Indikationer
Central diabetes insipidus.
Testning av njurens förmåga att koncentrera urin.
Kontraindikationer
-
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne.
-
Habituell eller psykogent betingad polydipsi (dygnsurinvolym över 40 ml/kg).
-
Instabil angina pectoris i anamnesen, känd eller misstänkt hjärtinkompensation och andra tillstånd som kräver behandling med diuretika.
-
Måttlig till svår njurinsufficiens (kreatininclearance mindre än 50 ml/min).
-
Känd hyponatremi.
-
Syndrom med störd ADH-sekretion (SIADH).
Dosering
Central diabetes insipidus
Injektionslösningen kan användas där intranasal administrering bedöms olämplig. Individuell, efter testning av effekten på urinosmolalitet och diures på olika dosnivåer.
Dosering
Normaldos:
Vuxna: 1-4 mikrogram (0,25-1 ml) 1-2 gånger dagligen.
Pediatrisk population
Barn över 1 år: 0,1-1 mikrogram (0,025-0,25 ml) 1-2 gånger dagligen.
Barn under 1 år: Erfarenheten av behandling av barn under 1 år är begränsad.
Fallrapporter tyder på att 0,05 mikrogram (0,0125 ml) är lämplig initialdos. Dosen titreras sedan med hänsyn till patientens diures- och elektrolytstatus.
Särskilda populationer
Nedsatt njurfunktion
Minirin är kontraindicerat hos patienter med måttlig till svår njurinsufficiens.
Nedsatt leverfunktion
Dosjustering är inte nödvändig för patienter med nedsatt leverfunktion.
Administreringssätt
Injektionen ges normalt intravenöst, men kan vid behov även ges intramuskulärt eller subkutant.
Diagnostiskt bruk
Vid testning av njurens förmåga att koncentrera urin.
Dosering
Normaldos:
Vuxna: 4 mikrogram (1 ml).
Pediatrisk population
Barn över 1 år: 1-2 mikrogram (0,25-0,5 ml).
Barn under 1 år: 0,4 mikrogram (0,1 ml).
Vid test av njurarnas koncentrationsförmåga hos barn rekommenderas i första hand den intranasala beredningen.
Administreringssätt
Injektionen ges som intramuskulär eller subkutan injektion.
Efter administrering av Minirin bortkastas eventuell urin inom 0 till 1 timme. Under de närmaste 8 timmarna samlas 2 urinportioner för osmolalitetsmätning. Vätskerestriktion ska iakttas, se Varningar och försiktighet.
Varningar och försiktighet
Särskilda varningar
Behandling utan samtidig minskning av vätskeintaget kan leda till vätskeretention och/eller hyponatremi med eller utan åtföljande symtom, se Biverkningar.
Vid diagnostiskt bruk ska vätskeintaget begränsas till max 0,5 l för att släcka törst under perioden 1 timme före till 8 timmar efter administrering. Njurkoncentrationstest på barn under 1 år bör endast genomföras på sjukhus och under noggrann övervakning.
Försiktighet
Allvarlig blåsdysfunktion och urinvägsobstruktion bör uteslutas innan behandling av central diabetes insipidus påbörjas.
Särskilda åtgärder för att förhindra vattenintoxikation, såsom begränsning av vätskeintaget till att endast släcka törst och täta kontroller av serumnatrium, måste vidtas hos patienter med risk för ökat intrakraniellt tryck. Ökat intrakraniellt tryck kan inträffa som en komplikation av hjärnkirurgi, som en följd av infektion eller på grund av subaraknoidalblödning, eller i samband med hjärntumör.
En ökad risk för hyponatremi föreligger hos spädbarn, äldre och patienter med natriumnivåer i den lägre delen av det normala intervallet. Behandling med Minirin ska avbrytas eller justeras under akuta samtidiga sjukdomar som kännetecknas av störning i vätske- och/eller elektrolytbalans (såsom systemiska infektioner, feber, gastroenterit) samt svår blödning, och vätske- och elektrolytbalansen ska övervakas noggrant.
Särskild försiktighet bör iakttas när desmopressin ges samtidigt med andra läkemedel som påverkar vätske- och/eller natriumhomeostas (se Interaktioner). Hos patienter med långtidsbehandling med läkemedel som påverkar vätske- och/eller natriumhomeostas, ska Minirin administreras först efter det att natrium kontrollerats och befunnits normalt.
Efter marknadsföring av desmopressin i injektionsform har både venösa och arteriella tromboemboliska händelser såsom djup ventrombos, cerebral trombos och hjärtinfarkt rapporterats, framförallt i samband med högdosbehandling vid hematologiska indikationer. Detta bör beaktas innan Minirin injektion ges till äldre patienter och till patienter med riskfaktorer för tromboembolisk sjukdom.
Interaktioner
Särskild försiktighet bör iakttas när desmopressin ges samtidigt med andra läkemedel som påverkar vätske- och/eller natriumhomeostas, t ex opioider, SSRI, tricykliska antidepressiva, NSAID-preparat, klorpromazin, karbamazepin och vissa antidiabetika i sulfonureidgruppen eftersom samtidig användning kan orsaka en ökad risk för vätskeretention/hyponatremi.
Graviditet
Data från ett begränsat antal (n=53) gravida kvinnor som behandlats för diabetes insipidus, samt data från gravida kvinnor med blödningsrubbningar (n=143, varav 37 fick behandling tidigt i graviditeten), visar inga skadliga effekter av desmopressin på graviditeten eller fostrets/den nyföddes hälsa. Inga andra relevanta epidemiologiska data är tillgängliga. In vitro-analyser i humana kotyledonmodeller visade att transplacental transport av desmopressin saknas när det administreras i terapeutiska koncentrationer motsvarande rekommenderade doser. Djurstudier påvisar varken direkta eller indirekta skadliga effekter avseende graviditet, embryonal/fosterutveckling, förlossning eller postnatal utveckling.
Som en försiktighetsåtgärd bör behandling med Minirin helst undvikas under graviditet. När behandling med Minirin är nödvändig för moderns och det ofödda barnets hälsa, t ex för behandling av central diabetes insipidus, är dosjustering inte nödvändig men övervakning av modern rekommenderas och hon bör rådas att begränsa vätskeintaget. Övervakning av serumnatrium bör ökas för att undvika vattenintoxikation och hyponatremi.
Amning
Resultat från analyser av modersmjölk från mödrar som fått höga doser desmopressin (300 µg intranasalt) visar att desmopressin passerar över i modersmjölk men mängden desmopressin som kan överföras till barnet är låg, och sannolikt lägre än de mängder som krävs för att påverka diuresen. Det anses därför inte nödvändigt att avsluta amning.
Huruvida desmopressin ackumuleras i modersmjölk vid upprepad dosering har inte studerats.
Fertilitet
Djurstudier med desmopressin har inte visat någon försämring av fertiliteten hos han- eller honråttor.
Trafik
Minirin har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.
Biverkningar
Den vanligaste biverkningen med desmopressin är hyponatremi, se nedan under ”Beskrivning av utvalda biverkningar”.
Tabellen nedan baseras på frekvensen av biverkningar som rapporterats i kliniska prövningar med Minirin injektion hos vuxna för behandling av central diabetes insipidus och hematologiska indikationer (n=53) och Octostim injektioner (n=76) samt rapporter efter marknadsföring av desmopressin injektioner. Reaktioner som endast rapporterats efter marknadsföring eller för andra desmopressinformuleringar har lagts till i kolumnen ”ingen känd frekvens”.
Biverkningar klassificeras enligt frekvens och organsystemklass. Frekvensen definieras enligt följande: Vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1 /1000), mycket sällsynta (<1/10 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).
MedDRA organsystem |
Vanliga |
Sällsynta |
Mycket sällsynta |
Ingen känd frekvens |
---|---|---|---|---|
Immunsystemet |
|
|
Allergiska reaktioner inklusive anafylaktisk reaktion |
|
Metabolism och nutrition |
|
|
Hyponatremi inklusive fall av hyponatremisk encefalopati |
|
Centrala och perifera nervsystemet |
Huvudvärk |
Yrsel |
|
|
Hjärtat |
|
|
|
Hjärtinfarkt3 Angina pectoris3 |
Blodkärl |
Övergående blodtryckssänkning med reflektorisk takykardi och ansiktsrodnad vid administreringstillfället |
|
|
Djup ventrombos3 Cerebral trombos3 Lungemboli3 Hypertension3 |
Magtarmkanalen |
Magknip1, illamående2 |
|
|
|
Hud och subkutan vävnad |
|
|
Urtikaria Pruritus Utslag |
|
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället |
Trötthet |
|
|
1Rapporterat med hyponatremi
2Rapporterat med eller utan hyponatremi
3Rapporterat framförallt för hematologiska indikationer (hög dos)
Beskrivning av utvalda biverkningar
Hyponatremi
Hyponatremi kan orsaka huvudvärk, illamående, kräkningar, viktökning, buksmärta, muskelkramper, yrsel, förvirringstillstånd, sänkt medvetandegrad, generella eller lokala ödem (perifera, ansikte) och i allvarliga fall hjärnödem, hyponatremisk encefalopati, konvulsioner och koma. Hyponatremi är ett resultat av ökad vattenreabsorption i njuren och osmotisk utspädning av plasma. Försiktighetsåtgärder angivna i Varningar och försiktighet bör iakttas.
Hyponatremi är reversibel. Behandlingen ska individualiseras och snabb korrigering bör undvikas för att minska risken för ytterligare komplikationer (se Dosering och Varningar och försiktighet).
Överkänslighetsreaktioner
Överkänslighetsreaktioner, inklusive lokala allergiska reaktioner som dyspné, erytem, generella eller lokala ödem (perifera, ansikte), klåda, utslag, och urtikaria har rapporterats i samband med desmopressin-injektion. Mer allvarliga överkänslighetsreaktioner inklusive anafylaktisk/anafylaktoid chock och reaktion har också rapporterats. Allergiska reaktioner uppträder vanligen snabbt efter administrering av läkemedel och kan uppstå efter första administreringen eller efter upprepade desmopressin-injektioner.
Pediatrisk population
Biverkningsdata från kliniska prövningar hos barn är mycket begränsade.
Mycket sällsynta fall av emotionella störningar och reaktioner såsom t ex irritation, aggressivitet eller mardrömmar har rapporterats hos barn.
Särskilda populationer
Äldre och patienter med serumnatriumnivåer i den lägre delen av det normala intervallet kan ha en ökad risk att utveckla hyponatremi (se Varningar och försiktighet).
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, men alla kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress
Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
Överdosering
Toxicitet
Redan normaldoser kan tillsammans med stort vätskeintag ge vattenintoxikation. Doser från 0,3 µg/kg i.v. och 2,4 µg/kg intranasalt har tillsammans med vätskeintag givit hyponatremi och kramper hos barn och vuxna. Emellertid gav 40 µg intranasalt till 5 mån barn och 80 µg intranasalt till 5-åring inga symtom. 4 µg parenteralt till nyfödd gav oliguri samt viktuppgång.
Symtom
Symtom som vid vattenintoxikation. Huvudvärk, illamående. Vätskeretention, hyponatremi, hypoosmolalitet, oliguri, CNS-depression, kramper, lungödem. Se även i preparattexten beskrivna biverkningar.
Behandling
Överdosering leder till förlängd verkningsduration med en ökad risk för vätskeretention och hyponatremi. Behandlingen av hyponatremi ska vara individuell, men följande generella rekommendationer kan ges.
Hyponatremi behandlas med avbrytande av desmopressinbehandlingen och vätskerestriktion. Om patienten har symptom kan infusion av isoton eller hyperton natriumklorid ges. När vätskeretentionen är allvarlig (kramper och medvetslöshet) behandlas med furosemid.
Farmakodynamik
Minirin innehåller desmopressin, en strukturanalog till det naturliga baklobshormonet argininvasopressin. Det skiljer sig därifrån genom att aminogruppen i cystein tagits bort och L-arginin ersatts med D-arginin. Detta resulterar i en betydligt förlängd verkningsduration och en total avsaknad av pressoreffekt i kliniskt aktuell dosering.
Farmakokinetik
Absorption
Biotillgängligheten efter subkutan injektion jämfört med intravenös administrering är cirka 85 %. Maximal plasmakoncentration efter subkutan injektion med 0,3 μg/kg uppnås efter ca 60 minuter och uppgår i genomsnitt till 600 pg/ml.
Distribution
Distributionen av desmopressin beskrivs bäst av en två-compartments distributionsmodell med en distributionsvolym på 0,3-0,5 l/kg.
Metabolism
Metabolismen av desmopressin har inte studerats in vivo. I in vitro-försök var desmopressin inte någon hämmare av CYP1A2, 2A6, 2B6, 2C8, 2C9, 2C19, 2D6, 2E1 eller 3A4.
Eliminering
Total clearance av desmopressin har beräknats till 7,6 l/h. Hos friska försökspersoner var fraktionen som utsöndras oförändrad i urin ca 50 %. Halveringstiden i plasma varierar mellan 3-4 timmar.
Särskilda patientgrupper
Nedsatt njurfunktion
Efter intravenös administrering av desmopressin ökade den genomsnittliga terminala halveringstiden från 2,8 timmar hos individer med normal njurfunktion till 4, 6,6 respektive 8,7 timmar hos patienter med milt, måttligt och svårt nedsatt njurfunktion. Hos patienter med milt, måttligt och svårt nedsatt njurfunktion var medelvärdet av desmopressin under plasmakoncentrationstidskurvan (AUC) 1,5 gånger, 2,4 gånger respektive 3,7 gånger högre jämfört med den hos patienter med normal njurfunktion.
Prekliniska uppgifter
Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet och reproduktionseffekter visade inte några särskilda risker för människa.
Carcinogenicitetsstudier har inte utförts på grund av att desmopressin är nära besläktat med det naturligt förekommande peptidhormonet.
Innehåll
1 ml injektionsvätska innehåller: Desmopressinacetat 4 mikrogram motsvarande desmopressin, natriumklorid, saltsyra, vatten för injektionsvätskor.
Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol natrium (23 mg) per dos dvs är näst intill ”natriumfritt”.
Miljöpåverkan
Desmopressin
Miljörisk:
Användning av aminosyror, proteiner och peptider bedöms inte medföra någon miljöpåverkan.
Läs mer
Detaljerad miljöinformation
According to the European Medicines Agency guideline on environmental risk assessments for pharmaceuticals (EMA/CHMP/SWP/4447/00), vitamins, electrolytes, amino acids, peptides, proteins, carbohydrates, lipids, vaccines and herbal medicinal products are exempted because they are unlikely to result in significant risk to the environment.
Even though biomolecules, such as vaccines and hormones, are exempted they should still be regarded as biologically active.
Hållbarhet, förvaring och hantering
Förvaras i kylskåp (2-8°C).