Detta läkemedel är föremål för utökad övervakning. Detta kommer att göra det möjligt att snabbt identifiera ny säkerhetsinformation. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning. Se avsnitt Biverkningar om hur man rapporterar biverkningar.
Indikationer
Behandling av osteoporos hos postmenopausala kvinnor med ökad risk för fraktur (se avsnitt Farmakodynamik).
Kontraindikationer
-
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.
-
Graviditet och amning (se avsnitt Graviditet).
-
Fertila kvinnor (se avsnitt Graviditet och Prekliniska uppgifter).
-
Befintlig hyperkalcemi.
-
Gravt nedsatt njurfunktion (se avsnitt Dosering och Farmakokinetik).
-
Förhöjd serumnivå av alkaliskt fosfatas utan känd orsak.
-
Patienter med kända risker för osteosarkom, t.ex. de som har fått tidigare extern strålbehandling eller brakyterapi som påverkat skelettet (se avsnitt Prekliniska uppgifter).
-
Patienter med skelettmaligniteter eller skelettmetastaser.
Dosering
Dosering
Rekommenderad dos är 80 mikrogram en gång dagligen.
Behandlingen med abaloparatid ska totalt pågå i maximalt 18 månader (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakodynamik). Patienterna ska få tillskott av kalcium och vitamin D om intaget via kosten är otillräckligt.
Efter att behandlingen med abaloparatid har avslutats kan patienterna fortsätta med andra osteoporosbehandlingar, t.ex. bisfosfonater.
Missad dos
Om en patient glömmer eller inte kan administrera sin dos vid den vanliga tiden, kan den injiceras inom 12 timmar från den normala schemalagda tiden. Patienten ska inte administrera mer än en dos på samma dag och ska inte försöka kompensera för glömd dos.
Särskilda patientgrupper
Äldre patienter
Inga åldersrelaterade dosjusteringar är nödvändiga (se avsnitt Farmakokinetik).
Nedsatt njurfunktion
Abaloparatid får inte användas till patienter med gravt nedsatt njurfunktion, inklusive patienter med terminal njursjukdom (se avsnitt Kontraindikationer). Inga dosjusteringar krävs hos patienter med lätt till måttligt nedsatt njurfunktion (se avsnitt Farmakokinetik).
Nedsatt leverfunktion
Inga data finns tillgängliga för patienter med nedsatt leverfunktion. Dosen behöver inte justeras för dessa patienter, eftersom det är osannolikt att nedsatt leverfunktion har en signifikant påverkan på exponeringen av abaloparatid (se avsnitt Farmakokinetik).
Pediatrisk population
Abaloparatid ska på grund av säkerhetsproblem inte användas till barn och ungdomar under 18 års ålder (se avsnitt Prekliniska uppgifter).
Administreringssätt
Endast för subkutan användning.
Den första injektionen/de första injektionerna som administreras av patienten eller vårdaren ska utföras under vägledning av vårdpersonal med erforderliga kunskaper (se avsnitt Varningar och försiktighet). Patienter och/eller vårdare ska få undervisning i subkutan administrering av abaloparatid (se avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering). I varje förpackning medföljer en utförlig bruksanvisning som visar patienten hur injektionspennan används på rätt sätt.
Abaloparatid ska injiceras i nedre delen av buken. Injektionsstället ska bytas varje dag. Injektionerna ska administreras vid ungefär samma tid varje dag.
Varningar och försiktighet
Ortostatisk hypotoni och ökad hjärtfrekvens
Ortostatisk hypotoni och kortvariga episoder av ökad hjärtfrekvens kan förekomma med abaloparatid, vanligen inom 4 timmar efter injektionen. Symtomen kan inkludera yrsel, palpitationer, takykardi eller illamående, och kan avklinga om patienten lägger sig ned. Den första injektionen/de första injektionerna av abaloparatid ska utföras under vägledning av vårdpersonal med erforderliga kunskaper som kan
observera patienten under den första timmen efter injektionen. Abaloparatid ska alltid administreras på en plats där patienten kan sätta eller lägga sig ner vid behov.
Abaloparatid kan ha en kärlvidgande effekt på vaskulär glattmuskulatur och positiva kronotropa/inotropa effekter på hjärtmuskeln. Det är viktigt att göra en individuell risk-nyttabedömning. Blodtryck, hjärtstatus och EKG ska bedömas innan behandling med abaloparatid påbörjas. Patienter med hjärtsjukdom ska övervakas med avseende på försämring av sjukdomen. Vid svår ortostatisk hypotoni eller svåra kardiovaskulära symtom ska behandlingen sättas ut.
Hyperkalcemi
Hos patienter med normala kalciumnivåer har kortvariga förhöjningar av serumkoncentrationen observerats efter injektion av abaloparatid. Serumkoncentrationen av kalcium når ett maximum ungefär
4 timmar efter varje dos och återgår till utgångsvärdet inom 24 timmar. Vid blodprovstagning för kontroll av serumkalcium ska provet därför tas cirka 24 timmar efter den senaste injektionen. Hos patienter utan ytterligare riskfaktorer för hyperkalcemi krävs ingen rutinmässig kontroll av kalciumnivån.
Hyperkalciuri och urolitiasis
Abaloparatid kan orsaka hyperkalciuri. Det är okänt om abaloparatid kan förvärra urolitiasis hos patienter med aktiv eller tidigare urolitiasis. Vid misstanke om aktiv urolitiasis eller befintlig hyperkalciuri ska kontroll av utsöndringen av kalcium i urinen övervägas.
Behandlingens varaktighet
Behandlingen med abaloparatid ska totalt pågå i maximalt 18 månader. Studier på råtta indikerar ökad incidens av osteosarkom vid långvarig administrering av abaloparatid (se avsnitt Prekliniska uppgifter).
Natriuminnehåll
Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per dos, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.
Interaktioner
Inga särskilda kliniska studier av läkemedelsinteraktioner har utförts med abaloparatid. Abaloparatids interaktionspotential anses vara låg med tanke på dess farmakokinetiska egenskaper.
Det finns inga data om effekten av abaloparatid hos patienter med tidigare eller samtidig behandling med bisfosfonater eller glukokortikoider.
Samtidig användning av vasoaktiva läkemedel kan medföra ökad benägenhet för ortostatisk hypotoni, eftersom abaloparatids blodtryckssänkande effekt kan förstärkas, se avsnitt Varningar och försiktighet.
Sporadiska fallrapporter tyder på att hyperkalcemi kan medföra ökad risk för digitalistoxicitet. Eftersom abaloparatid har visats öka serumkalcium, ska det användas med försiktighet till patienter som tar digitalis.
Graviditet
Detta läkemedel är inte avsett för fertila kvinnor. Det ska inte användas till kvinnor som är eller kan vara gravida eller som ammar (se avsnitt Indikationer och Kontraindikationer).
Graviditet
Eladynos är kontraindicerat under graviditet (se avsnitt Kontraindikationer).
Amning
Det är okänt om abaloparatid utsöndras i bröstmjölk. En risk för det nyfödda barnet/spädbarnet kan inte uteslutas. Eladynos är kontraindicerat under amning (se avsnitt Kontraindikationer).
Fertilitet
Det finns inga data om effekten av abaloparatid på fertiliteten hos människa. Studier på råtta med abaloparatid har inte visat några effekter på fertiliteten hos hanar (se avsnitt Prekliniska uppgifter).
Trafik
Abaloparatid har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Kortvarig ortostatisk hypotoni eller yrsel kan förekomma efter administrering av abaloparatid (se avsnitt Biverkningar). Drabbade patienter ska avstå från att framföra fordon och använda maskiner tills symtomen har avklingat.
Biverkningar
Sammanfattning av säkerhetsprofilen
De biverkningar som rapporterades oftast hos patienter som behandlades med abaloparatid i studien ACTIVE var hyperkalciuri (15,6 %), yrsel (11,1 %), ryggsmärta (8,6 %), illamående (8,5 %), huvudvärk (8,5 %), artralgi (8,4 %), hypertoni (6,8 %), reaktion vid injektionsstället (6,2 %) och palpitationer
(5,6 %).
Lista över biverkningar i tabellform
I abaloparatidstudien ACTIVE rapporterades minst 1 biverkning av 90,3 % av patienterna som fick abaloparatid och av 88,4 % av patienterna som fick placebo.
Biverkningarna associerade med användning av abaloparatid vid osteoporos i studien ACTIVE och vid exponering efter godkännandet sammanfattas i tabellen nedan. Följande MedDRA-konvention har använts för klassificeringen av biverkningar: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).
Tabell 1 – Lista över biverkningar i tabellform
Immunsystemsjukdomar Mindre vanliga: Överkänslighet Ingen känd frekvens: Anafylaktisk reaktion |
Metabolism och nutrition Vanliga: Hyperkalcemi, hyperurikemi |
Psykiatriska sjukdomar Vanliga: Insomni |
Centrala och perifera nervsystemet Mycket vanliga: Yrsel Vanliga: Huvudvärk |
Hjärtsjukdomar Vanliga: Palpitationer, takykardi |
Vaskulära sjukdomar Vanliga: Hypertoni Mindre vanliga: Ortostatisk hypotoni |
Magtarmkanalen Vanliga: Illamående, buksmärta, förstoppning, diarré, kräkningar Mindre vanliga: Utspänd buk |
Sjukdomar i hud och subkutan vävnad Vanliga: Klåda, hudutslag |
Muskuloskeletala systemet och bindväv Vanliga: Ryggsmärta, artralgi, smärta i extremitet, muskelspasmer (rygg och ben), skelettsmärta |
Njur- och urinvägssjukdomar Mycket vanliga: Hyperkalciuri Vanliga: Nefrolitiasis |
Allmänna sjukdomar och tillstånd på administreringsställe Vanliga: Reaktion vid injektionsstället, trötthet, asteni, allmän sjukdomskänsla Mindre vanliga: Smärta |
Beskrivning av valda biverkningar
Ökad hjärtfrekvens
I QT-studien var den placebojusterade genomsnittliga ökningen av hjärtfrekvensen 14,5 slag per minut 15 minuter efter administrering. Denna ökning av hjärtfrekvensen var mest uttalad under den första timmen efter dosering, men sågs upp till 6 timmar hos vissa studiedeltagare.
I studien ACTIVE mättes hjärtfrekvensen en timme efter dosering vid varje studiebesök. Hjärtfrekvensen ökade med i median 14 slag/minut hos abaloparatidbehandlade patienter jämfört med 7 slag/minut hos placebobehandlade patienter. Patienter med en ökning av hjärtfrekvensen > 20 slag/minut 1 timme efter den första dosen löpte ökad risk att drabbas av palpitationer och/eller en ökning av hjärtfrekvensen med > 20 slag/minut vid efterföljande behandling. Biverkningar i form av takykardi och sinustakykardi rapporterades hos 1,6 % av patienterna som fick abaloparatid och hos 0,4 % av patienterna i placebogruppen.
Ortostatisk hypotoni
Hos kvinnor med postmenopausal osteoporos rapporterades biverkningar i form av ortostatisk hypotoni hos 1 % av patienterna som fick abaloparatid och hos 0,6 % av patienterna i placebogruppen.
Reaktioner vid injektionsstället
Abaloparatid kan orsaka reaktioner vid injektionsstället, däribland blåmärken, erytem, blödning, överkänslighet, smärta, hudutslag och svullnad vid injektionsstället. Den totala incidensen i abaloparatidarmen var 5,3 % jämfört med 4,0 % i placebogruppen.
Laboratoriefynd Serumkalcium
Abaloparatid kan orsaka kortvariga ökningar av serumnivåerna av kalcium, enligt mätningar 4 timmar efter dosering. Den totala incidensen av hyperkalcemi, definierad som albuminkorrigerat serumkalcium ≥ 2,67 mmol/l (eller ≥ 10,7 mg/dl), var högre i abaloparatidarmen (3,3 %) än i placebogruppen (0,4 %).
Serumurinsyra
Abaloparatid ökade serumkoncentrationen av urinsyra. I studien ACTIVE hade 25 % av patienterna i abaloparatidgruppen normala koncentrationer av urinsyra vid baslinjen vilka därefter ökade över det normala intervallet, jämfört med 5 % i placebogruppen.
Hyperkalciuri och urolitiasis
I den kliniska studien på kvinnor med postmenopausal osteoporos var den totala incidensen av en U- kalcium/kreatinin-kvot > 0,00113 mmol/µmol (eller > 400 mg/g) högre med abaloparatid än med placebo (20 % respektive 15 %). Urolitiasis rapporterades hos 1,4 % av de abaloparatidbehandlade patienterna och hos 1,2 % av de placebobehandlade patienterna.
Immunogenicitet
Av de patienter som fick abaloparatid i 18 månader utvecklade 42,9 % anti-abaloparatidantikroppar och 28,5 % utvecklade neutraliserande antikroppar in vitro. Bildning av anti-abaloparatidantikroppar är förknippad med ökad clearance av abaloparatid. Dessa förändringar i clearance kan vara relaterade till att anti-abaloparatidantikroppar påverkar korrekt mätning av plasmakoncentrationen av abaloparatid. Jämfört med antikroppsnegativa patienter observerades inga kliniskt relevanta skillnader i säkerhet eller effekt hos patienter som var positiva för antikroppar eller som var positiva för neutraliserande antikroppar in vitro.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, men alla kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress
Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
Överdosering
Tecken och symtom
Abaloparatid har i kliniska studier administrerats subkutant i enkeldoser på upp till 320 mikrogram och i upprepade doser på upp till 120 mikrogram/dag i 7 dagar. Den primära dosbegränsande biverkningen var postural yrsel.
Förväntade effekter av överdosering inkluderar kortvarig hyperkalciuri, hyperkalcemi, illamående, kräkningar, yrsel, palpitationer, ortostatisk hypotoni och huvudvärk.
I det kliniska programmet med en tidigare utformning av injektionspennan rapporterades oavsiktlig överdosering hos en patient som fick 400 mikrogram under en dag (5 gånger rekommenderad klinisk dos). Patienten drabbades av asteni, huvudvärk, illamående och vertigo. Serumkalcium bedömdes inte på dagen för överdoseringen, men följande dag låg patientens serumkalcium inom det normala intervallet.
Behandling vid överdosering
Det finns ingen specifik antidot för abaloparatid. Behandlingen vid misstänkt överdosering kan bestå i tillfälligt uppehåll i behandlingen, övervakning av serumkalcium och insättning av lämpliga understödjande åtgärder, t.ex. uppvätskning.
Farmakodynamik
Verkningsmekanism
Abaloparatid är en peptid med 34 aminosyror som till 41 % är homolog med paratyreoidahormon [PTH(1-34)] och till 76 % homolog med paratyreoidahormonrelaterad peptid [PTHrP(1-34)], och är en aktivator av sPTH1-receptorns signaleringsväg. Abaloparatid stimulerar ny benbildning på trabekulära och kortikala benytor genom att stimulera osteoblastaktivitet.
Abaloparatid orsakar kortvarig och begränsad ökning av benresorptionen och ökar bentätheten.
Klinisk effekt och säkerhet
Effekt och säkerhet för abaloparatid en gång dagligen utvärderades i en klinisk, randomiserad multicenterstudie, kontrollerad med dubbelblint placebo och en öppen aktiv komparator (teriparatid) (studien ACTIVE) med 18 månaders behandling och 1 månads uppföljning på 2 070 postmenopausala kvinnor i åldern 50 till 86 år (genomsnittlig ålder 69; 15 % var < 65 år, 65 % var 65 till < 75 år, och 20 % var ≥ 75 år) som rekryterades och randomiserades till att få abaloparatid 80 mikrogram (N = 696), placebo (N = 688) eller 20 mikrogram teriparatid (N = 686). Cirka 76 % av patienterna var vita, 19 % var asiater och 4 % var svarta. Av den totala studiepopulationen var 28 % latinamerikaner. Kvinnorna tog dagligt tillskott av kalcium (500 till 1 000 mg) och vitamin D (400 till 800 IE) per dag. Det primära effektmåttet i ACTIVE var incidensen av nya kotfrakturer hos abaloparatidbehandlade patienter jämfört med placebo.
Vid baslinjen var genomsnittlig T-poäng -2,9 i ländryggen, -2,2 i lårbenshalsen och -1,9 i hela höften. Vid baslinjen hade 42 % av patienterna ingen tidigare fraktur, 23 % av patienterna hade minst en prevalent kotfraktur och 43 % hade minst en tidigare icke-kotfraktur.
Effekt på nya kotfrakturer
Hos postmenopausala patienter med osteoporos i studien ACTIVE minskade abaloparatid och teriparatid signifikant den absoluta risken för nya kotfrakturer vid månad 18 jämfört med placebo (p < 0,0001; se tabell 2).
Tabell 2 – Studien ACTIVE: effekten* av abaloparatid på risken för ny kotfraktur vid månad 18
Parameter |
PBO (N = 600) |
ABL (N = 583) |
TER (N = 600) |
Antal kvinnor med kotfraktur, n (%) |
25 (4,2) |
3 (0,5) |
4 (0,7) |
Absolut riskskillnad jämfört med placebo† (%) (95 % KI) |
n/a |
3,7 (2,0; 5,6) |
3,5 (1,8; 5,5) |
*Baserat på modifierad ITT-population (patienter med spinalröntgen vid och efter baslinjen).
†Absolut riskskillnad beräknades som (PBO – ABL) och (PBO – TER).
PBO = placebo, ABL = abaloparatid, TER = teriparatid, KI = konfidensintervall
Effekt på icke-kotfrakturer
Vid månad 19 i studien ACTIVE var incidensen av icke-kotfrakturer snarlik mellan grupperna som fick abaloparatid (2,7 %) respektive teriparatid (2,0 %) och den skiljde sig inte statistiskt från gruppen som fick placebo (3,6 %) (se tabell 3).
Tabell 3 – Studien ACTIVE: tid till händelse i form av icke-kotfraktur vid månad 19
Parameter |
PBO (N = 688) |
ABL (N = 696) |
TER (N = 686) |
K-M-beräknad händelsefrekvens (%) (95 % KI) |
3,6 (2,3; 5,4) |
2,7 (1,6; 4,4) |
2,0 (1,1; 3,4) |
Antal patienter med händelse n (%) |
21 (3,1) |
15 (2,2) |
12 (1,7) |
Absolut riskskillnad jämfört med placebo* (%) (95 % KI) |
n/a |
0,9 (-1,1; 2,9) |
1,6 (-0,3; 3,5) |
†Absolut riskskillnad beräknades som (PBO – ABL) och (PBO – TER).
PBO = placebo, ABL = abaloparatid, TER = teriparatid, K-M = Kaplan-Meier, KI = konfidensintervall
Effekt på benmineraltäthet (BMD)
I studien ACTIVE ökade abaloparatid BMD signifikant jämfört med placebo vid alla uppmätta anatomiska ställen månad 6, 12 och 18. Genomsnittlig procentuell förändring i BMD månad 18 var 9,1 % jämfört med 0,5 % i ländryggen, 3,3 % jämfört med 0 % i hela höften och 2,7 % jämfört med -0,4 % i lårbenshalsen för grupperna som fick abaloparatid respektive placebo (samtliga p < 0,0001). I radius ultradistala region var den genomsnittliga förändringen i BMD månad 18 1,2 % jämfört med -1,0 % för grupperna som fick abaloparatid respektive placebo.
Abaloparatid gav konsekventa ökningar i BMD-mått oavsett ålder, antal år sedan menopaus, etnisk tillhörighet, geografisk region, förekomst eller frånvaro av tidigare fraktur (kotfraktur, icke-kotfraktur), sjukdomens svårighetsgrad och BMD vid baslinjen.
Benomsättningsmarkörer
Hos postmenopausala kvinnor med osteoporos ökade den anabola benmarkören (s-PINP) med 90 % från baslinjen till månad 1, och denna effekt kvarstod under hela behandlingsperioden med abaloparatid.
Benresorptionsmarkören (s-CTX) visade ingen ökning vid månad 1 och en övergående ökning med 22 % från baslinjen till månad 3, vilken återgick till baslinjen vid behandlingens slut.
Vård efter behandlingen
Förlängningsstudie
När studien ACTIVE avslutades rekryterades 963 patienter till studien ACTIVExtend, en öppen förlängningsstudie i vilken samtliga patienter fick upp till 24 månaders behandling med 70 mg alendronat (ALN) per vecka samt tillskott av kalcium och vitamin D. Studien inkluderade 494 patienter som tidigare hade fått placebo och 469 patienter som tidigare hade fått abaloparatid. Patienterna som hade fått teriparatid under studien ACTIVE kunde inte delta i ACTIVExtend. Resultaten i form av reduktion av risken för kotfraktur vid månad 43 efter randomiseringen redovisas i tabell 4.
Effekt på nya kotfrakturer – förlängningsstudie
I studien ACTIVExtend minskade abaloparatid/ALN signifikant den absoluta risken för nya kotfrakturer månad 43 jämfört med placebo/ALN (p < 0,0001; se tabell 4). Teriparatid följt av alendronat har inte studerats.
Tabell 4 – Studien ACTIVExtend: effekten* av abaloparatid/ALN på risken för ny kotfraktur vid månad 43†
Parameter |
PBO/ALN (N = 489) |
ABL/ALN (N = 457) |
Antal kvinnor med kotfraktur, n (%) |
26 (5,3) |
4 (0,9) |
Absolut riskskillnad jämfört med placebo/ALN‡ (%) (95 % KI) |
n/a |
4,4 (2,3; 6,9) |
*Baserat på modifierad ITT-population (patienter med spinalröntgen vid och efter baslinjen).
†Alendronat sattes in månad 19
†Absolut riskskillnad beräknades som (PBO/ALN – ABL/ALN).
PBO = placebo, ABL = abaloparatid, ALN = alendronat, KI = konfidensintervall
Effekt på icke-kotfrakturer – förlängningsstudie
I studien ACTIVExtend minskade abaloparatid/ALN numeriskt risken för icke-kotfrakturer månad 43 jämfört med placebo/ALN. Incidensen av icke-kotfrakturer med abaloparatid/ALN (4,2 %) skiljde sig inte statistiskt signifikant från incidensen med placebo (6,7 %)(se tabell 5).
Tabell 5 – Studien ACTIVExtend: tid till händelse i form av icke-kotfrakur vid månad 43*
Parameter |
PBO/ALN (N = 494) |
ABL/ALN (N = 469) |
K-M-beräknad händelsefrekvens (%) (95 % KI) |
6,7 (4,8; 9,3) |
4,2 (2,7; 6,4) |
Antal patienter med händelse n (%) |
32 (6,5) |
19 (4,1) |
Absolut riskskillnad jämfört med placebo/ALN† (%) (95 % KI) |
n/a |
2,5 (-0,4; 5,4) |
*Alendronat sattes in månad 19
†Absolut riskskillnad beräknades som (PBO/ALN – ABL/ALN).
PBO = placebo, ABL = abaloparatid, ALN = alendronat, K-M = Kaplan-Meier, KI = konfidensintervall
Effekt på benmineraltäthet (BMD) – förlängningsstudie
Genomsnittlig procentuell förändring i BMD till och med månad 43 var 14,7 % jämfört med 6,8 % i ländryggen, 6,3 % jämfört med 2,9 % i hela höften, 5,0 % jämfört med 1,6 % i lårbenshalsen, och 1,1 % jämfört med 1,1 % i radius ultradistala region hos grupperna som fick abaloparatid/ALN respektive placebo/ALN.
Pediatrisk population
Europeiska läkemedelsmyndigheten har beviljat undantag från kravet att skicka in studieresultat för abaloparatid för alla grupper av den pediatriska populationen för behandling av osteoporos (information om pediatrisk användning finns i avsnitt Dosering).
Farmakokinetik
Absorption
Mediantid (intervall) till maximal koncentration av abaloparatid 80 mikrogram var 0,5 timmar (0,25 till 0,52 timmar) efter subkutan administrering. Den absoluta biotillgängligheten för abaloparatid hos friska försökspersoner efter subkutan administrering av dosen 80 mikrogram var cirka 39 %.
Distribution
Abalobaparatids plasmaproteinbindning in vitro var cirka 70 %. Distributionsvolymen var cirka 45 l.
Metabolism
Inga särskilda studier av metabolism eller utsöndring har utförts med abaloparatid. Metabolismen av abaloparatid överensstämmer med icke-specifik proteolytisk nedbrytning till mindre peptidfragment, följd av eliminering via renal clearance. In vitro-studier visade att abaloparatid vid kliniskt relevanta koncentrationer varken hämmar eller inducerar cytokrom P450-enzymer.
Eliminering
Genomsnittlig skenbar total plasmaclearance för subkutan administrering är 168 l/timme hos friska studiedeltagare, och genomsnittlig halveringstid för abaloparatid är cirka 1 timme. Peptidfragmenten elimineras huvudsakligen genom renal utsöndring. Aktiv utsöndring av abaloparatid i njurarna kan inte uteslutas.
Abaloparatid är inte ett substrat för de renala transportproteinerna P-gp, OAT1, OAT3, OCT2, MATE1 eller MATE2K. Abaloparatid hämmar inte heller transportproteinerna P-gp, BCRP, OAT1, OAT3, OCT2, OATP1B1 och OATP1B3 in vitro vid kliniskt relevanta koncentrationer.
Linjäritet
Den systemiska exponeringen av abaloparatid ökade generellt med ökande subkutana doser från 5 mikrogram upp till 240 mikrogram. Det fanns en allmän tendens mot mindre än dosproportionella ökningar, och ingen ytterligare ökning av abaloparatids systemiska exponering observerades när dosen ökades till 280 mikrogram och 320 mikrogram.
Nedsatt njurfunktion
Exponeringen av abaloparatid ökade med minskande CrCl. Hos försökspersoner med lätt, måttligt och gravt nedsatt njurfunktion ökade Cmax med 3 %, 28 % respektive 44 %, och AUC ökade med 17 %, 68 % respektive 113 %, jämfört med försökspersoner med normal njurfunktion (se avsnitt Dosering och Kontraindikationer).
Inga studier har utförts på patienter på dialys för kronisk njursvikt.
Nedsatt leverfunktion
Inga studier har utförts på patienter med nedsatt leverfunktion. Abaloparatid är en peptid och varken hämmar eller inducerar läkemedelsmetaboliserande leverenzymer. Elimineringen sker genom proteolytisk nedbrytning och renal utsöndring, och det är osannolikt att nedsatt leverfunktion har någon signifikant effekt på exponeringen av abaloparatid. Ingen dosjustering krävs för dessa patienter (se avsnitt Dosering).
Äldre
Inga åldersrelaterade skillnader i abaloparatids farmakokinetik observerades under kliniska studier på postmenopausala kvinnor i åldrarna 49 till 86 år.
Prekliniska uppgifter
I en 2-årig karcinogenicitetsstudie på råtta var abaloparatid förenat med en ökning av den totala incidensen av osteosarkom vid doser som var 4 gånger högre än den systemiska exponering som observerats hos människa efter en subkutan dos på 80 mikrogram, baserat på jämförelser av AUC. Neoplastiska förändringar relaterade till behandlingen med abaloparatid bestod i dosberoende ökning av incidensen av osteosarkom och osteoblastom. Incidensen och den tidigaste förekomsten av tumörer var snarlik hos både han- och honråttor. Dessa fynds betydelse för människa är osäker, och användning av abaloparatid ska därför undvikas hos patienter med ökad risk för osteosarkom.
I toxikologistudier på råtta och apa sågs mineralisering av mjukvävnad vid doser som var cirka 2 respektive 3 gånger högre än exponeringen hos människa vid dagliga subkutana doser på 80 mikrogram.
Subkutan administrering av abaloparatid vid doser till hund vid medvetande som var cirka 0,3, 2,4 och 3,8 gånger högre än exponeringen hos människa vid dagliga subkutana doser på 80 mikrogram, gav en dosberoende övergående ökning av hjärtfrekvensen som varade i cirka 3 timmar och som hade marginella effekter på medelartärtrycket. Abaloparatid hade dessutom marginella effekter på QTc-intervallet, med en icke-signifikant tendens mot en minskning av QTc vid ökande dos, vilket överensstämmer med abaloparatids minimala effekter på hERG-kaliumströmmar och purkinjefibrer vid kliniskt relevanta koncentrationer.
Abaloparatid var inte gentoxiskt eller mutagent i ett testbatteri av standardtyp.
Inga studier på embryofetal utveckling eller pre-/postnatal utveckling har utförts på hondjur, eftersom abaloparatid är avsett för postmenopausala kvinnor. Effekter på fertiliteten utvärderades hos hanråtta. Ingen påverkan på fertiliteten hos hanar observerades vid doser 27 gånger exponeringen hos människa vid dagliga subkutana doser på 80 mikrogram.
Innehåll
Kvalitativ och kvantitativ sammansättning
Varje dos (40 mikroliter) innehåller 80 mikrogram abaloparatid.
Varje förfylld injektionspenna innehåller 3 mg abaloparatid i 1,5 ml lösning (motsvarande 2 milligram per ml).
Förteckning över hjälpämnen
Fenol
Vatten för injektionsvätskor
Natriumacetattrihydrat (för pH-justering)
Ättiksyra (för pH-justering)
Blandbarhet
Då blandbarhetsstudier saknas får detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel.
Hållbarhet, förvaring och hantering
Hållbarhet
3 år
Förvara injektionspennan vid högst 25 °C efter första användningen eller efter uttag från kylskåp. Den måste användas inom 30 dagar.
Särskilda förvaringsanvisningar
Förvaras i kylskåp (2 °C-8 °C). Får ej frysas.
Särskilda anvisningar för destruktion
Varje injektionspenna ska endast användas av en patient. En ny, steril nål ska användas till varje injektion. Injektionspennan ska endast användas med 8 millimeters, 31 G-nålar. Inga nålar medföljer läkemedlet. Förvara inte injektionspennan med nålen fastsatt.
Eladynos ska inte användas om lösningen är grumlig, färgad eller innehåller partiklar.
Innan injektionspennan används för första gången, ska patienten läsa och förstå anvisningarna om hur injektionspennan ska användas. En utförlig bruksanvisning medföljer i kartongen med injektionspennan.
Injektion av Eladynos
Steg 1 Kontrollera Eladynos injektionspenna
|
Steg 2 Sätt fast nålen på Eladynos injektionspenna
|
Steg 3 Endast dag 1 – Testa en Eladynos injektionspenna före den första injektionen
OBS! Om patienten testar injektionspennan före varje injektion tar läkemedlet slut i förtid. Därför ska steg 3 utföras en gång för varje injektionspenna, endast på dag 1, före den första injektionen.
|
Steg 4 Ställ in dosen på Eladynos injektionspenna
|
Steg 5 Välj injektionsställe och tvätta rent
|
Steg 6 Hur Eladynos ges med injektionspennan
|
Steg 7 Ta bort nålen från injektionspennan
|
Steg 8 Efter injektionen
Patienten kan också täcka injektionsstället med ett litet plåster. |
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
Egenskaper hos läkemedelsformen
Injektionsvätska, lösning (injektion). Färglös, klar lösning.