FASS för allmänheten

FASS om djurläkemedel

• 
• 
• 

NYHETER FAKTA FÖR FÖRSKRIVARE ORDLISTA KLINISKA PRÖVNINGAR

• Bipacksedel
• Patient-FASS
• Produktresumé
• FASS
• Förpackningsinfo

Texten nedan gäller för:
Tamiflu® kapsel, hård 30 mg, 45 mg och 75 mg

Texten är baserad på produktresumé: 2 juli 2010.

 

Indikationer

BEHANDLING AV INFLUENSA hos patienter från 1 års ålder som uppvisar typiska influensasymtom då influensavirus cirkulerar i samhället. Effekt har visats då behandlingen inletts inom två dagar efter symtomen först uppträtt. Denna indikation baseras på kliniska studier av naturligt förekommande influensa där den dominerande infektionen var influensa A.

Tamiflu är indicerat för behandling av spädbarn yngre än 12 månader vid utbrott av pandemisk influensa (se Farmakokinetik).

PREVENTION AV INFLUENSA

• Prevention efter exponering hos individer från ett års ålder efter kontakt med ett kliniskt diagnostiserat influensafall, då influensavirus cirkulerar i samhället.

• Den lämpliga användningen av Tamiflu för prevention av influensa ska bestämmas från fall till fall beroende på omständigheterna och populationen som kräver skydd. I exceptionella situationer (t ex i fall då de cirkulerande virusstammarna inte överensstämmer med vaccinets virusstammar, eller vid en pandemi) kan säsongsprevention övervägas hos individer från ett års ålder.

• Tamiflu är indicerat för prevention av influensa efter exponering hos spädbarn yngre än 12 månader vid utbrott av pandemisk influensa (se Farmakokinetik).

Tamiflu är inte en ersättning för influensavaccination.

Användningen av antivirala medel för behandling och prevention av influensa bör baseras på grundval av officiella rekommendationer. Beslut angående användandet av oseltamivir för behandling och profylax bör tas med hänsyn till vad som är känt om de cirkulerande influensavirusens karaktär, tillgänglig information om influensavirusläkemedlens känslighetsmönster för varje säsong och sjukdomens påverkan i olika geografiska områden och patientpopulationer (se Farmakodynamik).

Baserat på begränsade data för farmakokinetik och säkerhet kan Tamiflu användas för spädbarn yngre än 12 månader för behandling vid utbrott av pandemisk influensa. Behandlande läkare ska ta patogeniteten hos cirkulerande stammar och patientens underliggande allmäntillstånd i beaktande för att säkerställa att en potentiell nytta föreligger för barnet.

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne.

Dosering

Tamiflu kapslar och Tamiflu suspension är bioekvivalenta beredningsformer, 75 mg kan administreras antingen som

• en 75 mg kapsel eller

• en 30 mg kapsel plus en 45 mg kapsel eller

• genom att administrera en 30 mg dos plus en 45 mg dos av suspensionen.

Vuxna, ungdomar eller barn (>40 kg), som har svårt att svälja kapslar, kan använda Tamiflu suspension.

BEHANDLING AV INFLUENSA

Behandlingen ska starta så snart som möjligt inom de första 2 dygnen efter debut av influensasymtomen.

• För ungdomar (13-17 års ålder) och vuxna: Den rekommenderade orala dosen är 75 mg oseltamivir 2 gånger dagligen i 5 dagar.

• För småbarn från 1 års ålder och för barn från 2 till 12 års ålder: Tamiflu 30 mg och 45 mg kapslar och oral suspension finns tillgängliga.

Följande viktjusterade doseringsanvisningar rekommenderas för barn från 1 års ålder:

Kroppsvikt	Rekommenderad dos i 5 dagar
≤15 kg	30 mg 2 gånger dagligen
>15 kg till 23 kg	45 mg 2 gånger dagligen
>23 kg till 40 kg	60 mg 2 gånger dagligen
>40 kg	75 mg 2 gånger dagligen

Barn som väger över 40 kg och som kan svälja kapslar kan behandlas med vuxendoseringen 75 mg kapslar två gånger dagligen i 5 dagar som ett alternativ till den rekommenderade dosen av Tamiflu suspension eller Tamiflu 30 mg och 45 mg kapslar.

• För spädbarn yngre än 12 månader: Den rekommenderade dosen för behandling av spädbarn yngre än 12 månader är mellan 2 mg/kg två gånger dagligen och 3 mg/kg två gånger dagligen vid utbrott av pandemisk influensa. Detta baseras på begränsade farmakokinetiska data som indikerar att dessa doser ger en läkemedelsexponering i plasma hos majoriteten av patienterna vilken är jämförbar med den exponering som visat sig vara kliniskt effektiv hos äldre barn och vuxna (se Farmakiokinetik). Följande viktjusterade doseringsanvisningar rekommenderas för behandling av spädbarn yngre än 1 år:

Ålder	Rekommenderad dos i 5 dagar
> 3 månader till 12 månader	3 mg/kg två gånger dagligen
> 1 månad till 3 månader	2,5 mg/kg två gånger dagligen
0 till 1 månad*	2 mg/kg två gånger dagligen

* Inga tillgängliga data finns för administrering av Tamiflu till spädbarn yngre än en månad.

Administrering av Tamiflu till spädbarn yngre än ett år ska bedömas av behandlande läkare efter övervägande av den potentiella nyttan av behandling jämfört med den potentiella risken för spädbarnet.

Dessa åldersbaserade doseringsrekommendationer är inte avsedda för prematura spädbarn, dvs. de med en postmenstruell ålder yngre än 37 veckor. För dessa patienter finns otillräckliga data tillgängliga och en särskild dosering kan vara nödvändig beroende på omogna fysiologiska funktioner.

PREVENTION AV INFLUENSA

Prevention efter exponering

• För ungdomar (13 till 17 års ålder) och vuxna: Den rekommenderade dosen för prevention av influensa efter nära kontakt med en infekterad person 75 mg oseltamivir en gång dagligen i 10 dagar. Preventionen ska påbörjas så snart som möjligt inom två dagar efter exponering.

• För småbarn från 1 års ålder och för barn från 2 till 12 års ålder: Tamiflu 30 mg och 45 mg kapslar och oral suspension finns tillgängliga.

Den rekommenderade preventionsdosen av Tamiflu efter exponering är:

Kroppsvikt	Rekommenderad dos i 10 dagar
≤ 15 kg	30 mg en gång dagligen
> 15 kg till 23 kg	45 mg en gång dagligen
> 23 kg till 40 kg	60 mg en gång dagligen
> 40 kg	75 mg en gång dagligen

Barn som väger > 40 kg och som kan svälja kapslar kan få prevention med en 75 mg kapsel en gång dagligen i 10 dagar som ett alternativ till den rekommenderade dosen av Tamiflu suspension.

• För spädbarn yngre än 12 månader: Den rekommenderade preventionsdosen för spädbarn yngre än 12 månader vid utbrott av pandemisk influensa är hälften av den dagliga behandlingsdosen. Detta är baserat på kliniska data hos barn >1 år och vuxna som visar att en preventionsdos lika med halva dagliga behandlingsdosen är klinisk effektivt vid prevention av influensa. Följande viktbaserade doseringsanvisningar vid prevention rekommenderas för spädbarn yngre än 1 år:

Ålder	Rekommenderad dos i 10 dagar
> 3 månader till 12 månader	3 mg/kg en gång dagligen
> 1 månad till 3 månader	2,5 mg/kg en gång dagligen
0 till 1 månad*	2 mg/kg en gång dagligen

* Inga tillgängliga data finns för administrering av Tamiflu till spädbarn yngre än en månad.

Administrering av Tamiflu till spädbarn yngre än ett år ska bedömas av behandlande läkare efter övervägande av den potentiella nyttan av prevention jämfört med den potentiella risken för spädbarnet.

Dessa åldersbaserade doseringsrekommendationer är inte avsedda för prematura spädbarn, dvs. de med en postmenstruell ålder yngre än 37 veckor. För dessa patienter finns otillräckliga data tillgängliga och en särskild dosering kan vara nödvändig beroende på omogna fysiologiska funktioner.

Prevention under en influensaepidemi i samhället
Den rekommenderade doseringen vid prevention av influensa som cirkulerar i samhället är 75 mg oseltamivir en gång dagligen i upp till 6 veckor.

EXTEMPOREFORMULERING

När Tamiflu pulver till oral suspension inte finns tillgängligt

Vid situationer när kommersiellt tillverkat Tamiflu pulver till oral suspension inte finns lättillgängligt kan vuxna, ungdomar eller barn som har svårt att svälja kapslar få lämpliga doser av Tamiflu beredd av en farmaceut eller beredd i hemmet av föräldrar eller vårdgivare.

Apoteksberedning

• Vuxna och barn äldre än 1 år som har svårt att svälja hela kapslar

Denna procedur beskriver beredningen av en 15 mg/ml suspension som förser en patient med tillräckligt med läkemedel för en 5-dagars behandlingskur eller en 10 dagars preventionskur.

Farmaceuten kan bereda en suspension (15 mg/ml) från Tamiflu 30 mg, 45 mg eller 75 mg kapslar genom att använda vatten innehållande 0,1 % w/v (vikt/volymprocent) natriumbensoat tillsatt som ett konserveringsmedel.

Först beräknas den totala volymen som krävs för beredning och blandning för att erhålla en 5-dagars behandlingskur eller en 10-dagars preventionskur till patienten. Den totala volymen som krävs bestäms av patientens vikt enligt rekommendationerna i tabellen nedan:

Volym av färdigblandad suspension (15 mg/ml) baserad på patientens vikt

Kroppsvikt (kg)	Total volym att blanda per patientvikt (ml)
10 till 15 kg	30 ml
> 15 till 23 kg	40 ml
> 23 till 40 kg	50 ml
> 40 kg	60 ml

Därefter bestäms antalet kapslar och volymen av vehikeln (vatten innehållande 0,1 % vikt/volymprocent natriumbensoat tillsatt som ett konserveringsmedel) som behövs för att bereda den totala volymen (beräknad från tabellen ovan: 30 ml, 40 ml, 50 ml eller 60 ml) av färdigblandad suspension (15 mg/ml) som visas i tabellen nedan:

Antal kapslar och volym vehikel som behövs för att bereda den totala volymen av en färdigblandad suspension (15 mg/ml)

Total volym av färdigblandad suspension att bereda	Antal Tamiflu kapslar som krävs (mg oseltamivir)			Volym vehikel som krävs
	75 mg	45 mg	30 mg
30 ml	6 kapslar (450 mg)	10 kapslar (450 mg)	15 kapslar (450 mg)	29 ml
40 ml	8 kapslar (600 mg)	Använd alternativ kapselstyrka*	20 kapslar (600 mg)	38,5 ml
50 ml	10 kapslar (750 mg)	Använd alternativ kapselstyrka*	25 kapslar (750 mg)	48 ml
60 ml	12 kapslar (900 mg)	20 kapslar (900 mg)	30 kapslar (900 mg)	57 ml

* Inget helt antal kapslar kan användas för att uppnå önskad koncentration, använd därför antingen 30 mg eller 75 mg kapslar.

Följ sedan proceduren nedan för beredning av suspension (15 mg/ml) från Tamiflu kapslar:

1. Separera försiktigt kapselns över- och underdel och flytta över innehållet från rätt antal Tamiflu kapslar till en ren mortel.

2. Mal sönder granulatet till ett fint pulver.

3. Tillsätt en tredjedel (1/3) av fastställd mängd vehikel (vatten innehållande 0,1 % vikt/volymprocent natriumbensoat som ett konserveringsmedel) och mal sönder pulvret tills en jämn suspension erhålls.

4. Flytta suspensionen till en bärnstensfärgad glasflaska eller en bärnstensfärgad polyetenetereftalat (PET) flaska. En tratt kan användas för att undvika spill.

5. Tillsätt ytterligare en tredjedel (1/3) av vehikeln i morteln, skölj pistillen och morteln genom finfördelande rörelser och för över vehikeln till flaskan.

6. Repetera sköljandet (steg 5) med återstoden av vehikeln.

7. Förslut flaskan med ett barnskyddande lock.

8. Skaka ordentligt för att helt lösa upp det aktiva läkemedlet och för att säkerställa en jämn fördelning av det upplösta läkemedlet i den färdigblandade suspensionen.

   (Notera: Olösta rester kan vara synliga men består av inaktiva innehållsämnen i Tamiflu kapslar, som är olösliga. Däremot löser sig det aktiva läkemedlet, oseltamivirfosfat, lätt i den specificerade vehikeln och bildar en enhetlig lösning.)

9. Sätt en tilläggsetikett på flaskan med texten “Skakas försiktigt före användning”.

10. Instruera föräldern eller vårdgivaren att allt material som återstår efter behandlingen avslutats måste kasseras. Det rekommenderas att denna information ges genom att fästa en tilläggsetikett på flaskan eller lägga till en upplysning på apotekets instruktionsetikett.

11. Sätt på en etikett med tillämpligt utgångsdatum enligt förvaringsanvisningar (se nedan).

Förvaring av den apoteksberedda suspensionen (15 mg/ml)
Förvaring i rumstemperatur: Stabil i 3 veckor (21 dagar) vid förvaring i rumstemperatur ”Förvaras vid högst 25 °C”.
Kylförvaring: Stabil i 6 veckor vid förvaring i 2 °C – 8 °C.

Sätt på en apoteksetikett på flaskan med patientens namn, doseringsinstruktioner, används senast-datum, läkemedelsnamn och annan erforderlig information i enlighet med lokala apoteksbestämmelser. Se nedanstående tabell för korrekta doseringsinstruktioner.

Doseringstabell för apoteksberedd suspension från Tamiflu kapslar för barn från ett års ålder

Kroppsvikt (kg)	Dos (mg)	Volym per dos 15 mg/ml	Behandlingsdos (i 5 dagar)	Preventionsdos (i 10 dagar)
10 till 15 kg	30 mg	2 ml	2 ml två gånger dagligen	2 ml en gång dagligen
> 15 till 23 kg	45 mg	3 ml	3 ml två gånger dagligen	3 ml en gång dagligen
> 23 till 40 kg	60 mg	4 ml	4 ml två gånger dagligen	4 ml en gång dagligen
>40 kg	75 mg	5ml	5 ml två gånger dagligen	5 ml en gång dagligen

Notera: Denna beredningsprocedur ger en suspension med 15 mg/ml, vilken skiljer sig från kommersiellt tillgängligt Tamiflu pulver för oral suspension.

Dra upp suspensionen med en graderad oral spruta som är avsedd för att mäta upp små mängder suspension. Om möjligt, markera eller stryk för graderingen på den orala sprutan som motsvarar bestämd dos (2 ml, 3 ml, 4 ml eller 5 ml) på sprutan för varje patient.

Rätt dos måste blandas av vårdgivaren med en lika stor mängd flytande sötat livsmedel, som socker upplöst i vatten, chokladsås, bär-/fruktsaft, dessertsås (som t.ex. kolasås) för att dölja den bittra smaken.

• Spädbarn yngre än 1 år

Denna procedur beskriver beredningen av en 10 mg/ml suspension som förser en patient med tillräckligt med läkemedel för en 5-dagars behandlingskur eller en 10 dagars preventionskur.

Farmaceuten kan bereda en suspension (10 mg/ml) från Tamiflu 30 mg, 45 mg eller 75 mg kapslar genom att använda vatten innehållande 0,1 % vikt/volymprocent natriumbensoat tillsatt som ett konserveringsmedel.

Först beräknas den totala volymen som krävs för beredning och blandning till varje patient. Den totala volymen som krävs bestäms av patientens vikt enligt rekommendationerna i tabellen nedan:

Volym av färdigblandad suspension (10 mg/ml) baserad på patientens vikt

Kroppsvikt (kg)	Total volym att blanda per patientvikt (ml)
≤ 7 kg	30 ml
> 7 till 12 kg	45 ml

Därefter bestäms antal kapslar och volymen av vehikeln (vatten innehållande 0,1 % vikt/volymprocent natriumbensoat tillsatt som ett konserveringsmedel) som behövs för att bereda den totala volymen (beräknad från tabellen ovan: 30 ml, 45 ml) av färdigblandad suspension (10 mg/ml) som visas i tabellen nedan:

Antal kapslar och volym vehikel som behövs för att bereda den totala volymen av en färdigblandad suspension (10 mg/ml)

Total volym av färdigblandad suspension att bereda	Antal Tamiflu kapslar som krävs (mg oseltamivir)			Volym vehikel som behövs
	75 mg	45 mg	30 mg
30 ml	4 kapslar (300 mg)	Använd alternativ kapselstyrka*	10 kapslar (300 mg)	29,5 ml
45 ml	6 kapslar (450 mg)	10 kapslar (450 mg)	15 kapslar (450 mg)	44 ml

* Inget helt antal kapslar kan användas för att uppnå önskad koncentration, använd därför antingen 30 mg eller 75 mg kapslar.

Följ sedan proceduren nedan för beredning av suspension (10 mg/ml) från Tamiflu kapslar:

1. Separera försiktigt kapselns över- och underdel och flytta över innehållet från rätt antal Tamiflu kapslar till en ren mortel.

2. Mal sönder granulatet till ett fint pulver.

3. Tillsätt en tredjedel (1/3) av fastställd mängd vehikel och mal sönder pulvret tills en jämn suspension erhålls.

4. Flytta suspensionen till en bärnstensfärgad glasflaska eller en bärnstensfärgad polyetenetereftalat (PET) flaska. En tratt kan användas för att undvika spill.

5. Tillsätt ytterligare en tredjedel (1/3) av vehikeln i morteln, skölj pistillen och morteln och mal genom finfördelande rörelser och för över vehikeln till flaskan.

6. Repetera sköljandet (steg 5) med återstoden av vehikeln.

7. Förslut flaskan med ett barnskyddande lock.

8. Skaka ordentligt för att helt lösa upp det aktiva läkemedlet och för att säkerställa en jämn fördelning av det upplösta läkemedlet i den färdigblandade suspensionen.

   (Notera: Olösta rester kan vara synliga men består av inaktiva innehållsämnen i Tamiflu kapslar, som är olösliga. Däremot löser sig det aktiva läkemedlet, oseltamivirfosfat, lätt i den specificerade vehikeln och bildar en enhetlig lösning.)

9. Sätt en tilläggsetikett på flaskan med texten “Skakas försiktigt före användning”.

10. Instruera föräldern eller vårdgivaren att allt material som återstår efter behandlingen avslutats måste kasseras. Det rekommenderas att denna information ges genom att fästa en tilläggsetikett på flaskan eller lägga till en upplysning på apotekets instruktionsetikett.

11. Sätt på en etikett med tillämpligt utgångsdatum enligt förvaringsanvisningar (se nedan).

Förvaring av den apoteksberedda suspensionen (10 mg/ml)
Förvaring i rumstemperatur: Stabil i 3 veckor (21 dagar) vid förvaring i rumstemperatur ”Förvaras vid högst 25 °C”.
Kylförvaring: Stabil i 6 veckor vid förvaring i 2 °C – 8 °C.

Sätt på en apoteksetikett på flaskan med patientens namn, doseringsinstruktioner, används senast-datum, läkemedelsnamn och annan erforderlig information i enlighet med lokala apoteksbestämmelser. Se nedanstående tabell för korrekta doseringsinstruktioner.

Doseringstabell för apoteksberedd suspension (10 mg/ml) från Tamiflu kapslar för barn yngre än en månad

Kroppsvikt (avrundad till närmaste 0,5 kg)	Behandlingsdos (i 5 dagar)	Preventionsdos (i 10 dagar)
3 kg	0,60 ml två gånger dagligen	0,60 ml en gång dagligen
3,5 kg	0,70 ml två gånger dagligen	0,70 ml en gång dagligen
4 kg	0,80 ml två gånger dagligen	0,80 ml en gång dagligen
4,5 kg	0,90 ml två gånger dagligen	0,90 ml en gång dagligen

Doseringstabell för apoteksberedd suspension (10 mg/ml) från Tamiflu kapslar för spädbarn från en till tolv månaders ålder

Kroppsvikt (avrundad till närmaste 0,5 kg)	Behandlingsdos (i 5 dagar)	Preventionsdos (i 10 dagar)
4 kg	1,00 ml två gånger dagligen	1,00 ml en gång dagligen
4,5 kg	1,10 ml två gånger dagligen	1,10 ml en gång dagligen
5 kg	1,30 ml två gånger dagligen	1,30 ml en gång dagligen
5,5 kg	1,40 ml två gånger dagligen	1,40 ml en gång dagligen
6 kg	1,50 ml två gånger dagligen	1,50 ml en gång dagligen
7 kg	2,10 ml två gånger dagligen	2,10 ml en gång dagligen
8 kg	2,40 ml två gånger dagligen	2,40 ml en gång dagligen
9 kg	2,70 ml två gånger dagligen	2,70 ml en gång dagligen
≥ 10 kg	3,00 ml två gånger dagligen	3,00 ml en gång dagligen

Notera: Denna beredningsprocedur ger en suspension med 10 mg/ml, vilken skiljer sig från kommersiellt tillgängligt Tamiflu pulver för oral suspension.

Dra upp suspensionen med en graderad oral spruta som är avsedd för att mäta små mängder suspension. Om möjligt, markera eller stryk för graderingen på den orala sprutan som motsvarar bestämd dos på sprutan till varje patient.

Rätt dos måste blandas av vårdgivaren med en lika stor mängd flytande sötat livsmedel, som socker upplöst i vatten, chokladsås, bär-/fruktsaft, dessertsås (som t.ex. kolasås) för att dölja den bittra smaken

Beredning i hemmet
Vid situationer när kommersiellt tillverkat Tamiflu oral suspension inte finns lätttillgängligt kan vuxna, ungdomar eller barn som har svårt att svälja kapslar få lämpliga doser av Tamiflu (se avsnitt 3 i bipacksedeln) genom att öppna kapslar och hälla kapslarnas innehåll i en passande, liten mängd (maximalt 1 tesked) lämpligt sötat livsmedel för att dölja den bittra smaken. Förslag på livsmedel är socker upplöst i vatten, chokladsås, bär-/fruktsaft, dessertsåser (som t.ex. kolasås). Blandningen ska röras om och hela innehållet ska ges till patienten. Blandningen måste sväljas genast efter beredning.

Särskilda patientgrupper
Nedsatt leverfunktion
Ingen dosjustering krävs varken vid behandling eller prevention hos patienter med nedsatt leverfunktion. Inga studier har utförts med barn med nedsatt leverfunktion.

Nedsatt njurfunktion

Behandling av influensa: Dosjustering rekommenderas för vuxna med gravt nedsatt njurfunktion. Rekommenderade doser visas i tabellen nedan.

Kreatininclearance	Rekommenderad dos vid behandling
> 30 (ml/min)	75 mg två gånger dagligen
> 10 till ≤30 (ml/min)	75 mg en gång dagligen, eller 30 mg suspension två gånger dagligen, eller 30 mg kapslar två gånger dagligen
≤ 10 (ml/min)	rekommenderas ej
dialyspatienter	rekommenderas ej

Prevention av influensa: Dosjustering rekommenderas för vuxna med gravt nedsatt njurfunktion som visas i tabellen nedan.

Kreatininclearance	Rekommenderad dos vid prevention
> 30 (ml/min)	75 mg en gång dagligen
> 10 till ≤30 (ml/min)	75 mg varannan dag, eller 30 mg suspension en gång dagligen, eller 30 mg kapslar en gång dagligen
≤ 10 (ml/min)	rekommenderas ej
dialyspatienter	rekommenderas ej

Äldre
Ingen dosjustering krävs för äldre patienter, förutom vid tecken på gravt nedsatt njurfunktion.

Barn
Det finns otillräckliga kliniska data tillgängliga från barn med nedsatt njurfunktion för att kunna ge några doseringsrekommendationer.

Immunsupprimerade patienter
En längre duration av säsongsprofylax i upp till 12 veckor har utvärderats hos immunsupprimerade personer (se Varningar och försiktighet, Biverkningar och Farmakodynamik).

Varningar och försiktighet

Oseltamivir är effektivt enbart mot sjukdom orsakad av influensavirus. Det finns inget som tyder på att oseltamivir är aktivt mot sjukdom orsakad av något annat än influensavirus.

Ingen information finns tillgänglig angående säkerhet och effekt av oseltamivir för patienter med något medicinskt tillstånd så allvarligt eller instabilt att det är överhängande risk för inläggning på sjukhus.

Säkerhet och effekt vid behandling eller prevention av influensa med oseltamivir hos immunosupprimerade patienter har inte studerats.

Effekten av oseltamivir vid behandling av personer med kronisk hjärtsjukdom och/eller lungsjukdom har inte visats. Ingen skillnad sågs i komplikationsincidensen mellan behandlings- och placebogrupperna i denna population.

Det finns för närvarande inga data tillgängliga till stöd för en doseringsrekommendation för prematura spädbarn (< 37 veckors postmenstruell ålder*).

* Tiden mellan den sista normala menstruationens första dag och dagen för bedömning, gestationsålder plus postnatal ålder.

Tamiflu är inte en ersättning för influensavaccination. Användning av Tamiflu ska inte påverka bedömningen av vilka individer som bör få årliga influensavaccinationer. Skyddet mot influensa varar enbart så länge som Tamiflu administreras. Tamiflu ska användas för behandling och prevention av influensa enbart då pålitliga epidemiologiska data indikerar att influensavirus cirkulerar i samhället. Känsligheten för oseltamivir hos cirkulerande stammar av influensavirus har visat sig vara mycket varierande (se Farmakodynamik). Förskrivare bör därför beakta den senaste tillgängliga informationen om känslighetsmönstret för oseltamivir hos cirkulerande virus vid beslut om Tamiflu ska användas.

Gravt nedsatt njurfunktion: Dosjustering rekommenderas vid både behandling och prevention hos vuxna med gravt nedsatt njurfunktion. Det finns otillräckliga kliniska data tillgängliga från barn med nedsatt njurfunktion för att kunna ge några doseringsrekommendationer. Tamiflu oral suspension innehåller sorbitol. Patienter med sällsynta ärftliga problem med fruktosintolerans ska inte ta Tamiflu oral suspension.

Interaktioner  (Läs mer om interaktioner)

Oseltamivirs farmakokinetiska egenskaper, såsom låg proteinbindning och metabolism oberoende av CYP450 och glukuronidas-systemen tyder på att kliniskt signifikanta läkemedelsinteraktioner via dessa mekanismer är osannolika.

Ingen dosjustering krävs vid samtidig administering av probenecid hos patienter med normal njurfunktion. Samtidig administrering av probenecid, en potent hämmare av anjonisk tubulär sekretion, resulterar i en cirka tvåfaldig ökning i exponering för den aktiva metaboliten av oseltamivir.

Oseltamivir uppvisar ingen farmakokinetisk interaktion med amoxicillin som elimineras via samma väg, vilket tyder på att oseltamivirs interaktion med anjonisk tubulär sekretion är svag.

Kliniskt viktiga läkemedelsinteraktioner innefattande kompetitiv hämning av renal tubulär sekretion är osannolika på grund av den kända säkerhetsmarginalen för de flesta av dessa substanser, eliminationskaraktäristika för den aktiva metaboliten (glomerulär filtration och anjonisk tubulär sekretion) samt utsöndringskapaciteten för dessa vägar. Däremot ska försiktighet iakttas då oseltamivir förskrivs till patienter som tar preparat som utsöndras samma väg och som har ett snävt terapeutiskt fönster (t ex klorpropamid, metotrexat, fenylbutason).

Inga farmakokinetiska interaktioner mellan oseltamivir eller den aktiva metaboliten har observerats vid samtidig administrering av oseltamivir och paracetamol, acetylsalicylsyra, cimetidin eller antacida (magnesium- och aluminiumhydroxid samt kalciumkarbonat).

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori B:1.

Då ingen kontrollerad klinisk prövning gällande användning av oseltamivir hos gravida kvinnor har utförts finns begränsade data tillgängliga från rapporter efter marknadsintroduktionen och retrospektiv observationsuppföljning. Dessa data tillsammans med djurstudier tyder inte på direkta eller indirekta skadliga effekter vad gäller graviditet, embryonal/fosterutveckling eller utveckling efter födsel (se avsnitt Prekliniska uppgifter). Gravida kvinnor kan använda Tamiflu, efter beaktande av tillgänglig säkerhetsinformation, patogeniteten hos cirkulerande virusstammar av influensa och den gravida kvinnans underliggande allmäntillstånd.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp IVa.

Hos diande råttor utsöndras oseltamivir och dess aktiva metabolit i mjölk. Mycket begränsad information finns tillgänglig om barn som ammats av mödrar som tagit oseltamivir och om utsöndring av oseltamivir i bröstmjölk. Begränsade data visar att oseltamivir och den aktiva metaboliten spårats i bröstmjölk, emellertid i låga nivåer, vilket skulle resultera i en subteurapeutisk dos till spädbarnet. Med beaktande av denna information, patogeniteten hos cirkulerande virusstammar av influensa och det underliggande allmäntillståndet hos den ammande modern, kan administrering av oseltamivir övervägas om tydlig potentiell nytta finns för den ammande modern.

Trafik  (Läs mer om trafik)

Tamiflu har ingen effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Biverkningar  (Läs mer om biverkningar)

Tamiflus säkerhetsprofil baseras på data från 2107 vuxna och 1032 barn som behandlats med Tamiflu eller placebo mot influensa, samt på data från 2914 vuxna och 148 barn som fått Tamiflu eller placebo profylaktiskt mot influensa i kliniska prövningar. Dessutom har 475 immunsupprimerade patienter (varav 18 barn) fått Tamiflu eller placebo profylaktiskt mot influensa.

De vanligaste rapporterade biverkningarna hos vuxna var kräkningar och illamående i behandlingsstudierna och illamående och huvudvärk i preventionsstudierna. Majoriteten av dessa biverkningar rapporterades vid ett enstaka tillfälle antingen under den första eller andra behandlingsdagen och gick över spontant inom 1-2 dagar. Bland barn var kräkning den vanligast rapporterade biverkan.

Biverkningarna som redovisas i nedanstående tabeller är indelade i följande kategorier: Mycket vanliga (≥ 1/10), Vanliga (≥ 1/100 till < 1/10), Mindre vanliga (≥1/1 000 till < 1/100), Sällsynta (≥ 1/10 000 till < 1/1 000), Mycket sällsynta (< 1/10 000) och inga kända (kan inte beräknas från tillgängliga data). Biverkningar har delats in i lämplig kategori i tabellerna enligt den poolade analysen från kliniska prövningar. Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.

Behandling och prevention av influensa hos vuxna och ungdomar:

Vanligaste biverkningarna (≥ 1 % i oseltamivirgruppen) i prövningar där Tamiflu har undersökts för behandling och prevention av influensa hos vuxna och ungdomar eller genom uppföljning efter marknadsintroduktionen

Organsystem Frekvenskategori Biverkning		Andel patienter i procent som upplevde biverkan
		Behandling		Prevention
		Oseltamivir 75 mg två gånger dagligen (n = 1057)	Placebo (n = 1050)	Oseltamivir 75 mg en gång dagligen (n = 1480)	Placebo (n = 1434)
Infektioner och infestationer
Vanliga:
	Bronkit	4 %	5 %	1 %	1 %
	Akut bronkit	1 %	1 %	0 %	< 1 %
	Övre luftvägsinfektioner	0 %	0 %	8 %	8 %
Psykiska störningar
Mindre vanliga:
	Hallucinationera	< 1 %	0 %	< 1 %	0 %
Centrala och perifera nervsystemet
Mycket vanliga:
	Huvudvärk	2 %	2 %	20 %	18 %
Vanliga:
	Sömnlöshet	1 %	1 %	1 %	1 %
Mindre vanliga:
	Konvulsiona	< 1 %	0 %	0 %	0 %
Öron och balansorgan
Vanliga:
	Vertigo	1 %	1 %	< 1 %	< 1 %
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum
Vanliga:
	Hosta	1 %	1 %	6 %	6 %
	Rinorré	< 1 %	0 %	2 %	1 %
Magtarmkanalen
Mycket vanliga:
	Illamåendeb, c	11 %	7 %	8 %	4 %
Vanliga:
	Kräkningarc	8 %	3 %	2 %	1 %
	Buksmärta	2 %	2 %	2 %	2 %
	Diarré	6 %	8 %	3 %	3 %
	Dyspepsi	1 %	1 %	2 %	2 %
Hud och subkutan vävnad
Mindre vanliga:
	Dermatita	< 1 %	< 1 %	1 %	1 %
	Hudutslaga	< 1 %	< 1 %	< 1 %	< 1 %
	Urtikariaa	< 1 %	< 1 %	< 1 %	< 1 %
	Eksema	< 1 %	0 %	< 1 %	< 1 %
Allmänna symtom
Vanliga:
	Yrsel	2 %	3 %	2 %	2 %
	Trötthet	1 %	1 %	8 %	8 %
	Smärta	< 1 %	< 1 %	4 %	3 %

^a Detta är händelser identifierade under uppföljningen efter marknadsintroduktionen. De rapporterades även i de poolade kliniska studierna med incidensen som presenteras i tabellen ovan.
^b Personer som enbart var illamående; exkluderar personer som kände illamående samtidigt med kräkning.
^c Skillnaden mellan placebo- och oseltamivirgrupperna var statistiskt signifikant.

Behandling och prevention av influensa hos barn:

Tabellen nedan visar de mest frekvent rapporterade biverkningarna från kliniska studier utförda på barn.

Vanligaste biverkningarna (≥ 1 % i oseltamivirgruppen i behandlingsstudierna och ≥ 10 % i oseltamivirgruppen i preventionsstudien) hos barn

Organsystem Frekvenskategori Biverkning		Andel patienter i procent som upplevde biverkan
		Behandling		Behandling	Preventiona
		Oseltamivir 2 mg/kg två gånger dagligen (n = 515)	Placebo (n = 517)	Oseltamivir 30 till 75 mgb (n = 158)	Oseltamivir 30 till 75 mgb (n = 148)
Infektioner och infestationer
Vanliga:
	Pneumoni	2 %	3 %	0 %	0 %
	Sinuit	2 %	3 %	0 %	< 1 %
	Bronkit	2 %	2 %	2 %	0 %
	Otitis media	9 %	11 %	1 %	2 %
Blodet och lymfsystemet
Vanliga:
	Lymfadenopati	1 %	2 %	< 1 %	0 %
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum
Mycket vanliga:
	Hosta	1 %	1 %	3 %	12 %
	Nästäppa	< 1 %	< 1 %	2 %	11 %
	Astma (inklusive försämring)	4 %	4 %	0 %	1 %
	Näsblödning	3 %	3 %	1 %	< 1 %
Magtarmkanalen
Mycket vanliga:
	Kräkningar	15 %	9 %	20 %	8 %
	Diarré	10 %	11 %	3 %	< 1 %
Vanliga:
	Illamående	3 %	4 %	6 %	4 %
	Buksmärta	5 %	4 %	2 %	1 %
Ögon
Vanliga:
	Konjunktivit	1 %	< 1 %	0 %	0 %
Öron och balansorgan
Vanliga:
	Öronsjukdomarc	2 %	1 %	0 %	< 1 %
	Sjukdomar i trumhinnan	1 %	1 %	0 %	0 %
Hud och subkutan vävnad
Vanliga:
	Dermatit	1 %	2 %	< 1 %	0 %

^a Preventionsstudien innehöll ingen placeboarm, dvs. studien var okontrollerad.
^b Dos per enhet = viktbaserad dosering (se Dosering).
^c Patienterna upplevde öronvärk och öronsmärta.

I allmänhet var biverkningsprofilen för barn med tidigare existerande bronkial astma kvalitativt jämförbar med den för i övrigt friska barn.

Ytterligare uppföljningsdata efter marknadsintroduktionen för vissa allvarliga biverkningar:

Immunsystemet
Okänd frekvens: Överkänslighetsreaktioner, inklusive anafylaktiska/anafylaktoida reaktioner.

Psykiska störningar och centrala och perifera nervsystemet
Okänd frekvens: influensa kan associeras med olika slags neurologiska symtom och beteendesymtom vilka kan inkludera händelser så som hallucinationer, delirium och onormalt beteende som i vissa fall resulterar i dödlig utgång. Dessa händelser kan inträffa vid uppkomsten av encefalit eller encefalopati men kan inträffa utan tydlig allvarlig sjukdom.

Hos patienter med influensa som har fått Tamiflu, har konvulsioner och delirium (inkluderande symtom så som förändrade medvetandenivåer, förvirring, onormalt beteende, vanföreställningar, hallucinationer, upprördhet, orolighet, mardrömmar) rapporterats efter marknadsintroduktionen. Ett fåtal resulterande i olycksfall eller dödliga utgångar. Dessa händelser rapporterades huvudsakligen bland pediatriska patienter och ungdomar och hade ofta en abrupt början och försvann snabbt. Tamiflus medverkan till dessa händelser är okänd. Sådana neuropsykiatriska händelser har också rapporterats hos patienter med influensa som inte tagit Tamiflu.

Ögon
Okänd frekvens: Synrubbningar.

Hjärtat
Okänd frekvens: Hjärtarytmi.

Magtarmkanalen
Okänd frekvens: Gastrointestinala blödningar och hemorragisk kolit.

Lever och gallvägar
Sjukdomar i lever och gallvägar inkluderande hepatit och förhöjda leverenzymer hos patienter med influensaliknande sjukdom. Dessa fall inkluderar fatal fulminant hepatit/leversvikt.

Hud och subkutan vävnad
Okänd frekvens: Allvarliga hudreaktioner, inkluderande Stevens-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys, erythema multiforme och angioneurotiskt ödem.

Ytterligare information om särskilda patientgrupper:

Spädbarn yngre än ett år

Tillgänglig säkerhetsinformation för oseltamivir som administrerats för behandling av influensa hos spädbarn yngre än ett år från prospektiva och retrospektiva observationsstudier (inkluderande totalt över 2400 spädbarn i den aktuella åldersgruppen), epidemiologiska databassökningar och rapporter efter marknadsintroduktionen tyder på att säkerhetsprofilen hos spädbarn yngre än ett års ålder är jämförbar med säkerhetsprofilen som visats för barn från ett års ålder.

Äldre patienter

Det fanns inga kliniskt relevanta skillnader i säkerhetspopulationen av de äldre studiedeltagarna som fick oseltamivir eller placebo jämfört med den vuxna populationen upp till 65 års ålder.

Patienter med kronisk hjärtsjukdom och/eller sjukdomar i andningsvägarna

Biverkningsprofilen hos ungdomar och patienter med kronisk hjärtsjukdom och/eller sjukdomar i andningsvägarna var kvalitativt jämförbar med den hos friska yngre vuxna.

Immunsupprimerade patienter
De biverkningar som noterades hos immunsupprimerade personer över 13 års ålder som fick oseltamivir under 12 veckor för profylaktisk behandling av säsongsinfluensa var likvärdiga med de biverkningar som tidigare obseverats i kliniska prövningar med Tamiflu.

Överdosering  (Läs mer om överdosering)

Inga fall av överdosering har rapporterats. Förväntade tecken på akut överdos skulle dock vara illamående, med eller utan kräkningar och yrsel. Om överdosering inträffar ska patienten avbryta behandlingen. Ingen specifik antidot är känd.

Farmakodynamik

Oseltamivirfosfat är en pro-drug till den aktiva metaboliten (oseltamivirkarboxylat). Den aktiva metaboliten är en selektiv hämmare av neuraminidasenzymer som finns i influensavirus. Neuraminidasenzymer är glukoproteiner som finns på virionens yta. Viral neuraminidasaktivitet är viktigt både för viralt inträde i oinfekterade celler och för frisättningen av nybildade viruspartiklar från infekterade celler, och för den vidare spridningen av infektiösa virus i kroppen.

Oseltamivirkarboxylat hämmar influensa A och B neuraminidaser in vitro. Oseltamivirfosfat hämmar infektion och replikation av influensavirus in vitro. Oseltamivir som ges oralt hämmar virusreplikation och patogenicitet av influensa A och B in vivo i djurmodeller vid antivirala exponeringar som liknar den som erhölls hos människa vid doseringen 75 mg 2 gånger dagligen.

Oseltamivirs antivirala aktivitet mot influensa A och B stöds av experimentella provokationsstudier hos friska försökspersoner.

Neuraminidasenzymets IC50-värden för oseltamivir för kliniskt isolerad influensa A låg i intervallet från 0,1 nM till 1,3 nM och var för influensa B 2,6 nM. Högre IC50-värden för influensa B, upp till en median på 8,5 nM, har observerats i publicerade studier.

Viralt neuraminidas med reducerad känslighet
Kliniska studier: Risken för uppkomst av influensavirus med reducerad känslighet eller fullständig resistens mot oseltamivir har undersökts i Roche-sponsrade kliniska studier. Samtliga patienter som bar på oseltamivirresistent virus gjorde detta övergående, eliminerade viruset normalt och visade ingen klinisk försämring.

	Patienter med resistenta mutationer (%)
Patientpopulation	Fenotypning*	Geno- och fenotypning*
Vuxna och ungdomar	4/1245 (0,32 %)	5/1245 (0,4 %)
Barn (1-12 år)	19/464 (4,1 %)	25/464 (5,4 %)

*Komplett genotypning genomfördes inte i alla studier.

Det har hittills inte funnits några tecken på uppkomst av läkemedelsresistens i samband med användning av Tamiflu i kliniska studier som utförts efter exponering (7 dagar), efter exponering inom hushållets grupper (10 dagar) eller säsongsprevention (42 dagar) av influensa hos immunkompetenta personer. Ingen resistens observerades vid en 12-veckors profylaktisk studie med immunsupprimerade personer.

Kliniska data och övervakningsdata: Naturliga mutationer förenat med minskad känslighet för oseltamivir in vitro har upptäckts i influensa A och B virus isolerade från patienter utan exponering för oseltamivir. Resistenta stammar utvalda under behandling med oseltamivir har isolerats från både immunkompetenta och immunsupprimerade patienter. Immunsupprimerade patienter och yngre barn har en högre risk att utveckla oseltamivirresistenta virus under behandling.

Oseltamivirresistenta virus isolerade från patienter behandlade med oseltamivir och oseltamivirresistenta laboratoriestammar av influensavirus har funnits innehålla mutationer i N1 och N2 neuraminidaser. Resistenta mutationer verkar vara specifika virala subtyper. Sedan 2007 har den resistensassocierade mutationen H275Y blivit utbredd i virusstammar av säsongsinfluensan H1N1. Känsligheten för oseltamivir och prevalensen av sådana virus förefaller variera beroende på årstid och geografiskt område. Under 2008 hittades H275Y hos > 99 % av cirkulerande H1N1 influensaisolat i Europa. 2009 H1N1 influensan (”svininfluensan”) var nästan konstant oförändrat känslig för oseltamivir med endast sporadiska resistensrapporter i samband med både behandling och prevention.

Behandling av influensainfektion

Oseltamivir är enbart effektivt mot sjukdomar som orsakas av influensavirus. Statistiska analyser presenteras därför enbart för patienter infekterade med influensa. I den poolade behandlingsstudiepopulationen, som inkluderade både influensa-positiva och -negativa patienter (ITT) var den primära effekten reducerad i proportion till antalet influensanegativa personer. I den totala behandlingspopulationen var influensainfektion bekräftad hos 67 % (intervall 46 till 74 %) av de rekryterade patienterna. Av de äldre personerna var 64 % influensapositiva och av de med kronisk hjärt- och/eller lungsjukdom var 62 % influensapositiva. I alla fas III behandlingsstudier rekryterades patienterna enbart under perioden då influensa cirkulerade i samhället.

Vuxna och ungdomar från 13 års ålder: Patienter var inkluderade om de hade rapporterats inom 36 timmar efter symtomdebut, hade feber ≥37,8 °C tillsammans med minst ett respiratoriskt symtom (hosta, symtom från näsan eller halsont) och minst ett systemiskt symtom (muskelsmärta, frossa/svettningar, sjukdomskänsla, trötthet eller huvudvärk). I en poolad analys av alla influensapositiva vuxna och ungdomar (n=2413) som ingick i behandlingsstudierna reducerade oseltamivir 75 mg 2 gånger dagligen i 5 dagar mediandurationen av influensasjukdom med ungefär en dag från 5,2 dagar (95 % KI 4,9-5,5 dagar) i placebogruppen till 4,2 dagar (95 % KI 4,0-4,4 dagar;p ≤0,0001).

Andelen patienter som utvecklade specificerade komplikationer i nedre luftvägarna (främst bronkit) som behandlades med antibiotika reducerades från 12,7 % (135/1063) i placebogruppen till 8,6 % (116/1350) i den oseltamivirbehandlade populationen (p=0,0012).

Behandling av influensa hos högriskpopulationer: Influensasjukdomens medianduration hos äldre patienter (≥65 år) och patienter med kronisk hjärt- och/eller lungsjukdom som fick oseltamivir 75 mg 2 gånger dagligen i 5 dagar reducerades inte signifikant. Den totala durationen av feber reducerades med en dag i grupperna som behandlades med oseltamivir. Hos de äldre som var influensapositiva, minskade oseltamivir signifikant incidensen av specificerade komplikationer i nedre luftvägarna, (främst bronkit) behandlad med antibiotika, från 19 % (52/268) i placebogruppen till 12 % (29/250) i den oseltamivirbehandlade populationen (p=0,0156).

Hos influensapositiva patienter med kronisk hjärt- och/eller lungsjukdom var den kombinerade incidensen av komplikationer i nedre luftvägarna (främst bronkit) behandlade med antibiotika 17 % (22/133) i placebogruppen och 14 % (16/118) i den oseltamivirbehandlade populationen (p=0,5976).

Behandling av influensa hos barn: I en studie med i övrigt friska barn (65 % influensapositiva) i åldern 1 till 12 år (medelålder 5,3 år) som hade feber (≥37,8 °C) samt antingen hosta eller snuva var 67 % av de influensapositiva patienterna infekterade med influensa A och 33 % med influensa B. Oseltamivirbehandlingen inleddes inom 48 timmar efter symtomdebut och reducerade tiden till symtomfrihet signifikant (definierad som samtidig återgång till normal hälsa och aktivitet och avklingande av feber, hosta och snuva) med 1,5 dagar (95 % KI 0,6-2,2 dagar;p<0,0001) jämfört med placebo. Oseltamivir reducerade incidensen av akut otitis media från 26,5 % (53/200) i placebogruppen till 16 % (29/183) hos barnen som behandlades med oseltamivir (p=0,013).

Den andra studien genomfördes med 334 astmatiska barn i åldern 6 till 12 år av vilka 53,6 % var influensapositiva. I den oseltamivirbehandlade gruppen reducerades inte sjukdomsdurationens mediantid signifikant. Vid dag 6 (sista behandlingsdagen) hade FEV₁ ökat med 10,8 % i den oseltamivir-behandlade gruppen jämfört med 4,7 % vid placebo (p=0,0148) i denna population.

Europeiska läkemedelsmyndigheten har frångått kravet att skicka in studieresultat med Tamiflu för alla undergrupper av den pediatriska populationen inom influensa. Se avsnitt 4.2 för information om pediatrisk användning.

Behandling av influensa B-infektion: Sammanlagt 15 % av den influensapositiva populationen var infekterade med influensa B, proportionerna varierar mellan 1 och 33 % i individuella studier. Sjukdomens medianduration hos personer infekterade med influensa B skiljer sig inte signifikant mellan behandlingsgrupperna i individuella studier. Data från 504 influensa B–infekterade personer poolades från alla studier för analys. Oseltamivir reducerade tiden för lindring av alla symtom med 0,7 dagar (95 % KI 0,1-1,6 dagar; p=0,022) och durationen av feber (≥37,8°C), hosta och snuva med en dag (95 % KI 0,4-1,7 dagar; p<0,001) jämfört med placebo.

Prevention av influensa

Oseltamivirs förmåga att förhindra naturligt förekommande influensasjukdom har visats i en preventionsstudie efter exponering i hushåll, och två säsongers preventionsstudier. Den primära effektparametern för alla dessa studier var incidensen av laboratoriebekräftad influensa. Virulensen av influensaepidemier är inte förutsägbara och varierar inom en region och från säsong till säsong, vilket medför att antalet som behöver behandlas (NNT) för att förhindra ett fall av influensasjukdom varierar.

Prevention efter exponering: I en studie med personer som kommit i kontakt med ett indexfall av influensa (12,6 % vaccinerade mot influensa) inleddes administrering av oseltamivir 75 mg en gång dagligen inom två dygn efter symtomdebut hos indexfallet och varade i sju dagar. Influensa bekräftades hos 163 av 377 indexfall. Oseltamivir reducerade incidensen av klinisk influensasjukdom signifikant hos kontakterna med bekräftade influensafall från 24/200 (12 %) i placebogruppen till 2/205 (1 %) i oseltamivirgruppen (92 % reduktion, [95 % KI 6-16; p ≤0,0001]). Antalet som behöver behandlas (NNT) hos kontakterna som verkligen hade influensa var 10 (95 % KI 9-12) och 16 (95 % KI 15-19) av hela populationen (ITT) oavsett infektionsstatus hos indexfallet.

Oseltamivirs förmåga att förhindra naturligt förekommande influensasjukdom har visats i en preventionsstudie efter exponering i hushåll som omfattade vuxna, ungdomar och barn i åldern 1 till 12 år, både som indexfall och som familjekontakter. Den primära effektparametern för denna studie var incidensen av laboratoriebekräftad klinisk influensa i hushållet. Oseltamivir-preventionen varade i 10 dagar. I den totala populationen sågs en reduktion i incidensen av laboratoriebekräftad klinisk influensa i hushållet från 20 % (27/136) i gruppen som inte fick prevention till 7 % (10/135) i gruppen som fick prevention (62,7 % reduktion [95 % KI 26,0- 81,2; p= 0,0042]). I hushåll med influensainfekterade indexfall sågs en reduktion av incidensen av influensa från 26 % (23/89) i gruppen som inte fick prevention till 11 % (9/84) i gruppen som fick prevention (58,5 % reduktion, [95 % KI 15,6-79,6; p=0,0114]).

Enligt en subgruppsanalys av barn i åldern 1 till 12 års ålder var incidensen av laboratoriebekräftad klinisk influensa bland barn signifikant reducerad från 19 % (21/211) i gruppen som inte fick prevention till 7 % (7/104) i gruppen som fick prevention (64,4 % reduktion [95 % KI 15,8-85,0, p=0,0188]). Bland barnen som inte redan utsöndrade virus före behandlingen reducerades incidensen av laboratoriebekräftad klinisk influensa från 21 % (15/70) i gruppen som inte fick prevention till 4 % (2/47) i gruppen som fick prevention (80,1 % reduktion, [95 % KI 22,0-94,9; p=0,0206]). NNT för den totala barnpopulationen var 9 (95 % KI 7-24) och 8 (95 % KI 6, övre gräns kunde inte estimeras) i hela populationen (ITT) respektive i barns kontakter med infekterade indexfall (ITTII).

Prevention under en influensaepidemi i samhället: I en analys av 2 poolade studier utförda på ovaccinerade, i övrigt friska vuxna, reducerade oseltamivir 75 mg 1 gång dagligen administrerat under 6 veckor signifikant incidensen av klinisk influensasjukdom från 25/519 (4,8 %) i placebogruppen till 6/520 (1,2 %) i oseltamivirgruppen (76 % reduktion, [95 % KI 1,6-5,7; p=0,0006]) under en influensaepidemi i samhället. NNT i denna studie var 28 (95 % KI 24-50).

En studie med äldre boende i vårdhem där 80 % av deltagarna hade vaccinerats under studiesäsongen, reducerade oseltamivir 75 mg en gång dagligen givet under sex veckor incidensen signifikant för klinisk influensasjukdom från 12/272 (4,4 %) i placebo-gruppen till 1/276 (0,4 %) i oseltamivirgruppen (92 % reduktion, [95 % KI 1,5-6,6; p=0,0015]). NNT i denna studie var 25 (95 % KI 23-62).

Profylax av influensa hos immunsupprimerade patienter: En dubbelblind, placebokontrollerad, randomiserad studie utfördes för säsongsprofylax av influensa hos 475 immunsupprimerade personer (388 personer med solid organtransplantation [195 placebo; 193 oseltamivir], 87 personer med hematopoetisk stamcellstransplantation [43 placebo; 44 oseltamivir], inga personer med andra immunsuppressiva tillstånd, inkluderande 18 barn från 1 till 12 års ålder. Den primära effektvariabeln i denna studie var incidensen av laboratoriebekräftad klinisk influensa definierad av viruskultur och/eller en fyrfaldig höjning av hemagglutinationshämmande (HAI) antikroppar. Incidensen av laboratoriebekräftad klinisk influensa var 2,9 % 7/238) i placebogruppen och 2,1 % (5/237) i oseltamivirgruppen (95 % KI -2,3 % - 4,1 %; p = 0,772).

Specifika studier av riskreduktionen för komplikationer har inte utförts.

Farmakokinetik

Absorption

Oseltamivir absorberas snabbt från mag-tarmkanalen efter oral administrering av oseltamivirfosfat (prodrug) och blir i stor utsträckning omvandlat av esteraser i framför allt levern till den aktiva metaboliten (oseltamivirkarboxylat). Minst 75% av en oral dos når den systemiska cirkulationen som aktiv metabolit. Exponeringen av prodrug är mindre än 5% jämfört med den aktiva metaboliten. Plasmakoncentrationerna av både prodrug och aktiv metabolit är proportionella till dosen och påverkas inte av samtidigt födointag.

Distribution

Medelvärdet av distributionsvolymen vid steady state av oseltamivirkarboxylat är ungefär 23 liter för människa, en volym som motsvarar den extracellulära kroppsvätskan. Eftersom neuroaminidas är aktivt extracellulärt, distribueras oseltamivirkarboxylat till alla ställen för influensavirusspridningen.

Bindningen av oseltamivirkarboxylat till humant plasmaprotein är försumbar (cirka 3 %).

Metabolism

Oseltamivir omvandlas i stor utsträckning till oseltamivirkarboxylat av esteraser lokaliserade främst i levern. In vitro-studier visar att varken oseltamivir eller den aktiva metaboliten är ett substrat för, eller en hämmare av, de huvudsakliga isoformerna av cytokrom P450. Inga fas 2-konjugat av någon förening har identifierats in vivo.

Elimination

Absorberat oseltamivir elimineras främst (>90 %) genom omvandling till oseltamivirkarboxylat. Den metaboliseras inte vidare och elimineras i urinen. Maximala plasmakoncentrationer av oseltamivirkarboxylat minskar med en halveringstid på 6–10 timmar för de flesta behandlade. Den aktiva metaboliten elimineras fullständigt via renal utsöndring. Renalt clearance (18,8 l/tim) överstiger glomerulär filtrationshastighet (7,5 l/tim) vilket antyder att utöver glomerulär filtration sker även en tubulär sekretion. Mindre än 20 % av en radioaktivt märkt dos elimineras i faeces.

Nedsatt njurfunktion

Administrering av 100 mg oseltamivirfosfat två gånger dagligen, i fem dagar, till patienter med varierande grad av njurfunktionsnedsättning visade att exponeringen för den aktiva metaboliten är omvänt proportionell till njurfunktion.

Nedsatt leverfunktion
In vitro-studier visar att exponeringen för oseltamivir inte förväntas öka signifikant, och inte heller förväntas exponeringen för den aktiva metaboliten att minska signifikant hos patienter med nedsatt leverfunktion.

Äldre
Exponeringen för den aktiva metaboliten vid steady state var 25 till 35 % högre hos äldre (65 till 78 år) jämfört med vuxna yngre än 65 år som gavs jämförbara doser av oseltamivir. Halveringstiderna som observerades hos de äldre var jämförbara med de som sågs hos unga vuxna. Baserat på läkemedelsexponeringen och tolerabiliteten krävs ingen dosjustering för äldre patienter, förutom vid tecken på gravt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance lägre än 30 ml/min).

Barn
Barn från 1 års ålder: Farmakokinetiken av oseltamivir har utvärderats i farmakokinetiska enkeldosstudier hos barn i åldern 1 till 16 år. Farmakokinetiken vid upprepad dosering har studerats hos ett litet antal barn som ingått i kliniska effektstudier. Yngre barn eliminerade både prodrug och dess aktiva metabolit snabbare än vuxna, vilket resulterade i en lägre exponering för en given mg/kg dos. Doser på 2 mg/kg ger en exponering av oseltamivirkarboxylat som är jämförbar med den som erhålls för vuxna som ges en enkeldos av 75 mg (ungefär 1 mg/kg). Oseltamivirs farmakokinetik för barn över 12 års ålder är jämförbar med den hos vuxna.

Spädbarn yngre än 12 månader: Begränsade farmakokinetiska data och säkerhetsdata finns tillgängliga för småbarn yngre än 2 år. Farmakokinetiska modeller användes för dessa data tillsammans med data från studier hos vuxna och barn äldre än 1 år. Resultaten visar att doser på 3 mg/kg två gånger dagligen för spädbarn i ålder 3 till 12 månader och 2,5 mg/kg två gånger dagligen för spädbarn i åldern 1 till 3 månader ger en exponering som är jämförbar med den exponering som visat sig vara kliniskt effektiv hos vuxna och barn > 1 års ålder (se Indikationer och Dosering). Det finns för närvarande inga data tillgängliga för spädbarn yngre än 1 månad som använt Tamiflu.

Prekliniska uppgifter

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet och gentoxicitet visade inte några särskilda risker för människa. Resultat från konventionella karcinogenicitetsstudier på gnagare visade en trend mot en dosberoende ökning av incidensen av vissa tumörer som är typiska för gnagarstammarna som användes. Vid beaktade av marginalen för exponeringen i relation till den förväntade exponeringen vid användning hos människa, förändrar inte dessa fynd nytta/risk–värderingen för Tamiflu vid de godkända indikationerna.

Teratogenicitetsstudier har utförts på råtta och kanin vid doser upp till 1500 mg/kg/dag respektive 500 mg/kg/dag. Ingen effekt på fosterutvecklingen observerades. En fertilitetsstudie på råtta med doser upp till 1500 mg/kg/dag visade inga effekter på något av könen. I pre- och post-natala råttstudier noterades en förlängd förlossning vid dosen 1500 mg/kg/dag. Säkerhetsmarginalen mellan exponeringen hos människa och den högsta dosen utan effekt (500 mg/kg/dag) hos råtta är 480-faldig för oseltamivir och 44-faldig för den aktiva metaboliten. Exponering av fostren i råtta och kanin var cirka 15 till 20 % jämfört med moderns.

Hos diande råttor utsöndras oseltamivir och dess aktiva metabolit i mjölk. Begränsade data visar att oseltamivir och den aktiva metaboliten utsöndras i bröstmjölk hos människa. Extrapoleringar från djurdata ger värden på 0,01 mg/ml och 0,3 mg/dag för respektive förening.

En potentiell risk för hudsensibilisering med oseltamivir sågs i ett maximeringstest hos marsvin. Cirka 50 % av djuren som behandlades med ren aktiv substans uppvisade erytem efter provokation av de inducerade djuren. Reversibel irritation av kaninögon observerades.

Samtidigt som väldigt höga orala enkeldoser av oseltamivirfosfatsalt, upp till den högsta testade dosen (1 310 mg/kg), inte hade någora effekter hos vuxna råttor resulterade sådana doser i toxicitet hos juvenila 7 dagar gamla råttungar, inklusive dödsfall. Dessa effekter sågs vid doser på 657 mg/kg och högre. Vid 500 mg/kg sågs inga biverkningar, inklusive kronisk behandling (500 mg/kg/dag administrerat från 7 till 21 dagar post partum).

Innehåll  (Läs mer om innehåll)

Varje 30 mg hård kapsel innehåller: Oseltamivirfosfat motsvarande 30 mg oseltamivir, pregelatiniserad stärkelse (härstammar från majsstärkelse), talk, povidon, kroskarmellosnatrium och natriumstearylfumarat. Kapselhöljet innehåller gelatin, färgämnen (gul järnoxid E 1 72, röd järnoxid E 172, titandioxid E 171, FD och C blå 2 indigokarmin E 132) och shellak.

Varje 45 mg hård kapsel innehåller: Oseltamivirfosfat motsvarande 45 mg oseltamivir, pregelatiniserad stärkelse (härstammar från majsstärkelse), talk, povidon, kroskarmellosnatrium och natriumstearylfumarat. Kapselhöljet innehåller gelatin, färgämnen (svart järnoxid E 172, titandioxid E 171, FD och C blå 2 indigokarmin E 132) och shellak.

Varje 75 mg hård kapsel innehåller: Oseltamivirfosfat motsvarande 75 mg oseltamivir, pregelatiniserad stärkelse (härstammar från majsstärkelse), talk, povidon, kroskarmellosnatrium och natriumstearylfumarat. Kapselhöljet innehåller gelatin, färgämnen (gul järnoxid E 172, röd järnoxid E 172, svart järnoxid E 172, titandioxid E 171, FD och C blå 2 indigokarmin E 132) och shellak.

Miljöpåverkan  (Läs mer om miljöpåverkan)

Oseltamivir

Miljörisk: Användning av oseltamivir har bedömts medföra försumbar risk för miljöpåverkan.
Nedbrytning: Substansen är potentiellt persistent.
Bioackumulering: Substansen har inte potential att lagras i vattenlevande organismer.
Läs mer>>
Stäng>>

 

Hantering, hållbarhet och förvaring

Tamiflu kapslar: Förvaras vid högst 25 °C.

Förvaring av apoteksberedd suspension:

Förvaring i rumstemperatur: Stabil i 3 veckor (21 dagar) vid förvaring i rumstemperatur ”Förvaras vid högst 25 °C”.

Kylförvaring: Stabil i 6 veckor vid förvaring i 2 °C – 8 °C.

Förpackningsinformation

Kapsel, hård 30 mg Ljust gul ogenomskinlig underdel präglad med ROCHE och en ljust gul ogenomskinlig överdel präglad med 30 mg, blå tryckfärg.
10 styck blister, 211:-, F
Kapsel, hård 45 mg Grå ogenomskinlig underdel präglad med ROCHE och en grå ogenomskinlig överdel präglad med 45 mg, blå tryckfärg.
10 styck blister, 211:-, F
Kapsel, hård 75 mg Grå ogenomskinlig underdel präglad med ROCHE och ljust gul ogenomskinlig överdel präglad med 75 mg, blå tryckfärg.
10 styck blister, 211:-, F

UPP

Skriv ut T T