Triaxis^®

Sanofi Pasteur MSD

Injektionsvätska, suspension

(grumlig vit suspension)

Vaccin mot kikhosta, renat antigen, kombinerat med toxoider

Aktiva substanser

ATC-kod

J07AJ52

(visar liknande läkemedel)

Fråga om läkemedlet

Läkemedlet omfattas av Läkemedelsförsäkringen

För skärmläsare: observera att doseringsinformationen kan ligga i en tabellstruktur. Kontrollera alltid dosering med din läkare och med informationen på dina läkemedelsförpackningar

Denna information är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresume: 2010–02–05.

Indikationer

Triaxis är indicerat för aktiv immunisering mot stelkramp (tetanus), difteri och kikhosta (pertussis) hos personer från 4 års ålder som en booster efter primär immunisering.

Användningen av Triaxis ska ske enligt officiella rekommendationer.

Triaxis skall ej ges till personer med känd överkänslighet mot vacciner mot difteri, stelkramp eller kikhosta, mot några andra komponenter i vaccinet (se Innehåll), mot något restämne som överförts från tillverkningen (formaldehyd och glutaraldehyd), som kan finnas kvar i icke påvisbara spårmängder.

Triaxis ska inte administreras till personer som fått en encefalopati av okänt ursprung inom 7 dagar efter tidigare vaccination med ett pertussisinnehållande vaccin.

Som för andra vacciner ska vaccination med Triaxis uppskjutas vid akuta svåra infektionssjukdomar med feber. Lindriga infektioner utgör dock ingen kontraindikation.

Dosering

En engångsinjektion av en (0,5 ml) dos, rekommenderas för alla berörda åldersgrupper.

Triaxis är ett vaccin som innehåller difteri-, tetanus- och pertussisantigener i låg dos och är indicerat för boostervaccinationer. När vaccinet administreras ska indikationer och doseringsintervall i enlighet med officiella rekommendationer övervägas för alla antigener som finns i vaccinet.

Personer med en ofullständig eller ingen primär serie av difteri- och tetanustoxoider ska inte vaccineras med Triaxis.

Triaxis är inte uteslutet hos personer med en ofullständig eller ingen tidigare vaccination mot kikhosta. Ett boostersvar framkallas dock endast hos personer som tidigare erhållit primärt skydd genom vaccination eller naturlig infektion.

Det finns för närvarande inga uppgifter som kan ligga till grund för en rekommendation om optimalt intervall för administrering av efterföljande boosterdoser med Triaxis.

Administreringssätt

En engångsinjektion av en dos (0,5 ml) Triaxis ska administreras intramuskulärt, företrädesvis i deltoidmuskeln.

Triaxis får inte administreras intravaskulärt. Aspirera efter att kanylen förts in, för att säkerställa att kanylen inte har träffat ett blodkärl.

Triaxis ska inte administreras i glutealområdet. Intradermal eller subkutan administrering ska inte användas (i undantagsfall kan subkutan administrering övervägas, se Varningar och försiktighet).

Varningar och försiktighet

Triaxis ska inte användas för primär immunisering.

Beträffande intervallet mellan en boosterdos av Triaxis och föregående boosterdoser av difteri- och/eller tetanusinnehållande vacciner ska de officiella rekommendationerna i allmänhet följas. Kliniska uppgifter har visat att det inte fanns någon kliniskt relevant skillnad i frekvensen för biverkningar i samband med administrering av ett tetanus-, difteri- och pertussisinnehållande boostervaccin så tidigt som 4 veckor, jämfört med minst 5 år, efter en föregående dos av tetanus- och difteriinnehållande vaccin.

Före vaccination

Vaccinationen ska föregås av en genomgång av personlig anamnes, (särskilt tidigare vaccinationer och eventuella biverkningar). Hos personer som tidigare haft en allvarlig eller svår reaktion inom 48 timmar efter en tidigare injektion med ett vaccin innehållande liknande komponenter, måste administrering av Triaxis-vaccin noga övervägas.

Som för alla vacciner för injektion ska lämplig medicinsk behandling och övervakning alltid finnas lätt tillgänglig i händelse av en sällsynt anafylaktisk reaktion efter administrering av vaccinet.

Om Guillain-Barrés syndrom eller brakial neurit har förekommit efter att vaccin innehållande tetanustoxoid tidigare har erhållits, ska ett beslut att ge något vaccin som innehåller tetanustoxoid baseras på noggrant övervägande av möjliga fördelar och eventuella risker.

Triaxis ska inte administreras till personer med progressiv neurologisk sjukdom, okontrollerad epilepsi eller progressiv encefalopati förrän en behandlingsregim har fastställts och tillståndet har stabiliserats.

Vaccinets immungenitet kan minskas genom immunsuppressiv behandling eller nedsatt immunförsvar. Vaccinationen bör skjutas upp tills sådan sjukdom eller behandling har upphört, om det är praktiskt möjligt. Trots detta rekommenderas vaccination av HIV-infekterade personer eller personer med kroniskt nedsatt immunförsvar, t.ex. AIDS, även om antikroppssvaret kan vara begränsat.

Försiktighet vid administrering

Intramuskulära injektioner ska ges med försiktighet till patienter som står på antikoagulantiabehandling eller som lider av koagulationsrubbningar, på grund av blödningsrisken. I dessa fall kan administrering av Triaxis genom djup subkutan injektion övervägas, även om det finns en risk för ökade lokala reaktioner.

Övriga överväganden

Som för alla vacciner uppnås eventuellt inte ett skyddande immunsvar hos alla vaccinerade.

En kvarvarande knöl vid injektionsstället kan uppstå med alla adsorberade vacciner, i synnerhet om de administreras ytligt i subkutan vävnad.

Interaktioner (Läs mer om interaktioner)

Baserat på resultat från kliniska prövningar med samtidig användning kan Triaxis administreras samtidigt med influensavaccin, hepatit B-vaccin och inaktiverat eller oralt vaccin mot polio, i enlighet med lokala föreskrifter. Injektionsställen i olika armar måste användas vid samtidig administrering av injicerade vacciner. Interaktionsstudier har inte genomförts med andra vacciner, biologiska produkter eller läkemedel. I enlighet med allmänt accepterade riktlinjer för vaccinationer kan dock Triaxis, eftersom det är en inaktiverad produkt, administreras samtidigt med andra vacciner eller immunglobuliner vid separata injektionsställen.

Vid immunsuppressiv terapi, se Varningar och försiktighet.

Graviditet (Läs mer om graviditet)

Uppgifter från ett begränsat antal exponerade graviditeter tydde inte på någon negativ effekt av Triaxis på graviditeten eller fostrets/det nyfödda barnets hälsa. Hittills finns inte några andra relevanta epidemiologiska uppgifter tillgängliga. Djurstudier tyder inte på direkta eller indirekta skadliga effekter avseende graviditet, embryonal-/fosterutveckling, förlossning eller postnatal utveckling.

Triaxis ska ges till en gravid kvinna endast om det är absolut nödvändigt, baserat på en bedömning av fördelarna kontra riskerna.

Amning (Läs mer om amning)

Grupp IVa.

Det är inte känt om de aktiva substanser som ingår i Triaxis utsöndras i modersmjölk, men det har konstaterats att antikroppar mot vaccinantigenerna har överförts till den diande avkomman hos kaniner. En utvecklingsstudie på djur som genomförts på kanin har inte visat några skadliga effekter av maternella antikroppar som inducerats av vaccinet på avkommans postnatala utveckling.

Effekten på ammade spädbarn av administrering av Triaxis till mödrarna har dock inte studerats. Riskerna och fördelarna med vaccination ska bedömas innan ett beslut fattas att immunisera en ammande kvinna.

Trafik (Läs mer om trafik)

Inga studier har utförts.

Biverkningar (Läs mer om biverkningar)

I kliniska prövningar gavs Triaxis till totalt 3 234 barn, ungdomar och vuxna. De vanligast rapporterade reaktionerna efter vaccination omfattade lokala reaktioner vid injektionsstället (smärta, rodnad och svullnad) som inträffade hos 21 %–78 % av de vaccinerade personerna. Dessa tecken och symtom hade vanligtvis lindrig intensitet och uppstod inom 48 timmar efter vaccination. Samtliga gick över utan några följder.

Biverkningar rangordnas under frekvensrubriker på följande sätt: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/1 000), sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000).

Tabell 1: Biverkningar efter administrering av Triaxis iakttagna hos barn, ungdomar och vuxna
Biverkning	Barn (4 till 6 år) 298 personer	Ungdomar (11 till 17 år) 1 184 personer	Vuxna (18 till 64 år) 1 752 personer
Metabolism och nutrition
anorexi (minskad aptit)	mycket vanlig	inga rapporter
Centrala och perifera nervsystemet
huvudvärk	mycket vanlig
Magtarmkanalen
diarré	mycket vanlig
illamående	vanlig	mycket vanlig	vanlig
kräkning	vanlig
Hud och subkutan vävnad
utslag	vanlig
Muskuloskeletala systemet och bindväv
allmän värk eller muskelsvaghet	vanlig	mycket vanlig
artralgi eller ledsvullnad	vanlig	mycket vanlig	vanlig
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället
Allmänna symtom
trötthet	mycket vanlig
pyrexi	vanlig
frossa	vanlig	mycket vanlig	vanlig
axillär adenopati	vanlig
Reaktioner vid injektionsstället
smärta vid injektionsstället	mycket vanlig
erytem	mycket vanlig
svullnad	mycket vanlig

I en annan klinisk prövning med Triaxis med ungdomar och vuxna rapporterades asteni som en mycket vanlig biverkan.

Erfarenhet efter marknadsföring

Följande ytterligare biverkningar har spontant rapporterats efter introduktion på marknaden under användningen av Triaxis globalt. Eftersom dessa händelser rapporterats frivilligt från en population av osäker storlek, är det inte alltid möjligt att tillförlitligt uppskatta frekvensen eller fastställa ett orsakssamband med vaccinexponeringen. Besluten att inkludera dessa händelser i produktinformationen har baserats på en eller flera av följande faktorer: 1) händelsens svårighetsgrad, 2) rapporteringens frekvens eller 3) styrkan av orsakssamband till Triaxis.


*Immunsystemet*
	Överkänslighetsreaktion (anafylaktisk reaktion) (angioödem, ödem, utslag, hypotoni)
*Centrala och perifera nervsystemet*
	Parestesi, hypoestesi, Guillain-Barrés syndrom, brakial neurit, ansiktsförlamning, krampanfall, synkope, myelit
*Hjärtat*
	Myokardit
*Hud och subkutan vävnad*
	Klåda, urticaria
*Muskuloskeletala systemet och bindväv*
	Myosit
*Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället*
	Stora reaktioner vid injektionsstället (>50 mm), även omfattande svullnad av armen från injektionsstället över en eller båda lederna förekommer efter administrering av Triaxis till ungdomar och vuxna. Dessa reaktioner börjar vanligtvis inom 24–72 timmar efter vaccination, kan förknippas med erytem, värme, ömhet eller smärta vid injektionsstället och går över spontant inom 3–5 dagar. Blåmärke vid injektionsstället, steril abscess vid injektionsstället.

Eventuella biverkningar

Andra biverkningar som inte anges ovan har rapporterats med andra liknande vacciner och bör anses som eventuella biverkningar av Triaxis.

Några få fall av demyeliniseringssjukdomar i centrala nervsystemet, perifera mononeuropatier och kraniala mononeuropatier har rapporterats efter vacciner innehållande tetanus- och/eller difteritoxoider.

Överdosering (Läs mer om överdosering)

Inga fall av överdosering har rapporterats.

Farmakodynamik

Kliniska prövningar

Immunsvaren som uppmätts, en månad efter vaccination med Triaxis, hos 265 barn, 527 ungdomar och 743 vuxna redovisas i nedanstående tabell.

Tabell 2: Immunsvar hos barn, ungdomar och vuxna en månad efter vaccination med Triaxis
Antigen	Immunsvar	Barn (4 till 6 år) 265 personer %	Ungdomar (11–17 år) 527 personer %	Vuxna (18–64 år) 743 personer %
Difteritoxoid	≥0,1 IE/ml	100,0	99,8	94,1
Tetanustoxoid	≥0,1 IE/ml	100,0	100,0	100,0
Pertussis
Pertussistoxoid	Boostersvar*	91,9	92,0	84,4
Filamentöst hemagglutinin		88,1	85,6	82,7
Pertaktin		94,6	94,5	93,8
Fimbria typ 2 och 3		9,43	94,9	85,9


*	För barn i åldrarna 4–6 år som tidigare erhållit primärt skydd med DTaP (difteritoxoid [dos för barn], tetanus och acellulär pertussis) vid 2, 4, 6 och 18 månaders ålder, definieras ett boostersvar som en 4-faldig ökning av koncentrationen av anti-pertussisantikroppar. För ungdomar och vuxna definieras ett boostersvar som en 2-faldig ökning i koncentrationen av anti-pertussisantikroppar hos deltagare med hög koncentration före vaccination och en 4-faldig ökning hos deltagare med låg koncentration före vaccination

Säkerheten och immungeniteten för Triaxis hos vuxna och ungdomar visade sig vara jämförbar med den som observerats för en engångsdos av en formulering för vuxna av adsorberat vaccin mot difteri-stelkramp (Td) som innehöll samma mängd tetanus- och difteritoxoider.

Serologiska motsvarigheter för skydd mot kikhosta har inte fastställts. Vid jämförelse med data från Sweden I-pertussiseffektprövningarna som genomfördes mellan 1992 och 1996, vid vilka primär vaccination med Sanofi Pasteur Limiteds acellulära pertussis DTaP-formulering för spädbarn bekräftade en skyddseffekt på 85 % mot kikhosta, anses att Triaxis hade framkallat skyddande immunsvar. Pertussisantikroppsnivåerna för alla antigener efter en boosterdos av Triaxis hos ungdomar och vuxna överträffade dem som iakttogs i en hushållskontaktstudie som ingick i effektprövningen.

Tabell 3: Kvot av GMC** för pertussisantikroppar som iakttogs en månad efter en dos av Triaxis hos ungdomar och vuxna i jämförelse med värden som iakttogs hos spädbarn en månad efter vaccination vid 2, 4 och 6 månaders ålder i Sweden I-effektprövningen med DTaP
	Ungdomar	Vuxna
	*Triaxis/DTaP† GMC-kvot (95 % KI)**	Triaxis‡/DTaP† GMC-kvot (95 % KI)
Anti-PT	3,6 (2,8, 4,5)§	2,1 (1,6, 2,7) §
Anti-FHA	5,4 (4,5, 6,5) §	4.8 (3,9, 5,9) §
Anti-PRN	3.2 (2,5, 4,1) §	3.2 (2,3, 4,4) §
Anti-FIM	5.3 (3,9, 7,1) §	2.5 (1,8, 3,5) §


*	N = 524 till 526, antal ungdomar i per-protokoll-gruppen med tillgängliga resultat för Triaxis.
†	N = 80, antal spädbarn som fick DTaP vid 2, 4 och 6 månaders ålder, med tillgängliga resultat efter dos 3 (serum från Sweden I Effektprövningen testat samtidigt som prov från klinisk prövning Td506).
‡	N = 741, antal vuxna i per-protokoll-gruppen med tillgängliga resultat för Triaxis.
§	GMC efter Triaxis var inte underlägsna GMC efter DTaP (under gränsen för 95 % KI på kvoten av GMC för Triaxis dividerat med DTaP >0,67).
**	Antikropps-GMC, mätt i ELISA-enheter, beräknades separat för spädbarn, ungdomar och vuxna.

Farmakokinetik

Utvärdering av farmakokinetiska egenskaper erfordras inte för vacciner.

Prekliniska uppgifter

Gängse studier avseende allmäntoxicitet, toxicitet vid graviditet, embryonal fosterutveckling, förlossning och postnatal utveckling visade inte några särskilda risker för människa.

Innehåll (Läs mer om innehåll)


1 dos (0,5 ml) innehåller:
Difteritoxoid		Inte mindre än 2 IE* (2 Lf)
Tetanustoxoid		Inte mindre än 20 IE* (5 Lf)
Pertussisantigener
	Pertussistoxoid	2,5 mikrogram
	Filamentöst hemagglutinin	5 mikrogram
	Pertaktin	3 mikrogram
	Fimbria typ 2 och 3	5 mikrogram
Adsorberat på aluminiumfosfat		1,5 mg (0,33 mg aluminium)
* Som undre konfidensgräns (p = 0,95) för aktivitet mätt enligt den analys som beskrivs i den europeiska farmakopén. Övriga hjälpämnen: fenoxyetanol, vatten för injektionsvätskor.