FASS för allmänheten

FASS om djurläkemedel

• 
• 
• 

NYHETER FAKTA FÖR FÖRSKRIVARE ORDLISTA KLINISKA PRÖVNINGAR

• Bipacksedel
• Patient-FASS
• Produktresumé
• FASS
• Förpackningsinfo

Texten är baserad på produktresumé: 2006-08-16.

 

Indikationer

Liothyronin används främst vid behov av snabb effekt och omsättning av tyreoideahormon, t ex inför scintigrafi efter operation av tyreoideacancer, vid scintigrafi för utredning av autonom tyreoideafunktion, s k hämningsprov eller vid utredning av misstänkt tyreoideahormonresistens. I speciella fall kan Liothyronin också ges som tillägg till tyroxin

Kontraindikationer

Obehandlad insufficiens av binjurar och hypofysframlob.

Dosering

Individuell, vid hypotyreos initialt 10-20 mikrog per dag med stegvis ökning till 80-100 mikrog per dag. Dosen justeras efter behandlingseffekten.

Barn. Liothyronin ges till barn på mycket speciella indikationer.

I trijodthyronin-hämningsprovet ges 80-100 mikrog dagligen i 5-7 dagar. Tillförseln föregås och avslutas med en bestämning av 24-timmars- eller 20-minutersupptaget av radiojodid i tyreoidea.

Varningar och försiktighet

Vid uttalad ateroskleros hos myxödempatienter, med eller utan angina pectoris, i samband med insättning av behandling. Liothyronin innehåller laktos, vilket kan vara av betydelse för personer med laktosintolerans.

Interaktioner  (Läs mer om interaktioner)

Följande kombinationer med Liothyronin kan kräva dosanpassning: antacida, kalcium, digitalisglykosider, kolestipol, kolestyramin, polystyrensulfonat, sukralfat och tvåvärt järn, perorala preparat.

Antacida: Aluminiumhydroxid interfererar med absorptionen av tyroxin. Medlen bör ges med några timmars mellanrum.

Kalcium: Vid samtidigt intag minskar kalciumkarbonat absorptionen av T₄ med något minskade serumhalter som följd. Medlen bör ges med några timmars intervall.

Digitalisglykosider: Reducerad digitaliseffekt vid tyreotoxikos. Mekanismen dock oklar.

Kolestipol: Kolestipol minskar tyroxinets absorption i djurförsök. De två medlen bör ges med fyra timmars intervall.

Kolestyramin: Kolestyramin minskar tyroxinets absorption. De två medlen bör ges med fyra timmars intervall.

Polestyrensulfonat: En kausuistik och in vitro-data talar för att polestyrensulfonat kan hämma absorptionen av tyroxin. Medlen bör ges med fyra timmars intervall.

Tvåvärt järn, perorala preparat: Vid samtidig administerering av järn och tyroxin hämmas absorptionen av tyroxin, vilket kan äventyra behandlingsresultatet. Medlen bör ges med två timmars mellanrum. In vitro bildar tyroxin och järn olösliga komplex.

Sukralfat: Sukralfat kan hämma absorptionen av tyroxin som därför bör ges några timmar före sukralfat att döma från fallrapport.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori B:2.

Data från ett begränsat antal graviditeter tyder inte på skadliga effekter av liothyronin på graviditet eller fostret/det nyfödda barnets hälsa. Andra epidemiologiska data saknas. Djurstudier är ofullständiga. Icke substituerad hypothyroidism hos den gravida kvinnan kan påverka graviditetsutfallet. Fördelar med behandling under graviditet ska därför vägas mot eventuella risker med behandlingen.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp II.

Liothyronin passerar över i modersmjölk men risk för påverkan på barnet synes osannolik.

Liothyronin kan användas vid amning.

Trafik  (Läs mer om trafik)

Påverkar ej förmågan att köra bil eller bruka maskiner.

Biverkningar  (Läs mer om biverkningar)

---

Sällsynta (1/1000 - 1/10000)

Allmänna: Överkänslighetsreaktioner som feber, leverpåverkan och eosinofili.

---

Vid för snabb dosökning kan samma symtom som vid hypertyreoidism uppkomma (palpitationer, takykardi, hjärtarytmier, avmagring, angina pectoris, tremor, huvudvärk, diarré, nervositet, sömnlöshet, svettningar och nedsatt värmetolerans). Dessa symtom är inga egentliga biverkningar, utan är naturliga effekter som uppstår vid en förhöjd T₃ -nivå, oavsett om den beror på en ökad endogen produktion eller för hög exogen tillförsel av T₃.

Överdosering  (Läs mer om överdosering)

Vid akut överdosering med liothyronin ses vanligen lindriga till måttliga symtom som hyperaktivitet, oro, irritabilitet, tremor, svettningar, feber, takykardi, diarré, eventuellt sömnsvårigheter, huvudvärk och kräkningar. Symtom debuterar inom 4-12 timmar. Vid subakut överdosering finns utöver nämnda symtom risk för muskelsvaghet, delirium, kramper, koma, dehydrering, arytmier och cirkulationssvikt.

Vid kronisk förgiftning ses i regel måttliga symtom liknande dem vid akut kronisk överdosering.

Behandling: Om befogat ventrikeltömning, kol. Propranolol i.v. 0,5-1 mg/minut högst 5 mg till vuxen vid takykardi, därefter upprepat eller via kontinuerlig infusion (alt metoprolol eller atenolol). Vid oro diazepam 5-10 mg i.v. till vuxna (barn (0,1-0,2 mg/kg). Riklig vätsketillförsel, ev avkylning. Eventuellt kortikosteroider. Ev kontroll av T₄ (max inom 2-12 timmar) alternativt T₃ (max inom ½-4 dygn). Vid massiv överdosering bör patienten observeras minst 10 dygn. Hemoperfusion alt plasmaferes kan övervägas vid allvarlig subakut förgiftning. Symtomatisk behandling i övrigt.

Farmakodynamik

Liothyronin innehåller biologiskt aktivt liothyronin = T₃ som binds direkt till intracellulära biologiskt specifika T₃ -receptorer på cellkärnan. Liothyronin har kvalitativt samma kliniska effekt som tyroxinnatrium, men skiljer sig från detta på flera väsentliga punkter. Liothyronin har kort latenstid - maximal verkan insätter inom några timmar. Liothyronin saknar kumulativ verkan och vid seponering inställer sig det tidigare metaboliska tillståndet inom 2-3 dygn.

T₃ bildas hos människa dels i tyreoidea, dels i lever. Leverns roll synes vara att med utnyttjande av T₄ förse organismen med den för ögonblicket önskvärda T₃ -produktionen. Vid långtidsbehandling föredrages i de flesta fall Levaxin (levothyroxinnatrium), då detta preparats långvariga effekt medför ett stabilare metaboliskt tillstånd och samtidigt förser levern med T₄ -substrat för den önskvärda T₃ -produktionen.

Farmakokinetik

Liothyronin transporteras i blodet bundet endast till TBPA och albumin. Endast ca 0,5% finns fritt, icke proteinbundet, i serum. Distributionsvolymen är mycket större än för tyroxin.

T₃ omvandlas snabbt i levern till en rad olika inaktiva metaboliter som så småningom utsöndras via njurar och tarm. Beroendet av lever- och njurfunktion är ringa.

Innehåll  (Läs mer om innehåll)

1 tablett innehåller: Liothyroninnatrium 20 mikrog. Laktos 61,7 mg, majsstärkelse, gelantin, magnesiumstearat, talk.

Miljöpåverkan  (Läs mer om miljöpåverkan)

Liotyronin

Miljörisk: Risk för miljöpåverkan av liotyronin kan inte uteslutas då ekotoxikologiska data saknas.
Nedbrytning: Det kan inte uteslutas att substansen är persistent då data saknas.
Bioackumulering: Det kan inte uteslutas att substansen kan bioackumuleras då data saknas.
Läs mer>>
Stäng>>

 

Förpackningsinformation

Tablett 20 mikrog vita, runda, bikonvexa med djup mittskåra på ena sidan och T3 präglat på andra sidan. 6 mm
100 tablett(er) burk, 245:-, F

UPP

Skriv ut T T