Aktiv substans:

Tulatromycin 100 mg/ml

Hjälpämne(n):

Monotiolglycerol 5 mg/ml

Propylenglykol

Citronsyra

Saltsyra, utspädd (för pH justering)

Natiumhydroxid (för pH justering)

Vatten för injektionsvätskor

Farmakodynamiska egenskaper

Tylatromycin är ett halv-syntetiskt makrolidantibiotikum som framställs från en fermentationsprodukt. Den skiljer sig från många andra makrolider genom att den har en lång verkningstid som delvis beror på dess tre aminogrupper; den har därför klassats i den kemiska undergruppen triamilider.

Makrolider är bakteriostatiskt verkande antibiotika och hämmar grundläggande proteinbiosyntes genom selektiv inbindning till bakteriens ribosomala RNA. De verkar genom att stimulera upplösning av peptidyl-tRNA från ribosomen under translokationsprocessen.

Tulatromycin har in-vitro aktivitet mot Mannheimia haemolytica, Pasteurella multocida, Histophilus somni och Mycoplasma bovis, och Actinobacillus pleuropneumoniae, Pasteurella multocida, Mycoplasma hyopneumoniae, Haemophilus parasuis och Bordetella bronchiseptica, vilka är de patogena bakterier som oftast förorsakar luftvägssjukdomar hos nötkreatur och svin. Ökade MIC- värden (minsta inhiberande koncentration) har setts i några isolat av Histophilus somni och Actinobacillus pleuropneumoniae. In-vitro aktivitet mot Dichelobacter nodosus (vir), den vanligaste patogena bakterien vid infektiös pododermatit (klövröta) hos får, har demonstrerats.

Tylatromycin har även in-vitro aktivitet mot Moraxella bovis, vilken är den patogena bakterie som oftast förorsakar infektiös bovin keratokonjunktivit (IBK).

Clinical and Laboratory Standards Institute (CLSI) har fastställt följande kliniska gränsvärden för tulatromycin mot M. haemolytica, P. multocida och H. somni från andningsvägarna hos nötkreatur och för P. multocida och B. bronchiseptica från andningsvägarna hos svin: ≤ 16 μg/ml för känslighet och ≥ 64 μg/ml för resistens. För A. pleuropneumoniae från andningsvägarna hos svin är det fastställda gränsvärdet för känslighet ≤64 μg/ml. CLSI har också publicerat kliniska gränsvärden för tulatromycin baserat på en diskdiffusionsmetod (CLSI-dokument VET08, fjärde upplagan, 2018). Inga kliniska gränsvärden är tillgängliga för H. parasuis. EUCAST eller CLSI har inte utvecklat standardmetoder för testning av antibakteriella läkemedel mot Mycoplasma-bakterier hos djur och därför har inga tolkningskriterier fastställts.

Resistens mot makrolider kan utvecklas genom mutation i gener som kodar för ribosomalt RNA (rRNA) eller vissa ribosomproteiner; genom enzymatisk modifiering (metylering) av 23S rRNAs bindningsställe, som generellt ger korsresistens med linkosamider och grupp B streptograminer (MLS_B resistens); genom enzymatisk inaktivering; eller genom makrolid efflux. MLS_B resistens kan vara konstitutiv eller inducerbar. Resistensen kan vara kromosomal eller plasmidkodad och kan överföras om den är förknippad med transposoner eller plasmider.

Förutom antimikrobiella egenskaper har tulatromycin visat sig ha immunomodulativ och antiinflammatorisk effekt i experimentella studier. I polymorfkärniga celler (neutrofiler) hos både nötkreatur och svin främjar tulatromycin apoptos (programmerad celldöd) och avlägsnandet av apoptopiska celler med hjälp av makrofager. Tulatromycin minskar produktionen av de proinflammatoriska mediatorerna leukotrien B4 och CXCL-8 och inducerar produktionen av antiinflammatoriska och inflammationsdämpande lipidlipoxin A4.

Farmakokinetiska egenskaper

Hos nötkreatur karakteriserades den farmakokinetiska profilen av tulatromycin vid en enda subkutan dos på 2,5 mg/kg kroppsvikt av en snabb och fullständig absorption följd av en hög distribution och långsam eliminering. Den maximala plasmakoncentrationen (C_max) var cirka 0,5 μg/ml, vilken uppnåddes cirka 30 minuter efter dosering (T_max). Koncentrationen av tulatromycin i lunghomogenat var betydligt högre än i plasma. Det finns starka bevis för påtaglig ackumulation av tulatromycin i neutrofiler och alveolära makrofager. In-vivo-koncentrationen av tylatromycin på infektionsplatsen i lungorna är dock ej känd. Den maximala koncentrationen följdes av en långsam minskning av systemisk exponering med en märkbar halveringstid i plasma (t_1/2) på cirka 90 timmar.

Plasmaproteinbindningen var låg, cirka 40%. Distributionsvolymen vid steady-state (V_SS) efter intravenös administrering var 11 l/kg. Biotillgängligheten av tulatromycin hos nötkreatur var efter subkutan administrering cirka 90%.

Hos svin karakteriserades också den farmakokinetiska profilen av tulatromycin vid en enda intramuskulär dos på 2,5 mg/kg kroppsvikt av en snabb och fullständig absorption följd av en hög distribution och långsam eliminering. Den maximala plasmakoncentrationen (C_max) var cirka 0,6 μg/ml, vilket uppnåddes cirka 30 minuter efter dosering (T_max). Koncentrationen av tulatromycin i lunghomogenat var betydligt högre än i plasma. Det finns tydliga tecken på påtaglig ackumulation av tulatromycin i neutrofiler och alveolära makrofager. In-vivo-koncentrationen av tulatromycin på infektionsplatsen i lungorna är dock ej känd. Den maximala plasmakoncentrationen följdes av en långsam minskning av systemisk exponering med en skenbar halveringstid i plasma (t_1/2) på cirka 91 timmar. Plasmaproteinbindningen var låg, cirka 40%. Distributionsvolymen vid steady-state (V_SS) efter intravenös administrering var 13,2 l/kg. Biotillgängligheten av tulatromycin hos svin var efter intramuskulär administrering cirka 88%.

Hos får visade den farmakokinetiska profilen av tulatromcyin vid en enda intramuskulär dos på 2,5 mg/kg kroppsvikt att den maximala plasmakoncentrationen (C_max) 1,19 μg/ml uppnåddes cirka 15 minuter (T_max) efter administrering och att halveringstiden i plasma (t_1/2) var 69,7 timmar.

Plasmaproteinbindningen var cirka 60 – 75%. Distributionsvolymen vid steady-state (V_SS) efter intravenös administrering var 31,7 l/kg. Biotillgängligheten av tulatromycin hos får var efter intramuskulär administrering 100%.

Nötkreatur

Behandling och metafylax av luftvägsinfektionerhos nötkreatur (BRD, bovine respiratorydisease) orsakade av Manheimia haemolytica, Pasteurella multocida, Histophilus somni och Mycoplasma bovis känsliga för tulatromycin. Före metafylax-användning skall sjukdomen ha konstaterats i besättningen.

Behandling av infektiös bovin keratokonjunktivit (IBK) orsakad av Moraxella boviskänsliga för tulatromycin.

Svin

Behandling och metafylax av luftvägsinfektioner hos svin (SRD) orsakade av Actinobacillus pleuropneumoniae, Pasteurella multocida, Mycoplasmahyopneumoniae, Haemophilusparasuis och Bordetella bronchiseptica känsliga för tulatromycin. Före metafylax-användning skall sjukdomen ha konstaterats i besättningen. Läkemedlet ska endast användas ifall grisarna förväntas utveckla sjukdom inom 2 –3 dagar.

Får

Behandling av tidiga stadier av infektiös pododermatit (klövröta) orsakade av virulenta stammar av Dichelobacter nodosus som kräver systemisk behandling.

Använd inte vid överkänslighet mot makrolider eller mot något av hjälpämnena. Använd inte samtidigt med andra makrolider eller linkosamider (se avsnitt Interaktioner).

Användning av läkemedlet ska om möjligt baseras på resistensbedömning av bakterierna som isolerats från djuret. Om detta inte är möjligt bör behandlingen baseras på lokal (regional, gårdsnivå) epidemiologisk information om känslighet för målbakterier. Officiella, nationella och lokala riktlinjer beträffande korrekt användning av antibiotika bör beaktas när läkemedlet används.

Användning av detta läkemedel på annat sätt än vad som anges i produktresumén kan öka förekomsten av bakterier vilka är resistenta mot tulatromycin och kan minska effekten av behandling med andra makrolider på grund av risken för korsresistens.

Vid överkänslighetsreaktioner ska lämplig behandling ges omedelbart utan fördröjning.

Laboratoriestudier på råtta och kanin har inte visat några teratogena, fetotoxiska eller modertoxiska effekter. Säkerheten av detta veterinärmedicinska läkemedel har inte fastställts under dräktighet och laktation. Ska endast användas i enlighet med ansvarig veterinärs nytta/riskbedömning.

Vid subkutan administrering av läkemedlet till nötkreatur är det mycket vanligt med övergående smärtreaktioner och lokala svullnader vid injektionsstället vilka kan kvarstå i upp till 30 dagar. Inga sådana reaktioner har observerats hos svin och får efter intramuskulär injektion.

Patomorfologiska reaktioner vid injektionsstället (reversibel blodstockning, svullnad, fibros och blödning) är mycket vanligt i ungefär 30 dagar efter injektion av nötkreatur och svin.

Efter intramuskulär injektion av får är det mycket vanligt med övergående tecken på obehag (huvudskakning, gnidning på injektionsstället, backning). Dessa tecken försvinner inom några minuter.

Frekvensen av biverkningar anges enligt följande konvention:

• Mycket vanliga (fler än 1 av10 behandlade djur som uppvisar biverkningar)

• Vanliga (fler än 1 men färre än 10 djur av 100 behandlade djur)

• Mindre vanliga (fler än 1 men färre än 10 djur av 1 000 behandlade djur)

• Sällsynta (fler än 1 men färre än 10 djur av 10 000 behandlade djur)

• Mycket sällsynta (färre än 1 djur av 10 000 behandlade djur, enstaka rapporterade händelser inkluderade)

Dos och administreringssätt

Nötkreatur

Subkutan användning.

2,5 mg tulatromycin/kg kroppsvikt (motsvarar 1 ml/40 kg kroppsvikt) ges subkutant som en engångsdos. Vid behandling av nötkreatur med en vikt som överstiger 300 kg fördelas dosen på flera injektionsställen så att högst 7,5 ml per injektionsställe administreras.

Svin

Intramuskulär användning.

2,5 mg tulatromycin/kg kroppsvikt (motsvarar 1 ml/40 kg kroppsvikt) ges intramuskulärt i nacken som en engångsdos. Vid behandling av svin med en vikt som överstiger 80 kg fördelas dosen på flera injektionsställen så att högst 2 ml per injektionsställe administreras.

Vid alla luftvägssjukdomar rekommenderas att behandla djuren i tidiga sjukdomsstadier samt att utvärdera effekten av behandlingen inom 48 timmar efter injektion. Om symtom på luftvägssjukdom kvarstår eller förvärras eller om återfall uppträder bör behandlingen ändras genom att använda ett annat antibiotikum och fortsätta tills de kliniska symtomen har försvunnit.

Får

Intramuskulär användning.

2,5 mg tulatromycin/kg kroppsvikt (motsvarar 1 ml/40 kg kroppsvikt) ges intramuskulärt i nacken som en engångsdos.

För att säkerställa korrekt dosering bör kroppsvikten fastställas så noggrant som möjligt för att undvika underdosering.

När injektionsflaskan används flera gånger rekommenderas användning av en aspirationskanyl eller flerdosspruta för att undvika överdriven perforering av gummiproppen. Gummiproppen kan med säkerhet punkteras upp till 20 gånger.

Blandbarhet

Natiumhydroxid (för pH justering)

Nötkreatur (kött och slaktbiprodukter): 22 dygn.

Svin (kött och slaktbiprodukter): 13 dygn.

Får (kött och slaktbiprodukter): 16 dygn.

Ej godkänt för användning till lakterande djur som producerar mjölk för humankonsumtion. Använd inte till dräktiga djur som ska producera mjölk för humankonsumtion inom 2 månader före förväntad nedkomst.

Korsresistens förekommer med andra makrolider. Administrera inte samtidigt med antibiotika med en likartad verkningsmekanism såsom andra makrolider eller linkosamider.

Vid dosering tre, fem och tio gånger den rekommenderade dosen observerades hos nötkreaturövergående tecken på obehag vid injektionsstället inkluderat rastlöshet, huvudskakning, skrapning med klöven mot marken och en kortvarig minskning av aptiten. Lindrig myokarddegeneration har observerats hos nötkreatur vid dosering fem till sex gånger den rekommenderade dosen.

Hos unga svin med en ungefärlig vikt på 10 kg och vid dosering tre till fem gånger den terapeutiska dosen observerades övergående tecken på obehag på injektionsstället som visat sig som högljudda läten och rastlöshet. Även hälta observerades när bakbenet användes som injektionsställe.

Hos lamm (ungefär 6 veckor gamla) vid dosering tre till fem gånger den rekommenderade dosen observerades övergående tecken på obehag på injektionsstället inkluderat backande rörelse, huvudskakning, gnidning på injektionsstället, att djuret lägger sig ner och reser sig upp samt att djuret bräker.

Särskilda varningar för respektive djurslag

Får

Effekten av antibiotikabehandling av klövröta kan minska på grund av andra faktorer såsom fuktiga miljöförhållanden och olämpliga skötselrutiner på gården. Behandling av klövröta bör därför göras parallellt med andra skötselåtgärder i besättningen, exempelvis att hålla miljön torr.

Antibiotikabehandling av benign (godartad) klövröta är inte lämpligt. Tulatromycin visade begränsad effekt på får med allvarliga kliniska symtom eller kronisk klövröta och bör därför endast ges i ett tidigt stadium av klövröta.

Skyddsföreskrifter för personer som administrerar det veterinärmedicinska läkemedlet till djur

Tulatromycin är irriterande för ögon. Skölj omedelbart med rent vatten vid oavsiktlig kontakt med ögon.

Tulatromycin kan ge sensibilisering (utveckling av allergi) vid hudkontakt. Vid oavsiktligt spill på huden, tvätta omedelbart hudområdet med tvål och vatten.

Tvätta händerna efter användning.

Vid oavsiktlig självinjektion, uppsök genast läkare och visa bipacksedeln eller etiketten.

Hållbarhet i oöppnad förpackning: 3 år

Hållbarhet i öppnad innerförpackning: 28 dygn

Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Särskilda försiktighetsåtgärder för destruktion av ej använda veterinärmedicinska läkemedel och avfall

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.