Ascites vid levercirros. Övriga hepatiska ödem, kardiella och renala ödem, där annan ödemterapi är otillräcklig, särskilt vid misstanke om hyperaldosteronism.

Hypertoni där annan terapi är otillräcklig eller olämplig.

Primär aldosteronism där hinder mot operation föreligger.

Barn ska endast behandlas under översyn av pediatriker. Endast begränsade data finns tillgängliga avseende barn (se avsnitt Farmakodynamik och Farmakokinetik).

Spironolakton är kontraindicerat hos vuxna och barn med följande tillstånd:

• överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll

• akut njurinsufficiens, signifikant nedsatt njurfunktion (kreatininclearance <30 ml/min), anuri

• Addisons sjukdom

• hyperkalemi

Spironolakton är kontraindicerat hos pediatriska patienter med måttlig till svår nedsättning av njurfunktionen.

Individuell dosering, där lägsta effektiva dos bör eftersträvas. Vid dagsdoser under 100 mg rekommenderas Spironolakton Pfizer tabletter på 25 mg eller 50 mg.

Spironolakton Pfizer bör intas i samband med måltid.

För vuxna kan den dagliga dosen intas i delad eller enkel dos.

Ödem

Behandlingen inleds lämpligen med 100 mg dagligen, gärna i engångsdos, företrädesvis i kombination med konventionellt diuretikum. Då Spironolakton Pfizer ges som enda diuretiskt verkande medel kan under kortare tid högre dos 200-400 mg dagligen vara indicerat.

Hypertoni

Behandlingen inleds lämpligen med 50 mg till 100 mg, gärna i engångsdos. Då tillfredsställande blodtryckssänkning erhållits reduceras dosen till lägsta möjliga underhållsdos.

Primär aldosteronism

Vid långtidsbehandling med spironolakton så bör lägsta effektiva dos bestämmas för den individuella patienten. Dagsdoser på upp till 400 mg kan här ibland vara indicerat.

Pediatrisk population

Den initiala dagliga dosen är 1-3 mg/kg kroppsvikt som ges i uppdelade doser. Dosen ska anpassas med avseende på kliniskt svar och tolerans (se avsnitt Kontraindikationer och Varningar och försiktighet).

Barn ska endast behandlas under översyn av pediatriker. Endast begränsade data finns tillgängliga avseende barn (se avsnitt Farmakodynamik och Farmakokinetik).

Regelbundna serumkontroller av elektrolyter rekommenderas på grund av risken för hyperkalemi, hyponatremi och övergående ureaförhöjning, speciellt hos äldre och/eller hos patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion.

Hos patienter med dekompenserad levercirros (även vid normal njurfunktion) har det rapporterats fall av reversibel hyperkloremisk metabolisk acidos, vanligtvis i samband med hyperkalemi.

Kaliumsparande diuretika ska användas med försiktighet hos hypertoniska pediatriska patienter med lindrigt nedsatt njurfunktion, på grund av risken för hyperkalemi (spironolakton är kontraindicerat hos pediatriska patienter med måttlig till svår njurfunktionsnedsättning, se avsnitt Kontraindikationer).

Samtidig användning av läkemedel som är kända för att orsaka hyperkalemi och spironolakton kan orsaka svår hyperkalemi.

Hyperkalemi hos patienter med svår hjärtsvikt

Hyperkalemi kan vara fatal. Det är av största vikt att monitorera serum-kalium nivåer hos patienter med svår hjärtsvikt som behandlas med spironolakton. Undvik att använda andra kaliumsparande diuretika. Undvik att använda orala kaliumsupplement hos patienter med serumnivåer > 3,5 mmol/l. Vid start av spironolaktonbehandling eller vid dosökning så är det rekommenderat att monitorera kalium och kreatininkoncentration efter en vecka, en gång i månaden de första 3 månaderna, en gång i kvartalet det första året och sedan var 6:e månad. Avsluta eller avbryt behandling vid serum kaliumnivåer på > 5 mmol/l eller vid serum-kreatininnivåer på > 220 mikromol/l.

Tabletterna innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption

Spironolakton har en synergistisk effekt med andra antihypertensiva läkemedel.

Spironolakton reducerar det vaskulära svaret på noradrenalin. Försiktighet bör iakttas vid anestesi av patienter som behandlas med spironolakton.

Samtidig behandling med andra kaliumsparande diuretika, ACE-hämmare (angiotensinkonverterande enzym), icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel, angiotensin II-antagonister, aldosteronhämmare, heparin, lågmolekylärt heparin, andra läkemedel eller tillstånd kända för att orsaka hyperkalemi, kaliumsupplement, en kost rik på kalium eller saltersättningsmedel innehållande kalium kan leda till allvarlig hyperkalemi.

Utöver andra läkemedel som är kända för att orsaka hyperkalemi kan samtidig användning av trimetoprim-sulfametoxazol med spironolakton orsaka kliniskt relevant hyperkalemi.

Digoxin

Spironolakton ökar halveringstiden för digoxin. Spironolakton hämmar den tubulära sekretionen av digoxin, vars koncentration i plasma därför stiger vid oförändrad dosering. Kombination med digoxin kan kräva dosanpassning. Spironolakton interfererar med analys av plasmakoncentration av digoxin.

Hyperkloremisk metabol acidos har rapporterats hos patienter som fått spironolakton samtidigt med ammoniumklorid eller kolestyramin.

Samtidig behandling med karbenoxolon kan ge minskad effekt av endera substansen.

ACE-hämmare

I kombination med ACE-hämmare kan spironolakton framkalla en dosberoende hyperkalemi.

Icke-steroida antiinflammatoriska medel, som acetylsalicylsyra, indometacin och mefenamsyra, kan minska den natriuretiska effekten av diuretika då den intrarenala syntesen av prostaglandiner hämmas och har visat sig minska den diuretiska effekten av spironolakton.

Abirateron

Spironolakton binder till androgenreceptorn och kan öka nivåerna av prostataspecifikt antigen (PSA) hos patienter med prostatacancer som behandlas med abirateron. Användning tillsammans med abirateron rekommenderas inte.

Takrolimus

Takrolimus kan orsaka hyperkalemi eller öka befintlig hyperkalemi vilket bör beaktas vid samtidig behandling med läkemedel som ökar kaliumnivåerna i serum.

Spironolakton interfererar med fluorimetrisk bestämning av kortisol i blod och urin.

Det finns begränsad data från användningen av spironolakton hos gravida kvinnor. Data från djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter som associeras med den antiandrogena effekten av spironolakton (se avsnitt Prekliniska uppgifter).

Diuretika kan leda till nedsatt perfusion av placentan och således till nedsatt intrauterin tillväxt och rekommenderas därför inte som standardbehandling för hypertoni och ödem under graviditet.

Spironolakton ska endast användas under graviditet om den potentiella nyttan överväger den potentiella risken.

Kanrenon, huvudmetaboliten och den aktiva metaboliten av spironolakton, utsöndras i bröstmjölk.

Det finns otillräcklig information angående effekterna av spironolakton på nyfödda/spädbarn.

Spironolakton ska inte användas under amning. Ett beslut måste fattas om man ska avbryta amningen eller avbryta/avstå från behandling med spironolakton efter att man tagit hänsyn till fördelen med amning för barnet och nyttan med behandling för kvinnan.

Administrering av spironolakton minskade fertiliteten hos honmöss (se avsnitt Prekliniska uppgifter).

Somnolens och yrsel har rapporterats hos vissa patienter. Försiktighet bör beaktas när man kör bil eller handhar maskiner tills svar på behandling har bestämts.

I nedanstående tabell är alla biverkningar presenterade efter klassificering av organsystem och frekvens; vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000) samt ingen känd frekvens (frekvensen kan inte beräknas från tillgängliga data).

Biverkningsfrekvensen kan relateras till dygnsdos och behandlingsduration. Vid doser

< 100 mg är biverkningsfrekvensen låg. Gynekomasti är den vanligast förekommande biverkningen.

Vid doser < 100 mg är frekvensen ca 13 %.

Hyperkalemi har rapporterats vid nedsatt njurfunktion och extra kaliumtillägg hos svårt sjuka inneliggande patienter. Risken för hyperkalemi är låg vid behandling med doser < 100 mg/dag hos patienter med normal njurfunktion under förutsättning att patienten undviker extra kaliumtillägg och samtidigt intag av andra kaliumsparande medel.

Hyponatremi som yttrar sig som torrhet i munnen, törst, trötthet och dåsighet kan förekomma vid kombinationsbehandling med andra diuretiskt verkande farmaka, då förstärkt diuretisk verkan erhålles. För undvikande av hyponatremi bör doserna av dessa minskas till under normaldosen.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, men alla kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Akut överdosering kan resultera i illamående, kräkning, dåsighet, förvirring, ataxi, makulopapulösa eller erytematösa utslag eller diarré. Elektrolytstörningar och dehydrering kan inträffa.

Toxicitet

625 mg till 16-åring gav efter ventrikeltömning lindrig intoxikation.

Behandling

Det finns ingen specifik antidot. Om befogat ventrikeltömning, kol. Eventuellt upprepad kolbehandling. Korrektion av vätske- och elektrolytbalansrubbningar. Symptomatisk terapi i övrigt. Spironolaktonbehandling ska avslutas och kaliumintag (inkluderat födointag) ska begränsas.

Verkningsmekanism

Spironolakton är en kompetetiv aldosteronreceptorblockerare; den binder kompetetivt till receptorer i distala njurtubuli och hämmar därigenom den proteinsyntes som krävs för K⁺ och Na⁺-transport. Spironolakton ökar natrium- och vattenutsöndringen och minskar utsöndringen av kalium och magnesium. Spironolakton verkar både som ett diuretiskt och antihypertensivt läkemedel.

Aldosteron antagonistaktivitet

Vid primär och sekundär hyperaldosteronism ses ökade nivåer av mineralkortikoiden aldosteron. Sekundär aldosteronism är ofta inblandat vid hjärtsvikt, levercirros och nefrotiskt syndrom. Spironolakton ger då behandling av ödem och ascites genom kompetitiv bindning till receptorer som aldosteron annars binder till.

Spironolakton sänker det systoliska och diastoliska blodtrycket hos patienter med primär aldosteronism. Den kan också sänka blodtrycket hos patienter med essentiell hypertoni. Spironolaktons effekter beror på aldosteron; ju högre aldosteronkoncentration i kroppen, desto bättre svar på spironolakton.

Spironolakton har inte visats ge förhöjda serumnivåer av urinsyra, orsaka gikt eller förändrad kolhydratmetabolism.

Pediatrisk population

Väsentlig information saknas från kliniska prövningar där spironolakton använts hos barn. Det finns flera anledningar till detta: att få kliniska studier genomförs på den pediatriska populationen, samtidig användning av spironolakton och andra preparat, att få patienter har utvärderats i de separata studierna och att olika indikationer har studerats.

Doseringsanvisningarna för barn bygger på erfarenheter från kliniska studier och fallrapporter från den vetenskapliga litteraturen.

Maximal koncentration av spironolakton i serum uppnås efter en timme, men spironolakton finns kvar i mätbara mängder upp till 8 timmar efter administration. Proteinbindningen är över 90 %. Den relativa biotillgängligheten är över 90 % jämfört med tillgängligheten av spironolakton i polyetylenglykol 400, som är en maximalt absorberbar lösning. Spironolakton och dess metaboliter utsöndras huvudsakligen i urinen men också i gallan.

Pediatrisk population

Ingen farmakokinetisk information finns tillgänglig med avseende på användning hos pediatriska patienter. Doseringsanvisningarna för barn bygger på erfarenheter från kliniska studier och fallrapporter från den vetenskapliga litteraturen.

Spironolakton har visat sig vara tumörframkallande hos råttor vid administrering av höga doser under lång tid. Signifikansen av dessa fynd för klinisk användning är inte känd.

Icke-kliniska data visar inga tecken på teratogenicitet, men embryofetal toxicitet har setts hos kaniner och en antiandrogen effekt hos avkomma från råtta har väckt oro över möjliga negativa effekter på genital utveckling hos hanar. Spironolakton visade sig hos råttor öka längden på brunstcykeln och hos möss ge hämmad ägglossning och implantation, vilket minskar fertiliteten.

En tablett innehåller spironolakton 25 mg, 50 mg eller 100 mg. Laktosmonohydrat 97, 125 respektive 136 mg. Majsstärkelse, magnesiumstearat, pepparmintarom, povidon, kolloidal kiseldioxid.

Den maximala hållbarheten utanför originalförpackningen är 6 månader (vid maskinell dosdispensering).