Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt och länkar

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Fiasp

Utökad övervakningMiljöinformationReceptstatusFörmånsstatus
Novo Nordisk

Injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna 100 E/ml
(Klar, färglös, vattenaktig lösning.)

Diabetesmedel. Insuliner och analoger för injektion, snabbverkande.

ATC-kod: A10AB05
Utbytbarhet: Ej utbytbar
Företaget omfattas av Läkemedelsförsäkringen
  • Vad är en FASS-text?

Texten nedan gäller för:
Fiasp injektionsvätska, lösning 100 enheter/ml; injektionsvätska, lösning i cylinderampull 100 enheter/ml; injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna 100 E/ml

FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 04/2018 Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats http://www.ema.europa.eu.

Detta läkemedel är föremål för utökad övervakning. Detta kommer att göra det möjligt att snabbt identifiera ny säkerhetsinformation. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning. Se avsnitt Biverkningar om hur man rapporterar biverkningar.

Indikationer

Behandling av diabetes mellitus hos vuxna.

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne.

Dosering

Dosering

Fiasp är ett måltidsinsulin för subkutan administrering strax (0–2 minuter) innan en måltid inleds, med möjlighet att administrera upp till 20 minuter efter att måltiden startat.


Doseringen av Fiasp är individuell och ska fastställas utifrån den enskilda patientens behov. Fiasp givet som subkutan injektion bör användas i kombination med medellångverkande eller långverkande insulin som ges minst en gång om dagen. Vid behandling med basal-bolus regim kan cirka 50% av detta behov ges i form av Fiasp och resterande del genom medellångverkande eller långverkande insulin


Det individuella totala dagliga insulinbehovet hos vuxna kan variera och är oftast mellan 0,5 och 1,0 enhet/kg/dag.

Mätning av blodglukos och justering av insulindosen rekommenderas för att uppnå optimal glykemisk kontroll.


Justering av dosen kan bli nödvändig vid ökad fysisk aktivitet, förändrad diet eller i samband med annan sjukdom. Adekvat övervakning av blodglukosnivåerna krävs under dessa förhållanden.


Verkningstiden varierar beroende på dos, injektionsställe, blodflöde, temperatur samt grad av fysisk aktivitet.


Patienter på basal-bolusbehandling som glömmer en måltidsdos rekommenderas att kontrollera sin blodglukosnivå för att avgöra om en insulindos behövs. Patienterna ska återuppta sitt normala doseringsschema vid nästa måltid.


Insulinanalogers styrka, inklusive Fiasp, uttrycks i enheter. En (1) enhet Fiasp motsvarar 1 internationell enhet humant insulin eller 1 enhet andra snabbverkande insulinanaloger.


Behandlingsstart

Patienter med diabetes mellitus typ 1

Den rekommenderade startdosen hos insulinnaiva patienter med diabetes typ 1 är cirka 50% av den totala dagliga insulindosen och ska fördelas mellan måltiderna baserat på måltidernas storlek och sammansättning. Resten av den totala dagliga insulindosen ska ges i form av medellångverkande eller långverkande insulin. En tumregel är att 0,2 till 0,4 enheter insulin per kilo kroppsvikt kan användas för att beräkna den initiala totala dagliga insulindosen hos insulinnaiva patienter med diabetes typ 1.


Patienter med diabetes mellitus typ 2

Föreslagen initial dos är 4 enheter vid en eller flera måltider. Antalet injektioner och efterföljande titrering beror på det individuella glykemiska målet samt måltidernas storlek och sammansättning.


Dosjustering kan övervägas dagligen baserat på egenuppmätt plasmaglukos (SMPG) föregående dag/dagar enligt Tabell 1.

  • Dosen före frukost bör justeras utifrån SMPG före lunch föregående dag

  • Dosen före lunch bör justeras enligt SMPG före middagen föregående dag

  • Dosen före middag bör justeras enligt SMPG vid sänggående föregående dag

Tabell 1 Dosjustering

SMPG (se ovan)

Dosjustering

mmol/l

mg/dl

Enhet

< 4,0

< 71

-1

4,0–6,0

71–108

Ingen justering

> 6,0

> 108

+1


Särskilda populationer

Äldre patienter (≥ 65 år)

Säkerhet och effekt av Fiasp har fastställts hos äldre patienter i åldern 65 till 75 år. Noggrann glukosmätning rekommenderas och insulindosen ska justeras individuellt. Erfarenheten från behandling av patienter ≥ 75 år är begränsad.


Nedsatt njur- och leverfunktion

Nedsatt njur- eller leverfunktion kan minska patientens insulinbehov. Hos patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion, ska glukosmätningen intensifieras och dosen justeras individuellt.


Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för Fiasp hos barn och ungdomar under 18 år har inte fastställts. Tillgänglig information finns, men ingen doseringsrekommendation kan ges.


Övergång från andra insulinpreparat

Noggrann kontroll av glukosvärden rekommenderas under övergången från andra måltidsinsuliner och de efterföljande veckorna. Övergång från ett annat måltidsinsulin kan göras enhet för enhet. Att överföra en patient från en annan typ, ett annat märke eller en annan tillverkare av insulin till Fiasp måste ske under medicinsk övervakning och kan leda till att dosen måste justeras.


Det kan krävas justering av doser och tidpunkter för medellång-/långverkande insulinpreparat eller annan samtidig diabetesbehandling.


Administreringssätt


Subkutan injektion

Fiasp administreras subkutant genom injektion i bukväggen eller överarmen. Injektionsstället bör varieras inom samma område, för att minska risken för lipodystrofi.


Fiasp 100 enheter/ml injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna

Administrering med förfylld injektionspenna (FlexTouch)

Den förfyllda injektionspennan (FlexTouch) är utformad för att användas med NovoFine Plus, NovoFine eller NovoTwist injektionsnålar. Den förfyllda injektionspennan tillför 1–80 enheter i steg om 1 enhet.

FlexTouch har färgkodning och åtföljs av en bipacksedel med en detaljerad bruksanvisning som ska följas.

Den förfyllda pennan ska endast användas för subkutan administrering.

Om administrering genom spruta, intravenös injektion eller infusionspump är nödvändig ska en injektionsflaska användas.


Fiasp 100 enheter/ml injektionsvätska, lösning i cylinderampull

Administrering med en insulinpenna för flergångsbruk

Cylinderampullen (Penfill) är utformad för att användas med insulinpennor för flergångsbruk från Novo Nordisk och med NovoFine Plus, NovoFine eller NovoTwist injektionsnålar och endast för subkutan administrering.

Om administrering genom spruta, intravenös injektion eller infusionspump är nödvändig ska en injektionsflaska användas.


Fiasp 100 enheter/ml injektionsvätska, lösning i injektionsflaska

Administrering med spruta

Injektionsflaskan ska användas med insulinsprutor med motsvarande enhetsskala (E-100 eller 100 E/ml).


Kontinuerlig subkutan insulininfusion (CSII)

Fiasp kan användas för CSII i pumpar avsedda för insulininfusion och täcker behovet av både bolusinsulin (cirka 50%) och basinsulin. Det kan administreras i enlighet med de instruktioner som tillhandahålls av pumpens tillverkare, helst i buken. Infusionsstället bör varieras inom samma område, för att minska risken för lipodystrofi. Vid användning i en pump för insulininfusion får det inte spädas ut eller blandas med något annat insulinpreparat.


Patienter som använder CSII ska instrueras i användningen av pumpen och använda korrekt reservoar och slang för pumpen. Infusionssetet (slang och kanyl) ska bytas enligt instruktionerna i den produktinformation som medföljer infusionssetet.


Patienter som administrerar Fiasp genom CSII måste få utbildning i att administrera insulin genom injektion och ha en alternativ insulinbehandling tillgänglig om det skulle bli fel på pumpen.


Intravenös användning

Om nödvändigt, kan Fiasp administreras intravenöst av hälso- och sjukvårdspersonal.

Vid intravenös användning ska det användas vid koncentrationer från 0,5 enhet/ml till 1,0 enhet/ml insulin aspart i infusionssystem. Infusionspåsar av polypropen ska användas. Fiasp har visats vara stabilt vid rumstemperatur i 24 timmar i infusionsvätskor som exempelvis 9 mg/ml (0,9%) natriumkloridlösning eller 5% glukoslösning.


Mätning av blodglukos krävs under insulininfusion. Det måste noga säkerställas att insulinet injiceras i infusionspåsen och inte direkt i inloppsporten.


Varningar och försiktighet

Hypoglykemi

En överhoppad måltid eller en oplanerad, större fysisk ansträngning kan leda till hypoglykemi.


Hypoglykemi kan uppträda om insulindosen är för hög i förhållande till insulinbehovet.


Patienter med väsentligt förbättrad blodglukoskontroll, t ex genom intensifierad insulinbehandling, kan uppleva att deras vanliga varningssymtom vid hypoglykemi förändras och måste få råd med hänsyn till detta. De vanliga varningssymtomen kan utebli hos patienter som haft diabetes under lång tid.


Tidpunkten för hypoglykemi återspeglar oftast den administrerade insulinformuleringens tid-effektprofil. Hypoglykemi kan inträffa tidigare efter en injektion/infusion jämfört med andra måltidsinsuliner eftersom Fiasp börjar verka tidigare.


Eftersom Fiasp ska administreras strax (0–2 minuter) innan en måltid inleds, med möjlighet att administrera upp till 20 minuter efter att måltiden startat, måste tiden till Fiasp börjar verka beaktas vid förskrivning till patienter med samtidig sjukdom eller behandlingar där fördröjd absorption av mat kan förväntas.


Hyperglykemi

Otillräckliga doser eller avbruten behandling, i synnerhet hos patienter som har behov av insulin, kan leda till hyperglykemi och diabetisk ketoacidos, tillstånd som potentiellt är dödliga.


Kontinuerlig subkutan insulininfusion (CSII)

Funktionsfel på pump eller infusionsset kan leda till snabbt uppkommen hyperglykemi och ketos. Snabb identifiering och korrigering av orsaken till hyperglykemi eller ketos är nödvändig. Interimsbehandling med subkutan injektion kan krävas.


Samtidig sjukdom

Samtidig sjukdom, särskilt infektioner och febertillstånd, ökar vanligtvis patientens behov av insulin. Vid samtidig sjukdom i njure, lever eller sjukdom som påverkar binjurar, hypofys eller sköldkörtel kan ändring av insulindosen krävas.


Kombination av tiazolidinedioner och insulinpreparat

Fall av kronisk hjärtsvikt har rapporterats när tiazolidinedioner har använts i kombination med insulin, särskilt hos patienter med riskfaktorer för att utveckla kronisk hjärtsvikt. Detta ska beaktas om kombinationsbehandling med tiazolidinedioner och insulinpreparat övervägs. Om kombinationen används, ska patienterna observeras med avseende på tecken och symtom på kronisk hjärtsvikt, viktuppgång och ödem. Behandlingen med tiazolidinedioner ska sättas ut vid försämring av hjärtsymtomen.


Insättande av insulin och intensifiering av glukoskontrollen

Intensifiering eller snabb förbättring av glukoskontrollen har förknippats med övergående, reversibel oftalmisk refraktionsrubbning, förvärrad diabetesretinopati, akut smärtsam perifer neuropati samt perifert ödem. Långsiktig glykemisk kontroll minskar emellertid risken för diabetesretinopati och neuropati.


Insulinantikroppar

Administrering av insulin kan leda till att antikroppar mot insulin bildas. I sällsynta fall kan förekomst av dessa insulinantikroppar kräva justering av insulindosen för att korrigera en tendens till hyper- eller hypoglykemi.


Undvika oavsiktliga förväxlingar/medicineringsfel

Patienter måste instrueras att alltid kontrollera etiketten på insulinet före varje injektion, för att undvika oavsiktlig förväxling mellan detta läkemedel och andra insulinpreparat.


Patienter måste visuellt kontrollera dosen i enheter före administrering. För att patienten ska kunna injicera sig själv är det därför ett krav att patienten kan läsa dosskalan. Patienter som är blinda eller har nedsatt syn, måste instrueras att alltid ta hjälp av någon person som har god syn och som har fått utbildning i administrering av insulin.


Resor mellan tidszoner

Patienten bör konsultera läkaren före resor mellan olika tidszoner.


Hjälpämnen

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol natrium (23 mg) per dos, dvs. är näst intill ”natriumfritt”.

Interaktioner

Ett antal läkemedel kan påverka glukosmetabolismen.


Följande substanser kan minska insulinbehovet:

Perorala antidiabetika, MAO-hämmare, betareceptorblockerande läkemedel, ACE-hämmare, salicylater, anabola steroider, sulfonamider och GLP-1-receptoragonist.


Följande substanser kan öka insulinbehovet:

Perorala antikonceptionsmedel, tiazider, glukokortikoider, tyreoideahormoner, sympatomimetika, tillväxthormon och danazol.


Betablockerande läkemedel kan maskera symtomen på hypoglykemi.


Oktreotid/lanreotid kan antingen öka eller minska insulinbehovet.


Alkohol kan intensifiera eller reducera den hypoglykemiska effekten av insulin.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  A.

Graviditet

Fiasp kan användas under graviditet.


Data från två randomiserade kontrollerade kliniska prövningar som har genomförts med insulin aspart (322 + 27 exponerade graviditeter) tyder inte på någon negativ effekt av insulin aspart på graviditeten eller på fostrets/det nyfödda barnets hälsa jämfört med lösligt humant insulin.


Intensifierad glukoskontroll och övervakning av gravida kvinnor med diabetes (diabetes typ 1, diabetes typ 2 eller graviditetsdiabetes) rekommenderas under hela graviditeten och när graviditet planeras. Insulinbehovet minskar i regel under den första trimestern och ökar därefter under den andra och tredje trimestern. Efter förlossningen återgår insulinbehovet normalt snabbt till nivån före graviditeten.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVa.

Det finns inga begränsningar för behandling med Fiasp under amning. Insulinbehandling av den ammande modern utgör inte någon risk för barnet. Doseringen kan emellertid behöva justeras.

Fertilitet

Reproduktionsstudier på djur har inte visat på några skillnader mellan insulin aspart och humant insulin med avseende på fertiliteten.

Trafik

Patientens koncentrations- och reaktionsförmåga kan försämras till följd av hypoglykemi. Detta kan innebära en risk i situationer där denna förmåga är särskilt viktig (t ex när man kör bil eller använder maskiner).


Patienter bör rådas att försöka undvika hypoglykemi vid bilkörning. Det gäller särskilt de som har försvagade varningssignaler på hypoglykemi, helt saknar varningssignaler på hypoglykemi, eller som ofta drabbas av hypoglykemi. I dessa fall bör lämpligheten av bilkörning övervägas.

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

Den vanligaste biverkningen som rapporterats under behandlingen är hypoglykemi (se avsnittet ”Beskrivning av utvalda biverkningar” nedan).


Biverkningslista i tabellform

De biverkningar som anges nedan (Tabell 2) är baserade på data från kliniska prövningar från fas 3-prövningar, bestående av fyra genomförda bekräftande terapeutiska prövningar. Frekvenskategorier definieras enligt följande konvention: Mycket vanliga (≥1/10); vanliga (≥1/100, <1/10); mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100); sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000); mycket sällsynta (<1/10 000) samt ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).


Tabell 2 Biverkningar från kliniska prövningar

MedDRA klassificering av organsystem

Mycket vanliga

Vanliga

Mindre vanliga

Immunsystemet



Överkänslighet

Metabolism och nutrition

Hypoglykemi



Hud och subkutan vävnad


Allergiska hudmanifestationer

Lipodystrofi

Allmänna symtom och/eller symtom vid administrerings-stället


Reaktioner vid injektions-/infusionsstället



Beskrivning av utvalda biverkningar

Allergiska reaktioner

Allergiska hudmanifestationer som rapporterats med Fiasp (1,5% jämfört med 1,4% för jämförelseläkemedlet) omfattar eksem, hudutslag, kliande utslag, urtikaria samt dermatit.


Med Fiasp rapporterades generaliserade överkänslighetsreaktioner (i form av generaliserade hudutslag och ödem i ansiktet) som mindre vanligt (0,2% jämfört med 0,1% för jämförelseläkemedlet). Inga anafylaktiska reaktioner har rapporterats med Fiasp. Anafylaktiska reaktioner kan uppstå vid användning av insulinpreparat i allmänhet. Omedelbara allergiska reaktioner mot själva insulinet eller mot hjälpämnena kan vara potentiellt livshotande.


Hypoglykemi

Hypoglykemi kan uppstå om insulindosen är för hög i förhållande till insulinbehovet. Allvarlig hypoglykemi kan leda till medvetslöshet och/eller konvulsioner och kan orsaka tillfällig eller permanent nedsättning av hjärnfunktionen eller till och med dödsfall. Symtomen på hypoglykemi uppstår vanligtvis plötsligt. De kan omfatta kallsvettning, sval blek hy, matthet, nervositet eller tremor, oro, ovanlig trötthet eller svaghet, förvirring, koncentrationssvårigheter, dåsighet, uttalad hunger, synförändringar, huvudvärk, illamående och hjärtklappning. Hypoglykemi kan uppkomma tidigare efter en injektion/infusion med Fiasp jämfört med andra måltidsinsuliner eftersom Fiasp börjar verka tidigare.


Lipodystrofi

Lipodystrofi (inklusive lipohypertrofi, lipoatrofi) har rapporterats vid injektions-/infusionsstället hos patienter som behandlats med Fiasp (0,2% jämfört med 0% för jämförelseläkemedlet). Att hela tiden välja nytt injektionsställe inom injektionsområdet kan bidra till att minska risken för uppkomst av dessa reaktioner.


Reaktioner vid injektions-/infusionsstället

Reaktioner vid injektions-/infusionsstället (inklusive hudutslag, rodnad, inflammation, blåmärken och klåda) har rapporterats hos patienter som behandlats med Fiasp (1,0% jämfört med 0,7% för jämförelseläkemedlet). Dessa reaktioner är vanligtvis lindriga och övergående och försvinner normalt vid fortsatt behandling.


Särskilda populationer

Resultat av kliniska prövningar med insulin aspart i allmänhet, tyder inte på att biverkningar hos äldre patienter och patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion skiljer sig med avseende på frekvens, typ och svårighetsgrad jämfört med den bredare erfarenhet som finns från den allmänna populationen. Säkerhetsprofilen hos ännu äldre patienter (≥ 75 år) eller patienter med måttligt till svårt nedsatt njur- eller leverfunktion är begränsad. Fiasp har administrerats till äldre patienter i syfte att undersöka de farmakokinetiska egenskaperna.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

För insulin kan ingen specifik överdosering definieras. Hypoglykemi kan dock utvecklas gradvis om patienten får högre doser av insulin än vad som behövs:


  • Lindrig hypoglykemi kan behandlas genom peroral administrering av glukos eller andra produkter innehållande socker. Det rekommenderas därför att diabetespatienter alltid bär med sig sockerhaltiga produkter.

  • Allvarlig hypoglykemi, där patienten inte klarar att behandla sig själv, kan behandlas med glukagon (0,5–1 mg), som ges intramuskulärt eller subkutant av en person som lärt sig tekniken, eller med glukos som ges intravenöst av läkare eller sjuksköterska. Glukos måste ges intravenöst om patienten inte svarar på glukagon inom 10–15 minuter. När patienten återfår medvetandet, rekommenderas att kolhydrater ges peroralt för att förhindra återfall.

Farmakodynamik

Verkningsmekanism

Fiasp är en snabbverkande formulering av insulin aspart.

Den primära verkan för Fiasp är att reglera glukosmetabolismen. Insuliner, inklusive insulin aspart, den aktiva substansen i Fiasp, utövar sin specifika verkan genom att binda till insulinreceptorer. Receptorbundet insulin sänker blodglukos genom att underlätta det cellulära glukosupptaget i skelettmuskel och fettvävnad, samt genom att hämma glukosfrisättningen från levern. Insulin hämmar lipolys i adipocyter, hämmar proteolys och förbättrar proteinsyntes.


Farmakodynamisk effekt

Fiasp är en måltidsinsulinformulering med insulin aspart, där tillsats av nikotinamid (vitamin B3) resulterar i en snabbare initial absorption av insulin jämfört med NovoRapid.


Effekten kom 5 minuter tidigare, och tid till maximal glukosinfusionshastighet var 11 minuter tidigare med Fiasp än med NovoRapid. Den maximala glukossänkande effekten av Fiasp inträffade mellan 1 och 3 timmar efter injektion. Den glukossänkande effekten under de första 30 minuterna (AUCGIR, 0-30 min) var 51 mg/kg med Fiasp och 29 mg/kg med NovoRapid (Fiasp/NovoRapid kvot: 1,74 [1,47;2,10]95% KI). Den totala glukossänkande effekten och maximala (GIRmax) glukossänkande effekten var jämförbara mellan Fiasp och NovoRapid. Den totala och maximala glukossänkande effekten av Fiasp ökar linjärt med ökad dos inom det terapeutiska dosintervallet.


Effektdurationen var kortare för Fiasp jämfört med NovoRapid, och varar i 3–5 timmar.


Den intraindividuella variationen från dag till dag i den glukossänkande effekten var låg för Fiasp, både för tidig (AUCGIR, 0-1 h, CV~26%), total (AUCGIR, 0-12 h, CV~18%) och maximal glukossänkande effekt (GIRmax, CV~19%).


Klinisk effekt och säkerhet

Fiasp har studerats på 2 068 randomiserade vuxna patienter med diabetes mellitus typ 1 (1 143 patienter) och diabetes mellitus typ 2 (925 patienter) i tre effekt- och säkerhetsstudier (18–26 veckors behandling).


Patienter med diabetes mellitus typ 1

Behandlingseffekten för att uppnå glykemisk kontroll med Fiasp administrerat vid eller efter en måltid utvärderades. Fiasp administrerat vid en måltid var inte underlägset NovoRapid avseende sänkning av HbA1c, och förbättringen av HbA1c var statistiskt signifikant till fördel för Fiasp. Fiasp administrerat efter måltid uppnådde liknande reduktion av HbA1c som NovoRapid doserat vid måltid (Tabell 3).


Tabell 3 Resultat från 26 veckors klinisk prövning med basal-bolusdos hos patienter med diabetes typ 1


Fiasp vid måltid + insulin detemir

Fiasp efter måltid + insulin detemir

NovoRapid

vid måltid + insulin detemir

N

381

382

380

HbA1c (% DCCT standard)




Baseline → Prövningens slut

7,6 → 7,3

7,6 → 7,5

7,6 → 7,4

Justerad ändring från baseline

-0,32

-0,13

-0,17

Beräknad behandlingsskillnad

-0,15 [-0,23;-0,07]CE

0,04 [-0,04;0,12]D


HbA1c (mmol/mol)




Baseline → Prövningens slut

59,7 → 56,4

59,9 → 58,6

59,3 → 57,6

Justerad ändring från baseline

-3,46

-1,37

-1,84

Beräknad behandlingsskillnad

-1,62 [-2,50;-0,73]CE

0,47 [-0,41;1,36]D


Glukosstegring 2 timmar efter måltid (mmol/l)A




Baseline → Prövningens slut

6,1 → 5,9

6,1 → 6,7

6,2 → 6,6

Justerad ändring från baseline

-0,29

0,67

0,38

Beräknad behandlingsskillnad

-0,67 [-1,29;-0,04]CE

0,30 [-0,34;0,93]D


Glukosstegring 1 timme efter måltid (mmol/l)A




Baseline → Prövningens slut

5,4 → 4,7

5,4 → 6,6

5,7 → 5,9

Justerad ändring från baseline

-0,84

1,27

0,34

Beräknad behandlingsskillnad

-1,18 [-1,65;-0,71]CE

0,93 [0,46;1,40]D


Kroppsvikt (kg)




Baseline → Prövningens slut

78,6 → 79,2

80,5 → 81,2

80,2 → 80,7

Justerad ändring från baseline

0,67

0,70

0,55

Beräknad behandlingsskillnad

0,12 [-0,30;0,55]C

0,16 [-0,27;0,58]D


Observerad frekvens av allvarlig eller BG-bekräftad hypoglykemiB per patientår av exponering (procentandel patienter)




59,0 (92,7)




54,4 (95,0)




58,7 (97,4)

Beräknad frekvenskvot

1,01 [0,88;1,15]C

0,92 [0,81;1,06]D


Värden vid baseline och prövningens slut är baserade på medelvärdet av observerade sista tillgängliga värden. Det 95-procentiga konfidensintervallet anges i ”[]”
A Måltidstest
B Allvarlig hypoglykemi (episod där patienten behövde hjälp av en annan person) eller hypoglykemi bekräftad i blodglukos (BG) definierad som episoder som bekräftats med plasmaglukos < 3,1 mmol/l oavsett symtom

C Skillnaden avser Fiasp vid måltid – NovoRapid vid måltid

D Skillnaden avser Fiasp efter måltid – NovoRapid vid måltid

E Statistiskt signifikant till fördel för Fiasp vid måltid


33,3% av patienterna som behandlades med Fiasp vid måltid nådde ett målvärde för HbA1c på < 7% DCCT standard, jämfört med 23,3% av patienter som behandlades med Fiasp efter måltid och 28,2% av patienterna som behandlades med NovoRapid vid måltid. De beräknade oddsen för att uppnå HbA1c < 7% DCCT standard var statistiskt signifikant större för Fiasp vid måltid än för NovoRapid vid måltid (oddskvot: 1,47 [1,02; 2,13]95% KI). Ingen statistiskt signifikant skillnad kunde påvisas mellan Fiasp efter måltid och NovoRapid vid måltid.


Fiasp administrerat vid måltid gav signifikant lägre glukosstegring 1 och 2 timmar efter måltid jämfört med NovoRapid administrerat vid måltid. Fiasp administrerat efter måltid resulterade i högre glukosstegring 1 timme efter måltid och jämförbar glukosstegring 2 timmar efter måltid, jämfört med NovoRapid doserat vid måltid (Tabell 3).


Medianvärdet för total bolusinsulindos vid prövningens slut var liknande för Fiasp vid måltid, Fiasp efter måltid och NovoRapid vid måltid (förändring från baseline till prövningens slut: Fiasp vid måltid: 0,33→0,39 enheter/kg/dag; Fiasp efter måltid: 0,35→0,39 enheter/kg/dag; och NovoRapid vid måltid: 0,36→0,38 enheter/kg/dag). Förändringarna av medianvärdet för total basinsulindos från baseline till prövningens slut var jämförbara för Fiasp vid måltid (0,41→0,39 enheter/kg/dag), Fiasp efter måltid (0,43→0,42 enheter/kg/dag) och NovoRapid vid måltid (0,43→0,43 enheter/kg/dag).


Patienter med diabetes mellitus typ 2

Minskningen av HbA1c från baseline till prövningens slut bekräftades vara inte sämre än den som erhölls med NovoRapid (Tabell 4).


Tabell 4 Resultat från 26 veckors klinisk prövning av basal-bolusdos hos patienter med diabetes typ 2


Fiasp +

insulin glargin

NovoRapid +

insulin glargin

N

345

344

HbA1c (% DCCT standard)



Baseline → Prövningens slut

8,0 → 6,6

7,9 → 6,6

Justerad ändring från baseline

-1,38

-1,36

Beräknad behandlingsskillnad

-0,02[-0,15;0,10]

HbA1c (mmol/mol)



Baseline → Prövningens slut

63,5 → 49,0

62,7 → 48,6

Justerad ändring från baseline

-15,10

-14,86

Beräknad behandlingsskillnad

-0,24 [-1,60;1,11]


Glukosstegring 2 timmar efter måltid (mmol/l)A



Baseline → Prövningens slut

7,6 → 4,6

7,3 → 4,9

Justerad ändring från baseline

-3,24

-2,87

Beräknad behandlingsskillnad

-0,36 [-0,81;0,08]

Glukosstegring 1 timme efter måltid (mmol/l)A



Baseline → Prövningens slut

6,0 → 4,1

5,9 → 4,6

Justerad ändring från baseline

-2,14

-1,55

Beräknad behandlingsskillnad

-0,59 [-1,09;-0,09]C

Kroppsvikt (kg)



Baseline → Prövningens slut

89,0 → 91,6

88,3 → 90,8

Justerad ändring från baseline

2,68

2,67

Beräknad behandlingsskillnad

0,00 [-0,60;0,61]

Observerad frekvens av allvarlig eller BG-bekräftad hypoglykemiB per patientår av exponering (procentandel patienter)



17,9 (76,8)



16,6 (73,3)

Beräknad behandlingsskillnad

1,09 [0,88;1,36]

Värden vid baseline och prövningens slut är baserade på medelvärdet av observerade sista tillgängliga värden. Det 95-procentiga konfidensintervallet anges i ”[]”
A Måltidstest
B Allvarlig hypoglykemi (episod där patienten behövde hjälp av en annan person) eller hypoglykemi bekräftad i blodglukos (BG) definierad som episoder som bekräftats med plasmaglukos < 3,1 mmol/l oavsett symtom

C Statistiskt signifikant till fördel för Fiasp


Dosering efter måltid har inte undersökts hos patienter med diabetes mellitus typ 2.


74,8% av patienterna som behandlades med Fiasp nådde ett målvärde för HbA1c på < 7% DCCT standard, jämfört med 75,9% av patienter som behandlades med NovoRapid. Det var ingen statistiskt signifikant skillnad mellan Fiasp och NovoRapid avseende de beräknade oddsen för att uppnå HbA1c < 7% DCCT standard.


Medianvärdet för total bolusinsulindos vid prövningens slut var liknande för Fiasp och NovoRapid (förändring från baseline till prövningens slut: Fiasp: 0,21→0,49 enheter/kg/dag och NovoRapid: 0,21→0,51 enheter/kg/dag). Förändringarna av medianvärdet för total basinsulindos från baseline till prövningens slut var jämförbara för Fiasp (0,56→0,53 enheter/kg/dag) och NovoRapid (0,52→0,48 enheter/kg/dag).


Äldre
I de tre kontrollerade kliniska prövningarna var 192 av 1 219 (16%) patienter behandlade med Fiasp med diabetes mellitus typ 1 eller diabetes mellitus typ 2 ≥ 65 år, och 24 av 1 219 (2%) var ≥ 75 år. Inga övergripande skillnader i säkerhet eller effekt observerades mellan äldre och yngre patienter.


Kontinuerlig subkutan insulininfusion (CSII)

En 6-veckors randomiserad (2:1), dubbelblind, aktivt kontrollerad prövning med parallella grupper utvärderade kompatibiliteten mellan Fiasp och NovoRapid administrerat via CSII-system till vuxna patienter med diabetes typ 1. Det förkom inga mikroskopiskt bekräftade episoder av ocklusioner av infusionsset i vare sig gruppen som behandlades med Fiasp (N=25) eller NovoRapid (N=12). Två patienter i gruppen som behandlades med Fiasp rapporterade två reaktioner vardera på infusionsstället till följd av behandlingen.


Under en 2-veckors cross-over-studie visade Fiasp större glukossänkande effekt efter måltid efter ett standardiserat måltidstest, avseende glukosrespons 1 och 2 timmar efter måltid (behandlingsskillnad: -0,50 mmol/l [-1,07; 0,07]95% KI respektive -0,99 mmol/l [-1,95; -0,03]95% KI) jämfört med NovoRapid, vid användning av CSII.


Farmakokinetik

Absorption

Fiasp är en måltidsinsulinformulering med insulin aspart, där tillsats av nikotinamid (vitamin B3) resulterar i en snabbare initial absorption av insulin. Insulin förekom i cirkulationen cirka 4 minuter efter administrering (Figur 1). Förekomst påvisades dubbelt så snabbt (motsvarande 5 minuter tidigare), tiden till 50% maximal koncentration var 9 minuter kortare med Fiasp jämfört med NovoRapid, med fyra gånger så mycket insulin tillgängligt under de första 15 minuterna och med dubbelt så mycket insulin tillgängligt under de första 30 minuterna.


Figur 1

Figur 1 Genomsnittlig insulinprofil hos patienter med diabetes mellitus typ 1 efter subkutan injektion.


Den totala insulinexponeringen var jämförbar mellan Fiasp och NovoRapid. Genomsnittlig Cmax för en dos på 0,2 enheter/kg kroppsvikt är 298 pmol/l, vilket är jämförbart med NovoRapid.


Total exponeringen och maximal insulinkoncentration ökar proportionellt med ökad subkutan dos Fiasp inom det terapeutiska dosintervallet.


Den absoluta biotillgängligheten av insulin aspart efter subkutan administrering av Fiasp i buken, deltamuskeln och låret var cirka 80%.


Efter administrering av Fiasp bibehålls den snabba förekomsten oavsett injektionsställe. Tid till maximal koncentration och total exponering för insulin aspart var jämförbara mellan buken, överarmen och låret. Tidig insulinexponering och maximal koncentration var jämförbar för buk- och överarmsområdena, men lägre för låret.


Kontinuerlig subkutan insulininfusion (CSII)

Exponeringspåslaget vid användning av CSII (tid till maximal koncentration) var 26 minuter kortare för Fiasp än för NovoRapid, vilket resulterade i cirka tre gånger så mycket insulin tillgängligt under de första 30 minuterna (Figur 2).


Figur 2

Figur 2 Genomsnittliga insulinprofiler hos patienter med diabetes typ 1 vid användning av CSII (0–5 timmar), korrigerat för basinsulininfusion



Distribution

Insulin aspart har en låg bindningsaffinitet till plasmaproteiner (< 10%), vilken liknar den som ses hos vanligt humant insulin.


Distributionsvolym (Vd) efter intravenös administrering var 0,22 l/kg (t.ex. 15,4 l för en patient som väger 70 kg), vilket motsvarar den extracellulära vätskevolymen i kroppen.


Metabolism

Nedbrytning av insulin aspart liknar den för humant insulin: alla metaboliter som bildas är inaktiva.



Eliminering

Halveringstiden efter subkutan administrering av Fiasp är 57 minuter, vilket är jämförbart med NovoRapid.


Efter intravenös administrering av Fiasp, var clearance snabb (1,0 l/h/kg), och halveringstiden för eliminering var 10 minuter.


Särskilda populationer


Äldre

Hos äldre patienter med diabetes typ 1 visade Fiasp tidigare förekomst av exponering och en högre tidig insulinexponering, medan en liknande total exponering och maximal koncentration som för NovoRapid bibehölls.


Efter administrering av Fiasp var total exponering för, och högsta koncentration av, insulin aspart 30% högre hos äldre patienter jämfört med hos yngre vuxna patienter.


Kön

Effekt av kön på farmakokinetiken för Fiasp undersöktes i en analys över de farmakokinetiska studierna. Fiasp visade en jämförbar tidigare förekomst av exponering och en högre tidig insulinexponering, medan en liknande total exponering och maximal koncentration som för NovoRapid bibehölls för både kvinnliga och manliga patienter med diabetes typ 1.


Den tidiga och maximala insulinexponeringen av Fiasp var jämförbar för kvinnliga och manliga patienter med diabetes typ 1. Total insulinexponering var emellertid större hos kvinnliga jämfört med manliga patienter med diabetes typ 1.


Obesitas

Den initiala absorptionshastigheten var långsammare med stigande BMI, medan den totala exponeringen var liknande för olika BMI-nivåer. Jämfört med NovoRapid var påverkan av BMIabsorptionen mindre uttalad för Fiasp, vilket ledde till en relativt högre initial exponering.


Ras och etniskt ursprung

Effekten av ras och etniskt ursprung (svarta jämfört med vita, och latinamerikaner jämfört med icke-latinamerikaner) på den totala insulinexponeringen av Fiasp baserades på resultat från en populationsfarmakokinetisk analys av patienter med diabetes typ 1. För Fiasp förekom ingen skillnad i exponering mellan undersökta raser och etniska grupper.


Nedsatt leverfunktion

En farmakokinetisk studie av engångsdos insulin aspart genomfördes med NovoRapid på 24 patienter med en leverfunktion som varierade från normal till kraftigt nedsatt. Hos patienter med nedsatt leverfunktion var absorptionshastigheten lägre och mer varierande.


Nedsatt njurfunktion

En farmakokinetisk studie av engångsdos insulin aspart genomfördes med NovoRapid på 18 patienter med en njurfunktion som varierande från normal till kraftigt nedsatt. Ingen uppenbar effekt upptäcktes på kreatininclearancevärden på AUC, Cmax, CL/F och Tmax för insulin aspart. Data var begränsad hos patienter med måttligt och kraftigt nedsatt njurfunktion. Patienter med njursvikt som kräver dialysbehandling undersöktes inte.


Pediatrisk population

Hos barn (6–11 år) och ungdomar (12–18 år) visade Fiasp tidigare förekomst av exponering och en högre tidig insulinexponering, medan en liknande total exponering och maximal koncentration som för NovoRapid bibehölls.


Uppkomst av exponering och tidig exponering för Fiasp var liknande hos barn och ungdomar som hos vuxna. Total exponering för Fiasp var lägre hos barn och ungdomar än hos vuxna vid en dosering på 0,2 enheter/kg kroppsvikt, medan maximal serumkoncentration av insulin aspart var liknande hos olika åldersgrupper.


Prekliniska uppgifter

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet och reproduktionseffekter efter exponering för insulin aspart visade inte några särskilda risker för människa. I in vitro-tester, inklusive bindning till insulin och IGF-1-receptorställen och effekter på celltillväxt, betedde sig insulin aspart på ett sätt som mycket nära liknade humant insulin. Studier har också visat att dissociation av bindning av insulin aspart till insulinreceptorn är likvärdigt med humant insulin.


Innehåll

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

1 ml lösning innehåller 100 enheter insulin aspart* (motsvarar 3,5 mg).


Fiasp 100 enheter/ml injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna

En förfylld injektionspenna innehåller 300 enheter insulin aspart i 3 ml lösning.


Fiasp 100 enheter/ml injektionsvätska, lösning i cylinderampull

En cylinderampull innehåller 300 enheter insulin aspart i 3 ml lösning.


Fiasp 100 enheter/ml injektionsvätska, lösning i injektionsflaska

En injektionsflaska innehåller 1 000 enheter insulin aspart i 10 ml lösning.


*Insulin aspart framställs i Saccharomyces cerevisiae med rekombinant-DNA teknik.


Förteckning över hjälpämnen

Fenol

Metakresol

Glycerol

Zinkacetat

Dinatriumfosfatdihydrat

Argininhydroklorid

Nikotinamid (vitamin B3)

Saltsyra (för pH-justering)

Natriumhydroxid (för pH-justering)

Vatten för injektionsvätskor

Blandbarhet

Detta läkemedel får inte spädas eller blandas med andra läkemedel förutom infusionsvätskor som nämns ovan under intravenös användning.

Miljöpåverkan (Läs mer om miljöpåverkan)

Insulin, aspart (lösligt)

Miljörisk: Användning av aminosyror, proteiner och peptider bedöms inte medföra någon miljöpåverkan.


Läs mer

Detaljerad miljöinformation

Enligt den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA:s riktlinjer för miljörisk-bedömningar av läkemedelssubstanser (EMA/CHMP/SWP/4447/00), är vitaminer, elektrolyter, aminosyror, peptider, proteiner, kolhydrater, lipider, vacciner och växtbaserade läkemedel undantagna då de inte bedöms medföra någon betydande risk för miljön.

Hållbarhet, förvaring och hantering

Hållbarhet

30 månader.


Fiasp 100 enheter/ml injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna

Läkemedlet får förvaras i högst 4 veckor efter att det först öppnats eller när det medförs som reserv. I slutet av denna period ska pennan användas eller kasseras. Förvaras vid högst 30°C. Kan förvaras i kylskåp (2°C–8°C). Får ej frysas. Förvaras med pennhuven påsatt. Ljuskänsligt.


Fiasp 100 enheter/ml injektionsvätska, lösning i cylinderampull

Läkemedlet får förvaras i högst 4 veckor efter att det först öppnats eller när det medförs som reserv. I slutet av denna period ska cylinderampullen användas eller kasseras. Förvaras vid högst 30°C. Förvaras i skydd mot kyla. Får ej frysas. Om cylinderampullen medförs som reserv och inte används ska cylinderampullen förvaras i ytterkartongen. Ljuskänsligt.


Fiasp 100 enheter/ml injektionsvätska, lösning i injektionsflaska

Läkemedlet får förvaras i högst 4 veckor efter att det först öppnats. I slutet av denna period ska injektionsflaskan användas eller kasseras. Förvaras vid högst 30°C. Kan förvaras i kylskåp (2°C–8°C). Får ej frysas. Förvara injektionsflaskan i ytterkartongen. Ljuskänsligt.



Särskilda förvaringsanvisningar

Fiasp 100 enheter/ml injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna

Förvaras i kylskåp (2°C–8°C). Får ej frysas. Förvaras inte nära kylelementet. Förvaras med pennhuven påsatt. Ljuskänsligt.


Fiasp 100 enheter/ml injektionsvätska, lösning i cylinderampull

Förvaras i kylskåp (2°C–8°C). Får ej frysas. Förvaras inte nära kylelementet. Förvara cylinderampullen i ytterkartongen. Ljuskänsligt.


Fiasp 100 enheter/ml injektionsvätska, lösning i injektionsflaska

Förvaras i kylskåp (2°C–8°C). Får ej frysas. Förvaras inte nära kylelementet. Förvara injektionsflaskan i ytterkartongen. Ljuskänsligt.


Efter öppnande eller när det medförts som reserv.



Särskilda anvisningar för destruktion

Fiasp får endast användas om lösningen är klar och färglös.


Fiasp som varit fryst får inte användas.


Patienten ska kassera injektionsnålen efter varje injektion.


Fiasp 100 enheter/ml injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna

Nålar och förfyllda injektionspennor får inte delas med andra. Cylinderampullen får inte återfyllas.


Fiasp 100 enheter/ml injektionsvätska, lösning i cylinderampull

Nålar och cylinderampuller får inte delas med andra. Cylinderampullen får inte återfyllas.


Fiasp 100 enheter/ml injektionsvätska, lösning i injektionsflaska

Nålar och sprutor får inte delas med andra.


Fiasp kan användas i infusionspump (CSII) i högst 9 dagar, enligt beskrivningen samt i bipacksedeln. Slangar vars innermaterial är tillverkat av polyeten eller polyolefin har utvärderats och visat sig vara kompatibla med pumpanvändning.


Kassering

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.


Förpackningsinformation

Injektionsvätska, lösning 100 enheter/ml Klar, färglös, vattenaktig lösning.
1 x 10 milliliter injektionsflaska (fri prissättning), tillhandahålls för närvarande ej
Injektionsvätska, lösning i cylinderampull 100 enheter/ml Klar, färglös, vattenaktig lösning.
5 x 3 milliliter cylinderampull, kassett (fri prissättning), tillhandahålls för närvarande ej
Injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna 100 E/ml Klar, färglös, vattenaktig lösning.
5 x 3 milliliter förfylld injektionspenna, 316:49, F

Välj läkemedelstext
Hitta direkt i texten
Av