Behandling av kongenital binjurebarkshyperplasi hos ungdomar från och med 12 års ålder samt vuxna.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

Dosering

Behandling ska inledas av läkare som har erfarenhet av att behandla kongenital binjurebarkshyperplasi.

Som underhållsbehandling måste dosen anpassas individuellt efter patientens svar på behandlingen. Lägsta möjliga dos ska användas.

Det kliniska svaret måste övervakas och patienterna noga observeras avseende tecken som kan tyda på att dosen måste justeras, t.ex. förändringar i klinisk status till följd av remission eller exacerbation av sjukdomen, förändringar i elektrolyter och särskilt hypokalemi, individuell känslighet för läkemedlet samt inverkan av stressfaktorer (t.ex. operation, infektion eller trauma). Eftersom behandlingen har en modifierad frisättningsprofil används blodprov för att övervaka det kliniska svaret, där kvällsdosen bör bedömas med ett morgonblodprov och morgondosen bedömas med ett blodprov från tidig eftermiddag.

Vid stark fysisk och/eller psykisk stress kan det bli nödvändigt att höja dosen med Efmody, och/eller lägga till kompletterande hydrokortison med omedelbar frisättning, särskilt på eftermiddagen eller kvällen.

Dosjusteringar bör övervägas vid samtidig användning av starka inducerare eller hämmare av CYP3A4 (se avsnitt Interaktioner).

Behandling vid kongenital binjurebarkshyperplasi

Rekommenderade ersättningsdoser av hydrokortison är 10–15 mg/m²/dag hos ungdomar från och med 12 års ålder som inte har slutat växa, och 15–25 mg/dag hos ungdomar som har slutat växa och hos vuxna patienter med kongenital binjurebarkshyperplasi. Hos patienter med viss återstående endogen kortisolproduktion kan en lägre dos vara tillräcklig.

Vid behandlingens inledning ska den totala dygnsdosen delas upp i två doser, där två tredjedelar till tre fjärdedelar av dosen ges på kvällen vid sänggåendet och resten ges på morgonen. Patienterna ska sedan titreras beroende på hur de svarar på behandlingen.

Morgondosen ska tas på fastande mage minst 1 timme före måltid och kvällsdosen vid sänggåendet minst 2 timmar efter dagens sista måltid.

Byte från konventionell oral glukokortikoidbehandling till Efmody

När patienter byter från konventionell peroral ersättningsbehandling med hydrokortison till Efmody ska samma totala dygnsdos ges, med skillnaden att dosen ska ges som två doser där två tredjedelar till tre fjärdedelar av dosen ges på kvällen vid sänggåendet och resten ges på morgonen.

När patienter byter från andra glukokortikoider till Efmody bör en lämplig omvandlingsfaktor användas och patienten noga övervakas avseende svar.

Omvandling till Efmody skulle kunna ge symtom på binjurebarksinsufficiens eller överersättning under dosoptimering.

Högsta rekommenderade startdos av hydrokortison är 40 mg per dag.

Vid allvarligt trauma, tillfällig annan sjukdom eller under perioder av stress

I svåra fall måste dosen omedelbart ökas och den perorala administreringen av hydrokortison ersättas med parenteral behandling (se avsnitt Varningar och försiktighet).

I mindre svåra fall som inte kräver parenteral administrering av hydrokortison, under perioder av fysisk och/eller psykisk stress, bör kompletterande hydrokortison med omedelbar frisättning ges i tre uppdelade doser med samma totala dygnsdos som Efmody. Behandlingen med Efmody bör också fortgå med den vanliga behandlingsregimen (dvs. dubbel dygnsdos av hydrokortison) för att möjliggöra en enkel återgång till normal ersättningsdos av Efmody när kompletterande hydrokortison inte längre behövs.

Vid långvarig ökning av dygnsdosen av hydrokortison till följd av en längre tids stress eller sjukdom bör patienten försiktigt avvänjas från det kompletterande hydrokortisonet.

Glömda doser

Om patienten glömmer att ta en dos av Efmody rekommenderas det att den tas så snart som möjligt.

Särskilda populationer

Äldre

Det finns inga kliniska uppgifter om säkerheten och effekten av Efmody hos äldre patienter över 65 år.

Nedsatt njurfunktion

Ingen dosjustering behövs för patienter med lindrig till måttlig nedsättning av njurfunktionen. Hos patienter med svår nedsättning av njurfunktionen rekommenderas övervakning av det kliniska svaret och dosjustering kan behövas (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Nedsatt leverfunktion

Ingen dosjustering behövs för patienter med lindrig till måttlig nedsättning av leverfunktionen. Hos patienter med svår nedsättning av leverfunktionen rekommenderas övervakning av det kliniska svaret och dosjustering kan behövas (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Pediatrisk population

Det finns inga kliniska uppgifter om säkerheten och effekten av Efmody hos barn yngre än 12 år. Andra läkemedel som innehåller hydrokortison är tillgängliga för barn under 12 år.

Ungdomar

Det finns inga kliniska uppgifter om säkerheten och effekten av Efmody hos ungdomar i åldern 12 till 18 år.

Administreringssätt

Kapslarna måste ges peroralt.

Patienterna bör uppmanas att svälja kapslarna med vatten för att skölja ner kapslarna.

Kapslarna får inte tuggas eftersom detta kan påverka frisättningsprofilen.

Binjurekris

Akut binjurebarksinsufficiens kan utvecklas hos patienter med känd binjurebarksinsufficiens som får otillräckliga dygnsdoser eller i situationer med förhöjt kortisolbehov. Patienterna ska därför informeras om tecken och symtom på akut binjurebarksinsufficiens och binjurekris och om att de omedelbart måste söka vård. Plötsligt avbrott i behandlingen med hydrokortison kan leda till binjurekris och dödsfall.

Under binjurekris ska höga doser av hydrokortison ges parenteralt, företrädesvis intravenöst, tillsammans med natriumklorid 9 mg/ml (0,9 procent) infusionsvätska, lösning i enlighet med aktuella behandlingsriktlinjer.

Före operation, vid allvarligt trauma eller vid tillfällig annan sjukdom

Narkosläkaren måste före en operation informeras om huruvida patienten tar eller tidigare har tagit kortikosteroider.

Parenteral administrering av hydrokortison är motiverat vid övergående sjukdomsepisoder såsom svåra infektioner, särskilt gastroenterit med kräkningar och/eller diarré, hög feber oavsett orsak eller stark fysisk stress, t.ex. svåra olyckor och operationer under narkos. Om parenteralt hydrokortison måste ges bör patienten behandlas i en vårdlokal med återupplivningsutrustning i händelse av utveckling av binjurekris.

I mindre svåra fall som inte kräver parenteral administrering av hydrokortison, såsom låggradiga infektioner, måttlig feber oavsett orsak och stressituationer såsom mindre kirurgiska ingrepp, bör det finnas hög medvetenhet om risken för utveckling av akut binjurebarksinsufficiens.

Infektioner

Sannolikheten för infektion vid ersättningsbehandling med hydrokortison bör inte vara högre, men alla infektioner ska tas på allvar och en ökad steroiddos sättas in tidigt (se avsnitt Dosering). Patienter med kongenital binjurebarkshyperplasi riskerar att drabbas av livshotande binjurekris under en infektion, varför vaksamheten på infektioner ska vara hög och specialistråd sökas tidigt.

Immunisering

Behandlingsscheman med kortikosteroider för personer med kongenital binjurebarkshyperplasi orsakar inte immunsuppression och är därför ingen kontraindikation för administrering av levande vacciner.

Biverkningar av ersättningsbehandling med kortikosteroider

De flesta biverkningarna av kortikosteroider är relaterade till dosen och exponeringstiden. Biverkningar är därför mindre sannolika när kortikosteroider används som ersättningsbehandling.

Nedsatt glukostolerans och diabetes är förknippade med behandling med glukokortikoider. Patienterna ska informeras om tecken på diabetes och om att de måste söka läkarhjälp om dessa tecken uppstår.

Alla glukokortikoider ökar kalciumutsöndringen och minskar benomsättningen. Långvarig ersättningsbehandling med glukokortikoider kan därför reducera bentätheten (se avsnitt Biverkningar).

Patienterna ska informeras om att potentiellt allvarliga psykiatriska biverkningar (eufori, mani, psykos med hallucinationer och delirium) har setts hos vuxna patienter vid ersättningsdoser med hydrokortison (se avsnitt Biverkningar). Symtomen uppstår vanligtvis inom några få dagar eller veckor efter behandlingsstarten. Risken kan vara högre vid höga doser/systemisk exponering (se även avsnitt Interaktioner), även om dosnivåerna inte gör det möjligt att förutsäga reaktionens debut, typ, svårighetsgrad eller varaktighet. De flesta av biverkningarna går tillbaka antingen efter att dosen reducerats eller behandlingen satts ut, även om specifik behandling kan behövas. Patienterna ska uppmanas att söka läkarhjälp om oroväckande psykologiska symtom utvecklas, särskilt om depression eller självmordstankar misstänks. Patienter ska även vara uppmärksamma på möjliga psykiska störningar som kan uppträda antingen under eller direkt efter en stegvis dosreducering/utsättning av systemiska steroider, även om sådana reaktioner är sällsynta.

Sällsynta fall av anafylaktoida reaktioner har inträffat hos patienter som får kortikosteroider, och läkarhjälp ska omedelbart sökas vid anafylaktoida symtom (se avsnitt Biverkningar).

Gastrisk tömning och motilitetsstörningar

Beredningar med modifierad frisättning såsom Efmody, rekommenderas inte till patienter med ökad gastrointestinal motilitet, dvs. kronisk diarré, på grund av risken för nedsatt exponering för kortisol. Det finns inga uppgifter från patienter med bekräftad långsam gastrisk tömning eller nedsatt motilitetssjukdom/-störning. Det kliniska svaret bör monitoreras hos patienter med dessa tillstånd.

Tillväxthämning

Kortikosteroider kan orsaka tillväxthämning hos barn och ungdomar, något som kan vara irreversibelt. Behandlingen ska begränsas till lägsta möjliga dos för att nå önskat kliniskt svar, och när dosminskning är möjlig ska den ske stegvis. Kraftig viktökning med minskad längdtillväxt eller andra symtom eller tecken på Cushings syndrom tyder på för höga doser av glukokortikoidersättning. Barn måste genomgå täta kontroller av tillväxt, blodtryck och allmänt välbefinnande.

Påskyndad könsmognad

Ungdomar med kongenital binjurebarkshyperplasi kan uppvisa påskyndad könsmognad. Patienterna bör noga övervakas; och vid tecken på tidig pubertet eller påskyndad könsmognad ska dosökning övervägas. Noggrann och regelbunden övervakning av ungdomspatienter med dosjustering i enlighet med den enskilda patientens svar rekommenderas.

Synrubbning

Synrubbning kan rapporteras vid systemisk och topikal användning av kortikosteroider. Om en patient inkommer med symtom såsom dimsyn eller andra synrubbningar ska remiss till oftalmolog övervägas för utredning av möjliga orsaker. Dessa kan innefatta katarakt, glaukom eller sällsynta sjukdomar såsom central serös korioretinopati som har rapporterats efter användning av systemiska och topikala kortikosteroider.

Behandling av kongenital binjurebarkshyperplasi kräver ofta kompletterande behandling med mineralkortikosteroider.

Hydrokortison metaboliseras av cytokrom P450 3A4 (CYP3A4). Samtidig administrering av läkemedel som hämmar eller inducerar CYP3A4 kan därför leda till oönskade förändringar av koncentrationen av hydrokortison i serum med risk för biverkningar, särskilt binjurekris. När sådana läkemedel används kan dosjusteringar förväntas och patienterna ska övervakas noga.

Läkemedel som inducerar CYP3A4 och eventuellt kräver högre dos av Efmody är bland annat följande:

• Antiepileptika: fenytoin, karbamazepin och oxkarbazepin

• Antibiotika: rifampicin och rifabutin

• Barbiturater som fenobarbital och primidon

• Antiretrovirala läkemedel: efavirenz och nevirapin.

• Växtbaserade läkemedel som johannesört

Läkemedel/substanser som hämmar CYP3A4 och eventuellt kräver lägre dos av hydrokortison är bland annat följande:

• Antimykotika: itrakonazol, posakonazol och vorikonazol

• Antibiotika: erytromycin och klaritromycin

• Antiretrovirala läkemedel: ritonavir

• Grapefruktjuice

• Lakrits

De önskade effekterna av hypoglykemiska läkemedel såsom insulin motverkas av kortikosteroider.

Hydrokortison passerar moderkakan. Hydrokortison metaboliseras företrädesvis av placentalt 11βHSD2 till inaktivt kortison, vilket minskar den fetala exponeringen. Det finns inga indikationer på att ersättningsbehandling med hydrokortison hos gravida kvinnor är förknippad med biverkningar för fostret. Hydrokortison som ersättningsbehandling kan användas under graviditet.

Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter av kortikosteroider (se avsnitt Prekliniska uppgifter).

Hydrokortison utsöndras i bröstmjölk. Doserna av hydrokortison som används för ersättningsbehandling har dock troligen ingen kliniskt signifikant effekt på barnet. Hydrokortison som ersättningsbehandling kan användas under amning.

Det finns inga uppgifter om eventuella effekter av Efmody på fertiliteten. Det finns inga indikationer på att hydrokortison i doser för ersättningsbehandling påverkar fertiliteten.

Efmody har mindre effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Utmattning och yrsel har rapporterats. Obehandlad och otillräckligt behandlad binjurebarksinsufficiens kan påverka förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

De totalt sett vanligaste allvarliga biverkningarna i det kliniska prövningsprogrammet var akut binjurebarksinsufficiens (4,2 procent av patienterna som behandlats med Efmody), medan andra vanliga reaktioner med Efmody innefattade utmattning (11,7 procent av patienterna), huvudvärk (7,5 procent), ökad aptit (5,8 procent), yrsel (5,8 procent) och viktökning (5,8 procent).

Biverkningslista i tabellform

De vanligaste rapporterade biverkningarna av Efmody i den poolade populationen i det kliniska prövningsprogrammet visas i tabellen nedan. Frekvenserna definieras som mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100).

Tabell 1 – Sammanfattning av biverkningar i tabellform som setts i kliniskt prövningsprogram

MedDRA-klassificering av organsystem	Händelse	Frekvens
Endokrina systemet	Binjurebarksinsufficiens inbegripet akuta händelser	Vanliga
Metabolism och nutrition	Ökad aptit	Vanliga
	Nedsatt aptit	Vanliga
	Nedsatt fasteglukos	Vanliga
Psykiska störningar	Sömnlöshet	Vanliga
	Onormala drömmar	Vanliga
	Nedstämdhet	Vanliga
	Sömnstörning	Vanliga
Centrala och perifera nervsystemet	Huvudvärk	Vanliga
	Yrsel	Vanliga
	Karpaltunnelsyndrom	Vanliga
	Parestesi	Vanliga
Magtarmkanalen	Illamående	Vanliga
	Övre buksmärta	Vanliga
Hud och subkutan vävnad	Akne	Vanliga
	Onormal hårväxt	Vanliga
Muskuloskeletala systemet och bindväv	Artralgi	Vanliga
	Muskelutmattning*	Vanliga
	Myalgi	Vanliga
	Smärta i extremitet	Vanliga
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället	Asteni	Vanliga
	Utmattning	Mycket vanliga
Undersökningar	Viktökning	Vanliga
	Reninstegring	Vanliga

*Innefattar muskelsvaghet

Beskrivning av vissa biverkningar

Binjurebarksinsufficiens (inbegripet akuta händelser).

Fall av akut binjurebarksinsufficiens rapporterades under det kliniska prövningsprogrammet, men inga ansågs vara kopplade till Efmody. Akut binjurebarksinsufficiens bör övervakas och genast behandlas hos patienter med binjurebarksinsufficiens (se avsnitt Dosering och Varningar och försiktighet).

Sällsynta fall av anafylaktoida reaktioner har inträffat hos patienter som får kortikosteroider och särskilt hos patienter med tidigare allergiska reaktioner mot läkemedel.

I historiska kohorter med vuxna som behandlats för kongenital binjurebarkshyperplasi sedan barndomen har reducerad bentäthet och ökad frakturfrekvens konstaterats (se avsnitt Varningar och försiktighet). Det är oklart om detta har samband med hydrokortisonbehandling med gällande behandlingsregimer.

I historiska kohorter med vuxna som behandlats för kongenital binjurebarkshyperplasi sedan barndomen har man konstaterat förhöjda kardiovaskulära riskfaktorer och högre risk för cerebrovaskulär sjukdom än i den allmänna befolkningen. Det är oklart om detta har samband med hydrokortisonbehandling med gällande behandlingsregimer.

Pediatrisk population

Inga pediatriska patienter deltog i det kliniska utvecklingsprogrammet för Efmody. Hydrokortison har använts i över 60 år inom pediatriken med en säkerhetsprofil liknande den för vuxna. Tillväxthämning har setts hos barn som behandlas med hydrokortison för kongenital binjurebarkshyperplasi, vilket kan orsakas av såväl sjukdomen som av hydrokortison. Påskyndad könsmognad har setts hos hydrokortison-behandlade pediatriska patienter med kongenital binjurebarkshyperplasi och är förknippad med kraftig binjureproduktion av androgener (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Rapporter om akut toxicitet och/eller dödsfall efter överdosering av hydrokortison är sällsynta. Det finns ingen antidot. Behandling är troligen inte indicerad för reaktioner på grund av kronisk förgiftning, såvida patienten inte lider av en sjukdom som gör honom/henne ovanligt känslig för negativa effekter av hydrokortison. I så fall ska symtombehandling sättas in efter behov.

Verkningsmekanism

Hydrokortison är en glukokortikoid. Glukokortikoider har många olika effekter i många olika vävnader genom sin verkan på intracellulära steroidreceptorer.

Farmakodynamisk effekt

Hydrokortison är en glukokortikoid och den syntetiska formen av endogent producerat kortisol. Glukokortikoider är binjurebarkssteroider, såväl naturligt förekommande som syntetiska, som snabbt tas upp i kroppen från magtarmkanalen. Kortisol är den viktigaste kortikosteroiden som utsöndras av binjurebarken. Naturligt förekommande glukokortikoider (hydrokortison och kortison), som även har saltbevarande egenskaper, används som ersättningsbehandling vid nedsatt binjurebarkfunktion. De används också på grund av sin kraftiga antiinflammatoriska verkan vid sjukdomar i många organsystem. Glukokortikoider har djupgående och varierande metabola effekter. Dessutom modifierar de kroppens immunsvar på olika stimuli.

Klinisk effekt och säkerhet

En studie på 122 deltagare med genetiskt diagnostiserad 21-hydroxylasbrist randomiserades till Efmody eller fortsatt vårdstandard där blindad dostitrering och regelbundna profiler över natten inte uppnådde dess primära effektmått, som var överlägsenhet i förändring från baslinjen till 24 veckor av medelvärdet av 24-timmarsprofilen för standardavvikelsepoäng (SDS) för 17-hydroxiprogesteron 17-OHP. 17-OHP SDS var lägre i Efmody-kohorten än standardbehandlingen vid 4 och 12 veckor. Vid 24 veckor var 17-OHP SDS lägre morgon till tidig eftermiddag (kl. 7.00–15.00) men inte på kvällen eller över natten (se även figur 1 för det geometriska medeltalet för 24-timmarsprofil av 17-OHP efter 24 veckors intensiv behandling). En reducering av 17-OHP-arean under kurvan skedde i båda grupperna, med en större reducering i Efmody-kohorten. Procentandelen patienter med kontrollerad 17-OHP kl. 9.00  (< 36 nmol/l) var 50 procent vid baslinjen och vid 24 veckor 91 procent i Efmody-kohorten och 71 procent i standardbehandlingskohorten. Efmodypatienterna hade inga binjurekriser (jämfört med 3 i kontrollarmen) och hade färre episoder av sjukdagar som nödvändiggjorde ökad dosering på grund av stress (26 mot 36 i kontrollarmen) trots fler rapporterade episoder av tillfällig infektionssjukdom eller magtarmsjukdom. Dygnsdosen av glukokortikoid, uppmätt som hydrokortisonekvivalent dos, ökade hos de flesta av deltagarna under studien (se tabell 2).

Tabell 2 – Ändrad dygnsdos av glukokortikoid under fas 3-studie DIUR-005

Dos	Grupp hårda kapslar av hydrokortison med modifierad frisättning		Standardgrupp med glukokortikoid
	Baslinje	24 veckor	Baslinje	24 veckor
Alla (hydrokortisondosekvivalenter)*
Daglig mediandos (mg)	25,0	30,0	25,0	31,3
På hydrokortison vid baslinje
Daglig mediandos (mg)	20,0	25,0	23,75	25,0
På prednis(ol)on vid baslinje
Daglig mediandos (mg)	30	27,5	26,6	32,8
På dexametason vid baslinje
Daglig mediandos (mg)	30	30	40	40

Figur 1. Geometriskt medeltal vid slutet av studien för 24-timmarsprofil av 17-OHP efter 24 veckors intensivbehandling med antingen Efmody (slutna cirklar) eller standardbehandling (öppna cirklar).

En säkerhetsförlängningsstudie på 91 patienter med titrering av prövarna kännetecknades av dosreduceringar vid en daglig mediandos av Efmody vid 18 månaders intermediär analys (n=50) på 20 mg (från en daglig mediandos vid baslinjen på 30 mg) där 17-OHP-nivåerna förblev inom det kliniskt fastställda optimala intervallet och androstenedion på eller under referensintervallet för en normal individ.

I säkerhetsbedömningen av kliniska studier rapporterades skillnaderna i behandlingsrelaterade biverkningar mellan behandlingsarmarna (enligt föredragen term). De mest anmärkningsvärda skillnaderna mellan Efmody-gruppen och gruppen som fick standardbehandling med glukokortikoider observerades i fråga om huvudvärk (7,5 respektive 1,6 procent), ökad aptit (5,8 respektive 3,3 procent), viktökning (inklusive onormal viktökning) (9,2 respektive 1,6 procent), minskad aptit (5 respektive 0 procent) och illamående (4,2 respektive 1,6 procent).

Absorption

Efter en enda peroral administrering till fastande dexametasonsupprimerade friska vuxna fördröjdes och sänktes absorptionshastigheten av hydrokortison från Efmody 20 mg jämfört med 20 mg hydrokortisontabletter med omedelbar frisättning, vilket återspeglades i ett lägre C_max och ett signifikant längre T_max för Efmody (median T_max för kortisol i serum på 4,5 timmar och 0,88 timmar för Efmody respektive hydrokortisontabletter). Efmody föreföll mer biologiskt tillgängligt än med hydrokortisontabletter med omedelbar frisättning, där total exponering för kortisol i serum och deriverat fritt kortisol låg cirka 19 procent respektive 13 procent högre för Efmody.

I samma population befanns livsmedel (fettrik måltid inledd 30 minuter före doseringen) fördröja och sänka absorptionshastigheten av hydrokortison från Efmody 20 mg, vilket återspeglades i ett längre T_max (median T_max för kortisol i serum på 6,75 timmar och 4,5 timmar för icke-fastande respektive fastande deltagare) och lägre C_max (reducerat med cirka 20 procent hos icke-fastande deltagare). Total exponering föreföll överensstämma mellan icke-fastande och fastande deltagare (90-procentiga konfidensintervall för den icke-fastande/fastande kvoten av det geometriska minsta kvadratmedeltalet för AUC_0-t och AUC_0-inf låg inom 80–125 procent). Denna effekt anses därför inte vara kliniskt signifikant.

Distribution

Minst 90 procent av det cirkulerande hydrokortisonet är reversibelt bundet till protein.

Två proteinfraktioner binder hydrokortisonet. Det ena, kortikosteroidbindande globulin, är ett glykoprotein och det andra är albumin.

Metabolism

Hydrokortison metaboliseras i levern och i de flesta av kroppens vävnader till hydrerade och metaboliserade former som tetrahydrokortison och tetrahydrokortisol som utsöndras i urinen, främst konjugerade till glukuronider, tillsammans med en mycket liten andel oförändrat hydrokortison. Hydrokortison både metaboliseras och är en regulator av CYP3A4.

Eliminering

I den ovan beskrivna fastande dexametasonsupprimerade friska vuxna populationen överensstämde värdena för terminal halveringstid för eliminering mellan Efmody och hydrokortisontabletter (geometriskt medeltal t_1/2 för kortisol i serum låg på 1,38 timmar respektive 1,40 timmar). Clearance föreföll högre för hydrokortisontabletter jämfört med Efmody (geometriskt medeltal CL/F för kortisol i serum låg på 22,24 l/h respektive 18,48 l/h).

Pediatrik

Farmakokinetiken för Efmody har inte studerats i den pediatriska populationen.

Andra populationer

Inga studier har utförts på patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion.

Administrering av kortikosteroider till dräktiga djur kan orsaka onormal fosterutveckling med bland annat gomspalt, intrauterin tillväxthämning och effekter på hjärnans tillväxt och utveckling.

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

Efmody 5 mg hårda kapslar med modifierad frisättning.

Varje hård kapsel med modifierad frisättning innehåller 5 mg hydrokortison.

Efmody 10 mg hårda kapslar med modifierad frisättning.

Varje hård kapsel med modifierad frisättning innehåller 10 mg hydrokortison.

Efmody 20 mg hårda kapslar med modifierad frisättning.

Varje hård kapsel med modifierad frisättning innehåller 20 mg hydrokortison.

Förteckning över hjälpämnen

Granulat

Mikrokristallin cellulosa

Povidon

Metakrylsyra-metylmetakrylatsampolymer (1:2)

Metakrylsyra-metylmetakrylatsampolymer (1:1)

Talk

Dibutylsebakat

Kapsel

Gelatin

Efmody 5 mg hårda kapslar med modifierad frisättning (vita/blå)

Titandioxid (E171)

Indigotin (E132)

Efmody 10 mg hårda kapslar med modifierad frisättning (vita/gröna)

Titandioxid (E171)

Indigotin (E132)

Gul järnoxid (E172)

Efmody 20 mg hårda kapslar med modifierad frisättning (vita/orange)

Titandioxid (E171)

Gul järnoxid (E172)

Röd järnoxid (E172)

Tryckfärger

Shellack

Svart järnoxid (E172)

Propylenglykol

Kaliumhydroxid

Ej relevant

Miljöinformationen för hydrokortison är framtagen av företaget Pfizer för Ficortril, Ficortril®, Solu-Cortef®, Terracortril, Terracortril®, Terracortril® med Polymyxin B

Miljörisk: Risk för miljöpåverkan av hydrokortison kan inte uteslutas då ekotoxikologiska data saknas.
Nedbrytning: Det kan inte uteslutas att hydrokortison är persistent, då data saknas.
Bioackumulering: Det kan inte uteslutas att hydrokortison kan bioackumuleras, då data saknas.

Hållbarhet

3 år

Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras i originalförpackningen.

Tillslut flaskan väl. Fuktkänsligt.

Inga särskilda temperaturanvisningar.

Särskilda anvisningar för destruktion

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Hårda kapslar med modifierad frisättning.

Efmody 5 mg hårda kapslar med modifierad frisättning.

En kapsel (cirka 19 mm lång) med en ogenomskinlig blå överdel och ogenomskinlig vit underdel tryckt med ”CHC 5mg” som innehåller vita till benvita granulat.

Efmody 10 mg hårda kapslar med modifierad frisättning.

En kapsel (cirka 19 mm lång) med en ogenomskinlig grön överdel och ogenomskinlig vit underdel tryckt med ”CHC 10mg” som innehåller vita till benvita granulat.

Efmody 20 mg hårda kapslar med modifierad frisättning.

En kapsel (cirka 22 mm lång) med en ogenomskinlig orange överdel och ogenomskinlig vit underdel tryckt med ”CHC 20mg” som innehåller vita till benvita granulat.