Fråga om läkemedlet
Mer information
Skriv ut
Läs upp
Texten är baserad på produktresume: 07/2010
Indikationer
Muskelrelaxantium vid anestesi.
Kontraindikationer
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något av hjälpämnena i NORCURON.
Dosering
Liksom andra neuromuskulärt blockerande medel ska Norcuron endast administreras av, eller under överinseende av, erfaren anestesiolog med god kännedom om dessa läkemedels tillämpning och effekt.
Liksom för alla andra neuromuskulärt blockerande medel ska dosen av Norcuron anpassas individuellt. Den anestesimetod som används, ingreppets förmodade längd, eventuell interaktion med andra läkemedel som ges före eller efter anestesin samt patientens allmäntillstånd ska beaktas när dosen fastställs.
Lämplig neuromuskulär övervakningsteknik bör användas för att övervaka den neuromuskulära blockaden och återhämtning efter blockad.
Inhalationsanestetika förstärker effekten av den neuromuskulära blockaden av Norcuron. Den förstärkta effekten blir kliniskt relevant under narkosen först när tillräcklig vävnadskoncentration uppnåtts av anestetika. Följaktligen bör dosen av Norcuron vid inhalationsanestesi styras genom administrering av mindre underhållsdoser med längre intervall eller genom långsammare infusionshastighet vid långvariga ingrepp (längre än 1 timme) (se avsnitt Interaktioner).
Hos vuxna kan följande dosrekommendationer tjäna som riktlinje för trakealintubation och muskelrelaxation under kortvariga till långvariga kirurgiska ingrepp:
Trakealintubation:
Standardintubationsdos vid rutinanestesi är 0,08 till 0,1 mg vekuroniumbromid per kg kroppsvikt, vilket ger adekvata intuberingsförhållanden inom 90 till 120 sekunder hos nästan alla patienter.
Norcuron-doser för kirurgiska ingrepp efter intubation med suxameton: 0,03 till 0,05 mg vekuroniumbromid per kilo kroppsvikt.
Om suxameton används för intubation ska Norcuron inte ges förrän patienten kliniskt har återhämtat sig från den suxametoninducerade neuromuskulära blockaden.
Underhållsdosering:
Den rekommenderade underhållsdosen är 0,02 till 0,03 mg vekuroniumbromid per kilo kroppsvikt. Underhållsdoser ges företrädesvis när muskelkontraktionsamplituden återgått till 25 % av kontrollamplituden.
Dosering till äldre:
Samma intubations- och underhållsdos som för yngre vuxna (0,08-0,1 mg/kg respektive 0,02-0,03 mg/kg) kan användas. Effektdurationen är dock förlängd hos äldre jämfört med hos yngre på grund av reducerad elimination och därmed längre halveringstid. Tillslagstiden hos äldre liknar den hos yngre vuxna.
Dosering till barn:
Eftersom känsligheten i den motoriska ändplattan kan variera, i synnerhet hos nyfödda (upp till 4 veckor) och förmodligen hos spädbarn upp till 4 månader, rekommenderas administrering av en initial testdos om 0,01 till 0,02 mg vekuroniumbromid per kilo kroppsvikt, följd av ökande doser till dess 90 till 95 % depression av muskelkontraktionssvar erhålls. Vid kirurgiska ingrepp på nyfödda bör dosen inte överstiga 0,1 mg/kg.
Doserna till nyfödda och spädbarn (1-12 månader) är de samma som för vuxna. Eftersom tillslagstiden för Norcuron hos dessa patienter är betydligt kortare än hos vuxna och barn krävs i allmänhet endast en låg dos för att åstadkomma goda förutsättningar för intubation. Eftersom verknings- och återhämtningstid efter administrering av Norcuron är längre hos nyfödda och spädbarn än hos barn och vuxna krävs underhållsdoser mer sällan. (Se även Barn, avsnitt Farmakodynamik.)
För barn (2-10 år) är samma intubations- och underhållsdoser som för vuxna vanligtvis tillräckliga (0,08-0,1 mg/kg respektive 0,02-0,03 mg/kg), men högre doser kan behövas (se Barn i avsnitt Farmakodynamik). Eftersom effektdurationen är kortare hos barn behöver underhållsdoser ges oftare. Även om det finns ytterst litet information om dosering hos ungdomar rekommenderas samma dos som för vuxna, baserat på det fysiologiska utvecklingsstadiet i denna ålder.
Doser för administrering av Norcuron via kontinuerlig infusion
Om Norcuron ges som kontinuerlig infusion rekommenderas att en laddningsdos ges först (se Trakealintubation) och när den neuromuskulära blockaden börjar avta påbörjas infusionen av Norcuron. Infusionshastigheten ska anpassas så att muskelkontraktionssvaret hålls på 10% av kontrollamplituden eller anpassas så att man erhåller en till två kontraktioner som svar på en stimuleringscykel omfattande fyra pulser.
Hos vuxna varierar den infusionshastighet som krävs för att bibehålla neuromuskulär blockad på denna nivå mellan 0,8 och 1,4 mikrogram vekuroniumbromid per kg och minut. För nyfödda och spädbarn, se ovan. Regelbunden övervakning av den neuromuskulära blockaden rekommenderas eftersom erforderlig infusionshastighet varierar från patient till patient och beroende på vilken anestesimetod som används.
Dosering till överviktiga och kraftigt överviktiga patienter:
Hos överviktiga eller kraftigt överviktiga patienter (definierade som patienter med en kroppsvikt som ligger 30% eller mer över ideal kroppsvikt) ska dosen reduceras på grundval av uppskattad ideal kroppsvikt.
Högre doser:
Om det hos enskilda patienter finns anledning att välja högre doser preoperativt (t.ex. när snabbt tillslag av neuromuskulär blockad krävs) har en initialdos mellan 0,15 mg upp till 0,3 mg vekuroniumbromid givits under operation såväl med halotan- som neuroleptanestesi utan att kardiovaskulära biverkningar observerats, förutsatt att adekvat ventilation upprätthållits. Användning av dessa höga doser av Norcuron minskar farmakodynamiskt tillslagstiden och ökar effektdurationen och höga doser ska därför endast ges när lång effektduration är acceptabelt.
Administreringssätt
Norcuron ges intravenöst efter blandning, antingen som en bolusinjektion eller som kontinuerlig intravenös infusion.
Varningar och försiktighet
Eftersom NORCURON även förlamar andningsmuskulaturen måste patienter som ges NORCURON ventileras till dess adekvat spontan andning återupprättas.
Liksom för andra neuromuskulärt blockerande medel har restkurarisering rapporterats för NORCURON. För att förhindra komplikationer till restkurarisering rekommenderas att extubering utförs först sedan patienten återhämtat sig tillräckligt från neuromuskulär blockad. Andra faktorer som kan öka risken för restkurarisering efter extubering i den postoperativa fasen (såsom läkemedelsinteraktioner eller patientens tillstånd) bör också beaktas. Om reverserande medel inte används rutinmässigt bör man överväga att använda sugammadex eller något annat reverseringsmedel, särskilt i de fall där restkurarisering sannolikt kan inträffa.
Anafylaktiska reaktioner kan uppträda efter tillförsel av neuromuskulärt blockerande substanser. Beredskap att behandla sådana reaktioner måste därför alltid finnas. Speciell försiktighet ska iakttas i fall av tidigare anafylaktiska reaktioner på muskulärt blockerande substanser eftersom allergisk korsreaktivitet till muskelrelaxerande medel har rapporterats.
Generellt har långvarig neuromuskulär blockad och/eller muskelsvaghet noterats till följd av långvarig användning av neuromuskulärt blockerande medel på intensivvårdsavdelning. För att förebygga eventuell förlängning av neuromuskulär blockad och/eller överdosering rekommenderas bestämt att neuromuskulär transmission övervakas under hela administreringstiden. Dessutom ska patienten erhålla lämplig smärtlindring och sedation. Vidare ska muskelrelaxantia titreras tills effekt inträder hos patienten under överinseende av erfaren anestesiolog som har god kännedom om dessa läkemedels effekt och om lämplig neuromuskulär övervakningsteknik. Myopati har ofta rapporterats efter långvarig tillförsel på intensivvårdsavdelning av icke depolariserande neuromuskulärt blockerande medel i kombination med kortikosteroider. Därför bör användningstiden av neuromuskulärt blockerande ämnen begränsas så mycket som möjligt hos patienter som får dessa medel i kombination med kortikosteroider.
Följande tillstånd kan påverka farmakokinetiken och/eller farmakodynamiken av NORCURON:
Lever och/eller gallvägssjukdomar och njursvikt: På grund av att vekuronium utsöndras i galla och urin ska NORCURON användas med försiktighet på patienter med kliniskt betydelsefull lever- och/eller gallvägssjukdom och/eller njursvikt. I dessa patientgrupper har förlängd effektduration observerats, särskilt då höga doser av vekuronium (0,15–0,2 mg/kg kroppsvikt) gavs till patienter med leversjukdom.
Tillstånd med nedsatt cirkulation: Nedsatt cirkulation, t.ex. kardiovaskulär sjukdom, hög ålder eller ödem som leder till ökad distributionsvolym, kan förlänga tillslagstiden för den neuromuskulära blockaden. Även effektdurationen kan förlängas på grund av minskad plasmaclearance.
Neuromuskulär sjukdom: Liksom andra neuromuskulärt blockerande medel ska NORCURON ges med mycket stor försiktighet till patienter med neuromuskulär sjukdom eller efter poliomyelit, eftersom svaret på dessa läkemedel kan vara kraftigt förändrat hos denna patientgrupp. Förändringens inriktning och omfattning kan variera stort. Hos patienter med myasthenia gravis eller myasteniskt syndrom (t.ex. Eaton Lambert) kan NORCURON ge mycket KRAFTIG effekt och dosen ska därför titreras noggrant med ledning av det terapeutiska svaret.
Hypotermi: Vid kirurgiska ingrepp under hypotermi förlängs den neuromuskulärt blockerande effekten av NORCURON.
Obesitas: Liksom för andra neuromuskulärt blockerande substanser kan en förlängd duration och en förlängd återhämtning ses hos obesa patienter om dosen beräknas på aktuell kroppsvikt och ej på den ideala kroppsvikten.
Brännskador: Patienter med brännskador kan utveckla resistens mot icke depolariserande medel. Därför rekommenderas att man titrerar dosen efter behandlingssvaret.
Följande tillstånd kan förstärka effekten av NORCURON: Hypokalemi, hypermagnesemi, hypokalcemi, hypoproteinemi, dehydrering, acidos, hyperkapni, kakexi. Svåra elektrolytrubbningar, syra-basrubbningar eller dehydrering ska därför om möjligt behandlas före anestesistart.
Interaktioner (Läs mer om interaktioner)
Nedan beskrivs kombinationer där dosanpassning bör ske.
Följande läkemedel förstärker effekten av Norcuron:
Halogenerade inhalationsanestetika förstärker den neuromuskulärt blockerande effekten av Norcuron. Effekten visar sig vid underhållsdosering (se även avsnitt Dosering). Reversering av blockaden med kolinesterashämmare kan också hämmas.
Efter intubering med suxameton (se avsnitt Dosering).
Samtidig behandling med kortikosteroider och Norcuron under längre tid inom intensivvården kan resultera i förlängd duration av neuromuskulär blockad eller i myopati (se också avsnitt Varningar och försiktighet och Biverkningar).
Övriga läkemedel:
Antibiotika: aminoglykosid, linkosamid och polypeptidantibiotika, acylaminopenicillin-antibiotika.
Diuretika, kinidin, kinin, magnesiumsalter, kalciumantagonister, litiumsalter, cimetidin, lidokain och akut administrering av fenytoin och betareceptorblockerande medel.
Rekurarisering har rapporterats efter postoperativ administrering av aminoglykosider, linkosamid, polypeptid- och acylaminopenicillinantibiotika, kinidin och magnesiumsalter (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Följande läkemedel nedsätter effekten av Norcuron:
Tidigare kronisk administrering av fenytoin eller karbamazepin.
Varierande effekt:
Icke depolariserande neuromuskulärt blockerande läkemedel som ges samtidigt med Norcuron kan försvaga eller förstärka den neuromuskulärt blockerande effekten beroende på i vilken ordningsföljd medlen ges och vilket neuromuskulärt blockerande medel som används.
Suxameton som ges efter tillförsel av Norcuron kan förstärka eller försvaga den neuromuskulärt blockerande effekten av Norcuron.
Effekten av Norcuron på andra läkemedel:
Norcuron i kombination med lidokain kan resultera i snabbare tillslagstid för lidokain.
Graviditet (Läs mer om graviditet)
Kategori B:2.
För NORCURON saknas data från behandling av gravida kvinnor. Djurstudier tyder inte på direkta eller indirekta skadliga effekter vad gäller graviditet, embryonal— / fosterutveckling, förlossning eller utveckling efter födsel. Förskrivning till gravida kvinnor ska ske med försiktighet.
Amning (Läs mer om amning)
Grupp IVa.
Uppgift saknas om passage av vekuroniumbromid över i modersmjölk. Moderns behov av behandling med NORCURON och fördelarna med amning måste vägas mot de potentiella riskerna för barnet.
Trafik (Läs mer om trafik)
Eftersom läkemedlet ges i samband med narkos får patienten inte framföra fordon, manövrera maskiner eller arbeta i farliga miljöer efter anestesin. Läkaren måste ta ställning till hur länge den enskilde patienten måste vänta med detta.
Biverkningar (Läs mer om biverkningar)
Biverkningar är sällsynta (<1/1000). De vanligaste biverkningarna är förändringar i vitala tecken, såsom takykardi och hypotension, och förlängd neuromuskulär blockad. Den vanligast rapporterade biverkan i klinisk användning är anafylaktiska och anafylaktoida reaktioner och därmed förenade symtom (rapporteringsfrekvens <1/100 000). Se nedanstående tabell.
|
Organsystem |
Mindre vanliga/Sällsynta1 (<1/100, >1/10 000) |
Mycket sällsynta (<1/10 000) |
|---|---|---|
|
Hjärtat |
Takykardi |
|
|
Centrala och perifera nervsystemet |
Flaccid paralys |
|
|
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum |
Bronkospasm |
|
|
Hud och subkutan vävnad |
Angioneurotiskt ödem, urtikaria, hudutslag, erytematöst hudutslag |
|
|
Muskuloskeletala systemet och bindväv |
Muskelsvaghet2, steroidmyopati1 |
|
|
Skador och förgiftningar och behandlingskomplikationer |
Förlängd neuromuskulär blockad, fördröjd återhämtning efter narkos |
|
|
Blodkärl |
Hypotoni |
Cirkulatorisk kollaps och chock, värmevallning |
|
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället |
Utebliven eller minskad effekt/minskat behandlingssvar, ökad effekt/ökat behandlingssvar |
Ansiktsödem, smärta på injektionsstället, reaktion på injektionsstället |
|
Immunsystemet |
Överkänslighet, anafylaktisk reaktion inklusive chock, anafylaktoid reaktion inklusive chock |
1 Farmakovigilansdata kan inte ge exakta frekvenssiffror därför har tabellen delats upp i två frekvensintervall i stället för fem.
2 efter längre tids användning i intensivvården
Förlängd neuromuskulär blockad
Den vanligast rapporterade biverkningen av icke depolariserande blockerande substanser som grupp är förlängning av läkemedlets avsedda farmakologiska effektduration. Denna kan variera från svaghet i skelettmuskler till förlängd skelettmuskulär blockad ledande till andningsinsufficiens eller apné. Ett fåtal fall av myopati har rapporterats när Norcuron använts på intensivvårdsavdelning i kombination med kortikosteroider (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Anafylaktiska reaktioner
Allvarliga anafylaktiska reaktioner mot neuromuskulärt blockerande medel, inklusive Norcuron, har rapporterats i mycket sällsynta fall. Tecken och symtom vid anafylaktiska/anafylaktoida reaktioner är t ex bronkialspasm, kardiovaskulära förändringar (t ex hypotension, takykardi, cirkulatorisk kollaps - chock) och hudförändringar (t ex angioödem, urtikaria). Dessa reaktioner har i vissa fall varit fatala. På grund av möjligheten för svåra sådana reaktioner bör man alltid förutsätta att de kan inträffa och därför vidta nödvändiga försiktighetsåtgärder.
Frisättning av histamin och histaminliknande reaktioner
Neuromuskulärt blockerande medel kan inducera såväl lokal som systemisk frisättning av histamin, varför risken för utveckling av klåda och erytematösa reaktioner på injektionsstället och/eller generaliserade histaminliknande (anafylaktoida) reaktioner som bronkospasm och kardiovaskulära rubbningar alltid ska beaktas när dessa läkemedel ges.
I experimentella studier har endast en lätt ökning av lokal histaminfrisättning observerats efter intradermal administrering av Norcuron. I kontrollerade kliniska studier har man inte lyckats visa någon signifikant ökning av histaminnivåerna i plasma efter intravenös administrering av Norcuron. Sådana fall har dock rapporterats i sällsynta fall vid användning av Norcuron i stor skala.
Överdosering (Läs mer om överdosering)
Vid förlängd neuromuskulär blockad pga. överdosering eller av andra skäl ska patienten fortsatt ventileras under sedering tills spontanandningen återkommer. I en sådan situation finns två alternativ för att reversera blockaden: (1) man kan ge sugammadex för reversering av djup neuromuskulär blockad. Dosen av sugammadex beror på graden av den neuromuskulära blockaden. (2) En acetylkolinesterashämmare (t ex neostigmin, pyridostigmin, edrofon) i tillräcklig dos kan användas när spontanandning återkommer. Om administrering av en acetylkolinesterashämmare inte bryter den neuromuskulära effekten av Norcuron, måste ventileringen och sederingen fortsätta tills spontanandningen är återställd. Upprepade doser av acetylkolinesterashämmare kan vara farliga.
Farmakodynamik
Norcuron (vekuroniumbromid) är ett icke depolariserande neuromuskulärt blockerande medel vars kemiska beteckning är aminosteroid 1-(3alfa, 17beta-diacetoxy-2beta piperidin-5alfa-androstan-16beta-yl)-1-metylpiperidinbromid.
Norcuron blockerar transmissionprocessen mellan motoriska nervändar och tvärstrimmig muskulatur genom kompetetiv bindning med acetylkolin till de nikotinreceptorer som finns i tvärstrimmig muskulaturs motoriska ändplattor.
Till skillnad från depolariserande neuromuskulärt blockerande medel, t.ex.suxameton, ger Norcuron inte upphov till muskelfascikulationer.
Norcuron saknar vagolytisk eller ganglieblockerande effekt inom det kliniska dosområdet.
Inom 90 till 120 sekunder efter intravenös administrering av en dos om 0,08 till 0,1 mg vekuroniumbromid per kg kroppsvikt erhålls goda till utmärkta betingelser för endotrakeal intubation, och inom 3 till 4 minuter efter administrering av dessa doser etableras adekvat allmän muskelparalys för alla typer av kirurgiska ingrepp.
Durationen till 25 % återhämtning av kontrollamplituden för muskelkontraktion (klinisk duration) med denna dos är 20 till 30 minuter. Tiden till 95% återhämtning av kontrollamplituden efter denna dos är cirka 60 till 80 minuter. Med högre doser av Norcuron förkortas tillslagstiden till maximal blockering och durationen förlängs. Om Norcuron ges som kontinuerlig intravenös infusion kan neuromuskulär blockad om 90 % upprätthållas vid steady-state med konstant tillförselhastighet av läkemedlet och utan kliniskt signifikant förlängning av tiden för återhämtning från den neuromuskulära blockaden då infusionen avbryts.
Norcuron har inga kumulativa effekter om underhållsdoser ges vid 25 % återhämtning av kontrollamplituden. Flera på varandra följande underhållsdoser kan därför ges.
Ovannämnda egenskaper innebär att Norcuron kan användas såväl under kortvariga som längre kirurgiska ingrepp.
Reversering av muskelrelaxationen
Effekten av vekuronium kan hävas antingen med sugammadex eller med acetylkolinesterashämmare (neostigmin, pyridostigmin eller edrofonium). Sugammadex kan ges som normalreversering vid 1-2 Post Tetanic Count till återkomst av T2. Acetylkolinesterashämmare kan ges vid återkomst av T2 eller vid första tecken på kliniskt återhämtande.
Barn
Nyfödda och spädbarn: ED95 dosen av vekuroniumbromid vid anestesi med lustgas/oxygen har visat sig vara ungefär densamma som hos vuxna (ca 47 mikrogram/kg kroppsvikt).
Tillslagstiden av Norcuron hos nyfödda och spädbarn är avsevärt kortare jämfört med hos barn och vuxna sannolikt beroende av den kortare cirkulationstiden och den relativt höga hjärtminutvolymen. En större känslighet hos den neuromuskulära förbindelsen för neuromuskulär blockad kan också förklara den snabbare tillslagstiden hos dessa patienter.
Effektdurationen och återhämtningstiden efter Norcuron är längre hos nyfödda och spädbarn än hos vuxna. Underhållsdoser av Norcuron ska därför ges mindre ofta.
Barn: Hos barn har ED95 dosen av vekuroniumbromid vid anestesi med lustgas/oxygen visat sig vara högre än hos vuxna (0,081 mot 0,043 mg/kg kroppsvikt). Jämfört med hos vuxna är effektdurationen och uppvakningstiden med Norcuron hos barn vanligen ca 30 % respektive 20-30% kortare.
Liksom hos vuxna ses inte kumulativa effekter hos pediatriska patienter vid upprepade underhållsdoser på ca en fjärdedel av initialdosen givna vid 25 % återhämtning av kontrollamplituden för muskelkontraktion.
Farmakokinetik
Vekuronium har en distributionsvolym på 0,2–0,5 l/kg hos vuxna. Plasmaclearance för vekuronium är 3,0–6,4 ml/kg/min och halveringstiden för eliminationen 40–120 minuter. Vekuronium elimineras via utsöndring i gallan och urinen, och i mindre grad via metabolism. 40–60 % av en intravenös dos har uppskattats utsöndras inom 24 timmar i gallan som monokvartära föreningar, varav ca 95 % som oförändrat vekuronium och <5 % som 3-hydroxivekuronium. Denna metabolit har ca 50 % lägre neuromuskulärt blockerande effekt än vekuronium och förväntas ej bidra till den neuromuskulära effekten av NORCURON i patienter med normal njur- och leverfunktion. Njureliminationen är relativt låg. Inom 24 timmar efter dos utsöndras ca 20–30 % av dosen som monokvartära föreningar, varav huvuddelen utgörs av oförändrat vekuronium. En förlängd effektduration har observerats hos patienter med lever- och/eller gallvägssjukdom, sannolikt som resultat av minskad clearance och därmed ökad halveringstid för eliminationen. En förlängd effektduration har observerats hos patienter med njursvikt, sannolikt beroende på ökad känslighet för vekuronium eller som resultat av minskad plasmaclearance och därmed ökad halveringstid för eliminationen.
Innehåll (Läs mer om innehåll)
Aktivt innehållsämne: En injektionsflaska innehåller vekuroniumbromid 10 mg. Övriga ämnen: Citronsyramonohydrat 20,75 mg, dinatriumfosfatdihydrat 16,25 mg, mannitol (E421) 170 mg.
Blandbarhet
Som för många andra läkemedel har inkompatibilitet påvisats om NORCURON blandas med tiopental. Det rekommenderas inte att man blandar NORCURON med lösningar eller läkemedel i samma spruta eller påse, förutom för de lösningar som NORCURON har dokumenterad blandbarhet. Om NORCURON administreras i samma perifera venväg som också används för andra läkemedel är det viktigt att den spolas ordentligt med t.ex. 0,9 % NaCl mellan administrationerna av NORCURON och läkemedel som inte är blandbara med NORCURON eller där blandbarhet inte har visats. När NORCURON har blandats med vatten till injektionsvätskor, kan den erhållna lösningen tillsättas följande infusionsvätskor upp till en halt av 40 mg/l: 0,9 % natriumkloridlösning. 5 % glukoslösning. Ringer-lösning. Ringer-glukos. Den ovan nämnda erhållna lösningen kan också tillsättas till kontinuerlig infusion med följande vätskor: Ringer med laktattillsats. Ringer med laktattillsats och 5 % glukos. Glukos 5 % och 0,9 % natriumkloridlösning. Haemaccel. Dextran-40 5 % i 0,9 % natriumkloridlösning. Blandbarhetsstudier med andra infusionslösningar har inte genomförts.
Miljöpåverkan (Läs mer om miljöpåverkan)
Vekuroniumbromid
Miljörisk: Risk för miljöpåverkan av vekuroniumbromid kan inte uteslutas då ekotoxikologiska data saknas.
Nedbrytning: Det kan inte uteslutas att substansen är persistent då data saknas.
Bioackumulering: Substansen har potential att lagras i vattenlevande organismer.
Läs mer>>
Hantering, hållbarhet och förvaring
Beredd injektionsvätska kan förvaras i 12 timmar vid högst 25 ºC och i 24 timmar vid 2 oC–8 oC. Förvaras i ytterkartongen. Ljuskänsligt. Beredning: Tillsats av 5 ml vatten för injektionsvätskor ger en isoton lösning med pH 4 som innehåller 2 mg vekuroniumbromid/ml (2 mg/ml). Alternativt, för att få en lösning med lägre koncentration, kan NORCURON blandas med en volym upp till 10 ml av följande infusionsvätskor: 5 % glukos för injektion. 0,9 % natriumklorid för injektion. Ringer med laktattillsats. Ringer med laktattillsats och 5 % glukos. Glukos 5 % och 0,9 % natriumkloridinjektion.
Förpackningsinformation
Pulver till injektionsvätska, lösning 10 mg
10 x 10 milligram injektionsflaska, EF
UPP
Prenumerera på RSS-flöden