Melfalan, vid konventionell intravenös dosering, är indicerat för behandling av multipelt myelom och avancerad äggstockscancer.

Vid hög intravenös dosering är melfalan indicerat med eller utan hematopoetisk stamcellstransplantation, för behandling av multipelt myelom och neuroblastom hos barn.

Melfalan, administrerat genom regional arteriell perfusion, är indicerat vid behandling av lokaliserat malignt melanom i extremiteterna och lokaliserat mjukdelssarkom i extremiteterna.

I ovanstående indikationer kan melfalan användas ensamt eller i kombination med andra cytotoxiska läkemedel.

• överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

• amning.

Behandling med melfalan ska övervakas av läkare med erfarenhet av cancerbehandling.

Allmän information

Melfalan är endast avsett för intravenös användning och regional arteriell perfusion. Melfalan ska inte ges utan hematopoetisk stamcellsräddning vid doser över 140 mg/m².

Dosering

Multipelt myelom

Konventionell dos

Melfalan administreras ibland ensamt, ibland i kombination med andra cytotoxiska läkemedel. Administrering av prednison har också inkluderats i ett antal behandlingar.

Vid användning som enda medel upprepas ett typiskt intravenöst doseringsschema med 0,4 mg/kg kroppsvikt (16 mg/m² kroppsyta) med lämpliga intervall (t.ex. en gång var fjärde vecka), förutsatt att det har skett en återhämtning av det perifera blodvärdet under denna period.

Hög dos

Vid högdosbehandling används engångsdoser om 100–200 mg/m² kroppsyta (cirka 2,5 till 5,0 mg/kg kroppsvikt). Vid doser överstigande 140 mg/m² kroppsyta är det nödvändigt att samtidigt ge hematopoetiska stamceller och/eller benmärgsstimulerande behandling.

Äggstockscancer

Vid användning intravenöst som enda medel har en dos på 1 mg/kg kroppsvikt (cirka 40 m/m² kroppsyta) ofta administrerats med 4 veckors mellanrum.

Vid kombination med andra cytotoxiska läkemedel reduceras Melfalan SUN-dosen till 0,3-0,4 mg/kg kroppsvikt (12-16 mg/m² kroppsyta) och kan upprepas i intervall om 4-6 veckor.

Avancerat neuroblastom

Doser mellan 100 och 240 mg/m² kroppsyta (ibland uppdelade lika över tre på varandra följande dagar) tillsammans med hematopoetisk stamcellsräddning, har använts antingen ensamma eller i kombination med strålbehandling och/eller andra cytotoxiska läkemedel.

Malignt melanom

I tidigt sjukdomsstadium har hypertermisk regional perfusion med melfalan använts som adjuvans i samband med operation och som palliativ behandling för avancerad men lokal sjukdom. För information om perfusionsteknik och dosering hänvisas till facklitteraturen. Ett typiskt dosintervall för perfusion i övre extremiteter är 0,6-1,0 mg/kg kroppsvikt och för perfusion i nedre extremiteter 0,8-1,5 mg/kg kroppsvikt.

Mjukdelssarkom

Hypertermisk regional perfusion med melfalan har använts vid hantering av alla stadier av lokaliserat mjukdelssarkom, vanligtvis i kombination med kirurgi. Ett typiskt dosintervall för övre perfusion i extremiteter är 0,6-1,0 mg/kg kroppsvikt och för perfusion i nedre extremiteter 1-1,4 mg/kg kroppsvikt.

Särskilda patientgrupper

Pediatrisk population

Melfalan, vid konventionell dosering, ges endast sällan till barn och doseringsriktlinjer kan inte anges.

Melfalan i hög dos, i samband med hematopoetisk stamcellsräddning, har använts vid neuroblastom hos barn och doseringsriktlinjer baserade på kroppsytan som kan användas.

Äldre patienter

Även om melfalan ofta används med konventionell dosering till äldre patienter finns det ingen specifik information som är tillgänglig för administrationen till denna patientgrupp. Erfarenheten av användning av höga doser melfalan till äldre patienter är begränsad. Man bör därför överväga att säkerställa att allmäntillstånd och organfunktion är tillfredsställande innan man använder en hög dos melfalan till äldre patienter.

Patienter med nedsatt njurfunktion.

Melfalans clearance kan vara reducerad hos patienter med nedsatt njurfunktion.

För närvarande motiverar inte de tillgängliga farmakokinetiska uppgifterna en absolut rekommendation om dosreduktion vid administrering av melfalan till patienter med nedsatt njurfunktion, men det kan vara förnuftigt att använda en reducerad dos till en början tills tolerans upprättas. När melfalan används vid konventionell intravenös dosering (8-40 mg/m² kroppsyta) rekommenderas att initialdosen minskas med 50 % och efterföljande dosering bestäms enligt graden av hematologisk undertryckning.

För höga intravenösa doser av melfalan (100 till 240 mg/m² kroppsyta), beror behovet av dosreduktion på graden av nedsatt njurfunktion, om hematopoetiska stamceller har givits eller ej och på terapeutiska behov. Som en vägledning, är en dosreduktion på 50 % vanlig för behandling med höga doser av melfalan utan hematopoetisk stamcellsräddning hos patienter med måttligt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance 30-50 ml/min).

En hög dos av melfalan med hematopoetisk stamcellsräddning har använts framgångsrikt även till dialysberoende patienter med njurinsufficiens i slutstadiet. Konsultera relevant litteratur för ytterligare detaljer.

Tromboemboliska händelser

För patienter som genomgår behandling med melfalan i kombination med lenalidomid och prednison eller talidomid och prednison eller dexametason har en ökad risk för tromboemboliska händelser (se avsnitt biverkningar). Särskilt hos patienter med ytterligare trombotiska riskfaktorer bör antitrombotiska profylaktiska åtgärder övervägas (se avsnitt Varningar och försiktighet och biverkningar).

Tromboprofylax ska administreras under minst de första 5 månaderna av behandlingen, särskilt hos patienter med ytterligare trombotiska riskfaktorer. Beslut om att vidta åtgärder för trombosprofylax ska fattas efter noggrann bedömning av den enskilda patientens bakomliggande riskfaktorer (se avsnitt Varningar och försiktighet och biverkningar).

Om patienten drabbas av en tromboembolisk händelse måste behandlingen sättas ut och standardbehandling med antikoagulantia inledas. När patienten har stabiliserats på antikoagulationsbehandlingen och eventuella komplikationer till den tromboemboliska händelsen har behandlats, kan melfalan i kombination med lenalidomid och prednison eller talidomid och prednison eller dexametason återinsättas med den ursprungliga dosen efter en bedömning av nytta-risk. Patienten ska fortsätta med antikoagulationsbehandling under behandlingen med melfalan.

Administreringssätt

För intravenös administrering rekommenderas att melfalan injiceras långsamt i en snabb infusionslösning via en svabbad injektionsport. Om direkt injektion i en snabb infusion inte är lämplig kan melfalan administreras utspätt i en infusionspåse.

Försiktighet bör vidtas för att undvika eventuell extravasering av melfalan och i fall av dålig perifer venös tillgång, bör hänsyn tas till användningen av en central venkateter.

Om en hög dos melfalan administreras med eller utan autolog benmärgstransplantation rekommenderas administrering via en central venkateter. Med tanke på de risker som är involverade och nivån på den stödjande vården som krävs (se avsnitt Varningar och försiktighet), ska administrationen av melfalan i höga doser begränsas till specialistcentra, med lämpliga anläggningar och endast utföras av erfarna läkare.

När det gäller regional arteriell perfusion bör man konsultera litteraturen för detaljerad information om metodiken.

Skydda patienten under intravenös administrering mot yttre kontakt med melfalanlösningen för injektion/ infusion (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Injektion/infusion

För anvisningar om beredning och, om tillämpligt, utspädning av läkemedlet före administrering, se avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering.

Efter beredning ska produktens utseende vara en klar lösning, se avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering.

Melfalan är ett cytotoxiskt läkemedel som tillhör den allmänna klassen av alkyleringsmedel. Det ska endast ordineras av läkare som har erfarenhet av hantering av elakartade sjukdomar med sådana medel. Liksom vid all hög doserad kemoterapi bör försiktighetsåtgärder vidtas för att förhindra tumörlyssyndrom.

Immunisering med levande vaccin kan orsaka infektioner hos patienter med nedsatt immunförsvar. Immunisering med levande vaccin rekommenderas därför inte.

Ögon, hud och slemhinnor hos patienterna måste skyddas mot kontakt med melfalanlösningen för injektion/ infusion eller rekonstituerad lösning.

Eftersom melfalan är myelosuppressivt är frekventa kontroller av blodvärdet nödvändiga under behandlingen och dosen bör fördröjas eller justeras vid behov.

Melfalan kan orsaka lokal vävnadsskada, om extravasation inträffar och följaktligen bör den inte administreras genom direkt injektion i en perifer ven.

Hos patienter som får en hög dos melfalan bör hänsyn tas till den profylaktiska administreringen av anti-infektionsmedel och administrering av blodprodukter efter behov. Man bör utvärdera adekvat allmäntillstånd och organfunktion innan man använder en hög dos melfalan.

Melfalan ska användas med försiktighet hos patienter som nyligen genomgått strålbehandling eller kemoterapibehandling med tanke på den ökade benmärgstoxiciteten.

Som med all cytotoxisk kemoterapi bör adekvata preventiva försiktighetsåtgärder vidtas när endera parten tar melfalan upp till tre månader efter behandlingens slut. För äggstockscancer rekommenderas icke-hormonella preventivmedel.

Övervakning

Eftersom melfalan är ett potent myelosuppressivt läkemedel, är det nödvändigt med frekventa kontroller av blodvärdet för att undvika risken för svår myelosuppression och risken för irreversibel benmärgsaplasi. Antalet blodkroppar kan fortsätta sjunka efter avslutad behandling, så vid första tecken på en onormalt stor minskning av leukocyt- eller trombocytantalet ska därför behandlingen avbrytas tillfälligt.

Förekomsten av diarré, kräkningar och stomatit blir den dosbegränsande toxiciteten hos patienter som får höga intravenösa doser av melfalan i samband med autolog benmärgstransplantation. Förbehandling med cyklofosfamid verkar minska de gastrointestinala effekter som orsakas av höga doser melfalan. För mer information, se facklitteraturen.

Nedsatt njurfunktion

Melfalans clearance kan vara reducerat hos patienter med nedsatt njurfunktion vilka också även kan ha uremisk benmärgssuppression. Dosreduktion kan därför vara nödvändig (se avsnitt Dosering och administreringssätt). Se avsnitt biverkningar för biverkningar i form av förhöjd nivå av urea i blodet. Patienter med nedsatt njurfunktion bör noggrant övervakas för tecken på överdosering.

Tromboemboliska händelser

Patienter som behandlas med melfalan i kombination med lenalidomid och prednison eller talidomid och prednison eller dexametason har en ökad risk för tromboemboliska händelser. (se avsnitt Biverkningar). Speciellt hos patienter med ytterligare trombotiska riskfaktorer bör antitrombotiska profylaktiska åtgärder beaktas (se avsnitt dosering och administreringssätt och Biverkningar).

Mutagenicitet

Melfalan är mutagent hos djur och kromosomavvikelser har observerats hos patienter som behandlas med läkemedlet.

Carcinogenicitet

Melfalan har rapporterats vara leukemogen. Det har rapporterats om akut leukemi som uppträder efter behandling med melfalan för sjukdomar som amyloidos, malignt melanom, multipelt myelom, makroglobulinemi, köldagglutininsyndrom och äggstockscancer.

En jämförelse mellan patienter med äggstockscancer som fick alkyleringsmedel med dem som inte visade att användningen av alkyleringsmedel, inklusive melfalan, ökade incidensen av akut leukemi signifikant.

Den leukemogena risken måste balanseras mot den potentiella terapeutiska nyttan vid bedömning av användning av melfalan.

5 % etanol (alkohol) 

Detta läkemedel innehåller 5 % etanol (alkohol), motsvarande 10 ml öl eller 2,4 ml vin. Skadlig för dem som lider av alkoholism. Ska övervägas när det gäller gravida eller ammande kvinnor, barn och högriskgrupper som patienter med leversjukdom eller epilepsi.

Propylenglykol 

Detta läkemedel innehåller propylenglykol. Kan ge liknande symtom som alkohol.

Vaccination med levande vaccin rekommenderas inte till patienter med nedsatt immunförsvar (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Nalidixinsyra tillsammans med höga doser av intravenös melfalan har orsakat dödsfall hos barn beroende på hemorragisk enterokolit. Kombinerad behandling av melfalan med nalidixsyra bör undvikas.

För regimen busulfan-melfalan har det i den pediatriska populationen förekommit rapporter om att administrering av melfalan inom 24 timmar efter senaste administrering av oralt busulfan kan påverka utvecklingen av toxicitet.

Försämrad njurfunktion har rapporterats hos benmärgstransplanterade patienter som behandlats med intravenöst melfalan i hög dos och som därefter erhållit ciklosporin för att förhindra graft-versus-host-disease (GVHD).

Preventivmedel för män och kvinnor i fertil ålder

Liksom vid alla cytotoxiska behandlingar ska manliga och kvinnliga patienter som använder Melfalan SUN använda effektiva och pålitliga preventivmetoder fram till tre månader efter att behandlingen har avslutats. Användning av hormonella preventivmedel bör undvikas vid äggstockscancer.

Graviditet

Det finns ingen eller begränsad mängd data från användningen av melfalan hos gravida kvinnor. Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). Riskerna för människor är inte känd, men på grund av de mutagena egenskaperna och den strukturella likheten hos melfalan med kända teratogena föreningar är det möjligt att melfalan kan inducera medfödda missbildningar hos avkomman hos behandlade patienter. Melfalan ska användas under graviditet endast då tillståndet innebär att det är absolut nödvändigt att kvinnan behandlas med melfalan.

Det är inte känt om melfalan eller dess metaboliter utsöndras i bröstmjölk. På grund av dess mutagena egenskaper är Melfalan SUN kontraindicerat vid amning (se avsnitt Kontraindikationer).

Alkeran orsakar hämning av äggstocksfunktion och amenorré i ett stort antal premenopausala kvinnor.

Vissa djurstudier indikerar att melfalan kan ha negativ inverkan på spermatogenesen (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter) Därför är det möjligt att melfalan kan orsaka tillfällig eller permanent sterilitet hos manliga patienter. Det rekommenderas att män som behandlas med melfalan inte blir pappa under behandlingen samt upp till 3 månader därefter och att de diskuterar möjligheten att lagra sperma före behandlingen på grund av risken för irreversibel infertilitet på grund av melfalan-behandlingen

Det finns inga uppgifter om effekten av melfalanbehandlingen på förmågan att köra fordon och använda maskiner. Baserat på den farmakologiska profilen förväntas inte en sådan effekt. Vid rådgivning av patienter som behandlats för malign sjukdom rekommenderas att överväga det allmänna hälsotillståndet.

För denna produkt finns ingen modern klinisk dokumentation som kan användas som stöd för att bestämma förekomsten av biverkningar. Biverkningar kan variera beroende på indikation och dos som erhållits och även när de ges i kombination med andra terapeutiska medel.

Följande klassificering har använts för att ange frekvenser: mycket vanliga ≥1/10, vanliga ≥1/100 och <1/10, ovanliga ≥1/1000 och <1/100, sällsynta ≥1/10 000 och <1/1000, mycket sällsynta <1/10 000, ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

¹Allergiska reaktioner mot melfalan som exempelvis urtikaria, ödem, hudutslag och anafylaxi har rapporterats som mindre vanliga reaktioner, både i början och under behandlingen (särskilt efter intravenös administrering). Hjärtstillestånd har också rapporterats sällan i samband med sådana händelser

²Endast med infusion av melfalan efter administrering av regional perfusion i extremiteter

³Tillfällig signifikant förhöjning av blodurea har förekommit i tidiga skeden av melfalanbehandling hos myelompatienter med njurskador

⁴De kliniskt betydelsefulla biverkningar som är associerade med behandling med melfalan i kombination med talidomid och prednison eller dexametason samt i mindre omfattning melfalan med lenalidomid och prednison innefattar djup ventrombos och lungemboli (se avsnitt Dosering och administreringssätt och Varningar och försiktighet).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, men alla kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Symtom och tecken

Gastrointestinala effekter, inklusive illamående, kräkningar och diarré är de mest sannolika tecknen på akut överdosering per os. De omedelbara effekterna av akut intravenös överdosering är illamående och kräkning. Skada på gastrointestinala mukosan kan också uppstå, och diarré, ibland hemorragisk, har rapporterats efter överdosering. Den huvudsakliga toxiska effekten benmärgshämning som leder till leukopeni, trombocytopeni och anemi.

Behandling

Allmänt understödjande åtgärder och lämpliga blod- och blodplättstransfusioner ska om nödvändigt sättas in och sjukhusinläggning övervägas. Behandling med anti-infektionsmedel och hematologiska tillväxtfaktorer ska övervägas.

Det finns ingen känd antidot. Efter överdosering ska blodbilden följas noggrant i åtminstone fyra veckor efter överdoseringen tills dess det finns tecken på återhämtning

Verkningsmekanism

Melfalan är ett dubbelfunktionellt alkylerande medel. Bildningen av karboniumintermediärer från vardera av de två bis-2-kloretylgrupperna möjliggör alkylering genom kovalent bindning med 7-kväve från guanin i DNA, varvid korsbindning mellan de båda DNA-strängarna uppstår och cellreplikationen upphör.

Absorption

Absorptionen av melfalan per os är mycket variabel med avseende på både tiden till den första uppkomsten av läkemedlet i plasman och den högsta plasmakoncentrationen.

I studier av den absoluta biotillgängligheten för melfalan, varierade den genomsnittliga absoluta biotillgängligheten mellan 56 och 85 %.

Intravenös administrering kan användas för att undvika den variabilitet i absorptionen som är förknippad med myeloablativ behandling.

Distribution

Melfalans plasmaproteinbindningsgrad har rapporterats variera från 69-78 %. Det finns bevis som pekar på att proteinbindningen är linjär i de plasmakoncentrationer som vanligtvis erhålls vid normaldosering, men kan bli koncentrationsberoende vid de plasmakoncentrationer som observerats efter högdosbehandling. Serumalbumin är det huvudsakliga bindningsproteinet och står för cirka 55-60% av proteinbindningen, medan cirka 20 % binds till α1-syra glykoprotein Dessutom har melfalanbindningsstudier påvisat förekomsten av en irreversibel komponent som kan hänföras till alkyleringsreaktionen med plasmaproteiner.

Efter administrering av en 2-minuters infusion av doser på mellan 5 och 23 mg/m² kroppsyta (cirka 0,1-0,6 mg/kg kroppsvikt) till 10 patienter med äggstockscancer eller multipelt myelom var distributionsvolymen vid steady state och centralt kompartment 29,1 ± 13,6 liter respektive 12,2 ± 6,5 liter.

Hos 28 patienter med olika maligniteter som fick doser mellan 70 och 200 mg/m² kroppsyta som en 2- till 20-minuters infusion, var de genomsnittliga fördelningsvolymerna vid steady state och centralt kompartment 40,2 ± 18,3 liter respektive 18,2 ± 11,7 liter.

Melfalan uppvisar en begränsad penetration av blod-och hjärnbarriären. I flera studier av vuxna patienter återfanns ingen mätbar koncentration av läkemedlet i cerebrospinalvätskan. Låga koncentrationer (~ 10 % av plasmakoncentrationen) observerades i en enda högdosstudie på barn.

Biotransformation

Data in vivo och in vitro pekar på att spontan nedbrytning snarare än enzymatisk metabolism är den viktigaste bestämningsfaktorn för läkemedlets halveringstid hos människor.

Eliminering

Hos 13 patienter som fick melfalan per os med 0,6 mg/kg kroppsvikt var plasmavärdet för eliminering av halveringstiden 90 ± 57 minuter och 11 % av läkemedlet återfanns i urinen under 24 timmar.

Hos 8 patienter som fick en singel bolusdos på 0,5-0,6 mg/kg kroppsvikt var den initiala och terminala halveringstiden 7,7 ± 3,3 respektive 108 ± 20,8 minuter. Efter injektion av melfalan detekterades monohydroxymimfalan och dihydroxymelfalan i patientens plasma och nåde toppnivåer vid cirka 60 min. och 105 min. En liknande halveringstid på 126 ± 6 min sågs när melfalan tillsattes till patientens serum in vitro (37° C), vilket tyder på att spontan nedbrytning snarare än enzymisk metabolism kan vara den viktigaste bestämningsfaktorn av läkemedlets halveringstid hos människor.

Efter administrering av en två-minuters infusion av doser från 5 till 23 mg/m² kroppsyta (ca 0,1 till 0,6 mg/kg kroppsvikt) till 10 patienter med äggstockscancer eller multipel myelom var den sammanlagda initiala och slutliga halveringstiden, 8,1 ± 6,6 min respektive 76,9 ± 40,7 min. Ett medelclearance på 342,7 ± 96,8 ml/min. noterades.

Hos 15 barn och 11 vuxna som fick höga doser melfalan intravenöst (140 mg/m² kroppsyta) med forcerad diures visade sig de initiala och terminala halveringstiderna vara 6,5 ± 3,6 respektive 41,4 ± 16,5 min. Initiala och terminala halveringstider på 8,8 ± 6,6 min respektive 73,1 ± 45,9 min registrerades hos 28 patienter med olika maligniteter som fick doser på mellan 70 och 200 mg/m² kroppsyta i form av en infusion på 2 till 20 minuter. Medelclearance var 564,6 ± 159,1 ml/min.

Efter hypertermisk (39° C) perfusion av underbenen med 1,75 mg/kg kroppsvikt upptogs genomsnittliga initiala och slutliga halveringstider på 3,6 ± 1,5 minuter respektive 46,5 ± 17,2 minuter hos 11 patienter med framskridet malignt melanom. Ett medelclearance på 55,0 ± 9,4 ml/min. registrerades.

Särskilda patientpopulationer

Nedsatt njurfunktion

Melfalans clearance kan minska vid nedsatt njurfunktion (se avsnitt Dosering och administreringssätt och Varningar och försiktighet).

Äldre patienter

Ingen korrelation har påvisats mellan ålder och melfalans clearance, inte heller mellan ålder och melfalans terminala elimineringshalveringstid (se avsnitt Dosering och administreringssätt).

Mutagenicitet

Melfalan är ett cytostatiskt medel och mutageniciteten har därför inte undersökts grundligt i prekliniska studier. Melfalan var mutagen in vivo och orsakade kromosomavvikelser. Klinisk information om eventuell toxicitet hos melfalan finns i avsnitt och Fertilitet, graviditet och amning.

Reproduktionstoxicitet och fertilitet

Melfalan var teratogen hos råttor efter exponering vid enstaka doser vid reproduktionstoxicitetsstudier. I reproduktionstoxicitetsstudier med upprepade doser var melfalan toxisk för mödrar och inducerade medfödda missbildningar, intrauterin död, tillväxtnedgång och störd utveckling.

En enstaka dos av melfalan hos hanmöss inducerade cytotoxicitet och kromosomavvikelser i spermacellerna. Hos honmöss observerades en minskning av antalet födda möss per kull. Efter återhämtning minskade antalet valpar per kull också med tiden, vilket var relaterat till ett minskat antal folliklar.

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

Varje injektionsflaska med pulver innehåller melfalanhydroklorid motsvarande 50 mg melfalan.

Efter rekonstituering med 10 ml spädningsvätska innehåller den resulterande lösningen 5 mg/ml melfalan.

Hjälpämne med känd effekt:

Vid rekonstituering innehåller varje injektionsflaska 0,68 mmol (15,63 mg) natrium, 0,52 ml (0,4 g) etanol och 6,0 ml propylenglykol.

För en fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Förteckning över hjälpämnen

Pulver

Saltsyra

Povidon

Spädningsvätska

Vatten för injektionsvätskor

Natriumcitrat

Propylenglykol

Etanol

Melfalan SUN är inte kompatibelt med infusionslösningar innehållande dextros och det rekommenderas att ENDAST en intravenös infusion med natriumklorid 0,9 % vikt/volym används.

Miljöinformationen för melfalan är framtagen av företaget Aspen Nordic för Alkeran®

Miljörisk: Risk för miljöpåverkan av melfalan kan inte uteslutas då det inte finns tillräckliga ekotoxikologiska data.
Nedbrytning: Det kan inte uteslutas att melfalan är persistent, då data saknas.
Bioackumulering: Melfalan har låg potential att bioackumuleras.

Hållbarhet

2 år.

Kemisk och fysikalisk stabilitet vid användning har visats under 1 timme vid rumstemperatur.

Ur mikrobiologisk synpunkt bör läkemedlet användas omedelbart. Om läkemedlet inte används omedelbart är förvaringstid vid användning och förhållanden före användning användarens ansvar. En eventuellt oanvänd del ska kasseras.

Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 30°C. Förvaras i skydd mot kyla.

Förvara injektionsflaskan i ytterkartongen. Ljuskänsligt.

Särskilda anvisningar för destruktion

Säker hantering av Melfalan SUN:

Melfalan SUN ska förberedas för administrering av en utbildad person som är bekant med dess egenskaper och krav för säker hantering. Se lokala cytotoxiska riktlinjer innan du börjar. För anvisningar om beredningen, se avsnitt Dosering och administreringssätt.

Melfalan SUN bör beredas för användning i apotekets aseptiska utrymme utrustad med ett lämpligt vertikalt laminärt flödesskåp. Om en sådan anläggning inte är tillgänglig kan annat specialutrustat rum på en avdelning eller klinik användas.

Personalen som förbereder eller hanterar Melfalan SUN ska bära följande skyddsklädsel:

Engångshandskar av kirurgisk latex eller polyvinylklorid av lämplig kvalitet (gummihandskar är inte tillräckliga).

Kirurgisk ansiktsmask av lämplig kvalitet

Skyddsglasögon eller glasögon som ska tvättas noggrant med vatten efter användningen

Engångsförkläde

I en aseptisk anläggning krävs annan lämplig klädsel.

Eventuellt spill ska hanteras omedelbart (av personal som bär lämplig skyddsklädsel), genom att torka med fuktiga pappershanddukar som är placerade i en högriskavfallssäckar efter användning och bortskaffas i enlighet med gällande lokal lagstiftning. Förorenade ytor ska tvättas med stora mängder vatten.

Om Melfalan SUN-lösningen skulle komma i kontakt med huden, tvätta omedelbart och noggrant med tvål och en stor mängd kallt vatten. I sådana fall kan det vara klokt att söka läkarvård.

Vid kontakt med ögonen ska man OMEDELBART skölja med ett ögonbad av natriumklorid med omedelbart efterföljande läkarvård. Om natriumkloridlösning inte är tillgänglig kan stora volymer vatten användas.

Personal som är gravid eller försöker bli gravid bör inte hantera Melfalan SUN.

Framställning av melfalanlösning

Melfalan SUN bör beredas vid 25° C genom att man rekonstruerar det frystorkade pulvret/kakan med spädningsvätskan som levereras ingår.

Beredning

Det är viktigt att både det frystorkade pulvret /kakan och spädningsvätskan som ingår har rumstemperatur innan rekonstitutionen påbörjas. Uppvärmning av spädningsmedlet i handen kan underlätta rekonstitueringen. 10 ml av spädningsvätskan bör tillsättas snabbt som en enda mängd i flaskan innehållande det frystorkade pulvret och omedelbart skakas kraftigt (i ca 1 minut) tills en klar lösning, utan synliga partiklar, erhålls. Varje injektionsflaska måste rekonstitueras individuellt på detta sätt. Den resulterande lösningen innehåller motsvarande 5 mg per ml vattenfritt melfalan och har ett pH-värde på cirka 6,5.

Melfalan-lösningen har begränsad stabilitet och ska beredas omedelbart före användning.

Den rekonstituerade lösningen ska inte kylas, eftersom det kommer att orsaka utfällning.

Blandning

Dra, med en ny 10 ml spruta, omedelbart upp den rekonstituerade lösningen med en koncentration av 5 mg/ml vattenfri melfalan ur den rekonstituerade ampullen och tillsätt detta i infusionspåsen innehållande 9 mg/ml natriumklorid intravenös infusion. Blanda denna utspädda lösning noggrant med manuell rotation för att ge en nominell koncentration av 0,45 mg/ml vattenfri melfalan.

När melfalan späds ut ytterligare i en infusionsvätska får det en reducerad stabilitet och graden av nedbrytning ökar snabbt med ökande temperatur. Om melfalan infunderas vid en temperatur av cirka 25° C, får den totala tiden från beredning av injektionvätskan till slutförandet av infusionen inte överstiga 1,5 timmar.

Melfalan är inte kompatibel med infusionslösningar innehållande glukos och det rekommenderas att endast en intravenös infusion med 9 mg/ml natriumklorid används.

Om någon synlig grumlighet eller kristallisation uppträder i de rekonstituerade eller utspädda lösningarna, måste beredningen kasseras.

Bortskaffande

Eventuell lösning som inte använts efter 1 timme bör kasseras enligt gällande riktlinjer för hantering och bortskaffande av cytotoxiska läkemedel.

Kassering av skarpa föremål, såsom nålar, sprutor, administreringssatser och ampuller bör ske i styva behållare märkta med lämplig varningsförsegling. Personer som är involverade i bortskaffandet bör vara medvetna om de försiktighetsåtgärder som måste följas och materialet bör förstöras genom förbränning, om det är lämpligt.