Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt och länkar

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Trulicity


Utökad övervakningMiljöinformationReceptstatusFörmånsstatus
Lilly

Injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna 1,5 mg
(Klar, färglös lösning.)

Diabetesmedel, övriga blodglukossänkande medel, exkl. insuliner.

Aktiv substans:
ATC-kod: A10BJ05
Företaget omfattas av Läkemedelsförsäkringen

Texten nedan gäller för:
Trulicity injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna 0,75 mg och 1,5 mg

FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Subventioneras för patienter som först har prövat metformin, SU eller insulin, eller när metfomin eller SU inte är lämpliga. Subventioneras endast för patienter som inte behandlas i kombination med basinsulin.


Texten är baserad på produktresumé: 16 juni 2017

Detta läkemedel är föremål för utökad övervakning. Detta kommer att göra det möjligt att snabbt identifiera ny säkerhetsinformation. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning. Se avsnitt Biverkningar om hur man rapporterar biverkningar.

Indikationer

Trulicity är avsett för vuxna med typ 2-diabetes mellitus för att förbättra glykemisk kontroll som:


Monoterapi

När behandling med enbart kost och motion inte ger tillräcklig glykemisk kontroll hos patienter för vilka behandling med metformin inte anses lämplig på grund av intolerans eller kontraindikationer.


Tilläggsbehandling

I kombination med andra glukossänkande läkemedel inklusive insulin, när dessa tillsammans med kost och motion inte ger tillräcklig glykemisk kontroll (se avsnitt Farmakokinetik för data gällande olika kombinationsbehandlingar).

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne.

Dosering

Dosering


Monoterapi

Den rekommenderade dosen är 0,75 mg en gång per vecka.


Tilläggsbehandling

Den rekommenderade dosen är 1,5 mg en gång per vecka.

För potentiellt sårbara populationer, som patienter ≥ 75 år kan 0,75 mg en gång per vecka övervägas som startdos.


När Trulicity ges som tillägg till pågående metformin- och/eller pioglitazonbehandling kan den aktuella dosen metformin och/eller pioglitazon bibehållas. När det ges som tillägg till pågående behandling med sulfonureid eller insulin kan en minskning av dosen sulfonureid eller insulin övervägas för att reducera risken för hypoglykemi.


Användning av Trulicity kräver inte att patienten själv kontrollerar sitt blodglukos. Egna blodglukoskontroller kan behövas vid justering av dosen sulfonureid eller insulin.


Äldre

Ingen dosjustering är nödvändig baserat på ålder. Dock är den kliniska erfarenheten från patienter ≥75 år mycket begränsad och 0,75 mg en gång per vecka kan övervägas som startdos för dessa patienter.


Nedsatt njurfunktion

Ingen dosjustering är nödvändig för patienter med mild eller måttligt nedsatt njurfunktion. Klinisk erfarenhet från patienter med gravt nedsatt njurfunktion (eGFR [enligt CKD EPI] <30 ml/min/1,73 m2) eller med njursjukdom i slutstadiet är mycket begränsad, därför är Trulicity inte rekommenderad för denna population.


Nedsatt leverfunktion

Ingen dosjustering är nödvändig för patienter med nedsatt leverfunktion.


Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för dulaglutid för barn under 18 år har ännu inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.


Administreringssätt


Trulicity ska injiceras subkutant i buken, låret eller överarmen. Det ska inte administreras intravenöst eller intramuskulärt.


Dosen kan administreras när som helst under dygnet, med eller utan måltid.


Om patienten missar att ta en dos ska den tas så snart som möjligt om det är minst 3 dygn (72 timmar) kvar innan nästa dos. Om det är mindre än 3 dygn (72 timmar) kvar innan nästa dos ska den missade dosen hoppas över och nästa dos tas som vanligt på den planerade dagen. Patienten kan i båda fallen sedan återgå till sitt vanliga schema med dosering en gång per vecka.


Det går bra att ändra veckodag för administreringen om så behövs, så länge det har gått minst 3 dygn (72 timmar) sedan den senaste dosen togs.

Varningar och försiktighet

Dulaglutid ska inte användas av patienter med typ 1-diabetes mellitus eller för behandling av diabetesketoacidos.


Användning av GLP-1-receptoragonister kan sättas i samband med gastrointestinala biverkningar. Detta skall tas under övervägande då patienter med nedsatt njurfunktion behandlas eftersom dessa biverkningar, t ex illamående, kräkningar och/eller diarré, kan orsaka dehydrering vilket kan leda till en försämrad njurfunktion. Dulaglutid har inte studerats hos patienter med allvarlig gastrointestinal sjukdom, däribland allvarlig gastropares, och rekommenderas därför inte till dessa patienter.


Akut pankreatit

Användning av GLP-1-receptoragonister har satts i samband med en risk att utveckla akut pankreatit. I kliniska prövningar har akut pankreatit rapporterats i samband med dulaglutid.


Patienterna ska informeras om de karakteristiska symtomen på akut pankreatit. Om pankreatit misstänkts ska behandlingen med dulaglutid avbrytas. Om pankreatit bekräftas ska dulaglutid inte återinsättas. Utan andra tecken och symtom på akut pankreatit är förhöjda pankreasenzymer inte prediktivt för akut pankreatit.


Hypoglykemi

Patienter som får dulaglutid i kombination med en sulfonureid eller insulin kan löpa ökad risk för hypoglykemi. Risken för hypoglykemi kan minskas genom att dosen av sulfonureid eller insulin sänks.


Ej studerade populationer

Erfarenheten från patienter med hjärtsvikt är begränsad.


Natriuminnehåll

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol natrium (23 mg) per 1,5 mg-dos, dvs. är nästintill ”natriumfritt”.

Interaktioner

Dulaglutid fördröjer magsäckstömning och har potential att påverka absorptionshastigheten av samtidigt administrerade orala läkemedel. Dulaglutid ska användas med försiktighet till patienter som tar orala läkemedel som kräver en snabb gastrointestinal absorption. För vissa beredningar med fördröjd frisättning kan en ökad frisättning, orsakad av en förlängd tid i magsäcken, i viss utsträckning öka exponeringen för läkemedlet.


Paracetamol

Efter en första dos om 1 mg respektive 3 mg dulaglutid sjönk Cmax för paracetamol med 36 % respektive 50 %, och median tmax inträffade senare (3 respektive 4 timmar). Efter samtidig administrering av upp till 3 mg dulaglutid vid steady state sågs ingen statistiskt signifikant skillnad i AUC(0–12), Cmax eller tmax för paracetamol. Ingen justering av paracetamoldosen behövs vid samtidig administrering av dulaglutid.


Atorvastatin

Samtidig administrering av dulaglutid och atorvastatin minskade Cmax och AUC(0-∞) med upp till 70 % respektive 21 % för atorvastatin och dess viktigaste metabolit o hydroxiatorvastatin. Genomsnittlig t1/2 för atorvastatin och o-hydroxiatorvastatin ökade med 17 % respektive 41 % efter administrering av dulaglutid. Observationerna är inte kliniskt relevanta. Ingen justering av atorvastatindosen behövs vid samtidig administrering av dulaglutid.


Digoxin

Efter samtidig administrering av digoxin i steady state och två dulaglutiddoser i följd var total exponering (AUCτ) och tmax för digoxin oförändrad och Cmax minskad med upp till 22 %. Förändringen förväntas inte medföra några kliniska konsekvenser. Ingen justering av digoxindosen behövs vid samtidig administrering av dulaglutid.


Blodtryckssänkande medel

Samtidig administrering av flera doser dulaglutid och lisinopril i steady state orsakade inga kliniskt relevanta förändringar av AUC eller Cmax för lisinopril. Statistiskt signifikant fördröjning av tmax för lisinopril på cirka 1 timme observerades dag 3 och dag 24 i studien. När en engångsdos dulaglutid och metoprolol gavs samtidigt ökade AUC och Cmax för metoprolol med 19 % respektive 32 %. Tmax för metoprolol fördröjdes med 1 timme men denna förändring var inte statistiskt signifikant. Förändringarna var inte kliniskt relevanta och därför behövs ingen justering av lisinopril- eller metoprololdosen vid samtidig administrering av dulaglutid.


Warfarin

Efter samtidig administrering av dulaglutid var exponeringen för S och R warfarin samt Cmax för R-warfarin oförändrade, medan Cmax för S-warfarin minskade med 22 %. AUCINR ökade med 2 %, vilket sannolikt inte är kliniskt signifikant. Ingen effekt sågs på maximal internationell normaliserad kvot (INRmax). Tiden till respons för internationell normaliserad kvot (tINRmax) var fördröjd med 6 timmar, vilket överensstämmer med fördröjd tmax för S- och R-warfarin med cirka 4 respektive 6 timmar. Förändringarna är inte kliniskt relevanta. Ingen justering av warfarindosen behövs vid samtidig administrering av dulaglutid.


Orala preventivmedel

Samtidig administrering av dulaglutid och ett oralt preventivmedel (norgestimat 0,18 mg/ etinylestradiol 0,025 mg) ändrade inte total exponering för varken norelgestromin eller etinylestradiol. Statistiskt signifikanta sänkningar av Cmax på 26 % och 13 % samt fördröjt tmax på 2 och 0,30 timmar observerades för norelgestromin respektive etinylestradiol. Observationerna är inte kliniskt relevanta. Ingen dosjustering behövs för orala preventivmedel vid samtidig administrering av dulaglutid.


Metformin

Efter samtidig administrering av multipla doser dulaglutid och metformin i steady state (beredning med omedelbar frisättning, IR), ökade AUCτ för metformin med upp till 15 % och Cmax minskade med upp till 12 %. Ingen förändring av tmax observerades. Förändringarna är förenliga med den fördröjda magtömningen orsakad av dulaglutid och ligger inom den farmakokinetiska variabiliteten för metformin, varför de inte är kliniskt relevanta. Ingen justering av dosen metformin IR rekommenderas vid samtidig administrering av dulaglutid.


Sitagliptin

Exponeringen för sitagliptin påverkades inte vid samtidig administrering av en engångsdos dulaglutid. Efter samtidig administrering av 2 doser dulaglutid i följd minskade AUC(0-τ) och Cmax med cirka 7,4 % respektive 23,1 %. Tmax för sitagliptin ökade med cirka 0,5 timmar efter samtidig administrering av dulaglutid, jämfört med vid administrering av enbart sitagliptin.


Sitagliptin kan hämma DPP-4 med upp till 80 % under en 24-timmarsperiod. Samtidig administrering av dulaglutid och sitagliptin ökade dulaglutid-exponeringen med cirka 38 % och Cmax för dulaglutid med cirka 27 %, medan median tmax ökade med cirka 24 timmar. Dulaglutid har därför ett höggradigt skydd mot inaktivering av DPP-4. Den ökade exponeringen kan förstärka dulaglutids effekt på blodglukosnivån.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  B:3.

Graviditet

Det finns inga eller begränsad mängd data från användningen av dulaglutid hos gravida kvinnor. Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter. Användning av dulaglutid rekommenderas därför inte under graviditet.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVa.

Det är okänt om dulaglutid utsöndras i bröstmjölk. En risk för det nyfödda barnet/spädbarnet kan inte uteslutas. Dulaglutid ska inte användas under amning.

Fertilitet

Det är inte känt om dulaglutid påverkar fertiliteten hos människa. Hos råtta sågs ingen direkt effekt på parning eller fertilitet efter behandling med dulaglutid.

Trafik

Trulicity har ingen eller försumbar inverkan på förmågan att framföra fordon eller använda maskiner. När det används i kombination med en sulfonureid eller insulin ska patienterna rådas att vidta försiktighetsåtgärder för att undvika hypoglykemi vid bilkörning och användning av maskiner.

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

I de fas II- och fas III-registreringsstudier som avslutats exponerades 4 006 patienter för antingen dulaglutid enbart eller dulaglutid i kombination med andra glukossänkande läkemedel. De oftast rapporterade biverkningarna i kliniska prövningar var gastrointestinala, såsom illamående, kräkningar och diarré. Dessa biverkningar var i allmänhet lätta till måttliga och av övergående karaktär.


Lista med biverkningar i tabellform

Följande biverkningar har identifierats efter utvärdering av fullständiga kliniska fas II- och fas III-studier samt rapporter efter introduktion på marknaden och redovisas i tabell 1 klassificerade efter organsystem och i fallande frekvensordning (mycket vanliga: ≥1/10; vanliga: ≥1/100, <1/10; mindre vanliga: ≥1/1 000, <1/100; sällsynta: ≥1/10 000, <1/1 000; mycket sällsynta: <1/10 000 och ingen känd frekvens: kan inte beräknas från tillgängliga data).

Inom varje grupp presenteras biverkningarna efter fallande frekvens.


Tabell 1: Biverkningsfrekvens med dulaglutid

Organsystem

Mycket vanliga

Vanliga

Mindre vanliga

Sällsynta

Immunsystemet



Överkänslighet

Anafylaktisk reaktion#

Metabolism och nutrition

Hypoglykemi* (vid användning i kombination med insulin, glimepirid, metformin† eller metformin plus glimepirid)

Hypoglykemi* (vid användning som monoterapi eller i kombination med metformin plus pioglitazon)

  

Magtarmkanalen

Illamående, diarré, kräkningar†, magsmärtor†

Minskad aptit, dyspepsi, förstoppning, flatulens, utspänd buk, gastroesofageal reflux, rapning

 

Akut pankreatit

Hud och subkutan vävnad




Angioödem#

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

 

Trötthet

Reaktioner vid injektionsstället

 

Undersökningar

 

Sinustakykardi, första gradens atrioventrikulärt block (AVB)

  

# Från rapporter efter introduktion på marknaden

* Dokumenterad, symtomatisk hypoglykemi med blodglukos ≤3,9 mmol/l

† Endast dulaglutid i dosen 1,5 mg. För dulaglutid 0,75 mg var frekvensen av biverkningarna i nivå med följande lägre frekvensgrupp.


Beskrivning av utvalda biverkningar


Hypoglykemi

När dulaglutid 0,75 mg och 1,5 mg används som monoterapi eller i kombination med enbart metformin eller metformin plus pioglitazon, var incidensen dokumenterad symtomatisk hypoglykemi 5,9 % till 10,9 % och frekvensen var 0,14 till 0,62 händelser/patient/år. Inga episoder av svår hypoglykemi rapporterades.


Incidensen av dokumenterad symtomatisk hypoglykemi när dulaglutid 0,75 mg och 1,5 mg användes i kombination med sulfonureid och metformin var 39,0 % respektive 40,3 % och frekvensen var 1,67 respektive 1,67 händelser/patient/år. Incidensen av allvarlig hypoglykemi var 0 % respektive 0,7 % och frekvensen var 0,00 respektive 0,01 händelser/patient/år för de två doserna. Incidensen av dokumenterad symtomatisk hypoglykemi var 11,3 % när dulaglutid 1,5 mg användes med enbart sulfonureid och frekvensen var 0,90 händelser/patient/år, och det förekom inga episoder av allvarlig hypoglykemi.


Incidensen av dokumenterad symtomatisk hypoglykemi när dulaglutid 1,5 mg användes i kombination med insulin glargin var 35,3 % och frekvensen var 3,38 händelser/patient/år. Incidensen av allvarlig hypoglykemi var 0,7 % och frekvensen var 0,01 händelser/patient/år.


Incidensen av dokumenterad symtomatisk hypoglykemi när dulaglutid 0,75 mg och 1,5 mg användes i kombination med måltidsinsulin var 85,3 % respektive 80,0 % och frekvensen var 35,66 respektive 31,06 händelser/patient/år. Incidensen av allvarlig hypoglykemi var 2,4 % respektive 3,4 % och frekvensen var 0,05 respektive 0,06 händelser/patient/år.


Gastrointestinala biverkningar

I sammanslagna rapporter om gastrointestinala biverkningar i upp till 104 veckor rapporterades för dulaglutid 0,75 mg och 1,5 mg illamående (12,9 % respektive 21,2 %), diarré (10,7 % respektive 13,7 %) och kräkningar (6,9 % respektive 11,5 %). Biverkningarna var oftast lätta eller måttliga och vanligast under de första 2 behandlingsveckorna, varefter de snabbt avtog under de följande 4 veckorna och därefter förekom med relativt konstant frekvens.


I kliniska farmakologistudier i upp till 6 veckor på patienter med typ 2-diabetes mellitus rapporterades de flesta biverkningarna från magtarmkanalen under de första 2–3 dagarna efter den initiala dosen och frekvensen avtog med efterföljande doser.


Akut pankreatit

Incidensen av akut pankreatit i fas II och III kliniska studier var 0,07 % för dulaglutid jämfört med 0,14 % för placebo och 0,19 % för jämförande substanser med eller utan tillägg av antidiabetesbehandling.


Pankreasenzym

Dulaglutid är förenat med genomsnittliga ökningar av pankreasenzym från utgångsvärdet (lipas och/eller pankreasamylas) på 11-21 %. Utan andra tecken och symtom på akut pankreatit är förhöjda pankreasenzymer inte prediktivt för akut pankreatit.


Ökad hjärtfrekvens

Små genomsnittliga ökningar av hjärtfrekvensen på 2 till 4 slag/minut och sinustakykardi med incidensen 1,3 % respektive 1,4 % med en samtidig ökning på ≥15 slag per minut jämfört med utgångsvärdet observerades med dulaglutid 0,75 mg respktive 1,5 mg.


AV-block av första graden/förlängt PR-intervall

Små genomsnittliga ökningar av PR-intervallet på 2 till 3 msek jämfört med utgångsvärdet och 1,5 % respektive 2,4 % incidens av första gradens AV-block observerades med dulaglutid 0,75 mg respektive 1,5 mg.


Immunogenicitet

I kliniska studier var behandling med dulaglutid associerat med en incidens på 1,6 % av behandlingsrelaterade anti-dulaglutid antikroppar, vilket indikerar att den strukturella modifieringen av GLP-1 och modifierade IgG4-delen av dulaglutidmolekylen, tillsammans med den stora likheten med kroppseget GLP-1 och kroppseget IgG4 minimerar risken för immunreaktioner mot dulaglutid. Patienter med anti-dulaglutid antikroppar hade i allmänhet låga titrar och även om antalet patienter som utvecklade anti-dulaglutid antikroppar var få visade genomgång av fas III data ingen tydlig effekt av anti-dulaglutid antikroppar på förändringar av HbA1c. Ingen av patienterna med systemiska överkänslighetsreaktioner utvecklade anti-dulaglutid antikroppar.  


Överkänslighet

I fas II- och III-studier har systemiska överkänslighetsreaktioner (t.ex. urtikaria, ödem) rapporterats av 0,5 % av patienterna som får dulaglutid. Sällsynta fall av anafylaktisk reaktion har rapporterats efter introduktion på marknaden.

Reaktioner vid injektionsstället

Reaktioner vid injektionsstället har rapporterats hos 1,9 % av patienterna som får dulaglutid. Eventuellt immunmedierade reaktioner vid injektionsstället (t.ex. utslag och erytem) har rapporterats hos 0,7 % av patienterna och var oftast lindriga.


Behandlingsutsättning på grund av biverkning

I 26-veckorsstudier var incidensen av behandlingsutsättning på grund av biverkningar 2,6 % (0,75 mg) och 6,1 % (1,5 mg) för dulaglutid och 3,7 % för placebo. Under hela studietiden (upp till 104 veckor) var incidensen av behandlingsutsättning på grund av biverkningar 5,1 % (0,75 mg) och 8,4 % (1,5 mg) för dulaglutid. De vanligaste biverkningarna som ledde till utsättning av 0,75 mg respektive 1,5 mg var illamående (1,0 %, 1,9 %), diarré (0,5 %, 0,6 %) och kräkningar (0,4 %, 0,6 %), vilka oftast rapporterades inom de första 4–6 veckorna.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Effekterna av överdosering av dulaglutid i kliniska studier har varit gastrointestinala besvär och hypoglykemi. Vid överdosering bör lämplig understödjande behandling sättas in baserad på patientens kliniska tecken och symtom.

Farmakodynamik

Verkningsmekanism

Dulaglutid är en långverkande glukagonlik peptid-1 (GLP-1)-receptoragonist. Molekylen består av två identiska kedjor sammanlänkade av disulfidbryggor, var och en innehållande en modifierad human GLP-1-analog sekvens kovalent bunden till ett modifierat humant immunglobulin G4 (IgG4) tungkedjefragment (Fc) med en liten peptidlänk. Den GLP-1-analoga delen av dulaglutid är till cirka 90 % homolog med kroppseget humant GLP-1 (7-37). Kroppseget GLP-1 har en halveringstid på 1,5–2 minuter på grund av nedbrytning av DPP-4 och renal clearance. Till skillnad från kroppseget GLP-1 är dulaglutid resistent mot nedbrytning av DPP-4 och är en större molekyl vilket gör absorptionen långsammare och minskar renal clearance. Dessa modifieringar har resulterat i en löslig formulering med en förlängd halveringstid på 4,7 dagar, vilket gör den lämplig för subkutan administrering en gång per vecka. Dulaglutidmolekylen har dessutom modifierats med syfte att förhindra Fc-gammareceptorberoende immunrespons och minska dess immunogena potential.


Dulaglutid uppvisar flera antihyperglykemiska GLP-1-effekter. Vid förhöjd glukoskoncentration ökar dulaglutid cykliskt AMP (cAMP) intracellulärt i pankreas betaceller, vilket leder till frisättning av insulin. Dulaglutid hämmar glukagonsekretionen. Vid typ 2-diabetes föreligger en icke önskvärd ökad glukagonsekretion. Lägre glukagonkoncentrationer leder till minskad produktion av glukos från levern. Dulaglutid fördröjer också magtömningen.


Farmakodynamisk effekt

Dulaglutid förbättrar glykemisk kontroll genom att ge en kvarstående minskning av glukosvärdet vid fasta samt glukosvärdet både före och efter måltid hos patienter med typ 2-diabetes. Effekten sätter in efter den första administreringen av dulaglutid och kvarstår under hela doseringsintervallet vilket är en vecka.


En farmakodynamisk studie med dulaglutid visade, hos patienter med typ 2-diabetes, en återhämtning av första fasens insulinsekretion till en nivå som översteg den hos friska försökspersoner som fick placebo, och förbättrad insulinsekretion i andra fasen efter en intravenös bolusdos av glukos. I samma studie visades att en engångsdos dulaglutid om 1,5 mg ökar maximal insulinsekretion från betaceller och stärker betacellfunktionen hos personer med typ 2-diabetes mellitus, jämfört med placebo.

I enligt med den farmakokinetiska profilen har dulaglutid en farmakodynamisk profil som lämpar sig för administrering en gång per vecka.


Klinisk effekt och säkerhet


Glykemisk kontroll

Säkerhet och effekt hos dulaglutid har undersökts i åtta randomiserade, kontrollerade fas III-prövningar som omfattade 5 770 patienter med typ 2-diabetes. Av dessa var 1 139 patienter ≥65 år, varav 115 var ≥75 år. I studierna deltog 3 525 patienter som behandlades med dulaglutid, varav 2 108 fick Trulicity 1,5 mg en gång per vecka och 1 417 fick Trulicity 0,75 mg en gång per vecka. I samtliga studier gav dulaglutid kliniskt signifikanta förbättringar av glykemisk kontroll uppmätt som glykosylerat hemoglobin A1c (HbA1c).


Monoterapi

Dulaglutid har studerats i en 52 veckor lång monoterapistudie med metformin som aktiv kontroll. Trulicity 1,5 mg och 0,75 mg var överlägset metformin (1 500–2 000 mg/dag) när det gällde att reducera HbA1c och en signifikant större andel patienter hade uppnått HbA1c-målet på <7,0 % respektive ≤6,5 % vid vecka 26 med Trulicity 1,5 mg respektive Trulicity 0,75 mg jämfört med metformin.


Tabell 2: Resultat från en 52 veckors monoterapistudie med två doser av dulaglutid jämfört med metformin som aktiv kontroll.

 

Utgångs-värde HbA1c

Genom-snittlig förändring av HbA1c

Patienter som uppnådde HbA1c-målet

Förändring av FBG

Förändring av kroppsvikt

(%)

(%)

<7,0 % (%)

≤6,5 % (%)

(mmol/)l

(kg)

26 veckor

Dulaglutid 1,5 mg en gång/vecka (n=269)

7,63

-0,78††

61,5#

46,0##

-1,61

-2,29

Dulaglutid 0,75 mg en gång/vecka (n=270)

7,58

-0,71††

62,6#

40,0#

-1,46

-1,36#

Metformin 1 500–2 000 mg/dag (n=268)

7,60

-0,56

53,6

29,8

-1,34

-2,22

52 veckor

Dulaglutid 1,5 mg en gång/vecka (n=269)

7,63

-0,70††

60,0#

42,3##

-1,56#

-1,93

Dulaglutid 0,75 mg en gång/vecka (n=270)

7,58

-0,55

53,2

34,7

-1,00

-1,09#

Metformin

1 500–2 000 mg/dag (n=268)

7,60

-0,51

48,3

28,3

-1,15

-2,20

multiplicitetsjusterat ensidigt p-värde <0,025 för jämförbart resultat; †† multiplicitetsjusterat ensidigt p-värde <0,025 för bättre resultat med dulaglutid än med metformin, bedömt enbart avseende HbA1c

# p < 0,05, ## p < 0,001 dulaglutidgruppen jämfört med metformingruppen


Frekvensen dokumenterad symtomatisk hypoglykemi med Trulicity 1,5 mg respektive 0,75 mg och metformin var 0,62, 0,15 respektive 0,09 episoder/patient/år. Inga fall av svår hypoglykemi observerades.


Kombinationsbehandling med metformin

Säkerhet och effekt av dulaglutid har undersökts i en placebokontrollerad och aktivt kontrollerad (sitagliptin 100 mg dagligen) studie som varade i 104 veckor, båda substanserna användes i kombination med metformin. Behandling med Trulicity 1,5 mg och 0,75 mg gav en överlägsen minskning av HbA1c jämfört med sitagliptin vid vecka 52, vilket åtföljdes av en signifikant större andel patienter som uppnådde HbA1c-målen på <7,0 % och ≤ 6,5 %. Effekterna kvarstod vid studiens slut (104 veckor).


Tabell 3: Resultat från en 104 veckors placebo- och aktivt kontrollerad studie med två doser dulaglutid jämfört med sitagliptin

 

Utgångs-värde HbA1c

Genom-snittlig förändring av HbA1c

Patienter som uppnådde HbA1c-målet

Förändring av FBG

Förändring av kroppsvikt

(%)

(%)

<7,0 % (%)

≤6,5 % (%)

(mmol/)l

(kg)

26 veckor

Dulaglutid 1,5 mg en gång/vecka (n=304)

8,12

-1,22‡‡,##

60,9**,##

46,7**,##

-2,38**,##

-3,18**,##

Dulaglutid 0,75 mg en gång/vecka (n=302)

8,19

-1,01‡‡,##

55,2**,##

31,0**,##

-1,97**,##

-2,63**,##

Placebo (n=177)

8,10

0,03

21,0

12,5

-0,49

-1,47

Sitagliptin 100 mg en gång dagligen (n=315)

8,09

-0,61

37,8

21,8

-0,97

-1,46

52 veckor

Dulaglutid 1,5 mg en gång/vecka (n=304)

8,12

-1,10††

57,6##

41,7##

-2,38##

-3,03##

Dulaglutid 0,75 mg en gång/vecka (n=302)

8,19

-0,87††

48,8##

29,0##

-1,63##

-2,60##

Sitagliptin 100 mg en gång dagligen (n=315)

8,09

-0,39

33,0

19,2

-0,90

-1,53

104 veckor

Dulaglutid 1,5 mg en gång/vecka (n=304)

8,12

-0,99††

54,3##

39,1##

-1,99##

-2,88##

Dulaglutid 0,75 mg en gång/vecka (n=302)

8,19

-0,71††

44,8##

24,2##

-1,39##

-2,39

Sitagliptin 100 mg en gång dagligen (n=315)

8,09

-0,32

31,1

14,1

-0,47

-1,75

†† multiplicitetsjusterat ensidigt p-värde <0,025 för bättre resultat med dulaglutid än med sitagliptin, bedömt enbart avseende HbA1c vid vecka 52 och vecka 104

‡‡ multiplicitetsjusterat ensidigt p-värde <0,001 för bättre resultat med dulaglutid än med placebo, bedömt enbart avseende HbA1c

** p < 0,001 dulaglutidgruppen jämfört med placebogruppen

## p < 0,001 dulaglutidgruppen jämfört med sitagliptingruppen


Frekvensen av dokumenterad symtomatisk hypoglykemi med Trulicity 1,5 mg, 0,75 mg respektive sitagliptin var 0,19, 0,18 respektive 0,17 episoder/patient/år. Inga fall av allvarliga hypoglykemier observerades med dulaglutid.

Säkerheten och effekten av dulaglutid har även undersökts i en aktivt kontrollerad studie (liraglutid 1,8 mg per dag) som varade i 26 veckor, båda substanserna användes i kombination med metformin. Behandling med Trulicity 1,5 mg resulterade i jämförbar sänkning av HbA1c och andel patienter som uppnådde HbA1c-målen på < 7,0 % och ≤ 6,5 % jämfört med liraglutid.


Tabell 4: Resultat från en 26 veckors aktivt kontrollerad studie med en dos dulaglutid i jämförelse med liraglutid

 

Utgångs-värde HbA1c

Genom-snittlig förändring av HbA1c

Patienter som uppnådde HbA1c-målet

Förändring av FBG

Förändring av kroppsvikt

(%)

(%)

<7,0 % (%)

≤6,5 % (%)

(mmol/)l

(kg)

26 veckor

Dulaglutid 1,5 mg en gång/vecka (n=299)

8,06

-1,42

68,3

54,6

-1,93

-2,90#

Liraglutid+ 1,8 mg dagligen (n=300)

8,05

-1,36

67,9

50,9

-1,90

-3,61

Ensidigt p-värde p < 0,001, för likvärdigt resultat med dulaglutid jämfört med liraglutid, bedömt enbart avseende HbA1c

# p < 0,05 för dulaglutidgruppen jämfört med liraglutid

+ Patienter som randomiserades till liraglutid startade med en dos på 0,6 mg/dag. Efter vecka 1 titrerades patienterna upp till 1,2 mg/dag och sedan vid vecka 2 till 1,8 mg/dag


Frekvensen av dokumenterad symtomatisk hypoglykemi med Trulicity 1,5 mg var 0,12 episoder/ patient/år och med liraglutid 0,29 episoder/patient/år. Inga fall av allvarliga hypoglykemier observerades.


Kombinationsbehandling med metformin och sulfonureid

I en aktivt kontrollerad studie som pågick i 78 veckor jämfördes dulaglutid med insulin glargin, båda med en bakgrundsbehandling med metformin och en sulfonureid. Vid vecka 52 uppvisade Trulicity 1,5 mg större sänkning av HbA1c än insulin glargin, effekten kvarstod vecka 78. Sänkningen av HbA1c med Trulicity 0,75 mg var jämförbar med insulin glargin. Med Trulicity 1,5 mg nådde en signifikant högre andel patienter HbA1c-målet <7,0 % eller ≤ 6,5 % vid 52 och 78 veckor jämfört med insulin glargin.


Tabell 5: Resultat från en 78 veckors aktivt kontrollerad studie med två doser dulaglutid i jämförelse med insulin glargin

 

Utgångs-värde HbA1c

Genom-snittlig förändring av HbA1c

Patienter som uppnådde HbA1c-målet

Förändring av FBG

Förändring av kroppsvik

(%)

(%)

<7,0% (%)

≤6,5% (%)

(mmol/l)

(kg)

52 veckor

Dulaglutid 1,5 mg en gång/vecka (n=273)

8,18

-1,08††

53,2##

27,0##

-1,50

-1,87##

Dulaglutid 0,75 mg en gång/vecka (n=272)

8,13

-0,76

37,1

22,5#

-0,87##

-1,33##

Insulin glargin+ en gång dagligen (n=262)

8,10

-0,63

30,9

13,5

-1,76

1,44

78 veckor

Dulaglutid 1,5 mg en gång/vecka (n=273)

8,18

-0,90††

49,0##

28,1##

-1,10#

-1,96##

Dulaglutid 0,75 mg en gång/vecka (n=272)

8,13

-0,62

34,1

22,1

-0,58##

-1,54##

Insulin glargin+ en gång dagligen (n=262)

8,10

-0,59

30,5

16,6

-1,58

1,28

multiplicitetsjusterat ensidigt p-värde < 0,025 för jämförbart resultat; †† multiplicitetsjusterat ensidigt p-värde < 0,025 för bättre resultat med dulaglutid än med insulin glargin, bedömt enbart avseende HbA1c

# p < 0,05, ## p < 0,001 dulaglutidgruppen jämfört med insulin glargingruppen

+ Insulin glargindosen justerades enligt en algoritm där målvärdet för fasteplasmaglukos var < 5,6 mmol/l


Frekvensen av dokumenterad symtomatisk hypoglykemi med Trulicity 1,5 mg, 0,75 mg respektive insulin glargin var 1,67, 1,67 respektive 3,02 episoder/patient/år. Två fall av allvarliga hypoglykemier observerades med Trulicity 1,5 mg och två fall av allvarliga hypoglykemier observerades med insulin glargin.


Kombinationsbehandling med sulfonureid

Säkerhet och effekt av dulaglutid som tilläggsbehandling till en sulfonureid undersöktes i en placebo-kontrollerad studie som pågick i 24 veckor. Behandling med Trulicity 1,5 mg i kombination med glimepirid resulterade i en signifikant sänkning av HbA1c jämfört med placebo tillsammans med glimepirid vid 24 veckor. Med Trulicity 1,5 mg nådde en signifikant högre andel patienter HbA1c-målet <7,0 % och ≤ 6,5 % vid 24 veckor jämfört med placebo.


Tabell 6: Resultat av en 24 veckors placebokontrollerad studie som tilläggsbehandling till glimepirid.


Utgångsvärde HbA1c

Genomsnittlig förändring av HbA1c

Patienter som uppnådde HbA1c-målet

Förändring av FBG

Förändring av kroppsvikt


(%)

(%)

<7,0% (%)

≤6,5% (%)

(mmol/l)

(kg)

24 veckor

Dulaglutid 1,5 mg en gång/vecka (n=239)

8,39

-1,38--

55,3--

40,0**

-1,70--

-0,91

Placebo (n=60) 

8,39

-0,11

18,9

9,4

0,16

-0,24










-- p < 0,001 för bättre resultat för dulaglutid jämfört med placebo, med kontrollerade typ I-fel

** p < 0,001 för dulaglutidgruppen jämfört med placebogruppen


Frekvensen av dokumenterad symtomatisk hypoglykemi med Trulicity 1,5 mg, och placebo var 0,90 respektive 0,04 episoder/patient/år. Inga fall av allvarliga hypoglykemier observerades för Trulicity eller placebo.


Kombinationsbehandling med metformin och pioglitazon

I en placebokontrollerad och aktivt kontrollerad (exenatid två gånger dagligen) studie, båda substanserna i kombination med metformin och pioglitazon, uppvisade Trulicity 1,5 mg och 0,75 mg större HbA1c-sänkning än placebo och exenatid, åtföljt av en signifikant större andel patienter som uppnådde HbA1c-målen på <7,0 % eller ≤ 6,5 %.


Tabell 7: Resultat av en 52 veckors aktivt kontrollerad studie med två doser dulaglutid i jämförelse med exenatid

 

Utgångs-värde HbA1c

Genom-snittlig förändring av HbA1c

Patienter som uppnådde HbA1c-målet

Förändring av FBG

Förändring av kroppsvikt

(%)

(%)

<7,0% (%)

≤6,5% (%)

(mmol/l)

(kg)

26 veckor

Dulaglutid 1,5 mg en gång/vecka (n=279)

8,10

-1,51‡‡,††

78,2**,##

62,7**,##

-2,36**,##

-1,30**

Dulaglutid 0,75 mg en gång/vecka (n=280)

8,05

1,30‡‡/††

65,8**/##

53,2**/##

-1,90**/##

0,20*/##

Placebo (n=141)

8,06

-0,46

42,9

24,4

-0,26

1,24

Exenatid+ 10 mikrogram 2

gånger dagligen

(n=276)

8,07

-0,99

52,3

38,0

-1,35

-1,07

52 veckor

Dulaglutid 1,5 mg en gång/vecka (n=279)

8,10

-1,36††

70,8##

57,2##

-2,04##

-1,10

Dulaglutid 0,75 mg en gång/vecka (n=280)

8,05

-1,07††

59,1#

48,3##

-1,58#

0,44#

Exenatid+ 10 mikrogram 2 gånger dagligen (n=276)

8,07

-0,80

49,2

34,6

-1,03

-0,80

† multiplicitetsjusterat ensidigt p-värde < 0,025 för bättre resultat med dulaglutid än med exenatid, bedömt enbart avseende HbA1c

‡‡ multiplicitetsjusterat ensidigt p-värde < 0,001 för bättre resultat med dulaglutid än med placebo, bedömt enbart avseende HbA1c

* p < 0,05 ** p < 0,001 dulaglutidgruppen jämfört med placebogruppen

# p < 0,05 ## p < 0,001 dulaglutidgruppen jämfört med exenatidgruppen

+ Exenatiddosen var 5 mikrogram två gånger dagligen under de första 4 veckorna och därefter 10 mikrogram två gånger dagligen


Frekvensen dokumenterad symtomatisk hypoglykemi med Trulicity 1,5 mg, 0,75 mg respektive exenatid två gånger dagligen var 0,19, 0,14 respektive 0,75 episoder/patient/år. Inga fall av svår hyperglykemi observerades med dulaglutid och två fall av svår hypoglykemi observerades med exenatid två gånger dagligen.


Kombinationsbehandling med titrerat basinsulin, med eller utan metformin

I en 28-veckors placebokontrollerad studie jämfördes Trulicity 1,5 mg med placebo som tillägg till titrerat basinsulin glargin (88% med och 12% utan metformin) för att utvärdera effekten på glykemisk kontroll och säkerhet. För att optimera dosen insulin glargin, titrerades båda grupperna till ett mål på fasteserumglukos på <5,6 mmol/l. Den genomsnittliga utgångsdosen av insulin glargin var 37 enheter/dag för patienter som fick placebo och 41 enheter/dag för patienter som fick Trulicity 1,5 mg. De initiala doserna av insulin glargin minskade med 20% hos patienter med HbA1c <8,0 %. Vid slutet av den 28 veckor långa behandlingsperioden var dosen 65 enheter/dag respektive 51 enheter/dag, för patienter som fick placebo respektive Trulicity 1,5 mg. Vid 28 veckor resulterade behandling med Trulicity 1,5 mg en gång i veckan i en statistiskt signifikant minskning av HbA1c jämfört med placebo och en signifikant större andel patienter som uppnådde HbA1c målet för <7,0 % och ≤ 6,5 % (tabell 8).


Tabell 8: Resultat från en 28 veckors studie av dulaglutid jämfört med placebo som tillägg till titrerat insulin glargin



Utgångsvärde HbA1c

Genomsnittlig förändring av HbA1c

Patienter som uppnådde HbA1c-målet

Förändring av FBG

Förändring av kroppsvikt


(%)

(%)

<7,0% (%)

≤6,5% (%)

(mmol/l)

(kg)

28 veckor

Dulaglutid 1,5 mg en gång/vecka och insulin glargin (n=150)

8,41

-1,44--

66,7--

50,0**

-2,48--

-1,91--

Placebo en gång/vecka och insulin glargin (n=150)

8,32

-0,67

33,3

16,7

-1,55

0,50










-- p < 0,001 för bättre resultat med dulaglutid än med placebo, med kontollerade typ I-fel

** p < 0,001 dulaglutidgruppen jämfört med placebogruppen


Frekvensen dokumenterad symtomatisk hypoglykemi var 3,38 episoder/patient/år för Trulicity 1,5 mg och insulin glargin jämfört med 4,38 episoder/patient/år för placebo och insulin glargin. Det finns en patientrapport om allvarlig hypoglykemi med Trulicity 1,5 mg i kombination med insulin glargin och ingen för placebo.


Kombinationsbehandling med måltidsinsulin med eller utan metformin

I denna studie avbröt patienter som före studien tog 1 eller 2 insulininjektioner per dag sin insulinbehandling och randomiserades till dulaglutid en gång per vecka eller insulin glargin en gång dagligen, båda i kombination med prandiellt insulin lispro tre gånger dagligen, med eller utan metformin. Vid vecka 26 uppvisade Trulicity 1,5 mg och 0,75 mg större sänkning av HbA1c än insulin glargin. Effekten kvarstod vid vecka 52. En större andel av patienterna uppnådde HbA1c-målen på < 7,0 % eller ≤ 6,5 % vid vecka 26 och < 7,0 % vid vecka 52 än vid behandling med insulin glargin.


Tabell 9: Resultat från en 52 veckors aktivt kontrollerad studie med två doser dulaglutid i jämförelse med insulin glargin

 

Utgångs-värde HbA1c

Genom-snittlig förändring av HbA1c

Patienter som uppnådde HbA1c-målet

Förändring av FBG

Förändring av kroppsvikt

(%)

(%)

<7,0% (%)

≤6,5% (%)

(mmol/l)

(kg)

26 veckor

Dulaglutid 1,5 mg en gång/vecka (n=295)

8,46

-1,64††

67,6#

48,0#

-0,27##

-0,87##

Dulaglutid 0,75 mg en gång/vecka (n=293)

8,40

-1,59††

69,0#

43,0#

0,22##

0,18##

Insulin glargin+ en gång dagligen (n=296)

8,53

-1,41

56,8

37,5

-1,58

2,33

52 veckor

Dulaglutid 1,5 mg en gång/vecka (n=295)

8,46

-1,48††

58,5#

36,7

0,08##

-0,35##

Dulaglutid 0,75 mg en gång/vecka (n=293)

8,40

-1,42††

56,3

34,7

0,41##

0,86##

Insulin glargin+ en gång dagligen (n=296)

8,53

-1,23

49,3

30,4

-1,01

2,89

†† multiplicitetsjusterat ensidigt p-värde < 0,025 för bättre resultat med dulaglutid än med insulin glargin, bedömt enbart avseende HbA1c

# p < 0,05, ## p < 0,001 dulaglutidgruppen jämfört med insulin glargingruppen

+ Insulin glargindosen justerades enligt en algoritm där målvärdet för fasteplasmaglukos var < 5,6 mmol/l


Frekvensen dokumenterad symtomatisk hypoglykemi med Trulicity 1,5 mg, 0,75 mg respektive insulin glargin var 31,06, 35,66 respektive 40,95 episoder/patient/år. 10 patienter rapporterade svår hypoglykemi med Trulicity 1,5 mg, 7 med Trulicity 0,75 mg och 15 med insulin glargin.


Fasteblodglukos

Behandling med dulaglutid gav signifikant minskning av fasteblodglukos från utgångsvärdet. Den största effekten på fasteblodglukos inträffade inom 2 veckor. Det förbättrade fasteglukosvärdet kvarstod under den längsta studietiden på 104 veckor.


Postprandiellt glukos

Behandling med dulaglutid gav signifikant minskning av genomsnittligt egenkontrollerat postprandiellt glukos från utgångsvärdet (förändring från utgångsvärdet till tidpunkten för primär endpoint var 1,95 mmol/l till 4,23 mmol/l).


Betacellsfunktion

Kliniska studier med dulaglutid tyder på förbättrad betacellsfunktion, mätt med homeostasmodeller (HOMA2-%B). Effekten på betacellsfunktionen kvarstod under den längsta studietiden som var 104 veckor.


Kroppsvikt

Trulicity 1,5 mg gav en kvarstående viktminskning under studiernas varaktighet (förändring från utgångsvärdet till den slutliga tidpunkten var -0,35 kg till 2,90 kg). Viktförändringar med Trulicity 0,75 mg var från 0,86 kg till -2,63 kg. Viktminskning observerades hos patienter som fick dulaglutid oavsett om de upplevde illamående, även om viktminskningen var större i gruppen med illamående.


Patientrapporterat resultat

Dulaglutid förbättrade signifikant den totala patienttillfredsställelsen jämfört med exenatid två gånger dagligen. Dessutom sågs en signifikant lägre upplevd frekvens hyperglykemi och hypoglykemi jämfört med exenatid två gånger dagligen.


Blodtryck

Dulaglutids effekt på blodtrycket, bedömt med ambulatorisk blodtrycksmätning, undersöktes i en studie där 755 patienter med typ 2-diabetes deltog. Behandling med dulaglutid sänkte det systoliska blodtrycket (SBP) (-2,8 mmHg skillnad jämfört med placebo) vid vecka 16. Det var ingen skillnad i diastoliskt blodtryck (DBP). Liknande resultat för SBP och DBP sågs vid studiens slut efter 26 veckor.


Kardiovaskulär utvärdering

I en metaanalys av fas II och III studier drabbades totalt 51 patienter (dulaglutid: 26 [n=3 885]; samtliga jämförelsepreparat: 25 [n=2 125] av minst en kardiovaskulär händelse (kardiovaskulär död, icke-fatal hjärtinfarkt, icke-fatal stroke eller sjukhusinläggning p.g.a. instabil angina). Resultaten visade att den kardiovaskulära risken inte ökade med dulaglutid i jämförelse med kontrollbehandlingarna (HR: 0,57; KI: [0,30; 1,10]).


Pediatrisk population

Europeiska läkemedelsmyndigheten har senarelagt kravet att skicka in studieresultat för Trulicity för en eller flera grupper av den pediatriska populationen för behandlingen av typ 2-diabetes mellitus (information om pediatrisk användning finns i doseringsavsnittet).

Farmakokinetik

Absorption

Efter subkutan administrering till patienter med typ 2-diabetes når dulaglutid maximal plasmakoncentration inom 48 timmar. Genomsnittlig maximal (Cmax) och total (AUC) exponering var cirka 114 ng/ml respektive 14 000 ngh/ml efter upprepade subkutana doser om 1,5 mg dulaglutid till patienter med typ 2-diabetes. Steady state-koncentrationen i plasma uppnåddes efter mellan 2 och 4 veckor vid administrering av 1,5 mg dulaglutid en gång per vecka. Exponeringen efter subkutan administrering av en engångsdos dulaglutid (1,5 mg) i buken, låret eller överarmen var jämförbara. Genomsnittlig absolut biotillgänglighet för dulaglutid efter subkutana engångsdoser om 1,5 mg respektive 0,75 mg var 47 % respektive 65 %.


Distribution

Genomsnittlig distributionsvolym efter subkutan administrering av dulaglutid 0,75 mg och 1,5 mg vid steady state hos patienter med typ 2-diabetes mellitus var cirka 19,2 l och 17,4 l.


Metabolism

Dulaglutid förmodas brytas ner till sina ingående aminosyror genom sedvanlig proteinkatabolism.


Eliminering

Genomsnittlig skenbar clearance för dulaglutid 0,75 mg och 1,5 mg vid steady state var 0,111 l/h och 0,107 l/h, med en elimineringshalveringstid på 4,5 respektive 4,7 dagar.


Särskilda patientgrupper


Äldre

Ålder hade ingen kliniskt relevant effekt på dulaglutids farmakokinetiska och farmakodynamiska egenskaper.


Kön och etniskt ursprung

Kön och etniskt ursprung hade ingen kliniskt betydelsefull effekt på dulaglutids farmakokinetik.


Kroppsvikt och BMI

Farmakokinetiska analyser har visat ett statistiskt signifikant omvänt förhållande mellan kroppsvikt eller BMI (kroppsmasseindex) och dulaglutidexponeringen, även om man inte såg någon kliniskt relevant inverkan av vikt eller BMI på glykemisk kontroll.


Nedsatt njurfunktion

Dulaglutids farmakokinetik har utvärderats i en klinisk farmakologisk studie och var i allmänhet likartad hos såväl friska försökspersoner som patienter med lätt till grav njurfunktionsnedsättning (kreatinclearance < 30 ml/min), inklusive njursjukdom i slutstadiet (som krävde dialys). I kliniska studier var säkerhetsprofilen för dulaglutid likartad hos patienter med måttligt nedsatt njurfunktion och hos den allmänna populationen med typ 2-diabetes. Dessa studier inkluderade inte patienter med gravt nedsatt njurfunktion eller njursjukdom i slutstadiet.


Nedsatt leverfunktion

Dulaglutids farmakokinetik har utvärderats i en klinisk farmakologisk studie där försökspersoner med nedsatt leverfunktion uppvisade statistiskt signifikanta sänkningar av dulaglutidexponeringen på upp till 30 % för genomsnittligt Cmax och 33 % för AUC, jämfört med friska kontrollpersoner. Man såg en generell ökning av tmax hos dulaglutid vid allvarligare leverfunktionsnedsättning. Man kunde dock inte observera någon trend för dulaglutidexponeringen i förhållande till graden av nedsatt leverfunktion. Dessa effekter bedömdes inte vara kliniskt relevanta.


Pediatrisk population

Inga studier som beskriver farmakokinetiken för dulaglutid hos pediatriska patienter har utförts.

Prekliniska uppgifter

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi och toxicitet vid upprepad dosering visade inte på några särskilda risker för människa.


I en 6-månaders carcinogenicitetsstudie på transgena möss sågs ingen cancerogen respons. I en 2-årig carcinogenicitetsstudie på råtta, vid en exponering som var ≥7 gånger den kliniska exponeringen hos människa efter administrering av 1,5 mg dulaglutid per vecka, orsakade dulaglutid statistiskt signifikanta dosberoende ökningar av incidensen C-cellstumörer i sköldkörteln (adenom och karcinom sammantaget). Den kliniska relevansen av dessa resultat är okänd.


Vid fertilitetsstudier sågs ett minskat antal gulkroppar och förlängd brunstcykel vid doser som hade samband med lägre födointag och viktökning hos moderdjuren. Dock sågs ingen effekt på fertilitetsindex, befruktning eller embryonal utveckling. I reproduktionstoxikologiska studier observerades effekter på skelettet samt minskad fostertillväxt hos råtta och kanin vid dulaglutidexponeringar som låg 11–44 gånger över den föreslagna kliniska dosen, men inga fostermissbildningar observerades. Behandling av råtta under hela dräktigheten och digivningen orsakade minnesstörningar hos ungar av honkön vid exponeringar som var 16 gånger högre än den som föreslagits kliniskt. Dulaglutiddoser på 91 gånger den humana exponeringen orsakar inte försämrat minne hos unga han- och honråttor.

Innehåll

Varje förfylld injektionspenna innehåller 0,75 mg eller 1,5 mg dulaglutid* i 0,5 ml lösning.

*Produceras i CHO-celler genom rekombinant DNA-teknik.

Hjälpämnen: natriumcitrat, vattenfri citronsyra, mannitol, polysorbat 80, vatten för injektionsvätskor

Blandbarhet

Då blandbarhetsstudier saknas får detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel.

Miljöpåverkan (Läs mer om miljöpåverkan)

Dulaglutid

Miljörisk: Användning av aminosyror, proteiner och peptider bedöms inte medföra någon miljöpåverkan.


Läs mer

Detaljerad miljöinformation

According to the European Medicines Agency guideline on environmental

risk assessments for pharmaceuticals (EMA/CHMP/SWP/4447/00), vitamins,

electrolytes, amino acids, peptides, proteins, carbohydrates, lipids, vaccines

and herbal medicinal products are exempted because they are unlikely to

result in significant risk to the environment.

Even though biomolecules, such as vaccines and hormones, are exempted

they should still be regarded as biologically active.

Hållbarhet, förvaring och hantering

Förvaras i kylskåp (2 ºC–8 ºC).

Får ej frysas.

Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.


I användning:

Trulicity kan förvaras utanför kylskåp i upp till 14 dagar vid en temperatur på högst 30º C.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.


Bruksanvisning

Förfylld penna för engångsbruk.

Anvisningar för användning av pennan medföljer bipacksedeln och måste följas noggrant.

Trulicity ska inte användas om det finns synliga partiklar i lösningen eller om lösningen är grumlig och/eller färgad.

Trulicity får inte användas om det har varit fruset.

Förpackningsinformation

Injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna 0,75 mg Klar, färglös lösning.
4 styck förfylld injektionspenna, 1177:13, (F)
Injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna 1,5 mg Klar, färglös lösning.
4 styck förfylld injektionspenna, 1177:13, (F)

Följande produkter har även parallelldistribuerade förpackningar:
Injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna  0,75 mg
Injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna  1,5 mg

Uppgift om ovanstående parallelldistribuerade förpackningar omfattas av Läkemedelsförsäkringen saknas på Fass. På läkemedelsförsäkringens webbplats kan du se om det aktuella företaget är anslutet till försäkringen.

Välj läkemedelstext
Hitta direkt i texten
Av