FASS för förskrivare

FASS om djurläkemedel

• 
• 
• 

NYHETER FRAMTIDENS LÄKEMEDEL

• Bipacksedel
• Patient-FASS
• Produktresumé
• FASS
• Förpackningsinfo

Texten nedan gäller för:
Xanor® tablett 0,25 mg, 0,5 mg, 1 mg och 2 mg

Texten är baserad på produktresumé: 2009-03-24.

 

Indikationer

Paniksyndrom, med eller utan agorafobi. Ångesttillstånd av olika svårighetsgrad även i samband med depression. Oro, rastlöshet och spänning, med eller utan psykosomatiska reaktioner.

Som adjuvans i initial depressionsbehandling vid förekomst av ångest.

Kontraindikationer

Överkänslighet mot alprazolam, andra bensodiazepiner eller mot något hjälpämne.

Sömnapné, Myastenia gravis, Svårt nedsatt respiratorisk funktion, Svårt nedsatt leverfunktion.

Akut förgiftning orsakad av alkohol eller andra CNS-aktiva medel.

Dosering

Man bör komma överens med patienten om behandlingens längd samt uppmärksamma patienten på de initiala biverkningarna.

Läkemedelsbehandling av ångest skall alltid vara ett adjuvans. Vid paniksyndrom kan dock farmakologisk terapi vara den primära behandlingen.

Behandlingen skall i möjligaste mån inledas, uppföljas och avslutas av en och samma läkare.

Hos äldre kan förvirringstillstånd uppträda vid för hög dosering.

Dosen skall minskas gradvis för att undvika utsättningsfenomen. Nedtrappningen bör göras med 0,5 mg per vecka eller i vissa fall ännu långsammare.

Vid abrupt utsättande av bensodiazepiner kan det uppträda parestesier, perceptoriska förändringar och depersonalisation under en eller ett par veckor.

Vid abrupt utsättande av bensodiazepiner har även abstinenssymtom i form av lättare dysfori och insomnia rapporterats, liksom mag- och muskelkramp, kräkningar, svettningar och tremor. I några fall har även krampanfall rapporterats.

Paniksyndrom: Initialt ges 0,5-1 mg vid sänggåendet. Dosen individualiseras med en höjning som inte överstiger 1 mg var 3-4 dag. Som underhållsdos kan ges upp till 6 mg per dag i 3-4 delade doser. Till äldre och känsliga patienter ges högst 4,5 mg per dag i delade doser.

Ångest: Initialt ges 0,25-0,5 mg tre gånger dagligen, som individualiseras. Som underhållsdos ges 0,5-3 mg dagligen i delade doser. Till äldre och känsliga patienter ges initialt 0,25 mg 2-3 gånger dagligen. Doseringen kan gradvis ökas vid behov.

Vid ångest och agitation i samband med depression ges upp till 3 mg dagligen i delade doser.

Varningar och försiktighet

Tolerans: Den sederande effekten kan avta efter flera veckors upprepad användning.

Beroende: Kronisk användning av bensodiazepiner kan leda till utveckling av fysiskt och psykiskt beroende. Beroenderisken ökar allteftersom dosen och behandlingstiden ökar. Det finns också en ökad risk hos patienter som varit alkohol- eller läkemedelsmissbrukare. Om det förekommer ett fysiskt beroende åtföljs behandlingsavbrott av abstinenssymptom. Dessa kan bestå av huvudvärk och muskelsmärta, svår oro och spänning, sömnsvårigheter, rastlöshet, förvirring och irritation. I allvarliga fall kan följande symptom uppträda: Overklighetskänsla, domningar och stickningar i extremiteterna, överkänslighet mot ljus, ljud och beröring, hallucinationer och epileptiska anfall. Abstinenssymptomen kan uppträda flera dagar efter avslutad behandling.

Reboundfenomen såsom oro och spänning: Ett övergående syndrom där de symptom som föranledde behandling med bensodiazepiner återkommer i förstärkt form kan inträffa vid utsättande av behandling med alprazolam. Syndromet kan åtföljas av humörsvängningar, sömnlöshet och rastlöshet. Risken för utsättningsreaktioner/återfallssymptom är större efter snabb dosreduktion eller abrupt utsättning av behandlingen. Därför rekommenderas att dosen reduceras gradvis (nedtrappning).

För att i största möjliga mån undvika känslan av obehag för patienten är det viktigt att upplysa patienten om förekomsten av återfallssymptom vid avslutande av behandlingen. Vid abrupt utsättning av bensodiazepiner kan det uppträda parestesier, perceptoriska förändringar och overklighetskänsla under en eller flera veckor. I några fall har krampanfall rapporterats.

Amnesi: I likhet med andra bensodiazepiner kan alprazolam orsaka anterograd amnesi. Detta uppträder vanligtvis flera timmar efter att läkemedlet tagits.

Psykiatriska och ”paradoxala” reaktioner: Under behandling med bensodiazepiner kan psykiatriska och ”paradoxala” reaktioner uppträda, speciellt hos äldre patienter. Om reaktioner som rastlöshet, agitation, irritation, raseriutbrott, mardrömmar, svåra insomningsproblem, hallucinationer, psykoser, olämpligt beteende, delirium och andra onormala beteendemönster uppträder, bör behandlingen avslutas.

Särskild försiktighet bör iakttas vid förskrivning av bensodiazepiner till patienter med borderline och antisocial personlighetsstörning.

Specifika patientgrupper: Säkerhet och effekt har inte fastställts hos patienter under 18 år.

Äldre patienter bör helst behandlas med en lägre dos än normalt (se avsnitt Dosering).

Eftersom det finns risk för respiratorisk depression, bör en lägre dos användas till patienter med kronisk respiratorisk insufficiens.

Bensodiazepiner ska inte ges till patienter med svårt nedsatt leverfunktion eftersom bensodiazepiner kan främja utveckling av encefalopati.

Bensodiazepiner bör inte användas som primär behandling av psykoser.

Bensodiazepiner är inte lämpliga som primär behandling av svår depression och ska inte användas som enda behandling av ångest som är förknippat med svår depression, eftersom suicidrisk finns hos sådana patienter. Försiktighet bör iakttas vid administrering till svårt deprimerade och suicidala patienter.

Bensodiazepiner ska också användas med yttersta försiktighet till patienter med tidigare alkohol- eller läkemedelsmissbruk.

Xanor innehåller laktosmonohydrat. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte ta detta läkemedel; galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Generellt bör försiktighet iakttas vid behandling av patienter med nedsatt njurfunktion eller nedsatt allmäntillstånd.

Försiktighet bör även iakttas vid samtidig behandling med andra psykofarmaka och vid intag av alkohol. Samtidig behandling med dextropropoxifen bör undvikas pga risken för andningsdepression.

Paniksyndrom har förknippats med primär och sekundär depression och även med förhöjd suicidrisk hos obehandlade patienter. Detta bör beaktas vid behandlingen.

Interaktioner  (Läs mer om interaktioner)

Farmakodynamiska interaktioner

Psykofarmaka: Försiktighet bör iakttas vid samtidig behandling med andra psykofarmaka.

En förstärkt CNS-depressiv effekt kan uppträda vid samtidigt intag av psykofarmaka såsom antipsykotika (neuroleptika), hypnotika, sedativa, antidepressiva, narkotiska analgetika, antiepileptika, anestetika och sedativa antihistaminer. Tas tabletterna i kombination med narkotiska analgetika kan också en förhöjd eufori uppträda som kan leda till ökat beroende.

Alkohol: Samtidigt intag med alkohol rekommenderas inte. Kombination med alkohol förstärker aprazolams sedativa effekt.

Klozapin: Med klozapin finns en ökad risk för respiratoriskt och/eller hjärtstillestånd.

Farmakokinetiska interaktioner: Eftersom alprazolam metaboliseras av vissa leverenzymer (särskilt CYP 3A4), ökar effekten av alprazolam när dessa enzym hämmas av andra läkemedel. Alprazolam bör därför användas med försiktighet till patienter som tar dessa läkemedel och en minskning av dosen kan vara nödvändig vid samtidig administrering.

CYP 3A4-hämmare: Itrakonazol, en potent CYP 3A4-hämmare, ökar AUC och förlänger eliminations-halveringstiden för alprazolam. I en studie där friska frivilliga fick itrakonazol 200 mg/dag samt 0,8 mg alprazolam ökade AUC två till tre gånger och eliminationshalveringstiden förlängdes till cirka 40 timmar. Förändringar har också setts i alprazolams effekter på psykomotorisk funktion. Itrakonazol kan förstärka alprazolams CNS-dämpande effekter och utsättning av itrakonazol kan minska den terapeutiska effekten av alprazolam. Samtidig användning av potenta CYP 3A4-hämmare som itrakonazol, ketokonazol, vorikonazol och HIV-proteashämmare rekommenderas inte. Om samtidig användning anses nödvändig bör alprazolamdosen reduceras till hälften eller en tredjedel.

Behandling med fluvoxamin förlänger halveringstiden av alprazolam från 20 till 34 timmar och fördubblar plasmakoncentrationen av alprazolam. Vid samtidig behandling bör alprazolamdosen halveras.

Fluoxetin har en måttligt hämmande effekt på metabolismen av alprazolam med ökade plasmakoncentrationer som följd. Vid samtidig behandling förstärks därför alprazolams psykomotoriska effekter. En dosjustering kan vara nödvändig.

Erytromycin hämmar metabolismen av alprazolam. Plasmakoncentrationen av alprazolam ökar med ca 50%. Kombinationen kan kräva dosanpassning.

Andra CYP3A4-hämmare som kan förväntas öka plasmakoncentrationen av alprazolam är klaritromycin, telitromycin, diltiazem och flukonazol. Dossänkning kan vara nödvändig.

Cimetidin minskar clearance av alprazolam, möjligen med förstärkt effekt som följd. Interaktionens kliniska betydelse är ännu ej fastställd.

CYP 3A4-inducerare: Patienter som samtidigt behandlas med alprazolam och teofyllin får signifikant lägre plasmakoncentrationer av alprazolam än patienter enbart behandlade med alprazolam, möjligen på grund av inducerad metabolism. Interaktionens kliniska betydelse är ännu ej fastställd.

Karbamazepin tycks kunna inducera metabolismen av alprazolam med minskad effekt som följd. Interaktionens kliniska betydelse är ännu ej fastställd. Motsvarande effekter kan förväntas vid samtidig administrering av rifampicin eller Johannesört.

Alprazolams effekt på farmakokinetiken av andra läkemedel: Ökade digoxinkoncentrationer har rapporterats vid samtidig användning av 1 mg alprazolam dagligen, särskilt hos äldre. Patienter som samtidigt får alprazolam och digoxin ska därför noggrant övervakas för tecken och symptom på digoxintoxicitet.

Patienten bör vara förberedd på en ökning av den muskelavslappnande effekten (risk för att ramla omkull) när alprazolam används samtidigt med ett muskelavslappande medel, särskilt i början av behandlingen.

Följande kombinationer bör undvikas: Dextropropoxifen kan hämma metabolismen/minska clearance av alprazolam så att plasmakoncentrationerna av alprazolam ökar vilket medför en förstärkning av alprazolams effekt. Samtidig behandling med dextropropoxifen bör undvikas (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Följande kombinationer kan kräva dosanpassning: Imipramin och dess metabolit desmetylimipramin kan nå 30 % högre plasmakoncentrationer efter insättning av alprazolam pga hämmad metabolism.

Nefazodon hämmar CYP 3A4 medierad oxidation av alprazolam och dubblerar plasmakoncentrationen av alprazolam vilket medför en förstärkning av alprazoplams effekt. En halvering av alprazolamdosen bör övervägas.

Interaktioner som bör tas i beaktande där dosanpassning eventuellt kan behövas:

Antikonceptionella medel: P-piller kan hämma metabolismen av benzodiazepiner och då även oxidationen av alprazolam, vilket skulle medföra högre plasmakoncentrationer och en förstärkning av alprazoplams effekt.

Omeprazol kan hämma metabolismen av alprazolam vilket ger högre plasmakoncentrationer och en förstärkning av alprazolams effekt.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori C.

Eventuella skadliga effekter kan inte utvärderas då det inte finns tillräckligt med data med avseende på användning av bensodiazepiner under graviditet. Observationer på människa indikerar att substansen kan påverka graviditeten (fostret och förlossningen). I djurstudier har tillförsel av bensodiazepiner under dräktigheten givit upphov till gomspalt, CNS-missbildningar och kvarstående beteenderubbningar hos avkomman. Användande under graviditet är följaktligen endast tillåtet på strikt indikation om absolut nödvändigt.

Läkare som förskriver alprazolam till kvinnor i fertil ålder bör uppmana sina patienter att ta kontakt med sin läkare för ett eventuellt avbrott av behandlingen om patienten tror att hon är gravid eller planerar att bli gravid. Baserat på den farmakologiska verkningsmekanismen, kan man förvänta sig att substansen har effekt (hypotermi, hypotoni och måttlig respiratorisk depression) på det nyfödda barnet. Följaktligen är användning under värkarbete bara tillåtet om absolut nödvändigt. Dessutom kan barnen till de mödrar som regelbundet använt bensodiazepiner under slutet av graviditeten få abstinensbesvär efter födelsen.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp IVb.

Uppgifter om alprazolam passerar över i modersmjölk är otillräckliga för att bedöma risken för barnet. Amning rekommenderas därför inte vid användning av bensodiazepiner.

Trafik  (Läs mer om trafik)

Sedation, amnesi, nedsatt koncentrations- och muskelförmåga kan negativt påverka förmågan att köra bil och använda maskiner.

Patienter bör varnas för detta och rekommenderas att inte köra eller använda maskiner under behandling. Alkohol förstärker dessa effekter. Vid otillräcklig mängd sömn ökar risken att reaktionsförmågan försämras.

Biverkningar  (Läs mer om biverkningar)

Biverkningarna är klassificerade under organrubriker och frekvens anges enligt följande indelning:

Mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1000), mycket sällsynta (<1/10 000), okänd frekvens (frekvens kan inte beräknas från tillgängliga data).

Metabolism och nutrition

Okänd frekvens: Anorexi, aptitstimulering.

Psykiska störningar

Sällsynta: Paradoxala reaktioner som agitation, aggressivitet, hallucinationer, minnesluckor, sömnstörningar.

Okänd frekvens: Förvirring, nedsatt libido.

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga: Dåsighet (uppträder initialt hos ca 30% av patienterna, men minskar vanligen efter några dagar eller vid dosminskning).

Mindre vanliga: Yrsel, koordinationssvårigheter.

Okänd frekvens: Nedsatt reaktionsförmåga, huvudvärk, ataxi, koncentrationsstörningar, dystoni, talsvårigheter, autonoma manifestationer (såsom muntorrhet, ökad salivbildning, nästäppa och takykardi).

Ögon

Mindre vanliga: Dimsyn.

Mycket sällsynta: Ökning av intraokulärt tryck.

Blodkärl

Okänd frekvens: Hypotoni.

Magtarmkanalen

Mindre vanliga: Gastrointestinala symptom (t ex förstoppning, diarré, illamående, kräkningar).

Sällsynta: Muntorrhet.

Okänd frekvens: Dysfagi.

Lever och gallvägar

Okänd frekvens: Nedsatt leverfunktion och ikterus.

Hud och subkutan vävnad

Mindre vanliga: Hudreaktioner.

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Okänd frekvens: Muskelsvaghet (risk att ramla omkull).

Njurar och urinvägar

Okänd frekvens: Urinretention, inkontinens.

Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Okänd frekvens: Menstruella störningar.

Allmänna symtom

Okänd frekvens: Trötthet.

Undersökningar

Okänd frekvens: Viktökning.

Depression

Hos känsliga individer kan tidigare oupptäckt depression bli tydlig vid användning av bensodiazepiner.

Psykiatriska och ”paradoxala” reaktioner

Reaktioner som rastlöshet, agitation, irritation, aggressivitet, vanföreställningar, raseriutbrott, mardrömmar, hallucinationer, psykoser, olämpligt beteende och andra beteendestörningar kan förekomma, de uppstår främst hos äldre patienter.

Beroende

Användning av denna substans (även vid terapeutiska doser) kan leda till utvecklande av ett fysiskt beroende. Behandlingsavbrott kan därför leda till utsättningsreaktioner och reboundfenomen (se även avsnitt Varningar och försiktighet). Psykiskt beroende kan uppstå. Exempel på missbruk har rapporterats.

Amnesi

Anterograd amnesi kan uppstå även vid terapeutiska doser och risken ökar vid högre doser. Amnesi kan åtföljas av olämpligt beteende (se även avsnitt Varningar och försiktighet).

Överdosering  (Läs mer om överdosering)

Symptom:

Ataxi, yrsel, dysartri, muskelsvaghet, somnolens- medvetslöshet men även paradoxala reaktioner som agitation, aggressivitet och hallucinationer. Oro och hallucinos är vanligare med alprazolam än för övriga bensodiazepiner. Eventuellt mydriasis eller mios. I sällsynta allvarliga fall även koma.

Vid höga doser uppträder andningsdepression och eventuellt blodtrycksfall. Även kramper, arytmi och AV-block kan förekomma, liksom takykardi, hypotermi, illamående och kräkningar.

Toxicitet:

25-50 mg i kombination med alkohol (2 promille i blod) till vuxen gav letal intoxikation. 0,3 mg/kg till 8-åring gav måttlig - allvarlig intoxikation. 10 mg till 13-åring gav måttlig intoxikation. 15 mg (samt alkohol) till vuxen gav allvarlig intoxikation, medan 20-40 mg till vuxen endast gav måttlig intoxikation. Som för andra bensodiazepiner utgör inte överdos risk för livet, om man inte kombinerar det med andra CNS-dämpande läkemedel (inklusive alkohol). Vid händelse av överdos av någon medicinsk produkt ska man ha i åtanke att flera läkemedel kan ha tagits. Behandling ska anpassas i enlighet med detta.

Behandling:

Patienter med lindriga tecken på intoxikation bör sova ut under observation. Vid svåra fall bör magsköljning utföras medan man säkerställer fria luftvägar med hjälp av intubation om patienten är medvetslös. Om patienten är vid medvetande bör man stimulera till kräkningar. Aktivt kol är i allmänhet indicerat. Symptomatisk behandling för upprätthållande av andnings- och cirkulationsfunktionerna. Behandling med bensodiazepinantagonister (t ex flumazenil) bör övervägas vid allvarliga fall, men pga bensodiazepinernas längre effektduration, rekommenderas kontinuerlig infusion (förslagsvis för vuxna 0,3-1 mg/min). Flumazenil kan öka risken för krampanfall. Forcerad diures eller hemodialys saknar värde.

Se överdoseringskapitlet, , på Fass.se.

Farmakodynamik

Alprazolam är en bensodiazepin med en triazoloring adderad till strukturen. Alprazolam binds till bensodiazepinreceptorerna och ger härigenom en potentiering av GABA-systemet.

Medlet har en snabbt insättande effekt på de vanliga ångestsymtomen såsom oro, rastlöshet och spänning. Alprazolam ger anxiolytisk effekt vid behandling av depression. Dåsighet är ovanlig i terapevtiska doser. I anxiolytiska doser ger alprazolam ingen eller ringa muskelsvaghet.

Studier har visat att alprazolam är effektiv upp till 6 månader vid behandling av ångest och upp till 8 månader vid behandling av paniksyndrom.

Alprazolam ger en dosberoende minskning av REM-sömn och en förlängning av REM-latens.

Toleransutveckling ses mot den sedativa effekten men däremot ej mot den anxiolytiska effekten av alprazolam.

Farmakokinetik

Den biologiska tillgängligheten av alprazolam är cirka 90%.

Samtidigt födointag fördröjer absorptionen av alprazolam utan att påverka den absorberade mängden. Maximal plasmakoncentration erhålles med Xanor 1-2 timmar efter intag. Plasmanivåerna är proportionella mot den givna dosen. Proteinbindningsgraden för alprazolam är cirka 70%, clearance cirka 1 ml/min/kg och distributionsvolymen cirka 1 liter/kg. Alprazolam ger ingen eller endast ringa enzyminduktion.

Alprazolam genomgår en omfattande metabolisering i levern, främst genom hydroxylering till alfa-hydroxi-alprazolam och 4-hydroxi-alprazolam. Dessa metaboliter glukuronideras sedan innan de utsöndras i urinen. Halveringstiden för alprazolam är i eliminationsfasen cirka 12 timmar. Huvudmetaboliterna är biologiskt aktiva. De har halveringstider jämförbara med alprazolam och förekommer i låga koncentrationer, varför de inte nämnvärt bidrar till den farmakologiska effekten. Halveringstiden är förlängd vid nedsatt leverfunktion.

Innehåll  (Läs mer om innehåll)

1 tablett 0,25 mg innehåller: Alprazolam 0,25 mg, Laktosmonohydrat 96 mg, mikrokristallin cellulosa, majsstärkelse, magnesiumstearat, dokusatnatrium, kolloidal kiseldioxid, konserveringsmedel E 211 (natriumbensoat).

1 tablett 0,5 mg innehåller: Alprazolam 0,5 mg, Laktosmonohydrat 96 mg, mikrokristallin cellulosa, majsstärkelse, magnesiumstearat, dokusatnatrium, kolloidal kiseldioxid, konserveringsmedel E 211 (natriumbensoat), färgämne E 127 (erytrosin).

1 tablett 1 mg innehåller: Alprazolam 1 mg, Laktosmonohydrat 96 mg, mikrokristallin cellulosa, majsstärkelse, magnesiumstearat, dokusatnatrium, kolloidal kiseldioxid, konserveringsmedel E 211 (natriumbensoat), färgämne E 127 (erytrosin) och E 132 (indigokarmin).

1 tablett 2 mg innehåller: Alprazolam 2 mg, Laktosmonohydrat 192 mg, mikrokristallin cellulosa, majsstärkelse, magnesiumstearat, dokusatnatrium, kolloidal kiseldioxid, konserveringsmedel E 211 (natriumbensoat).

Miljöpåverkan  (Läs mer om miljöpåverkan)

Alprazolam

Miljörisk: Risk för miljöpåverkan av alprazolam kan inte uteslutas då ekotoxikologiska data saknas.
Nedbrytning: Det kan inte uteslutas att substansen är persistent då data saknas.
Bioackumulering: Det kan inte uteslutas att substansen kan bioackumuleras då data saknas.
Läs mer>>
Stäng>>

 

Hantering, hållbarhet och förvaring

Tabletter 0,25 mg, 0,5 mg och 1 mg är godkända för maskinell dosdispensering. Den maximala hållbarheten utanför originalförpackningen är 6 månader.

Förpackningsinformation

Tablett 0,25 mg (vit, oval 9,0×5,5, skårad, prägling UPJOHN 29)
20 styck blister, 54:-, F
100 styck blister, 84:50, F
200 styck burk, 122:-, F
Tablett 0,5 mg (rosa, oval 9,0×5,5, skårad, prägling UPJOHN 55)
20 styck blister, 61:-, F
100 styck blister, 88:-, F
200 styck burk, 179:-, F
Tablett 1 mg (violett, oval 9,0×5,6, skårad, prägling UPJOHN 90)
20 styck blister, 68:-, F
100 styck blister, 92:50, F
200 styck burk, 293:50, F
Tablett 2 mg (vit, avlång 15,0×4,6, skårad, prägling U94)
20 styck burk, 97:-, F
100 styck burk, 318:-, F
200 styck burk, tillhandahålls för närvarande ej

UPP

Skriv ut T T