Korttidsbehandling av sömnlöshet hos vuxna.

Bensodiazepiner och bensodiazepinliknande substanser är endast indicerade om sömnlösheten är svår, har omfattande inverkan på vardagslivet eller om den utsätter patienten för stort obehag.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll

Svår leverinsufficiens

Sömnapnésyndrom

Kända, komplexa sömnbeteenden efter att ha tagit zolpidem, se avsnitt Varningar och försiktighet

Myastenia gravis

Akut och/eller allvarlig andningsinsufficiens

Dosering

Behandlingstiden bör vara så kort som möjligt. Behandlingstiden varierar vanligen från några dagar och upp till två veckor, med ett maximum på fyra veckor, inklusive utsättningsperioden. Utsättningsperioden ska anpassas individuellt.

I vissa fall kan en förlängning utöver den maximala behandlingstiden vara nödvändig. Detta får dock endast ske efter en ny bedömning av patientens tillstånd, eftersom risken för missbruk och beroende ökar med behandlingens längd (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Läkemedlet ska tas som en engångsdos och får inte tas ytterligare en gång under samma natt.

Vuxna:

Rekommenderad daglig dos till vuxna är 10 mg som ska tas i samband med sänggåendet. Den lägsta effektiva dosen av Zolpidem ratiopharm ska användas och får inte överstiga 10 mg.

Äldre:

En lägre dos på 5 mg rekommenderas till äldre patienter eller till patienter med nedsatt allmäntillstånd, vilka kan vara speciellt känsliga för effekten av zolpidem. Dosen bör endast ökas till 10 mg vid otillräcklig effekt och om zolpidem tolereras väl. Dosen får aldrig överskrida 10 mg.

Leverinsufficiens:

Svår leverinsufficiens – Zolpidem är kontraindicerat hos patienter med svår leverinsufficiens då det kan bidra till encefalopati (se avsnitt Kontraindikationer).

Mild till måttligt nedsatt leverfunktion – Då metabolism och clearance av zolpidemtartrat är lägre hos patienter med nedsatt leverfunktion rekommenderas en dos på 5 mg. Äldre patienter bör övervakas särskilt noga. Hos vuxna (under 65 år) kan dosen ökas till 10 mg endast vid otillräcklig effekt och då zolpidem tolereras väl. Dosen får aldrig överskrida 10 mg.

Pediatrisk population:

Zolpidem ratiopharm filmdragerade tabletter rekommenderas inte till barn och ungdomar under 18 år, eftersom data saknas som stöder användning i denna åldersgrupp. Tillgängliga data från placebokontrollerade kliniska studier presenteras i avsnitt Farmakodynamik.

Administreringssätt

Oral användning.

Läkemedlet ska tas tillsammans med vätska.

Allmänt

Orsaken till sömnlösheten bör om möjligt fastställas. Underliggande faktorer bör behandlas innan förskrivning av hypnotikum sker. Om insomningsproblemet kvarstår efter 7-14 dagars behandling kan det bero på en primär psykiatrisk eller fysisk störning som bör utredas.

Här nedan anges allmän information om effekter som uppträtt efter administrering av bensodiazepiner eller andra hypnotika och vilka bör tas i beaktande vid förskrivning.

Tolerans

En minskning av den hypnotiska effekten av korttidsverkande bensodiazepiner eller bensodiazepinliknande substanser kan uppträda efter upprepad användning under några veckor.

Beroende

Användning av bensodiazepiner eller bensodiazepinliknande substanser kan leda till utveckling av missbruk och/eller ett psykiskt eller fysiskt beroende av dessa produkter. Risken för tillvänjning ökar med dosen och behandlingstiden. Den är också större hos patienter med psykiska störningar och/eller alkohol-, läkemedels- eller drogmissbruk i anamnesen. Dessa patienter bör noga övervakas under behandling med bensodiazepiner eller bensodiazepinliknande substanser.

När ett fysiskt beroende har utvecklats kan ett abrupt utsättande leda till abstinenssymptom. Dessa kan bestå av huvudvärk, muskelsmärtor, extrem ångest och spänning, rastlöshet, förvirring och irritabilitet. I svåra fall kan följande symptom uppträda: overklighetskänsla, depersonalisation, hyperakusi, avdomningar och stickningar i extremiteterna, överkänslighet mot ljus, ljud och fysisk kontakt, hallucinationer, delirium eller epileptiska anfall.

Rebound-fenomen

Ett övergående syndrom där de symptom som behandlas med bensodiazepiner eller bensodiazepinliknande substanser återkommer i en förstärkt form kan inträffa vid utsättning av hypnotiska substanser. Det kan åtföljas av andra reaktioner, såsom humörförändringar, ångest och rastlöshet.

Det är viktigt att patienten är medveten om att rebound-fenomen kan uppstå. På så sätt minimeras oron över dessa symptom om de skulle inträffa vid avslutande av behandlingen.

Abstinensfenomen kan uppträda mellan doseringarna för korttidsverkande bensodiazepiner och bensodiazepinliknande substanser. Det gäller framför allt om dosen är hög.

Risken för abstinensfenomen eller återfallssymptom har visat sig vara större efter abrupt utsättning av behandlingen. Därför rekommenderas en gradvis seponering.

Somnambulism och associerade beteenden

Sömngång och andra associerade beteenden som att köra bil, laga och äta mat, ringa telefonsamtal eller ha sex utan att komma ihåg det efteråt, har rapporterats hos patienter som hade tagit zolpidem och inte var helt vakna. Dessa händelser kan inträffa efter det första intaget av zolpidem eller efter intag av zolpidem någon gång under behandlingen. Användning av alkohol och andra CNS-depressiva medel tillsammans med zolpidem verkar öka risken för sådant beteende, liksom användningen av zolpidemdoser som överskrider den rekommenderade maximala dosen. Utsättande av zolpidem bör starkt övervägas hos patienter som rapporterar sådant beteende, på grund av risken för patienten och andra personer (se avsnitt Kontraindikationer).

Psykomotorisk nedsättning dagen efter

Liksom andra sedativa/hypnotiska läkemedelssubstanser, har zolpidem CNS-depressiva effekter. Risken för psykomotorisk nedsättning dagen efter, inklusive försämrad körförmåga, är ökad om:

• zolpidem tas när det återstår mindre än 8 timmar före utförandet av aktiviteter som kräver mental vakenhet (se avsnitt Trafik);

• en högre dos än den rekommenderade tas;

• zolpidem tas samtidigt med andra sedativa medel som påverkar centrala nervsystemet eller med andra läkemedel som ökar zolpidem-nivåerna i blodet, eller tillsammans med alkohol eller droger (se avsnitt Interaktioner).

Zolpidem ska tas som en engångdos i samband med sänggåendet och får inte tas ytterligare en gång under samma natt.

Behandlingstid

Behandlingstiden bör vara så kort som möjligt (se Dosering), men får inte överskrida 4 veckor inklusive utsättningsperioden. En förlängning utöver denna period bör endast ske efter en ny bedömning.

Vid behandlingens start kan det vara av värde att informera patienten om att behandlingen är kortvarig.

Amnesi

Bensodiazepiner och bensodiazepinliknande substanser kan utlösa anterograd amnesi. Detta tillstånd inträffar vanligen flera timmar efter intag av läkemedlet. För att minska risken måste patienterna se till att de har möjlighet att få sova utan avbrott i 8 timmar (se avsnitt Biverkningar).

Psykiatriska och "paradoxala" reaktioner

Reaktioner som rastlöshet, upphetsning, irritabilitet, aggressivitet, inbillningar, raserianfall, mardrömmar, hallucinationer, psykoser, sömngång, olämpligt beteende, ökad sömnlöshet, delirium och andra onormala beteendeeffekter har inträffat vid intag av bensodiazepiner eller bensodiazepinliknande substanser. Om detta inträffar bör behandlingen avbrytas. Dessa reaktioner förekommer oftare hos äldre.

Risker med samtidig användning av opioider

Samtidig användning av zolpidem och opioider kan leda till sedering, andningsdepression, koma och död. På grund av dessa risker förbehålls samtidig förskrivning av sedativa läkemedel såsom benzodiazepiner eller liknande läkemedel såsom zolpidem med opioider till patienter för vilka andra behandlingsalternativ inte är möjliga. Om det beslutas att förskriva zolpidem samtidigt med opioider ska lägsta effektiva dos användas och behandlingstiden ska vara så kort som möjligt (se även allmänna dosrekommendationer i avsnitt Dosering).

Patienterna ska följas noga med avseende på tecken och symtom på andningsdepression och sedering.

I detta avseende är det starkt rekommenderat att informera patienten och dess omgivning om att vara uppmärksamma på dessa symptom (se avsnitt Interaktioner).

Allvarliga skador

På grund av sina farmakologiska egenskaper kan zolpidem orsaka dåsighet och sänkt medvetandegrad, vilket kan leda till fall och därmed allvarliga skador, se även avsnitt Biverkningar.

Patienter med långt QT-syndrom

En in vitro elektrofysiologisk studie på hjärtat visade att zolpidem under experimentella förhållanden kunde minska de hERG-relaterade kaliumströmmarna då man använde mycket hög koncentration och pluripotenta stamceller. Den potentiella konsekvensen för patienter med medfött långt QT-syndrom är oklar. Som en försiktighetsåtgärd ska nytta/risk-förhållandet för patienter med medfött långt QT-syndrom och eventuell behandling med zolpidem noggrant beaktas.

Speciella patientgrupper

Äldre eller patienter med nedsatt allmäntillstånd

Bör ges en lägre dos (se Dosering). På grund av den muskelavslappande effekten finns en risk för fall och således risk för skada, speciellt hos äldre patienter när de går upp på natten.

Njurinsufficiens (se avsnitt Farmakokinetik)

Även om dosjustering inte är nödvändig bör försiktighet iakttas.

Kronisk respiratorisk insufficiens

Försiktighet bör iakttas vid förskrivning av zolpidem eftersom bensodiazepiner har visat sig hämma andningsfunktionen. Man bör också beakta att tecken på ångest eller oro har satts i samband med tilltagande respiratorisk insufficiens.

Leverinsufficiens

Bensodiazepiner och bensodiazepinliknande substanser bör inte ges till patienter med svår leverinsufficiens eftersom de kan utlösa encefalopati.

Mild till måttligt nedsatt leverfunktion – se dosrekommendationer (avsnitt Dosering, Kontraindikationer och Biverkningar)

Psykotisk störning

Bensodiazepiner och bensodiazepinliknande substanser rekommenderas inte som primär behandling.

Depression och suicidalitet

Vissa epidemiologiska studier tyder på en ökad incidens av självmordstankar, självmordsförsök och självmord hos patienter med eller utan depression, behandlade med bensodiazepiner och andra hypnotika, inklusive zolpidem. Dock har inget klart samband påvisats.

Trots att relevanta kliniska, farmakologiska eller farmakodynamiska interaktioner med SSRI inte visats bör zolpidem ges med försiktighet till patienter med symptom på depression. Självmordstendenser kan förekomma. På grund av risk för en avsiktlig överdos hos dessa patienter bör så liten mängd som möjligt förskrivas. Bensodiazepiner och bensodiazepinliknande substanser bör inte användas som monoterapi vid behandling av depression och ångest i samband med depression (självmordstankar kan framprovoceras hos dessa patienter). En befintlig depression kan bli manifest vid behandling med zolpidem. Eftersom sömnlöshet kan vara ett symtom på depression, bör patienten utvärderas på nytt om sömnlöshet kvarstår.

Drog- eller alkoholmissbruk i anamnesen

Bensodiazepiner och bensodiazepinliknande substanser bör användas med yttersta försiktighet hos patienter med drog- eller alkoholmissbruk i anamnesen. Dessa patienter bör noga övervakas under zolpidembehandlingen då risk för tillvänjning och psykologiskt beroende föreligger.

Hjälpämnen

Laktos

Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukosgalaktosmalabsorption.

Natrium

Detta läkemedel innehåller natrium, men mindre än 1 mmol natrium (23 mg) per filmdragerad tablett, och kan därför kallas nästintill ”natriumfritt”.

Alkohol

Samtidigt intag av alkohol rekommenderas inte då denna kombination kan förstärka produktens sedativa effekt. Detta påverkar även förmågan att köra bil och hantera maskiner.

CNS-depressiva medel

Försiktighet bör beaktas när zolpidem används i kombination med andra CNS-depressiva medel (se avsnitt Varningar och försiktighet).

En ökning av den centraldepressiva effekten kan inträffa vid samtidig användning av antipsykotika (neuroleptika), hypnotika, anxiolytika/sedativa preparat, antidepressiva preparat, narkotiska analgetika, antiepileptiska läkemedel, anestetika, muskelrelaxantia eller sedativa antihistaminer (se avsnitt Biverkningar och Farmakodynamik). Samtidig användning av zolpidem med dessa läkemedel kan därför öka dåsighet och psykomotorisk nedsättning dagen efter, inklusive försämra körförmågan (se avsnitt Varningar och försiktighet och avsnitt Trafik). Dessutom har enstaka fall av synhallucinationer rapporterats hos patienter som tar zolpidem tillsammans med antidepressiva medel såsom bupropion, desipramin, fluoxetin, sertralin och venlafaxin.

Samtidig användning av sedativa läkemedel såsom bensodiazepiner, eller liknande läkemedel såsom zolpidem med opioider ökar risken för sedering, andningsdepression, koma och död på grund av den additiva CNS-depressiva effekten. Begränsa dosering och duration av samtidig användning (se avsnitt

4.4).

                               

Samtidig administrering av fluvoxamin kan ge förhöjda nivåer av zolpidem i blodet, därför rekommenderas inte samtidig användning.

Med narkotiska analgetika kan även en förstärkning av euforin uppträda och leda till ökat psykologiskt beroende.

CYP450-hämmare och inducerare

Zolpidem metaboliseras av vissa enzym i cytokrom P450-gruppen in vitro. Det huvudsakliga enzymet är CYP3A4 med delvis bidrag från CYP1A2.

Rifampicin inducerar metabolismen av zolpidem vilket reducerar den maximala plasmakoncentrationen med ca 60 % och eventuellt leder till minskad effekt. Liknande effekt kan förväntas med andra potenta inducerare av cytokrom P450-enzym såsom karbamazepin, fenytoin och johannesört. Samtidig administrering med johannesört kan sänka zolpidemnivåerna i blodet och rekommenderas därför inte.

Substanser som hämmar leverenzymer (speciellt CYP3A4) kan öka plasmakoncentrationen och förstärka effekten av zolpidem.

Zolpidem i kombination med itrakonazol (CYP3A4 hämmare) gav dock ingen signifikant skillnad i farmakokinetisk eller farmakodynamisk effekt. Den kliniska betydelsen av dessa resultat är inte fastställd.

Samtidig administrering av zolpidem och ketokonazol, som är en potent CYP3A4 hämmare, förlängde halveringstiden av zolpidem. Den totala exponeringen för zolpidem ökade med 83 % och oralt clearance minskade. Dosjustering är inte nödvändig, men patienten bör informeras om den potentiellt ökade sedativa effekten då ketokonazol och zolpidem används samtidigt. Reducering av zolpidem-dosen kan övervägas då behandling med ketokonazol introduceras.

Samtidig administrering av ciprofloxacin kan ge förhöjda nivåer av zolpidem i blodet, därför rekommenderas inte samtidig användning.

Övriga läkemedel

Inga signifikanta farmakokinetiska interaktioner observerades när zolpidem administrerades samtidigt med warfarin, haloperidol, klorpromazin, digoxin eller ranitidin. 

Kvinnor i fertil ålder

Om läkemedlet förskrivs till en kvinna i fertil ålder ska hon uppmanas att kontakta läkare angående utsättning, om hon planerar att bli gravid eller misstänker graviditet.

Graviditet

Det finns ingen eller begränsad mängd data vid användning av zolpidem hos gravida kvinnor.

Zolpidem passerar placentan.

Djurstudier visar inga direkta eller indirekta skadliga reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt Prekliniska uppgifter).

En stor mängd data gällande gravida kvinnor (mer än 1000 graviditetsutfall) som samlats in från kohortstudier har inte påvisat evidens för förekomsten av missbildningar efter exponering av bensodiazepiner eller bensodiazepinliknande substanser under graviditetens första trimester. I vissa epidemiologiska fall-kontrollstudier, har dock en ökad incidens av läpp- och gomspalt associerats till användning av bensodiazepiner under graviditeten.

Fall av minskade fosterrörelser och variation i fostrets hjärtfrekvens har beskrivits efter administrering av bensodiazepiner eller bensodiazepinliknande substanser under den andra och/eller tredje trimestern. Administrering av zolpidem under den senare delen av graviditeten eller under förlossningen, har associerats med effekter på det nyfödda barnet såsom hypotermi, hypotoni, matningssvårigheter (”floppy infant”-syndrom) och andningsdepression på grund av substansens farmakologiska effekt. Även fall av svår neonatal andningsdepression har rapporterats.

Spädbarn vars mödrar intagit bensodiazepiner eller bensodiazepinliknande substanser under längre tid under den senare delen av graviditeten, kan utveckla abstinensbesvär under den postnatala perioden som ett resultat av ett fysiskt beroende. Lämplig övervakning av det nyfödda barnet under postnatalperioden rekommenderas.

Zolpidem ska inte användas under graviditet, särskilt inte under den första trimestern.

Zolpidem passerar över i modersmjölk i små mängder. Zolpidem ratiopharm bör därför inte användas under amning eftersom effekten för barnet inte har fastställts.

Det finns ingen data om fertilitet för zolpidem.

Zolpidem ratiopharm har påtaglig effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Fordonsförare och maskinoperatörer måste varnas för att det, liksom i fall med andra hypnotika, kan finnas risk för dåsighet, förlängd reaktionstid, yrsel, sömnighet, dimsyn/dubbelseende och minskad uppmärksamhet samt sämre körförmåga morgonen efter behandlingen (se avsnitt Biverkningar). För att minimera denna risk, rekommenderas en viloperiod på minst 8 timmar mellan intag av zolpidem och bilkörning, maskinanvändning och arbete på hög höjd.

För enbart zolpidem i terapeutiska doser har försämrad körförmåga och beteenden såsom “sömnkörning” konstaterats.

Dessutom ökar risken för sådana beteenden vid samtidigt intag av zolpidem och alkohol och andra CNS-nedsättande medel (se avsnitt Varningar och försiktighet och Interaktioner). Patienterna ska varnas för att använda alkohol och andra psykoaktiva substanser vid intag av zolpidem.

Sömnighet på dagtid, känslomässig avtrubbning, nedsatt reaktionsförmåga, förvirring, trötthet, huvudvärk, yrsel, muskelsvaghet, ataxi och dubbelseende är alla biverkningar som vanligtvis förekommer vid behandlingens start, och vanligtvis försvinner vid upprepat intag. Andra biverkningar såsom gastrointestinala symtom, förändrad libido och hudreaktioner, har också rapporterats.

Följande biverkningsfrekvenser används vid utvärdering av biverkningar:

Mycket vanliga (≥ 1/10)

Vanliga (≥ 1/100 till < 1/10)

Mindre vanliga (≥ 1/1 000 till < 1/100)

Sällsynta (≥ 1/10 000 till < 1/1 000)

Mycket sällsynta (< 1/10 000)

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Det finns tecken på att biverkningarna vid användning av zolpidem är dos-beroende, detta gäller speciellt några av biverkningarna som påverkar centrala nervsystemet.

Dessa biverkningar förekommer oftare hos äldre patienter.

Biverkningarna verkar vara relaterade till individuell känslighet och förekommer oftare inom en timme efter intagande av tabletten om inte patienten går till sängs eller somnar omedelbart (se Dosering).

Infektioner och infestationer

Vanliga: övre luftvägsinfektion, nedre luftvägsinfektion

Immunsystemet

Ingen känd frekvens: angioneurotiskt ödem

Metabolism och nutrition

Mindre vanliga: aptitrubbningar

Psykiska störningar

Vanliga: hallucinationer³, agitation³, mardrömmar³, depression² (se avsnitt Varningar och försiktighet)

Mindre vanliga: förvirringstillstånd, irritabilitet, rastlöshet, aggression, somnambulism (se avsnitt Varningar och försiktighet), eufori, parasomni (se avsnitt Varningar och försiktighet)

Sällsynta: störningar i libido

Mycket sällsynta: vanföreställningar, beroende⁴

Ingen känd frekvens: missbruk⁴, paradoxala läkemedelsreaktioner³, onormalt beteende³, psykos³, ilska, delirium (se avsnitt Varningar och försiktighet)

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga: somnolens, dåsighet nästföljande dag, känslomässig avtrubbning, nedsatt reaktionsförmåga, huvudvärk, yrsel, ataxi, förvärrad sömnlöshet, kognitiva störningar¹, amnesi¹

Mindre vanliga: parastesi, tremor, uppmärksamhetsstörning, talstörning

Ingen känd frekvens: sänkt medvetandegrad

Ögon

Mindre vanliga: diplopi, dimsyn

Mycket sällsynta: nedsatt syn

Öron och balansorgan

Vanliga: yrsel

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mycket sällsynta: andningsdepression (se avsnitt Varningar och försiktighet)

Magtarmkanalen

Vanliga: diarré, illamående, kräkningar, buksmärtor

Lever och gallvägar

Mindre vanliga: förhöjda leverenzymvärden

Sällsynta: hepatocellulär, kolestatisk eller blandad leverskada (se avsnitt Dosering, Kontraindikationer och Interaktioner)

Hud och subkutan vävnad

Mindre vanliga: utslag, pruritus, hyperhidros

Sällsynta: urtikaria

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Vanliga: ryggsmärta

Mindre vanliga: artralgi, myalgi, muskelspasmer, nacksmärta, muskelsvaghet

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Vanliga: trötthet

Sällsynta: gångrubbningar

Ingen känd frekvens: läkemedelstolerans, fall (främst hos äldre patienter och då zolpidem inte tagits enligt rekommendation)

¹Amnesi

Anterograd amnesi kan inträffa vid terapeutiska doser; risken ökar med ökande dos. Amnesi kan associeras med inadekvat/olämpligt beteende (se avsnitt Varningar och försiktighet).

²Depression

En befintlig depression kan bli manifest vid behandling med bensodiazepiner eller bensodiazepinliknande substanser (se avsnitt Varningar och försiktighet).

³Psykiatriska och ‘paradoxala’ reaktioner

Reaktioner såsom rastlöshet, upprördhet, irritabilitet, aggression, vanföreställningar, mardrömmar, hallucinationer, pyskoser, onormalt beteende och andra beteendestörningar kan inträffa vid användning av bensodiazepiner eller bensodiazepinliknande substanser. I sällsynta fall kan dessa reaktioner bli allvarliga. Risken för dessa biverkningar ökar hos äldre.

⁴Beroende

Användning (även vid terapeutiska doser) kan leda till fysiskt beroende: utsättning kan leda till abstinens eller ’rebound’-symtom (se avsnitt Varningar och försiktighet). Även psykiskt beroende är möjligt. Missbruk har rapporterats hos missbrukare som är beroende av olika substanser.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, men alla kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Symtom

I fallrapporter om överdosering med zolpidem ensamt eller i kombination med andra CNS-hämmare (inklusive alkohol) har medvetandesänkning ner till koma och allvarlig påverkan, även dödsfall, rapporterats.

Personer som tagit överdoser på upp till 400 mg zolpidem, 40 gånger den rekommenderade dosen har blivit fullt återställda.

Behandling

Allmänna symptomatiska och stödjande åtgärder bör vidtas. Omedelbar ventrikelsköljning bör göras, när så är lämpligt. Intravenös vätsketillförsel ges efter behov. Om det inte är någon fördel att tömma ventrikeln bör aktivt kol ges för att minska absorptionen. Kontroll av respiratoriska och kardiovaskulära funktioner bör övervägas. Lugnande läkemedel ska undvikas även vid excitation.

Användning av flumazenil kan övervägas vid allvarliga symptom. Administrering av flumazenil kan bidra till uppkomst av neurologiska symtom (kramper). Vid behandling av överdos av alla läkemedel bör man beakta möjligheten att flera preparat kan ha använts.

På grund av den stora distributionsvolymen och proteinbindningsgraden för zolpidem är inte hemodialys eller forcerad dialys effektivt. Studier med patienter med njursvikt som fått terapeutiska doser av zolpidem har visat att substansen inte är dialyserbar.

Zolpidem, en imidazopyridin, är ett bensodiazepinliknande sömnmedel. I experimentella studier har sedativa effekter visats vid lägre doser än de som behövs för att ge kramplösande, muskelavslappnande eller ångestdämpande effekter. Dessa effekter är relaterade till en specifik agonistaktivitet på centrala receptorer, tillhörande GABA- receptorkomplexet (BZ1 & BZ2), som påverkar öppnande av kloridjonkanaler. Zolpidem verkar primärt på omega (BZ1) receptorsubtyper. Den kliniska relevansen av detta är inte känd.

Randomiserade prövningar visade endast övertygande evidens för effekt för 10 mg zolpidem.

I en randomiserad, dubbelblind prövning på 462 friska försökspersoner (ej äldre) med övergående insomni minskade zolpidem 10 mg den genomsnittliga tiden till insomnandet med 10 minuter jämfört med placebo, medan denna tid för zolpidem 5 mg var 3 minuter.

I en randomiserad, dubbelblind prövning på 114 patienter (ej äldre) med kronisk insomni minskade zolpidem 10 mg den genomsnittliga tiden till insomnandet med 30 minuter jämfört med placebo, medan denna tid för zolpidem 5 mg var 15 minuter.

Hos vissa patienter kunde en lägre dos på 5 mg vara effektiv.

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt av zolpidem hos barn och ungdomar under 18 år har inte fastställts. En randomiserad placebokontrollerad studie på 201 barn, i åldrarna 6‑17 år med sömnstörningar i samband med ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder), misslyckades med att visa effekt av zolpidem 0,25 mg/kg/dag (max 10 mg/dag) jämfört med placebo. Psykiatriska sjukdomar och sjukdomar i nervsystemet utgjorde de mest frekventa behandlingsrelaterade biverkningarna som observerades med zolpidem jämfört med placebo och inkluderade yrsel (23,5% mot 1,5%), huvudvärk (12,5% mot 9,2%) och hallucinationer (7,4% mot 0%) (se avsnitt Dosering).

Absorption

Zolpidem absorberas snabbt och ger snabbt en sövande effekt. Biotillgängligheten är 70 % efter oralt intag. Kinetiken är linjär inom det terapeutiska dosområdet. Den terapeutiska plasmanivån är mellan 80 och 200 ng/ml. Maximal plasmakoncentration uppnås mellan 0,5 och 3 timmar efter intag.

Den interindividuella variationen är hög (CV% för AUC är 60–70 % och för C_max 40–50 %).

Distribution

Distributionsvolymen hos vuxna är 0,54 l/kg och minskar till 0,34 l/kg hos äldre. Proteinbindningsgraden är 92 %. Förstapassagemetabolismen i levern är ca 35 %. Upprepad administrering har inte visats påverka proteinbindningen vilket indikerar att zolpidem och dess metaboliter inte konkurrerar om samma bindningsställen.

Eliminering

Eliminationshalveringstiden är kort med ett medelvärde på 2,4 timmar och en effektduration på upp till 6 timmar. Alla metaboliter är farmakologiskt inaktiva och elimineras i urin (56%) och i feces (37%).

Studier har visat att Zolpidem inte är dialyserbart.

Clearance är ca 300 ml/minut.

Speciella patientgrupper

Hos patienter med njurinsufficiens ser man en måttlig reduktion av clearance (oberoende av eventuell dialys). Andra farmakokinetiska parametrar påverkas ej.

Hos äldre patienter är biotillgängligheten för zolpidem ökad.

Nedsatt clearance, ca 100 ml/min, har observerats hos äldre. Hos en patientgrupp (81–95 år) ökade maximala plasmakoncentrationen med i medeltal 80 % utan att en signifikant förändring sågs i halveringstiden (ungefär 3 timmar).

Hos patienter med leverinsufficiens ökar biotillgängligheten för zolpidem med 80 % och halveringstiden ökar från 2,4 timmar hos friska individer till 9,9 timmar hos sjuka patienter.

Vid levercirrhos ses en 5-faldig ökning av AUC och en 3-faldig ökning av halveringstiden.

I toxikologiska studier sågs effekter endast vid exponeringar avsevärt högre än klinisk exponering. Dessa effekter bedöms därför sakna klinisk relevans.

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

Zolpidem ratiopharm 5 mg

En filmdragerad tablett innehåller 5 mg zolpidemtartrat.

Hjälpämnen med känd effekt: 43 mg laktos/filmdragerad tablett.

Zolpidem ratiopharm 10 mg

En filmdragerad tablett innehåller 10 mg zolpidemtartrat.

Hjälpämnen med känd effekt: 86 mg laktos/filmdragerad tablett.

Förteckning över hjälpämnen

Tablettkärna:
Laktosmonohydrat, mikrokristallin cellulosa, natriumstärkelseglykollat (typ A), magnesiumstearat, hypromellos

Dragering:
Hypromellos, titandioxid (E 171), makrogol 400

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Zolpidem ratiopharm 10 mg kan delas i två lika stora delar.