FASS för allmänheten

FASS om djurläkemedel

• 
• 
• 

NYHETER FAKTA FÖR FÖRSKRIVARE ORDLISTA KLINISKA PRÖVNINGAR

• Bipacksedel
• Patient-FASS
• Produktresumé
• FASS
• Förpackningsinfo

Texten är baserad på produktresumé: 2010-01-25.

 

Indikationer

Fabrazyme är avsett som enzymersättningsbehandling under lång tid där diagnosen Fabrys sjukdom är fastställd (brist på α-galaktosidas A).

Kontraindikationer

Livshotande överkänslighet (anafylaktisk reaktion) mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne.

Dosering

Behandling med Fabrazyme skall övervakas av läkare med erfarenhet av behandling av patienter med Fabrys sjukdom eller andra ärftliga metaboliska sjukdomar.

Den rekommenderade dosen Fabrazyme är 1mg/kg kroppsvikt en gång varannan vecka som intravenös infusion. För ytterligare anvisningar, se produktresumé.

Alternativa dosregimer har använts i kliniska studier. I en av dessa studier kan, efter en initial dos på 1,0 mg/kg med 2 veckors mellanrum i 6 månader, 0,3 mg/kg med 2 veckors mellanrum bibehålla elimineringen av GL-3 i vissa celltyper hos vissa patienter; den långsiktiga kliniska relevansen av dessa fynd har dock inte fastställts (se avsnitt Farmakodynamik).

Den initiala infusionshastigheten skall inte överstiga 0,25 mg/min (15 mg/timme) för att minimera eventuell uppkomst av infusionsrelaterade reaktioner. När patientens tolerans är fastställd kan infusionshastigheten ökas gradvis under följande infusioner.

Ingen justering är nödvändig för patienter med nedsatt njurfunktion.

Studier på patienter med nedsatt leverfunktion har ej utförts.

Fabrazymes säkerhet och effekt hos patienter äldre än 65 år har inte fastställts och ingen dosregim kan för närvarande rekommenderas för dessa patienter.

Barn
Studier på barn i åldern 0–7 år har inte utförts och för närvarande kan ingen dosering rekommenderas för patienter i denna åldersgrupp eftersom säkerhet och effekt ännu inte fastställts. Ingen dosjustering behövs för barn i åldern 8–16 år.

Varningar och försiktighet

Eftersom agalsidas beta (r-hαGAL) är ett rekombinant protein förväntas utveckling av IgG-antikroppar hos patienter med föga eller ingen resterande enzymaktivitet. De flesta patienter utvecklade IgG-antikroppar mot r-hαGAL, vanligtvis inom 3 månader efter den första infusionen med Fabrazyme. Med tiden uppvisade majoriteten av de seropositiva patienterna i kliniska försök antingen en nedåtgående trend i titer (baserat på en ≥ 4-faldig titerreduktion från den högsta till den sista mätningen) (40 % av patienterna), tolerans (inga detekterbara antikroppar kunde bekräftas med 2 radioimmunmetoder med precipitation [RIP] i följd) (14 % av patienterna) eller en platå (35 % av patienterna).

Patienter med antikroppar mot r-hαGAL löper större risk att få infusionsrelaterade reaktioner (IAR) vilka definieras som en relaterad oönskad händelse på infusionsdagen. Dessa patienter skall behandlas med försiktighet vid ny administrering av agalsidas beta (se avsnitt Biverkningar). Antikroppsstatusen skall övervakas regelbundet.

I kliniska försök fick sextiosju procent (67 %) av patienterna minst en infusionsrelaterad reaktion (se avsnitt Biverkningar). Frekvensen för IAR-reaktioner minskade över tid. Patienter som fick lindriga eller måttliga infusionsrelaterade reaktioner när de behandlades med agalsidas beta under kliniska försök har fortsatt med terapin efter en sänkning av infusionshastigheten (≈ 0,15 mg/min; 10 mg/tim) och/eller förbehandling med antihistaminer, paracetamol, ibuprofen och/eller kortikosteroider.

I likhet med alla intravenösa proteinprodukter är det möjligt att allergiska överkänslighetsreaktioner uppträder.

Ett litet antal patienter har fått reaktioner som tyder på omedelbar överkänslighet (typ I). Om allvarliga reaktioner av allergisk eller anafylaktisk typ inträffar, bör man överväga att omedelbart avbryta administreringen av Fabrazyme och sätta in lämplig behandling. Allmänna medicinska rutiner för akutbehandling måste iakttas. Med försiktig återinsättning har Fabrazyme återigen administrerats till samtliga 6 patienter som testats positiva för IgE-antikroppar eller haft ett positivt hudtest för Fabrazyme i ett kliniskt försök. I detta försök skedde den initiala återinsättningen med låg dos och en lägre infusionshastighet (1/2 av den terapeutiska dosen med 1/25-del av den initiala normala rekommenderade hastigheten). När patienten tolererar infusionen kan dosen ökas tills den når den terapeutiska dosen på 1 mg/kg och infusionshastigheten kan ökas genom en långsam uppåttitrering, enligt vad patienten tolererar.

Effekten av Fabrazyme-behandling på njurarna kan eventuellt vara begränsad hos patienter med framskriden njursjukdom.

Inga studier har utförts vad gäller bedömningen av Fabrazymes potentiella effekter på försämrad fertilitet.

Interaktioner  (Läs mer om interaktioner)

Inga interaktionsstudier och inga in vitro metabolismstudier har utförts. Baserat på sin metabolism är det inte troligt att agalsidas beta utsätts för cytokrom P450-medierade läkemedelsinteraktioner.

Fabrazyme skall inte administreras tillsammans med klorokin, amiodaron, benoquin eller gentamicin på grund av en teoretisk risk för hämning av intracellulär α-galaktosidasaktivitet.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori B:2.

Adekvata data från behandling av gravida kvinnor med agalsidas beta saknas.

Djurstudier visar inga direkta eller indirekta skadliga effekter vad gäller embryonal/fetal utveckling (se avsnitt Prekliniska uppgifter).

Fabrazyme skall inte användas under graviditet såvida det inte är absolut nödvändigt.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp IVb.

Agalsidas beta kan eventuellt utsöndras i bröstmjölk. Eftersom det inte finns några tillgängliga data om effekter på nyfödda som exponerats för agalsidas beta via bröstmjölk, rekommenderas att man slutar amma då Fabrazyme används.

Trafik  (Läs mer om trafik)

Inga studier har utförts av förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Biverkningar  (Läs mer om biverkningar)

Biverkningsreaktioner som i kliniska försök rapporteras vara relaterade till Fabrazyme administrerat i en dos på 1 mg/kg hos totalt 168 patienter (154 män och 14 kvinnor) som behandlats med Fabrazyme med minst en infusion upp till maximalt 5 år räknas upp enligt organsystem och frekvens (mycket vanlig: > 1/10; vanlig: ≥ 1/100 till < 1/10 och mindre vanlig ≥ 1/1 000 till < 1/100) i tabellen nedan. Förekomsten av biverkningar hos en enstaka patient definieras som mindre vanlig i ljuset av att ett relativt litet antal patienter behandlats. Biverkningar som endast rapporterats under perioden efter marknadsföringen är också inräknade i tabellen nedan under frekvenskategorin ”okända”. Biverkningarna var mestadels milda till måttliga.

Incidens för biverkningar* med Fabrazyme-behandling

Systemorganklass	Mycket vanlig	Vanlig	Mindre vanlig	Frekvens okänd
Infektioner och infestationer	-	Nasofaryngit	Rinit
Immunsystemet	-	-	-	Anafylaktoid reaktion
Centrala och perifera nervsystemet	Huvudvärk, parestesi	Yrsel, somnolens, hypoestesi, brännande känsla, letargi, synkope	Hyperestesi, tremor
Ögon	-	Ökat tårflöde	Ögonklåda, okulär hyperemi
Öron och balansorgan	-	Tinnitus, vertigo	Öronsvullnad, öronsmärta
Hjärtat	-	Takykardi, palpitationer, bradykardi	Sinusbradykardi
Blodkärl	-	rodnad, blodtryckshöjning, blekhet, blodtrycksfall, värmevallningar	Perifer kyla
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum	-	Dyspné, nästäppa, trånghetskänsla i svalget, väsande andning, hosta, förvärrad dyspné	Bronkialspasm, faryngolaryngeal smärta, rinorré, takypné, täppt i övre luftvägarna	Hypoxi
Magtarmkanalen	Illamående, kräk­ningar	Buksmärta, smärta i övre delen av buken, magbesvär, oral hypoestesi, diarré	Dyspepsi, dysfagi
Hud och subkutan vävnad	-	Pruritus, urtikaria, huduslag, erytem, generaliserad klåda, angioneurotisktödem, svullnad i ansiktet, makulopapylöst ut­slag	Livedo reticularis, erytematöst hudut­slag, hudutslag med klåda, hudmissfärgning, hudbesvär	Leukocyto­klas­tisk vaskulit
Muskuloskeletala systemet och bindväv	-	Smärta i armar eller ben, myalgi, ryggsmärta, muskelkramp, artralgi, muskelspänning, muskuloskeletal stelhet	Muskuloskeletal smärta
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället	Frossa, pyrexi, köldkänsla	Trötthet, bröstbesvär, värmekänsla, perifera ödem, smärta, asteni, bröstsmärta, ansiktsödem, hypertermi	Värme- och köldkänsla, influensaliknande sjukdom, smärta vid infusionsstället, reaktion vid infusionsstället, trombos vid injektionsstället, malaise, ödem
Undersökningar				Sänkt syrgasmättnad

För användning i denna tabell definieras ≥ 1 % som händelser som inträffar hos 2 eller flera patienter.
Biverkningsterminologin baseras på Medical Dictionary for Regulatory Activities (MedDRA)

Infusionsrelaterade reaktioner var oftast feber och frossa. Övriga symtom var lindrig eller måttlig dyspné, hypoxi (sänkt syrgasmättnad), trånghetskänsla i svalget, besvär i bröstet, rodnad, klåda, urtikaria, ansiktsödem, angioneurotiskt ödem, rinit, bronkospasm, takypné, väsande andning, hypertoni, hypotoni, takykardi, palpitationer, buksmärta, illamående, kräkning, infusionsrelaterad smärta inklusive smärta i ben och armar, myalgi samt huvudvärk.

De infusionsrelaterade reaktionerna kunde hanteras genom sänkt infusionshastighet och administrering av icke-steroida antiinflammatoriska medel, antihistaminer och/eller kortikosteroider. Sextiosju procent (67 %) av patienterna fick minst en infusionsrelaterad reaktion. Dessa reaktioners frekvens minskade över tid. De flesta av dessa reaktioner kan tillskrivas bildningen av IgG-antikroppar och/eller komplementaktivering. Ett begränsat antal patienter uppvisade IgE-antikroppar (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Barn
Begränsad information tyder på att säkerhetsprofilen för Fabrazyme-behandling hos barn (över 7 års ålder) inte skiljer sig från den som ses hos vuxna.

Överdosering  (Läs mer om överdosering)

Inga fall av överdosering har rapporterats. I kliniska försök användes doser upp till 3 mg/kg kroppsvikt.

Farmakodynamik

Fabrys sjukdom är en ärftlig heterogen och multisystemisk progressiv sjukdom som drabbar både män och kvinnor. Sjukdomen kännetecknas av bristen på α-galaktosidas. Reducerad eller frånvaro av α-galaktosidasaktivitet leder till ackumulering av GL-3 i lysosomerna i många celltyper inklusive de endoteliala och parenkymala cellerna, vilket slutligen leder till livshotande kliniska försämringar till följd av renala, kardiella och cerebrovaskulära komplikationer. Grunder för enzymersättningsterapi är att återställa en nivå av enzymaktivitet tillräcklig för att eliminera det ackumulerade substratet i organvävnaderna och därigenom förebygga, stabilisera eller häva den progredierande funktionsförsämringen i dessa organ innan irreversibla skador har uppstått.

Efter intravenös infusion avlägsnas agalsidas beta snabbt från cirkulationen och tas upp av vaskulära endotel- och parenkymceller i lysosomer, troligen genom mannos-6-fosfat, mannos och asialoglykoproteinreceptorer.

Effektivitet och säkerhet för Fabrazyme utvärderades i en studie med barn, en studie med syfte att finna lämplig dos, två dubbelblinda, placebokontrollerade studier, samt en öppen förlängningsstudie med båda manliga och kvinnliga patienter. I dosstudien utvärderades effekterna av 0,3, 1,0 och 3,0 mg/kg en gång varannan vecka och 1,0 och 3,0 mg/kg en gång varannan dag. En reduktion av GL-3 observerades i njure, hjärta, hud och plasma vid samtliga doser. Plasma-GL-3 eliminerades på ett dosberoende sätt, men var mindre enhetligt vid dosen 0,3 mg/kg. Dessutom var infusionsrelaterade reaktioner dosberoende.

I den första placebokontrollerade kliniska studien var Fabrazyme effektivt när det gällde att eliminera GL-3 från njurens vaskulära endotel efter 20 veckors behandling. Denna eliminering uppnåddes hos 69 % (20/29) av de patienter som behandlades med Fabrazyme, men inte hos någon av placebopatienterna (p<0,001). Detta fynd stöddes ytterligare av en statististiskt signifikant minskning av GL-3-inklusioner i njure, hjärta och hud kombinerat och i individuella organ hos patienter som behandlades med agalsidas beta jämfört med placebopatienter (p<0,001). Oförminskad eliminering av GL-3 från njurens vaskulära endotel vid behandling med agalsidas beta påvisades vidare i detta försöks öppna förlängning. Detta uppnåddes hos 47 av de 49 patienterna (96 %) enligt tillgänglig information vid månad 6, samt hos 8 av 8 patienter (100 %) enligt tillgänglig information vid studiens slut (upp till totalt 5 års behandling). Eliminering av GL-3 uppnåddes även i flera andra celltyper från njuren. GL-3-nivåerna i plasma normaliserades snabbt med behandling och förblev normala under 5 år.

Njurfunktionen, enligt mätning av glomerulär filtreringshastighet och serumkreatinin, förblev liksom proteinuri stabil hos de flesta av patienterna. Effekten av Fabrazyme-behandling på njurens funktion var dock begränsad hos några patienter med framskriden njursjukdom.

Även om ingen specifik studie har utförts för att bedöma effekten på de neurologiska tecknen och symtomen, så tyder resultaten även på att patienter kan uppnå minskad smärta och förhöjd livskvalitet med enzymersättningsterapi.

Ytterligare en dubbelblind, placebokontrollerad studie med 82 patienter utfördes för att fastställa om Fabrazyme skulle reducera frekvensen av förekomst av renala, kardiella eller cerebrovaskulära sjukdomar eller dödsfall. Frekvensen av kliniska händelser var avsevärt lägre bland patienter som behandlades med Fabrazyme jämfört med patienter som behandlats med placebo (riskreduktion = 53 % intent to treat-grupp (p = 0,0577); riskreduktion = 61 % per protokollgrupp (p = 0,0341)). Detta resultat var enhetligt genom alla renala, kardiella och cerebrovaskulära händelser.
Resultaten av dessa studier indikerar att Fabrazyme-behandling med 1 mg/kg varannan vecka ger klinisk nytta beträffande viktiga kliniska utfall för patienter med tidig och framskriden Fabrys sjukdom. Eftersom detta tillstånd är långsamt progredierande kan det vara avgörande med tidig upptäckt och behandling för att uppnå bästa möjliga resultat.

I den öppna pediatriska studien hade sexton patienter med Fabrys sjukdom (8–16 år; 14 pojkar, 2 flickor) behandlats under ett år. Eliminering av GL-3 i den ytliga hudens vaskulära endotel uppnåddes hos samtliga patienter som hade ackumulerat GL-3 vid studiens början. De 2 flickorna hade föga eller ingen ackumulering av GL-3 i den ytliga hudens vaskulära endotel vid studiens början, vilket gör att denna slutsats endast gäller manliga patienter.

I en extra studie rekryterades 21 manliga patienter för att man skulle följa GL-3-elimineringen i njure och hudvävnader vid en alternativ dosregim. Efter behandling med 1 mg/kg varannan vecka under 24 veckor kunde en dosregim på 0,3 mg/kg varannan vecka under 18 månader bibehålla elimineringen av cellulärt GL-3 i njurens kapillära endotel, andra typer av njurceller och hud (kapillärt endotel i den ytliga huden) hos majoriteten av patienterna. Vid den lägre dosen kan dock IgG-antikroppar spela en roll med avseende på GL-3-elimineringen hos vissa patienter. På grund av begränsningarna i studiens design (litet antal patienter) kan ingen definitiv slutsats dras om dosunderhållsregimen, men dessa fynd tyder på att efter en initial dos på 1,0 mg/kg varannan vecka kan 0,3 mg/kg varannan vecka räcka hos vissa patienter för att bibehålla elimineringen av GL-3.

Farmakokinetik

Efter intravenös administrering av agalsidas beta till vuxna med doser på 0,3 mg, 1 mg och 3 mg/kg kroppsvikt ökade AUC-värdena mer än proportionellt i förhållande till dosen på grund av minskat clearance, viket tyder på en mättnad av clearance. Eliminationshalveringstiden var dosberoende och varierade mellan 45 - 100 minuter.

Efter intravenös administrering av agalsidas beta till vuxna med en infusionstid på ca 300 minuter och med en dos på 1 mg/kg kroppsvikt varannan vecka, varierade de genomsnittliga maximala plasmakoncentrationerna mellan 2000-3500 ng/ml, medan AUC_inf varierade mellan 370-780 μg x min/ml. Vss varierade mellan 8,3-40,8 l, plasma clearance mellan 119-345 ml/min och genomsnittlig halveringstid för eliminationen mellan 80-120 minuter.

Farmakokinetiken för Fabrazyme utvärderades dessutom på 15 barn (8,5–16 år gamla med en vikt på mellan 27,1 och 64,9 kg). Vikten påverkade inte clearance för agalsidas beta i denna grupp. Elimineringen vid studiens början var 77 ml/min med en distributionsvolym vid steady-state (Vss) på 2,6 L; halveringstiden var 55 min. Efter IgG-serokonversion minskade elimineringen till 35 ml/min, Vss ökade till 5,4 L, och halveringstiden ökade till 240 min. Nettoeffekten av dessa förändringar efter serokonversion var en 2- till 3-faldig ökning av exponeringen baserat på AUC och C_max. Inga oväntade säkerhetsproblem uppstod hos patienter med en exponeringsökning efter serokonversion.

Agalsidas beta är ett protein och förväntas metaboliskt brytas ned genom peptidhydrolys. Följaktligen förväntas inte en försämrad leverfunktion påverka farmakokinetiken hos agalsidas beta på ett kliniskt signifikant sätt. Eliminering via njurarna av agalsidas beta anses vara en mindre viktig eliminationsväg.

Prekliniska uppgifter

Icke-kliniska studier avseende allmäntoxicitet och embryonal/fetal toxicitet, visade inte några särskilda risker för människa. Studier beträffande andra stadier i utvecklingen har inte utförts. Det finns ingen förväntad risk för genotoxicitet och karcinogenicitet.

Innehåll  (Läs mer om innehåll)

Varje flaska Fabrazyme innehåller en nominell mängd av 5 mg respektive 35 mg agalsidas beta, mannitol, natriumvätefosfatmonohydrat, natriumdivätefosfatheptahydrat

Blandbarhet

Då blandbarhetsstudier saknas får Fabrazyme inte blandas med andra läkemedel i samma infusion.

Miljöpåverkan  (Läs mer om miljöpåverkan)

Användning av aminosyror, proteiner och peptider bedöms inte medföra någon miljöpåverkan.

Hantering, hållbarhet och förvaring

Beredda och utspädda lösningar
Från mikrobiologisk synpunkt bör produkten användas omedelbart. Om den inte används omedelbart är förvaringstiderna och förvaringsvillkoren före administrering användarens ansvar. Den rekonstituerade lösningen kan inte lagras utan ska spädas omedelbart. Den utspädda lösningen kan förvaras i upp till 24 timmar vid 2 °C –8 °C.

Förvaras i kylskåp (2 °C – 8 °C).

Förpackningsinformation

Pulver till koncentrat till infusionsvätska, lösning  (vit till benvit frystorkad kaka eller pulver)
5 milligram injektionsflaska, 5748:-, F
35 milligram injektionsflaska, 34182:-, F

UPP

Skriv ut T T