För behandling av kronisk förstoppning.  Laxido är även verksamt när det gäller att lösa fekal impaktion, definierad som refraktär förstoppning med ansamling av fekalier i rektum och/eller kolon.

Laxido är avsett för vuxna, ungdomar och äldre.

Laxido är kontraindicerat vid tarmobstruktion eller perforation orsakad av funktionell eller strukturell störning i tarmväggen, ileus och till patienter med svåra inflammatoriska tillstånd i mag-tarmkanalen (t.ex. ulcerös kolit, Crohns sjukdom och toxisk megakolon).

Överkänslighet mot de aktiva substanserna eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

Laxido är avsett för oral användning.

Dosering

Kronisk förstoppning:

En behandlingskur för kronisk förstoppning med Laxido överstiger normalt inte 2 veckor, även om detta kan upprepas vid behov.  I likhet med alla laxermedel rekommenderas vanligtvis inte långvarig användning. Längre användning kan vara nödvändig i vården av patienter med svår kronisk eller resistent förstoppning, sekundärt till multipel skleros eller Parkinsons sjukdom, eller inducerad av regelbunden användning av förstoppande läkemedel, särskilt opioider och antimuskarinpreparat.

Vuxna, ungdomar och äldre: 1–3 dospåsar dagligen i avdelade doser, enligt individuell respons.  För längre användning kan dosen minskas till 1 eller 2 dospåsar dagligen.

Barn under 12 år: Rekommenderas ej.

Fekal impaktion:

En behandlingskur för fekal impaktion med Laxido överstiger normalt inte 3 dagar.

Vuxna, ungdomar och äldre: 8 dospåsar dagligen, av vilka alla ska konsumeras inom en 6-timmarsperiod.

Barn under 12 år: Rekommenderas ej.

Patienter med nedsatt kardiovaskulär funktion: För behandling av fekal impaktion ska dosen delas upp så att högst 2 dospåsar intas per timme.

Patienter med njurinsufficiens: Det behövs ingen dosförändring för behandling av förstoppning eller fekal impaktion.

Administreringssätt

Innehållet i varje dospåse ska lösas upp i 125 ml vatten. För användning vid fekal impaktion kan innehållet i 8 dospåsar lösas upp i 1 liter vatten.

Vätskeinnehållet i Laxido, efter att det lösts upp i vatten, ersätter inte ordinarie vätskeintag. Ett tillräckligt vätskeintag måste upprätthållas.

Diagnosen fekal impaktion bör bekräftas med lämplig fysisk eller radiologisk undersökning av rektum och buk.

Lindriga biverkningar är möjliga så som anges i avsnitt Biverkningar.  Om patienter utvecklar symtom som indikerar rubbningar i vätske-/elektrolytblans (t.ex. ödem, andfåddhet, ökande trötthet, uttorkning, hjärtsvikt) bör behandling med Laxido avbrytas omedelbart, elektrolyter mätas och eventuell avvikelse bör behandlas på relevant sätt.

Absorptionen av andra läkemedel kan övergående reduceras på grund av att Laxido inducerar en snabbare gastrointestinal passage (se avsnitt Interaktioner).

Detta läkemedel innehåller 187 mg natrium per dospåse, motsvarande ungefär 9 % av WHO:s högsta rekommenderat dagligt intag av 2 g natrium för en vuxna.

När läkemedlet används för att behandla kronisk förstoppning motsvarar den maximala dagliga dosen av denna produkt ungefär 28 % av WHO:s högsta rekommenderadedagliga intag av natrium.

Laxido anses innehålla en hög halt av natrium. Det är särskilt viktigt att beakta för personer som ordinerats en saltfattig kost.

Hos patienter med sväljproblem, som behöver tillsättning av förtjockningsmedel i

lösningar för att underlätta intaget, bör interaktioner beaktas, se avsnitt Interaktioner.

Makrogol 3350 ökarlösligheten hos läkemedel som är lösliga i alkohol och huvudsakligen olösliga i vatten. Det är en teoretisk möjlighet att absorption av andra läkemedel skulle kunna reduceras övergående under användning av Laxido (se avsnitt Varningar och försiktighet). Det har förekommit enstaka rapporter om minskad effekt av vissa samtidigt administrerade läkemedel, t.ex. antiepileptika. Därför bör man undvika att ta andra orala läkemedel under en timme före och en timme efter det att man tar Laxido.

Laxido kan resultera i en potentiellt interaktiv effekt om den används tillsammans med stärkelsebaserade förtjockningsmedel till mat. Makrogol motverkar den förtjockande effekten hos stärkelse och gör lösningar som behöver vara tjockflytande för personer med sväljproblem tunnflytande.

Det finns begränsad mängd data från användning av Laxido i gravida kvinnor.  Djurstudier har visat indirekta reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt Prekliniska uppgifter).  Inga kliniska effekter förväntas under graviditet eftersom systemexponering av makrogol 3350 är försumbar.

Laxido kan användas under graviditet.

Inga effekter förväntas på ammade nyfödda/spädbarn eftersom systemexponering hos den ammande kvinnan av makrogol 3350 är försumbar.

Laxido kan användas under amning.

Data saknas för effekten av Laxido på fertiliteten hos människa.  Ingen effekt på fertilitet sågs i studier på han- och honråttor (se avsnitt Prekliniska uppgifter).

Laxido har ingen effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Reaktioner som är relaterade till mag-tarmkanalen uppkommer oftast.

Dessa reaktioner kan uppkomma som en följd av utvidgningen av magtarmkanalens innehåll och en ökad motilitet på grund av Laxidos farmakologiska effekter. Lindrig diarré brukar gå över vid dosreduktion.

Frekvensen av biverkningar är inte känd eftersom den inte kan beräknas från tillgängliga data.

Svår utspändhet eller smärta i buken kan behandlas med nasogastrisk aspiration.  Kräkning eller diarré kan inducera omfattande vätskeförlust, vilket kan leda till elektrolytstörningar som bör behandlas på lämpligt sätt.

Makrogol 3350 inducerar en laxerande effekt via dess osmotiska verkan i tarmen.  Denna produkt innehåller även elektrolyter för att garantera att det inte sker någon total ökning eller förlust av vatten, kalium eller natrium.

Kliniska studier där man använde de angivna aktiva innehållsämnena för behandling av kronisk förstoppning har visat att dosen som krävs för att producera normalt formad avföring tenderar att minska över tid.  För de flesta patienter är underhållsdosen en eller två dospåsar per dag (justeras enligt individuell respons).

Jämförande studier av fekal impaktion med användning av aktiva kontroller (t.ex. lavemang) har inte utförts.  Resultat från en icke-jämförande studie har dock i en population på 27 vuxna patienter visat att den angivna kombinationen av aktiva innehållsämnen upplöste fekal impaktion hos 12/27 (44 %) patienter efter en dags behandling, vilket ökade till 23/27 (85 %) efter två dagars behandling, och 24/27 (89 %) tillfrisknade efter tre dagar.

Makrogol 3350 absorberas praktiskt taget inte alls från mag-tarmkanalen utan utsöndras oförändrat i faeces.  Makrogol 3350 som tas upp systemiskt utsöndras i urinen.

Prekliniska studier ger evidens för att makrogol 3350 saknar signifikant systemisk toxicitetspotential, baserat på gängse studier av farmakologi, allmäntoxicitet och gentoxicitet.

Inga direkta embryotoxiska eller teratogena effekter sågs hos råtta ens vid nivåer toxiska för modern vilket innebär nivåer 66 gånger högre än den maximalt rekommenderade dosen i människa för kronisk förstoppning och 25 gånger för fekalom. Indirekta embryofetala effekter, inklusive minskning av viktreduktion av foster och placenta, minskad fosterviabilitet, ökad hyperflexion av extremitet och tass samt aborter, har noterats hos kanin vid doser toxiska för modern vilket innebär 3,3 gånger den maximalt rekommenderade dosen i människa för benhandling av kronisk förstoppning och 1,3 gånger för fekalom. Kaniner är en djurart känslig för effekterna av substanser verksamma i magtarmkanalen och studierna har genomförts under överdrivna förhållanden med administrering av höga doser vilka inte är kliniskt relevanta.  Fynden kan ha varit en konsekvens av en indirekt effekt av makrogol 3350 kopplad till att modern var i dåligt skick orsakat av ett överdrivet farmakodynamiskt svar hos kaninen.  Det fanns inga tecken på någon teratogen effekt.

Långtidsstudier på djur avseende toxicitet och karcinogenicitet har gjorts för makrogol 3350.  Resultat från dessa samt övriga toxicitetsstudier där höga doser oralt administrerade högmolekylära makrogoler har använts visar att rekommenderade terapeutiska doser är säkra.

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

Varje dospåse innehåller:

Makrogol 3350                                                 13,125 g

Natriumklorid                                                   350,7 mg

Natriumvätekarbonat                                       178,5 mg

Kaliumklorid                                                    46,6 mg

Innehållet av elektrolytjoner per dospåse efter beredning i 125 ml vatten motsvarar:

Natrium                                                            65 mmol/l

Klorid                                                               53 mmol/l

Vätekarbonat (bikarbonat)                               17 mmol/l

Kalium                                                              5,4 mmol/l

Förteckning över hjälpämnen

Acesulfamkalium (E950)

Ej relevant.

Hållbarhet

Dospåse: Två år.

Färdigblandad lösning: Sex timmar.

Särskilda förvaringsanvisningar

Dospåse: Förvaras vid högst 25 °C.

Färdigblandad lösning: Förvaras övertäckt i kyl (2 °C till 8 °C).

Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar.

Pulver till oral lösning. Endospåse innehållande ett vitt pulver.