setts hos människa vid terapeutiska och högre doser (se avsnitt Varningar och försiktighet och Biverkningar).

Naltrexon (100 mg/kg, ungefär 140 gånger högre än den terapeutiska dosen hos människa) ledde till en signifikant ökning av skendräktigheter hos råtta. En minskning av antalet dräktigheter hos parade honråttor sågs. Relevansen av dessa fynd för fertiliteten hos människa är okänd.

Naltrexon har visats ha embryocidal effekt hos råtta och kanin efter administrering av doser ungefär 140 gånger större än den terapeutiska dosen hos människa. Denna effekt sågs hos råttor som fått naltrexon 100 mg/kg före och under dräktighetstiden och hos kaniner som behandlats med naltrexon 60 mg/kg under organogenesen.

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

En filmdragerad tablett innehåller 50 mg naltrexonhydroklorid (motsvarande 45,18 mg naltrexon).

Hjälpämne med känd effekt: En filmdragerad tablett innehåller 193 mg laktos.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se nedan.

Förteckning över hjälpämnen

Tablettkärna
Laktosmonohydrat
Cellulosa, mikrokristallin
Krospovidon
Kiseldioxid, kolloidal, vattenfri
Magnesiumstearat

Filmdragering
Hypromellos (E464)
Makrogol 400
Polysorbat 80 (E 433)
Gul järnoxid (E172)
Röd järnoxid (E172)
Titandioxid (E171)

Ej relevant.

Hållbarhet

2 år.

Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Särskilda anvisningar för destruktion

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Filmdragerad tablett.
Gul, 6x13 mm oval, bikonvex filmdragerad tablett med brytskåra på ena sidan och slät på andra sidan.
Tabletten kan delas i två lika stora doser.