FASS för förskrivare

FASS om djurläkemedel

• 
• 
• 

NYHETER KLINISKA PRÖVNINGAR

Gå tillMin Fass

• Bipacksedel
• Produktresumé
• FASS
• Förpackningar
• Miljö

Texten är baserad på produktresumé: 2012–08–09.

 

Indikationer

För avbrytande av graviditet kan Mifegyne och prostaglandin endast förskrivas och administreras enligt gällande abortlagstiftning (abortlagen).

Medicinskt avbrytande av intrauterin graviditet. Tillsammans med en prosta­­glandin­analog, upp till 63 dagars amenorré.

Uppmjukning och dilatation av cervix uteri före kirurgisk abort under den första trimestern.

Förberedelse för effekten av prostaglandinanaloger vid avbrytande av graviditeten av medicinska skäl (efter den första trimestern).

Förlossningsinduktion vid intrauterin fosterdöd. Hos patienter där inte prostaglandin eller oxytocin kan användas.

Kontraindikationer

Mifegyne får aldrig förskrivas i följande fall:

Vid alla indikationer: Kronisk binjuresvikt, svår astma som ej kontrolleras av behandling, ärftlig porfyri.

Vid medicinskt avbrytande av intrauterin graviditet: Graviditet ej bekräftad med ultraljudsundersökning eller biologiskt test, graviditet efter mer än 63 dagars amenorré, misstänkt extrauterin graviditet, kontraindikation för vald prosta-

glandinanalog.

Vid uppmjukning och dilatation av cervix uteri före kirurgisk abort: Graviditet ej bekräftad med ultraljudsundersökning eller biologiskt test, graviditet efter 84 dagars amenorré eller längre, misstänkt extrauterin graviditet.

Förberedelse för effekten av prostaglandinanaloger vid avbrytande av graviditet av medicinska skäl (efter den första trimestern): Kontraindikationer för vald prostaglandinanalog.

Förlossningsinduktion vid intrauterin fosterdöd: Om behandlingen ges i kombination med ett prostaglandin, se kontraindikationer för vald prostaglandinanalog.

Dosering

Medicinskt avbrytande av intrauterin graviditet

Upp till 49 dagars amenorré: 600 mg mifepriston (3 tabletter à 200 mg) tas som en peroral engångsdos och följs 36-48 timmar senare av administrering av en prostaglandinanalog; misoprostol 400 μg oralt, eller gemeprost 1 mg vaginalt.

Alternativt kan 200 mg mifepristone tas som en peroral engångsdos, om det följs 36-48 timmar senare av administrering av prostaglandinanalogen gemeprost 1 mg vaginalt (se Farmakodynamik).

Mellan 50-63 dagars amenorré: 600 mg mifepriston (3 tabletter à 200 mg) tas som en peroral engångsdos och följs 36-48 timmar senare av administrering av en prostaglandinanalog; gemeprost 1 mg vaginalt.
Alternativt kan 200 mg mifepriston tas som en peroral engångsdos, om det följs 36-48 timmar senare av administrering av prostaglandinanalogen gemeprost 1 mg vaginalt (se Farmakodynamik).

Uppmjukning och dilatation av cervix uteri före kirurgisk abort under den första trimestern

200 mg mifepriston (1 tablett), som följs av en kirurgisk abort efter 36-48 timmar (men inte senare).

Förberedelse för effekten av prostaglandinanaloger vid avbrytande av graviditet av medicinska skäl

600 mg mifepriston (3 tabletter à 200 mg) som tas som en peroral engångsdos, 36-48 timmar före planerad prostaglandinadministrering, vilken kan upprepas så ofta som det behövs.

Förlossningsinduktion vid intrauterin fosterdöd

600 mg mifepriston (3 tabletter à 200 mg) i en daglig peroral engångsdos, 2 dagar i följd.

Förlossningen bör sättas igång med hjälp av annan metod, om inget värkarbete startat inom 72 timmar efter den första dosen av mifepriston.

Varningar och försiktighet

Varningar

Eftersom det saknas specifika studier, rekommenderas inte Mifegyne hos patienter med: njursvikt, leversvikt, undernäring.

Medicinskt avbrytande av intrauterin graviditet

Den medicinska abortmetoden kräver aktiv medverkan av kvinnan, som måste vara väl informerad om förutsättningarna för metoden: Att behandlingen ska kombineras med prostaglandin, som administreras vid ett andra besök; att ett återbesök (ett tredje besök) måste ske inom 14-21 dagar efter intag av Mifegyne för att fastställa att aborten är fullständig; att den medicinska abortmetoden kan misslyckas, vilken kan leda till att graviditeten avbryts med hjälp av annan metod.

Om en graviditet inträffat med ett intrauterint preventivmedel på plats, måste detta alltid avlägsnas före behandling med Mifegyne.

Aborten kan äga rum innan prostaglandin hunnit ges (i ca 3% av fallen). Även i sådana fall är ett återbesök nödvändigt för att fastställa att aborten är komplett och uterus tom.

Risker relaterade till metoden

Utebliven effekt: Den icke försumbara risken för utebliven effekt, d v s inkomplett abort eller fortsatt graviditet, vilket inträffar i 1,3 till 7,5% av fallen, innebär att ett återbesök är absolut nödvändigt för att fastställa att aborten är fullständig.

I sällsynta fall då utstötningen är ofullständig kan det bli nödvändigt med kirurgiskt ingrepp.

Metodens effektivitet minskar med paritet, och följaktligen med kvinnans ålder.

Blödning: Patienten måste informeras om att långvarig vaginal blödning (i genomsnitt ca 12 dagar eller mer efter behandling med Mifegyne) som kan vara riklig förekommer. Blödning förekommer hos nästan alla och är inte på något sätt ett bevis på att aborten är fullständig.

Patienten måste informeras om att hon inte bör resa långt bort från behandlande klinik, så länge som en fullständig abort inte konstaterats. Hon bör få exakta instruktioner om vem hon ska kontakta och vart hon ska vända sig i händelse av uppdykande problem, särskilt vid en mycket riklig vaginal blödning.

Ett kontrollbesök måste äga rum inom 14-21 dagar efter behandling med Mifegyne för att med lämplig metod (klinisk undersökning, ultraljudsundersökning och mätning av beta-hCG) säkerställa att aborten är fullständig och att den vaginala blödningen upphört. I händelse av kvarstående blödning (även lätt) efter återbesöket, bör ny kontroll göras inom ett par dagar för att fastställa att blödningen upphört. Vid misstanke om att graviditeten ej avbrutits, kan ytterligare ultra­ljuds­undersökning behöva göras för att bekräfta detta.

En vaginal blödning som kvarstår längre än 21 dagar kan tyda på inkomplett abort eller på en ej observerad extrauterin graviditet. Lämplig behandling måste i så fall övervägas.

I händelse av en pågående graviditet, som diagnostiserats efter återbesöket, bör kvinnan föreslås ett avbrytande med annan abortmetod.

Eftersom rikliga blödningar, som kräver exeres, förekommer i 0 till 1,4% av fallen efter en medicinsk abort, bör specialistbedömning erbjudas patienter med rubbningar av hemostasen, med ökad blödningsbenägenhet, eller vid anemi. Beslutet om medicinsk eller kirurgisk abortmetod bör fattas i samråd med specialistläkare beroende på typ av hemostasrubbning och graden av anemi.

Infektion: Mycket sällsynta fall av dödlig eller allvarlig toxisk chock orsakad av patogener som Clostridium sordellii endometritis, Escherichia coli, med eller utan feber eller andra uppenbara symtom på infektion, har rapporterats efter medicinsk abort som utförts med 200 mg mifepriston följt av icke godkänd vaginal administrering av orala misoprostol­tabletter. Läkare ska vara medvetna om denna potentiellt dödliga komplikation.

Uppmjukning och dilatation av cervix uteri före kirurgisk abort

För full behandlingseffekt måste användning av Mifegyne följas av en kirurgisk abort 36-48 timmar senare, men inte därefter.

Risker relaterade till metoden

Blödning: Kvinnan ska informeras om risken för en vaginal blödning, som kan vara riklig, efter intag av Mifegyne. Hon ska vidare informeras om att det finns en liten risk att abort inträffar före det kirurgiska ingreppet (även om denna risk är minimal) och hon ska informeras om vart hon ska vända sig för att kontrollera att aborten är fullständig, eller vid andra akuta problem.

Eftersom rikliga blödningar, som kräver exeres, förekommer i ca 1% av fallen, bör specialistvård ges till patienter med rubbningar av hemostasen, ökad blödningsbenägenhet eller svår anemi.

Övriga risker: Övriga risker är de som gäller vid kirurgisk abort.

I samtliga fall

Användning av Mifegyne kräver Rh-bestämning och, vid behov, förebyggande av Rh-immunisering, liksom andra allmänna åtgärder som brukar vidtas vid avbrytande av graviditet.

För att undvika att en ny graviditet exponeras för mifepriston, rekommenderas att konception undviks under kommande menstruationscykel. Tillförlitlig antikonception bör därför påbörjas så tidigt som möjligt efter tillförsel av mifepriston.

Försiktighet

I samtliga fall

I händelse av misstänkt akut binjuresvikt, rekommenderas tillförsel av dexametason. 1 mg dexametason motverkar en dos på 400 mg mifepriston. P g a den antiglukokortikoida aktiviteten hos mifepriston kan effekten av en långvarig behandling med kortikosteroider, inklusive inhalerade kortikosteroider hos astmatiska patienter, minska under 3–4 dagar efter intag av Mifegyne. Behandlingen bör justeras.

Behandlingseffekten av den medicinska abortmetoden skulle teoretiskt kunna minska p g a den prostaglandinhämmande effekten av antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), inklusive acetylsalicylsyra. Begränsad erfarenhet har dock visat att tillförsel av NSAID samma dag som prostaglandinbehandlingen inte har någon negativ effekt på mifepristons eller prostaglandinets verkan på cervixmognad eller uteruskontraktioner och reducerar inte den kliniska effektiviteten vid medicinsk abort.

Medicinskt avbrytande av intrauterin graviditet

Enstaka men allvarliga kardiovaskulära komplikationer har rapporterats efter intramuskulär tillförsel av prostaglandinanaloger. Av denna anledning ska kvinnor med riskfaktorer för kardiovaskulär sjukdom eller med känd kardiovaskulär sjukdom behandlas med försiktighet.

Metod för prostaglandinbehandling: Under tillförsel och under de följande 3 timmarna ska patienten övervakas vid behandlingscentret för att inte eventuella akuta effekter av prostaglandinet ska missas. Behandlingscentret måste vara utrustat med lämplig medicinsk utrustning.

Vid hemgång från behandlingscentret ska kvinnan förses med lämplig medicinering efter behov och få tillräcklig rådgivning om möjliga väntade symtom samt ges möjlighet att nå behandlingscentret direkt via telefon eller genom återbesök.

Med avseende på sekventiell användning av Mifegyne - prostaglandin, oavsett indikation

Relevanta råd om försiktighet i samband med använt prostaglandin ska följas.

Interaktioner  (Läs mer om interaktioner)

Inga studier om interaktion med andra läkemedel har gjorts. Det är på basis av mifepristons CYP 3A4-metabolism möjligt att ketokonazol, itrakonazol, erytromycin och grapefruktjuice kan hämma dess metabolism (öka mifepristons serumnivåer). Vidare kan rifampicin, dexametason, johannesört och vissa antikonvulsiva medel (fenytoin, fenobarbital, karbamazepin) inducera mifepristons metabolism (sänka mifepristons serumnivåer).

Baserat på information om in vitro-hämning, kan samtidig tillförsel av mifepriston leda till en ökning av serumnivåerna av vissa läkemedel som är CYP 3A4-substrat. P g a den långsamma elimineringen av mifepriston från kroppen, kan sådan interaktion observeras under en längre period efter dess administrering. Därför ska försiktighet iakttas när mifepriston administreras med läkemedel som är CYP 3A4-substrat och som har en smal terapeutisk bredd, inklusive vissa substanser som används vid allmän anestesi.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori B:3.

Hos försöksdjur förhindrar mifepristons abortframkallande effekt en korrekt bedömning av molekylens eventuella teratogena effekt.

Med subabortiva doser har isolerade fall av missbildningar hos kaniner observerats, men inte hos råtta eller mus och fallen är för få för att anses ha betydelse eller kunna tillskrivas mifepriston.

I klinisk användning, har sällsynta fall av missbildningar i ben/fötter (bl a klumpfot) rapporterats vid administrering av mifepriston enbart eller i kombination med prostaglandiner. Data är dock för begränsade för att kunna avgöra om molekylen har teratogen effekt hos människa.

Kvinnor ska informeras om att efterkontrollen är absolut nödvändig p g a risken för fortsatt graviditet och p g a den okända risken för fostret.

Om ett misslyckande av metoden påvisas vid efterkontrollen (viabel pågående graviditet) och om patienten fortfarande samtycker, bör aborten fullföljas med en annan metod.

Om patienten vill fortsätta graviditeten, är tillgängliga data alltför begränsade för att systematiskt motivera avbrytande av graviditeten. I dessa fall måste graviditeten följas noggrant med ultraljud med speciell uppmärksamhet på armar och ben.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp IVa.

Mifepriston är en lipofil förening och kan teoretiskt utsöndras i moderns bröstmjölk. Mifepriston ska undvikas vid amning.

Biverkningar  (Läs mer om biverkningar)

Centrala och perifera nervsystemet

Sällsynta: Huvudvärk.

Magtarmkanalen

Mycket vanliga: Illamående, kräkningar, diarré (dessa biverkningar relaterade till prostaglandinanvändning rapporteras ofta).

Vanliga: Kramper, lätta eller måttliga.

Hud och subkutan vävnad

Mindre vanliga: Överkänslighet: hudutslag (0,2 %).

Sällsynta: Enstaka fall av urtikaria, erythrodermi, erythema nodosum, toxisk epidermal nekrolys.

Mycket sällsynta: Angioödem.

Infektioner och infestationer

Vanliga: Infektion efter abort. Misstänkta eller bekräftade infektioner (endometrit, bäckeninflammation (PID)) har rapporterats hos färre än 5% av kvinnorna.

Mycket sällsynta: Fall av allvarlig eller dödlig toxisk chock orsakad av patogener som Clostridium sordellii endometritis eller Escherichia coli, med eller utan feber eller andra uppenbara symtom på infektion, har rapporterats efter medicinsk abort där man använt 200 mg mifepriston följt av icke godkänd vaginal administrering av orala misoprostoltabletter. Läkarna ska vara medvetna om denna potentiellt dödliga komplikation.

Blodkärl

Mindre vanliga: Lågt blodtryck (0,25%).

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Sällsynta: Sjukdomskänsla, vagala symtom (blodvallningar, yrsel, frossa), feber.

Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Mycket vanliga: Livmodersammandragningar eller kramper (hos 10–45%) timmarna efter tillförsel av prostaglandin.

Vanliga: Riklig blödning (ca 5% av fallen) kan kräva exeres, dvs skrapning, i upp till 1,4% av fallen.

Sällsynta: Vid abortinduktion under andra trimestern, eller vid förlossningsinduktion p g a intrauterin fosterdöd under tredje trimestern, har enstaka fall av uterusruptur rapporterats efter tillförsel av prostaglandin. Dessa har speciellt förekommit hos multipara kvinnor eller hos kvinnor som tidigare genomgått kejsarsnitt.

Överdosering  (Läs mer om överdosering)

Inga fall av överdosering har rapporterats.

I händelse av ett oavsiktligt stort intag kan tecken på binjuresvikt förekomma. Tecken på akut intoxikation kan kräva specialistbehandling, inklusive admini­strering av dexametason.

Farmakodynamik

Mifepriston är en syntetisk steroid med en antiprogesteron effekt som en följd av bindning till progesteronreceptorn.

Vid doser från 3 till 10 mg/kg peroralt hämmas effekten av endogent eller exogent progesteron hos olika djurarter (råtta, mus, kanin och apa). Denna effekt manifesteras i form av abort hos gnagare.

Hos kvinnor motverkar mifepriston progesteronets effekter på endometriet och myometriet vid doser som är större än eller motsvarar 1 mg/kg. Under graviditeten ökar mifepriston myometriets känslighet för den kontraktionsinducerande effekten av prostaglandin. Under den första trimestern möjliggör förbehandling med mifepriston dilatation av cervix uteri. Medan kliniska data har visat att mifepriston underlättar dilatation av cervix, finns det inga tillgängliga data som visar att detta leder till färre tidiga eller sena komplikationer vid dilatationsproceduren.

Vid önskan om avbrytande av tidig graviditet, leder kombinationen av mifepriston, följt av en prostaglandinanalog, till att en fullständig abort sker i ca 95% av fallen samt att utstötningen av graviditeten påskyndas.

Lyckat resultat, dvs komplett abort, uppnås hos ca 95% av patienterna, då 600 mg mifepriston kombineras med peroralt misoprostol 400 µg vid amenorré upp till 49 dagar. Om 600 mg mifepriston kombineras med gemeprost vaginalt uppnås komplett abort hos cirka 98% av patienterna vid amenorré upp till 49 dagar och hos cirka 95% vid amenorré upp till 63 dagar.

I olika kliniska prövningar och beroende på vilket prostaglandin som använts, varierar graden av utebliven eller inkomplett abort. Misslyckad behandling inträffar hos 1,3 - 7,5% vid tillförsel av Mifegyne följt av en prostaglandinanalog, enligt följande: i 0-1,5% av fallen fortsätter graviditeten; i 1,3-4,6% av fallen är aborten inkomplett och utstötningen ofullständig; i 0-1,4% av fallen är en exeres av livmodern nödvändig p g a blödning.

Vid graviditeter upp till 49 dagars amenorré, kan man från jämförande studier mellan 200 mg och 600 mg mifepriston i kombination med 400 µg misoprostol oralt inte utesluta en något ökad risk för fortsatt graviditet med dosen 200 mg.

Vid graviditeter upp till 63 dagars amenorré, tyder jämförande studier mellan 200 mg och 600 mg mifepriston i kombination med 1 mg gemeprost vaginalt på att 200 mg mifepriston kan vara lika effektivt som 600 mg mifepriston:

Komplett abort förekom med 200 mg och 600 mg mifepriston hos 93,8% respektive 94,3% av kvinnor med <57 dagars amenorré (n=777; WHO 1993), och hos 92,4% respektive 91,7% av kvinnor med 57-63 dagars amenorré (n=896; WHO 2001).

Förekomsten av fortsatt graviditet med 200 mg och 600 mg var 0,5% respektive 0,3%, hos kvinnor med <57 dagars amenorré, och 1,3% respektive 1,6%, hos kvinnor med 57-63 dagars amenorré.

Kombinationer av mifepriston med prostaglandinanaloger andra än misoprostol och gemeprost har inte studerats.

Om mifepriston ges i en dos på 600 mg, 36-48 timmar före administrering av prostaglandin för avbrytande av graviditeten av medicinska skäl efter den första trimestern, förkortas abortinduktionens intervall samt minskas de prostaglandindoser som krävs för utstötningen av graviditeten.

När mifepriston används för förlossningsinduktion p g a intrauterin fosterdöd, inducerar medlet utstötningen av fostret utan andra läkemedel i cirka 60% av fallen inom 72 timmar efter den första dosen. Om detta inträffar, är det inte nödvändigt att administrera prostaglandin eller oxytocin.

Mifepriston binder till glukokortikoidreceptorn. Hos djur hämmar det dexametasonets effekt vid doser på 10–25 mg/kg. Hos människa manifesteras anti­gluko­kortikoid­effekten vid en dos motsvarande eller större än 4,5 mg/kg genom en kompensatorisk förhöjning av ACTH och kortisol. Den gluko­korti­ko­ida bioaktiviteten (GBA) kan vara sänkt i flera dagar som följd av en enda dos av 200 mg mifepriston för att avbryta en graviditet. Den kliniska innebörden av detta är oklar, men förekomsten av kräkningar och illamående kan emellertid öka hos känsliga kvinnor.

Mifepriston har en svag antiandrogen effekt, som endast visar sig hos djur under långvarig administrering av mycket höga doser.

Farmakokinetik

Mifepriston absorberas snabbt efter peroral administrering av en engångsdos på 600 mg. Maximal plasmakoncentration på 1,98 mg/l uppnås efter 1,30 timmar (genomsnitt för 10 patienter).

Det finns inget linjärt svar på dosering. Efter distributionsfasen är elimineringen först långsam, med en halveringstid på mellan ca 12 och 72 timmar och därefter minskar koncentrationen snabbare med en halveringstid på 18 timmar. Med teknik för radioreceptoranalys har den slutliga halveringstiden visat sig vara upp till 90 timmar, inklusive alla mifepristons metaboliter som kan binda till progesteronreceptorer.

Efter administrering av låga doser mifepriston (20 mg peroralt eller intravenöst) är den absoluta biotillgängligheten 69%.

I plasma är mifepriston till 98% bundet till plasmaproteinerna albumin och huvudsakligen alfa-1-syraglykoprotein (AAG), till vilken bindningen är mättnadsbar. P g a denna specifika bindning är distributionsvolymer och plasmaclearance av mifepriston omvänt proportionella mot plasmakoncentrationen av AAG.

N-demetylering och slutlig hydroxylering av 17-propynylkedjan är primära metabola vägar för oxidativ metabolism i levern.

Mifepriston utsöndras huvudsakligen i faeces. Efter administrering av 600 mg radioaktivt märkt mifepriston, återfanns 10% av den totala radioaktiviteten i urinen och 90% i avföringen.

Prekliniska uppgifter

I toxikologiska studier på råtta och apa i upp till 6 månader gav mifepriston effekter som var relaterade till dess antihormonella (antiprogesteron, antiglukokortikoid och antiandrogen) aktivitet.

I reproduktionstoxikologiska studier verkar mifepriston som ett potent abortmedel. Ingen teratogen effekt observerades hos råtta och mus, vars foster överlevde en exponering. Hos kaniner, vars foster överlevde en exponering, förekom isolerade fall av allvarliga abnormaliteter (skalle, hjärna och ryggmärg). Ingen statistiskt signifikant ökning av fostermissbildningar och doseffekt-samband observerades. Hos apa var antalet foster som överlevde mifepristons abortframkallande effekt otillräckligt för en slutlig utvärdering.

Innehåll  (Läs mer om innehåll)

1 tablett innehåller: mifepriston 200 mg, vattenfri kolloidal kiseldioxid, majsstärkelse, povidon, magnesiumstearat, mikrokristallin cellulosa.

Miljöpåverkan  (Läs mer om miljöpåverkan)

Mifepriston

Miljörisk: Risk för miljöpåverkan av mifepriston kan inte uteslutas då ekotoxikologiska data saknas.
Nedbrytning: Det kan inte uteslutas att mifepriston är persistent, då data saknas.
Bioackumulering: Det kan inte uteslutas att mifepriston kan bioackumuleras, då data saknas.

 

Förpackningsinformation

Tablett 200 mg ljusgula, cylindriska, bikonvexa tabletter.
3 styck blister (fri prissättning), EF

UPP

Skriv ut T T