Detta läkemedel är föremål för utökad övervakning. Detta kommer att göra det möjligt att snabbt identifiera ny säkerhetsinformation. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning. Se avsnitt 4.8 om hur man rapporterar biverkningar.

1 LÄKEMEDLETS NAMN

JEMPERLI 500 mg koncentrat till infusionsvätska, lösning

2 KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

En injektionsflaska med 10 ml koncentrat till infusionsvätska, lösning, innehåller 500 mg dostarlimab.

Varje ml koncentrat till infusionsvätska, lösning, innehåller 50 mg dostarlimab.

Dostarlimab är en humaniserad monoklonal antikropp (mAb) mot PD-1(programmerad celldöd-1)-receptorer. Dostarlimab är av IgG4-typ (immunglobulin G4) och framställs genom rekombinant DNA-teknik i ovarieceller från kinesisk hamster (CHO).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3 LÄKEMEDELSFORM

Koncentrat till infusionsvätska, lösning (sterilt koncentrat).

Klar till svagt pärlemorskimrande färglös till gul lösning, väsentligen fri från synliga partiklar.

Koncentrat till infusionsvätska, lösning har ett pH-värde på cirka 6,0 och en osmolalitet på cirka 300 mOsm/kg.

4 KLINISKA UPPGIFTER

4.1 Terapeutiska indikationer

JEMPERLI är avsett att användas i kombination med karboplatin och paklitaxel för behandling av vuxna patienter med primärt avancerad eller recidiverande endometriecancer med dMMR (deficient mismatch repair) eller hög mikrosatellitinstabilitet (MSI‑H) för vilka systemisk behandling är lämplig.

JEMPERLI är avsett som monoterapi för behandling av vuxna patienter med recidiverande eller avancerad endometriecancer med dMMR/MSI‑H som har progredierat under eller efter tidigare platinainnehållande behandling.

4.2 Dosering och administreringssätt

Behandling ska inledas och övervakas av specialistläkare med erfarenhet av cancerbehandling.

Identifiering av dMMR/MSI-H tumörstatus bör fastställas med en validerad testmetod som IHK, PCR eller NGS* (information om de analyser som har använts i studierna finns i avsnitt 5.1).

^{*IHK = immunhistokemi; PCR = polymeraskedjereaktion; NGS = nästa generations sekvensering.}

Dosering

JEMPERLI i kombination med karboplatin och paklitaxel

När JEMPERLI administreras i kombination med karboplatin och paklitaxel ska även den fullständiga produktresumén för kombinationsprodukterna läsas (se också avsnitt 5.1).

Rekommenderad dos är 500 mg dostarlimab var 3:e vecka i kombination med karboplatin och paklitaxel var 3:e vecka i 6 cykler följt av 1000 mg dostarlimab som monoterapi var 6:e vecka under alla cykler därefter.

Doseringsregimen i kombination med karboplatin och paklitaxel redovisas i tabell 1.

Tabell 1. Doseringsregimen för JEMPERLI i kombination med karboplatin och paklitaxel

^a Administrera dostarlimab före karboplatin och paklitaxel på samma dag.

Fortsätt administrering av dostarlimab enligt rekommenderat schema fram till sjukdomsprogression eller oacceptabel toxicitet, eller under upp till 3 år (se avsnitt 5.1).

JEMPERLI som monoterapi

Rekommenderad dos som monoterapi är 500 mg dostarlimab var 3:e vecka i 4 cykler följt av 1 000 mg var 6:e vecka i alla efterföljande cykler.

Doseringsregimen vid monoterapi redovisas i tabell 2.

Tabell 2. Doseringsregim för JEMPERLI som monoterapi

Administrering av dostarlimab ska fortsätta enligt rekommenderat schema fram till sjukdomsprogression eller oacceptabel toxicitet (se avsnitt 5.1).

Dosjustering

Dosminskning rekommenderas inte. Fördröjd dosering eller utsättning kan krävas beroende på individuell säkerhet och tolerabilitet. Rekommenderade justeringar för att hantera biverkningar finns i tabell 3.

Detaljerade riktlinjer för hantering av immunrelaterade biverkningar och infusionsrelaterade reaktioner beskrivs i avsnitt 4.4.

Patientkort

Alla förskrivare av JEMPERLI ska informera patienterna om patientkortet och förklara vad de ska göra om de får symtom på immunrelaterade biverkningar. Läkaren ska förse patienten med ett patientkort.

Särskilda populationer

Äldre

Ingen dosjustering rekommenderas för patienter som är 65 år eller äldre.

Det finns begränsade kliniska data om användning av dostarlimab hos patienter som är 75 år eller äldre (se avsnitt 5.1).

Nedsatt njurfunktion

Ingen dosjustering rekommenderas för patienter med lindrigt eller måttligt nedsatt njurfunktion. Data är begränsade för patienter med gravt nedsatt njurfunktion och för dialyspatienter med terminal njursjukdom (se avsnitt 5.2).

Nedsatt leverfunktion

Ingen dosjustering rekommenderas för patienter med lindrigt nedsatt leverfunktion. Data är begränsade för patienter med måttligt nedsatt leverfunktion och saknas helt för patienter med gravt nedsatt leverfunktion (se avsnitt 5.2).

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för JEMPERLI för barn och ungdomar under 18 år har inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.

Administreringssätt

JEMPERLI är endast avsett för intravenös infusion. JEMPERLI ska administreras som intravenös infusion med hjälp av en intravenös infusionspump under 30 minuter.

JEMPERLI får inte administreras som intravenös tryck- eller bolusinjektion.

Anvisningar om spädning av läkemedlet före administrering finns i avsnitt 6.6.

4.3 Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

4.4 Varningar och försiktighet

Spårbarhet

För att underlätta spårbarhet av biologiska läkemedel ska läkemedlets produktnamn och tillverkningssatsnummer dokumenteras.

Immunrelaterade biverkningar

Immunrelaterade biverkningar, som kan vara allvarliga eller dödliga, kan förekomma hos patienter som behandlas med antikroppar som blockerar programmerat celldödsprotein-1/programmerad död-ligand 1 (PD-1/PD-L1) signalväg, inklusive dostarlimab. Immunrelaterade biverkningar uppträder vanligen under behandling med PD‑1/PD‑L1-blockerande antikroppar, men symtomen kan också visa sig efter avslutad behandling. Immunrelaterade biverkningar kan förekomma i alla organ eller vävnader och kan påverka mer än ett kroppssystem samtidigt. De viktiga immunrelaterade biverkningar som anges i detta avsnitt omfattar inte alla tänkbara allvarliga och dödliga immunrelaterade reaktioner.

Tidig identifiering och behandling av immunrelaterade biverkningar är viktigt för att säkerställa säker användning av PD‑1/PD‑L1-blockerande antikroppar. Patienterna ska övervakas med avseende på symtom och tecken på immunrelaterade biverkningar. Hematologiska och klinisk-kemiska laboratorievärden, inklusive levertester och tester av njur- samt sköldkörtelfunktion, ska utvärderas vid baslinjen och regelbundet under behandlingen. Misstänkta immunrelaterade biverkningar ska utvärderas på lämpligt sätt, exempelvis genom specialistkonsultation.

Beroende på biverkningens svårighetsgrad ska behandlingen med dostarlimab avbrytas eller sättas ut permanent och kortikosteroider (1–2 mg/kg/dag prednison eller motsvarande) eller annan lämplig behandling ges (se nedan och avsnitt 4.2). Vid förbättring till grad ≤ 1 ska nedtrappning av kortikosteroider påbörjas och fortsätta i 1 månad eller längre. Baserat på begränsade data från kliniska studier på patienter vars immunrelaterade biverkningar inte kunde kontrolleras med kortikosteroider kan administrering av andra systemiska immunsuppressiva läkemedel övervägas. Hormonersättningsbehandling ska vid behov sättas in vid endokrinopatier.

Behandling med dostarlimab ska sättas ut permanent vid alla immunrelaterade biverkningar av grad 3 som återkommer och vid immunrelaterad toxicitet av grad 4, med undantag för endokrinopatier som kontrolleras med ersättningshormoner och såvida inget annat anges i tabell 3.

Immunrelaterad pneumonit

Pneumonit har rapporterats hos patienter som får dostarlimab (se avsnitt 4.8). Patienterna ska övervakas med avseende på tecken och symtom på pneumonit. Misstänkt pneumonit ska bekräftas med röntgen och andra orsaker ska uteslutas. Patienterna ska behandlas med en justerad dostarlimabregim och kortikosteroider (se avsnitt 4.2).

Immunrelaterad kolit

Dostarlimab kan orsaka immunrelaterad kolit (se avsnitt 4.8). Patienterna ska övervakas med avseende på tecken och symtom på kolit och behandlas med en justerad dostarlimabregim, läkemedel mot diarré och kortikosteroider (se avsnitt 4.2).

Immunrelaterad hepatit

Dostarlimab kan orsaka immunrelaterad hepatit (se avsnitt 4.8). Patienterna ska övervakas regelbundet med avseende på förändrad leverfunktion och, baserat på klinisk utvärdering, behandlas med en justerad dostarlimabregim och kortikosteroider (se avsnitt 4.2).

Immunrelaterade endokrinopatier

Immunrelaterade endokrinopatier, inklusive hypotyreos, hypertyreos, tyreoidit, hypofysit, typ 1-diabetes mellitus, diabetisk ketoacidos och binjurebarksinsufficiens, har rapporterats hos patienter som får dostarlimab (se avsnitt 4.8).

Hypotyreos och hypertyreos

Immunrelaterad hypotyreos och hypertyreos (inklusive tyreoidit) förekom hos patienter som fick dostarlimab, och hypotyreos kan följa på hypertyreos. Patienterna ska övervakas med avseende på avvikande resultat för sköldkörtelfunktion före behandlingsstart, med jämna mellanrum under behandlingen och enligt behov utifrån klinisk bedömning. Immunrelaterad hypotyreos och hypertyreos (inklusive tyreoidit) ska behandlas enligt rekommendationerna i avsnitt 4.2.

Binjurebarksinsufficiens

Immunrelaterad binjurebarksinsufficiens förekom hos patienter som fick dostarlimab. Patienterna ska övervakas med avseende på kliniska tecken och symtom på binjurebarksinsufficiens. Vid symtomatisk binjurebarksinsufficiens ska patienterna behandlas enligt rekommendationerna i avsnitt 4.2.

Immunrelaterad nefrit

Dostarlimab kan orsaka immunrelaterad nefrit (se avsnitt 4.8). Patienterna ska övervakas med avseende på förändrad njurfunktion och behandlas med en justerad dostarlimabregim och kortikosteroider (se avsnitt 4.2).

Immunrelaterade hudutslag

Immunrelaterade hudutslag, inklusive pemfigoid, har rapporterats hos patienter som får dostarlimab (se avsnitt 4.8). Patienterna ska övervakas med avseende på tecken och symtom på hudutslag. Exfoliativa dermatologiska tillstånd ska behandlas enligt rekommendationerna i avsnitt 4.2. Förekomst av Stevens-Johnsons syndrom eller toxisk epidermal nekrolys har rapporterats hos patienter som behandlats med PD‑1-hämmare.

Försiktighet ska iakttas när användning av dostarlimab övervägs till patienter som tidigare har haft en allvarlig eller livshotande hudbiverkning vid tidigare behandling med andra immunstimulerande cancerläkemedel.

Immunrelaterad artralgi

Immunrelaterad artralgi har rapporterats hos patienter som får dostarlimab (se avsnitt 4.8). Patienterna ska övervakas med avseende på tecken och symtom på artralgi. Misstänkt immunrelaterad artralgi ska bekräftas och andra orsaker uteslutas. Patienterna ska behandlas med en justerad dostarlimabregim och kortikosteroider (se avsnitt 4.2).

Andra immunrelaterade biverkningar

Med tanke på verkningsmekanismen hos dostarlimab kan andra potentiella immunrelaterade biverkningar förekomma, inklusive potentiellt allvarliga händelser [t.ex. myosit, myokardit, encefalit, demyeliniserande neuropati (inklusive Guillain-Barrés syndrom) och sarkoidos]. Kliniskt signifikanta immunrelaterade biverkningar som rapporterades hos mindre än 1 % av patienterna som behandlades med dostarlimab som monoterapi i kliniska studier inkluderar encefalit, autoimmun hemolytisk anemi, pankreatit, iridocyklit och uveit. Patienterna ska övervakas med avseende på tecken och symtom på immunrelaterade biverkningar och behandlas enligt beskrivningen i avsnitt 4.2. Avstötning av transplanterade organ har rapporterats hos patienter som behandlats med PD-1-hämmare efter marknadsintroduktion. Behandling med dostarlimab kan öka risken för avstötning hos mottagare av transplanterade organ. Fördelarna med behandling med dostarlimab ska vägas mot risken för möjlig organavstötning hos dessa patienter.

Dödliga och andra allvarliga komplikationer kan förekomma hos patienter som genomgår allogen hematopoetisk stamcellstransplantation (HSCT) före eller efter behandling med en PD‑1/PD-L1-blockerande antikropp. Transplantationsrelaterade komplikationer omfattar hyperakut graft-versus-host disease (GvHD), akut GvHD, kronisk GvHD och venös ocklusiv leversjukdom efter minskad förebyggande transplantationsbehandling samt steroidkrävande feber (utan identifierad infektionsorsak). Dessa komplikationer kan förekomma trots adekvat behandling mellan PD-1/PD-L1-blockad och allogen HSCT. Övervaka patienterna noga med avseende på tecken på transplantationsrelaterade komplikationer och ingrip omedelbart. Väg nyttan mot riskerna med en PD-1/PD-L1-blockerande behandling före eller efter allogen HSCT.

Infusionsrelaterade reaktioner

Dostarlimab kan orsaka infusionsrelaterade reaktioner som kan vara allvarliga (se avsnitt 4.8). Vid allvarliga (grad 3) eller livshotande (grad 4) infusionsrelaterade reaktioner ska infusionen avbrytas och behandlingen sättas ut permanent (se avsnitt 4.2).

Patienter som exkluderats från kliniska studier

Patienter med följande tillstånd exkluderades från GARNET-studien: Eastern Cooperative Oncology Group (ECOG)-funktionsstatus vid baslinjen ≥ 2; okontrollerade metastaser i centrala nervsystemet eller karcinomatös meningit; andra maligniteter under de senaste 2 åren; immunbrist eller immunsuppressiv behandling inom 7 dagar; aktiv hiv-infektion, infektion med hepatit B eller C; aktiv autoimmun sjukdom som kräver systemisk behandling under de senaste 2 åren exklusive substitutionsbehandling; interstitiell lungsjukdom i anamnesen; eller om vaccination med levande vaccin erhållits inom 14 dagar.

Natriuminnehåll

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per 500 mg‑dos, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Inga interaktionsstudier har utförts. Monoklonala antikroppar (mAb) som dostarlimab är inte substrat för cytokrom P450 eller transportörer av aktiva substanser. Dostarlimab är inte ett cytokin och är sannolikt inte en cytokinmodulerare. Dessutom förväntas ingen farmakokinetisk interaktion mellan dostarlimab och aktiva substanser som utgörs av små molekyler. För antikroppar finns inga belägg för interaktion via den icke-specifika nedbrytningen i lysosomer.

4.6 Fertilitet, graviditet och amning

Fertila kvinnor/preventivmetod

Det finns en risk i samband med administrering av dostarlimab till fertila kvinnor. Fertila kvinnor måste använda en effektiv preventivmetod under behandling med dostarlimab och upp till 4 månader efter den sista dosen av dostarlimab.

Graviditet

Det finns inga eller begränsad mängd data från användning av dostarlimab hos gravida kvinnor. Baserat på dess verkningsmekanism kan dostarlimab orsaka skadliga farmakologiska effekter hos fostret vid administrering under graviditet.

Inga reproduktions- och utvecklingsstudier på djur har utförts med dostarlimab. Blockering av PD‑1/PD‑L1 signalväg kan dock leda till ökad risk för immunmedierad avstötning av det växande fostret, vilket resulterar i fosterdöd (se avsnitt 5.3). Det är känt att humant immunglobulin (IgG4) passerar placentabarriären och därför kan dostarlimab överföras från modern till det växande fostret.

JEMPERLI rekommenderas inte under graviditet eller till fertila kvinnor som inte använder en effektiv preventivmetod.

Amning

Det är okänt om dostarlimab/dess metaboliter utsöndras i bröstmjölk.

En risk för det nyfödda barnet/spädbarnet kan inte uteslutas.

JEMPERLI ska inte användas under amning och amning ska undvikas i minst 4 månader efter den sista dosen av dostarlimab.

Fertilitet

Inga fertilitetsstudier har utförts med dostarlimab (se avsnitt 5.3).

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

JEMPERLI har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

4.8 Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

Dostarlimab är vanligtvis förknippat med immunrelaterade biverkningar. De flesta immunrelaterade reaktionerna, inklusive allvarliga sådana, gick tillbaka efter initiering av lämplig medicinsk behandling eller utsättning av dostarlimab (se ”Beskrivning av utvalda biverkningar” nedan).

Dostarlimab som monoterapi

Säkerheten för dostarlimab har utvärderats hos 605 patienter med endometriecancer eller andra avancerade solida tumörer som fick dostarlimab som monoterapi i GARNET-studien, inklusive 153 patienter med avancerad eller recidiverande endometriecancer med dMMR/MSI-H. Patienterna fick 500 mg var 3:e vecka i 4 cykler följt av 1 000 mg var 6:e vecka i alla efterföljande cykler.

Hos patienter med avancerade eller recidiverande solida tumörer (N = 605) var de vanligaste biverkningarna (> 10 %) anemi (28,6 %), diarré (26,0 %), illamående (25,8 %), kräkningar (19,0 %), artralgi (17,0 %), klåda (14,2 %), hudutslag (13,2 %), feber (12,4 %), förhöjt aspartataminotransferas (11,2 %) och hypotyreos (11,2 %). JEMPERLI sattes ut permanent hos 38 (6,3 %) patienter på grund av biverkningar, varav de flesta var immunrelaterade händelser. Biverkningarna var allvarliga hos 11,2 % av patienterna. De allvarligaste biverkningarna var immunrelaterade biverkningar (se avsnitt 4.4).

Säkerhetsprofilen för patienter med endometriecancer med dMMR/MSI-H i GARNET-studien (N = 153) skiljde sig inte från den för hela monoterapipopulationen, vilken redovisas i tabell 4.

Dostarlimab i kombination med karboplatin och paklitaxel

Säkerheten för dostarlimab har utvärderats hos 241 patienter med primärt avancerad eller recidiverande endometriecancer som fick dostarlimab i kombination med karboplatin och paklitaxel i RUBY-studien. Patienterna fick doser på 500 mg dostarlimab var 3:e vecka i 6 cykler följt av 1000 mg var 6:e vecka i alla efterföljande cykler.

Hos patienter med primärt avancerad eller recidiverande endometriecancer (N = 241) var de vanligaste biverkningarna (> 10 %) hudutslag (22,8 %), makulopapulöst hudutslag (14,1 %), hypotyreros (14,1 %), förhöjt alaninaminotransferas (12,9 %), förhöjt aspartataminotransferas (12,0 %), feber (12,0 %) och torr hud (10,4 %). JEMPERLI sattes ut permanent hos 12 (5,0 %) patienter på grund av biverkningar, varav de flesta var immunrelaterade händelser. Biverkningar var allvarliga hos 5,8 % av patienterna och de allvarligaste biverkningarna var immunrelaterade biverkningar (se avsnitt 4.4).

Säkerhetsprofilen för patienter med endometriecancer med dMMR/MSI-H i RUBY-studien (N = 52) skiljde sig inte från den för hela populationen (N = 241), vilken redovisas i tabell 4.

Biverkningar i tabellform

Biverkningar rapporterade i kliniska prövningar av dostarlimab som monoterapi eller i kombination med kemoterapi listas i tabell 4 efter organsystem och frekvens. Biverkningsfrekvensen listad i kolumnen för dostarlimab som monoterapi är baserad på antalet biverkningar, oavsett orsak, som identifierats hos 605 patienter med avancerade eller recidiverande solida tumörer i GARNET‑studien, där de exponerats för dostarlimab under i median 24 veckor (intervall: 1 vecka till 229 veckor). Om inget annat anges baseras biverkningsfrekvensen listad i kolumnen för dostarlimab i kombination med kemoterapi på antalet biverkningar, oavsett orsak, som identifierats hos 241 patienter med primärt avancerad eller recidiverande endometriecancer i RUBY-studien, där de exponerats för dostarlimab i kombination med karboplatin och paklitaxel under en mediantid på 43 veckor (intervall: 3 till 151 veckor). Ytterligare säkerhetsinformation avseende administrering av dostarlimab i kombination med karboplatin och paklitaxel återfinns i respektive produktresumé för kombinationsprodukterna.

Biverkningar som har rapporterats med dostarlimab som monoterapi eller vid behandling med antingen karboplatin eller paklitaxel kan även förekomma vid behandling med dessa läkemedel i kombination, även om dessa biverkningar inte rapporterades i kliniska studier med dostarlimab i kombination med karboplatin och paklitaxel.

Biverkningarna listas efter organsystem och frekvens. Frekvenserna definieras som mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Tabell 4: Biverkningar hos patienter behandlade med dostarlimab

Beskrivning av utvalda biverkningar

De utvalda biverkningar som beskrivs nedan baseras på en kombinerad säkerhetsdatabas för dostarlimab i monoterapi till 605 patienter i GARNET-studien med endometriecancer eller andra avancerade solida tumörer. Immunrelaterade biverkningar definierades som händelser av grad 2 och däröver. Frekvenserna nedan utesluter biverkningar av grad 1. Riktlinjerna för hantering av dessa biverkningar beskrivs i avsnitt 4.2.

Immunrelaterade biverkningar (se avsnitt 4.4)

Immunrelaterad pneumonit

Immunrelaterad pneumonit förekom hos 14 (2,3 %) patienter, vilket inkluderade pneumonit av grad 2 (1,3 %), grad 3 (0,8 %) och grad 4 (0,2 %). Pneumonit ledde till utsättning av dostarlimab hos 8 (1,3 %) patienter.

Behandling med systemiska kortikosteroider (prednison ≥ 40 mg per dag eller motsvarande) krävdes hos 11 (78,6 %) patienter med pneumonit. Pneumoniten gick tillbaka hos 11 (78,6 %) patienter.

Immunrelaterad kolit

Kolit förekom hos 8 (1,3 %) patienter, vilket inkluderade kolit av grad 2 (0,7 %) och grad 3 (0,7 %). Kolit ledde inte till utsättning av dostarlimab hos några patienter.

Behandling med systemiska kortikosteroider (prednison ≥ 40 mg per dag eller motsvarande) krävdes hos 5 (62,5 %) patienter. Koliten gick tillbaka hos 5 (62,5 %) patienter.

Immunrelaterad hepatit

Hepatit förekom hos 3 (0,5 %) patienter, och var i samtliga fall av grad 3. Behandling med systemiska kortikosteroider (prednison ≥ 40 mg per dag eller motsvarande) krävdes hos 2 (66,7 %) patienter. Hepatiten ledde till utsättning av dostarlimab hos 1 (0,2 %) patient och gick tillbaka hos 2 av de 3 patienterna.

Immunmedierade endokrinopatier

Hypotyreos förekom hos 46 (7,6 %) patienter, och var i samtliga fall av grad 2. Hypotyreosen ledde inte till utsättning av dostarlimab och gick tillbaka hos 17 (37,0 %) patienter.

Hypertyreos förekom hos 14 (2,3 %) patienter, vilket inkluderade hypertyreos av grad 2 (2,1 %) och grad 3 (0,2 %). Hypertyreosen ledde inte till utsättning av dostarlimab och gick tillbaka hos 10 (71,4 %) patienter.

Tyreoidit förekom hos 3 (0,5 %) patienter, och var i samtliga fall av grad 2. Inget av fallen av tyreoidit gick tillbaka. Ingen utsättning av dostarlimab på grund av tyreoidit förekom.

Binjurebarksinsufficiens förekom hos 7 (1,2 %) patienter, vilket inkluderade binjurebarksinsufficiens av grad 2 (0,5 %) och grad 3 (0,7 %). Binjurebarksinsufficiensen ledde till utsättning av dostarlimab hos 1 (0,2 %) patient och gick tillbaka hos 4 (57,1 %) patienter.

Immunmedierad nefrit

Nefrit, inklusive tubulointerstitiell nefrit, förekom hos 3 (0,5 %) patienter. Samtliga fall var av grad 2. Behandling med systemiska kortikosteroider (prednison ≥ 40 mg per dag eller motsvarande) krävdes hos 2 (66,7 %) patienter med nefrit. Nefriten ledde till utsättning av dostarlimab hos 1 (0,2 %) patient och gick tillbaka hos samtliga 3 patienter.

Immunrelaterade hudutslag

Immunrelaterade hudutslag (utslag, makulopapulöst utslag, makulöst utslag, kliande utslag, pemfigoid, läkemedelsutslag, hudtoxicitet, toxiska hudutslag) förekom hos 31 (5,1 %) patienter, vilket inkluderade utslag av grad 3 hos 9 (1,5 %) patienter som fick dostarlimab. Mediantiden till uppkomst av hudutslag var 57 dagar (intervallet 2 dagar till 1 485 dagar). Behandling med systemiska kortikosteroider (prednison ≥ 40 mg per dag eller motsvarande) krävdes hos 9 (29,0 %) patienter med hudutslag. Hudutslagen ledde till utsättning av dostarlimab hos 1 (0,2 %) patient och gick tillbaka hos 24 (77,4 %) patienter.

Immunrelaterad artralgi

Immunrelaterad artralgi förekom hos 34 (5,6 %) patienter. Immunrelaterad artralgi av grad 3 rapporterades hos 5 (0,8 %) patienter som fick dostarlimab. Mediantiden till uppkomst av artralgi var 94,5 dagar (intervallet 1 dag till 840 dagar). Behandling med systemiska kortikosteroider (prednison ≥ 40 mg per dag eller motsvarande) krävdes hos 3 (8,8 %) patienter med artralgi. Artralgi ledde till utsättning av dostarlimab hos 1 (0,2 %) patient och gick tillbaka hos 19 (55,9 %) patienter med artralgi.

Infusionsrelaterade reaktioner

Infusionsrelaterade reaktioner, inklusive överkänslighet, förekom hos 6 (1,0 %) patienter, vilket inkluderade reaktioner av grad 2 (0,3 %) och grad 3 (0,2 %). Samtliga patienter återhämtade sig från den infusionsrelaterade reaktionen.

Immunogenicitet

I GARNET-studien testades antikroppar mot läkemedlet (ADA) på 315 patienter som fick dostarlimab och förekomsten av behandlingsrelaterade antikroppar mot dostarlimab var 2,5 %. Neutraliserande antikroppar påvisades hos 1,3 % av patienterna. Samtidig administrering av karboplatin och paklitaxel påverkade inte dostarlimabs immunogenicitet. Hos de 225 patienter som behandlades med dostarlimab i kombination med karboplatin och paklitaxel och utvärderades för förekomst av ADA i RUBY-studien sågs ingen incidens av ADA eller neutraliserande antikroppar relaterade till dostarlimabbehandling.

Hos de patienter som utvecklade ADA sågs inga tecken på förändrad effekt eller säkerhet för dostarlimab.

Äldre

Av de 605 patienter som behandlades med dostarlimab som monoterapi var 51,6 % under 65 år, 36,9 % var 65‑ <75 år och 11,5 % var 75 år eller äldre. Inga ökade säkerhetsrisker observerades hos äldre patienter (≥ 65 år) jämfört med yngre patienter (< 65 år).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, men alla kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

4.9 Överdosering

Om överdosering misstänks ska patienten övervakas med avseende på tecken eller symtom på biverkningar och lämplig symtomatisk behandling sättas in.

5 FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Antineoplastiska medel, monoklonala antikroppar och antikroppsläkemedelskonjugat, ATC-kod: L01FF07

Verkningsmekanism

Dostarlimab är en humaniserad monoklonal antikropp av IgG4-isotyp som binder till PD‑1-receptorer och blockerar bindningsinteraktionen med liganderna PD-L1 och PD-L2. Hämning av PD-1-signalvägens medierade immunsvar leder till hämning av T-cellernas funktion, såsom proliferation, cytokinproduktion och cytotoxisk aktivitet. Dostarlimab förstärker T-cellsresponsen, inklusive immunsvaret mot tumörer, genom att blockera bindningen av PD-1 till PD-L1 och PD-L2. I syngena mustumörmodeller ledde blockering av PD‑1-aktiviteten till minskad tumörtillväxt.

Klinisk effekt och säkerhet

RUBY: Randomiserad kontrollerad studie av dostarlimab i kombination med karboplatin och paklitaxel för behandling av vuxna patienter med primär avancerad eller recidiverande endometriecancer.

Effekt och säkerhet för dostarlimab i kombination med karboplatin-paklitaxel undersöktes i en randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad multicenterstudie i fas 3 utförd på patienter med primär avancerad eller recidiverande endometriecancer.

Patienterna randomiserades (1:1) till att få dostarlimab 500 mg plus karboplatin AUC 5 mg/ml/min och paklitaxel 175 mg/m² var 3:e vecka i 6 cykler följt av dostarlimab 1000 mg var 6:e vecka (n = 245) eller placebo plus karboplatin AUC 5 mg/ml/min och paklitaxel 175 mg/m² var 3:e vecka i 6 cykler följt av placebo var 6:e vecka (n = 249). Randomiseringen stratifierades efter MMR/MSI-status, tidigare extern strålbehandling mot bäckenet och sjukdomsstatus (recidiverande, primär sjukdom i stadium III eller primär sjukdom i stadium IV). Behandlingen pågick i upp till 3 år eller fram till oacceptabel toxicitet, sjukdomsprogression eller prövarens beslut. Bedömning av tumörstatus utfördes var 6:e vecka till och med vecka 25, var 9:e vecka till och med vecka 52 och därefter var 12:e vecka. Efter en medianuppföljning på 30 månader hade 6 av 53 patienter randomiserade till dostarlimab plus karboplatin-paklitaxel fått behandling i >3 år (brytdatum 01 mars 2023).

Huvudsakliga lämplighetskriterier för studien var primär sjukdom i stadium III eller stadium IV enligt FIGO (International Federation of Gynaecology and Obstetrics), inklusive sjukdom i stadium IIIA till IIIC1 med utvärderbar eller mätbar sjukdom enligt RECIST v.1.1, patienter med stadium IIIC1 med karcinosarkom, klarcellig, serös, eller blandad histologi (innehållande ≥ 10 % karcinosarkom, klarcellig eller serös histologi) oavsett förekomst av utvärderbar eller mätbar sjukdom, sjukdom i stadium IIIC2 eller stadium IV oavsett förekomst av utvärderbar eller mätbar sjukdom. Studien inkluderade även patienter med ett första recidiv av endometriecancer med låg potential att botas med enbart strålbehandling eller kirurgi eller strålbehandling i kombination med kirurgi, inklusive patienter som hade ett första sjukdomsrecidiv och var naiva för systemisk cancerbehandling eller hade tidigare fått neoadjuvant/adjuvant systemisk cancerbehandling och fick ett recidiv eller hade progredierande sjukdom ≥ 6 månader efter avslutad behandling (första recidiv). Tidigare strålbehandling var inte tillåten inom 21 dagar från rekrytering till studien med undantag av palliativ strålbehandling, som var tillåten inom upp till 1 vecka med studiebehandling.

Primära effektmått var progressionsfri överlevnad (PFS) bedömd av prövaren i enlighet med RECIST v1.1 hos deltagare med primär avancerad endometriecancer med dMMR/MSI-H eller recidiverande endometriecancer och hos samtliga deltagare (total ITT-population) med primär avancerad eller recidiverande endometriecancer, samt total överlevnad (OS) hos samtliga deltagare (total ITT-population) med primär avancerad eller recidiverande endometriecancer.

Totalt 118 patienter med endometriecancer med dMMR/MSI-H utvärderades för effekt i RUBY-studien. Demografi och karakteristika vid baslinjen var: medianålder 64 år (34 % i åldern 65 till 74 år och 15 % i åldern 75 år eller äldre); 85 % vita, 9 % svarta, 2 % asiater; ECOG-funktionsstatus 0 (57 %) eller 1 (43 %); primär sjukdom i stadium III 21 %, primär sjukdom i stadium IV 30 %, recidiverande endometriecancer 49 %; endometrioid cancer 85 %, blandat karcinom 5 %, karcinosarkom 4 %, seröst karcinom 2 %, övriga 4 %; och tidigare kirurgi 92 %, tidigare strålbehandling (35 %), tidigare cancerbehandling (14 %).

Identifieringen av tumörstatus för dMMR/MSI-H fastställdes prospektivt baserat på lokala testanalyser (IHC, PCR eller NGS) eller central testning (IHC) när inga lokala resultat fanns tillgängliga.

Effektresultaten visas i tabell 5 och figur 1. Alla effektmått redovisas vid den primära PFS-analysen med medianuppföljning i upp till 25 månader. OS-resultaten är baserade på den första interimanalysen av OS. RUBY-studien visade enligt prövarens bedömning statistiskt signifikant förbättring av PFS hos patienter randomiserade till dostarlimab plus karboplatin-paklitaxel jämfört med placebo plus karboplatin-paklitaxel.

Tabell 5: Effektresultat i RUBY för patienter med endometriecancer med dMMR/MSI-H

Figur 1: Kaplan-Meierkurva över progressionsfri överlevnad patienter med endometriecancer med dMMR/MSI-H enligt prövarens bedömning (RUBY-studien)

GARNET: vuxna patienter med recidiverande endometriecancer med dMMR/MSI-H som har progredierat på eller efter behandling med en platinainnehållande regim

Effekt och säkerhet för dostarlimab som monoterapi undersöktes i GARNET-studien, en okontrollerad, öppen multicenterstudie med flera parallella kohorter. GARNET-studien inkluderade expansionskohorter med patienter med recidiverande eller avancerade solida tumörer som hade begränsade behandlingsalternativ. I kohort A1 rekryterades patienter med endometriecancer med dMMR eller MSI-H som hade progredierat under eller efter tidigare platinainnehållande behandling.

Patienterna fick 500 mg dostarlimab var 3:e vecka i 4 cykler följt av 1 000 mg dostarlimab var 6:e vecka. Behandlingen fortsatte fram till oacceptabel toxicitet eller sjukdomsprogression i upp till 2 år.

Primära effektmått var objektiv svarsfrekvens (ORR) och svarsduration (DOR) som bedömdes genom blindad oberoende central granskning (BICR) enligt RECIST-kriterierna (Response Evaluation Criteria in Solid Tumours) v 1.1. Effektpopulationen definierades som patienter som hade mätbar sjukdom enligt BICR vid baslinjen och som hade minst 24 veckors uppföljning eller hade mindre än 24 veckors uppföljning och utsättning på grund av biverkningar eller sjukdomsprogression.

Totalt 143 patienter med endometriecancer med dMMR/MSI-H utvärderades med avseende på effekt i GARNET-studien. Bland dessa 143 patienter var karakteristika vid studiestart följande: medianåldern var 65 år (52 % var 65 år eller äldre), 77 % var vita, 3,5 % var asiater, 2,8 % var svarta och ECOG-funktionsstatus var 0 (39 %) eller 1 (61 %). Vid tidpunkten för diagnos var 21 % av patienterna med endometriecancer med dMMR/MSI‑H i stadium IV enligt FIGO. Vid studiestarten (det senaste FIGO-stadiet) var 67 % av patienterna i FIGO-stadium IV. Medianantalet tidigare behandlingslinjer var en: 63 % av patienterna hade fått en tidigare linje, 37 % hade fått två eller flera tidigare linjer. 49 patienter (34 %) fick endast neoadjuvant eller adjuvant behandling före deltagandet i studien.

Identifiering av tumörstatus för dMMR/MSI-H fastställdes prospektivt baserat på lokala tester. Lokala diagnostiska analyser (IHK, PCR eller NGS) som var tillgängliga på studieställena användes för att detektera uttrycket av dMMR/MSI-H i tumörmaterial. På de flesta studieställen användes IHK eftersom det var den vanligaste tillgängliga analysen.

Tabell 6innehåller effektdata för 143 patienter. Median för tiden för behandling i veckor var 34 (intervall: 2 till 220). 24 % av deltagarna som fick någon mängd dostarlimab fick behandling >102 veckor (2 år).

Tabell 6: Effektresultat i GARNET för patienter med endometricancer med dMMR/MSI-H

Effekt och PD-L1-status

Klinisk aktivitet observerades genom IHK oavsett tumöruttryck av PD-L1 enligt metoden CPS (Combined Positive Score). Förhållandet mellan PD-L1-status och effekt analyserades post-hoc hos patienter med tillgängliga vävnadsprover (N = 81) i effektpopulationen från kohort A1 i GARNET-studien med den 1 mars 2020 som sista datum för datainsamling. Bland 23 patienter med PD-L1 CPS < 1 % var ORR 30,4 % (7/23, 95 % KI 13,2, 52,9) och bland 58 patienter med PD-L1 CPS ≥ 1 % var ORR 55,2 % (32/58, 95 % KI 41,5, 68,3).

Äldre

Av de 108 patienterna som behandlades med dostarlimab i GARNET-studiens effektpopulation var 50,0 % äldre än 65 år.

I den äldre populationen observerades samma resultat, där ORR enligt BICR (95% KI) var 42,6 % (29,2 %, 56,8 %) för patienter ≥ 65 år.

Pediatrisk population

Europeiska läkemedelsmyndigheten har senarelagt kravet att skicka in studieresultat för dostarlimab för alla grupper av den pediatriska populationen för behandling av alla tillstånd som ingår i kategorin maligna neoplasmer, förutom hematopoetisk och lymfatisk vävnad (information om pediatrisk användning finns i avsnitt 4.2).

5.2 Farmakokinetiska egenskaper

Farmakokinetiken för dostarlimab bedömdes i monoterapi och givet i kombination med karboplatin och paklitaxel.

Dostarlimab som monoterapi eller i kombination med karboplatin och paklitaxel karakteriserades genom populationsfarmakokinetiska analyser av 869 patienter med olika solida tumörer, däribland 546 patienter med endometriecancer. Vid den rekommenderade terapeutiska dosen för monoterapi (500 mg administrerat intravenöst var 3:e vecka i 4 doser, följt av 1 000 mg var 6:e vecka) eller vid den rekommenderade terapeutiska dosen för kombination med karboplatin och paklitaxel (500 mg administrerat intravenöst var 3:e vecka i 4 doser, följt av 1 000 mg var 6:e vecka) uppvisar dostarlimab en ungefär tvåfaldig ackumulering (C_min), vilket överensstämmer med den terminala halveringstiden (t_1/2). Exponeringen av dostarlimab som monoterapi och/eller i kombination med karboplatin och paklitaxel var ungefär densamma.

Absorption

Dostarlimab administreras intravenöst och absorptionsuppskattningar är därför inte tillämpliga.

Distribution

Den genomsnittliga distributionsvolymen för dostarlimab vid steady state är cirka 5,8 l (CV % av 14,9 %).

Metabolism

Dostarlimab är en terapeutisk monoklonal IgG4-antikropp som förväntas katalyseras till små peptider och aminosyror genom lysosomer i vätskefasen eller receptormedierad endocytos. Nedbrytningsprodukterna elimineras genom renal utsöndring eller återförs till näringsämnespoolen utan biologiska effekter.

Eliminering

Genomsnittlig clearance är 0,007 l/h (CV %: 30,2 %) vid steady state. Halveringstiden vid steady state är 23,2 dagar (CV %: 20,8 %).

Clearance av dostarlimab beräknades vara 7,8 % lägre när dostarlimab gavs i kombination med karboplatin och paklitaxel. Exponeringen av dostarlimab påverkades inte kliniskt betydelsefullt.

Linjäritet/icke-linjäritet

Exponeringen (både maximal koncentration [C_max] och area under koncentration-tidkurvan, [AUC_0-tau] och [AUC_0-inf]) var ungefär dosproportionell.

Farmakokinetiskt/farmakodynamiskt förhållande

Baserat på förhållandena mellan exponering och effekt respektive säkerhet, finns det inga kliniskt signifikanta skillnader i effekt och säkerhet när exponeringen för dostarlimab fördubblas. Fullständig receptorbindning, mätt som funktionell analys av både direkt PD‑1-bindning och interleukin 2-produktion (IL‑2), bibehölls över hela dosintervallet vid rekommenderad behandlingsregim.

Särskilda populationer

I en populationsfarmakokinetisk analys av patientdata observerades inga kliniskt betydelsefulla effekter för ålder (24 till 86 år), kön eller ras, etnicitet eller tumörtyp på clearance av dostarlimab.

Nedsatt njurfunktion

Nedsatt njurfunktion utvärderades baserat på uppskattad kreatininclearance [CL_cr ml/min] (normalt: CL_cr ≥ 90 ml/min, n = 305; lindrigt: CL_cr = 60–89 ml/min, n = 397; måttligt: CL_cr = 30–59 ml/min, n = 164; svårt: CL_cr = 15–29 ml/min, n = 3 och ESRD: CL_cr < 15 ml/min, n = 1). Effekten av nedsatt njurfunktion på clearance av dostarlimab utvärderades med populationsfarmakokinetiska analyser hos patienter med lindrigt eller måttligt nedsatt njurfunktion jämfört med patienter med normal njurfunktion. Inga kliniskt betydelsefulla skillnader i clearance av dostarlimab påvisades mellan patienter med lindrigt eller måttligt nedsatt njurfunktion och patienter med normal njurfunktion. Det finns begränsade data om patienter med svårt nedsatt njurfunktion.

Nedsatt leverfunktion

Nedsatt leverfunktion utvärderades enligt US National Cancer Institutes kriterier för leverdysfunktion med totalt bilirubin och ASAT (normalt: totalt bilirubin (TB) och ASAT < = övre normalgränsen (ULN), n = 772; lindrigt: TB > ULN till 1,5 ULN eller ASAT > ULN, n = 92; och måttligt: TB > 1,5–3 ULN, alla ASAT, n = 5). Effekten av nedsatt leverfunktion på clearance av dostarlimab utvärderades med populationsfarmakokinetiska analyser hos patienter med lindrigt nedsatt leverfunktion jämfört med patienter med normal leverfunktion. Inga kliniskt betydelsefulla skillnader i clearance av dostarlimab påvisades mellan patienter med lindrigt nedsatt leverfunktion och patienter med normal leverfunktion. Det finns begränsade data om patienter med måttligt nedsatt leverfunktion och inga data om patienter med svårt nedsatt leverfunktion.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

Gängse studier avseende allmäntoxicitet visade inte några särskilda risker för människa, baserat på toxicitetsstudier med upprepad dosering i upp till 3 månader hos krabbmakaker. Inga studier med dostarlimab har utförts för att bedöma risken för karcinogenicitet eller gentoxicitet. Inga reproduktions- och utvecklingstoxikologiska djurstudier har utförts med dostarlimab. Blockering av PD‑L1-signalen har i murina dräktighetsmodeller visat sig störa toleransen för fostret och leda till ökad fosterförlust. Dessa resultat tyder på en potentiell risk för att administrering av dostarlimab under graviditet kan orsaka fosterskador, inklusive ökad förekomst av abort eller dödfödsel.

I toxikologiska studier på apor med upprepad dosering under 1 respektive 3 månader, observerades inga märkbara effekter på manliga och kvinnliga reproduktionsorgan. Det är dock möjligt att dessa resultat inte alls är representativa för potentiella kliniska risker, eftersom djur som ingick i dessa studier inte var könsmogna. Reproduktionstoxiciteten är därför fortfarande okänd.

6 FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Trinatriumcitratdihydrat

Citronsyramonohydrat

L-argininhydroklorid

Natriumklorid

Polysorbat 80

Vatten för injektionsvätskor

6.2 Inkompatibiliteter

Då blandbarhetsstudier saknas får detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel.

6.3 Hållbarhet

Oöppnad injektionsflaska

3 år

Efter spädning

Om lösningen inte används omedelbart har kemisk och fysisk stabilitet under användning påvisats i 24 timmar vid 2–8 °C och i 6 timmar vid rumstemperatur (upp till 25 °C) från tiden för beredning/spädning till slutet av administreringen.

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras i kylskåp (2–8 °C).

Får ej frysas.

Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.

Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter spädning finns i avsnitt 6.3.

6.5 Förpackningstyp och innehåll

Genomskinlig 10 ml injektionsflaska av glas (borosilikat typ 1) med en grå propp av klorobutylelastomer laminerad med fluorpolymer, förseglad med ett snäpplock av aluminium. Injektionsflaskan innehåller 500 mg dostarlimab.

Varje kartong innehåller en injektionsflaska.

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Beredning/spädning

Parenterala läkemedel ska kontrolleras visuellt med avseende på partiklar och missfärgning före administrering. JEMPERLI är en svagt pärlemorskimrande färglös till gul lösning. Kassera injektionsflaskan om synliga partiklar observeras.

JEMPERLI är kompatibelt med infusionspåsar av polyvinylklorid (PVC) med eller utan dietylhexylftalat (DEHP), etenvinylacetat, polyeten (PE), polypropen (PP) och polyolefinblandning (PP + PE) samt sprutor tillverkade av PP.

För dosen 500 mg ska 10 ml JEMPERLI dras upp ur en injektionsflaska och överföras till en infusionspåse innehållande natriumkloridlösning 9 mg/ml (0,9 %) för injektion eller glukoslösning 50 mg/ml (5 %) för injektion. Den utspädda lösningen ska ha en slutlig koncentration på mellan 2 mg/ml och 10 mg/ml. Det kan innebära att man måste dra upp en viss volym spädningsvätska ur infusionspåsen innan JEMPERLI tillsätts till infusionspåsen.

• Exempel: För att erhålla en koncentration på 2 mg/ml vid beredning av en 500 mg-dos i en infusionspåse innehållande 250 ml spädningsvätska måste 10 ml av spädningsvätskan dras upp ur 250 ml-påsen. Därefter dras 10 ml JEMPERLI upp ur injektionsflaskan och överförs till infusionspåsen.

För dosen 1 000 mg ska 10 ml JEMPERLI dras upp ur vardera två injektionsflaskor (dra totalt upp 20 ml) och överföras till en infusionspåse innehållande natriumkloridlösning 9 mg/ml (0,9 %) för injektion eller glukoslösning 50 mg/ml (5 %) för injektion. Den utspädda lösningen ska ha en slutlig koncentration på mellan 2 mg/ml och 10 mg/ml. Det kan innebära att man måste dra upp en viss volym spädningsvätska ur infusionspåsen innan JEMPERLI tillsätts till infusionspåsen.

• Exempel: För att erhålla en koncentration på 2 mg/ml vid beredning av en 1 000 mg-dos i en infusionspåse innehållande 500 ml spädningsvätska måste 20 ml av spädningsvätskan dras upp ur 500 ml-påsen. Därefter dras 10 ml JEMPERLI upp ur var och en av de båda injektionsflaskorna, totalt 20 ml, och överförs till infusionspåsen.

Blanda den utspädda lösningen genom att vända påsen försiktigt. Skaka inte infusionspåsen med färdig lösning. Kassera eventuell lösning som är kvar i injektionsflaskan.

Förvaring

Förvaras i originalförpackningen fram till användning. Ljuskänsligt. Den beredda dosen kan förvaras antingen:

• Vid rumstemperatur upp till 25 ºC i högst 6 timmar från tidpunkten för spädning till slutet av infusionen.

• I kylskåp vid 2–8 °C i högst 24 timmar från tidpunkten för spädning till slutet av infusionen. Låt den utspädda lösningen uppnå rumstemperatur före administrering, om den har förvarats i kylskåp.

Administrering

JEMPERLI ska administreras av sjukvårdspersonal som intravenös infusion med hjälp av en intravenös infusionspump under 30 minuter. Slangen ska vara av PVC, platinabelagd silikon eller PP; kopplingarna av PVC eller polykarbonat och nålarna av rostfritt stål. Ett inbyggt filter av polyetersulfon (PES) med porstorlek 0,2 eller 0,22 mikrometer måste användas vid administreringen av JEMPERLI.

JEMPERLI får inte administreras som intravenös tryck- eller bolusinjektion.

Andra läkemedel får inte administreras samtidigt via samma infusionsslang.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

7 INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

GlaxoSmithKline (Ireland) Limited

12 Riverwalk

Citywest Business Campus

Dublin 24

Irland

8 NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

EU/1/21/1538/001

9 DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Första godkännandet: 21 april 2021

Förnyat godkännande: 15 februari 2023

10 DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2023-12-07
Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats http://www.ema.europa.eu.