FASS för förskrivare

FASS om djurläkemedel

• 
• 
• 

NYHETER KLINISKA PRÖVNINGAR

• Bipacksedel
• Patient-FASS
• Produktresumé
• FASS
• Förpackningsinfo

1 LÄKEMEDLETS NAMN

Sandostatin LAR, 10 mg, pulver och vätska till injektionsvätska, suspension
Sandostatin LAR, 20 mg, pulver och vätska till injektionsvätska, suspension
Sandostatin LAR, 30 mg, pulver och vätska till injektionsvätska, suspension

2 KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

En injektionsflaska med pulver innehåller oktreotid 10, 20 respektive 30 mg.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3 LÄKEMEDELSFORM

Pulver och vätska till injektionsvätska, suspension.

4 KLINISKA UPPGIFTER

4.1 Terapeutiska indikationer

Symptomatisk behandling av carcinoider och VIP-producerande tumörer.

För symptomatisk behandling och för sänkning av plasmanivåerna av tillväxthormon och IGF-1 hos patienter med akromegali och där kirurgisk behandling eller strålning ej gett tillfredsställande resultat eller bedömts olämpliga. I interimsperioden tills strålbehandling fått full effekt.

4.2 Dosering och administreringssätt

Akromegali: Får endast ges som djup intragluteal injektion. Vid upprepade injektioner alterneras mellan höger och vänster sida.

Initialdos (behandling med Sandostatin LAR kan påbörjas dagen efter sista dosen av subkutant Sandostatin): 20 mg med 4 veckors intervall i 3 månader. För patienter som inte tidigare behandlats med Sandostatin LAR rekommenderas en kort testperiod med subkutant Sandostatin för att säkerställa att patienten tolererar oktreotid. Dosen justeras därefter beroende på serumkoncentrationerna av tillväxthormon och insulinliknande tillväxtfaktor 1 (IGF-1) och kliniska symptom.

Dosen bör höjas till 30 mg för de patienter där tillfredsställande resultat ej uppnåtts inom tremånadersperioden, vad gäller kliniska symptom och biokemiska parametrar (GH, IGF-1). För patienter vars GH-nivå är konstant under 1 mikrog/l och vars IGF-1-nivå normaliserats och där merparten reversibla symptom har försvunnit efter 3 månaders behandling med 20 mg, kan dosen sänkas till 10 mg. Vid denna dosering måste GH- och IGF-1-nivåerna noggrant kontrolleras, liksom kliniska symptom.

För patienter på en fast dos Sandostatin LAR bör bestämning av mängden tillväxthormon göras var 6:e månad.

Carcinoider och VIP-producerande tumörer: Får endast ges som djup intragluteal injektion. Vid upprepade injektioner alterneras mellan höger och vänster sida.

Behandlingen med subkutant Sandostatin kan vid behov fortsätta med den effektiva dosen under 2 veckor efter den första injektionen av Sandostatin LAR.

För patienter vars symptom är adekvat kontrollerade med subkutant Sandostatin rekommenderas att man startar med 20 mg Sandostatin LAR med 4 veckors intervall.

För patienter vars symptom och biologiska markörer är väl kontrollerade efter 3 månaders behandling, kan dosen eventuellt reduceras till 10 mg Sandostatin LAR med 4 veckors intervall.

För patienter vars symptom endast delvis är kontrollerade efter 3 månaders behandling kan dosen ökas till 30 mg Sandostatin LAR var fjärde vecka.

För patienter som tidigare ej behandlats med subkutant Sandostatin rekommenderas en kort testperiod med Sandostatin för att bedöma tolerabilitet och effekt av oktreotidbehandling.

Risk för toleransutveckling föreligger med åtföljande snabb återkomst av symptom.

Om tumörsymptomen tillfälligt ökar vid behandling med Sandostatin LAR rekommenderas ytterligare tillförsel av subkutant givet Sandostatin med den dos som gavs innan behandlingen med Sandostatin LAR påbörjades. Detta kan förekomma främst under de första 2 månaderna innan terapeutiska koncentrationer av oktreotid har uppnåtts.

4.3 Kontraindikationer

Överkänslighet mot det aktiva innehållsämnet eller mot något hjälpämne.

4.4 Varningar och försiktighetsmått

Eftersom tillväxthormonproducerande hypofystumörer ibland kan expandera och orsaka allvarliga komplikationer (t ex synfältsdefekter), är det viktigt att alla patienter kontrolleras noggrant. Om tecken på tumörexpansion uppträder är alternativ behandling tillrådlig.

Eftersom gallstensbildning rapporterats vid behandling med Sandostatin rekommenderas ultraljudsundersökning av gallblåsan före långtidsbehandlingen med Sandostatin och Sandostatin LAR och därefter med ca 6-12 månaders intervall.

Patienter med insulinkrävande diabetes mellitus kan få sänkt insulinbehov. Däremot kan subkutan administrering av Sandostatin LAR hos icke-diabetiker och typ II-diabetiker med delvis intakta insulinreserver resultera i en höjning av glukosnivån efter måltid. Det är av vikt att kontrollera glukosmetabolismen och anpassa doseringen vid diabetesbehandling.

Erfarenhet av behandling av barn är begränsad.

Eventuella lokala besvär från injektionsstället är i allmänhet lätta och kortvariga (smärta vid injektionsstället, svullnad och hudutslag).

Nedsatt leverfunktion

I en studie på i.v. och s.c. administrerat Sandostatin visades att utsöndringskapaciteten kan minska hos patienter med levercirrhos. Eftersom octreotid har ett brett terapeutiskt koncentrationsintervall behövs ingen dosjustering av Sandostatin LAR.

Hjärta-kärl-relaterade händelser

Mindre vanliga fall av bardykardi har rapporterats. Dosjustering kan vara nödvändig för läkemedel som beta-blockerare, kalciumantagonister eller medel som kontrollerar vätske- och elektrolytbalans.

Nutrition

Oktreotid kan förändra absorptionen av fett från föda hos vissa patienter.

Säkta vitamin B₁₂-nivåer och onormalt Schilling's test har observerats hos vissa patienter som får behandling med oktreotid. Kontroll av vitamin B₁₂-nivå rekommenderas under behandling med Sandostatin hos patienter som tidigare har haft vitamin B₁₂-förlust.

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Oktreotid har visat sig minska intestinal absorption av ciklosporin och försena absorptionen av cimetidin. Kombination med ciklosporin och cimetidin kan således kräva dosanpassning. Vid samtidig administrering av oktreotid och bromokriptin kan biotillgängligheten hos bromokriptin öka.

Data antyder att somatostatinanaloger kan minska metaboliskt clearance hos substanser som metaboliseras av cytokrom P450-enzymer, vilket kan bero på inhibering av tillväxthormon. Eftersom det inte kan uteslutas att oktreotid har denna effekt, bör därför samtidig behandling med läkemedel som metaboliseras av CYP3A4 och som har lågt terapeutiskt index (t ex kinidin, terfenadin) ske med försiktighet.

4.6 Graviditet och amning

För oktreotidacetat saknas data från behandling av gravida kvinnor. Oktreotid kan genom sin hämmande inverkan på sekretionen av tillväxthormon förmodas medföra risk för fostret. Reproduktionstoxikologiska djurstudier har visat på övergående reducerad tillväxt hos avkomman innan avvänjningen. Sandostatin LAR skall ges till gravida kvinnor endast efter att moderns behov vägts mot riskerna för fostret.

Uppgift saknas om oktreotid passerar över i modersmjölk. Sandostatin LAR skall ges till ammande kvinnor endast efter att moderns behov vägts mot riskerna för barnet. Möjligheten att avstå amning vid behandling bör övervägas.

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Inga studier har utförts.

4.8 Biverkningar

Följande biverkningar har summerats från kliniska studier med oktreotid och från spontanrapporter om biverkningar:

Frekvensindelning: Mycket vanliga (≥ 1/10); vanliga (≥1/100, < 1/10); mindre vanliga (≥ 1/1000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, <1/1000); mycket sällsynta (< 10 000) inklusive enstaka rapporter. Inom varje frekvensgrupp är biverkningarna rankade efter fallande allvarsgrad.

Immunsystemet:

Sällsynta: Hypersensitivitet, hudutslag.

Mycket sällsynta: Anafylaktisk reaktion.

Endokrina systemet:

Mycket vanliga: Hypoglykemi, hyperglykemi.

Vanliga: Försämrad glukostolerans.

Hjärtat:

Mindre vanliga: Bradykardi, takykardi.

Andningsvägar bröstkorg och mediastinum:

Mycket sällsynta: Dyspné.

Magtarmkanalen:

Vanliga: Gastrointestinala biverkningar, diarré (3%), krampaktiga buksmärtor, förstoppning, gasbildning.

Mindre vanliga: Epigastrala smärtor.

Sällsynta: Steatorré, illamående, kräkningar, spänd buk, tarmvredsliknande tillstånd.

Mycket sällsynta: Akut pankreatit, aptitlöshet, lös avföring.

Lever och gallvägar:

Mindre vanliga: Kolecystit, störd leverfunktion.

Sällsynta: Gallstensbildning (vid långtidbehandling)

Mycket sällsynta: Akut hepatit utan kolestas, långsam utveckling av hyperbilirubinemi i kombination med förhöjning av ALP, γ-GT och ibland transaminaser.

Hud och subkutan vävnad:

Mindre vanliga: Övergående håravfall.

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället:

Vanliga: Smärta på injektionsstället, svullnad och irritation

Följande biverkningar har observerats under den tiden då läkemedlet marknadsförts.

I sällsynta fall har thyroidea-dysfunktion rapporterats, underfunktion såväl som överfunktion.

I en del fall har det rapporterats om dyspeptiska symtom hos patienter som får oktreotidacetat.

Symtom och episoder med arytmier har rapporterats hos patienter som får oktreotidacetat. Andra ECG-förändringar såsom QT-förlängning, axelförskjutning, tidig repolarisering, låg spänning, R/S transition, tidig R-vågsprogression och icke-specifika ST-T-vågsändringar har rapporterats under behandling med oktreotidactetat. Sambandet mellan dessa händelser och oktreotid är dock inte fastställt.

4.9 Överdosering

Hittills finns inga data tillgängliga på överdosering av Sandostatin LAR. Inga oväntade biverkningar rapporterades då doser upp till 90 mg Sandostatin LAR administrerades till cancerpatienter varannan vecka. Den högsta i.v. bolusdosen som givits är 1,0 mg och då har reversibla symptom på överdosering i form av mild bradykardi, facial flush, kramper i buken, diarré och illamående uppträtt.

5 FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Tillväxthormonhämmare.

ATC-kod: H01CB02.

Oktreotid är en syntetisk octapeptidanalog till naturligt förekommande somatostatin med liknande farmakologiska effekter men med en betydligt längre effektduration. Oktreotid hämmar den normala sekretionen av tillväxthormon och peptider från det endokrina systemet i mage, tarm och bukspottkörtel (exempelvis gastrin, insulin och glukagon). Till skillnad från somatostatin hämmar oktreotid företrädesvis tillväxthormon framför insulin. Utsättande av oktreotid följs inte av någon reboundeffekt med hypersekretion av hormoner.

Oktreotid ger en symptomatisk lindring av allvarliga symptom orsakade av tumörer i det endokrina systemet (i mage, tarm och bukspottkörtel) hos patienter där ingen lindring uppnåtts av tidigare behandling t ex kirurgi, embolisering av arteria hepatica eller kemoterapi.

Effekten av oktreotid på tumörens storlek, tillväxttakt eller metastasbildning är ej dokumenterad. Vid carcinoidtumörer ger oktreotid lindring av symptomen, framförallt av flush och diarré. I många fall har detta samtidigt resulterat i nedgång i plasmaserotonin och minskad utsöndring i urin av 5-hydroxiindolättiksyra (5-HIAA).

Vid VIP-tumörer, som biokemiskt karaktäriseras av överproduktion av vasoaktiv intestinal peptid (VIP), lindrar oktreotid den svåra och vattniga diarrén. Samtidigt förbättras elektrolytrubbningar, t ex hypokalemi. Behovet att ersätta vätska och elektrolyter minskar. Klinisk förbättring åtföljs i allmänhet av en minskad VIP-nivå i plasma.

Hos akromegalipatienter sänker octreotid plasmanivåerna av GH samt normaliserar IGF-1 hos flertalet patienter. I de flesta fall avtar kliniska symptom såsom huvudvärk, hud- och mjukvävssvullnad, svettningar, ledvärk och parestesier.

Oktreotid givet före eller efter pankreaskirurgi minskar generellt förekomsten av postoperativa komplikationer, framför allt pankreasfistlar.

Sandostatin LAR är en galenisk beredning med oktreotid, avsedd för upprepade injektioner med 4 veckors intervall.

5.2 Farmakokinetiska egenskaper

Efter intramuskulär injektion når serumkoncentrationen en topp inom en timme, följt av en progressiv sänkning till låga oktreotidnivåer inom 24 timmar. Efter den initiala toppen dag 1 förblir oktreotidnivån på subterapeutisk nivå under 7 dagar för de flesta patienter. Terapeutiska nivåer byggs sedan upp, når konstanta koncentrationer omkring dag 14 och förblir relativt stabila under de följande 3-4 veckorna. Toppnivån dag 1 är lägre än nivåerna under konstant fas och inte mer än 0,5% av den totala utsöndringen äger rum under dag 1. Efter omkring 6 veckor sjunker oktreotidkoncentrationen långsamt samtidigt med den slutliga nedbrytningen av i läkemedelsformen ingående polymer. Efter singeldos av 10, 20 resp 30 mg Sandostatin ökar nivån av oktreotid mer än proportionellt. Steady statenivån, som uppnås efter 3 injektioner med 4 veckors intervall, är högre med en faktor av ca 1,6-1,8 efter multipla injektioner av 20 resp 30 mg Sandostatin LAR.

Hos patienter med carcinoider var steady statekoncentrationerna av oktreotid efter multipla injektioner med 10, 20 och 30 mg Sandostatin LAR givna med 4 veckors intervall, linjärt ökande och var i medeltal (median) 1231 (1894), 2620 (2270), resp 3928 (3010) ng/l.

Oktreotid ackumuleras inte. Oktreotids farmakokinetiska profil efter injektion av Sandostatin LAR återspeglar utsöndringsmönstret hos ingående polymer och dess bionedbrytning. Distributionsvolymen är 0,3 l/kg och för totalclearance 160 ml/min. Plasmaproteinbindningen är 65%: bindningen till röda blodkroppar är försumbar. Största delen av den tillförda dosen elimineras via faeces och ca 32% utsöndras oförändrad i urinen. Oktreotid har visats reducera leverblodflödet med ca 30%, varför risk för interaktion med läkemedel som uppvisar flödesbegränsad metabolism bör beaktas.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

-

6 FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Pulver: Poly (DL-lactide-co-glycolid), mannitol.

Spädningsvätska: Natriumkarboximetylcellulosa, mannitol, vatten för injektionsvätskor.

6.2 Inkompatibiliteter

Sandostatin LAR skall ej blandas med andra läkemedel eller infusionsvätskor (eller motsvarande).

6.3 Hållbarhet

3 år.

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Injektionsflaskor: Förvaras vid 2 °C – 8 °C (i kylskåp). Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt. Oöppnade injektionsflaskor kan förvaras i rumstemperatur i skydd för ljus under injektionsdagen.

6.5 Förpackningstyp och innehåll

Pulver och vätska till injektionsvätska, suspension (I+II)

10 mg 1 injektionsflaska + 1 förfylld spruta

Pulver och vätska till injektionsvätska, suspension (I+II)

20 mg 1 injektionsflaska + 1 förfylld spruta

Pulver och vätska till injektionsvätska, suspension (I+II)

30 mg 1 injektionsflaska + 1 förfylld spruta

Förpackningarna innehåller också 2 kanyler.

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Följ noggrant beredningsinstruktionen för att säkerställa att pulvret blir genomfuktat och utgör en homogen suspension innan i.m. injektion ges.

Sandostatin LAR skall beredas omedelbart före administrering.

Sandostatin LAR bör endast ges av utbildad hälsovårdspersonal.

7 INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Novartis Sverige AB

Box 1150

S-183 11 Täby

8 NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

10 mg: 14057
20 mg: 14058
30 mg: 14059

9 DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Första godkännandet: 10 mg: 1999-05-07; 20 mg: 1999-05-07; 30 mg: 1999-05-07

Förnyat godkännande: 10 mg: 2009–03–28; 20 mg: 2009–03–28; 30 mg: 2009–03–28

10 DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2009–01–29

UPP

Skriv ut T T