Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt och länkar

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Entyvio


Utökad övervakningMiljöinformationReceptstatusFörmånsstatus
Takeda Pharma

Pulver till koncentrat till infusionsvätska, lösning 300 mg
(Vit till naturvit frystorkad kaka eller pulver.)

Selektiva immunsuppressiva medel

Aktiv substans:
ATC-kod: L04AA33
Läkemedlet omfattas av Läkemedelsförsäkringen
FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Subventioneras i andra linjen för patienter som inte nått behandlingsmålet med konventionell terapi och som inte är lämpliga för behandling med en TNFa-antagonist Subventioneras i tredje linjen för patienter som inte nått behandlingsmålet med en TNFa-antagonist


Texten är baserad på produktresumé: 27 november 2015

Detta läkemedel är föremål för utökad övervakning. Detta kommer att göra det möjligt att snabbt identifiera ny säkerhetsinformation. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning. Se avsnitt Biverkningar om hur man rapporterar biverkningar.

Indikationer

Ulcerös kolit


Entyvio är indicerat för behandling av vuxna patienter med ulcerös kolit med måttlig till svår sjukdomsaktivitet som inte svarat tillfredsställande på, som uppvisat avtagande behandlingssvar eller som är intoleranta mot konventionell behandling eller en TNFα-antagonist (antagonist mot tumörnekrosfaktor alfa).


Crohns sjukdom


Entyvio är indicerat för behandling av vuxna patienter med Crohns sjukdom med måttlig till svår sjukdomsaktivitet som inte svarat tillfredsställande på, som uppvisat avtagande behandlingssvar eller som är intoleranta mot konventionell behandling eller en TNFα-antagonist (antagonist mot tumörnekrosfaktor alfa).

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i Innehåll.


Aktiva svåra infektioner som tuberkulos, sepsis, cytomegalovirus, listerios samt opportunistiska infektioner som progressiv multifokal leukoencefalopati (PML) (se Varningar och försiktighet).

Dosering

Behandling med Entyvio ska sättas in och övervakas av en specialistläkare med erfarenhet av diagnosticering och behandling av ulcerös kolit och Crohns sjukdom, se avsnitt Varningar och försiktighet. Patienterna ska förses med bipacksedeln och patientkort.


Dosering


Ulcerös kolit


Den rekommenderade dosen av Entyvio är 300 mg administrerat som en intravenös infusion vecka noll, två och sex, och därefter var åttonde vecka.


För patienter med ulcerös kolit som inte har svarat på behandlingen efter 10 veckor ska eventuell fortsatt behandling noga övervägas (se Farmakodynamiska egenskaper).


Vissa patienter med avtagande behandlingssvar kan förbättras av att dosfrekvensen ökas till Entyvio 300 mg var fjärde vecka.


För patienter som har svarat på behandlingen med Entyvio kan behandlingen med kortikosteroider minskas eller avslutas enligt standardrutiner.


Återupptagen behandling

Om behandlingen med Entyvio avbryts och sedan behöver återupptas kan dosering var fjärde vecka övervägas (se Farmakodynamiska egenskaper). I de kliniska prövningarna varade behandlingsavbrotten i upp till ett år. Effekten återkom utan någon uppenbar ökning av biverkningar eller infusionsrelaterade reaktioner under återupptagen behandling med vedolizumab (se Biverkningar).


Crohns sjukdom


Den rekommenderade dosen av Entyvio är 300 mg administrerat som en intravenös infusion vecka noll, två och sex, och därefter var åttonde vecka.


Patienter med Crohns sjukdom som inte har svarat på behandlingen kan förbättras av en dos Entyvio i vecka 10 (se Varningar och försiktighet). För patienter som uppvisar ett positivt behandlingssvar fortsätter behandlingen var åttonde vecka från och med vecka 14.


Patienter med Crohns sjukdom som inte uppvisar ett positivt behandlingssvar efter 14 veckor ska inte få fortsatt behandling (se Farmakodynamiska egenskaper).


Vissa patienter vars behandlingssvar avtagit kan förbättras av att dosfrekvensen ökas till Entyvio 300 mg var fjärde vecka.


För patienter som har svarat på behandlingen med Entyvio kan behandling med kortikosteroider minskas eller avslutas enligt standardrutiner.


Återupptagen behandling

Om behandlingen med Entyvio avbryts och sedan behöver återupptas kan dosering var fjärde vecka övervägas (se Farmakodynamiska egenskaper). I de kliniska prövningarna varade behandlingsavbrotten i upp till ett år. Effekten återkom utan någon uppenbar ökning av biverkningar eller infusionsrelaterade reaktioner under återupptagen behandling med vedolizumab (se Biverkningar).


Pediatrisk population


Säkerhet och effekt för vedolizumab för barn i åldern 0–17 år har inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.


Äldre patienter


Ingen dosjustering krävs för äldre patienter. Farmakokinetiska populationsanalyser visade inte på några ålderseffekter (se Farmakokinetiska egenskaper)


Patienter med nedsatt njur eller leverfunktion:


Entyvio har inte studerats hos patienter med nedsatt njur och/eller leverfunktion. Dosrekommendationer kan inte ges.


Administreringssätt


Entyvio är endast avsett för intravenös användning. Det ska beredas och sedan spädas ytterligare innan det administreras intravenöst, se anvisningarna som finns i avsnitt Särskilda anvisningar.


Entyvio administreras som en intravenös infusion under 30 minuter. Patienterna ska övervakas under och efter infusionen (se Varningar och försiktighet).

Varningar och försiktighet

Vedolizumab ska administreras i sjukvårdsmiljö där det finns utrustning för behandling av akuta överkänslighetsreaktioner, till exempel anafylaktiska reaktioner, om en sådan skulle uppkomma. Lämplig övervakning och stödjande medicinsk behandling ska finnas tillgängligt för omedelbar användning när vedolizumab administreras. Alla patienter ska observeras kontinuerligt under varje infusion. Vid de första två infusionerna ska de också observeras under ca två timmar efter avslutad infusion med avseende på tecken och symtom på akuta överkänslighetsreaktioner. Vid de efterföljande infusionerna ska patienterna observeras under ca en timme efter avslutad infusion.


Infusionsrelaterade reaktioner


I kliniska studier har infusionsrelaterade reaktioner (IRR) och överkänslighetsreaktioner rapporterats. Majoriteten av dessa var av lindrig till måttlig svårighetsgrad (se Biverkningar).


Om en allvarlig IRR, anafylaktisk reaktion eller annan allvarlig reaktion uppstår, måste behandlingen med Entyvio avslutas omedelbart och lämpliga åtgärder sättas in (t.ex. administrering av adrenalin och antihistamin) (se Kontraindikationer).


Om en lindrig till måttlig IRR uppstår kan infusionshastigheten sänkas alternativt att infusionen avbryts och lämplig behandling sättas in. När den lindriga till måttliga IRR:en klingat av kan infusionen återupptas. För att minimera riskerna för patienter som tidigare har drabbats av en lindrig till måttlig IRR mot vedolizumab ska förbehandling (t.ex. med antihistaminer, hydrokortison och/eller paracetamol) övervägas före nästa infusion (se Biverkningar).


Infektioner


Vedolizumab är en tarmselektiv integrinantagonist utan någon identifierad systemisk immunosuppressiv aktivitet (se Farmakodynamiska egenskaper).


Läkare ska vara medvetna om den potentiellt förhöjda risken för opportunistiska infektioner eller för infektioner mot vilka tarmen fungerar som en skyddande barriär (se Biverkningar). Entyvio ska inte ges till patienter med aktiva, svåra infektioner förrän infektionen är under kontroll. Behandlingen kan behöva avbrytas för patienter som drabbas av en svår infektion under tiden de långtidsbehandlas med Entyvio. Försiktighet ska iakttas då vedolizumab övervägs till patienter med en kontrollerad, kronisk, svår infektion eller hos patienter som tidigare har drabbats av återkommande svåra infektioner. Patienterna ska noga undersökas för infektioner före, under och efter behandlingen. Entyvio är kontraindicerat för patienter med aktiv tuberkulos (se Kontraindikationer). Innan behandlingen med vedolizumab påbörjas måste patienterna kontrolleras för tuberkulos i enlighet med befintliga lokala rutiner. Om latent tuberkulos diagnosticeras måste lämplig tuberkulosbehandling påbörjas i enlighet med lokala rekommendationer innan vedolizumab sätts in. Patienter som diagnosticeras med tuberkulos under tiden som de behandlas med vedolizumab ska göra uppehåll i behandlingen tills tuberkulosinfektionen har eliminerats.


Vissa integrinantagonister och vissa systemiskt immunosuppressiva medel har associerats med progressiv multifokal leukoencefalopati (PML), en sällsynt och ofta dödlig opportunistisk infektion som orsakas av JC viruset (John Cunnigham viruset). Genom att binda till α4β7 integrin som uttrycks på tarmsökande lymfocyter kan vedolizumab utverka en immunosuppressiv effekt i tarmen. Även om det inte observerades någon systemisk immunosuppressiv effekt hos friska försökspersoner är effekten på det systemiska immunsystemet funktion hos patienter med inflammatorisk tarmsjukdom inte känd.


Det har inte rapporterats några fall av PML i kliniska studier med vedolizumab, men hälso och sjukvårdspersonal ska övervaka patienter som behandlas med vedolizumab för eventuella nya eller förvärrade neurologiska tecken och symtom på det sätt som beskrivs i läkarnas utbildningsmaterial och om sådana uppstår överväga remiss till neurolog. Patienten ska förses med ett larmkort (se Dosering och administreringssätt). Om PML misstänks ska behandlingen med vedolizumab avbrytas och om det bekräftas ska behandlingen avslutas permanent.


Maligniteter


Risken för maligniteter är förhöjd hos patienter med ulcerös kolit och Crohns sjukdom. Immunmodulerande läkemedel kan öka risken för maligniteter (se Biverkningar).


Tidigare och samtidig användning av biologiska läkemedel


Det finns inga data från kliniska prövningar med vedolizumab för patienter som tidigare har behandlats med natalizumab eller rituximab. Försiktighet ska iakttas då Entyvio övervägs för dessa patienter.


Patienter som tidigare har exponerats för natalizumab ska normalt vänta i minst 12 veckor innan behandlingen med Entyvio påbörjas, såvida inte patientens kliniska tillstånd indikerar något annat.


Det finns inga data från kliniska prövningar om samtidig användning av vedolizumab och biologiska immunosuppressiva medel. Användning av Entyvio rekommenderas därför inte för sådana patienter.


Levande och orala vacciner


I en placebokontrollerad studie med friska försökspersoner gav en enskild dos på 750 mg vedolizumab ingen sänkning av det immuna skyddet mot hepatit B virus hos försökspersoner som hade vaccinerats intramuskulärt med tre doser rekombinant hepatit B ytantigen. Försökspersoner som hade exponerats för vedolizumab hade sämre antikroppsutveckling efter att de hade fått ett avdödat, oralt koleravaccin. Effekten på andra orala och nasala vacciner är inte känd. Det rekommenderas att alla patienter har samtliga vaccinationer aktuella i enlighet med gällande riktlinjer för vaccinationer innan behandlingen med Entyvio påbörjas. Patienter som behandlas med vedolizumab kan fortsätta att få icke levande vacciner. Det finns inga data angående sekundär överföring av infektioner med levande vacciner hos patienter som får vedolizumab. Administrering av influensavaccin ska ske via injektioner i linje med rutinmässig klinisk praxis. Andra levande vacciner får endast administreras samtidigt som vedolizumab om nyttan klart överväger riskerna.


Inducering av remission vid Crohns sjukdom

Inducering av remission vid Crohns sjukdom kan ta upp till 14 veckor hos vissa patienter. Orsaken till detta är inte helt känd och är möjligen relaterad till verkningsmekanismen. Detta bör beaktas, speciellt hos patienter som har svår sjukdomsaktivitet vid behandlingsstart och som inte tidigare har behandlats med TNFα-antagonister (se även Farmakodynamiska egenskaper).


Explorativa analyser av subgrupper från de kliniska studierna vid Crohns sjukdom tyder på att vedolizumab som administreras till patienter utan samtidig behandling med kortikosteroider kan vara mindre effektivt för inducering av remission vid Crohns sjukdom än hos de patienter som redan får samtidig behandling med kortikosteroider (oavsett samtidig användning av immunmodulerare, se Farmakodynamiska egenskaper).

Interaktioner

Inga interaktionsstudier har utförts.


Vedolizumab har studerats på vuxna patienter med ulcerös kolit och Crohns sjukdom med samtidig behandling av kortikosteroider, immunmodulerare (azatioprin, 6 merkaptopurin och metotrexat) och aminosalicylater. Farmakokinetiska populationsanalyser tyder på att samtidig behandling med sådana ämnen inte har någon kliniskt betydande inverkan på vedolizumabs farmakokinetik. Vedolizumabs inverkan på farmakokinetiken hos vanliga, samtidigt administrerade läkemedel har inte studerats.


Vaccinationer

Försiktighet ska iakttas då levande vacciner, och i synnerhet levande orala vacciner, ges samtidigt med Entyvio (se Varningar och försiktighet).

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  B:1.

Kvinnor i fertil ålder


Kvinnor i fertil ålder rekommenderas starkt att använda lämpliga preventivmedel under Entyvio behandlingen och att fortsätta göra det i minst 18 veckor efter avslutad behandling.


Graviditet


Det finns begränsad mängd data från användning av vedolizumab hos gravida kvinnor.


Djurstudier tyder inte på direkta eller indirekta reproduktionstoxikologiska effekter (se Prekliniska säkerhetsuppgifter).


Entyvio ska endast användas under graviditet om nyttan är klart större än de eventuella riskerna för både modern och fostret.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVa.

Det är inte känt om vedolizumab utsöndras i bröstmjölk eller absorberas systemiskt efter intag.


Tillgängliga farmakodynamiska/toxikologiska djurdata har visat att vedolizumab utsöndras i mjölk (se Prekliniska säkerhetsuppgifter).


Eftersom antikroppar (IgG) från modern utsöndras i bröstmjölk rekommenderas att beslut fattas om man ska avbryta amningen eller avbryta/avstå från behandling med Entyvio efter att man tagit hänsyn till fördelen med amning för barnet och fördelen med behandling för kvinnan.

Fertilitet

Det finns inga data på vedolizumabs effekter på människors fertilitet. Fertilitetseffekter hos hanar och honor har inte formellt utvärderats i några djurstudier (se Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Trafik

Entyvio kan ha mindre effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner, eftersom yrsel har rapporterats hos ett litet antal av patienterna.

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen


Vedolizumab har studerats i tre placebokontrollerade kliniska prövningar hos patienter med ulcerös kolit (GEMINI I) eller Crohns sjukdom (GEMINI II och III). I två kontrollerade studier (GEMINI I och II) med 1434 patienter som fick 300 mg vedolizumab i vecka 0 och vecka 2 samt därefter var åttonde vecka eller var fjärde vecka från vecka 6 i upp till 52 veckor och 297 patienter som fick placebo i upp till 52 veckor, rapporterades biverkningar av 84 % av patienterna som fick vedolizumab och av 78 % av patienterna som fick placebo. Under 52 veckor drabbades 19 % av patienterna på vedolizumab av allvarliga biverkningar jämfört med 13 % av patienterna på placebo. Förekomsten av biverkningar var ungefär densamma i gruppen som fick en dos var åttonde vecka och gruppen som fick en dos var fjärde vecka i de kliniska fas 3 prövningarna. Andelen patienter som avbröt behandlingen på grund av biverkningar var 9 % för patienter på vedolizumab och 10 % för patienter på placebo. I studier då GEMINI I och II kombinerades var de biverkningar som förekom hos ≥ 5 % av patienterna illamående, nasofaryngit, övre luftvägsinfektion, artralgi, feber, trötthet, huvudvärk och hosta. Infusionsrelaterade reaktioner rapporterades hos 4 % av patienterna som fick vedolizumab.


I den kortare (10 veckor) placebokontrollerade induktionsprövningen, GEMINI III, rapporterades liknande biverkningar, men de var inte lika vanliga som i de längre 52 veckor långa prövningarna.


Ytterligare 279 patienter behandlades med vedolizumab vecka 0 och vecka 2 och därefter med placebo i upp till 52 veckor. Av dessa drabbades 84 % av biverkningar och 15 % av allvarliga biverkningar.


Patienter (n = 1822) som tidigare deltagit i fas 2 eller fas 3 studier med vedolizumab fick möjlighet att börja i en pågående öppen studie och fick 300 mg vedolizumab var fjärde vecka.


Tabell över biverkningar


Följande lista över biverkningar bygger på erfarenhet från kliniska studier och är ordnade efter systemorganklass. Inom systemorganklasserna anges biverkningarna under rubrikerna med hjälp av följande frekvenskategorier: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, <1/10) och mindre vanliga (≥1/1 000,<1/100). Inom varje frekvensgrupp presenteras biverkningarna efter minskande allvarlighetsgrad.


Tabell 1. Biverkningar

Systemorganklass

Frekvens

Biverkningar

Infektioner och infestationer

Mycket vanliga

Nasofaryngit

Vanliga

Bronkit, gastroenterit,
övre luftvägsinfektion,
influensa, sinusit, faryngit

Mindre vanliga

Luftvägsinfektion,
vulvovaginal candidiasis,
oral candidiasis

Centrala och perifera nervsystemet

Mycket vanliga

Huvudvärk

Vanliga

Parestesi

Blodkärl

Vanliga

Hypertoni

Andningsvägarna, bröstkorg och mediastinum

Vanliga

Orofaryngeal smärta, nästäppa, hosta

Magtarmkanalen

Vanliga

Analabscess, analsprickor, illamående, dyspepsi, förstoppning, utspänd buk, flatulens, hemorrojder

Hud och subkutan vävnad

Vanliga

Utslag, klåda, eksem, rodnad, nattliga svettningar, akne

Mindre vanliga

Follikulit

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Mycket vanliga

Ledvärk

 

Vanliga

Muskelspasmer, ryggsmärta, muskelsvaghet, trötthet, smärta i extremiteterna

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Vanliga

Feber

 

Mindre vanliga

Reaktioner vid infusions­stället (däribland: smärta och irritation vid infusions­stället), infusionsrelaterade reaktion som fross­brytningar, fryser

Beskrivning av valda biverkningar


Infusionsrelaterade reaktioner


I de kontrollerade GEMINI I och II studierna drabbades 4 % av patienterna på vedolizumab och 3 % av patienterna på placebo av en biverkning som prövaren definierade som en infusionsrelaterad reaktion (IRR) (se Varningar och försiktighet). Ingen enskild föredragen term som rapporterades som en IRR förekom i en högre frekvens än 1 %. Majoriteten av IRR:er var av lindrig eller måttlig svårighetsgrad och < 1 % av reaktionerna ledde till att behandlingen avbröts. De IRR:er som observerades gick i allmänhet tillbaka utan eller med minimal behandling efter infusionen. De flesta infusionsrelaterade reaktionerna inträffade under de 2 första timmarna. Av de patienter som drabbades av infusionsrelaterade reaktioner hade de som fick vedolizumab fler infusionsrelaterade reaktioner inom de två första timmarna jämfört med de på placebo som drabbades av infusionsrelaterade reaktioner. De flesta infusionsrelaterade reaktionerna var inte allvarliga och inträffade under infusionen eller inom den första timmen efter avslutad infusion.


En allvarlig IRR biverkning rapporterades hos en patient med Crohns sjukdom i samband med den andra infusionen (symtomen som rapporterades inkluderade dyspné, bronkialspasm, urtikaria, vallningar, utslag, ökat blodtryck och högre hjärtfrekvens), men den behandlades framgångsrikt genom att avbryta infusionen och behandla med antihistamin och intravenöst hydrokortison. Hos patienter som fick vedolizumab i vecka 0 och 2 och därefter placebo, observerades ingen ökad förekomst av IRR:er då vedolizumab åter sattes in efter att patienten slutat svara på behandlingen.


Infektioner


I de kontrollerade GEMINI I och II studierna var infektionsfrekvensen 0,85 per patientår hos patienterna på vedolizumab och 0,70 per patientår hos patienterna som fick placebo. Infektionerna utgjordes till största delen av nasofaryngit, övre luftvägsinfektion, sinusit och urinvägsinfektioner. De flesta patienterna fortsatte behandlingen med vedolizumab när infektionen gått tillbaka.


I de kontrollerade GEMINI I och II studierna var frekvensen allvarliga infektioner 0,07 per patientår hos patienterna på vedolizumab och 0,06 per patientår hos patienterna som fick placebo. Det förekom ingen signifikant ökning av förekomsten av allvarliga infektioner över tiden.


I kontrollerade och öppna studier med vuxna patienter på vedolizumab har allvarliga infektioner rapporterats, däribland tuberkulos, sepsis (vissa med dödlig utgång), salmonellasepsis, listeriameningit och cytomegaloviral kolit.


Immunogenicitet


I de kontrollerade GEMINI I och II studierna uppvisade vedolizumab en immunogenicitetsfrekvens på 4 % (56 av 1434 patienter som kontinuerligt behandlades med vedolizumab var positiva för antikroppar mot vedolizumab vid något tillfälle under behandlingen). Nio av 56 patienter uppvisade ett varaktigt positivt antikroppssvar (antikroppar mot vedolizumab vid två eller flera studiebesök) och 33 patienter utvecklade neutraliserande antikroppar med vedolizumab.


Förekomsten av antikroppar mot vedolizumab hos patienter 16 veckor efter den sista dosen av vedolizumab (ungefär fem halveringstider efter den sista dosen) var ungefär 10 % i GEMINI I och II.


I de kontrollerade GEMINI I och II studierna var 5 % (3 av 61) av de patienter som av prövare bedömdes ha en IRR varaktigt positiva för antikroppar mot vedolizumab.


Totalt sett förelåg ingen uppenbar korrelation mellan utveckling av antikroppar mot vedolizumab och kliniskt svar eller biverkningar. Antalet patienter som utvecklade antikroppar mot vedolizumab var dock för få för att en definitiv utvärdering skulle kunna göras.


Maligniteter


Totalt sett tyder inte resultaten från det kliniska programmet på att behandling med vedolizumab ger någon ökad risk för tumörsjukdomar, men antalet maligniteter var litet och långtidsexponeringen var begränsad. Långtidsstudier över säkerheten pågår.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Doser på upp till 10 mg/kg (ungefär 2,5 gånger den rekommenderade dosen) har administrerats i kliniska prövningar. Ingen dosbegränsande toxicitet observerades i kliniska prövningar.

Farmakodynamik

Vedolizumab är en tarmselektiv immunosuppressiv biologisk substans. Det är en humaniserad monoklonal antikropp som binder specifikt till α4β7 integrinet, vilket främst uttrycks på tarmsökande T hjälparlymfocyter. Genom att binda till α4β7 på vissa lymfocyter hämmar vedolizumab dessa cellers adhesion till adhesionsmolekylen MAdCAM 1 (mucosal addressin cell adhesion molecule 1), men inte deras adhesion till adhesionsmolekylen VCAM 1 (vascular cell adhesion molecule 1). MAdCAM 1 uttrycks framförallt på endotelceller i tarmen och spelar en avgörande roll för T lymfocyternas målsökning mot vävnaden i mag tarmkanalen. Vedolizumab varken binder till eller hämmar funktionen av α4β1 eller αEβ7 integrinet.


α4β7 integrinet uttrycks på den delmängd minnes T hjälparlymfocyter som i första hand migrerar till mag tarmkanalen och orsakar den inflammation som kännetecknar ulcerös kolit och Crohns sjukdom, vilka båda är kroniskt inflammatoriska och immunologiskt medierade mag tarmtillstånd. Vedolizumab minskar inflammationen i mag tarmkanalen hos patienter med ulcerös kolit. Genom att hämma interaktionen mellan α4β7 och MAdCAM 1 med hjälp av vedolizumab förhindras migreringen av tarmsökande minnes T hjälparlymfocyter genom kärlendotelet in i parenkymet hos icke humana primater och en trefaldig ökning av dessa celler i perifert blod induceras. Den murina prekursorn till vedolizumab mildrade inflammationen i mag tarmkanalen hos silkesapor med kolit, en modell av ulcerös kolit.


Hos friska försökspersoner och patienter med ulcerös kolit eller Crohns sjukdom orsakar vedolizumab ingen ökning av neutrofiler, basofiler, eosinofiler, B hjälparlymfocyter och cytotoxiska T lymfocyter, totalt antal minnes T hjälparlymfocyter, monocyter eller naturliga mördarceller i perifert blod och ingen leukocytos har observerats.


Vedolizumab påverkade inte immunologisk kontroll och förekomsten av inflammation i det centrala nervsystemet vid en experimentell autoimmun encefalomyelit hos icke humana primater, en djurmodell av multipel skleros. Vedolizumab påverkade inte det immuna svaret mot en antigenprovokation i hud och muskel (se Varningar och försiktighet). I motsats till detta hämmade vedolizumab det immuna svaret vid en antigenprovokation i tarmen hos friska frivilliga försökspersoner (se Varningar och försiktighet).


Farmakodynamisk effekt


I kliniska prövningar där vedolizumab gavs till patienter i doser från 2 till 10 mg/kg observerades > 95 % mättnad av α4β7 receptorerna på den grupp av cirkulerande lymfocyter som är involverade i tarmens immunkontroll.


Vedolizumab påverkade inte transporten av CD4+ och CD8+ till CNS, vilket konstaterades genom att kvoten CD4+/CD8+ var densamma före och efter administrering av vedolizumab till friska frivilliga försökspersoner. Dessa data överensstämmer med undersökningar hos icke humana primater där det inte observerades några effekter på det centrala nervsystemets immunologiska kontroll.


Klinisk effekt


Ulcerös kolit


Effekt och säkerhet av vedolizumab för behandling av vuxna patienter med ulcerös kolit med måttlig till svår sjukdomsaktivitet (Mayo poäng 6 till 12, med endoskop delpoäng ≥ 2) påvisades i en randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad studie som utvärderade effektmått efter 6 och 52 veckor (GEMINI I). Patienterna som rekryterades hade genomgått minst en misslyckad konventionell behandling, t.ex. med kortikosteroider, immunmodulerare och/eller TNFα-antagonisten infliximab (däribland primära non responders). Samtidig behandling med stabila doser av perorala aminosalicylater, kortikosteroider och/eller immunmodulerare tilläts.


För utvärderingen av effektmåtten vid vecka 6 randomiserades 374 patienter dubbelblindat (3:2) till att få vedolizumab 300 mg eller placebo i vecka 0 och vecka 2. Primärt effektmått var andelen patienter som uppvisade ett kliniskt behandlingssvar i vecka 6 (definieras som en minskning av total Mayo poäng med 3 poäng och 30 % från baslinjen, åtföljt av en minskning av delpoängen för rektal blödning med 1 poäng eller en absolut delpoäng för rektal blödning på ≤ 1 poäng). Tabell 2 visar resultaten från utvärderingen av de primära och sekundära effektmåtten.


Tabell 2. Vecka 6 Effektresultat från GEMINI I


Effektmått

Placebo

n = 149

Vedolizumab

n = 225

Kliniskt svar

Klinisk remission§

Slemhinneläkning

26 %

5 %

25 %

47 %*

17 %

41 %

*p < 0,0001

p ≤ 0,001

p < 0,05

§Klinisk remission: Total Mayo poäng ≤ 2 poäng och inga enskilda delpoäng >1 poäng

Slemhinneläkning: Mayo endoskopi delpoäng ≤ 1 poäng


Vedolizumabs positiva effekter på klinisk respons, remission och slemhinneläkning observerades både hos patienter som inte tidigare hade behandlats med någon TNFα-antagonist och de som inte uppnått tillfredsställande behandlingssvar med en TNFα-antagonist.


I GEMINI I fick två patientgrupper vedolizumab vecka 0 och vecka 2. Patienterna i grupp 1 randomiserades dubbelblindat till att få antingen vedolizumab 300 mg eller placebo, medan patienterna i grupp 2 erhöll öppen behandling med vedolizumab 300 mg. För att utvärdera effekten efter 52 veckor randomiserades 373 patienter från grupp 1 och 2 som hade behandlats med vedolizumab och uppnått ett kliniskt svar efter 6 veckor på ett dubbelblindat sätt (1:1:1) till en av följande behandlingsregimer med början i vecka 6: vedolizumab 300 mg var åttonde vecka, vedolizumab 300 mg var fjärde vecka eller placebo var fjärde vecka. Med början i vecka 6 behövde patienterna som uppvisade ett kliniskt svar och fick kortikosteroider inleda en period med kortikosteroidavvänjning. Primärt effektmått var andelen patienter i klinisk remission efter 52 veckor. Tabell 3 visar resultaten från utvärderingen av de primära och sekundära effektmåtten.


Tabell 3. Vecka 52 Effektresultat från GEMINI I



Effektmått


Placebo

n = 126*

Vedolizumab

Var 8:e vecka

n = 122

Vedolizumab

Var 4:e vecka

n = 125

Klinisk remission

Varaktigt kliniskt svar

Slemhinneläkning

Varaktig klinisk remission#

Kortikosteroidfri klinisk remission¥

16 %

24 %

20 %

9 %

14 %

42 %

57 %

52 %

20 %§

31 %§

45 %

52 %

56 %

24 %

45 %

*Placebogruppen innefattar dem som initialt fick vedolizumab i vecka 0 och vecka 2, och därefter randomiserades till att få placebo från vecka 6 till och med vecka 52.

p < 0,0001

p < 0,001

§p < 0,05

Varaktigt kliniskt svar: Kliniskt svar i vecka 6 och 52

#Varaktig klinisk remission: Klinisk remission i vecka 6 och 52

¥Kortikosteroidfri klinisk remission: Patienter som använde perorala kortikosteroider vid baslinjen och som inledde kortikosteroidnedtrappning i vecka 6 och var i klinisk remission i vecka 52. Patientantalet var n = 72 för placebo, n = 70 för vedolizumab var åttonde vecka och n = 73 för vedolizumab var fjärde vecka


Explorativa analyser ger ytterligare data för de huvudsakliga subgrupper som studerats. Ungefär en tredjedel av patienterna hade tidigare behandlats med en TNFα-antagonist utan tillfredsställande resultat. Bland dessa patienter hade 37 % som fick vedolizumab var åttonde vecka, 35 % som fick vedolizumab var fjärde vecka och 5 % som fick placebo uppnått klinisk remisson vecka 52. En varaktig klinisk respons (47 %, 43 %, 16 %), slemhinneläkning (42 %, 48 %, 8 %), varaktig klinisk remission (21 %, 13 %, 3 %) och kortikosteroidfri klinisk remission (23 %, 32 %, 4 %) observerades i den grupp som tidigare inte hade svarat på behandling med TNFα-antagonist och som behandlades med vedolizumab var åttonde vecka, vedolizumab var fjärde vecka respektive placebo.


Patienter som inte hade svarat på behandlingen efter 6 veckor fick vara kvar i studien och fick vedolizumab var fjärde vecka. Kliniskt svar mätt med partiell Mayo Score skala uppnåddes i vecka 10 och vecka 14 av en större andel patienter behandlade med vedolizumab (32 % respektive 39 %) jämfört med patienter på placebo (15 % respektive 21 %).


Patienter som slutade svara på vedolizumab när de behandlades var åttonde vecka fick börja i en öppen förlängningsstudie där de fick vedolizumab var fjärde vecka. Hos dessa patienter uppnådde 25 % av patienterna klinisk remisson i vecka 28 och i vecka 52.


Patienter som svarade på behandlingen efter att ha fått vedolizumab i vecka 0 och vecka 2 och därefter randomiserats till att få placebo (under vecka 6 till 52) och då slutat svara, fick börja i den öppna förlängningsstudien där de fick vedolizumab var fjärde vecka. Hos dessa patienter uppnådde 45 % av patienterna klinisk remission i vecka 28 och 36 % av patienterna i vecka 52.


I denna öppna förlängningsstudie observerades fördelarna med vedolizumab, mätt med partiell Mayo Score, såsom klinisk remission och kliniskt svar i upp till 124 veckor.


Hälsorelaterad livskvalitet (HRQOL) utvärderades med hjälp av IBDQ frågeformuläret, ett sjukdomsspecifikt mätverktyg, samt de allmänna verktygen SF36 och EQ5D. Explorativa analyser visar kliniskt betydelsefulla förbättringar för de grupper som fick vedolizumab. Förbättringarna var signifikant större än för placebogruppen vid vecka 6 och 52 mätt med EQ5D och EQ5D VAS poäng, samtliga delpoäng i IBDQ (symtom från tarmen, systemisk funktion, känslomässig funktion och social funktion) och samtliga delpoäng i SF36, däribland övergripande fysisk funktion, PCS (Physical Component Summary), och övergripande mental funktion, MCS (Mental Component Summary).


Crohns sjukdom


Effekt och säkerhet med vedolizumab för behandling av vuxna patienter med Crohns sjukdom med måttlig till svår sjukdomsaktivitet (aktivitetsindex, CDAI, 220 till 450 poäng) utvärderades i två studier (GEMINI II och III). Patienterna som rekryterades hade genomgått minst en misslyckad behandling, t.ex. med kortikosteroider, immunmodulerare och/eller TNFα-antagonister (däribland primära non responders). Samtidig behandling med stabila doser av perorala kortikosteroider, immunmodulerare och antibiotika tilläts.


GEMINI II studien var en randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad studie som utvärderade effektmått efter vecka 6 och vecka 52. Patienterna (n = 368) randomiserades dubbelblindat (3:2) till att få två doser vedolizumab 300 mg eller placebo i vecka 0 och vecka 2. De två primära effektmåtten var andelen patienter i klinisk remission (definierades som CDAI poäng ≤ 150) vecka 6 och andelen patienter med bättre kliniskt svar (definierades som ≥ 100 poäng minskning av CDAI jämfört med baslinjen) vecka 6 (se Tabell 4).


GEMINI II omfattade två patientgrupper som fick vedolizumab vecka 0 och 2. Patienterna i grupp 1 randomiserades dubbelblindat till att få antingen vedolizumab 300 mg eller placebo, medan patienterna i grupp 2 erhöll öppen behandling med vedolizumab 300 mg. För att utvärdera effekten efter 52 veckor randomiserades 461 patienter från grupp 1 och 2 som hade behandlats med vedolizumab och uppnått ett kliniskt svar (definierades som ≥ 70 poäng minskning av CDAI jämfört med baslinjen) efter 6 veckor på ett dubbelblindat sätt (1:1:1) till en av följande behandlingsregimer med början vecka 6: vedolizumab 300 mg var åttonde vecka, vedolizumab 300 mg var fjärde vecka eller placebo var fjärde vecka. Patienterna som uppvisade kliniskt svar i vecka 6 fick börja en period med kortikosteroidnedtrappning. Primärt effektmått var andelen patienter i klinisk remission efter 52 veckor (se Tabell 5).


GEMINI III var en andra randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad studie som utvärderade effekten i vecka 6 och vecka 10 hos den subgrupp patienter som tidigare inte uppnått ett tillfredsställande behandlingssvar varken vid minst en konventionell behandling eller vid behandling med en TNFα-antagonist (inklusive primära non responders) samt hos hela patientgruppen, vilket även innefattade patienter som tidigare inte uppnått tillfredsställande behandlingssvar vid minst en konventionell behandling och som var naiva för behandling med en TNFα-antagonist. Patienter (n = 416), av vilka ungefär 75 % hade behandlats med en TNFα-antagonist utan tillfredsställande resultat, randomiserades dubbelblindat (1:1) till att få vedolizumab 300 mg eller placebo vecka 0, 2 och 6. Primärt effektmått var andelen patienter i klinisk remission efter 6 veckor hos gruppen som tidigare hade behandlats med en TNFα-antagonist utan tillfredsställande resultat. Explorativa analyser visade att det föreligger kliniskt betydelsefulla resultat även om det primära effektmåttet inte uppfylldes, vilket kan utläsas i Tabell 4.


Tabell 4. Effektresultat från GEMINI II och III studierna vid vecka 6

och vecka 10

Studie

Effektmått


Placebo


Vedolizumab

GEMINI II studien

Klinisk remission, vecka 6

Totalt



7 % (n = 148)



15 %* (n = 220)

Svikt vid TNFα-antagonist(er)-behandling

Behandlingsnaiva för TNFα-antagonist(er)

4 % (n = 70)

9 % (n = 76)

11 % (n = 105)

17 % (n = 109)

Förstärkt kliniskt svar, vecka 6

  

Totalt

26 % (n = 148)

31 % (n = 220)

Svikt vid TNFα-antagonist(er)-behandling

Behandlingsnaiva för TNFα-antagonist(er)

23 % (n = 70)

30 % (n = 76)

24 % (n = 105)

42 % (n = 109)

Förändring av serum CRP från baslinjen till vecka 6, medianvärde

  

Totalt

-0.5 (n = 147)

-0.9 (n = 220)

GEMINI III studien

Klinisk remission, vecka 6

  

Totalt

12 % (n = 207)

19 % (n = 209)

Svikt vid TNFα-antagonist(er)-behandling

Behandlingsnaiva för TNFα-antagonist(er)

12 % (n = 157)

12 % (n = 50)

15 %§ (n = 158)

31 % (n = 51)

Klinisk remission, vecka 10

  

Totalt

13 % (n = 207)

29 % (n = 209)

Svikt vid TNFα-antagonist(er)-behandling¶,‡

Behandlingsnaiva för TNFα-antagonist(er)

12 % (n = 157)

16 % (n = 50)

27 % (n = 158)

35 % (n = 51)

Ihållande klinisk remission

  

Totalt

8 % (n = 207)

15 % (n = 209)

Svikt vid TNFα-antagonist(er)-behandling¶,‡

Behandlingsnaiva för TNFα-antagonist(er)

8 % (n = 157)

8 % (n = 50)

12 % (n = 158)

26 % (n = 51)

Bättre kliniskt svar, vecka 6

  

Totalt^

23 % (n = 207)

39 % (n = 209)

Svikt vid TNFα-antagonist(er)-behandling

22 % (n = 157)

39 % (n = 158)

Behandlingsnaiva för TNFα-antagonist(er)^

24 % (n = 50)

39 % (n = 51)

*p < 0,05

ej statistiskt signifikant

sekundärt effektmått, vilket ska betraktas som explorativt genom det förspecificerade statistiska testförfarandet

ej statistiskt signifikant, de andra effektmåtten testades därför inte statistiskt

n = 157 för placebo och n = 158 för vedolizumab

#ihållande klinisk remission: klinisk remission i vecka 6 och 10

^explorativt effektmått


Tabell 5. Effektresultat från GEMINI II i vecka 52

Placebo

n = 153*

Vedolizumab

Var 8:e vecka

n = 154

Vedolizumab

Var 4:e vecka

n = 154

Klinisk remission

Förstärkt kliniskt svar

Kortikosteroidfri klinisk remission§

Varaktig klinisk remission

22 %

30 %

16 %

14 %

39 %

44 %

32 %

21 %

36 %

45 %

29 %

16 %

*Placebogruppen innefattar dem som fick vedolizumab i vecka 0 och vecka 2, och randomiserades till att få placebo från vecka 6 till och med vecka 52.

p ≤ 0,001

p < 0,05

§Kortikosteroidfri klinisk remission: Patienter som använde perorala kortikosteroider vid baslinjen och som påbörjade kortikosteroidnedtrappning i vecka 6 och var i klinisk remission i vecka 52. Patientantalet var n = 82 för placebo, n = 82 för vedolizumab var åttonde vecka och n = 80 för vedolizumab var fjärde vecka

Ihållande klinisk remission: Klinisk remission vid ≥ 80 % av studiebesöken, däribland slutbesöket (vecka 52)


Effekten av samtidig användning av kortikosteroider och immunmodulerare på inducering av remission för vedolizumab undersöktes genom explorativa analyser. Kombinationsbehandling, främst vid samtidig användning av kortikosteroider, visade sig vara mer effektivt för inducering av remission vid Crohns sjukdom än vid behandling med endast vedolizumab eller vid samtidig användning av immunmodulerare vilket uppvisade en mindre skillnad jämfört med placebo avseende remissionandelen. Klinisk remissionandel i GEMINI II, vid vecka 6 var 10 % (skillnad mot placebo 2 %, 95 % KI: -6, 10) när vedolizumab administrerades utan kortikosteroider jämfört med 20 % (skillnad mot placebo 14 %, 95 % KI: 1, 29) när vedolizumab administreras samtidigt som kortikosteroider. I GEMINI III, vid vecka 6 och 10 var den kliniska remissionsandelen 18 % (skillnad mot placebo 3 %, 95 % KI: -7, 13) respektive 22 % (skillnad mot placebo 8 %, 95 % KI: -3, 19) när vedolizumab administrerades utan kortikosteroider jämfört med 20 % (skillnad mot placebo 11 %, 95 % KI: 2, 20) respektive 35 % (skillnad mot placebo 23 %, 95 % CI: 12, 33) när vedolizumab administrerades samtidigt som kortiokosteroider. Dessa effekter sågs oavsett om immunmodulerare administrerades samtidigt eller inte.


Explorativa analyser ger ytterligare data över de centrala subgrupper som studeras. I GEMINI II hade ungefär hälften av patienterna tidigare drabbats av behandlingssvikt på en TNFα-antagonist. Bland dessa patienter hade 28 % som fick vedolizumab var åttonde vecka, 27 % som fick vedolizumab var fjärde vecka och 13 % som fick placebo uppnått klinisk remisson i vecka 52. Förstärkt klinisk respons uppnåddes hos 29 %, 38 % respektive 21 % av patienterna och kortikosteroidfritt kliniskt svar uppnåddes hos 24 %, 16 % respektive 0 %.


Patienter som inte hade svarat på behandlingen efter 6 veckor i GEMINI II fick kvarstå i studien och fick vedolizumab var fjärde vecka. Förstärkt klinisk respons observerades i vecka 10 och vecka 14 för en större andel patienter på vedolizumab (16 % respektive 22 %) jämfört med patienter på placebo (7 % respektive 12 %). Det förelåg ingen kliniskt betydelsefull skillnad avseende klinisk remission mellan behandlingsgrupperna vid dessa tidpunkter. Analyser av klinisk remission i vecka 52 hos patienter som var non responders vecka 6, men som hade svarat på behandlingen vecka 10 eller vecka 14 tyder på att patienter med Crohns sjukdom som inledningsvis är non responders, kan få en positiv effekt av vedolizumab vecka 10.


Patienter som slutade svara på vedolizumab när de behandlades var åttonde vecka i GEMINI II fick börja i en öppen förlängningsstudie där de fick vedolizumab var fjärde vecka. Hos dessa patienter uppnådde 23 % av patienterna klinisk remisson vecka 28 och 32 % av patienterna vecka 52.


Patienter som svarade på behandlingen efter att ha fått vedolizumab vecka 0 och vecka 2 och därefter randomiserats till att få placebo (under vecka 6 till 52) och då slutat svara fick börja i den öppna förlängningsstudien där de fick vedolizumab var fjärde vecka. Hos dessa patienter uppnådde 46 % av patienterna klinisk remission vecka 28 och 41 % av patienterna vecka 52.


I denna öppna förlängningsstudie observerades klinisk remission och klinisk respons hos patienterna i upp till 124 veckor.


Explorativa analyser visar kliniskt betydelsefulla förbättringar för de grupper som fick vedolizumab var fjärde vecka och var åttonde vecka i GEMINI II. Förbättringarna var signifikant större än för placebogruppen från baslinjen till vecka 52 mätt med EQ5D och EQ5D VAS poäng, total IBDQ poäng och IBDQ delpoäng för symtom från tarmen och systemisk funktion.


Pediatrisk population


Europeiska läkemedelsmyndigheten har senarelagt kravet att skicka in studieresultat för vedolizumab för en eller flera grupper av den pediatriska populationen för ulcerös kolit och Crohns sjukdom (se Dosering och administreringssätt).

Farmakokinetik

Farmakokinetiken för enskilda och upprepade doser av vedolizumab har studerats hos friska försökspersoner och hos patienter med måttligt till svår aktiv ulcerös kolit och Crohns sjukdom.


Hos patienter som fick 300 mg vedolizumab som en 30 minuter lång intravenös infusion vecka 0 och 2 var de genomsnittliga dalkoncentrationerna i vecka 6 27,9 mikrogram/ml (SD ± 15,51) vid ulcerös kolit och 26,8 mikrogram/ml (SD ± 17,45) vid Crohns sjukdom. Med början i vecka 6 fick patienterna 300 mg vedolizumab var åttonde eller fjärde vecka. Hos patienter med ulcerös kolit var de genomsnittliga jämviktsdalkoncentrationerna i serum 11,2 mikrogram/ml (SD ± 7,24) respektive 38,3 mikrogram/ml (SD ± 24,43). Hos patienter med Crohns sjukdom var de genomsnittliga jämviktsdalkoncentrationerna i serum 13,0 mikrogram/ml (SD ± 9,08) respektive 34,8 mikrogram/ml (SD ± 22,55).


Distribution


Populationsfarmakokinetiska analyser tyder på att vedolizumabs distributionsvolym är ungefär 5 liter. Vedolizumabs plasmaproteinbindning har inte utvärderats. Vedolizumab är en terapeutisk monoklonal antikropp och förväntas inte binda till plasmaproteiner.


Vedolizumab passerar inte blod hjärnbarriären efter intravenös administrering. Då 450 mg vedolizumab administrerades intravenöst detekterades det inte i cerebrospinalvätskan hos friska försökspersoner.


Eliminering


Populationsfarmakokinetiska analyser tyder på att vedolizumab har en total eliminering på ungefär 0,157 l/dag och en halveringstid i serum på 25 dagar. Exakt hur elimineringen av vedolizumab går till är inte känt. Populationsfarmakokinetiska analyser tyder på att även om låga albuminnivåer, högre kroppsvikt, tidigare behandling med TNFα-antagonister och förekomsten av antikroppar mot vedolizumab kan öka elimineringen av vedolizumab betraktas storleksordningen på deras effekter inte som kliniskt relevant.


Linjäritet


Vedolizumab uppvisade linjär farmakokinetik vid serumkoncentrationer högre än 1 mikrogram/ml.


Särskilda populationer


Populationsfarmakokinetiska analyser har visat att ålder inte påverkar elimineringen av vedolizumab hos patienter med ulcerös kolit eller Crohns sjukdom. Det har inte utförts några formella studier för att undersöka effekterna av nedsatt njur eller leverfunktion på vedolizumabs farmakokinetik.

Prekliniska uppgifter

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet och även studier på reproduktionseffekter och effekter på utveckling visade inte några särskilda risker för människa.


Det har inte utförts några långtidsstudier av vedolizumab i djurmodeller för utvärdering av dess karcinogenicitet, eftersom det inte finns några modeller för farmakologiskt svar mot monoklonala antikroppar. Hos en farmakologiskt responsiv art (makaker) fann man inga belägg för cellulär hyperplasi eller systemisk immunmodulering som skulle kunna förknippas med onkogenes i 13 och 26 veckor långa toxikologistudier. Det observerades inte heller några effekter av vedolizumab på den proliferativa hastigheten eller cytotoxiciteten hos en human tumörcellinje som uttryckte α4β7 integrin in vitro.


Det har inte utförts några specifika fertilitetsstudier med vedolizumab.

Från upprepade studier av allmäntoxicitet hos makaker går det inte att dra några definitiva slutsatser om de manliga reproduktionsorganen, men givet det faktum att vedolizumab inte binder till reproduktionsvävnad hos makaker och människor samt att hanmöss med en β7-integrin-knockoutgen fortfarande var fertila, förväntas vedolizumab inte påverka mäns fertilitet.


Administrering av vedolizumab till dräktiga makaker under större delen av dräktigheten ledde inte till några effekter på teratogenicitet, prenatal eller postnatal utveckling hos ungarna upp till 6 månaders ålder. Låga nivåer (< 300 mikrogram/l) av vedolizumab detekterades dag 28 efter förlossningen i mjölken hos 3 av 11 makaker som behandlats med 100 mg/kg vedolizumab varannan vecka och inte i mjölk från makaker som fick 10 mg/kg. Det är inte känt om vedolizumab utsöndras i bröstmjölk.

Innehåll

Varje injektionsflaska innehåller 300 mg vedolizumab.


Efter beredning innehåller varje ml lösning 60 mg vedolizumab.


Vedolizumab är en humaniserad, monoklonal IgG1 antikropp som binder till humant α4β7 integrin. Den produceras i äggstocksceller från kinesisk hamster (CHO celler).


Hjälpämnen

L histidin

L histidinmonohydroklorid

L argininhydroklorid

sackaros

polysorbat 80

Blandbarhet

Då blandbarhetsstudier saknas får detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel.

Miljöpåverkan (Läs mer om miljöpåverkan)

Vedolizumab

Miljörisk: Användning av aminosyror, proteiner och peptider bedöms inte medföra någon miljöpåverkan.


Läs mer

Detaljerad miljöinformation

Enligt den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA:s riktlinjer för miljöriskbedömningar av läkemedelssubstanser (EMA/CHMP/SWP/4447/00), är vitaminer, elektrolyter, aminosyror, peptider, proteiner, kolhydrater, lipider, vacciner och växtbaserade läkemedel undantagna då de inte bedöms medföra någon betydnade risk för miljön.

Hållbarhet, förvaring och hantering

3 år


Den beredda och utspädda färdiga lösningens kemiska och fysikaliska stabilitet har påvisats i 12 timmar vid 20 °C-25 °C och 24 timmar vid 2 °C-8 °C. Med tanke på risken för mikrobiologisk tillväxt ska produkten användas omedelbart. Den beredda eller utspädda lösningen får ej frysas. Om den inte används omedelbart är förvaringstiden och betingelserna för den färdigberedda lösningen före användning användarens ansvar och får inte vara längre än 24 timmar. Dessa 24 timmar kan innefatta upp till 12 timmar vid 20 °C-25 °C; förvaring utöver detta måste ske vid 2 °C-8 °C.

Förvaras i kylskåp (2 °C-8 °C). Förvara injektionsflaskan i ytterkartongen. Ljuskänsligt.


Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter beredning och spädning finns i avsnitt Hållbarhet.


Anvisningar för beredning och infusion


Entyvio ska vara rumstempererat (20 °C–25 °C) då det bereds.


  1. Använd aseptisk teknik vid beredning av Entyvio lösning för intravenös infusion. Tryck av snäpplocket från injektionsflaskan och torka av med en alkoholservett. Bered vedolizumab med 4,8 ml sterilt vatten för injektionsvätska med hjälp av en spruta med en 21-25 gauge kanyl.

  2. Tryck in kanylen i injektionsflaskan genom mitten av gummiproppen och rikta vätskestrålen mot injektionsflaskans vägg för att undvika kraftig skumbildning.

  3. Snurra flaskan försiktigt i minst 15 sekunder. Undvik att skaka flaskan kraftigt eller att vända den upp och ned.

  4. Låt flaskan vila i upp till 20 minuter för att låta upplösningen fullbordas och för att eventuellt skum ska lägga sig; snurra flaskan och inspektera upplösningen under tiden. Om pulvret inte är helt löst efter 20 minuter, vänta i ytterligare 10 minuter.

  5. Kontrollera den beredda lösningen visuellt för partiklar och missfärgning innan den administreras. Lösningen ska vara klar eller opalskimrande, färglös till ljust gul och fri från partiklar. Beredd lösning med ovanlig färg eller som innehåller partiklar får inte administreras.

  6. Vänd försiktigt injektionsflaskan upp och ned 3 gånger innan den beredda lösningen dras upp.

  7. Dra upp 5 ml (300 mg) beredd Entyvio med en spruta med en 21-25 gauge kanyl.

  8. Tillsätt de 5 ml (300 mg) beredd Entyvio till 250 ml steril 0,9 % natriumkloridlösning och blanda varsamt lösningen i infusionspåsen (man behöver inte avlägsna 5 ml 0,9 % natriumkloridlösning från infusionspåsen innan Entyvio tillsätts). Tillsätt inte andra läkemedel till den beredda infusionslösningen eller intravenösa infusionssetet. Administrera infusionslösningen under 30 minuter (se Dosering och administreringssätt).


Entyvio innehåller inga konserveringsmedel. När infusionslösningen är beredd ska den användas så snart som möjligt. Vid behov kan infusionslösningen förvaras i upp till 24 timmar; dessa 24 timmar kan innefatta 12 timmar vid 20°C–25°C; förvaring utöver detta ska ske vid 2°C–8°C. Får ej frysas. Spara inte oanvänd infusionslösning för återanvändning.


Varje injektionsflaska är endast för engångsbruk.


Ej använt läkemedel och avfall skall hanteras enligt gällande anvisningar.

Förpackningsinformation

Pulver till koncentrat till infusionsvätska, lösning 300 mg Vit till naturvit frystorkad kaka eller pulver.
1 styck injektionsflaska, 22078:25, (F)

Välj läkemedelstext
Hitta direkt i texten
Av