För behandling av svåra depressiva episoder hos vuxna patienter med egentlig depression, där adekvat standardbehandling med 2 antidepressiva läkemedel (inklusive tricykliska antidepressiva medel) och effektförstärkning med till exempel litium givit ett otillräckligt behandlingssvar.

Tranylcypromine Glenmark är kontraindicerat i följande fall:

• överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

• faktiskt eller misstänkt feokromocytom

• karcinoida tumörer

• faktiska eller misstänkta cerebrovaskulära sjukdomar

• vaskulära missbildningar (aneurysmer)

• hypertoni eller allvarliga kardiovaskulära sjukdomar

• nedsatt leverfunktion och andra leversjukdomar

• allvarligt nedsatt njurfunktion - porfyri

• diabetes insipidus

• patienter med eller en anamnes av malign hypertermi

• akut delirium

• andra MAO-hämmare (se avsnitt Interaktioner)

Tranylcypromine Glenmark ska inte ges samtidigt med:

• Alla selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI-läkemedel, såsom t.ex. citalopram, escitalopram, fluoxetin, fluvoxamin, paroxetin, sertralin) och selektiva serotonin-noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI-läkemedel såsom t.ex. venlafaxin och duloxetin).

• Tricykliska antidepressiva läkemedel (såsom klomipramin, imipramin, amitriptylin, despiramin, nortriptylin och protriptylin).

• Andra MAO-hämmare (såsom fenelzin)

• Serotoninagonister som triptaner för behandling av migrän

• Buspiron

• Sympatomimetiska aminer (t.ex. i läkemedel som ökar blodtrycket och i vissa nasala läkemedel, samt i vissa läkemedel mot hosta eller influensa) -

• Petidin, tramadol, dextrometorfan (förekommer i hostdämpande medel)

Tranylcypromine Glenmark är kontraindicerat för barn och ungdomar under 18 år.

Behandling bör endast ske med förskrivning och medicinsk övervakning av en psykiatriker.

Dosering

Behandlingen bör inledas med 10 mg tranylcypromin (1 tablett av Tranylcypromine Glenmark 10 mg filmdragerade tabletter) 1 gång dagligen på morgonen.

Den vanliga rekommenderade dosen är 20 till 40 mg per dag (2–4 tabletter av Tranylcypromine Glenmark 10 mg filmdragerade tabletter eller 1 - 2 tabletter av Tranylcypromine Glenmark 20 mg filmdragerade tabletter). Doseringen kan justeras efter patientens svar och sjukdomens svårighetsgrad. Vanligtvis ses den verkliga terapeutiska effekten av antidepressiva medel inom 1 till 3 veckor.

Vid otillräcklig terapeutisk respons kan den dagliga dosen höjas ytterligare i steg om 10 mg per 1-3 veckor, upp till en maximal daglig dos på 60 mg per dag. Den totala dagliga dosen kan delas upp i 1 till 3 doser och den sista dosen på dagen bör tas senast kl. 15.00 för att undvika sömnsvårigheter.

I många fall är en underhållsdos på 10 mg till 20 mg per dag av tranylcypromin oftast tillräckligt. I allmänhet varar den genomsnittliga behandlingsperioden fram till symtomregression i 4 till 6 veckor.

Efter symtomregression kan behandlingen med Tranylcypromine Glenmark fortsätta med reducerad dos i 4 till 6 månader.

Behandlingen med Tranylcypromine Glenmark ska inte avbrytas plötsligt eftersom utsättningssymtom som oro, rastlöshet, sömnstörningar, dåsighet eller delirium kan förekomma. Om möjligt ska dosen gradvis trappas ned vid avslut av behandlingen.

När man byter från en annan behandling till Tranylcypromine Glenmark ska patienten hållas under observation i minst 7 dagar utan antidepressiva läkemedel (se avsnitt Varningar och försiktighet och Interaktioner). Behandlingen med tranylcypromin bör inledas med 10 mg per dag under den första veckan.

Pediatrisk population

Tranylcypromine Glenmark är kontraindicerat för barn och ungdomar under 18 år (se avsnitt Kontraindikationer).

Äldre

Hos äldre patienter bör dosen trappas upp långsammare och utföras med regelbunden övervakning av blodtrycket (se avsnitt Varningar och försiktighet)

Patienter med nedsatt njurfunktion

Det finns inte tillräckligt med data tillgängligt om Tranylcypromine Glenmark för behandling av patienter med nedsatt njurfunktion. Därför ska patienter med allvarliga njursjukdomar inte behandlas med Tranylcypromine Glenmark. Övriga patienter med nedsatt njurfunktion bör övervakas noggrant (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Patienter med nedsatt leverfunktion

Tranylcypromine Glenmark är kontraindicerat för patienter med nedsatt leverfunktion (se avsnitt Kontraindikationer)

Administreringssätt

Oral användning

Tranylcypromine Glenmark ska sväljas hela med ett glas vatten.

Använd tranylcypromin under regelbunden övervakning av blodtryck vid användning till äldre patienter samt till patienter med förhöjt eller sänkt blodtryck eller till patienter med hypertyreoidism. Blodsockernivån kan påverkas under behandling med tranylcypromin, därför kan insulindosen behöva justeras (se avsnitt Interaktioner).

Patienter som tar andra antidepressiva eller tyraminrika livsmedel löper ökad risk för hypertensiv kris (se avsnitt Interaktioner och Biverkningar).

Hos epileptiska patienter kan tranylcypromin sänka tröskeln för anfall och risken för anfall kan öka.

Tranylcypromin kännetecknas av betydande akut toxicitet. Detta bör också beaktas vid förskrivning till patienter med självmordsrisk.

Användning av tranylcypromin kan förvärra några av de befintliga symtomen vid depression som ångest och upprördhet. Behandlingen ska omedelbart avbrytas vid debut av manisk episod (se avsnitt Biverkningar).

Försiktighet ska iakttagas vid förskrivning av tranylcypromin till patienter med en anamnes av drog- eller alkoholberoende.

Serotonergt syndrom, ett potentiellt livshotande tillstånd, kan förekomma vid behandling med tranylcypromin, i synnerhet vid samtidig användning av andra läkemedel som kan påverka det serotonerga neurotransmittorsystemet (bl.a. triptaner, SSRI- och SNRI-preparat, amfetaminer, litium, sibutramin, johannesört [hypericum perforatum], fentanyl och dess analoger, tramadol, dextrometorfan, tapentadol, petidin, metadon och pentazocin), med läkemedel som försämrar metabolismen av serotonin (såsom MAO-hämmare, t.ex. metylenblått), med serotoninprekursorer (såsom tryptofantillskott) eller med antipsykotika eller andra dopaminantagonister (se avsnitt Kontraindikationer och Interaktioner).

Symtom på serotonergt syndrom kan omfatta förändringar i mental status (t.ex. agitation, hallucinationer, koma), autonom instabilitet (t.ex. takykardi, instabilt blodtryck, hypertermi), neuromuskulära avvikelser (t.ex. hyperreflexi, koordinationssvårigheter) och/eller gastrointestinala symtom (t.ex. illamående, kräkningar, diarré). Serotonergt syndrom kan i sin mest allvarliga form likna malignt neuroleptikasyndrom med symtom som hypertermi, muskelstelhet, autonom instabilitet eventuellt med snabba växlingar i vitaltecken samt mental status.

Om samtidig behandling med venlafaxin och andra läkemedel som kan påverkar det serotonerga och/eller dopaminerga neurotransmittorsystemet är indicerad bör patienten observeras noggrant, i synnerhet i början av behandlingen samt vid dosökningar. Samtidig användning av tranylcypromin och serotoninprekursorer (som tryptofantillskott) rekommenderas inte.

Suicid/suicidtankar eller klinisk försämring

Depression är associerat med en ökad risk för suicidtankar, självskador och suicid (suicidalt beteende). Denna risk kvarstår tills signifikant förbättring inträtt. Eftersom förbättring kan utebli under de första behandlingsveckorna, eller uppträder ännu senare, bör patienten följas noggrant till dess förbättring sker. Det är en generell klinisk erfarenhet att suicidrisken kan öka under de tidiga förbättringsfaserna.

Det är känt att patienter som tidigare uppvisat suicidalitet eller patienter med påtagliga suicidtankar innan behandlingen påbörjas har en ökad risk för suicidtankar eller suicidförsök och bör observeras noga under behandlingen. En meta-analys baserad på placebo-kontrollerade kliniska studier av antidepressiva läkemedel hos vuxna patienter med psykiatriska sjukdomar påvisade en ökad risk för suicidalt beteende under behandling med antidepressiva läkemedel jämfört med placebo hos patienter yngre än 25 år.

Patienter som behandlas med antidepressiva läkemedel, speciellt sådana som har en hög risk för suicidalt beteende, ska följas noga, särskilt i de tidiga faserna av behandlingen och vid dosförändringar. Patienter (och vårdgivare) bör uppmanas att vara observanta på tecken till klinisk försämring, suicidalt beteende/suicidtankar eller andra beteendeförändringar och att omgående kontakta läkare om sådana tecken uppkommer.

Patienter med nedsatt njurfunktion

Det finns otillräcklig erfarenhet av tranylcypromin vid behandling av patienter med nedsatt njurfunktion. Därför ska patienter med allvarliga njursjukdomar inte behandlas med tranylcypromin (se avsnitt Kontraindikationer). Övriga patienter med nedsatt njurfunktion bör övervakas noggrant (se avsnitt Dosering).

Äldre

Vid behandling av äldre patienter bör den dagliga dosen trappas upp långsammare med regelbunden övervakning av blodtrycket. De administrerade dagliga doserna ska hållas så låga som möjligt (se avsnitt Dosering).

Tranylcypromine Glenmark innehåller laktosmonohydrat. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption

4.5.1. Interaktioner med andra läkemedel

En behandlingsfri period bör iakttas vid byte till tranylcypromin från vissa läkemedel och vice versa. Vid byte till tranylcypromin från ett läkemedel där samtidig användning är kontraindicerat rekommenderas en wash-out period som är nästan fem gånger så lång som det andra läkemedlets och dess aktiva metabolits halveringstid, innan behandling med Tranylcypromine Glenmark inleds. Efter avslutad behandling med Tranylcypromin Glenmark rekommenderas å andra sidan ett 14 dagars behandlingsfritt intervall innan behandling påbörjas med ett läkemedel där samtidig användning ska undvikas.

Läkemedel som påverkar verkan av tranylcypromin:

Tranylcypromine Glenmark får inte administreras tillsammans med följande läkemedel (se även avsnitt Kontraindikationer.):

• läkemedel med markant serotonin-återupptagshämmning, såsom alla selektiva serotoninåterupptagshämmare, klomipramin, venlafaxin, duloxetin, milnacipram, sibutramin och vortioxetin (risk för att utlösa serotonergt syndrom [se avsnitt Varningar och försiktighet] med symtom som hypertoni, irritabilitet och hypertermi, ibland med dödlig utgång).

• Beteendemässiga och neurologiska symptom har rapporterats när MAO-hämmare och tryptofan används samtidigt

• serotoninagonister som triptaner, används för behandling av migrän (risk för serotonergt-syndrom, se första punkten)

• buspiron kan öka blodtrycket kraftigt

• imipramin (allvarliga biverkningar som irritabilitet, koma, hypertermi, kramper och stora blodtrycksfluktuationer, särskilt som ökning av blodtrycket, kan förekomma).

• indirekt verkande sympatomimetiska läkemedel (finns till exempel i läkemedel som ökar blodtrycket och vissa nasala läkemedel, samt mot hosta eller influensa) (risk för allvarlig hypertensiv kris)

• petidin, tramadol, dextrometorfan (dextrometorfan-innehållande hostdämpande medel) (risk för livshotande negativa CNS-reaktioner eller livshotande effekter på andnings- och cirkulationsfunktionen)

• Risk för okontrellarad ökning av blodtrycket.

Kombination med direktverkande sympatomimetiska medel (t.ex. i hjärtstimulerande medel för att höja blodtrycket, för lindring av bronkospasmer eller i näsdroppar) ska undvikas. De normalt låga koncentrationerna av adrenalin eller noradrenalin som finns i lokalbedövning eller ögondroppar utgör ingen särskild risk för patienter som behandlas med tranylcypromin, detta eftersom det finns en möjlig alternativ nedbrytningsväg via katekol-O-metyltransferas. Kombination med selektiv beta-2 sympatomimetika för inhalation är på liknande sätt inte heller förknippat med någon särskild risk.

Vid behandlingsresistent depression och om alla nödvändiga försiktighetsåtgärder har iakttagits så är adjuvant administrering av tranylcypromin tillsammans med den pågående behandlingen med tricykliska antidepressiva medel möjligt vid vissa enskilda fall med långsam upptrappning av dosen (varning: gäller inte med klomipramin och parenterala antidepressiva läkemedel). Majoriteten av de kliniska erfarenheterna kommer från kombinationen tranylcypromin/amitriptylin.

Potential för tranylcypromin att påverka verkan av andra läkemedel:

De antihypertensiva effekterna av läkemedel som används för att behandla högt blodtryck (t.ex. guanetidin, metyldopa) kan förvärras av tranylcypromin, i enskilda fall kan en ökning av blodtrycket (med agitationstillstånd) påskyndas.

Effekten av insulin och orala antidiabetika kan förstärkas (se även avsnitt Varningar och försiktighet).

Biverkningar av bupropion (eller amfebutamon - används vid rökavvänjning), såsom anfall och agitation, kan förvärras vid samtidigt intag av tranylcypromin. Kombinationen bör därför inte användas.

Effekten av CNS-depressiva medel (neuroleptika, antidepressiva, smärtstillande, bensodiazepiner) kan förstärkas vid samtidig användning av tranylcypromin.

Försiktighet rekommenderas vid samtidig användning med buprenorfin med hänsyn tagen till risken för serotonergt syndrom (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Under operation: Patienter som tar tranylcypromin ska inte genomgå kirurgi som kräver generell anestesi. De ska inte heller ges kokain eller lokalbedövning som innehåller vasokonstriktorer. Tranylcypromin förvärrar de hypotensiva effekterna av spinalanestesi. Avbryt behandlingen med tranylcypromin två veckor före operation på grund av möjlig farlig interaktion med vissa bedövningsmedel. Kombination av tranylcypromin med inhalationsanestetika, med undantag för eter, medför inga ytterligare risker. Eter ska inte användas. De normalt låga koncentrationerna av adrenalin eller noradrenalin som finns i lokalbedövning (t.ex. vid tandbehandlingar) eller ögondroppar utgör ingen särskild risk för patienter som behandlas med tranylcypromin.

4.5.2 Kostrestrektioner

Höga nivåer av tyramin i vissa livsmedel har orsakat allvarliga hypertensiva reaktioner hos patienter som behandlas med MAO-hämmare.

Tranylcypromin hämmar ett enzymsystem (MAO-hämning) som är nödvändigt vid avgiftning av biogena aminer. Därför ska specialdiet (diet med lågt innehåll av tyramin) hållas 1 dag före, under samt upp till 14 dagar efter behandling med Tranylcypromine Glenmark. Specialdiet (diet med lågt innehåll av tyramin) ska hållas för att förhindra hälsoproblem i form av illamående, huvudvärk och hypertoni.

Oavsett dos av MAO-hämmare ska följande livsmedel undvikas eller intas endast i små mängder från och med dagen innan, under och upp till 14 dagar efter behandling med Tranylcypromine Glenmark.

Följaktligen måste patienter varnas att undvika följande livsmedelsgrupper vilka har ett högt tyramininnehåll: alla mogna och lagrade ostar, alkoholhaltiga drycker (särskilt rött vin), viss alkoholfri öl, proteinlivsmedel som inte är färska eller vars tillagning involverat hydrolys, jäsning, inläggning eller hängning, lagrat kött, fisk och fågel, alla fermenterade sojaprodukter, surkål, koncentrerat jästextrakt och även bondbönor som innehåller levodopa, samt bananskal.

Effekten av alkohol kan ökas vid samtidigt intag av Tranylcypromine Glenmark.

En dietist specialiserad i psykiatriska sjukdomar och psykofarmaka bör diskutera kostråd med patienten.

Det finns inga tillförlitliga data från behandling av gravida kvinnor med tranylcypromin.

Inga adekvata djurstudier har heller utförts avseende reproduktionstoxicitet av tranylcypromin (se avsnitt Prekliniska uppgifter). Negativa effekter av tranylcypromin under graviditet är möjliga på grund av ofta förekommande hypertoni och minskad genomblödning av placenta. Därför ska tranylcypromin inte användas under graviditet, om det inte anses nödvändigt av läkaren.

Läkemedlet utsöndras i bröstmjölk och har också visat sig passera över i mjölken hos digivande hundar. En risk för det ammande barnet kan inte uteslutas. Ett beslut måste fattas om man ska avbryta amningen eller avbryta/avstå från behandling med tranylcypromin efter att man tagit hänsyn till fördelen med amning för barnet och fördelen med behandling för kvinnan.

Det finns inga fertilitetsdata tillgängliga.

Tranylcypromine Glenmark har liten eller måttlig effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Detta gäller särskilt vid intag av alkohol och/eller i kombination med andra ämnen som verkar på centrala nervsystemet. I början av behandlingen ska patienter därför inte köra bil eller andra fordon, använda elektriska verktyg och maskiner eller utföra andra potentiellt farliga uppgifter.

Därefter är beslutet beroende på varje patients individuella svar under behandlingens gång.

Följande frekvenser används för att beskriva förekomst av biverkningar:

Mycket vanliga (≥1/10),

Vanliga (≥1/100 till <1/10),

Mindre vanliga (≥1/1 000 till <1/100),

Sällsynta (≥1/10 000 till <1/1 000),

Mycket sällsynta (<1/10 000),

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Vid debut av en manisk period måste behandlingen med tranylcypromin avbrytas omedelbart (se även avsnitt Varningar och försiktighet).

Följande biverkningar är mycket vanliga och kan förväntas, speciellt vid initiering av behandling: sömnstörningar, hypotoni, ortostatiska reaktioner (ortostatisk störning).

Blodet och lymfsystemet

Sällsynta: anemi, leukopeni, neutropeni, agranulocytos, trombocytopeni

Psykiska störningar

Vanliga: ångest, agitation, rastlöshet Sällsynta: psykologiskt beroende

Mycket sällsynta: hallucinationer, förvirring

Ingen känd frekvens: självmordstankar, självmordsbeteende*

*Fall med självmordstankar eller självmordsbeteende har rapporterats under behandling med tranylcypromin eller kort efter avslutad behandling (se avsnitt 4. 4).

Centrala och perifera nervsystemet

Mycket vanliga: sömnlöshet, sömnstörningar

Vanliga: yrsel, muntorrhet, trötthet

Sällsynta: cerebrala anfall

Mycket sällsynta: polyneuropatier

Det finns rapporter om att behandling med tranylcypromin har lett till tremor, dåsighet och lätt huvudvärk bland patienter.

Ögon

Mycket sällsynta: dimsyn

Öron och balansorgan

Det finns rapporter om att behandling med tranylcypromin har lett till tinnitus bland patienter.

Hjärtat

Vanliga: hjärtklappning

Blodkärl:

Mycket vanliga: hypotoni, ortostatisk reaktion (ortostatisk störning)

Vanliga: hypertension

Mindre vanliga: hypertensiv kris som kan åtföljas av takykardi, rodnad i ansiktet, huvudvärk (särskilt occipital huvudvärk), nackstyvhet, illamående, kräkningar och ljuskänslighet.

I enskilda fall kan detta leda till intrakraniell blödning, särskilt om kostrekommendationerna inte följs (se avsnitt Varningar och försiktighet) eller vid läkemedelsinteraktioner (se avsnitt Interaktioner).

Sällsynta: ödem

Magtarmkanalen

Sällsynta: förstoppning, diarré

Det har rapporterats att tranylcypromin har lett till illamående hos patienter, med och utan kräkningar, liksom icke-specifika gastrointestinala besvär.

Lever och gallvägar

Sällsynta/mycket sällsynta: nedsatt leverfunktion, ökad leverenzymaktivitet

Hud och subkutan vävnad

Sällsynta: svettning, allergiska hudutslag

Mycket sällsynta: alopeci

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Sällsynta: muskelspasmer, myalgi, artralgi

Det har rapporterats att tranylcypromin har lett till muskelfascikulation hos patienter.

Njurar och urinvägar

Mycket sällsynta: minskad urinproduktion, korrelerat med syndrom av felaktig ADH-utsöndring

Det har rapporterats att tranylcypromin har lett till dysuri bland patienter.

Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Sällsynta: anorgasmi, erektil dysfunktion, ejakulationsstörningar

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Vanliga: viktökning, viktminskning, svaghet

Sällsynta: hypertermi

Det har rapporterats att tranylcypromin har lett till bröstsmärta, köldförnimmelse och utmattning bland patienter.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, men alla kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Tranylcypromin kännetecknas av en betydande akut toxicitet. Noggrann övervakning av blodtrycket är nödvändigt. Patienten måste övervakas noggrant i minst en vecka efter överdoseringen, eftersom det kan dröja innan symtom på överdosering uppstår samt att de kan förlängas. Kontakt med Giftinformationscentralen rekommenderas.

a) Symtom på förgiftning

Livshotande förgiftningssymptom med tranylcypromin påverkar centrala nervsystemet (förvirring, hyperexcitation inklusive kramper, nedsatt medvetande inklusive koma, febertillstånd, hypertermi), andningsfunktionen (inklusive andningsstillestånd) och hjärt-kärlsystemet (allvarliga fluktuationer i blodtryck, störningar i impulsledningen), liksom i muskelsystemet (allvarliga muskelspasmer).

I vissa fall kan det dröja flera timmar efter överdoseringen innan symtom uppstår.

b) Behandling vid förgiftning

Behandling av förgiftning med tranylcypromin kräver intensivvård. I tillägg till noggrann övervakning av puls, blodtryck, andning och temperatur måste resurser för kontrollerad ventilering finnas tillgängligt.

På grund av den snabba absorptionen vid förgiftning av enstaka medel är åtgärder för att förhindra absorption (magsköljning, intag av aktivt kol) endast användbara i fall av tidig upptäckt.

I princip bör man alltid överväga risken för samtidig överdosering av andra ämnen. Hemodialys och hemoperfusion är indicerat endast inom de första timmarna efter intag, men är även då av osäkert värde. Surgörning av urinen (t.ex. genom administrering av ammoniumklorid) kan leda till ökad utsöndring av tranylcypromin. Det bör dock noteras att eliminering av tranylcypromin inte har någon inverkan på symtomen, eftersom monoaminoxidas hämmas irreversibelt. Överdosering måste behandlas symtomatiskt tills nytt monoaminoxidas har syntetiserats.

Läkemedel med blodtryckssänkande effekt som nifedipin eller prazosin är indicerat vid extrem hypertoni (t.ex. akut blodtryckshöjning över 180/100 mmHg) Fall av extrem hypotoni bör helst behandlas med noradrenalin (kontinuerlig infusion). Noggrann övervakning av blodtrycket krävs. Bensodiazepiner rekommenderas vid behandling av svår agitation och/eller långvarig rigiditet i skelettmuskeln.

Vid kraftiga muskelspasmer kan muskelavslappning med icke-depolariserande muskelavslappnande medel samt kontrollerad ventilation bli nödvändigt. Behandling med cyproheptadin (tillgänglig som oral beredning) kan prövas vid serotonergt syndrom för 5-HT-blockering.

Klorpromazin kan också prövas vid serotonergt syndrom för 5-HT-blockering samt vid tillstånd av agitation, dock måste riskerna med sänkt kramptröskel, minskad svettning, hypotoni och dystoni beaktas.

Vid hyperpyrexi krävs behandling så snart temperaturen når 40 °C. I detta fall måste vanliga intensivvårdsprocedurer vidtas (kraftig kylning, t.ex. täcka kroppen med ispåsar, behandling av acidos, vid behov digitalisering, administrering av kortikosteroid). Vid sällsynta extrapyramidala motoriska störningar bör antikolinerga läkemedel (t.ex. biperiden) användas.

Behandling av allvarligt serotonergt syndrom på grund av interaktioner med serotonerga medel är detsamma som behandling vid förgiftning av enstaka medel.

Tranylcypromin tillhör gruppen irreversibla och icke-selektiva monoaminoxidas (MAO) hämmare utan hydrazinstruktur. Den har en snabbt insättande (inom 2–8 dagar), starkt stimulerande och psykomotoriskt aktiverande effekt, medan den humörhöjande och antidepressiva effekten utvecklas långsammare (cirka 3 - 5 veckor).

Mekanismen för den antidepressiva effekten är inte helt klarlagd. Icke-selektiv MAO-A och -B-hämning, som sätter in inom två timmar efter administrering, förhindrar intracellulär och intrananeural inaktivering av biogena aminer som serotonin, noradrenalin och dopamin. Detta medför att större mängder av transmittorer finns tillgängliga i CNS. Även om tranylcypromin och dess metaboliter utsöndras helt inom 24 timmar efter den sista dosen tar det, som ett resultat av irreversibel MAO-hämning, 3 till 5 dagar för att helt återställa enzymaktiviteten hos monoaminoxidas.

På längre sikt sker en minskning i densitet av β-adrenoceptorer och serotonerga 5-HT2-receptorer.

Tranylcypromin är ett racemat bestående av (-) och (+) -isomerer: (+) -isomerer har en större hämmande effekt på monoaminoxidas; (-) -isomerer kan dessutom hämma återupptag av noradrenalin.

Absorption

Tranylcypromin absorberas snabbt efter oral administrering.

Maximal plasmakoncentration förväntas inom 0,5 till 3,5 timmar efter intag av orala formuleringar.

Hos patienter som under lång tid hade använt oralt tranylcypromin uppmättes en genomsnittlig maximal plasmanivå på 112 ng/ml efter en engångsdos på 20 mg tranylcypromin 2 timmar efter intag.

Distribution

En distributionsvolym på 1,1 - 5,7 L/kg kroppsvikt kan förväntas. Det är känt att tranylcypromin utsöndras i bröstmjölk hos människa. Det finns inga kända fynd om påverkan på fostrets cirkulation.

Metabolism

Primära nedbrytningsprodukter efter levermetabolism är p-hydroxytranylcypromin och N acetyltranylcypromin. Endast cirka 4% av dosen återfinns i urinen som oförändrat tranylcypromin. Inte heller vid administrering av höga doser hittades amfetamin som en metabolit i urin eller plasma hos människa.

Eliminering

I en studie med deprimerade patienter sågs en halveringstid på cirka 2,5 timmar efter en engångsdos om 20 mg tranylcypromin. Utsöndring sker via gallan och huvudsakligen via njurarna i form av metaboliter (hippursyra och bensoesyra). Renal utsöndring av tranylcypromin är starkt beroende av pH-värdet; låga pH-värden främjar utsöndring.

Stereoselektivitet

Plasmakoncentrationen för (-) -isomeren överstiger alltid (+) -isomeren. Maximala blodnivåer uppnås normalt 0,5 till 3,5 timmar efter administrering.

Begränsade data från in vitro-studier tyder inte på mutagena egenskaper hos tranylcypromin. Djurstudier är ofullständiga vad gäller reproduktionstoxicitet.

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

Tranylcypromine Glenmark 10 mg filmdragerade tabletter

Varje tablett innehåller tranylcyprominsulfat motsvarande 10 mg tranylcypromin.

Hjälpämne med känd effekt

Varje filmdragerad tablett innehåller 82 mg laktosmonohydrat.

Tranylcypromine Glenmark 20 mg filmdragerade tabletter

Varje tablett innehåller tranylcyprominsulfat motsvarande 20 mg tranylcypromin.

Hjälpämne med känd effekt

Varje filmdragerad tablett innehåller 164 mg laktosmonohydrat.

Förteckning över hjälpämnen

Laktosmonohydrat

Mikrokristallin cellulosa E 460

Kroskarmellosnatrium

Kolloidal vattenfri kiseldioxid

Magnesiumstearat

Filmdragering består av:

Makrogol

Titandioxid (E 171)

Talk

Allurarött AC aluminiumlack (E 129)

Ej relevant

Hållbarhet

2 år

Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar för destruktion.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Filmdragerad tablett.

10 mg tabletter: Rosa till ljusrosa, runda (7 mm i diameter), bikonvexa dragerade tabletter präglade med 'Y3' på ena sidan och med en brytskåra på den andra sidan.

Brytskåran är inte till för att dela tabletten i lika stora doser utan enbart för att underlätta nedsväljning.

20 mg tabletter: Rosa till ljusrosa, runda (9 mm i diameter) bikonvexa dragerade tabletter präglade med 'Y73' på ena sidan och med en brytskåra på den andra sidan.

Tabletten kan delas i två lika stora doser.