Vuxna

• Kolkicin Tiofarma är avsett för behandling av akut gikt

• Kolkicin Tiofarma är avsett för profylax mot giktattack under insättning av uratsänkande behandling

Vuxna och pediatriska patienter

• Kolkicin Tiofarma är avsett för behandling av familjär medelhavsfeber som profylax mot attacker och förebyggande av amyloidos.

• Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

• Patienter med bloddyskrasier

• Patienter med kraftigt nedsatt njurfunktion

• Patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion

Dosering

Gikt

Akut giktattack

Eventuellt en inledande dos på 1000 mikrogram, därefter 500 mikrogram 2 till 3 gånger dagligen.

Behandling ska avslutas när den akuta attacken upphör, eller tidigare i händelse av gastrointestinala symtom och utebliven förbättring efter 2 till 3 dagar.

Maximalt 6000 mikrogram (6 mg) får tas under en behandlingskur. Efter att en behandlingskur har avslutats ska en ny behandling inte påbörjas förrän tidigast efter 3 dagar (72 timmar). Om diarré eller kräkning uppkommer ska behandlingen med Kolkicin Tiofarma omedelbart upphöra eftersom detta kan vara de första tecknen på intoxikation.

Profylax av giktattack

500-1000 mikrogram per dag (tas på kvällen).

Pediatrisk population

Kolkicin Tiofarma bör inte användas till barn och ungdomar för behandling av gikt.

Särskilda populationer

Samtidig behandling med kolkicin och flera andra läkemedel, främst cytokrom P450 3A4 (CYP3A4)-hämmare/P-glykoprotein (P-gp)-hämmare har visat sig öka risken för kolkicintoxicitet. Om en patient har fått samtidig behandling med en måttlig eller stark CYP3A4-hämmare eller en P-gp-hämmare, ska den högsta rekommenderade dosen av oralt kolkicin sänkas och patienten ska övervakas noggrant avseende biverkningar av kolkicin.

Patienter med nedsatt njurfunktion

För patienter med lätt och måttligt nedsatt njurfunktion är dosen 500 mikrogram per dag och patienten ska övervakas noga avseende biverkningar av kolkicin. För kraftigt nedsatt njurfunktion, se avsnitt Kontraindikationer.

Patienter med nedsatt leverfunktion

För patienter med lätt och måttligt nedsatt leverfunktion är dosen 500 mikrogram per dag och patienten ska övervakas noga avseende biverkningar av kolkicin. För kraftigt nedsatt leverfunktion, se avsnitt Kontraindikationer.

Familjär medelhavsfeber

Dosen kan ges som en enskild dos eller, vid doser över 1000 mikrogram/dag, uppdelat på två doser dagligen.

Kolkicindosen ska trappas upp stegvis upp till högst 3000 mikrogram/dag för sjukdomskontroll hos patienter med bristande klinisk respons på standarddoseringen. Alla ökningar av den dagliga dosen bör övervakas noggrant med avseende på biverkningar. Noggrann övervakning krävs om patienten har nedsatt njur- eller leverfunktion. För dessa patienter ska startdosen reduceras med 50 % (t.ex. ≤1000 mikrogram/dag).

Vuxna

1000 till 3000 mikrogram per dag.

Pediatrisk population

Vid användning till barn ska kolkicin endast förskrivas under överinseende av en specialist med erforderlig kunskap och erfarenhet.

En startdos ska administreras oralt baserat på ålder:

• 500 mikrogram/dag för barn under 5 år

• 1000 mikrogram/dag för barn mellan 5 och 10 år

• 1500 mikrogram/dag för barn över 10 år

För barn med amyloid nefropati kan högre dagliga doser på upp till 2000 mikrogram/dag vara nödvändigt.

Vid behov av doser på 250 mikrogram, t.ex. för sjukdomskontroll hos patienter med bristande klinisk respons på standarddosen, är Kolkicin Tiofarma 500 mikrogram och 1000 mikrogram tabletter inte lämpliga.

Särskilda populationer

Samtidig behandling med kolkicin och flera andra läkemedel, främst cytokrom P450 3A4 (CYP3A4)- hämmare/P-glykoprotein (P-gp)-hämmare har visat sig öka risken för kolkicintoxicitet. Om en patient har fått samtidig behandling med en måttlig eller stark CYP3A4-hämmare eller en P-gp-hämmare, ska den högsta rekommenderade dosen av oralt kolkicin sänkas och patienten ska övervakas noggrant avseende biverkningar av kolkicin.

Patienter med nedsatt njurfunktion

För patienter med lätt och måttligt nedsatt njurfunktion ska startdosen sänkas med 50 % (t.ex. ≤1000 mikrogram per dag) och patienterna ska övervakas noga avseende biverkningar av kolkicin. När det gäller kraftigt nedsatt njurfunktion, se avsnitt Kontraindikationer.

Patienter med nedsatt leverfunktion

För patienter med lätt och måttligt nedsatt leverfunktion ska startdosen sänkas med 50 % (t.ex. ≤1000 mikrogram per dag) och patienterna ska övervakas noga avseende biverkningar av kolkicin. När det gäller kraftigt nedsatt leverfunktion, se avsnitt Kontraindikationer.

Administreringssätt

För oral administrering.

Tabletten ska sväljas med ett glas vatten.

För barn under 1 år kan en peroral kolkicinlösning övervägas.

Kolkicin är potentiellt toxiskt så det är viktigt att inte överskrida dosen som förskrivits av en specialistläkare med erforderlig kunskap och erfarenhet. Kolkicin har ett smalt terapeutiskt fönster. Administreringen ska avbrytas om toxiska symtom såsom illamående, kräkning, buksmärta eller diarré uppstår.

Om patienter påvisar tecken eller symtom som skulle kunna tyda på bloddyskrasi, såsom feber, stomatit, halsont eller långvarig blödning, ska behandlingen med kolkicin omedelbart avbrytas och en fullständig hematologisk utredning ska genomföras omgående.

Försiktighet tillråds i fall av:

• Nedsatt lever- eller njurfunktion

• Kardiovaskulär sjukdom

• Sjukdomar i magtarmkanalen

• Äldre och försvagade patienter

• Patienter med avvikande blodbild

Kolkicin kan orsaka allvarlig benmärgsdepression (agranulocytos, aplastisk anemi, trombocytopeni). Förändring i blodbilden kan ske gradvis eller mycket plötsligt. Aplastisk anemi i synnerhet har en hög mortalitetsfrekvens. Regelbundna kontroller av blodbilden är väsentligt. Om hudavvikelser (petekier) uppstår, ska blodbilden kontrolleras omedelbart.

Makrolider, CYP3A4-hämmare, cyklosporin, hiv-proteashämmare, kalciumkanalblockerare och statiner kan orsaka kliniskt signifikanta interaktioner med kolkicin vilket kan leda till kolkicininducerad toxicitet (se avsnitt Interaktioner).

Samtidig administrering med P-gp-hämmare och/eller starka CYP3A4-hämmare kommer öka exponeringen för kolkicin, vilket kan leda till kolkicininducerad toxicitet, inklusive dödsfall. Om behandling med en P-gp-hämmare eller en stark CYP3A4-hämmare krävs för patienter med normal njur- och/eller leverfunktion, rekommenderas en reducerad kolkicindos (se avsnitt Dosering och Interaktioner) och patienter ska övervakas noga avseende biverkningar av kolkicin.

För patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion ska kombinerad användning av kolkicin och P-gp-hämmare och/eller starka CYP3A4-hämmare i möjligaste mån undvikas, eftersom det kan vara svårt att förutsäga och kontrollera systemisk exponering för kolkicin.

I de undantagsfall, då det anses fördelaktigt med en fortsatt kolkicinbehandling samtidigt som behandling med P-gp-hämmare och/eller starka CYP3A4-hämmare påbörjas, trots den potentiella risken för en överdos, måste signifikant dosreduktion av kolkicin genomföras och noggrann klinisk övervakning utföras.

Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Långvarig användning av kolkicin kan vara förenat med vitamin B12-brist.

Om kolkicin används för behandling av akut gikt eller för profylax av en giktattack under insättning av uratsänkande behandling

Patienter ska informeras noga om den potentiella risken vid en möjlig graviditet och om effektiva preventivmetoder som ska användas. Kvinnliga patienter ska använda effektiva preventivmedel under behandlingen och i minst 3 månader efter avslutad kolkicinbehandling (se avsnitt Graviditet). Baserat på farhågor för en potentiell skada på sädesceller (se avsnitt Prekliniska uppgifter) ska manliga patienter inte skaffa barn under behandling och på minst 6 månader efter avslutad kolkicinbehandling (se avsnitt Graviditet).

Pediatrisk population

Inga långsiktiga säkerhetsdata är tillgängliga för pediatriska patienter. Användningen av kolkicin hos barn är företrädesvis indicerat för indikationen familjär medelhavsfeber.

Interaktioner med andra läkemedel har inte alls, eller otillräckligt, dokumenterats. Med tanke på biverkningarnas karaktär tillråds försiktighet vid samtidig administrering av läkemedel som kan påverka blodbilden eller ha negativ effekt på lever- och/eller njurarfunktionen.

Dessutom reducerar substanser som cimetidin och tolbutamid metabolismen av kolkicin med ökade plasmanivåer av kolkicin som följd.

Kolkicin är ett substrat för både CYP3A4 och transportproteinet P-gp. Vid förekomst av CYP3A4- eller P-gp-hämmare ökar koncentrationen av kolkicin i blodet. Toxicitet, inklusive fall med dödlig utgång, har rapporterats vid samtidig användning av CYP3A4 eller P-gp hämmare såsom makrolider (klaritromycin och erytromycin), cyklosporin, ketokonazol, itrakonazol, vorikonazol, hiv-proteashämmare samt kalciumkanalantagonister såsom verapamil och diltiazem. Det har rapporterats att samtidig administrering av azitromycin med kolkicin leder till ökade serumnivåer av kolkicin. Under behandling med azitromycin och efter avbrott krävs klinisk uppföljning och eventuell uppföljning av serumnivåer av kolkicin (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Grapefruktjuice kan öka plasmanivåerna av kolkicin. Grapefruktjuice ska därför inte tas tillsammans med kolkicin.

Om behandling med en P-gp-hämmare (t.ex. ciklosporin, verapamil eller kinidin) eller en stark CYP3A4-hämmare (t.ex. ritonavir, atanazavir, indinavir, klaritromycin, telitromycin, itrakonazol eller ketokonazol) krävs hos patienter med normal njur- och leverfunktion, kan justering av kolkicindosen vara nödvändig. Samtidig användning av sådana hämmare och kolkicin ska undvikas hos patienter med njur- eller leverskador (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Reversibel malabsorption av cyanokobalamin (vitamin B12) kan induceras av en förändrad funktion i tarmslemhinnan.

Risken för myopati och rabdomyolys ökar vid kombination av kolkicin och statiner, fibrater, ciklosporin eller digoxin.

Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt Prekliniska uppgifter).

Om kolkicin används för behandling av FMF

En måttlig mängd data om gravida kvinnor med FMF visar inte på några missbildningar eller foster-/neonatal toxicitet på grund av kolkicin. Eftersom förloppet för FMF utan behandling också kan ha en negativ påverkan på graviditet, ska användningen av kolkicin under graviditet vägas mot de potentiella riskerna och kan övervägas om det finns ett kliniskt behov.

Om kolkicin används för behandling av akut gikt eller för profylax mot giktattack under insättning av uratsänkande behandling

Det finns begränsad mängd data från användningen av kolkicin hos gravida kvinnor med gikt. Som en försiktighetsåtgärd bör användning av kolkicin undvikas i denna patientgrupp och för fertila kvinnor som inte använder effektiva preventivmedel. Behandling kan endast övervägas om andra behandlingsalternativ, inklusive NSAID-läkemedel och glukokortikoider, inte är tillämpliga. Kvinnliga patienter måste använda effektiva preventivmedel under och i minst 3 månader efter avslutad kolkicinbehandling (se avsnitt Varningar och försiktighet). Om en graviditet ändå skulle inträffa under denna period krävs genetisk rådgivning.

Kolkicin/metaboliter återfinns hos ammade nyfödda/spädbarn till kvinnor som behandlats. Det finns otillräcklig information angående effekterna av kolkicin på nyfödda/spädbarn. Kolkicin ska inte användas av ammande kvinnor med gikt. Hos lakterande mödrar med FMF måste ett beslut fattas om man ska avbryta/avstå från amningen eller avbryta/avstå från behandling med Kolkicin Tiofarma efter att fördelen med amning för barnet och fördelen med behandling för kvinnan tagits i beaktande.

Forskning på djur har visat att administrering av kolkicin kan ha en negativ påverkan på spermatogenes (se avsnitt Prekliniska uppgifter). Sällsynta fall av reversibel oligospermi och azoospermi hos män är kända i litteraturen.

Om kolkicin används för behandling av FMF

Eftersom förloppet av FMF utan behandling också kan leda till infertilitet, bör användningen av kolkicin vägas mot de potentiella riskerna och behandling kan övervägas om det finns ett kliniskt behov.

Om kolkicin används för behandling av akut gikt eller för profylax mot giktattack under insättning av uratsänkande behandling

Manliga patienter ska inte skaffa barn under behandling och på minst 6 månader efter avslutad kolkicinbehandling (se avsnitt Varningar och försiktighet). Om en graviditet ändå skulle inträffa under denna period krävs genetisk rådgivning.

Det finns inga tillgängliga data om påverkan av kolkicin på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Risken för dåsighet och yrsel bör dock tas i beaktande.

Nedanstående biverkningar har observerats.

Frekvenserna är okända, såvida de inte är listade under en av följande klassificeringar:

Mycket vanliga (≥1/10)

Vanliga (≥1/100, <1/10)

Mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100)

Sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000)

Mycket sällsynta (<1/10 000)

Blodet och lymfsystemet

Benmärgsdepression med agranulocytos och aplastisk anemi.

Centrala och perifera nervsystemet

Perifer neurit, neuropati

Magtarmkanalen

Vanliga: buksmärta, illamående, kräkning och diarré

Lever och gallvägar

Levertoxicitet

Hud och subkutan vävnad

Alopeci, utslag

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Myopati och rabdomyolys

Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Amenorré, dysmenorré, oligospermi, azoospermi

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Faryngolaryngeal smärta

Metabolism och nutrition

Vitamin B12-brist

Pediatrisk population

Inga långsiktiga säkerhetsdata är tillgängliga för pediatriska patienter.

Kolkicin har ett smalt terapeutiskt fönster och är ytterst toxiskt vid överdosering. Patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion, gastrointestinal sjukdom eller hjärtsjukdom samt små barn och äldre löper särskild risk för toxicitet. Efter överdosering av kolkicin ska alla patienter remitteras för omedelbar medicinsk bedömning, även vid avsaknad av tidiga symtom.

Symtom:

Symtom på akut överdosering kan vara fördröjda (i genomsnitt 3 timmar): illamående, kräkning, buksmärta, hemorragisk gastroenterit, hypovolemi, elektrolytavvikelser, leukocytos, hypotoni i allvarliga fall.

Den andra fasen med livshotande komplikationer utvecklas 24 till 72 timmar efter läkemedelsadministrering: multiorgansvikt, akut njursvikt, förvirring, koma, tilltagande perifer motorisk och sensorisk neuropati, myokarddepression, pancytopeni, dysrytmier, andningssvikt, disseminerad intravasal koagulopati. Dödsfall är vanligtvis ett resultat av andningsdepression och kardiovaskulär kollaps.

Om patienten överlever kan tillfrisknandet åtföljas av rebound-leukocytos och reversibel alopeci vilket börjar ungefär en vecka efter det initiala intaget.

Behandling:

Ingen antidot finns.

Eliminering av toxiner genom magsköljning inom en timme efter akut förgiftning.

Överväg aktivt kol oralt inom 1 timme efter ankomsten till sjukhuset till vuxna som har intagit mer än 0,1 mg/kg kroppsvikt och till barn oavsett intagen mängd.

Hemodialys har ingen effekt (hög skenbar distributionsvolym).

Noggrann klinisk och biologisk övervakning på sjukhuset.

Symtomatisk och understödjande behandling: kontroll av andning, upprätthållande av blodtryck och cirkulation, korrigering av vätske- och elektrolytbalans.

Den dödliga dosen varierar mycket (7–65 mg i en dos), men för vuxna är den i allmänhet ungefär 20 mg.

Verkningsmekanism

Verkningsmekanismen för kolkicin vid behandling av gikt är inte fullständigt känd. Uratkristaller fagocyteras av leukocyter, härigenom frisätts inflammatoriska faktorer. Kolkicin hämmar dessa processer. Övriga egenskaper hos kolkicin, såsom interaktion med mikrotubuli, skulle också kunna bidra till dess verkan.

Tid till effekt är ungefär 12 timmar efter oral administrering och är som högst efter 1 till 2 dagar.

Absorption

Kolkicin absorberas snabbt och nästan fullständigt efter oral administrering. Maximala plasmakoncentrationer uppnås vanligtvis efter 30 till 120 minuter.

Distribution

Plasmaproteinbindning av kolkicin är ungefär 30 %. Det ansamlas i leukocyter.

Eliminering

Kolkicin metaboliseras delvis i levern och sedan delvis via gallan. Det utsöndras till stor del (80 %) i oförändrad form och som metaboliter i feces, 10–20 % utsöndras i urin. Plasmahalveringstiden är 30–60 minuter och cirka 60 timmar i leukocyter.

Pediatrisk population

Inga farmakokinetiska data är tillgängliga för barn.

Kolkicin orsakar DNA-skada in vitro och kromosomavvikelser har observerats in vivo. Inga toxicitetsdata är tillgängliga från egen preklinisk forskning.

Djurstudier har visat att kolkicininducerad störning av bildandet av mikrotubuli har en effekt på meios och mitos. Efter kolkicinexponering har ett reducerat spermieantal och spermieceller med onormal morfologi påvisats hos handjur. Doserna som användes i dessa studier var avsevärt högre än dosen som förskrivs för användning till patienter. Höga doser av kolkicin kan orsaka teratogenicitet och embryotoxicitet hos möss, råttor och kaniner.

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

500 mikrogram: 1 tablett innehåller 500 mikrogram kolkicin.

1000 mikrogram: 1 tablett innehåller 1000 mikrogram kolkicin.

Hjälpämne med känd effekt:
500 mikrogram: 1 tablett innehåller 83 mg laktosmonohydrat, motsvarande 78,6 mg vattenfri laktos.

1000 mikrogram: 1 tablett innehåller 166 mg laktosmonohydrat, motsvarande 157,2 mg vattenfri laktos.

Förteckning över hjälpämnen

Mikrokristallin cellulosa E460

Laktosmonohydrat

Natriumstärkelseglykolat

Magnesiumstearat E572

Ej relevant.

Hållbarhet

3 år.

Hållbarhet öppnad burk: 6 månader.

Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 25 °C. Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.

Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar.