Behandling av terbinafinkänsliga svampinfektioner såsom Tinea corporis, Tinea cruris och Tinea pedis orsakade av dermatofyter, när behandling anses lämplig på grund av infektionens lokalisering, svårighetsgrad och utbredning.

Behandling av onykomykos (terbinafinkänslig svampinfektion i naglar) orsakad av dermatofyter.

Terbinafin Orifarm tabletter är inte verksamma mot Pityriasis versicolor. Lokala riktlinjer bör beaktas, t ex officiella nationella rekommendationer, angående behandling med antimikrobiella läkemedel.

Överkänslighet mot terbinafin eller mot något hjälpämne som anges i Innehåll.

Gravt nedsatt njurfunktion.

Gravt nedsatt leverfunktion.

Administreringsväg: oralt bruk

Tabletten ska inte delas. Behandlingstiden varierar beroende på indikation och infektionens svårighetsgrad.

Vuxna: 250 mg en gång dagligen

Hudinfektioner

Normal behandlingstid:

Tinea pedis (interdigital, plantar/mockasintyp) 2-6 veckor

Tinea corporis 2-4 veckor

Tinea cruris 2-4 veckor

Det kan dröja flera veckor efter avslutad behandling innan symtomen på svampinfektionen helt försvinner.

Onykomykos

För de flesta patienter är behandlingstiden 6-12 veckor.

I de flesta fall är 6 veckors behandling tillräckligt vid onykomykos i fingernaglar. Kortare behandlingstider än 12 veckor kan räcka hos yngre patienter eller hos dem med infektion i fingernaglar eller tånaglar, utom i stortån.

12 veckor är vanligtvis tillräckligt för behandling av infektion i tånaglar, även om vissa patienter kan behöva 6 månaders behandling eller längre.

Sämre nageltillväxt under de första veckornas behandling kan vara tecken på att dessa patienter behöver längre tids behandling.

Det kan dröja flera veckor efter avslutad behandling innan symtomen på svampinfektionen helt försvinner.

Pediatrisk population:

Rekommenderas inte, då erfarenheten med oralt terbinafin är otillräcklig hos barn och ungdomar.

Nedsatt leverfunktion:

Terbinafin tabletter rekommenderas inte till patienter med kronisk eller aktiv leversjukdom (se Varningar och försiktighet).

Nedsatt njurfunktion:

Användning av Terbinafin tabletter har inte studerats tillräckligt hos patienter med nedsatt njurfunktion och rekommenderas därför inte till denna patientgrupp (se Varningar och försiktighet och Farmakokinetik).

Äldre:

Det finns inga tecken som tyder på att äldre patienter behöver dosjustering eller får andra biverkningar än yngre patienter. Vid förskrivning av Terbinafin tabletter till patienter i denna åldersgrupp bör eventuell redan existerande nedsatt lever- eller njurfunktion övervägas (se Varningar och försiktighet).

Leverfunktion

Terbinafin kan inte rekommenderas till patienter med kronisk eller aktiv leversjukdom.Innan terbinafin förskrivs ska leverfunktionen utvärderas.

Levertoxicitet kan förekomma hos patienter med eller utan föreliggande nedsättning av leverfunktionen. Därför rekommenderas regelbundna kontroller (efter 4-6 veckors behandling) i leverfunktionstest. Terbinafin bör omedelbart avbrytas i händelse av förhöjning av leverfunktionstest.

Mycket sällsynta förekommande fall av allvarlig leverfunktionsnedsättning (några med dödlig utgång, eller behövlig levertransplantation) har rapporterats hos patienter behandlade med terbinafin. För huvuddelen av fallen av försämrad leverfunktion, hade patienterna allvarliga bakomliggande systemiska tillstånd och att det skulle föreligga ett samband med användning av terbinafin var osäkert (se Biverkningar).

Patienter som behandlas med terbinafin ska informeras om att omedelbart rapportera om de upplever några tecken eller symtom på försämrad leverfunktion som klåda, ihållande illamående, anorexi, trötthet, gulsot, kräkningar, utmattning, magsmärtor, mörk urin eller ljus avföring. Patienter, med dessa symtom, ska avbryta behandlingen och leverfunktionen skall omedelbart kontrolleras.

Sällsynta fall av kolestas och hepatit har rapporterats. Dessa uppträder vanligtvis inom 2 månader efter behandlingsstart. Om en patient visar tecken eller symtom som tyder på nedsatt leverfunktion (klåda, ihållande illamående, anorexi, trötthet, gulsot, kräkningar, utmattning, magsmärtor, mörk urin eller ljus avföring, se Biverkningar), ska leverfunktionen kontrolleras och behandlingen avbrytas.

Farmakokinetiska studier med singeldos till patienter med kronisk eller aktiv leversjukdom indikerar att terbinafinclearance kan vara nedsatt med 50  % (se Farmakokinetik). Behandling med terbinafin till patienter med kronisk eller aktiv leversjukdom har inte studerats i prospektiva kliniska studier och kan därför inte rekommenderas.

Dermatologiska effekter

Allvarliga hudreaktioner (t ex Stevens-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys) har i mycket sällsynta fall rapporterats hos patienter som tar terbinafintabletter. Om progressiva hudutslag uppträder ska terbinafinbehandlingen avbrytas.

Terbinafin bör användas med försiktighet av patienter med psoriasis eller lupus erythema då det i mycket sällsynta fall har rapporterats om lupus erythema.

Hematologiska effekter

Mycket sällsynta fall av bloddyskrasier (neutropeni, agranulocytos, trombocytopeni, pancytopeni) har rapporterats hos patienter som behandlas med terbinafintabletter. Etiologin för bloddyskrasier som uppträder hos patienter som behandlas med terbinafin bör utvärderas och en eventuell ändring av läkemedelsregimen, även utsättning av behandlingen med terbinafin, bör övervägas.

Patienter som får hög feber eller halsont under terbinafinbehandling, ska undersökas beträffande möjliga hematologiska reaktioner.

Njurfunktion

För patienter med nedsatt njurfunktion (kreatininclearance under 50 ml/min eller serumkreatinin över 300 µmol/l) finns det inte tillräckligt med studier och därför kan användning av terbinafin inte rekommenderas.

Interaktioner med andra läkemedel

Terbinafin är en potent hämmare av isoenzym, CYP2D6, vilket bör beaktas om terbinafin ges samtidigt med läkemedel som metaboliseras via detta isoenzym och som titreras individuellt (se Interaktioner). Dosjustering kan vara nödvändig.

Effekt av andra läkemedel på terbinafin

Plasmaclearance för terbinafin kan ökas av läkemedel som inducerar metabolismen (t ex rifampicin) och kan hämmas av läkemedel som hämmar cytokrom P450 (t ex cimetidin). Om samtidig användning av dessa läkemedel är nödvändig kan dosjustering behöva göras.

Följande läkemedel kan öka effekten eller plasmakoncentrationen av terbinafin Cimetidin minskade clearance av terbinafin med 33  %.

Flukonazol ökade C_max och AUC för terbinafin med 52  % respektive 69  % på grund av hämning av både CYP2C9- och CP3A4-enzymerna. Liknande ökning av exponering kan uppträda när andra läkemedel som hämmar både CYP2C9 och CYP3A4 såsom ketokonazol och amiodaron administreras samtidigt med terbinafin.

Följande läkemedel kan minska effekten eller plasmakoncentrationen av terbinafin Rifampicin ökade clearance av terbinafin med 100  %.

Terbinafins effekt på andra läkemedel

Enligt resultat från studier in vitro och med friska frivilliga visar terbinafin en försumbar potential för hämning eller förstärkning av clearance av de flesta läkemedel som metaboliseras via cytokrom P450-systemet (t ex terfenadin, triazolam, tolbutamid eller orala preventivmedel), med undantag av dem som metaboliseras via CYP2D6 (se nedan).

Terbinafin stör inte clearance av antipyrin eller digoxin.

Vissa fall av oregelbunden menstruation har rapporterats hos patienter som tar terbinafintabletter samtidigt med orala preventivmedel, men incidensen ligger inom bakgrundsincidensen för patienter som enbart tar orala preventivmedel.

Terbinafin kan öka effekten eller plasmakoncentrationen av följande läkemedel

Koffein:

Terbinafin minskade clearance av intravenöst administrerat koffein med 19  %.

Föreningar som huvudsakligen metaboliseras av CYP2D6:

Studier in vitro och in vivo har visat att terbinafin hämmar CYP2D6-medierad metabolism. Detta kan vara av klinisk relevans för läkemedel som huvudsakligen metaboliseras av CYP2D6, t ex vissa medlemmar av följande läkemedelsgrupper, tricykliska antidepressiva (TCA), betablockerare, selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), antiarytmika (inklusive klass 1A, 1B och 1C) och monoaminoxidashämmare typ B, särskilt om de också har ett smalt terapeutiskt fönster (se Varningar och försiktighet).

Terbinafin minskade clearance av desipramin med 82  %.

Terbinafin kan minska effekten eller plasmakoncentrationen av följande läkemedel

Terbinafin ökar plasmaclearance av ciklosporin med 15  %.

Fostertoxicitets- och fertilitetsstudier på djur har inte visat några oönskade effekter.

Eftersom klinisk erfarenhet från gravida kvinnor är mycket begränsad, bör terbinafin tabletter inte användas under graviditet om inte kliniska tillstånd av kvinnan kräver behandling med terbinafin och de potentiella fördelarna för modern överväger eventuella risker för fostret.

Terbinafin utsöndras i modersmjölken. Ammande kvinnor ska därför inte behandlas med terbinafin. Amning ska avslutas innan behandling med Terbinafin Orifarm påbörjas.

Fertilitetsstudier på djur tyder inte på några oönskade effekter.

Inga studier på Terbinafin Orifarms påverkan på förmågan att köra bil eller använda maskiner har studerats. Patienter som upplever yrsel som biverkning bör undvika att framföra fordon och använda maskiner.

Följande biverkningar har observerats vid kliniska prövningar och efter marknadsintroduktion.

Biverkningarna är indelade i olika frekvenser med de mest vanliga först enligt följande konvention: (mycket vanlig (≥ 1/10), vanlig (≥1/100, <1/10), mindre vanlig (≥1/1 000, <1/100), sällsynt (>1/10 000; <1/1 000), mycket sällsynt (< 1/10 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Blodet och lymfsystemet:

Mycket sällsynta: Neutropeni, agranulocytos och trombocytopeni, pancytopeni.

Ingen känd frekvens: Anemi.

Immunsystemet:

Sällsynta: Anafylaktisk reaktion (inklusive angioödem), manifestation och exacerbation av kutan och systemisk lupus erythematosus.

Mycket sällsynta: Anafylaktoid reaktion

Ingen känd frekvens: serumsjukeliknande reaktion

Metabolism och nutrition:

Mycket vanliga: Aptitförlust.

Psykiska störningar:

Mycket sällsynta: Depression^*, ångest.

^* Ångest och depressions-symtom sekundärt till smak-förändringar

Centrala och perifera nervsystemet:

Vanliga: Huvudvärk.

Mindre vanliga: Smakförändringar, inklusive förlust av smaksinnet, som vanligen kommer tillbaka inom ett antal veckor efter läkemedlets utsättande. Enstaka fall av långvariga smakförändringar har rapporterats.

Sällsynta: Parestesi, hypestesi och yrsel.

Ingen känd frekvens: Anosmi.

Öron och balansorgan:

Ingen känd frekvens: Hypoakusi, hörsel nedsättning, tinnitus.

Blodkärl:

Ingen känd frekvens: Vaskulit.

Magtarmkanalen:

Mycket vanliga: Dyspepsi, mättnadskänsla, illamående, lindrig buksmärta, diarré.

Ingen känd frekvens: Pankreatit.

Lever och gallvägar:

Sällsynta: Förhöjda leverenzymer. Fall av allvarlig hepatobiliär dysfunktion, inkluderat gulsot, kolestas och hepatit. Om leverfunktionsnedsättning uppkommer, skall behandlingen med terbinafin avbrytas (se Varningar och försiktighet). Mycket sällsynt förekommande fall av allvarlig leverfunktionsnedsättning (några med dödlig utgång, eller krävande levertransplantation) har rapporterats hos patienter behandlade med terbinafin. För majoriteten av fallen med försämrad leverfunktion, hade patienterna allvarliga bakomliggande systemiska tillstånd och det är osäkert om det skulle föreligga ett samband med användning av terbinafin.

Hud och subkutan vävnad:

Mycket vanliga: utslag, urtikaria.

Vanliga: Allergiska hudreaktioner.

Sällsynta: Angioneurotiskt ödem.

Mycket sällsynta: Erythema multiforme, Stevens-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys, fotosensitivitet. Akut generaliserad exantematös pustulos. Håravfall även om något orsakssamband inte har fastställts. Uppkomst eller försämring av psoriasis.

Ingen känd frekvens: Fotodermatos, allergisk fotosensitivitets-reaktion och polymorft ljusutslag.

Muskuloskeletala systemet och bindväv:

Mycket vanliga: Artralgi, myalgi.

Ingen känd frekvens: Rabdomyolys.

Reproduktionsorgan och bröstkörtel:

Mycket sällsynta: Menstruationsstörningar (genombrottsblödning och oregelbunden menstruationscykel) har rapporterats hos patienter som samtidigt behandlats med terbinafin och orala preventivmedel.

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället:

Vanliga: Olustkänsla, trötthet.

Ingen känd frekvens: Influensaliknande sjukdom, pyrexi.

Undersökningar:

Ingen känd frekvens: Förhöjt blodkreatin-fosfokinas. Viktnedgång (minskad vikt sekundärt till hypogeusi).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, men alla kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Endast ett fåtal fall med överdosering har rapporterats, där doser upp till 5 g har orsakat huvudvärk, illamående, epigastriska smärtor och yrsel.

Behandling: Aktivt kol för att adsorbera och eliminera terbinafin, symtomatisk, stödjande behandling.

Terbinafin är ett bredspektrum antimykotikum. I låga koncentrationer har terbinafin en fungicid effekt mot dermatofyter, mögelsvampar och vissa dimorfa svampar. Aktiviteten mot jästsvampar är fungicid eller fungistatisk beroende på art.

Terbinafin verkar genom att interferera i tidigt skede av svampens sterolbiosyntes. Detta leder till brist på ergosterol och till intracellulär ackumulering av squalen som resulterar i att svampcellen dör. Terbinafin verkar även genom hämning av squalenepoxidas i svampens cellmembran.

Terbinafin används för behandling av svampinfektioner i huden och naglarna, orsakade av Trichophyton (t ex T. rubrum, T. mentagrophytes, T. verrucosum, T. violaceum), Microsporum canis och Epidermophyton floccosum.

En oral engångsdos på 250 mg terbinafin ger en genomsnittlig maximal plasmakoncentration på 0,97 mikrogram/ml inom 2 timmar efter intag. Absorptionshalveringstiden är 0,8 timmar och distributionshalveringstiden är 4,6 timmar. Terbinafin har en hög plasmaproteinbindning (99  %).

Terbinafin diffunderar snabbt genom huden och koncentreras i det lipofila stratum corneum. Terbinafin utsöndras också i sebum, varvid höga koncentrationer uppnås i hårfolliklar, hår och hudområden med stort antal talgkörtlar. Det finns belägg för att terbinafin distribueras till nagelplattan inom några veckor efter att behandlingen påbörjats.

Terbinafin metaboliseras snabbt av CYP-isoenzymer, huvudsakligen av CYP2C9, CYP1A2, CYP3A4, CYP2C8 och CYP2C19. Biotranformationen resulterar i metaboliter som saknar antimykotisk effekt och som huvudsakligen utsöndras via urinen. Eliminationshalveringstiden är 17 timmar. Inget tyder på ackumulering i plasma.

Inga åldersberoende förändringar i farmakokinetiken har observerats, men eliminationshastigheten kan vara reducerad hos patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion, vilket ökar halten av terbinafin i blodet.

Hos patienter med befintlig lätt till allvarlig leverinsufficiens har farmakokinetiska singeldosstudier visat att clearance av terbinafin kan vara reducerad med 50 %.

Biotillgängligheten för terbinafin påverkas endast i ringa grad av födointag, varför dosjustering inte är nödvändig.

LD₅₀-värdet för terbinafin överstiger 4 g/kg hos både mus och råtta.

I långtidsstudier (upp till 1 år) på råtta och hund har inga markanta toxiska effekter observerats vid perorala doser upp till 100 mg/kg/dag.Vid höga orala doser identifierades lever och sannolikt även njurar som potentiella målorgan.

I en karcinogenicitetsstudie på mus med peroral tillförsel under 2 år observerades inga neoplastiska eller andra onormala fynd som kunde hänföras till behandlingen vid doser upp till 130 mg/kg/dag (hanar) och 156 mg/kg/dag (honor).

I en tvåårig oral karcinogenicitetsstudie på råtta iakttogs en ökad incidens av levertumörer hos hanar vid den högsta dosnivån (69 mg/kg), där den systemiska exponeringen motsvarar den kliniska exponeringen. Mekanismen för utvecklingen av tumörer är inte fastställd. Den kliniska relevansen är okänd. Förändringarna, som kan sättas i samband med peroxisomproliferation, har visats vara artspecifika eftersom de inte har observerats i karcinogenicitetsstudier på mus, hund eller apa.

I högdosstudier på apa har refraktionsrubbningar i retina observerats vid de högre doserna (icke-toxisk effektnivå 50 mg/kg). Dessa rubbningar associerades med närvaro av en terbinafinmetabolit i ögonvävnaden och försvann vid utsättande av den aktiva substansen. Inga histologiska förändringar kunde iakttas.

Ett standardbatteri av gentoxicitetstester in vitro och in vivo gav inga belägg för mutagen eller klastogen potential.

Inga oönskade effekter på fertilitet eller andra reproduktionsfunktioner har observerats i studier på råtta och kanin.

En tablett innehåller 250 mg terbinafin som terbinafinhydroklorid.

Mikrokristallin cellulosa

Kroskarmellosnatrium

Kolloidal vattenfri kiseldioxid

Hypromellos

Magnesiumstearat

3 år