Behandling av måttliga till svåra funktionella miktionsbesvär vid benign prostatahyperplasi (BPH).

• Överkänslighet mot alfuzosin, andra kinazolider (t ex terazosin, doxazosin) eller mot något hjälpämne som finns angivet i avsnitt Innehåll.

• Tillstånd med ortostatisk hypotension

• Nedsatt leverfunktion

• Kombination med andra alfa 1-blockerare.

Depottabletten ska sväljas hel med en tillräcklig mängd vätska.

Vuxna: 1 depottablett 10 mg en gång dagligen. Den första dosen skall tas vid sänggåendet. Depottabletterna bör tas direkt efter samma måltid varje dag.

Äldre (över 65 år):
Som för vuxna under 65 år. Farmakokinetiska och kliniska säkerhetsdata visar att dosminskning vanligtvis inte är nödvändig hos äldre patienter, utan samma dos som för vuxna kan ges.

Pediatrisk population
Effekt av alfuzosin har inte kunnat påvisas hos barn i åldern 2 till 16 år (se avsnitt Farmakodynamik). Därför är alfuzosin inte indicerat för användning i pediatrisk population.

Nedsatt njurfunktion
Lätt till måttligt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance ≥ 30 ml/min)
En dosreduktion är i allmänhet inte nödvändig (se avsnitt Farmakokinetik).

Gravt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 30 ml/min)
Alfusozin 10 mg depottabletter ska ej ges till patienter med gravt nedsatt njurfunktion eftersom det saknas kliniska säkerhetsdata för denna patientgrupp (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Nedsatt leverfunktion
Alfuzosin i formen 10 mg depottabletter är kontraindicerat för patienter med nedsatt leverfunktion. En annan beredning innehållande en lägre dos av alfuzosinhydroklorid kan användas hos patienter med mild till måttligt nedsatt leverfunktion. För doseringsanvisningar hänvisas till dessa beredningars produktinformation.

• Alfuzosin bör ges med försiktighet till patienter som behandlas med antihypertensiva medel eller nitrater. Blodtrycket bör kontrolleras regelbundet, framförallt i början av behandlingen.

• Vissa patienter kan utveckla postural hypotension med eller utan symtom (yrsel, trötthet, svettning) inom några timmar efter administrering. Denna effekt är vanligtvis övergående, inträffar i början av behandlingen, och utgör oftast inget hinder för fortsatt behandling. Patienter bör informeras om risken för denna effekt och bör uppmanas att ligga ner tills symtomen har försvunnit helt.

• Vid uppföljning efter marknadsföring har uttalat blodtrycksfall rapporterats hos patienter med riskfaktorer sedan tidigare (såsom underliggande hjärtsjukdomar och/eller samtidig behandling med blodtryckssänkande medel). Risken för att utveckla hypotoni och relaterade biverkningar kan vara större hos äldre personer (se avsnitt Biverkningar). Försiktighet skall iakttas när alfuzosin förskrivs till äldre patienter. Patienten skall förvarnas för den möjliga förekomsten av dylika händelser.

• Försiktighet skall iakttas när alfuzosin ges till patienter som har svarat uttalat hypotensivt på andra alfa-1-blockerande medel.

• Behandlingen bör sättas in gradvis hos patienter som är överkänsliga för andra alfa-1-blockerande medel.

• Vid behandling av hjärtpatienter ska eventuell specifik behandling av hjärtinsufficiens fortsättas som vanligt. Om angina pectoris återkommer eller förvärras ska behandlingen med alfuzosin avbrytas.

• Alfuzosin ska, liksom övriga alfa-1-blockande läkemedel, användas med försiktighet hos patienter med akut hjärtsvikt.

• Patienter med medfött långt QTc-syndrom, med en anamnes på förvärvat långt QTc-syndrom samt patienter som tar läkemedel som förlänger QTc-tiden ska utvärderas före insättning av alfuzosin samt medan behandlingen pågår.

• Under kataraktkirurgi har man observerat att irismuskeln under operation blivit diffus i konsistensen (på engelska ”Intraoperative Floppy Iris Syndrome”, förkortat IFIS) hos vissa patienter som behandlas eller tidigare har behandlats med alfa-1-blockerande medel. Även om risken för denna reaktion verkar vara mycket liten i samband med bruk av alfuzosin, ska ögonkirurgen inför eventuell kataraktkirurgi informeras om pågående eller tidigare bruk av alfa-1-blockerande medel, eftersom IFIS kan leda till en ökad risk för operativa komplikationer.

• Patienten bör genomgå en undersökning innan inledning av behandling med alfuzosin för att utesluta andra sjukdomstillstånd som kan framkalla liknande symptom som BPH.

• Alfuzosin Teva 10 mg depottabletter ska ej ges till patienter med gravt nedsatt njurfunktion (kreatinin clearance <30 ml/min) mot bakgrund av att kliniska säkerhetsdata saknas för denna patientgrupp.

• Patienter bör informeras om att tabletten skall sväljas hel. Andra administreringssätt, såsom att krossa, pulverisera, splittra, gnaga eller tugga på tabletten skall undvikas. En sådan felaktig administrering kan nämligen leda till inkorrekt frisläppning och absorption av läkemedlet, vilket i sin tur innebär en möjlig risk för tidiga biverkningar.

• Detta läkemedel innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Kontraindicerade kombinationer:

• Alfa-1-receptorblockerande medel (se avsnitt Kontraindikationer).

Kombinationer som bör observeras extra noga:

• Antihypertensiva läkemedel eller

• Nitrater

eftersom samtidig administrering ökar risken för hypotension (se avsnitt Varningar och försiktighet).

• Potenta hämmare av CYP3A4 (som itrakonazol, ketokonazol och ritonavir), eftersom koncentrationen av alfuzosin i blodet kan öka.

Adminstration av allmänanestetika till patienter som behandlas med alfuzosin kan leda till ett instabilt blodtryck. Utsättning av tabletterna 24 timmar innan kirurgi rekommenderas.

Inga farmakodynamiska eller farmakokinetiska interaktioner har observerats i studier med friska försökspersoner mellan alfuzosin och följande läkemedel: warfarin, digoxin och hydroklorotiazid.

Ej relevant på grund av indikationen.

Ej relevant på grund av indikationen.

Data gällande eventuella effekter på förmågan att köra bil saknas.
Biverkningar som svindel, yrsel och svaghet kan förekomma, huvudsakligen i början av behandlingen. Detta bör beaktas vid bilkörning och användning av maskiner.

Vanligast är yrsel, som inträffar hos ca 5% av behandlade patienter.

Biverkningarna har klassificerats enligt frekvens på följande sätt:
mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000) och biverkningar utan känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

• Blodet och lymfsystemet
  Ingen känd frekvens: neutropeni

• Centrala och perifera nervsystemet
  Vanliga: matthet/trötthet/svindel, huvudvärk
  Mindre vanliga: dåsighet, svimning, yrsel

• Ögon
  Mindre vanliga: synstörningar
  Ingen känd frekvens: IFIS (”Intraoperative Floppy Iris Syndrome”)

• Hjärtat
  Mindre vanliga: takykardi, palpitationer
  Mycket sällsynta: angina pectoris hos patienter med kranskärlssjukdom (se avsnitt Varningar och försiktighet)
  Ingen känd frekvens: förmaksflimmer

• Blodkärl
  Mindre vanliga: rodnad, postural hypotension (inledningsvis, primärt vid för hög dos eller om behandlingen återupptas efter kortare behandlingsuppehåll), (se avsnitt Varningar och försiktighet).
  

• Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum
  Mindre vanliga: rinit

• Magtarmkanalen
  Vanliga: buksmärtor, illamående, dyspepsi, diarré, muntorrhet
  Ingen känd frekvens: kräkningar

• Lever och gallvägar
  Ingen känd frekvens: hepatocellulär skada, kolestatisk leversjukdom

• Hud och subkutan vävnad
  Mindre vanliga: hudutslag, klåda
  Mycket sällsynta: urtikaria, angioödem

• Njurar och urinvägar
  Mindre vanliga: urininkontinens

• Reproduktionsorgan och bröstkörtel
  Ingen känd frekvens: priapism

• Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället
  Vanliga: asteni, sjukdomskänsla
  Mindre vanliga: ödem, bröstsmärtor (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, men alla kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Vid fall av överdosering bör patienten läggas in på sjukhus, placeras liggande på rygg och ges konventionell behandling mot hypotension. Vid fall av betydande hypotension kan en lämplig korrigerande behandling vara någon vasokonstriktor med direkt inverkan på den glatta kärlmuskulaturen som t.ex. noradrenalin.

Magsköljning och/eller behandling med aktivt kol bör övervägas.

Proteinbindningsgraden hos alfuzosin är hög, vilket gör att en dialysbehandling inte nödvändigtvis har någon effekt.

Alfuzosin, som är ett racemat, är ett peroralt verkande kinazolinderivat som selektivt blockerar postsynaptiska alfa-1-receptorer.

In vitro-studier har bekräftat substansens selektivitet på alfa-1-receptorerna i trigonumdelen av urinblåsan, uretra och prostatakörteln.

De kliniska symtomen vid BPH är inte endast relaterade till prostatas storlek utan också till den sympatomimetiska nervimpulsen, som genom att stimulera de postsynaptiska alfa-receptorerna ökar spänningen i den glatta muskulaturen i de nedre urinvägarna. Vid behandling med alfuzosin relaxeras denna glatta muskulatur så att urinflödet förbättras.

Kliniskt belägg för uroselektivitet har visats genom klinisk effekt och god säkerhetsprofil hos män. Detta gäller även vid behandling av äldre och patienter med hypertoni. Alfuzosin kan ge måttligt blodtryckssänkande effekter.

Alfuzosin förbättrar tömningsfunktionen hos människa genom att minska uretraltonus och avflödesmotståndet och underlättar därmed blåstömningen.

En lägre frekvens av urinretention har observerats hos alfuzosinbehandlade patienter jämfört med obehandlade patienter.

I placebo-kontrollerade studier på BPH-patienter har det visats att alfuzosin:

• signifikant ökar det maximala urinflödet (Qmax) med i genomsnitt 30% hos patienter med Qmax <15 ml/s. Denna förbättring sågs från första dosen.

• signifikant minskar detrusortrycket och ökar volymen som ger tvingande trängningar.

• signifikant minskar mängden residualurin.

Dessa urodynamiska effekter leder till en förbättring av Lower Urinary Tract Symptoms (LUTS) d v s lagrings- (irritativa) såväl som tömnings- (obstruktiva) symtom vilket tydligt visats.

Pediatrisk population:
Alfuzosin Teva är inte indicerat för användning i pediatrisk population (se avsnitt Dosering).

I de två studier som genomfördes med 197 patienter i åldern 2 till 16 år med förhöjd tryckgräns för detrusorläckage (detrusor leak point pressure, LPP≥40 cm H₂O) med neurologiskt ursprung kunde ej någon effekt av alfuzosin påvisas. Patienter behandlades med alfuzosinhydroklorid 0,1 mg/kg/dag eller 0,2 mg/kg/dag där anpassade pediatriska beredningar användes.

Alfuzosin uppvisar linjär kinetik inom det terapeutiska doseringsintervallet. Maximal plasmakoncentration nås cirka 5 timmar efter administration. Farmakokinetiken karaktäriseras av stora interindividuella skillnader i plasmakoncentrationerna. Absorptionen ökar då läkemedlet tas efter en måltid.

Absorption
Efter den första dosen (efter en måltid) uppgick den maximala plasmakoncentrationen i medeltal 7,72 ng/ml, AUC_inf var 127 ng x timme/ml (efter måltid) och t_max var 6,69 timmar (efter måltid). Under steady-state var medel AUC över doseringintervallet (AUC_τ) 145 ng x timme/ml, medel C_max 10,6 ng/ml och C_min 3,23 ng/ml (efter måltid).

Distribution
Plasmaproteinbindningen är ca 90%. Distributionsvolymen för alfuzosin är 2,5 l/kg hos friska frivilliga. Alfuzosin distribueras till prostata i högre koncentrationer än i plasma.

Elimination
Haveringstiden för alfuzosin är i medeltal 8 timmar. Alfuzosin genomgår omfattande levermetabolism (flera nedbrytningsvägar) och metaboliterna utsöndras via njurarna samt troligen även via gallan. Av en oralt tillförd dos utsöndras 75-91% i faeces, varav 35% av den tillförda dosen som oförändrad substans och resten som metaboliter, vilket visar på en viss gallutsöndring. Ca 10% av dosen utsöndras i urinen som oförändrad substans. Ingen av metaboliterna har farmakologisk aktivitet.

Nedsatt njur- eller leverfunktion
Distributionsvolymen och clearance ökar vid nedsatt njurfunktion, troligen beroende på minskad grad av proteinbindning. Halveringstiden är dock oförändrad. Denna ändring i farmakokinetiska profilen anses inte vara klinisk relevant. Således är inte en dosjustering nödvändig för patienter med mild till måttligt nedsatt njurfunktion (se avsnitt Dosering och Varningar och försiktighet).
Hos patienter med gravt nedsatt leverfunktion är halveringstiden förlängd. De maximala plasmakoncentrationerna är fördubblade, och biotillgängligheten är högre än hos yngre friska frivilliga. Alfuzosin Teva 10 mg depottabletter är kontraindicerade vid nedsatt leverfunktion (se avsnitt Kontraindikationer).

Äldre
Absorptionen efter oral tillförsel är snabbare och AUC är ökat hos äldre (>75 år) än hos yngre personer. De ökade plasmakoncentrationerna kan förklaras av minskad metaboliseringskapacitet hos äldre. Den orala biotillgängligheten är något högre än för yngre personer. Halveringstiden är oförändrad.

Gängse studier avseende allmäntoxicitet, gentoxicitet, karcinogenicitet och reproduktionstoxiska effekter visade inte några särskilda risker för människa.

10 mg alfuzosinhydroklorid, 7,6 mg laktos som laktosmonohydrat, hypromellos (E464), povidon K25 och magnesiumstearat.

Ej använt läkemedel och avfall skall hanteras enligt gällande anvisningar.

Förvaras vid högst 30 ºC.