Bactrim®
Roche(11 mm, vita, runda, brytskåra, prägling ROCHE)
Visa foto
Antibakteriellt medel, sulfonamid+trimetoprim
Texten nedan gäller för:
Bactrim® oral lösning 40mg/ml + 8 mg/ml; tablett 400 mg/80 mg;
Bactrim® forte tablett 800 mg/160 mg
Texten är baserad på produktresumé: 2007-10-18 (Bactrim), 2009-07-14 (Bactrim Forte)
Indikationer
Övre urinvägsinfektion. Nedre komplicerad urinvägsinfektion. Prostatit. Allvarliga infektioner utgångna från urinvägar. Akut exacerbation av kronisk bronkit. Shigellos. Tyfoid- och paratyfoidfeber. Profylax mot och behandling av infektioner orsakade av Pneumocystis carinii.
Kontraindikationer
Överkänslighet mot trimetoprim och sulfametoxazol eller mot något hjälpämne.
Svår leverskada, bloddyskrasier (megaloblastisk hematopoes).
Skall ej ges till spädbarn yngre än 6 veckor (se Amning).
Ska ej ges till patienter med svårt nedsatt njurfunktion om inte plasmakoncentrationerna kan följas.
Bactrim får inte ges tillsammans med dofetilid (se Interaktioner).
Dosering
Behandlingen bör fortgå tills patienten varit symtomfri i 2 dagar och bör normalt inte överskrida 7 dagar. Vid fulminanta infektioner kan dosen ökas med 50% i alla åldersgrupper.
BACTRIM TABLETTER OCH ORAL LÖSNING:
1 Bactrim-tablett motsvarar 10 ml oral lösning.
Oral lösning omskakas före användning.
Vuxna och barn över 12 år: 2 tabletter Bactrim (alternativt 20 ml oral lösning) morgon och kväll.
Barn 6–12 år: 1 tablett Bactrim (alternativt 10 ml oral lösning) morgon och kväll.
Barn 6 månader-5år. 5 ml oral lösning morgon och kväll.
Barn 6 veckor-5 månader. 2,5 ml oral lösning morgon och kväll. Doseringen för barn motsvarar ungefärlig dos på 6 mg trimetoprim och 30 mg sulfametoxazol per kg kroppsvikt och dygn.
Exacerbationer av kronisk bronkit: Patienter som ej svarar tillfredsställande på 5–7 dagars behandling med Bactrim kräver ny utredning, varefter annan medicinsk terapi bör övervägas.
Profylax av Pneumocystis carinii-pneumoni: 1-2 tabletter Bactrim (alternativt 10-20 ml Bactrim oral lösning) 1 gång dagligen.
Behandling av Pneumocystis carinii-pneumoni: 20 mg trimetoprim och 100 mg sulfametoxazol per kg kroppsvikt och dygn vid två eller flera doseringstillfällen. Målsättningen är att uppnå en serumkoncentration av trimetoprim >5 mikrogram/ml.
BACTRIM FORTE TABLETTER:
Vuxna och barn över 12 år. 1 tablett Bactrim Forte morgon och kväll. Maximidos vid fulminanta infektioner: 1½ tablett Bactrim Forte morgon och kväll.
Barn 6-12 år. ½ tablett Bactrim Forte morgon och kväll.
Exacerbationer av kronisk bronkit: Patienter som ej svarar tillfredsställande på 5–7 dagars behandling med Bactrim Forte kräver ny utredning, varefter annan medicinsk terapi bör övervägas.
Profylax mot Pneumocystis carinii. Vuxna: ½-1 tablett Bactrim Forte 1 gång dagligen alternativt 1-2 tabletter Bactrim Forte uppdelat på 1-2 doseringstillfällen 3 gånger per vecka.
Behandling av Pneumocystis carinii-pneumoni: 20 mg trimetoprim och 100 mg sulfametoxazol per kg kroppsvikt och dygn vid två eller flera doseringstillfällen. Målsättningen är att uppnå en serumkoncentration av trimetoprim >5 mikrogram/ml.
NEDSATT NJURFUNKTION:
Vid nedsatt njurfunktion skall doseringen ske enligt följande schema:
|
Kreatinin-clearance Normalvärde 60–120 ml/min |
Serumkreatinin Normalvärde 45–115 mikromol/l |
Dosering vid nedsatt njurfunktion |
|
>30 ml/min. |
<320 mikromol/l |
Dosering som för patienter med normal njurfunktion. |
|
30-15 ml/min. |
320–405 mikromol/l |
2 tabletter (20 ml oral lösning) Bactrim eller 1 tablett Bactrim forte var 12:e timme i 3 dagar därefter 2 tabletter (20 ml oral lösning) Bactrim eller 1 tablett Bactrim forte var 24:e timme så länge som kontrollanalysen tillåter. |
|
<15 ml/min. |
>405 mikromol/l |
Preparatet kan ges endast till patienter som får regelbunden dialysbehandling. 2 tabletter (20 ml oral lösning) Bactrim eller 1 tablett Bactrim forte var 24:e timme så länge kontrollanalysen tillåter. |
Hos patienter med nedsatt njurfunktion (Kreatinin-clearance <30 ml/min) måste total koncentration sulfametoxazol i plasma bestämmas var tredje behandlingsdag 12 timmar efter senaste dos. Behandlingen med Bactrim måste avbrytas om totalkoncentrationen i plasma av sulfametoxazol överstiger 600 mikromol/l. När totalkoncentrationen understiger 500 mikromol/l (t ex hos patienter under hemodialys) kan behandlingen fortsätta och kontrollanalyser utföres var tredje dag.
Varningar och försiktighet
Försiktighet bör iakttas vid njurinsufficiens, misstänkt eller bekräftad folatbrist, dehydrering, malnutrition eller hög ålder, samt vid svår allergi och bronkialastma.
För att minimera risken för biverkningar måste behandlingstiden hållas så kort som möjligt. Behandlingen skall avbrytas om hudutslag uppträder.
Särskild försiktighet skall iakttagas vid förskrivning av Bactrim/Bactrim Forte till äldre patienter. I synnerhet måste möjligheten av nedsatt njur- och/eller leverfunktion beaktas och doseringen vid nedsatt njurfunktion anpassas efter detta (se Dosering). Biverkningsfrekvensen är förhöjd hos äldre patienter. Risken förefaller dosrelaterad och ökar med behandlingstidens längd.
Tätare blodkontroller med veckolånga intervaller rekommenderas vid behandling av äldre patienter och patienter predisponerade för folatbrist. Folattillskott bör också övervägas vid längre tids behandling med Bactrim/Bactrim Forte i hög dos.
En adekvat diures bör upprätthållas under behandlingen. Tecken på kristalluri in vivo är sällsynta, även om sulfakristaller har observerats i kyld urin från behandlade patienter. Hos malnutrierade patienter kan risken för kristalluri vara förhöjd.
Vid långtidsbehandling skall patienterna följas upp noggrant. Uppföljningen bör bestå av regelbunden kontroll av kliniska och laboratoriemässiga parametrar, inkluderande hematologi, blodkemi och leverfunktionstest. Förändringar som hänförs till brist på tillgänglig folsyra kan reverseras genom administrering av folinsyra (leukovorin) 5–10 mg/dag utan att den antibakteriella effekten försämras.
Vid samtidig behandling med antiepileptika, t ex fenytoin, primidon och barbiturater skall vid långtidsterapi folsyrahalten bestämmas. Det bör påpekas att rubbningar i folsyrametabolismen kan förekomma även utan sänkning av folsyrahalten i serum.
Höga doser trimetoprim som ges till patienter med Pneumocystis carinii-pneumoni har visats inducera en progressiv men reversibel ökning av serumkaliumkoncentrationen. Även behandling med rekommenderade doser kan ge hyperkalemi hos patienter med störning i kaliummetabolismen, njurinsufficiens eller då andra hyperkalemiinducerande läkemedel ges samtidigt. Noggrann övervakning av serumkalium är berättigad hos dessa patienter.
Bactrim/Bactrim Forte kan orsaka hemolys hos vissa känsliga G-6-PD deficita patienter, men detta förefaller ej vara dosrelaterat.
Diarré/pseudomembranös kolit orsakad av Clostridium difficile förekommer. Patienter med diarré skall därför följas noggrant.
Bactrim bör ej ges till patienter med känd eller misstänkt risk för akut porfyri.
Sulfonamider inklusive Bactrim kan inducera ökad diures särskilt hos patienter med ödem av kardiellt ursprung (se Biverkningar).
Interaktioner (Läs mer om interaktioner)
Följande kombinationer med Bactrim kan kräva dosanpassning:
Ciklosporin
Reversibel försämring av njurfunktionen har observerats hos njurtransplanterade patienter som fått samtidig behandling med trimetoprim+sulfametoxazol och ciklosporin.
Digoxin
Ökade nivåer av digoxin i blodet kan inträffa vid samtidig behandling med Bactrim, främst hos äldre patienter. Serumnivåerna av digoxin ska följas.
Fenytoin
Trimetoprim hämmar metabolismen av fenytoin och förstärker därigenom dess effekt. Vid kombinationsbehandling bör plasmakoncentrationen av fenytoin kontrolleras.
Sulfonureider
Flera fall av hypoglukemi har inträffat hos patienter behandlade med olika sulfonureider (klorpropamid, glibenklamid, glipizid) i kombination med trimetoprim+sulfametazol.
Warfarin
Bactrim kan signifikant öka warfarins hypotrombotiska effekt. Detta måste uppmärksammas för patienter som står på antikoagulationsbehandling, och i sådana fall bör koagulationstiden bestämmas igen.
Zidovudin
Samtidig användning av zidovudin kan i enstaka situationer ge en ökad risk för hematologiska biverkningar av trimetoprim-sulfa. Anses kombinationsbehandling vara nödvändig bör kontroll av hematologiska värden övervägas.
Övriga interaktioner som bör beaktas:
Antikonceptionella medel
Vissa antibiotika skulle i sällsynta fall kunna minska effekten av p-piller genom att interferera med den bakteriella hydrolysen av steroidkonjugat i tarmen och därmed återabsorptionen av okonjugerad steroid. Härigenom skulle plasmanivåerna av aktiv steroid sjunka. Negativa studier föreligger med trimetoprim-sulfa men det rör sig om mycket små material.
Lamivudin
Trimetoprim har rapporterats hämma den renala utsöndringen och öka blodkoncentrationen av lamivudin.
Metotrexat
Sulfonamider, inklusive sulfametoxazol, kan hämma proteinbindning och renal transport av metotrexat och därigenom förstärka dess effekt. Fall av pancytopeni har förekommit vid kombination av trimetoprim och metotrexat.
Pyrimetamin
Enstaka rapporter antyder att patienter som erhåller pyrimetamin som malariaprofylax i doser överskridande 25 mg per vecka kan utveckla en megaloblastisk anemi vid samtidig behandling med kombinationen sulfametoxazol och trimetoprim.
Tiazider
Det tycks föreligga en ökad risk för trombocytopeni hos äldre patienter som samtidigt behandlas med diuretika, huvudsakligen tiazider.
Dofelitid
Det finns data på att trimetoprim kan interagera med dofelitid genom hämning av dess renala transportsystem. Trimetoprim 160 mg i kombination med sulfametoxazol 800 mg gavs 2 gånger dagligen tillsammans med dofelitid 500 mikrogram 2 gånger dagligen under 4 dagar, vilket medförde en ökning av AUC för dofelitid med 103% och Cmax ökade med 93%. Dofelitid kan förorsaka allvarlig ventrikelarrytmi associerat med QT-förlängning, inklusive torsade de pointes, vilket är direkt relaterat till plasmakoncentrationen av dofelitid. Samtidig administrering av dofelitid och trimetoprim är kontraindicerat.
Graviditet (Läs mer om graviditet)
Kategori C.
Sulfonamider kan ge upphov till kärnikterus hos barn under första levnadsmånaden genom att undantränga bilirubin från plasmaalbumin. Trimetoprim kan interferera med folsyrametabolismen och i djurförsök har visats att mycket höga doser av trimetoprim givet under organogenesen kan ge upphov till teratogena effekter av folsyraantagonisttyp. Om Bactrim skall ges under graviditet bör därför patientens folsyrastatus kontrolleras och leukovorin eventuellt tillföras. Under sista graviditetsmånaden bör därför Bactrim ges endast på strikt indikation och sedan moderns behov vägts mot riskerna för fostret.
Amning (Läs mer om amning)
Grupp II.
Trimetoprim och sulfametoxazol passerar över i modersmjölk. Trots att mängden Bactrim som det ammade barnet får i sig är liten ska möjliga risker för barnet vägas emot den förväntade terapeutiska nyttan för modern.
Trafik (Läs mer om trafik)
Inga specifika studier har utförts, men Bactrim förväntas inte ha några effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.
Biverkningar (Läs mer om biverkningar)
De vanligaste biverkningarna är hudutslag och gastrointestinala störningar.
Biverkningar som rapporterats från den generella patientpopulationen som behandlats med trimetoprim och sulfametoxazol:
|
Organsystem |
Vanliga ≥1/1 00 och
|
Mindre ≥1/1 000 och < 1/100 |
Sällsynta ≥1/10 000 och |
Mycket sällsynta <1/10 000 |
|
Infektioner och infestationer |
Svampinfektioner såsom candidiasis |
|||
|
Blodet och lymfsystemet |
Leukopeni, granulocytopeni, trombocytopeni. |
Agranulocytos, megaoblastisk anemi, hemolytisk/ autoimmun anemi, aplastisk pancytopeni, methemoglobinemi |
||
|
Immunsystemet |
Överkänslighets- Lunginfiltrat såsom eosinofil eller allergisk alveolit, med symtom såsom hosta eller andfåddhet. Periarteritis nodosa och allergisk myokardit. |
|||
|
Metabolism och nutrition |
Ökning av serumkalium, hyperkalemi, hyponatremi, hypoglykemi |
|||
|
Psykiska störningar |
Hallucinationer |
|||
|
Centrala och perifera nervsystemet |
Neuropati (inklusive perifer neurit och parestesi), uveit, aseptisk meningit eller meningitliknande symtom, ataxi, konvulsioner, tinnitus och vertigo. |
|||
|
Magtarmkanalen |
Illamående (med eller utan kräkning) |
Stomatit, glossit, diarré |
Pseudomembranös kolit, akut pankreatit |
|
|
Lever och gallvägar |
Förhöjda transaminaser och bilirubin, hepatit, kolestas, levernekros, förtvinande gallgångssyndrom |
|||
|
Hud och subkutan vävnad |
Olika hudreaktioner har beskrivits som t ex hudutslag, dermatit och erytem. |
Fotosensitivitet. Erytema multiforme, Steven Johnson syndrome, toxisk epidermal nekrolys (Lyell´s syndrom), purpura och Henoch-Schoenlein purpura |
||
|
Muskuloskeletala systemet och bindväv |
Artralgi, myalgi, rabdomyolys |
|||
|
Njurar och urinvägar |
Nedsatt njurfunktion, interstitiell nefrit, förhöjd urea- |
Biverkningar av Bactrim hos hiv-infekterade patienter:
Patienter infekterade med HIV har ett liknande spektrum av biverkningar som den övriga patientpopulationen. Vissa biverkningar uppträder dock med en högre frekvens och med andra kliniska symtom. Dessa skillnader berör följande organklasser:
|
Organsystem |
Mycket vanliga ≥1/10 |
Vanliga ≥1/100 och < 1/10 |
Mindre vanliga ≥1/1 000 och |
|
Blodet och lymfsystemet |
Leukopeni, granulocytopeni och trombocytopeni |
||
|
Metabolism och nutrition |
Hyperkalemi |
Hyponatremi, hypoglykemi |
|
|
Magtarmkanalen |
Anorexi, illamående (med eller utan kräkning), diarré |
Stomatit, glossit, diarré |
|
|
Lever och gallvägar |
Förhöjda transaminaser |
||
|
Hud och subkutan vävnad |
Makulopapulösa hudutslag, vanligen med klåda |
||
|
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället |
Feber vanligen i samband med makulopapulös eruption |
Överdosering (Läs mer om överdosering)
Symtom
Illamående, kräkningar, diarré, huvudvärk, yrsel, hudreaktioner, kristalluri, hematuri, oliguri, anuri, methemoglobinemi, cyanos, leverpåverkan, CNS-påverkan.
Vid långvarig tillförsel av höga doser kan benmärgssuppression, manifesterad som trombocytopeni eller leukopeni, och andra bloddyskrasier inträffa på grund av folsyrabrist.
Behandling
Förhindrande av fortsatt absorption, forcerad diures, alkalisering av urin, hemodialys vid anuri. Blodstatus, elektrolytstatus, leverfunktion följas, urinmängder mätas då risk för oliguri, anuri föreligger.
Kalciumfolinat ges för att förhindra blodbildsförändringar. Metyltionin ges vid uttalad methemoglobinemi.
Se överdoseringskapitlet,
, på Fass.se.
Farmakodynamik
Sulfametoxazol är en sulfonamid som kompetitivt hämmar bakteriens folsyrasyntes. Trimetoprim är ett pyrimidinderivat och hämmar specifikt mikroorganismernas dihydrofolsyrareduktas. Kombinationen sulfonamid+trimetoprim blockerar två på varandra följande steg i folsyrametabolismen och mikroorganismernas syntes av purin, RNA och DNA, blir på detta sätt avbruten. Denna form av sekvensblockad innebär en baktericid effekt av kombinationen in vitro vid koncentrationer då de verksamma komponenterna var för sig endast uppvisar bakteriostatisk effekt. Verkningsmekanismen försvårar resistensutveckling och gör att kombinationen ofta är verksam mot organismer som är resistenta mot någondera av de ingående komponenterna.
Antibakteriellt spektrum
|
Känsliga |
Staphylococcus aureus och koagulasnegativa stafylokocker Streptokocker, pneumokocker och enterokocker Listeria Moraxella catarrhalis Haemophilus influenzae och parainfluenzae E. coli, Klebsiella, Enterobacter, Proteus, Morganella morganii, Citrobacter, Serratia och Hafnia Salmonella, Shigella Stenotrophomonas maltophilia Chlamydia |
|
Intermediära |
Haemophilus ducreyi Providencia Acinetobacter Aeromonas hydrophilia |
|
Resistenta |
Pseudomonas Legionella Anaeroba bakterier inklusive Clostridium difficile Mycoplasma |
Resistens förekommer (1–10%) hos streptokocker, pneumokocker samt stafylokocker och är vanlig (>10%) hos Haemophilus influenzae och gramnegativa tarmbakterier.
Förutom sin antibakteriella effekt har trimetoprim-sulfametoxazol effekt mot Pneumocystis carinii.
Korsresistens föreligger med trimetoprim- och sulfapreparat men inte med andra antibiotika.
Resistensmekanism:
Förvärvad, plasmidburen resistens mot både sulfa och trimetoprim förekommer främst hos arter tillhörande gramnegativa tarmbakterier. Resistens mot sulfa beror på produktionen av ett alternativt dihydropteroatsyntetas som är okänsligt för sulfonamider, medan resistens mot trimetoprim oftast beror på produktion av ett alternativt trimetoprimresistent dihydrofolatreduktas. Isolat resistenta mot enbart sulfa eller mot både trimetoprim och sulfa förekommer, medan isolat med trimetoprimresistens och sulfakänslighet är mycket ovanliga.
Resistensutveckling:
Resistenssituationen varierar geografiskt och information om de lokala resistensförhållandena bör inhämtas via lokalt mikrobiologiskt laboratorium.
Farmakokinetik
Sulfametoxazol och trimetoprim absorberas snabbt och fullständigt i övre delen av magtarmkanalen efter peroral tillförsel. Serumkoncentrationerna av sulfametoxazol och trimetoprim är desamma oavsett om de båda komponenterna ges tillsammans eller var för sig. Maximal serumkoncentration av Bactrim uppnås inom 2–4 timmar efter oral tillförsel. Halveringstiden är för sulfametoxazol 11 timmar och för trimetoprim 10 timmar. Serumkoncentrationerna av respektive substans är vid upprepad administrering 6,5 (5,2–10,3) mikromol/l =1,9 (1,5–3,0) mikroggram/ml (trimetoprim), 225 (150–300) mikromol/l =56 (37,5–75) mikrogram/ml (sulfametoxazol). Dessa serumkoncentrationer överstiger med god marginal aktuella bakteriers MIC-värden. Sulfametoxazol och trimetoprim återfinns i serum i fri, proteinbunden och metaboliserad form. Proteinbindningsgraden för trimetoprim och sulfametoxazol är 45 respektive 70%. Vävnadskoncentrationerna av trimetoprim är vanligen högre än motsvarande koncentrationer i plasma. Särskilt höga koncentrationer uppnås i lung- och njurvävnad. Trimetoprimkoncentrationen i t ex gallsekret, prostatavätska, saliv och sputum överstiger motsvarande koncentrationer i plasma. Koncentrationerna i likvor och cerebrospinalvätska är tillräckliga för en antibakteriell effekt. Koncentrationen av aktivt sulfametoxazol i likvor, galla, cerebrospinalvätska och sputum är omkring 30% av plasmakoncentrationen. Trimetoprim och sulfametoxazol utsöndras via njurarna genom glomerulär filtration; trimetoprim även genom tubulär sekretion. Sulfametoxazol utsöndras till 20% som oförändrad aktiv substans medan 60% föreligger i acetylerad och 15% i glukuroniderad form. Trimetoprim utsöndras till 50% i aktiv form.
Prekliniska uppgifter
-
Innehåll (Läs mer om innehåll)
1 Bactrim tablett innehåller: sulfametoxazol 400 mg, trimetoprim 80 mg samt hjälpämnen: povidon K30, natriumstärkelseglykolat, magnesiumstearat, dokusatnatrium.
1 ml oral lösning innehåller: sulfametoxazol 40 mg och trimetoprim 8 mg, sorbitol (630 mg/ml), mikrokristallin cellulosa, karmellosnatrium, metylparahydroxybensoat (E218), propylparahydroxybensoat (E216), polysorbat 80. Smakämnen (banan och vanilj) och renat vatten.
1 Bactrim Forte tablett innehåller: sulfametoxazol 800 mg, trimetoprim 160 mg samt hjälpämnen: povidon K30, natriumstärkelseglykolat, magnesiumstearat, dokusatnatrium.
Blandbarhet
Ej relevant.
Miljöpåverkan (Läs mer om miljöpåverkan)
Sulfametoxazol
Miljörisk: Användning av sulfametoxazol har bedömts medföra försumbar risk för miljöpåverkan.
Nedbrytning: Substansen bryts ner långsamt i miljön.
Bioackumulering: Substansen har inte potential att lagras i vattenlevande organismer.
Läs mer>>
Trimetoprim
Miljörisk: Användning av trimetoprim har bedömts medföra försumbar risk för miljöpåverkan.
Nedbrytning: Substansen bryts ner långsamt i miljön.
Bioackumulering: Substansen har inte potential att lagras i vattenlevande organismer.
Läs mer>>
Hantering, hållbarhet och förvaring
Vid maskinell dosdispensering är hållbarheten maximalt 6 månader.
Förvaras i originalförpackningen.
Förpackningsinformation
BACTRIM®
Oral lösning 40mg/ml + 8 mg/ml (vit, banan-vaniljsmak)
100 milliliter flaska, 51:50, F
Tablett 400 mg/80 mg 11 mm, vita, runda, brytskåra, prägling ROCHE
20 styck blister, 58:50, F
BACTRIM® FORTE
Tablett 800 mg/160 mg 19×8,8 mm, vita, ovala, brytskåra, prägling ROCHE
50 styck blister, 143:-, F
UPP












Skriv ut
Läs upp