Demoson är indicerat för symtomatisk behandling av inflammatoriska och kliande hudsjukdomar som svarar på lokal behandling med glukokortikoider, såsom atopisk dermatit och psoriasis (med undantag av utbredd plackpsoriasis).

Demoson används primärt för behandling av mycket torra, fjälliga och spruckna hudåkommor och där topikal behandling med mometason-preparat är indicerat.

Överkänslighet mot den aktiva substansen, andra kortikosteroider eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

Demoson är kontraindicerat för facial rosacea, acne vulgaris, hudatrofi, perioral dermatit, perianal och genital klåda, blöjdermatit, bakteriella infektioner (t.ex. impetigo, pyodermas), virala infektioner (t.ex. herpes simplex, herpes zoster, vattkoppor, verruca vulgares, condylomata acuminata, molluscum contagiosum) parasit- och svampinfektion (t.ex. candida eller dermatofyt) i huden om ej samtidig kausal terapi ges, varicella, tuberkulos, syfilis eller postvaccinala reaktioner.

Demoson ska inte användas på sår eller hud som är skadad.

Dosering

Vuxna, äldre och barn (från två års ålder): 

Demoson appliceras tunt på aktuellt hudområde en gång dagligen tills förbättring inträder.

Applikationsfrekvensen trappas sedan ner successivt.

Allmänt gäller att starka topikala glukokortikoider inte ska appliceras på barn eller i ansikte annat än under noggrann övervakning av läkare. Mängden salva som appliceras bör begränsas till minsta möjliga mängd som är kompatibelt med en effektiv terapeutisk effekt, och behandlingstiden bör inte vara längre än 5 dagar (se avsnitt Varningar och försiktighet)

Demoson bör inte användas för långtidsbehandling (mer än 3 veckor) eller på stora hudytor (mer än 20% av total kroppsyta). Hos barn är 10 % av kroppsytan den övre gränsen för behandling.

Om positivt resultat kan visas vid användning av en svagare glukokortikoid rekommenderas vanligen denna behandling.

Pediatrisk population

Barn under 2 år:

Demoson är en stark glukokortikoid (grupp III) och rekommenderas inte till barn under 2 år på grund av otillräckliga säkerhetsdata.

Administreringssätt

Kutan användning

Om irritation eller sensibilisering utvecklas vid användning av Demoson, ska behandling avbrytas och annan lämplig behandling sättas in.

Glukokortikoider kan maskera, aktivera eller förvärra en hudinfektion.

Om infektion uppstår, bör lämpligt medel mot svamp- eller bakterieinfektioner sättas in. Om man inte omedelbart erhåller ett positivt resultat bör kortikoidbehandlingen avbrytas tills dess att infektionen är under tillräcklig kontroll.

Systemisk absorption av lokala kortikosteroider kan orsaka reversibel suppression av HPA-axeln (hypothalamic-pituitary-adrenal) med risk för glukokortikosteroid-brist vid avslutad behandling. Systemisk absorption vid lokal kortikosteroidbehandling kan hos vissa patienter leda till manifestation av Cushings syndrom, hyperglykemi och glukosuri. Patienter som behandlas med lokala steroider på stor kroppsyta eller med ocklusionsförband bör kontrolleras regelbundet med avseende på tecken på HPA-axel suppression.

Synrubbning

Synrubbning kan rapporteras vid systemisk och topisk användning av kortikosteroider. Om en patient inkommer med symtom såsom dimsyn eller andra synrubbningar bör man överväga att remittera patienten till en oftalmolog för utredning av möjliga orsaker. Dessa kan innefatta katarakt, glaukom eller sällsynta sjukdomar såsom central serös korioretinopati (CSCR), som har rapporterats efter användning av systemiska och topiska kortikosteroider.

De biverkningar som rapporterats efter systemisk användning av kortikosteroider, inklusive binjuresuppression, kan också förekomma med lokala kortikosteroider, särskilt hos spädbarn och barn.

Pediatrisk population

Barn kan vara mer känsliga för systemisk toxicitet från motsvarande doser pga sin större hudyta i förhållande till kroppsmassan. Säkerhet och effekt av Demoson har inte fastställts för barn under 2 år och behandling av denna åldergrupp rekommenderas därför inte. Demoson bör användas med försiktighet på barn 2 år och äldre, där säkerhet och effekt av Demoson inte har fastställts för behandling längre än tre veckor.

Lokal och systemisk toxicitet är vanligt förekommande och särskilt efter långtidsbehandling på stora skadade hudområden, i böjveck och vid plastocklusioner. Ocklusion ska inte användas för behandling av barn eller i ansiktet. Behandling av ansiktet ska inte pågå längre än 5 dagar. Långtidsbehandling bör undvikas hos alla patienter oberoende av ålder.

Användning av topikala glukokortikoider kan vara riskfyllt vid psoriasis av flera anledningar, däribland risk för återkommande försämring med toleransutveckling som påföljd, risk för generell pustulös psoriasis samt utveckling av lokal eller systemisk toxicitet på grund av försämrad hudbarriärfunktion. Noggrann patientövervakning är viktigt om topikala glukokortikoider används vid psoriasis.

Som med alla glukokortikoider ska man undvika att tvärt avbryta pågående behandling. Då långtidsbehandling med glukokortikoider stoppas kan återfall utvecklas i form av eksem med intensiv rodnad och stickande eller brännande känsla. Detta kan undvikas genom att gradvis minska behandlingen, t.ex. genom att fortsätta behandling men med längre uppehåll före slutligt stopp.

Glukokortikoider kan påverka utseendet på vissa skador vilket försvårar att ställa rätt diagnos och kan även hindra läkning.

Demoson är inte för oftalmisk användning, inklusive ögonlocken pga den väldigt sällsynta risken för glaucoma simplex eller subkapsulär katarakt.

Demoson innehåller propylenglykol, som kan orsaka hudirritation och även butylhydroxitoluen, som kan ge lokala hudreaktioner (t.ex. kontaktdermatit) eller vara irriterande för ögon och slemhinnor.

Vid behandling med mometasonsalva i det genitala eller anala området kan hjälpämnet vitt vaselin och samtidig användning av latexkondomer leda till en minskning av kondomens draghållfasthet vilket kan reducera säkerheten av kondomen.

Behandling med Demoson under graviditet och amning ska enbart ske på läkares inrådan. Säkerheten under graviditet har inte fastställts. Behandling på stora kroppsytor eller under lång tid ska undvikas.

I djurförsök har lokalt administrerade kortikosteroider visat sig kunna ge upphov till missbildningar inkluderandes gomspalt, skelettmissbildningar, intrauterin tillväxthämning retardation (se avsnitt Prekliniska uppgifter). Det finns inga adekvata och välkontrollerade studier med Demoson på gravida kvinnor och risken för fostret är okänd. Som med alla lokalt applicerade glukokortikoider bör möjligheten att fostrets tillväxt kan påverkas av glukokortikoid passage genom placentabarriären övervägas. Det kan därför finnas en väldigt liten risk för sådana effekter hos det mänskliga fostret. Som med andra lokala kortikosteroider ska Demoson inte användas under graviditet om inte den förväntade nyttan för modern uppväger den potentiella risken för modern, fostret eller spädbarnet.

Uppgift saknas om kortikosteroider vid lokal användning kan utsöndras i mätbara mängder i modersmjölk. Demoson ska därför endast ges till ammande mödrar om det är absolut nödvändigt. Vid amning ska inte mometasonsalva användas på brösten. Om behandling med högre doser eller under lång tid är indicerad ska amningen avbrytas.

Demoson har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Hyperpigmentering har i sällsynta fall rapporterats i samband med andra steroider och kan därför förekomma med Demoson.

Följande lokala bivekningar har rapporterats i sällsynta fall med andra lokala kortikosteroider: sveda, torr hud, hudirritation, perioral dermatit, allergisk kontaktdermatit, hudmaceration, miliaria och telangiektasi.

Ökad risk för systemeffekter och lokala biverkningar föreligger vid frekvent dosering, vid behandling av stora ytor eller under lång tid liksom vid behandling av intertriginösa områden eller med ocklusionsförband.

Pediatrisk population

Barn kan vara känsligare för lokala kortikosteroiders påverkan av hypotalamus-hypofys-adrenokortikala systemet (HPA-axeln) och för Cushing’s syndrom än vuxna på grund av att hudytan är större i förhållande till kroppsvikten (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Kronisk behandling med kortikosteroider kan påverka tillväxt och utveckling hos barn.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, men alla kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdriven långvarig användning av lokala kortikosteroider kan undertrycka hypotalamus-hypofys-binjure-funktionen och ge upphov till sekundär binjurebarkinsufficiens som vanligen är reversibel.

Rimlig symtomatisk behandling bör inledas. Problem med elektrolytbalansen måste behandlas vid behov.

Om suppression av HPA-axeln har noterats bör ett försökt göras att sätta ut läkemedlet för att minska antalet appliceringstillfällen eller ersätta med en minde potent steroid.

Innehållet av steroid i varje förpackning är så lågt att det är ingen eller låg risk för toxiska effekter vid oavsiktligt oralt intag av produkten.

Demoson är en stark glukokortikoid, grupp III.

Mometasonfuroat, är en syntetisk, icke-fluoriderad glukokortikoid med en furoatester i position 17.

I likhet med andra glukokortikoider för utvärtes bruk har mometasonfuroat visat betydande antiinflammatoriska, klådstillande och antiallergiska effekter och anti-psoriasis effekter i standard djurmodeller.

Vid applicering på normal hud har Demoson visat ekvivalent farmakodynamisk (vasokonstriktion) responsprofil med referensprodukten som salva, innehållande 1 mg/g mometasonfuroat. Kvoten av den negativa arean under effektkurvan för Demoson i förhållande till referensprodukten ivasokonstriktoranalysen var 111% (90% CI 103-121%).

Studier av relevant litteraturdata på mometasonfuroats terapeutiska index (förhållande mellan önskade och oönskade effekter) visar på att mometason tillhör en kategori topikala glukokortikoider, för vilka önskad effekt tydligt överväger oönskad effekt.

Djurstudier med krotonolja på möss visade att mometason (ED50 = 0,2 µg/öra) var lika potent som betametasonvalerat efter en applikation och cirka 8 gånger mer potent efter fem applikationer (ED50 = 0,002 µg/öra/dag jämfört med 0,014 µg/öra/dag )

Studier på marsvin visade att mometason var cirka två gånger mer potent i att reducera M. ovalis- inducerad epidermal akantos (t.ex. anti-psoriasis effekt) jämfört med betametasonvalerat efter 14 applikationer.

Absorption

Resultat från perkutana absorptionsstudier visar att den systemiska absorptionen efter topikal applicering med mometasonfuroat salva 0,1% är minimal. Resultat visar att cirka 0,7% av aktiv substans absorberas genom intakt hud inom 8 timmar (utan användning av ocklusion).

Distribution

Metaboliter har ej karakteriserats på grund av låga halter i plasma och exkret.

Akut toxicitet

Kronisk toxicitet

Flera toxicitetsstudier utförda med kronisk användning och med applicering av höga kvantiteter av aktiv substans (mer än 670 gånger över terapeutisk dos) i en period över 6 månader visade endast typiska symptom för överdosering av kortikoider: Minskad viktökning; muskulär atrofi; utspänd buk; minskat antal lymfocyter och eosinofila granulocyter samt ökat antal neutrofila leukocyter; förhöjda nivåer av serum transaminaser (ALAT och ASAT), kolesterol och triglycerider; lipidemi, förändringar i organ (atrofi i mjälten och tymus, lokal hudatrofi, ökad lever- och njurvikt och hämning av osteogenes). Dessa förändringar var allmänt mera uttalade och frekventa hos djur som erhöll den jämförande substansen betametasonvalerat.

Ingen av de två substanserna uppvisade onormala systemiska effekter.

Gentoxicitet

Studier avseende genmutationer visade negativt resultat. Emellertid visade mometason inducerad kromosommutationer in-vitro, men endast vid celltoxiska koncentrationer. Liknande effekter observerades inte vid grundliga in-vivo studier, vilket innebär att man med tillräcklig säkerhet kan utesluta mutagen risk.

Karcinogenicitet

Långtidsstudier (19 månader) avseende karcinogen effekt har utförts på råtta (2 år) och mus (19 månader) med inhalerat mometasonfuroat. Ingen statistiskt signifikant ökning av tumörincidensen observerades vid doser upp till 67 mikrogram/kg i råtta eller 160 mikrogram/kg i mus.

Reproduktiv toxicitet

Djurstudier av embyonalutveckling på mometasonfuroat hos kanin har visat minskad kroppsvikt från 0,15 mg/kg kroppsvikt och uppåt.

Efter topikal behandling på kanin uppvisade avkomman olika varianter av missbildningar, såsom vanskapta framtassar, gomspalt, agenesi av gallblåsa och navelbråck.

I råtta observerades embryoletala effekter från 7,5 microgram/kg kroppsvikt (subkutant) och dålig utveckling från 0,3 mg/kg kroppsvikt (topikalt) (reducerad kroppsvikt, försenad ossifikation) och substansrelaterad ökning av navelbråck. Då substansen gavs till honor nära förestående förlossning observerades utdragna och svåra förlossningar.

Mometasonfuroat visade ingen effekt på fertilitet hos råtta.

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

Ett gram salva innehåller 1 mg mometasonfuroat (0,1 vikt-% mometasonfuroat).

Hjälpämnen med känd effekt: 20 mg propylenglykolmonopalmitostearat/gram salva och spår av (upp till högst 0,015 mg) butylhydroxitoluen (E321)/gram salva

Förteckning över hjälpämnen

Hexylenglykol

Fosforsyra, koncentrerad (för pH-justering)

Propylenglykolmonopalmitostearat

Vax, vitt

Vaselin, vitt

Butylhydroxitoluen (E321), (som antioxidant i vaselin, vitt)

Vatten, renat

Ej relevant.

Hållbarhet

3 år

Efter första öppnande av förpackning: 12 veckor

Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 30 °C.

Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar.

Salva

Halvgenomskinlig vit mjuk salva.