Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp

Läkemedel och hälsa

Barnvacciner, resevacciner och malariaprofylax

För detta avsnitt ansvarar professor em. Sten Iwarson, Göteborg och överläkare Rose-Marie Carlsson, Göteborg.

Många sjukdomar kan förebyggas genom vaccination. Ett vaccin innehåller vanligtvis små doser försvagat eller avdödat smittämne. När detta tillförs kroppen bildas antikroppar mot smittämnet och det är bland annat dessa antikroppar som utgör skyddet mot sjukdomen. Oftast behöver man ge ett vaccin flera gånger för att uppnå fullgott skydd.


Barnvacciner

Framgångsrika vaccinationsprogram mot ett antal infektionssjukdomar genomförs rutinmässigt i många länder och är en av anledningarna till att barnadödligheten gått ner i stora delar av världen.


Fördelarna med vaccination är mycket stora, eftersom de sjukdomar vi vaccinerar mot har allvarliga komplikationer i mycket högre frekvens än vaccinationerna. Hjärninflammation i samband med mässling förekommer till exempel i storleksordningen en gång per 1 000 sjukdomsfall och kan ge bestående men.


En del sjukdomar som förr var barnsjukdomar har praktiskt taget försvunnit från alla i-länder, t.ex. difteri, stelkramp och polio. Kikhosta finns visserligen fortfarande både hos oss och i andra länder som vaccinerar. Dock i kraftigt reducerad omfattning jämfört med den period i Sverige då vi gjorde uppehåll med allmän vaccination mot kikhosta.


Svenska barn vaccineras också mot mässling, påssjuka, röda hund och bakterien Hib (Haemophilus influenzae typ b), vilken kan orsaka bland annat hjärnhinneinflammation. Dessa sjukdomar har blivit sällsynta, men kan när de inträffar ge upphov till sjukdom, handikapp och någon gång dödsfall hos ovaccinerade. Barnen vaccineras från år 2008 också mot vissa typer av pneumokockbakterier, som liksom Hib kan orsaka hjärnhinneinflammation eller andra svårare sjukdomstillstånd. Skolflickor vaccineras från år 2010 mot vissa typer av viruset HPV (humant papillomvirus), som kan orsaka livmoderhalscancer.


De flesta vacciner ges med injektion genom huden. Några få vacciner är drickbara. Nästan alla vacciner kan ge upphov till rodnad, svullnad och ömhet på vaccinationsstället. Kortvarig feber under några timmar till några dygn förekommer relativt ofta, medan allvarliga biverkningar är mycket ovanliga.


Fördelarna med vaccination är mycket stora, eftersom de sjukdomar vi vaccinerar mot har allvarliga komplikationer i mycket högre frekvens än vaccinationerna. Hjärninflammation i samband med mässling förekommer till exempel i storleksordningen en gång per 1 000 sjukdomsfall och kan ge bestående men.


Allmänna vaccinationer i Sverige

Det svenska vaccinationsprogrammet börjar på barnavårdscentralen och avslutas i skolan. Det pågår just nu en omläggning av schemat för de olika vaccinationerna. Denna startar med barn födda från år 2002, medan barn födda till och med 2001 fortsätter enligt det gamla schemat (se nedan). Det är viktigt att så många barn som möjligt följer det allmänna vaccinationsprogrammet, för att vi även i fortsättningen ska kunna begränsa förekomsten av dessa sjukdomar i Sverige.

Utöver vaccinationer mot ovanstående tio sjukdomar rekommenderas en del barn även vaccin mot tuberkulos (BCG-vaccin) och/eller vaccin mot hepatit B. Barn med ökad risk att bli smittade av dessa sjukdomar erbjuds vaccinering.

På barnavårdscentralen

  • 3 månaders ålder. Första vaccinationen mot difteri, stelkramp, kikhosta, polio och Hib(Haemophilus influenzae typ b) och mot pneumokocker. Pneumokockvaccinet ges ensamt och de övriga vaccinerna ges tillsammans i en spruta. Det svider något och kan göra ont en kort stund. En liten bula kan uppstå och kvarstå några timmar eller dagar. En snabbt övergående feberreaktion kan också ses.

  • 5 månaders ålder. Andra vaccinationen mot difteri, stelkramp, kikhosta, polio, Hib och mot pneumokocker. Pneumokockvaccinet ges ensamt och de övriga vaccinerna ges enligt ovan tillsammans i en spruta.

  • 12 månaders ålder. Tredje vaccinationen mot difteri, stelkramp, kikhosta, polio, Hib och mot pneumokocker. Pneumokockvaccinet ges ensamt och de övriga vaccinerna ges enligt ovan tillsammans i en spruta.

  • 18 månaders ålder. Första vaccinationen mot mässling, påssjuka och röda hund. De tre vaccinerna ges tillsammans i en spruta (MPR-vaccin). Själva injektionen kan ge en kort brännande känsla. Mässlingsdelen kan ge en lindrig “vaccinationsmässling” 1–2 veckor efter injektionen med kortvarig feber och ibland ett snabbt övergående utslag.

  • 5-6 års ålder. Fjärde vaccinationen mot polio (barn födda t.o.m. 2001) alternativt mot difteri-stelkramp-kikhosta-polio (barn födda från 2002). Denna vaccination ges oftast vid sista besöket på barnavårdscentralen innan barnet börjar skolan.

I skolan

  • Årskurs 1-2 (barn födda fr.o.m. 2002) eller årskurs 6 (barn födda t.o.m. 2001). Andra vaccinationen mot mässling, påssjuka och röda hund. Avsikten är bland annat att förlänga skyddet och hindra att dessa sjukdomar uppträder i vuxen ålder.

  • Årskurs 4 (barn födda t.o.m. 2001) eller årskurs 6 (barn födda fr.o.m. 2002). Fjärde respektive femte vaccinationen mot difteri, stelkramp och kikhosta. Skyddet mot båda sjukdomarna blir nu mycket gott och långvarigt.

  • Årskurs 5-6 (flickor födda från 1999), Tre vaccinationer mot HPV. Den andra dosen ges 1-2 månader efter den första och den tredje dosen ska ges 4-5 månader efter dos två.


Skyddet mot polio

I många andra länder ger man en annan sorts poliovaccin som droppar i munnen. I tropiska länder kan kylförvaringen vara bristfällig, vilket kan minska effekten av vaccinet. Barn från dessa länder brukar därför få hela vårt poliovaccinationsprogram. Barn som i ett land med god västerländsk standard har fått poliovaccin genom munnen brukar för säkerhets skull få en injektion av det poliovaccin som används här i Sverige.


Vaccinationer inför utlandsresan


Det är viktigt att alla som reser utomlands, särskilt utanför Europa, ser över sitt vaccinationsskydd tillsammans med kunnig sjuksköterska eller läkare några månader före avresan och kompletterar med de vaccinationer som behövs.


Alla vaccinationsprogram måste vara individuella med hänsyn till resans mål, längd och karaktär. Oberoende av resmål bör dock alla resenärer vara skyddade mot polio, stelkramp och difteri samt mot mässling, påssjuka och rödahund. Vaccination mot dessa sjukdomar ingår i grundskyddet som alla svenska barn får på barnavårdscentralen och i skolan enligt ovan, men man kan i vuxen ålder behöva ytterligare vaccinationer mot t ex polio, difteri och stelkramp.


Grundskydd för alla resenärer

Det som i tabellen nedan benämns ”grundskydd” avser ett vaccinationsprogram som ger skydd mot följande sjukdomar: difteri, stelkramp, mässling, påssjuka, röda hund och polio.


Allmänna riktlinjer för vaccination vid vanliga turistresor

Resmål

Aktuella vaccinationer och annat skydd

Norra Medelhavsområdet, Medelhavsöarna, Kanarieöarna, Madeira

Grundskydd (se ovan).

Östeuropa, Nordafrika och Mellanöstern inklusive Turkiet

Grundskydd.

Gulsotsskydd (hepatit A-vaccination).

Malariatabletter till malariaområden.

Kolera- och tyfoidvaccin i vissa fall.*

Övriga Afrika, Syd- och Mellanamerika

Grundskydd.

Gulsotsskydd (hepatit A-vaccination).

Gula febernvaccin i vissa fall (se nedan).

Malariatabletter till malariaområden.

Kolera- och tyfoidvaccin i vissa fall.*

Indien, Pakistan, Nepal, Bangladesh, Sydostasien, Fjärran Östern

Grundskydd.

Gulsotsskydd (hepatit A-vaccination).

Malariatabletter till malariaområden.

Kolera- och tyfoidvaccin i vissa fall.*

Japansk encefalitvaccin i vissa fall.**

* Vaccination mot kolera och tyfoid rekommenderas vid pågående epidemi av någon av dessa sjukdomar.

** Rådgör med läkare, vård- eller vaccinationscentral.

Difteri och stelkramp

Difteri orsakas av ett gift från difteribakterien, som finns i den sjukes svalg och sprids med salivdroppar. Bakterien kan också infektera sår. Både svalgdifteri och sårdifteri är relativt vanliga sjukdomar i vissa utvecklingsländer till exempel i Baltikum. Vaccination ger ett mycket gott skydd mot sjukdomen.


Stelkramp orsakas av ett gift från stelkrampsbakterien, vilken finns i jord och gödsel och som först infekterar ett sår i huden. Sjukdomen kan ge upphov till livshotande kramper. Vaccinationen ger ett mycket gott skydd.


Den vuxna som fått fyra doser difteri- och stelkrampsvaccin enligt det svenska barnvaccinationsprogrammet, kan rekommenderas en femte inför utlandsresa, om det gått lång tid (mer än 20 år) sedan den fjärde sprutan erhölls.

Om risken för difterismitta vid resmålet bedöms som stor ges en femte dos, om det gått minst 10 år sedan föregående vaccindos gavs. Med totalt fem injektioner har man ett fullgott skydd mot difteri och stelkramp under mycket lång tid, sannolikt hela livet.


Mässling, påssjuka och röda hund

Vaccination mot mässling, påssjuka och röda hund sker med ett kombinationsvaccin på BVC vid 18 månaders ålder och i skolan. Efter två vaccinationer har man ett livslångt skydd mot dessa sjukdomar.


Ovaccinerade svenska barn (och vuxna som inte haft dessa sjukdomar) löper betydande risk att smittas vid resor till länder där allmän vaccinering inte sker. Detta gäller till exempel flertalet utvecklingsländer, men också en del europeiska länder med större eller mindre utbrott av mässling.


Polio

Alla utlandsresenärer bör vara vaccinerade mot polio. Barnförlamning, som sjukdomen också kallas, är en virussjukdom som sprids genom infekterat vatten och infekterade livsmedel. Sjukdomen kan leda till bestående förlamningar. Svenska barn vaccineras med fyra injektioner poliovaccin och får därmed ett mycket gott skydd.


Den som tidigare fått tre doser poliovaccin brukar i vuxen ålder rekommenderas en fjärde dos inför utlandsresa, om det gått lång tid (mer än fem år) sedan den tredje injektionen. Har man totalt fått fyra doser poliovaccin har man ett fullgott skydd under mycket lång tid, sannolikt hela livet. Barn kan poliovaccineras från cirka två månaders ålder och alla barn som reser utomlands bör ha fått minst två doser poliovaccin före avresan.

Svenskar som är födda under åren 1948-59 kan behöva en femte poliospruta vid utlandsresa på grund av att ett svagare poliovaccin användes under de åren.


Speciella vacciner för vissa resenärer

För personer som ska vistas längre tid inom en sjukdoms utbredningsområde och leva där under enkla förhållanden, krävs ibland särskilda vacciner för att vara på den säkra sidan. Rådgör med vaccinatören om detta.


Tuberkulos

Tuberkulos angriper främst lungorna och är en av de mest spridda sjukdomarna i världen, särskilt i många utvecklingsländer. Cirka två miljarder människor är bärare av tuberkelbakterien och varje år insjuknar omkring tio miljoner i sjukdomen. De drabbade är ofta barn och yngre vuxna. Tuberkelbakterien kan finnas i smittsamma människors luftvägar.


I Sverige vaccinerar man (sedan 1974) inte rutinmässigt mot tuberkulos eftersom det är låg risk för inhemsk smitta, men barn som bedöms ha en ökad risk rekommenderas fortfarande vaccination. Det gäller barn med familjeursprung från land med hög tuberkulosförekomst eller där resa planeras till sådant område, och barn där det finns tuberkulos hos nära anhörig.


Om vaccination ska ske, så måste man först bedöma om barnet redan kan ha utsatts för smitta. Hos barn över 6 månader görs oftast ett särskilt test (tuberkulintest) som visar om man redan har skydd mot tuberkulos.


Tuberkulos har under senare år ökat genom kopplingen till HIV/aids som ökar mottagligheten hos smittade personer och bidrar till en ökad spridningsrisk. Inom länderna i det forna Sovjetunionen har tuberkulos ökat kraftigt de senaste åren. I många länder har det också uppstått bakteriestammar som är resistenta (motståndskraftiga) mot tuberkulosläkemedel.


Resenärer som inte har skydd mot tuberkulos rekommenderas vaccination i vissa fall. Detta gäller personer som under längre tid kommer att leva i nära kontakt med inhemsk befolkning i länder med ökad risk för tuberkulossmitta.

Vaccination kan vara aktuell vid längre tids vistelse i till exempel Ryssland eller Baltikum samt vid arbete i utvecklingsländer.


Epidemisk gulsot (hepatit A)

Epidemisk gulsot (hepatit A) är en virussjukdom som angriper levern. Smittan överförs genom kontakt med smittad person eller via förorenat vatten eller livsmedel. Sjukdomen är vanlig i de flesta länder utanför Europa och USA. Årligen rapporteras 300 till 600 fall i Sverige, de flesta är smittade utomlands.


Skydd mot gulsot behövs vanligtvis inte vid turistresa till länderna i norra Medelhavsområdet, till exempel Spanien, Italien och Grekland, och inte heller till Medelhavsöarna, Kanarieöarna eller Madeira. Risken för en svensk att smittas av hepatit A i dessa områden är mindre än 1 på 50 000. Risken blir dock högre för den som ska leva lång tid under primitiva förhållanden i Sydeuropa, till exempel tågluffare. Dessa personer rekommenderas därför en vaccination mot hepatit A.


Resenärer till Nordafrika, Mellanöstern och till de flesta utvecklingsländer bör ha skydd mot sjukdomen. Även i östeuropeiska länder och det forna Sovjetunionen är hepatit A vanligt förekommande. Det finns vaccin mot hepatit A som ger ett mångårigt skydd. Om man reser utanför Europa mer än en gång i sitt liv är vaccin att föredra eftersom gammaglobulin måste ges inför varje ny resa. Även småbarn bör vaccineras då de annars kan sprida smitta efter hemkomsten, t.ex. på dagis.


Inokulationsgulsot (hepatit B)

Hepatit B-virus finns i smittsamma människors blod och kan överföras till exempel genom samlag, blodtransfusioner, delade orena sprutor. Risken för hepatit B smitta är avsevärt större i Sydostasien, Afrika och Sydamerika och även större i Syd- och Östeuropa, än i Sverige.


Vaccination (tre injektioner) ger gott skydd mot hepatit B och rekommenderas personer, som kommer att vistas under längre tid i länder med ökad risk för smitta. Framför allt gäller detta till exempel sjukvårdspersonal, som ska arbeta utomlands, samt personer som kommer att ha sexuella kontakter i högriskländer, till exempel i Sydostasien. Man måste dock komma ihåg att använda kondom, vaccinationen skyddar ju inte mot t.ex. HIV. Det finns kombinationsvaccin mot både hepatit A och B


TBE

Fästingburen encefalit eller hjärninflammation är en sjukdom som kan drabba såväl djur som människa. Sjukdomen kallas också TBE efter det engelska namnet Tick Borne Encephalitis. Den orsakas av ett virus, som angriper hjärnan. Sjukdomen är vanlig i Central- och Östeuropa, till exempel i Österrike, Tjeckien, Slovakien och de baltiska länderna.


TBE förekommer även här hemma bland annat längs ostkusten, i östra delarna av Mälardalen, i Upplands och Södermanlands skärgårdar, på några håll i Västra Götaland samt längs Smålandskusten ner mot Blekinge. Även på en del andra håll har enstaka fall inträffat. Smittan är dock förhållandevis ovanlig, även i nämnda riskområdena. I Sverige insjuknar årligen 50 till 100 personer.


Inför vistelse i de nämnda riskområdena under fästingsäsongen kan vaccination övervägas, i första hand för fastboende och sommarboende personer. Småbarn under tre år får endast lindrig TBE-infektion och behöver som regel inte vaccineras.


Vaccinet har god skyddseffekt och ges med någon eller några månaders intervall, lämpligen tidigt under våren. En tredje dos ges efter ett år. Rådgör i förekommande fall med din läkare eller vårdcentral om det finns behov för vaccination.


Speciella vacciner vid resa utanför Europa

Vid resor till vissa länder i Afrika, Sydamerika och Asien krävs ofta ett extra vaccinationsskydd. Detta gäller särskilt vid långa vistelser och vid resor utanför de vanliga turistorterna.


Gula febern

Gula febern är en allvarlig virussjukdom som sprids med myggor. Sjukdomen förekommer endast i vissa områden i centrala Afrika och i norra Sydamerika. Vaccination anses ge ett skydd under minst 10 år, varefter en ny vaccination behöver ges.


Riskområden

Inom markerat område kring ekvatorn i Afrika och Sydamerika finns risk för smitta av gula febern (rött=hög risk, gult=låg risk).


Japansk encefalit

Myggburen hjärninflammation, Japansk encefalit, orsakas av ett virus, som sprids med myggor och angriper människans hjärna. Sjukdomen finns främst i Sydostasien, särskilt Vietnam, men rapporteras också från en rad andra länder i Sydostasien och Fjärran Östern: Bangladesh, Filippinerna, Indien, Indonesien, Kambodja, Kina, Korea, Laos, Malaysia, Myanmar (Burma), Nepal, Sri Lanka, Thailand. Risken för en svensk turist att smittas är dock mycket liten.


Smittämnet finns hos bland annat svin, och viss risk för smitta kan finnas vid långvarig vistelse på landsbygden i berörda länder samt i de stora städernas slumområden. Risken för en svensk turist att smittas är dock mycket liten.


Vaccinationen ger ett gott skydd, men rekommenderas bara under pågående epidemi och till resenärer, som kommer att vistas flera veckor i riskmiljöer på landsbygden.


Kolera

Kolera orsakas av en bakterie som huvudsakligen sprids genom infekterat vatten. Bakterien finns i den sjukes tarm och utsöndras med avföringen. Sjukdomen yttrar sig som svåra diarréer med stora vätskeförluster.

Kolera drabbar främst de fattigaste i ett utvecklingslands befolkning, vilka lever under dåliga sanitära förhållanden. Risken för att en svensk resenär ska insjukna i kolera är ytterst liten.


Vaccination rekommenderas vid pågående epidemi och vid längre tids vistelse (flera månader) i koleraområden i Afrika, Asien samt Central- och Sydamerika. Vaccinet tas normalt som dryck. Personer som saknar saltsyra i magsäcken är känsliga vid koleraexposition och bör vaccineras med injektion.

Tyfoid

Tyfoid orsakas av en tarmbakterie och sjukdomen yttrar sig som feber, magbesvär samt kraftig allmänpåverkan. Sjukdomen finns över hela världen men är vanligare i u-länder. De få fall som rapporteras i Sverige har i stort sett alla blivit smittade utomlands.


Det finns idag tyfoidvaccin såväl i injektionsform som i kapslar som sväljs.


Vaccination mot tyfoidfeber rekommenderas endast vid resor till länder med pågående epidemi och för resenärer, som kommer att vistas längre tid under primitiva förhållanden i utvecklingsländer.

Epidemisk hjärnhinneinflammation

Meningokocksjukdom eller epidemisk hjärnhinneinflammation, orsakas av en bakterie, som bland annat ger hjärnhinneinflammation. Bakterien finns i svalget hos smittade personer och sjukdomen förekommer i alla länder, men är vanligare i utvecklingsländer. Vanligen drabbas barn och ungdomar. Sjukdomen uppträder ibland i epidemier och större sådana har setts i bland annat Brasilien, Nigeria och Saudiarabien under pilgrimsresor.


Vaccination rekommenderas för resenärer till områden med pågående epidemi och för barn och ungdomar, som kommer att vistas längre tid i länder med ökad risk för smitta.


Rabies

Rabies är en sjukdom främst hos djur, men kan också drabba människor. Den orsakas av ett virus, som överförs genom saliv från rabiessjuka djur. Virus angriper människans hjärna och leder till kramper och förlamningar. Sjukdomen är dödande, om den smittade inte kommer under behandling, i tid. Inte bara hundar utan alla varmblodiga djur, alltså även tamboskap, katter, apor med flera djur kan vara smittade med rabies. Det är därför en god regel att undvika närkontakt med alla okända djur vid utlandsresa.


Smittan är relativt vanlig i Östeuropa, men mycket ovanlig i övriga Europa. I Afrika, Asien och Nord- och Sydamerika är sjukdomen tämligen allmän. Sverige är rabiesfritt sedan länge.


Vaccin mot rabies kan även ges direkt efter det att man blivit smittad, eftersom rabies har lång inkubationstid. Det är därför inte nödvändigt att rabiesvaccinera sig före avresan, men rådgör med din läkare. Främst rekommenderas rabiesvaccination före avresa för vissa yrkesgrupper till exempel personer som arbetar med djur eller som ska arbeta i avsides belägna områden i utvecklingsländer.


Vaccination rekommenderas också till barn som ska vistas längre tid i sådana länder och som kan förutses komma i kontakt med djur, till exempel kringströvande hundar.



Expertrådgivning om vaccinationer

Om du avser att bosätta dig eller vistas längre tid i ett utvecklingsland behöver du mer avancerad rådgivning. Den kan du få till exempel vid en infektionsklinik på sjukhus.

Reserådet som utges av SBL Vaccin AB (beställ via fax 08-82 73 04) eller Vaccinationsguiden (beställ via fax 013-31 30 09) är två publikationer som ger goda råd till vaccinatörer och till resenärer. Länkar till dessa återfinns på www.smittskyddsinstitutet.se.


Skydd mot malaria


Malaria är en utbredd sjukdom i tropiska och subtropiska områden. Vissa områden i tropikerna kan dock vara fria från malaria, till exempel stora städer eller höga bergstrakter. Sjukdomen kännetecknas av bland annat återkommande febertoppar, frossa och muskelvärk. Även andra symtom som till exempel huvudvärk och diarré kan förekomma. I Sverige rapporteras årligen cirka 200 fall av malaria. Samtliga har smittats utanför landets gränser, de flesta i Afrika.


Malaria sprids via bett av myggor som smittas när de suger blod från malariasjuka människor. När myggorna sticker en annan människa smittas denna i sin tur. Malariamyggor är huvudsakligen aktiva under dygnets mörkare del, från skymning till gryning. Under dagtid är risken rätt liten att bli biten av malariamyggor, men när det skymmer måste man skydda sig.


Här är några råd för tropikresenären:

  • Använd gärna långbyxor och långa sockor kvällstid. Kavla ner ärmarna på skjortan på kvällen.

  • Smörj in bar hud och för myggan lättåtkomliga kroppsdelar med myggmedel.

  • Om du inte har tillgång till rum med luftkonditionering och myggtäta fönster bör du sova under impregnerat myggnät, som kan köpas här hemma.


Riskområden

Främst inom markerat område finns risk för smitta av malaria, men diskutera alltid behovet av malariaprofylax med din läkare.


Malariaprofylax

I dag finns det tyvärr ingen helt tillförlitlig malariaprofylax (medel som förhindrar malaria) för många länder i Afrika, Asien och Sydamerika.


De flesta malariafallen hos hemvändande svenskar förekommer bland dem som besökt Afrika söder om Sahara. Som regel rekommenderas idag Lariam- eller Malarone-tabletter som profylax i detta område.


I Mellanöstern och på Indiska subkontinenten rekommenderas klorokinprofylax men endast vid övernattningar under mer än en vecka på landsbygden. I övrigt bedöms skydd mot myggstick räcka.


Vid resa i Sydostasien bör Lariam eller Malarone tas av resenärer till vissa delar av Vietnam samt till Laos, Kambodja och Indonesien. Doxycyklinprofylax rekommenderas vid resa till Tat- och Tak-provinserna i Thailand.


I Sydamerika rekommenderas Lariam eller Malarone i bl a Amazonas-området, Colombia, Guyana och Surinam. För övriga delar av norra och mellersta Sydamerika rekommenderas klorokinprofylax men endast vid vistelse i landsbygdsmiljö på låg höjd under mer än en vecka.

De vanligaste biverkningarna av Lariam är yrsel och illamående. Huvudvärk och sömnstörningar förekommer också.

Observera angående malariaprofylax

  • Ta lämpligen de första tabletterna någon eller några veckor före avresan för att se om du tål läkemedlet.

  • Du måste ta tabletterna under hela vistelsen i malariaområde. Tabletterna ska tas regelbundet.

  • Du måstefortsätta ta tabletterna i fyra veckor efter utresan från malariaområde (för Malarone räcker en vecka).

  • Är du gravid och reser till malariaområde, måste du sköta din malariaprofylax noga. Klorokinfosfattabletter är inte fosterskadande. Malariasjukdomen kan däremot vara det! Den som är gravid bör därför noga överväga om man inte kan avstå från att resa till ett malariaområde under graviditeten.

Ingen malariaprofylax ger ett helt säkert skydd. Om du insjuknar med feber, diarréer eller influensaliknande symtom under eller efter resan kan det vara malaria. Tala om för den läkare du söker att du har vistats i malariaområde.

Alla malariatabletter är receptbelagda. Tänk på att det finns många olika varianter av malariaprofylax. Om dina vänner har fått andra råd än du så behöver det inte innebära att någondera fått ett felaktigt råd.


Malaria har funnits i Sverige

Malaria har även funnits och kunnats spridas i Sverige. Men sjukdomen försvann av sig själv på 1930-talet. Till detta bidrog sådana insatser inom jordbruket som minskade kläcknings­möjligheter för malariamyggan. Särskilt utdikning av våtmarker och torrläggning av myrar hade stor betydelse. Förbättrade bostäder på landsbygden bidrog säkert också, liksom en förbättrad djurhållning. Därtill kom en bättre tillgänglighet till läkemedel, vilket minskade antalet smittsamma och därigenom också riskerna för smittspridning.


Smittskyddsinstitutet

Smittskyddsinstitutet, SMI, är en statlig expertmyndighet som tillsammans med Socialstyrelsen och regionala myndigheter har till uppgift att skydda Sveriges befolkning från smittsamma sjukdomar.

SMI informerar om och följer förekomsten av dessa sjukdomar tillsammans med smittskyddsläkare, praktiserande läkare och mikrobiologiska laboratorier. SMI samverkar också med internationella organisationer och övervakningssystem och har därmed en överblick över smittskyddet utanför Sveriges gränser.

På SMI:s internetadress: www.smittskyddsinstitutet.se kan du läsa mer om SMI:s verksamhet och om smittosamma sjukdomar.



Publiceringsdatum: 2012-11-16