Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

Läkemedel och hälsa

Barnvacciner, resevacciner och malariaprofylax

För detta avsnitt ansvarar Lars Lindqvist, Stockholm och Rose-Marie Carlsson, Göteborg.

Många sjukdomar kan förebyggas genom vaccination. Ett vaccin innehåller vanligtvis små doser försvagat eller avdödat smittämne. När detta tillförs kroppen bildas antikroppar mot smittämnet och det är bland annat dessa antikroppar som utgör skyddet mot sjukdomen. Oftast behöver man ge ett vaccin flera gånger för att uppnå fullgott skydd.


Barnvaccinationsprogrammet

Framgångsrika vaccinationsprogram mot ett antal infektionssjukdomar genomförs rutinmässigt i de flesta länder och är en av anledningarna till att barnadödligheten gått ner i stora delar av världen.

Fördelarna med vaccination är mycket stora, eftersom de sjukdomar vi vaccinerar mot har allvarliga komplikationer i mycket högre frekvens än vaccinationerna. Hjärninflammation i samband med mässling som kan ge bestående och är 1000 gånger vanligare vid mässling än efter vaccination.

En del sjukdomar som förr var barnsjukdomar har praktiskt taget försvunnit från alla i-länder, t.ex. difteri, stelkramp och polio. Kikhosta finns visserligen fortfarande både hos oss och i andra länder som vaccinerar. Dock i kraftigt reducerad omfattning jämfört med den period i Sverige då vi gjorde uppehåll med allmän vaccination mot kikhosta.

Svenska barn vaccineras också mot mässling, påssjuka, röda hund och bakterien Hib (Haemophilus influenzae typ b), sjukdomar som har blivit sällsynta, men kan när de inträffar ge upphov till sjukdom, handikapp och någon gång dödsfall hos ovaccinerade. Barnen vaccineras från år 2009 också mot sjukdom orsakad av pneumokocker, som liksom Hib kan orsaka hjärnhinneinflammation, blodförgiftning, allvarlig lunginflammation eller andra svårare sjukdomstillstånd. Skolflickor rekommenderas från år 2010 vaccination mot vissa typer av viruset HPV (humant papillomvirus), som kan orsaka livmoderhalscancer.

De flesta vacciner ges som en injektion i en muskel. Några få vacciner är drickbara. Nästan alla vacciner kan ge upphov till rodnad, svullnad och ömhet på vaccinationsstället. Kortvarig feber under några timmar till några dygn förekommer relativt ofta, medan allvarliga biverkningar är mycket ovanliga.

Det svenska vaccinationsprogrammet börjar på barnavårdscentralen vid cirka 3 månaders ålder och avslutas i skolan. Det är viktigt att så många barn som möjligt följer det allmänna vaccinationsprogrammet, för att vi även i fortsättningen ska kunna begränsa förekomsten av dessa annars vanliga sjukdomar i Sverige.


På barnavårdscentralen

  • 3 månaders ålder. Första vaccinationen mot difteri, stelkramp, kikhosta, polio och Hib (Haemophilus influenzae typ b) och mot pneumokocker. Pneumokockvaccinet ges ensamt och de övriga vaccinerna ges tillsammans i en spruta. Det svider något och kan göra ont en kort stund. En liten bula kan uppstå och kvarstå några timmar eller dagar. En snabbt övergående feberreaktion kan också ses.

  • 5 månaders ålder. Andra vaccinationen mot difteri, stelkramp, kikhosta, polio, Hib och mot pneumokocker. Pneumokockvaccinet ges ensamt och de övriga vaccinerna ges enligt ovan tillsammans i en spruta.

  • 12 månaders ålder. Tredje vaccinationen mot difteri, stelkramp, kikhosta, polio, Hib och mot pneumokocker. Pneumokockvaccinet ges ensamt och de övriga vaccinerna ges enligt ovan tillsammans i en spruta.

  • 18 månaders ålder. Första vaccinationen mot mässling, påssjuka och röda hund. De tre vaccinerna ges tillsammans i en spruta (MPR-vaccin). Själva injektionen kan ge en kort brännande känsla. Mässlingsdelen kan ge en lindrig ”vaccinationsmässling” 1–2 veckor efter injektionen med kortvarig feber och ibland ett snabbt övergående utslag..

  • 5-6 års ålder. Fjärde vaccinationen mot polio (barn födda t.o.m. 2001) alternativt mot difteri-stelkramp-kikhosta-polio (barn födda från 2002). Denna vaccination ges oftast vid sista besöket på barnavårdscentralen innan barnet börjar skolan.

I skolan

  • Årskurs 1-2 Andra vaccinationen mot mässling, påssjuka och röda hund*. Avsikten är bland annat att förlänga skyddet och hindra att dessa sjukdomar uppträder i vuxen ålder.

  • Årskurs 4 Femte vaccinationen mot difteri, stelkramp och kikhosta. Skyddet mot båda sjukdomarna blir nu mycket gott och långvarigt.

  • Årskurs 5-6 Tre vaccinationer mot humant papillomvirus (HPV) som orsakar livmoderhalscancer. Den andra dosen ges 1-2 månader efter den första och den tredje dosen ska ges 4-5 månader efter dos två.


    * Barn födda t.o.m. 2001 följer ett tidigare vaccinationsprogram där andra vaccinationen mot mässling, påssjuka och röda hund istället ges i årskurs 6.


Skyddet mot polio

I många andra länder ger man en annan sorts poliovaccin som droppar i munnen. I tropiska länder kan kylförvaringen vara bristfällig, vilket kan minska effekten av vaccinet. Barn från dessa länder brukar därför få hela vårt poliovaccinationsprogram. Barn som i ett land med god västerländsk standard har fått poliovaccin genom munnen brukar för säkerhets skull få en injektion av det poliovaccin som används här i Sverige.


Vaccinationer inför utlandsresan


Det är viktigt att alla som reser utomlands, särskilt utanför Europa, ser över sitt vaccinationsskydd tillsammans med kunnig sjuksköterska eller läkare några månader före avresan och kompletterar med de vaccinationer som behövs.

Alla vaccinationsprogram måste vara individuella med hänsyn till resans mål, längd och karaktär. Oberoende av resmål bör dock alla resenärer vara skyddade mot polio, stelkramp och difteri samt mot mässling, påssjuka och röda hund. Vaccination mot dessa sjukdomar ingår i grundskyddet som alla svenska barn får på barnavårdscentralen och i skolan enligt ovan, men man kan i vuxen ålder behöva ytterligare vaccinationer mot t ex polio, difteri, stelkramp och kikhosta, samt om man är född före 1981 även MPR-vaccination. För vissa barn ingår även vaccination mot tuberkulos och rotavirus i grundskyddet, men kan i vissa fall bli aktuellt för ovaccinerade i samband med resa.


Allmänna riktlinjer för vaccination vid resa

Resmål

Aktuella vaccinationer och annat skydd

Norra Medelhavsområdet, Medelhavsöarna, Kanarieöarna, Madeira

Grundskydd (se ovan).*

Östeuropa, Nordafrika och Mellanöstern inklusive Turkiet

Grundskydd.*

Skydd mot epidemisk gulsot (hepatit A-vaccination).

Malariatabletter till malariaområden.

Kolera- hepatit B och tyfoidvaccin i vissa fall.**

Övriga Afrika, Syd- och Mellanamerika

Grundskydd.*

Skydd mot epidemisk gulsot (hepatit A-vaccination).

Gula febernvaccin i vissa fall (se nedan).

Malariatabletter till malariaområden.

Kolera-hepatit B och tyfoidvaccin i vissa fall.**

Indien, Pakistan, Nepal, Bangladesh, Sydostasien, Fjärran Östern

Grundskydd.*

Skydd mot epidemisk gulsot (hepatit A-vaccination).

Malariatabletter till malariaområden.

Kolera- hepatit B och tyfoidvaccin i vissa fall.**

Japansk encefalitvaccin i vissa fall.**

* För vissa resenärer rekommenderas även ett förstärkt grundskydd med vaccination mot tuberkulos

** Vaccination mot kolera, hepatit B och tyfoid rekommenderas vid längre tids vistelse, till vissa särskilda utsatta resenärer eller vid pågående epidemi i förekommande fall.


Grundskydd

Det som i tabellen ovan benämns ”grundskydd” avser ett vaccinationsprogram som ger skydd mot följande sjukdomar: difteri, stelkramp, kikhosta, mässling, påssjuka, röda hund och polio.

Äldre barn och vuxna som inte vaccinerats mot tuberkulos kan dessutom behöva vaccineras i vissa fall vid resa. Samma gäller små barn inte vaccinerade mot rotavirus vid resa till tropiska och subtropiska områden.


Difteri och stelkramp

Difteri orsakas av ett gift från difteribakterien, som finns i den sjukes svalg och sprids med salivdroppar. Bakterien kan också infektera sår. Både svalgdifteri och sårdifteri är relativt vanliga sjukdomar i vissa utvecklingsländer. Vaccination ger ett mycket gott skydd mot sjukdomen.

Stelkramp orsakas av ett gift från stelkrampsbakterien, en bakterie som är vanligt förekommande i jord och gödsel, i munhålan hos djur, som kan infektera ett sår. Sjukdomen kan ge upphov till livshotande kramper. Vaccinationen ger ett mycket gott skydd. Risken för stelkramp är lika stor i Sverige som vid resa utomlands men i möjligheten för ett bra omhändertagande i en risksituation för en ovaccinerad kan vara sämre i många länder.

Personer födda före 2002 som erhållit 4 doser i barn- och skolåren rekommenderas därefter påfyllnadsdos med stelkramp och difteri vart 20:e år. Barn födda 2002 eller senare har i det nya vaccinationsprogrammet för barn- och ungdomar erhållit 5 doser upp till skolåren och skall därefter erhålla påfyllnadsdos av stelkramp och difteri vart 20:e år.

Man kan istället för att ge påfyllnadsdos med enbart stelkramp och difteri ge stelkramp, difteri och kikhosta även i vuxen ålder för att förbättra skyddet mot kikhosta. Detta är särskilt angeläget till vuxna i barnafödande ålder för att undvika smitta det nyfödda barnet med kikhosta. I dessa särskilt angelägna fall att erhålla förstärkt skydd mot kikhosta kan intervallet till föregående dos av stelkramp och difteri förkortas från rekommenderade 20 år till 10 år.

Vaccination mot kikhosta ingår i flera olika kombinationsvacciner där även stelkramp och difteri ingår. Då skyddet mot kikhosta är kortvarigare än för stelkramp och difteri finns det ofta skäl att välja ett kombinationsvaccin där kikhosta ingår. Även om man haft naturlig kikhosta som barn finns det risk att återinsjukna som vuxen varför vaccination mot kikhosta bör övervägas även om man tidigare haft kikhosta.


Mässling, påssjuka och röda hund

Vaccination mot mässling, påssjuka och röda hund sker med ett kombinationsvaccin på BVC vid 18 månaders ålder och i skolan. Efter två vaccinationer har man ett livslångt skydd mot dessa sjukdomar.

Ovaccinerade svenska barn (och vuxna som inte haft dessa sjukdomar) löper betydande risk att smittas vid resor till länder där med sämre vaccinationstäckning än i Sverige. Detta gäller till exempel flertalet utvecklingsländer, men också i europeiska länder med större eller mindre utbrott av mässling. Även röda hund förekommer i en del europeiska länder och många länder utanför Europa. En ovaccinerad gravid kvinna bör inte resa till något land där röda hund finns kvar, eftersom en infektion under graviditet kan medföra svår fosterskada.


Polio

Alla utlandsresenärer bör vara vaccinerade mot polio. Barnförlamning, som sjukdomen också kallas, är en virussjukdom som sprids genom infekterat vatten och infekterade livsmedel. Sjukdomen kan leda till bestående förlamningar. Svenska barn vaccineras med fyra injektioner poliovaccin och får därmed ett mycket gott och sannolikt livslångt skydd.

Vid resa i vuxen ålder till de få länder där polio fortfarande förekommer ges för säkerhets skull en femte dos. Barn kan poliovaccineras i barnvaccinationsprogrammet från två månaders ålder men alla barn som reser utomlands bör ha fått minst två doser poliovaccin före avresan oavsett ålder om resa till områden där polio fortfarande förekommer. På grund av nyligen inträffade fall av polio i några länder har vissa länder infört krav på intyg om aktuell poliovaccination.


Tuberkulos


Tuberkulos angriper främst lungorna och är en av de mest spridda sjukdomarna i världen, särskilt i många utvecklingsländer. De drabbade är ofta barn och yngre vuxna. Tuberkelbakterien finns i luftvägarna hos de som är smittsamma.

I Sverige vaccinerar man (sedan 1975) inte rutinmässigt mot tuberkulos eftersom det är låg risk för att smittas inom landet, men barn som bedöms ha en ökad risk rekommenderas fortfarande vaccination. Det gäller barn med familjeursprung från land med högre risk för tuberkulossmitta eller när resa planeras till sådant område, samt till barn när det finns tuberkulos hos nära anhörig.

Om vaccination ska ske, så måste det hos barn över 6 månader föregås av ett så kallat tuberkulintest/PPD-test då de som är positiva i detta test inte bör vaccineras..

Tuberkulos har under senare år ökat genom att personer med HIV/aids har en ökad risk att smittas men även att sprida smitta. Inom länderna i det forna Sovjetunionen har tuberkulos ökat kraftigt de senaste åren. I många länder har det också uppstått bakteriestammar som är resistenta (motståndskraftiga) mot tuberkulosläkemedel vilket kan öka anledningen att vaccinera vissa resenärer mot tuberkulos

Resenärer som inte har skydd mot tuberkulos rekommenderas vaccination i vissa fall. Detta gäller personer som under längre tid kommer att leva i nära kontakt med inhemsk befolkning i länder med ökad risk för tuberkulossmitta, arbete inom utsatta miljöer såsom sjukvård, flyktingläger och fängelser.

Till länder med ökad risk för tuberkulos räknas flertalet utvecklingsländer, men också i länder i forna Sovjetunionen och Östeuropa.

Rotavirus

Barn som under sina första tre levnadsår ska bo i utvecklingsländer rekommenderas vaccination mot rotavirus på grund av de ofta bristande resurserna att vårda barn med allvarlig diarrésjukdom. Ett problem är detta behov av vaccinering ofta uppmärksammas för sent inför resan då vaccinationen måste påbörjas senast levnadsvecka 20 respektive 24 (beroende på vilket vaccin som ges).

Vacciner för vissa resenärer

Vaccination mot epidemisk gulsot (hepatit A) rekommenderas vid de flesta resor utanför Europa och norra Medelhavet. För personer som ska vistas längre tid eller leva under enkla förhållanden, rekommenderas ofta ett utökat skydd med vissa vacciner, t ex tuberkulos eller inokulationsgulsot (hepatit B). Vid resor till vissa länder i Afrika, Sydamerika och Asien krävs ofta ett extra vaccinationsskydd, t ex mot gula febern, japansk encefalit, kolera, tyfoid, epidemisk hjärnhinneinflammation eller rabies. Rådgör med vaccinatören om detta.


Epidemisk gulsot (hepatit A)

Epidemisk gulsot (hepatit A) är en virussjukdom som angriper levern. Smittan överförs genom kontakt med smittad person eller via förorenat vatten eller livsmedel. Sjukdomen är vanlig i de flesta länder utanför Europa och USA. Årligen rapporteras 200 fall i Sverige, de flesta är smittade utomlands.

Skydd mot gulsot behövs vanligtvis inte vid turistresa till länderna i norra Medelhavsområdet, till exempel Spanien, Italien och Grekland, och inte heller till Medelhavsöarna, Kanarieöarna eller Madeira. Risken för en svensk att smittas av hepatit A i dessa områden är mindre än 1 på 50 000. Vid vistelse mer än 3-4 veckor i vissa länder i Östeuropa, Israel, Singapore och Hongkong rekommenderas vaccination.

Alla resenärer oberoende av resans längd bör vaccineras vid resa till vissa länder i Europa (Albanien, Bulgarien, Rumänien, f.d. Jugoslavien utom Slovenien, f.d. Sovjetunionen, övriga delar av Asien, Afrika, Syd- och Mellanamerika).

Det finns flera vaccin mot hepatit A som ger ett mångårigt skydd. En andra dos rekommenderas inför ny resa och tidigast 6-12 månader efter första dosen. Därefter uppnås ett mycket långvarigt, troligen livslångt skydd. Även småbarn från 6 månaders ålder bör vaccineras då de annars kan sprida smitta efter hemkomsten, t.ex. på dagis.

Gammaglobulin ger också ett kortvarigt skydd mot hepatit A (cirka 2 månader) men hepatit A-vaccinet är, förutom till personer med nedsatt immunförsvar som inte får skydd av vaccinet, alltid att föredra på grund av bättre skyddseffekt.

Inokulationsgulsot (hepatit B)

Hepatit B-virus finns i smittsamma människors blod och kan överföras till exempel genom samlag, blodtransfusioner, delade orena sprutor. Risken för hepatit B smitta är avsevärt större i Sydostasien, Afrika och Sydamerika och även större i Syd- och Östeuropa, än i Sverige.

Vaccination (tre injektioner) till vuxna ger gott skydd mot hepatit B och rekommenderas personer, som kommer att vistas under längre tid i länder med ökad risk för smitta. Vissa yrken såsom till exempel sjukvårdspersonal, som ska arbeta utomlands, samt personer som kommer att ha sexuella kontakter i högriskländer, till exempel i Asien och Afrika, har en ökad risk. Man måste dock komma ihåg att använda kondom, vaccinationen skyddar ju inte mot t.ex. HIV. Barn som skall vistas under längre tid i högriskområden i både Afrika, Asien och Syd- och Mellanamerika är en viktig målgrupp för vaccination. Ungdomar i åldern 11-15 år kan vaccineras med 2 doser med 6 månaders intervall om vaccin med den högre vaccinstyrkan används. Om skydd mot både hepatit A och B önskas finns kombinationsvaccin.


TBE

Fästingburen encefalit eller hjärninflammation är en sjukdom som kan drabba såväl djur som människa. Sjukdomen kallas också TBE efter det engelska namnet Tick Borne Encephalitis. Den orsakas av ett virus, som angriper hjärnan. Sjukdomen är vanlig i Central- och Östeuropa, till exempel i Österrike, Tjeckien, Slovakien och de baltiska länderna.

TBE förekommer även här hemma bland annat längs ostkusten, i östra delarna av Mälardalens, Upplands och Södermanlands skärgårdar, och på flera håll i södra Sverige inklusive Västra Götaland. I Sverige insjuknar drygt 200 personer årligen och sjukdomen har trots ökad vaccination mot TBE ökar i vårt land den senaste 10-årsperioden.

Inför vistelse i de nämnda riskområdena under fästingsäsongen kan vaccination övervägas, i första hand för fastboende och sommarboende eller vid längre tids vistelse. Barn under tre år vanligen, men inte alltid, en lindrigare TBE-infektion men barn ner till 1 års ålder kan rekommenderas vaccination i riskområden.

Vaccinet ges med 2 doser med någon eller några månaders intervall, lämpligen tidigt under våren. En tredje dos ges i god tid inför kommande fästingsäsong varefter ny dos efter 3 och sedan 5 år rekommenderas. Personer 60 år eller äldre som svarar sämre på vaccinet rekommenderas vaccination med tätare intervall. Rådgör i förekommande fall med din läkare eller vårdcentral om det finns behov för vaccination.


Speciella vacciner vid resa utanför Europa

Vid resor till vissa länder i Afrika, Sydamerika och Asien krävs ofta ett extra vaccinationsskydd. Detta gäller särskilt vid långa vistelser och vid resor utanför de vanliga turistorterna.


Gula febern

Gula febern är en allvarlig virussjukdom som sprids med myggor. Sjukdomen förekommer endast i vissa områden i centrala Afrika och i norra Sydamerika. Vaccination ger ett skydd under minst 10 år, varefter en ny vaccination behöver ges om fortsatt risk. Många länder kräver intyg på vaccination mot gula febern vid inresa. Vi resa mellan länder i Afrika och Sydamerika krävs också ofta intyg på vaccination mot gula febern.


Riskområden

Inom markerat område kring ekvatorn i Afrika och Sydamerika finns risk för smitta av gula febern (rött=hög risk, gult=låg risk).


Japansk encefalit

Myggburen hjärninflammation, Japansk encefalit, orsakas av ett virus, som sprids med myggor och angriper människans hjärna. Sjukdomen finns i en rad länder i Sydostasien och Fjärran Östern: Bangladesh, Filippinerna, Indien, Indonesien, Kambodja, Kina, Korea, Laos, Malaysia, Myanmar (Burma), Nepal, Sri Lanka, Thailand och Vietnam. Risken för en svensk charterturist till vanliga resmål att smittas är dock relativt liten. Vid längre tids vistelse (vanligen minst 4 veckor) på landsbygd, där smittan är vanligast, rekommenderas vaccination. Vaccination rekommenderas också vid resa till områden med pågående epidemi.

Kolera

Kolera orsakas av en bakterie som huvudsakligen sprids genom infekterat vatten. Bakterien finns i den sjukes tarm och utsöndras med avföringen. Sjukdomen yttrar sig som svåra diarréer med stora vätskeförluster.

Kolera drabbar främst de fattigaste i ett utvecklingslands befolkning, vilka lever under dåliga sanitära förhållanden. Risken för att en svensk resenär ska insjukna i kolera är ytterst liten.

Vaccination rekommenderas vid pågående epidemi och vid längre tids vistelse (flera månader) i koleraområden i Afrika, Asien samt Central- och Sydamerika. Vaccinet tas normalt som dryck.

Tyfoid

Tyfoid orsakas av en tarmbakterie och sjukdomen yttrar sig som feber, magbesvär samt kraftig allmänpåverkan. Sjukdomen finns över hela världen men är vanligare i u-länder. De få fall som rapporteras i Sverige har flertalet blivit smittade utomlands.

Det finns idag tyfoidvaccin såväl i injektionsform som i kapslar som sväljs.

Vaccination mot tyfoidfeber rekommenderas för resenärer som kommer att vistas längre tid (vanligen mer än 4 veckor) under mer primitiva förhållanden i utvecklingsländer.

Epidemisk hjärnhinneinflammation

Meningokocksjukdom eller epidemisk hjärnhinneinflammation, orsakas av en bakterie som orsakar hjärnhinneinflammation och blodförgiftning. Bakterien finns i svalget hos smittade personer och sjukdomen förekommer i alla länder, men är vanligare i utvecklingsländer. Alla åldrar kan drabbas men vanligen drabbas barn och ungdomar. Sjukdomen uppträder ibland i epidemier ofta i det så kallade ”meningitbältet” söder om Saharaöknen och i Saudiarabien under pilgrimsresor.

Vaccination rekommenderas för resenärer till områden med pågående epidemi och för barn och ungdomar, som kommer att vistas längre tid i länder med ökad risk för smitta. Vid pilgrimsresa till Saudiarabien krävs intyg på vaccination som inte är äldre än 3 år. Arbete med sjukvård i länder framförallt i det så kallade ”meningitbältet” i Afrika motiverar också vaccination. Barn och ungdomar som ska bosätta sig/stationeras eller studera i många länder i Europa, USA och Kanada som allmän vaccinerar sina barn och ungdomar mot meningokocksjukdom bör också vaccineras.


Rabies

Rabies är en sjukdom hos djur, som också kan drabba människor. Den orsakas av ett virus, som överförs genom saliv från rabiessjuka djur. Virus angriper människans hjärna och leder till döden. Inte bara hundar utan alla varmblodiga djur, alltså även tamboskap, katter, apor med flera djur kan vara smittade med rabies. Fladdermusbett utgör också en risk för rabiessmitta. Det är därför en god regel att undvika närkontakt med alla okända djur vid utlandsresa.

Smittan finns i Östeuropa, men mycket ovanlig i övriga Europa. I Afrika, Asien och Nord- och Sydamerika är sjukdomen tämligen allmän. Sverige har inte haft något inhemskt rabiesfall sedan 1860-talet men insmugglade hundar utgör en risk för införsel av rabies i vårt land och risk för rabiessmitta vid fladdermusbett i Sverige kan inte uteslutas

Vaccin mot rabies given direkt efter det att man blivit biten eller slickad på slemhinnor ger skydd mot rabies. Utöver vaccin ges i denna situation även särskilt immunglobulin mot rabies om skadan efter bettet penetrerat genom huden (blöder). Man skall omgående söka sjukvård där man befinner sig om man blir djurbiten och inte vänta till det man kommit hem. Det är därför oftast inte nödvändigt att rabiesvaccinera sig före avresan, men rådgör med din läkare. Främst rekommenderas rabiesvaccination före avresa för vissa yrkesgrupper till exempel personer som arbetar med djur eller som ska arbeta i avsides belägna områden i utvecklingsländer samt till sjukvårdspersonal i länder där rabies är vanligt.

Vaccination före resan rekommenderas också till barn som ska vistas längre tid i sådana länder och som kan förutses komma i kontakt med djur, till exempel kringströvande hundar. Rabiesvaccination före resan måste påbörjas en månad innan avresa.


Expertrådgivning om vaccinationer

Om du avser att bosätta dig eller vistas längre tid i ett utvecklingsland behöver du mer avancerad rådgivning. Den kan du få till exempel vid vaccinationsmottagning vid infektionsklinik eller på andra vaccinationsmottagningar som har vana att handlägga resenärer som har behov av sådan rådgivning.

Reseråd kan också fås via www.1177.se ”reseråd och vaccinationer”, eller via www.smittskyddsinstitutet.se som också har länkar till andra källor som erbjuder reserådgivning.


Skydd mot malaria


Malaria är en utbredd sjukdom i tropiska och subtropiska områden. Vissa områden i tropikerna kan dock vara fria från malaria, till exempel stora städer eller höga bergstrakter. Sjukdomen kännetecknas av bland annat återkommande febertoppar, frossa och muskelvärk. Även andra symtom som till exempel huvudvärk och diarré kan förekomma. I Sverige rapporteras årligen cirka 100 fall av malaria hos resenärer, varav omkring 20 fall av den allvarliga malariatypen som malariaprofylax vid resan kan förhindra. Flertalet som insjuknat har smittats i Afrika.

Malaria sprids via bett av myggor som smittas när de suger blod från malariasjuka människor. När myggorna sticker en annan människa smittas denna i sin tur. Malariamyggor är huvudsakligen aktiva under dygnets mörkare del, från skymning till gryning. Under dagtid är risken mindre att bli biten av malariamyggor, men när det skymmer måste man skydda sig.


Här är några råd för tropikresenären:

  • Använd gärna långbyxor och långa sockor kvällstid. Kavla ner ärmarna på skjortan på kvällen.

  • Smörj in bar hud och för myggan lättåtkomliga kroppsdelar med myggmedel.

  • Om du inte har tillgång till rum med luftkonditionering och myggtäta fönster bör du sova under impregnerat myggnät, som kan köpas här hemma.


Riskområden

Främst inom markerat område finns risk för smitta av malaria, men diskutera alltid behovet av malariaprofylax med din läkare.


Malariaprofylax

Om du tar malariaprofylax och inte glömmer att ta tabletterna så erbjuder det ett mycket gott skydd mot malaria, även om ingen malariaprofylax erbjuder ett helt hundraprocentigt skydd. Om du insjuknar med feber, diarréer eller influensaliknande symtom under eller efter resan kan det vara malaria. Flertalet som insjuknar i allvarlig malaria gör det inom tre månader efter utresa från malariaområdet. Tala alltid om för den läkare du söker att du har vistats i malariaområde. Med undantag från Centralamerika, Mexiko och Karibien där klorokin fortfarande kan användas som malariaprofylax, rekommenderas till övriga resenärer vanligen Lariam, Malarone eller doxycyklin som malariaprofylax på grund av utbredd resistens mot klorokin. Någon enstaka gång kan malariatabletter för självbehandling vid misstänkt malaria vara ett alternativ till sedvanlig malariaprofylax.

Afrika: De flesta malariafallen hos hemvändande svenskar förekommer bland dem som besökt Afrika söder om Sahara. Som regel rekommenderas malariaprofylax till flertalat resenärer frånsett till Nordafrika och delar av södra Sydafrika. Seychellerna är malariafritt och risken så låg på Mauritius att profylax inte rekommenderas.

I vissa begränsade delar av Mellanöstern och på den Indiska subkontinenten rekommenderas malariaprofylax och endast vid övernattningar under mer än någon eller ett par vecka på landsbygden. I övrigt bedöms skydd myggnät och myggstift räcka.

Vid resa i Ostasien och Oceanien bör malariaprofylax tas av resenärer till vissa lantliga delar av Vietnam, Thailand Burma, Laos, Kambodja, Filippinerna, Malaysiska Borneo och Indonesien. Turistområden i Thailand där flertalet turister vistas är malariafria. På Östtimor, Papua Nya Guinea, Salomonöarna och Vanatu är risken för allvarlig malaria stor och malariaprofylax nödvändigt.

I Syd- och Centralamerika är risken att smittas betydligt lägre än i Afrika. Vissa resenärer till Amazonasområdet och till landsbygden i mellersta och norra delarna av Sydamerika, Centralamerika, Dominikanska Republiken och Haiti kan behöva läkemedelsprofylax om vistelse mer än en vecka.

Observera angående malariaprofylax

  • Ta lämpligen de första tabletterna någon eller några veckor före avresan för att se om du tål läkemedlet.

  • Du måste ta tabletterna under hela vistelsen i malariaområde. Tabletterna ska tas regelbundet.

  • Du måste fortsätta ta tabletterna i fyra veckor efter utresan från malariaområde (för Malarone räcker en vecka).

  • Är du gravid och reser till malariaområde, måste du sköta din malariaprofylax noga. Klorokinfosfattabletter är inte fosterskadande. Malariasjukdomen kan däremot vara det! Den som är gravid bör därför noga överväga om man inte kan avstå från att resa till ett malariaområde under graviditeten.

Ingen malariaprofylax ger ett helt säkert skydd. Om du insjuknar med feber, diarréer eller influensaliknande symtom under eller efter resan kan det vara malaria. Tala om för den läkare du söker att du har vistats i malariaområde.

Alla malariatabletter är receptbelagda. Tänk på att det finns många olika varianter av malariaprofylax. Om dina vänner har fått andra råd än du så behöver det inte innebära att någondera fått ett felaktigt råd.


Malaria har funnits i Sverige

Malaria har även funnits och kunnats spridas i Sverige. Men sjukdomen försvann av sig själv på 1930-talet. Till detta bidrog sådana insatser inom jordbruket som minskade kläcknings­möjligheter för malariamyggan. Särskilt utdikning av våtmarker och torrläggning av myrar hade stor betydelse. Förbättrade bostäder på landsbygden bidrog säkert också, liksom en förbättrad djurhållning. Därtill kom en bättre tillgänglighet till läkemedel, vilket minskade antalet smittsamma och därigenom också riskerna för smittspridning.


Folkhälsomyndigheten

Folkhälsomyndigheten är en statlig expertmyndighet som tillsammans med Socialstyrelsen och regionala myndigheter har till uppgift att skydda Sveriges befolkning från smittsamma sjukdomar.

De informerar om och följer förekomsten av dessa sjukdomar tillsammans med smittskyddsläkare, praktiserande läkare och mikrobiologiska laboratorier. Folkhälsomyndigheten samverkar också med internationella organisationer och övervakningssystem för satt få en överblick över smittskyddet utanför Sveriges gränser.

Du kan läsa mera om vaccination, reseråd och smittsamma sjukdomar på www.folkhalsomyndigheten.se. Reseråd och vaccinrekommendationer kan också fås via www.1177.se ”reseråd och vaccinationer”.



Publiceringsdatum: 2015-06-22