FASS för allmänheten

FASS om djurläkemedel

• 
• 
• 

NYHETER FAKTA FÖR FÖRSKRIVARE ORDLISTA KLINISKA PRÖVNINGAR

Gå tillMin Fass

• Bipacksedel
• Produktresumé
• FASS
• Förpackningar
• Miljö

Texten nedan gäller för:
Metformin Actavis filmdragerad tablett 500 mg och 850 mg

Texten är baserad på produktresumé: 2009-11-02

 

Indikationer

Behandling av diabetes mellitus typ 2 hos vuxna, speciellt hos överviktiga, där enbart diet och motion inte ger tillräcklig metabolisk kontroll. Metformin kan användas som monoterapi eller i kombination med andra perorala diabetesmedel eller med insulin.

En reduktion av diabetiska komplikationer har visats hos överviktiga patienter med typ 2 diabetes som behandlades med metformin som förstahandspreparat efter att ha sviktat på dietbehandling (se Farmakodynamik).

Kontraindikationer

Överkänslighet mot metforminhydroklorid eller något av hjälpämnena.

Diabetisk ketoacidos, diabetisk pre-koma.

Njursvikt eller renal dysfunktion (kreatininclearance < 60 ml/min).

Akuta tillstånd som kan påverka njurfunktionen, som till exempel: - Dehydrering. - Allvarlig infektion. - Chock. - Intravaskulär administrering av joderade kontrastmedel (se Varningar och försiktighet).

Akut eller kronisk sjukdom som kan orsaka vävnadshypoxi, som till exempel: - Hjärt- eller respirationssvikt. - Nyligen genomgången myokardinfarkt. - Chock.

Leverinsufficiens, akut alkoholintoxikation, alkoholism.

Amning.

Dosering

Monoterapi och kombination med andra perorala antidiabetesmedel

- Vanlig startdos är 1 tablett 2 till 3 gånger dagligen antingen i samband med eller efter måltid.

- Efter 10 till 15 dagar bör dosen justeras baserad på mätning av blodsocker. En långsam ökning av dosen kan ge förbättrad gastrointestinal tolerans.

- Rekommenderad maximal dos av metformin är 3 g dagligen.

- Om övergång från ett annat peroralt antidiabetesmedel planeras: Sluta behandlingen med det andra medlet och starta metformin med den dos som anges ovan.

Kombination med insulin

Metformin och insulin kan användas som kombinationsbehandling för att uppnå bättre blodsockerkontroll. Metformin ges med vanlig startdos på 1 tablett 2-3 gånger dagligen, medan insulindosen justeras baserad på mätning av blodsockernivån.

Äldre:

På grund av risken för nedsatt njurfunktion hos äldre patienter bör metformindosen justeras: baserad på njurfunktionen. Regelbunden kontroll av njurfunktionen är nödvändig.

Barn:

Då inga data finns bör metformin inte användas av barn.

Varningar och försiktighet

Laktatacidos: Laktatacidos är en sällsynt, men allvarlig (hög mortalitet om inte behandling sätts in omedelbart) metabolisk komplikation som kan uppträda på grund av metforminackumulation. Rapporterade fall av laktatacidos hos patienter som behandlas med metformin har primärt uppträtt hos diabetespatienter med signifikant njursvikt. Förekomst av laktatacidos kan och bör reduceras genom att utvärdera även andra associerade riskfaktorer som till exempel dåligt kontrollerad diabetes, ketos, utdragen fasta överdrivet alkoholintag, leverinsufficiens och alla tillstånd associerade med hypoxi.

Diagnos: Laktatacidos karakteriseras som acidotisk dyspnoe, buksmärtor och hypotermi följd av koma. Diagnostiska laboratorieresultat är lågt blod-pH, plasma-laktatnivåer över 5 mmol/l, och ett ökat anjongap och ökad laktat/pyruvat ratio. Om metabolisk acidos misstänks måste behandlingen avbrytas och patienten bör läggas in på sjukhus omedelbart.

Njurfunktion: Då metformin utsöndras genom njurarna bör serumkreatininnivåer bestämmas innan behandling startas och regelbundet under behandlingens lopp:

- Minst en gång om året hos patienter med normal njurfunktion.

- Minst två till fyra gångar om året hos patienter med serumkreatininnivåer vid den övre gränsen av det normala och hos äldre patienter

Asymptomatisk nedsatt njurfunktion ses ofta hos äldre. Speciell försiktighet bör iakttas i situationer där njurfunktionen kan försämras, till exempel vid start av antihypertensiv behandling eller behandling med diuretika och när behandling med ett NSAID preparat påbörjas.

Administrering av joderade kontrastmedel: Då intravaskulär administrering av joderade kontrastmedel i radiologiska undersökningar kan leda till njursvikt bör metforminbehandling avbrytas före eller vid början av sådan undersökning och inte återupptas förrän 48 timmar efter, och endast efter att njurfunktionen har värderats på nytt och funnits vara normal.

Operation: Metforminhydrokloridbehandling bör avbrytas 48 timmar före elektiv kirurgi med allmän narkos och bör vanligtvis inte återupptas förrän 48 timmar efter.

Övriga försiktighetsåtgärder: - Alla patienter bör fortsätta sina dieter med en jämn fördelning av kolhydratintag under dagen. Överviktiga patienter bör fortsätta sina energisnåla dieter.

- Sedvanliga laboratorietester för övervakning av diabetes bör göras regelbundet.

- Metformin som enda behandling orsakar aldrig hypoglykemi men försiktighet iakttas när det används tillsamman med insulin eller medel med sulfonureider.

Interaktioner  (Läs mer om interaktioner)

Kombinationer som bör undvikas

Alkohol

Ökad risk för laktatacidos vid akut alkoholförgiftning, speciellt i samband med:

- fasta eller undernäring

- leverinsufficiens

Undvik alkohol och alkoholhaltiga läkemedel.

Joderade kontrastmedel

Intravaskulär administrering av joderade kontrastmedel kan leda till njursvikt vilket leder till ackumulation av metformin och risk för laktatacidos.

Metforminbehandling bör avbrytas före eller vid tidpunkten för kontrastundersökning och inte återupptas förrän tidigast 48 timmar efter och endast efter att njurfunktionen har värderats på nytt och funnits vara normal.

Kombinationer som nödvändiggör försiktighet vid användning

Glukokortikoider (systemisk och lokal behandling), beta-2-agonister och diuretika har inneboende hyperglykemisk verkan. Informera patienten och övervaka blodsockernivån oftare, speciellt i början av behandlingen. Om nödvändigt måste dosen av antidiabetesmedlet justeras under behandling med något av de andra läkemedlen och vid avbrytande av sådan behandling.

ACE-hämmare kan sänka blodsockernivån. Om nödvändigt måste dosen av antidiabetesmedlet justeras under behandling med sådana medel och vid avbrytande av sådan behandling.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori B:2.

För närvarande finns inga relevanta epidemiologiska data tillgängliga. Djurförsök indicerar inga skadliga effekter med avseende på graviditet, embryo- eller fosterutveckling, förlossning eller postnatal utveckling.

Om patienten planerar att bli gravid och under graviditet bör diabetes inte behandlas med metformin. Istället bör insulin användas för att upprätthålla blodsockernivåer som är så nära det normala som möjligt för att minska risken för fostermissbildningar som associeras med förhöjda blodsockernivåer.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp IVb.

Metformin utsöndras i modersmjölken hos lakterande råttor. Motsvarande data är inte tillgängliga för människa och ett beslut måste tas om vad som ska avbrytas, metforminbehandlingen eller amningen. Vid denna bedömning bör läkemedlets betydelse för modern övervägas.

Trafik  (Läs mer om trafik)

Metformin som monoterapi orsakar inte hypoglykemi och har därför ingen effekt på förmågan att framföra fordon eller använda maskiner.

Patienterna bör dock varnas för den risk för hypoglykemi som finns när metformin används i kombination med andra antidiabetesmedel (sulfonureider, insulin, repaglinid).

Biverkningar  (Läs mer om biverkningar)

Följande bivekningar kan förekomma vid behandling med metformin. Frekvenser definieras enligt följande: Mycket vanliga:>1/10; vanliga: ≥1/100, <1/10; mindre vanliga: ≥1/1 000, <1/100; sällsynta: ≥1/10 000, <1/1 000; mycket sällsynta: <1/10 000 inklusive enskilda rapporter.

Metabolism och nutrition:

Mycket sällsynta: Minskning av B₁₂ absorptionen och sänkta serumnivåer under långtidsbehandling med metformin. Detta bör beaktas om patienten uppvisar tecken på megaloblastisk anemi.

Laktacidos (se Varningar och försiktighet).

Centrala och perifera nervsystemet:

Vanliga: Smakförändring.

Magtarmkanalen:

Mycket vanliga: Gastrointestinala störningar såsom illamående, kräkning, diarre, buksmärta och aptitlöshet. Dessa biverkningar är mest frekvent förekommande vid behandlingsstart och är spontant övergående i de flesta fall. För att förebygga dessa symtom rekommenderas att metformin administreras 2 eller 3 gånger dagligen under eller efter måltid. Långsam dosökning kan också öka den gastrointestinala tolerabiliteten.

Lever och gallvägar:

Enskilda rapporter: Onormala leverfunktionsprover eller hepatit som är övergående vid utsättande av metformin.

Hud och subkutan vävnad:

Mycket sällsynta: Hudreaktioner såsom erytem, pruritus och urtikaria.

Överdosering  (Läs mer om överdosering)

Hypoglykemi har inte setts vid metformin doser upp till 85 g även om laktatacidos har uppträtt under dessa förhållanden. Hög överdosering eller åtföljande risker med metformin kan leda till laktatacidos. Laktatacidos är ett medicinsk akuttillstånd och måste behandlas på sjukhus. Den mest effektiva metoden för att avlägsna laktat och metformin är hemodialys.

Se överdoseringskapitlet, , på Fass.se.

Farmakodynamik

Metformin är ett biguanid med antihyperglykemiska effekter, som sänker både den basala och postprandiala nivån av blodsocker i plasma. Det stimulerar inte insulinutsöndring och orsakar därför inte hypoglykemi.

Metformin har 3 verkningsmekanismer:

1. Reduktion av leverns produktion av glukos genom att hämma glukoneogenesen och glykogenolysen.

2. Genom att öka insulinkänsligheten, förbättra perifert glukosupptag och glukosutnyttjande i muskulaturen.

3. Fördröjning av intestinal glukosabsorption.

Metformin stimulerar intracellulär glykogensyntes genom att inverka på glykogensyntetas.

Metformin ökar transportkapaciteten av alla typer av membranglukostransportörer (GLUT).

Positiva effekter på lipidmetabolismen har setts hos människa oberoende av dess inverkan på blodsockernivån. Detta har visats vid terapeutiska doser i kontrollerade kliniska undersökningar.

Metformin reducerar totalt kolesterol, LDL, kolesterol och triglyceridnivån.

Klinisk effekt:

Den prospektiva, randomiserade (UKPDS) studien har fastställd den positiva effekten av intensiv blodsockerkontroll vid typ 2 diabetes under lång tid.

Analys av resultaten för överviktiga patienter som behandlades med metformin efter misslyckande av diet som enda behandling visade:

- en signifikant reduktion av den absoluta risken för någon typ av diabetes-relaterad komplikation i metformingrupen (29,8 fall/1000 patientår) jämfört med enbart diet (43.3 fall/1000 patientår). p=0,0023, och de kombinerade grupperna som fick sulfonureid och insulin som monoterapi (40,1 fall/1000 patientår), p=0,0034.

- en signifikant reduktion av den absoluta risken för diabetesrelaterad mortalitet: metformin 7,5 fall/1000 patientår, enbart diet 12,7 fall/1000 patientår, p=0,017.

- en signifikant reduktion av den absoluta risken för total mortalitet: metformin 13,5 fall/1000 patientår jämfört med enbart diet 20,6 fall/1000 patientår (p=0,011), och de kombinerade grupperna som fick sulfonureid och insulin som monoterapi 18,9 fall/1000 patientår (p=0,021).

- en signifikant reduktion av den absoluta risken för myokardinfarkt: metformin 11 fall/1000 patientår, enbart diet 18 fall/1000 patientår (p=0,01).

När metformin använts som andrahandsval, i kombination med en sulfonureid, har positiv effekt med avseende på kliniskt utfall inte visats.

Vid typ 1 diabetes har kombinationen av metformin och insulin använts hos utvalda patienter, men de kliniska fördelarna av denna kombination har inte formellt fastställts.

Farmakokinetik

Absorption:

Efter en peroral dos av metformin nås Tmax inom 2,5 timme. Absolut biotillgänglighet av en 500 mg eller 850 mg metformintablett är ungefär 50-60% hos friska försökspersoner. Efter en peroral dos var den icke-absorberade fraktion som återfanns i faeces 20-30%.

Efter peroral administrering är absorption av metformin mättningsbar och ofullständig. Det antas att metformins absorptionsfarmakokinetik är ickelinjär.

Vid vanliga metformindoser och doseringsintervaller nås steady-state avseende plasmakoncentrationer inom 24 till 48 timmar och dessa ligger generellt på under 1 mikrogram/ml. I kontrollerade kliniska undersökningar översteg inte maximala metformin plasmanivåer (C_max) 4 mikrogram/ml, inte ens vid maximumdoser.

Födointag minskar omfattningen av, och försenar något, absorptionen av metformin. Efter administrering av en dos på 850 mg, sågs 40% lägre C_max, en 25% minskning av AUC och 35 minuters förlängning av tiden T_max. Den kliniska relevansen av dessa minskningar är okänd.

Distribution:

Plasmaproteinbindningsgraden är obetydlig. Metformin tränger in i erytrocyter. C_max i blod är lägre än C_max i plasma och uppträder ungefär samtidigt. De röda blodcellerna utgör sannolikt en sekundär fördelningsvolym. Genomsnittlig Vd låg mellan 63-276 l.

Metabolism:

Metformin utsöndras oförändrat i urinen. Inga metaboliter har funnits hos människa.

Elimination:

Renal clearance av metformin är >400 ml/minut, vilket indicerar att metformin elimineras genom glomerulär filtration och tubulär sekretion. Efter en peroral dos är den skenbara, terminala eliminationshalveringstiden ungefär 6,5 timmar.

Om njurfunktionen är nedsatt minskas renal clearance i förhållande till clearance av kreatinin och därmed är eliminationshalveringstiden förlängd, vilket leder till ökade metforminnivåer i plasma.

Innehåll  (Läs mer om innehåll)

1 tablett innehåller: Metforminhydroklorid 500 mg motsv. 390 mg metformin resp. metforminhydroklorid 850 mg motsv. 662,9 mg metformin. Tablettkärna: Povidon, stearinsyra, vattenfri kolloidal kiseldioxid. Filmdragering: Hypromellos, titandioxid (E171), makrogol 400.

Förpackningsinformation

Filmdragerad tablett 500 mg vita, bikonvexa, filmdragerade, märkta "MF" på ena sidan, 11 mm
100 styck burk, tillhandahålls för närvarande ej
300 styck burk, 119:-, F
400 styck burk, 109:-, F
50 x 1 styck blister (fri prissättning), EF
Filmdragerad tablett 850 mg Vit, rund, bikonvex, filmdragerad tablett märkt ”MH” på ena sidan, 12,5 mm
100 styck burk, tillhandahålls för närvarande ej

UPP

Skriv ut T T