Glucos Baxter Viaflo 100 mg/ml är indicerad för:

Tillförsel av kolhydrater som ensamt tillskott eller efter behov i parenteral nutrition.

Förebyggande och behandling av hypoglykemi.

Rehydrering vid vattenförlust och dehydreringstillstånd hos patienter med stort kolhydratbehov.

Spädning av kompatibla läkemedel.

Lösningen är kontraindicerad för patienter med: Okompenserad diabetes och diabetes insipidus, hyperosmolärt koma, hemodilution och extracellulär hyperhydrering eller hypervolemi, hyperglykemi och hyperlaktatemi, svår njurinsufficiens (med oliguri/anuri), okompenserad hjärtsvikt, allmänt ödem (inklusive lung- och hjärnödem), och ascitisk cirrhos. Andra kända glukosintoleranser (t.ex. vid metabolisk stress), överkänslighet mot den aktiva substansen och för allergi mot majs.

Kontraindikationer för läkemedel som tillsätts till glukoslösningen ska beaktas.

Dosering

Dosering och infusionshastighet för Glucos Baxter Viaflo 100 mg/ml infusionsvätska, lösning bestäms av flera faktorer bland annat ålder, vikt och patientens allmäntillstånd.

Vätskebalans, serumglukos, serumnatrium och andra elektrolyter ska kontrolleras före och under administrering, särskilt hos patienter med ökad icke-osmotisk vasopressinfrisättning (inadekvat ADH-sekretion, SIADH) och hos patienter som samtidigt behandlas med vasopressinagonister på grund av risken för hyponatremi.

Kontroll av serumnatrium är särskilt viktigt för fysiologiskt hypotona lösningar. Glucos Baxter Viaflo 100 mg/ml kan bli extremt hypotont efter administrering på grund av metabolisering av glukos i kroppen (se avsnitten Varningar och försiktighet, Interaktioner och Biverkningar).

Vuxna och äldre patienter:

De rekommenderade doserna i tabell 1 utgör en riktlinje för en genomsnittlig vuxen med en kroppsvikt på ungefär 70 kg.

Tabell 1. Doseringsriktlinjer för vuxna (70kg)(*)

Indikation	Initial daglig dos	Infusionshastighet	Rekommenderad behandlingslängd
Tillförsel av kolhydrater som ensamt tillskott eller efter behov i parenteral nutrition	Från 500 ml till 3000 ml/dag (från 7 till 40 ml/kg/dag)	Den rekommenderade maximala infusionshastigheten ska inte överskrida patientens glukosoxidering eftersom det kan orsaka hyperglykemi: 3 ml/kg/tim (5 mg/kg/min)	Ingen gräns för behandlingslängd - beroende på patientens allmäntillstånd
Förebyggande och behandling av hypoglykemi
Rehydrering vid vattenförlust och dehydreringstillstånd hos patienter med stort kolhydratbehov.
Spädning av kompatibla läkemedel	Från 50 till 250 ml per dos	Beror på tillsatsen	Beror på tillsatsen

* De största volymerna inom den rekommenderade doseringen bör administreras under 24 timmar för att undvika hemodilution.

Pediatrisk population:

Infusionshastigheten och volymen beror på patientens ålder, vikt, kliniska- och metaboliska tillstånd samt samtidig behandling och ska bestämmas av läkare med erfarenhet av pediatrisk intravenös vätsketerapi.

De rekommenderade doserna i tabell 2 utgör en riktlinje för den pediatriska populationen, som en funktion av kroppsvikt och ålder.

Tabell 2 Doseringsriktlinjer för pediatrisk population

Indikation	Initial daglig dos	Initial infusionshastighet*
		Tidigt födda och nyfödda barn	Spädbarn och småbarn (1-23 månader)	Barn (2-11 år)	Ungdomar (12 till 16-18 år)
Tillförsel av kolhydrater som ensamt tillskott eller efter behov i parenteral nutrition	0-10 kg kroppsvikt 100 ml/kg/dag 10-20 kg kroppsvikt 1000 ml + tillsätt 50 ml för varje kg kroppsvikt >10 kg/dag > 20 kg kroppsvikt 1500 ml + tillsätt 20 ml för varje kg kroppsvikt >20 kg/dag	6-11 ml/kg/h (10-18 mg/kg/min)	5-11 ml/kg/h (9-18 mg/kg/min)	4-8 ml/kg/h (7-14 mg/kg/min)	4 ml/kg/h (7-8.5 mg/kg/min)
Förebyggande och behandling av hypoglykemi
Rehydrering vid vattenförlust och dehydreringstillstånd hos patienter med stort kolhydratbehov.
Spädning av kompatibla läkemedel	Initial dos: 50 till 100 ml per dos. Ej åldersberoende. Infusionshastighet: Beror på tillsatsen. Ej åldersberoende.

* Infusionshastigheten, volymen och behandlingslängden beror på åldern, vikten, det kliniska och metaboliska tillståndet hos patienten och samtidig behandling. Dessa ska bestämmas av en läkare med erfarenhet av pediatrisk intravenös vätsketerapi.

Obs: De största volymerna inom den rekommenderade doseringen bör administreras under 24 timmar för att undvika hemodilution.

Maximal infusionshastighet ska inte överskrida patientens glukosoxideringshastighet eftersom det kan orsaka hyperglykemi.

Beroende på patientens allmäntillstånd kan en infusionshastighet som är lägre än det rekommenderade användas för att minska risken för oönskad osmotisk diures.

När lösningen används för spädning eller tillförsel av kompatibla läkemedelstillsatser för intravenös administrering, fastställer bipacksedeln för läkemedelstillsatsen lämpliga volymer för varje behandling.

Administreringssätt:

Administrering sker vanligtvis via en perifer eller central ven.

Glucos Baxter Viaflo 100 mg/ml, infusionsvätska lösning, är en hyperton lösning.

När perifer administrering övervägs för en infusionslösning måste blandningens slutliga osmolaritet beaktas. Se avsnitt 3 för information om lösningens osmolaritet.

När administrering av lösningar som innehåller glukos påbörjas ska gradvis ökning av flödeshastigheten övervägas.

Försiktighetsåtgärder att vidta innan hantering eller administrering av läkemedlet

Lösningen ska inspekteras visuellt före användning.

När lösning och förpackning gör det möjligt ska parenterala läkemedel inspekteras visuellt med avseende på partiklar och missfärgning före administrering. Använd endast om lösningen är klar, utan synliga partiklar och påsen är oskadad. Administreras omedelbart efter anslutning till infusionsaggregat.

Lösningen ska administreras med steril utrustning och med aseptisk teknik. Infusionsaggregatet ska fyllas med lösning för att undvika att luft kommer in i systemet.

Elektrolyttillskott kan vara befogat i enlighet med patientens kliniska behov.

Tillsatser kan göras före eller under infusion, genom den återförslutningsbara tillsatsporten. Vid tillsatser ska den slutliga osmolariteten hos blandningen mätas innan lösningen administreras. Administrering av hyperosmolära lösningar kan orsaka venirritation och flebit. Tillsatser måste göras med stor noggrannhet och med aseptisk teknik. Lösningar som innehåller tillsatser ska användas omedelbart och ska inte lagras.

Den erhållna blandningen ska ges via en central eller perifer ven beroende på den slutliga osmolariteten.

Se avsnitt 6.2 och 6.6 för information om inkompatibiliteter samt förberedelser för produkten och tillsatser.

Se avsnitt Varningar och försiktighet angående risk för luftemboli.

Intravenösa glukosinfusioner är vanligtvis isotona lösningar. I kroppen kan dock glukosinnehållande vätskor bli extremt fysiologiskt hypotona på grund av snabb metabolisering av glukos (se avsnitt Dosering).

Spädning och andra effekter på serumelektrolyter

Beroende på lösningens tonicitet och infusionens volym och infusionshastighet och patientens underliggande kliniska tillstånd och kapacitet att metabolisera glukos, kan intravenös administrering av glukos orsaka:

• Hyperosmolalitet, osmotisk diures och dehydrering

• Hypoosmolalitet

• Elektrolytstörningar såsom:

  • hypo- eller hyperosmotisk natremi (se nedan)

  • hypokalemi

  • hypofosfatemi

  • hypomagnesemi

  • övervätskning/hypervolemi och t ex tillstånd som inbegriper lungstas och ödem

Ovan effekter är inte enbart resultat från administreringen av elektrolytfri lösning utan också från administreringen av glukos.

Hyponatremi

Patienter med icke-osmotisk vasopressinfrisättning (t.ex. vid akut sjukdom, smärta, postoperativ stress, infektioner, brännskador och CNS-sjukdomar), patienter med hjärt-, lever- och njursjukdomar och patienter exponerade för vasopressinagonister (se avsnitt Interaktioner) löper särskilt stor risk för akut hyponatremi vid infusion av hypotona vätskor.

Akut hyponatremi kan leda till akut hyponatremisk encefalopati (hjärnödem) som kännetecknas av huvudvärk, illamående, krampanfall, letargi och kräkningar. Patienter med hjärnödem löper särskilt stor risk för allvarlig, irreversibel och livshotande hjärnskada.

Barn, kvinnor i fertil ålder och patienter med reducerad cerebral kontroll (t.ex. hjärnhinneinflammation, intrakraniell blödning och hjärnkontusion) löper särskilt stor risk för allvarlig och livshotande hjärnsvullnad orsakad av akut hyponatremi.

Klinisk utvärdering och regelbundna laboratorietester kan vara nödvändiga för att övervaka förändringar i vätskebalansen, elektrolytkoncentrationerna och syra-bas balansen under en långvarig parenteral behandling eller när patientens tillstånd och administreringshastigheten motiverar en sådan bedömning.

Särskild försiktighet bör iakttas hos patienter med större risk för vätske- och elektrolytrubbningar som kan förvärras av vätskeöverbelastning, hyperglykemi, eller eventuellt behov av insulinadministrering (se nedan).

Vid långvarig administrering eller vid hög glukosdos ska särskild försiktighet iakttas för att undvika hypokalemi genom övervakning av kaliumnivåer i plasman och administrering av kaliumtillskott vid behov.

Särskild klinisk övervakning krävs i början av alla intravenösa infusioner. 

Hyperglykemi

• Snabb administrering av glukoslösningar kan ge betydande hyperglykemi och hyperosmolärt syndrom.

• För att minska risken för komplikationer associerade med hyperglykemi ska infusionshastigheten justeras och/eller insulin administreras.

• Intravenös administrering av glukos ska ske med försiktighet hos patienter med t ex

  • nedsatt glukostolerans (såsom hos patienter med nedsatt njurfunktion, eller diabetes mellitus, eller vid sepsis, trauma eller chock)

  • svår undernäring (risk för återmatningssyndrom)

  • tiaminbrist, t ex hos patienter med kronisk alkoholism (risk för svår laktatacidos pga försämrad oxidativ metabolisering av pyrovat)

  • patienter med ischemisk stroke eller svår traumatisk hjärnskada. Infusion ska undvikas under de första 24 timmarna efter hjärnskada. Blodglukos ska övervakas noggrant då tidig hyperglykemi har associerats med svår traumatisk hjärnskada

  • nyfödda

Effekter på insulinsekretion

Långvarig intravenös administrering av glukos och associerad hyperglykemi kan leda till minskade nivåer av glukosstimulerad insulinsekretion.

Överkänslighetsreaktioner

• Överkänslighets- och infusionsreaktioner inkluderande anafylaktiska/anafylaktoida reaktioner har rapporterats med glukoslösningar (se avsnitt Biverningar). Lösningar som innehåller glukos ska användas med försiktighet, om överhuvudtaget, till patienter med känd allergi mot majs eller majsprodukter (se avsnitt Kontraindikationer).

• Infusionen måste avbrytas omedelbart om några tecken eller symtom på misstänkt överkänslighetsreaktion utvecklas. Lämpliga terapeutiska motåtgärder ska vidtas enligt klinisk bild.

Återmatningssyndrom

Att börja ge näring till svårt undernärda patienter kan leda till återmatningssyndrom som kännetecknas av intracellulära balansförändringar av kalium, fosfor och magnesium eftersom patienten blir anabol. Tiaminbrist och vätskeretention kan också utvecklas. Dessa komplikationer kan förebyggas genom att näringsintaget övervakas noggrant och ökas långsamt, utan att man övermatar.

Pediatrisk population:

Infusionshastigheten och volymen ska bestämmas av läkare, med erfarenhet av intravenös vätsketerapi hos barn, och är beroende på ålder, vikt, det kliniska och metaboliska tillståndet hos patienten och samtidig annan behandling.

För att undvika potentiellt fatal överinfusion av intravenösa vätskor till nyfödda, måste administreringssättet ges särskild uppmärksamhet. När sprutpump används för att administrera intravenösa vätskor eller läkemedel till nyfödda, bör inte en påse med vätska lämnas kopplad till sprutan.

När infusionspump används måste alla klämmor på det intravenösa infusionsaggregatet stängas innan infusionsaggregatet avlägsnas från pumpen, eller pumpen stängas av. Detta krävs oavsett om infusionsaggregatet har ett anti-free flow-system eller inte.

Den intravenösa infusionsenheten och administreringsutrustningen måste övervakas frekvent.

Pediatrisk glykemi

Nyfödda, särskilt de som är födda för tidigt och med låg födelsevikt, har ökad risk för att utveckla hypo- eller hyperglykemi och behöver därför noggrann övervakning vid behandling med intravenösa glukoslösningar för att säkerställa tillräcklig glykemisk kontroll och undvika potentiella långtidsbiverkningar. Hypoglykemi hos det nyfödda barnet kan orsaka långvariga krampanfall, koma och hjärnskador. Hypergkykemi har associerats med intraventrikulär blödning, sent debuterande bakterie- och svampinfektion, prematuritetsretinopati, nekrotiserande enterokolit, bronkopulmonell dysplasi, förlängd sjukhusvistelse och dödsfall.

Pediatrisk hyponatremi

• Barn (inkluderande nyfödda och äldre barn) har ökad risk för att utveckla hypoosmotisk hyponatremi liksom ökad risk för att utveckla hyponatremisk encefalopati.

• Elektrolytkoncentrationer i plasma bör noga övervakas hos den pediatriska populationen.

• Snabb korrigering av hyposomotisk hyponatremi kan vara farligt (risk för allvarliga neurologiska komplikationer). Dos, hastighet och administreringens varaktighet ska bestämmas av läkare, med erfarenhet av intravenös vätsketerapi hos barn.

Användning hos äldre:

• När infusionslösning och volym/infusionshastighet väljs för en äldre patient, beakta att äldre patienter generellt är mer benägna att ha hjärt-, njur-, lever- och andra sjukdomar eller går på annan, samtidig läkemedelsbehandling.

Blod

• Glukoslösning (vattenhaltig, dvs elektrolytfri glukoslösning) ska inte administreras genom samma infusionsutrustning som helblod, eftersom hemolys och agglutination kan inträffa.

Risk för luftemboli

• För att undvika luftemboli på grund av kvarvarande luft i den primära behållaren, använd inte plastbehållare i seriekoppling.

• Att tillföra tryck på infusionsvätskor i flexibla plastbehållare med syfte att öka flödeshastigheten kan resultera i luftemboli om behållaren inte töms på all residualluft före administrering.

• Användning av luftat intravenöst administreringsset med ventilen i öppet läge kan resultera i luftemboli. Luftade intravenösa administreringsset med ventilen i öppet läge bör inte användas med flexibla plastbehållare.

För administreringssätt och försiktighetsåtgärder innan hantering eller administrering av läkemedlet, se även avsnitt Dosering.

Hos patienter som behandlas med andra substanser som påverkar glykemisk kontroll, eller vätske- och/eller elektrolytbalans, ska både glukoslösningens glykemiska effekter och dess effekter på vätske- och elektrolytbalansen beaktas vid användning av glukoslösning.

Samtidig administrering av katekolaminer och steroider minskar glukosupptaget.

Läkemedel som leder till ökad effekt av vasopressin

De läkemedel som anges nedan ökar effekterna av vasopressin, vilket leder till minskad utsöndring av elektrolytfritt vatten i njuren och ökad risk för sjukhusförvärvad hyponatremi efter olämpligt balanserad behandling med intravenösa vätskor (se avsnitten Dosering, Varningar och försiktighet och Biverkningar).

• Läkemedel som stimulerar frisättning av vasopressin, t.ex.: Klorpropamid, klofibrat, karbamazepin, vinkristin, selektiva serotoninåterupptagshämmare, 3,4-metylendioxi-N-metamfetamin, ifosfamid, antipsykotika, narkotika.

• Läkemedel som förstärker effekten av vasopressin, t.ex.: Klorpropamid, icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), cyklofosfamid.

• Vasopressinanaloger, t.ex.: Desmopressin, oxytocin, terlipressin.

  Andra läkemedel som ökar risken för hyponatremi inkluderar även diuretika i allmänhet och antiepileptika såsom oxkarbazepin.

Inga interaktionsstudier har utförts.

När ett läkemedel tillsätts måste läkemedlet och dess användning under graviditet och amning beaktas separat.

Intravenös glukosinfusion till modern under förlossningen kan leda till insulinproduktion hos fostret, med en associerad risk för hyperglykemi och metabolisk acidos hos fostret samt hypoglykemisk reaktion hos det nyfödda barnet.

Graviditet

Glukoslösningar kan användas under graviditet. Försiktighet ska iakttas när glukoslösningar används under förlossning.

Glukos Baxter Viaflo 100 mg/ml bör administreras med särskild försiktighet till gravida kvinnor under förlossning, särskilt om det administreras i kombination med oxytocin på grund av risken för hyponatremi (se avsnitten Varningar och försiktighet, Interaktioner och Biverkningar).

Det finns inga adekvata data från användning av glukos under amning. Inga effekter på amning förväntas. Glukoslösningar kan användas under amning.

Det finns inga adekvata data för effekten av glukos på fertilitet. Inga effekter på fertiliteten förväntas.

Administrering av Glucos Baxter Viaflo 100 mg/ml kan leda till utveckling av:

• hyperglykemi,

• störningar av vätskebalansen (hypervolemi),

• elektrolytstörningar (hypokalemi, hypomagnesemi och hypofosfatemi).

Nedan biverkningar har rapporterats sedan produkten introducerats på marknaden och listas enligt klassificering av organsystem och MedDRA-term och när möjligt efter allvarlighetsgrad.

Tabell 3 Översiktstabell över biverkningar

Klassificering av organsystem	Biverkningar( MedDRA-term)	Frekvens
Immunsystemet	Anafylaktisk reaktion** Överkänslighet**	Ingen känd frekvens(*)
Metabolism och nutrition	Elektrolytstörningar Hyperglykemi Hemodilution Hypervolemi Sjukhusförvärvad hyponatremi***
Hud och subkutan vävnad	Svettningar Utslag
Centrala och perifera nervsystemet	Hyponatremisk encefalopati***
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället	Frossa, skakningar Pyrexi, febril reaktion Feber Infektion vid injektionsstället Tromboflebit Reaktioner vid infusionsstället inkluderande: Flebit vid infusionsstället Erytem vid infusionsstället
Undersökningar	Glukosuri

(*) kan inte beräknas från tillgängliga data

** potentiell manifestation hos patienter med allergi mot majs, se avsnitt Varningar och försiktighet.

***Sjukhusförvärvad hyponatremi kan orsaka irreversibel hjärnskada och död på grund av utveckling av akut hyponatremisk encefalopati (se avsnitten Dosering och Varningar och försiktighet).

Andra biverkningar som rapporterats med glukos-injektioner och infusioner inkluderar:

Biverkningar som rapporterats vid användning av glukos med parenteral nutrition

• Leversvikt, leverchirros, leverfibros, kolestas, leversteatos, ökning av bilirubin i blodet, ökade leverenzymer, kolecystit, kolelitiasis

• Pulmonell vaskulär utfällning

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, men alla kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Långvarig administrering eller snabb infusion av stora volymer av Glucos Baxter Viaflo 100 mg/ml kan orsaka hyperosmolaritet, hyponatremi, dehydrering, hyperglykemi, hyperglukosuri, osmotisk diures (på grund av hyperglykemi), vattenförgiftning och ödem.  Allvarlig hyperglykemi och hyponatremi kan vara dödlig (se avsnitt "Varningar och försiktighet" och "Biverkningar").

Vid misstänkt överdosering ska behandling med Glucos Baxter Viaflo omedelbart avbrytas. Överdosering hanteras med symtomatisk och stödjande behandling samt lämplig övervakning.

Glucos Baxter Viaflo 100 mg/ml är en hyperton lösning med en osmolaritet på ca 555 mosm/l.

Lösningens farmakoterapeutiska egenskaper är desamma som för glukos, som är den primära energikällan i cellmetabolism. Glukos ges för att tillföra kolhydrater som ensamt tillskott eller, vid behov, i parenteral nutrition. Glukoslösning, 100 mg/ml, ger ett kaloriupptag på 400 kcal/l. Dessutom medger glukos infusionsvätska tillförsel av vätska utan att tillföra elektrolyter.

När läkemedel har tillsatts till Glucos Baxter Viaflo 100 mg/ml beror de totala farmakodynamiska egenskaperna på det läkemedel som tillsatts.

Två olika metaboliseringsvägar är inblandade vid nedbrytning av glukos: en anaerob och en aerob.

Glukos metaboliseras via puryvat- eller mjölksyra till koldioxid och vatten med frisättning av energi.

När läkemedel har tillsatts till Glucos Baxter Viaflo 100 mg/ml beror de totala farmakokinetiska egenskaperna på det läkemedel som tillsatts.

Prekliniska säkerhetsuppgifter för denna infusionsvätska är inte relevant eftersom dess beståndsdelar är fysiologiska komponenter i djurplasma och human plasma.

Säkerheten för möjliga tillsatser ska beaktas separat.

Glukos (som monohydrat): 100,00 g/l

Varje ml innehåller 100 mg glukos (som monohydrat).

Fullständig förteckning över hjälpämnen:

Vatten för injektionsvätskor.

Glukoslösning ska inte administreras samtidigt som, före eller efter administrering av blod genom samma infusionsutrustning, eftersom hemolys och pseudoagglutination kan inträffa.

Glukoslösning ska inte administreras samtidigt som, före eller efter administrering av blod genom samma infusionsutrustning, eftersom hemolys och pseudoagglutination kan inträffa.

Kompatibiliteten med läkemedel som ska tillsättas lösningen i Viaflo-behållaren måste kontrolleras före beredning.

I avsaknad av blandbarhetsstudier skall detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel.

Läs bipacksedeln för det läkemedel som ska tillsättas.

Fastställ lösligheten och stabiliteten i vatten vid samma pH som Glucos Baxter Viaflo 100 mg/ml (pH 3,5 till 6,5) innan ett läkemedel tillsätts.

Lösningen skall administreras omedelbart efter tillsats av det kompatibla läkemedlet.

Tillsatser med känd inkompatibilitet skall inte användas.

Glukosmonohydrat

Miljörisk: Användning av kolhydrater bedöms inte medföra någon miljöpåverkan.

Hållbarhet under användande: Tillsatser

Den kemiska och fysikaliska stabiliteten för tillsatser vid pH för Glucos Baxter Viaflo 100 mg/ml i Viaflo-behållare ska fastställas före användning.

Från mikrobiologisk synvinkel ska den utspädda lösningen användas omedelbart om inte beredning har skett under kontrollerade och validerade aseptiska förhållanden. Om användning inte sker omedelbart, är förvaringstiden och omständigheterna före användning användarens ansvar.

Detta läkemedel har inga särskilda förvaringsanvisningar.

Ej använt läkemedel och avfall skall hanteras enligt gällande anvisningar.

När tillsatser förs till glukoslösningen ska aseptisk teknik tillämpas.

Efter tillsats, kontrollera eventuell färgförändring och/eller förekomst av fällning, olösliga komplex eller kristaller

Blanda lösningen noggrant efter att tillsatser gjorts.

Kassera efter engångsanvändning.

Kassera överbliven lösning.

Lösningar som innehåller tillsatser ska inte lagras.

Återanslut ej delvis använda påsar.

Avlägsna inte ytterpåsen förrän strax före användning. Innerpåsen bevarar produktens sterilitet.

För administreringssätt och försiktighetsåtgärder innan hantering eller administrering av läkemedlet, se även avsnitt "Dosering".

1. Öppnande

   1. Avlägsna ytterpåsen från Viaflo-behållaren strax före användning.

   2. Kontrollera om det finns små läckor genom att trycka ordentligt på innerpåsen. Om läckage upptäcks, kassera lösningen eftersom den inte längre är steril.

   3. Kontrollera att lösningen är klar och inte innehåller främmande partiklar. Kassera lösningen om den inte är klar eller innehåller främmande partiklar.

2. Förberedelse för administrering

   
   Använd sterilt material för beredning och administrering.

   1. Häng upp behållaren i upphängningsöglan.

   2. Ta bort plastskyddet från aggregatporten på behållarens botten:

      • ta tag i den lilla vingen på porten med ena handen,

      • ta tag i den stora vingen på skyddet med andra handen och vrid,

      • skyddet kommer att lossna.

   3. Använd aseptisk teknik för att göra i ordning infusionen.

   4. Sätt fast infusionsaggregatet. Följ anvisningarna som följer med aggregatet för koppling, priming av aggregatet och administrering av lösningen.

3. Teknik för injektion av tillsatta läkemedel

   Varning: tillsatser kan vara inkompatibla.

   
   Att tillsätta läkemedel före administrering

   1. Desinficera tillsatsporten.

   2. Använd spruta med 19 gauge (1,10 mm) till 22 gauge (0,70 mm) kanyl, punktera den återförslutningsbara injektionsporten och injicera.

   3. Blanda lösning och läkemedel noggrant. För läkemedel med hög täthet (densitet) som kaliumklorid, knacka försiktigt på portarna då de är i upprätt läge och blanda.

Försiktighet: Lagra inte påsar som innehåller tillsatta läkemedel.

Att tillsätta läkemedel under pågående administrering

1. Stäng klämman på aggregatet.

2. Desinficera tillsatsporten.

3. Använd spruta med 19 gauge (1,10 mm) till 22 gauge (0,70 mm) kanyl, punktera den återförslutningsbara tillsatsporten och injicera.

4. Avlägsna behållaren från droppställningen och/eller placera den i upprätt läge.

5. Töm båda portarna genom att knacka lätt på behållaren medan den är i upprätt läge.

6. Blanda lösning och läkemedel noggrant.

7. Häng tillbaka behållaren i läget för användning, öppna klämman igen och fortsätt administreringen.