FASS för förskrivare

FASS om djurläkemedel

• 
• 
• 

NYHETER KLINISKA PRÖVNINGAR

Gå tillMin Fass

• Bipacksedel
• Produktresumé
• FASS
• Förpackningar
• Miljö

1 LÄKEMEDLETS NAMN

Plaquenil 200 mg, filmdragerade tabletter

2 KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

1 tablett innehåller: Hydroxiklorokinsulfat 200 mg (motsvarande 155 mg hydroxiklorokinbas).
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se 6.1.

3 LÄKEMEDELSFORM

Filmdragerad tablett.

4 KLINISKA UPPGIFTER

4.1 Terapeutiska indikationer

Vuxna
Behandling av reumatoid artrit, systemisk och diskoid lupus erythematosus, polymorft ljuseksem.

Pediatrisk population
Behandling av juvenil idiopatisk artrit (i kombination med andra behandlingar), systemisk och diskoid lupus erythematosus.

4.2 Dosering och administreringssätt

Reumatoid artrit:
Vuxna: Individuell dosering, initialt förslagsvis 400 mg/dag, dock maximalt 6 mg/kg/dag, räknat på idealvikten. Det kan dröja 4-12 veckor innan full terapeutisk verkan har uppnåtts. Under denna period kan eventuellt en kombinerad behandling med kortikosteroider eller icke-steroida antiinflammatoriska medel (NSAID) äga rum. Lägsta underhållsdos bör efter­strävas. Vid långtidsbehandling bör dosen ej överskrida 400 mg/dag (6 mg/kg/dag, räknat på idealvikten) motsvarande 120 g per år vid 10 månaders behandling och ett behandlingsuppehåll på 2 månader under sommaren. Eventuellt kan anpassning till lägre dosering ske med medicinfria dagar. Totaldosen bör noteras.

Lupus erythematosus:
Doseringen av Plaquenil beror på sjukdomens svårighetsgrad och patientens svar på behandlingen. En initialdos på 400-600 mg dagligen rekommenderas. Denna dosering fortsättes under flera veckor och reduceras därefter gradvis eller abrupt beroende på svaret.

Polymorft ljuseksem:
Behandlingen bör begränsas till perioder med maximal ljusexponering. Hos vuxna kan 400 mg dagligen vara tillräckligt.

Pediatrisk population
Lägsta effektiva dos ska användas och bör inte överstiga 6.0 mg/kg/dygn, baserat på bedömd ideal kroppsvikt. Barn under 6 år eller under 35 kg bör inte behandlas med Plaquenil p.g.a. risken för oavsiktlig överdosering. 200 mg tabletten saknar brytskåra och är därför inte användbar för lägre kroppsvikt.

4.3 Kontraindikationer

Retinopati, synfältsförändringar oavsett genes, hörselnervskador samt känd överkänslighet mot 4-aminokinoliner. Överkänslighet mot det aktiva innehållsämnet eller mot något hjälpämne.
Porfyri och psoriasis, då det föreligger stor risk för att dessa tillstånd förvärras.

4.4 Varningar och försiktighet

Försiktighet bör iakttagas vid behandling av patienter med nerv-eller blodsjukdomar eller glukos-6-fosfatdehydrogenasbrist samt hos patienter som är överkänsliga mot kinin eftersom hydroxiklorokin ger liknande biverkningar som kinin hos dessa patienter. Försiktighet bör även iakttagas vid samtidig behandling med insulin eller andra antidiabetika, se avsnitt 4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner.
Då långtidsbehandling kan ge retinaförändringar och i sällsyntare fall möjligen även neurogena hörselskador, bör preparatet ej utan särskilda skäl ges till patienter med preexisterande syn- respektive hörselskador. Samtidig medicinering med andra substanser med melaninaffinitet bör undvikas. Försiktighet och eventuell dosreduktion bör övervägas hos patienter med leversjukdom (ackumulation i levern), njursjukdom (ökad risk för retinopati), patienter med läkemedel som man vet påverkar dessa organ samt patienter med benmärgsdepression.

Innan långtidsbehandling påbörjas ska en noggrann ögonundersökning genomföras inkluderande synskärpa på långt och nära håll samt färgsinne. Därefter ska kontrollerna ske minst en gång årligen.

Retinal toxicitet är huvudsakligen dosrelaterad. Risken för skador på näthinnan är liten vid en daglig dos på högst 6,5 mg/kg kroppsvikt. Om den rekommenderade dosen överskrids, så ökar risken för retinal toxicitet avsevärt.

I följande fall ska kontroller ske oftare och anpassas till varje patient:

• en daglig dos överstigande 6,5 mg/kg kroppsvikt räknat på idealvikten. Om man beräknar dosen efter patientens faktiska vikt riskerar överviktiga att få en överdos.

• patienter med njurinsufficiens

• kumulativ dos överstigande 200 g

• äldre patienter

• nedsatt synskärpa

Om synskärpan understiger 0,8 (med eventuella glasögon) eller patienten är äldre än 65 år, bör undersökningen göras av ögonläkare innan behandling insättes.
Behandlingen ska genast avbrytas om synrubbningar uppträder, och patienten följas upp noggrant med avseende på eventuell försämring. Retinaförändringar (och synfältsrubbningar) kan försämras även efter att terapin upphört (se avsnitt 4.8).
Vid långtidsbehandling bör patientens blodbild kontrolleras regelbundet och Plaquenil behandlingen utsättas, om avvikelser från det normala uppkommer.
Vid långtidsbehandling bör patientens skelettmuskulatur och senreflexer undersökas regelbundet. Plaquenil behandlingen bör avbrytas om svaghet i muskulatur eller reflexer uppkommer.
Självmordsbeteende har i mycket sällsynta fall rapporterats hos patienter som behandlats med hydroxiklorokin.

Barn under 6 år eller 35 kg bör inte behandlas med Plaquenil p.g.a. risken för oavsiktlig överdosering. 200 mg tabletten saknar brytskåra och är därför inte användbar för lägre kroppsvikt.

Överdosering med 4-aminokinoliner är farligt, i synnerhet hos barn som är särskilt känsliga för denna grupp av läkemedel, se avsnitt 4.9. Patienterna bör därför uppmanas att förvara Plaquenil oåtkomligt för barn.

Tabletten innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Samtidig behandling med hydroxiklorokin och digoxin kan resultera i ökad koncentration av digoxin i serum. Digoxin i serum bör därför följas vid samtidig behandling av digoxin och hydroxiklorokin.

En lätt sänkning av blodglukoshalten sker hos patienter som behandlas med hydroxiklorokin, speciellt vid samtidig behandling med antidiabetika. En dossänkning av insulin eller andra antidiabetika kan vara nödvändig hos dessa patienter.

4.6 Graviditet och amning

Graviditet:
Klinisk erfarenhet från gravida kvinnor är begränsad. Hydroxiklorokin passerar placenta. I djurförsök har klorokin i höga doser bland annat orsakat skelettmissbildningar. Plaquenil bör ej ges under graviditet om inte läkaren bedömer att den möjliga nyttan överväger eventuella risker. 4-aminokinoliner i terapeutiska doser är förknippad med skador i centrala nervsystemet inklusive ototoxicitet, samt onormal pigmentering av retina.

Amning:
Hydroxiklorokin passerar över i modersmjölk. Det är känt att små barn är särskilt känsliga för 4-aminokinoliner och moderns behov av behandling med Plaquenil och fördelarna med amning måste vägas mot de potentiella riskerna för barnet.

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Patienterna bör upplysas om riskerna med att hydroxiklorokin kan påverka ögats ackommodationsförmåga och orsaka dimsyn.
Om detta inte är av övergående karaktär, kan en tillfällig dossänkning vara aktuell.

4.8 Biverkningar

Gastrointestinala besvär är den vanligaste biverkningen (10-20%). Besvären är vanligen lätta till måttliga och kan försvinna spontant eller vid dosminskning. Biverkningarna kan i regel förebyggas genom rekommenderade kontroller.

Reaktionerna har rangordnats under rubrikerna för organsystemen och efter frekvens enligt följande: vanliga (>1/100); mindre vanliga (>1/1000, <1/100); sällsynta (>1/10 000, <1/1000) och mycket sällsynta (<1/10 000) samt ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Allmänna symtom
Vanliga: Trötthet, huvudvärk, yrsel.

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum
Sällsynta: Bronkospasm.

Blodet och lymfsystemet
Sällsynta: Benmärgsdepression. Påverkan på blodbilden såsom anemi, aplastisk anemi, agranulocytos, minskning av antalet vita blodkroppar, trombocytopeni.

Centrala och perifera nervsystemet
Mindre vanliga: Yrsel, öronsusningar.
Sällsynta: Neuromyopati, muskelsvaghet, kramper, epilepsi.

Hjärtat
Sällsynta: Kardiomyopati.

Hud och subkutan vävnad
Mindre vanliga: Allergiska utslag, klåda (förekommer hos cirka 40% av patienter med LE), pigmentförändringar i hud och slemhinnor. Reversibel avblekning, grånad respektive avfall av hår.
Sällsynta: Urtikaria. Angioödem. Exfoliativ dermatit. Blåsor inkluderande mycket sällsynta fall av erythema multiforme, Stevens-Johnsons syndrom, fotosensibilitet. Pustulöst exantem måste särskiljas från psoriasis, dock kan hydroxiklorokin utlösa anfall av psoriasis. Det kan vara associerat med feber och hyperleukocytos. Utgången är oftast gynnsam efter utsättande av preparatet.
Ingen känd frekvens: Toxisk epidermal nekrolys.

Lever och gallvägar
Sällsynta: Leverpåverkan

Magtarmkanalen
Vanliga: Illamående, uppkördhet, magkramper.
Mindre vanliga: Diarré, aptitlöshet.
Sällsynta: Kräkningar.

Psykiska störningar
Vanliga: Emotionell labilitet som t.ex. irritabilitet, oro.
Sällsynta: Psykotiska tillstånd.
Ingen känd frekvens: Självmordsbeteende.

Ögon
Vanliga: Ackommodationsstörningar, dimsyn, korneaopaciteter, korneaödem.
Mindre vanliga: Retinaförändringar.
Sällsynta: Onormalt färgseende. Reversibel pares av ögats rörelsemuskulatur. Retinopati med pigmentförändringar och synfältsdefekter.

Öron och balansorgan
Sällsynta: Neurogena hörselskador efter långtidsbehandling.

Kronisk förgiftning bör misstänkas om patienten har påverkan på retledningssystemet (grenblock/AV-block) eller biventrikulär hypertrofi. Tillståndet kan vara reversibelt om läkemedlet sätts ut.

Fall av makulopati och makuladegeneration har rapporterats och kan vara irreversibla. Retinopati ledande till synfältsdefekter kan uppträda. Dessa förändringar har konstaterats efter långtidsbehandling. Ett första tecken är ökade pigmenteringar centralt i makula. Om terapin omedelbart avbryts på detta stadium är förändringarna nästan alltid reversibla men om terapin får fortsätta finns det risk för försämring även efter behandlingens avbrytande. På ett senare stadium uppträder centrala synfältsdefekter. Dessa förändringar är sällan reversibla.
Ackommodationsstörningar är oftast lindriga och försvinner alltid inom några få dagar efter utsättande.

Substansinlagring i kornea kan ge upphov till halo kring ljuskällor, ljuskänslighet. Substansinlagring i kornea, asymtomatisk korneaopacitet och ödem utgör vanligen ej skäl till terapiavbrott och försvinner vid ett uppehåll i behandlingen. OBS! Dessa korneaförändringar har inget samband med retinaförändringen.

Patienter med psoriasis förefaller vara mera mottagliga för svåra hudreaktioner.

Hydroxiklorokin kan förvärra porfyri.

Fall av skelettmuskelmyopati eller neuromyopati som lett till svaghet och atrofi av proximala muskelgrupper har noterats. Myopati kan vara reversibel om behandlingen avbryts, men återhämtningen kan ta flera månader. Måttliga sensoriska förändringar, försvagade senreflexer och onormal nervledning kan uppträda.

Enstaka fall av onormala leverfunktionstester har rapporterats, samt enstaka fall av fulminant leversvikt.

4.9 Överdosering

Toxicitet: Överdosering med 4-aminokinoliner är farligt, särskilt hos spädbarn, så lite som 1-2 g har haft dödlig utgång. 1 g till 3-åring och 11 g till 16-åring gav letal intoxikation.

Symtom: Symtomen kommer snabbt (inom minuter – ett par timmar). Huvudrisk är hjärt- och CNS-effekter. I lindrigare fall huvudvärk, yrsel, synrubbningar, tinnitus, excitation, periorala parestesier, illamående, kräkningar. Vid allvarlig förgiftning tillkommer somnolens, koma, kramper (som även kan debutera sent), andningsdepression, apné. Breddökade QRS-komplex, bradyarytmier, nodal rytm, QT-förlängning, AV-block, ventrikeltakykardi, ”torsade de pointes”, ventrikelflimmer, blodtrycksfall, hjärtsvikt, asystoli. Detta kan åtföljas av andnings- och hjärtstillestånd. Eftersom dessa effekter kan uppträda kort tid efter överdosen fordras omedelbara medicinska åtgärder. Allvarliga arytmier kan kvarstå i flera dygn. Hjärnödem. Svår hypokalemi, hypokalcemi, metabolisk acidos. Hypoglykemi. I svåra fall efter hand allvarlig lungpåverkan.

Behandling: Ventrikeltömning och kol omgående, helst ges kol allra först, en andra dos kol ges då efter ventrikeltömningen. Vuxna som intagit ≥4 g klorokinbas (motsvarande 6,4 g klorokinfosfat) och ankommer tidigt eller som redan uppvisar hjärttoxiska symtom rekommenderas infusion av diazepam i hög dos, adrenalin i infusion samt kontrollerad andning. Vid blodtrycksfall, hjärtsvikt, vätska intravenöst (observera dock risken för hjärnödem), dopamin alternativt noradrenalin, adrenalin eller dobutamin. Snabbinfusion av natriumjoner och alkaliskt pH i blod (förslagsvis bikarbonattillförsel) vid breddökade QRS-komplex. Acidoskorrektion, försiktig korrektion av hypokalemi. Vid ”torsade de pointes” magnesiumsulfat, isoprenalininfusion, eventuellt pacemaker. Vid terapiresistent cirkulationssvikt kan även glukagon eller amrinon prövas. Vid cirkulations­stillestånd kan åter­upp­livnings­åtgärder under flera timmar vara befogat. Vid kramper diazepam 5-10 (-20) mg intravenöst (barn 0,1-0,2 mg/kg). Symtomatisk terapi.

5 FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Malariamedel
ATC-kod: P01BA02
Plaquenil är verksamt vid behandling av kollagensjukdomar. Verkningsmekanismen är inte fullständigt utredd.
Hydroxiklorokin har ett flertal farmakologiska egenskaper vilka tycks vara av betydelse för den terapeutiska effekten. Dessa inkluderar interaktion med sulfhydrylgrupper, modulering av enzymaktiviteter (omfattar fosfolipas, NADH-cytokrom C reduktas, kolinesteras, proteas och hydrolas), bindning till DNA, stabilisering av lysosomala membraner, hämning av prostaglandinbildning, interferens med monocyternas produktion av interleukin-1 produktion och ökning av pH i intracellulära sura vesikler.
Hydroxiklorokin tolereras i allmänhet väl.

5.2 Farmakokinetiska egenskaper

Hydroxiklorokin resorberas snabbt efter peroral tillförsel. Den genomsnittliga biotillgängligheten är ca 74%. Vid daglig medicinering uppnås jämviktskoncentrationer i blodet efter 3-5 veckor. Vid en underhållsdosering på 400 mg sulfat (mot­svarande 310 mg bas) till vuxen uppgår jämvikts­koncentrationen i plasma i regel till 0,5-0,7 mikrog/ml. Avsevärda individuella variationer kan dock förekomma. Hydroxiklorokin har en omfattande vävnadsdistribution och ackumuleras i blodkropparna och i andra vävnader såsom lever, lungor, njurar och ögon. Substansen konverteras delvis till aktiva de-etylerade metaboliter (desetyl-hydroxiklorokin, desetylklorokin, bidesetylklorokin) i levern och elimineras väsentligen via njurarna, varav 23-25% i oförändrad form men också via gallan. Exkretionen är långsam med en terminal halveringstid på cirka 50 dagar i helblod och 32 dagar i plasma. Utsöndringen kan påskyndas genom surgörning av urinen.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

Det finns inga prekliniska data av relevans för säkerhetsbedömningen utöver vad som redan beaktats i produktresumén.

6 FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Laktosmonohydrat, povidon, majsstärkelse, magnesiumstearat, hypromellos, makrogol och titandioxid (E171).

6.2 Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3 Hållbarhet

3 år.

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

6.5 Förpackningstyp och innehåll

Blisterförpackning av PVC och aluminium.
Förpackningsstorlek: 100 tabletter.

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar.

7 INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

sanofi-aventis AB, Box 141 42, 167 14 Bromma

8 NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

6339

9 DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Första godkännandet: 1961-04-12

Förnyat godkännande: 2005-01-01

10 DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2013-03-14

UPP

Skriv ut T T