Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt och länkar

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

ANORO


ÄndringsmarkeringUtökad övervakningMiljöinformationReceptstatusFörmånsstatus
GlaxoSmithKline

Inhalationspulver, avdelad dos 55 mikrogram/22 mikrogram
(Vitt pulver i en ljusgrå inhalator)

Medel vid obstruktiva luftvägssjukdomar, adrenergika i kombination med antikolinergika

Aktiva substanser:
ATC-kod: R03AL03
Företaget omfattas av Läkemedelsförsäkringen
Produktresumé (SPC): Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Detta läkemedel är föremål för utökad övervakning. Detta kommer att göra det möjligt att snabbt identifiera ny säkerhetsinformation. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning. Se avsnitt 4.8 om hur man rapporterar biverkningar.

1 LÄKEMEDLETS NAMN

ANORO 55 mikrogram/22 mikrogram inhalationspulver, avdelad dos

2 KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Vid varje inhalation avges en dos (den dos som lämnar munstycket) om 65 mikrogram umeklidiniumbromid, motsvarande 55 mikrogram umeklidinium och 22 mikrogram vilanterol (som trifenatat). Det motsvarar en avdelad dos om 74,2 mikrogram umeklidiniumbromid motsvarande 62,5 mikrogram umeklidinium och 25 mikrogram vilanterol (som trifenatat).


Hjälpämnen med känd effekt

Varje avgiven dos innehåller cirka 25 mg laktos (som monohydrat).


För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3 LÄKEMEDELSFORM

Inhalationspulver, avdelad dos (inhalationspulver).


Vitt pulver i en ljusgrå inhalator (ELLIPTA) med rött skyddslock över munstycket och en dosräknare.

4 KLINISKA UPPGIFTER

4.1 Terapeutiska indikationer

ANORO är indicerat som bronkdilaterande underhållsbehandling för att lindra symtom hos vuxna patienter med kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL).

4.2 Dosering och administreringssätt


Dosering


Vuxna


Rekommenderad dos är en inhalation av ANORO 55/22 mikrogram en gång dagligen.


ANORO ska administreras en gång dagligen vid samma tidpunkt varje dag för att upprätthålla bronkdilatation. Maximal dos är en inhalation av ANORO 55/22 mikrogram en gång dagligen.


Särskilda populationer


Äldre patienter

Ingen dosjustering krävs för patienter över 65 år.


Nedsatt njurfunktion

Ingen dosjustering krävs för patienter med nedsatt njurfunktion.


Nedsatt leverfunktion

Ingen dosjustering krävs för patienter med lätt eller måttligt nedsatt leverfunktion. ANORO har inte studerats hos patienter med allvarlig leverfunktionsnedsättning och ska användas med försiktighet.


Pediatrisk population

Det finns ingen relevant användning av ANORO för en pediatrisk population (under 18 år) för indikationen KOL.


Administreringssätt


ANORO är endast avsett för inhalation.


Bruksanvisning:


Följande anvisningar för inhalatorn med 30 doser (30-dagars förbrukning) gäller även för inhalatorn med 7 doser (7-dagars förbrukning)


ELLIPTA inhalatorn innehåller avdelade doser och är klar att användas.


Inhalatorn är förpackad i ett tråg tillsammans med en påse torkmedel för att minska fuktigheten. Påsen med torkmedel ska kastas och får inte öppnas, förtäras eller inandas. Patienten ska informeras om att inte öppna folietråget förrän patienten är redo att inhalera en dos.


När inhalatorn tas upp ur det förseglade tråget första gången är den i läget ”stängd”. “Kasseringsdatum” skall skrivas på avsett utrymme på inhalatorns etikett. Kasseringsdatum är 6 veckor efter öppnandet av folietråget. Efter detta datum ska inhalatorn inte längre användas. Folietråget kan kastas efter öppnandet.


Om skyddslocket på inhalatorn öppnas och stängs utan att läkemedlet inhaleras har dosen gått förlorad. Dosen finns säkert kvar inuti inhalatorn men det går inte längre att inhalera den.


Det är inte möjligt att av misstag ta för mycket läkemedel eller ta dubbel dos i en och samma inhalation.


a) Förbereda en dos


Öppna skyddslocket när det är dags att ta en dos. Skaka inte inhalatorn.


Skjut skyddslocket nedåt tills ett ”klick” hörs. Nu är läkemedlet klart att inhaleras.


För att bekräfta räknar dosräknaren ner 1 dos. Om dosräknaren inte räknar ner när du hör ”klickljudet” kommer inhalatorn inte att avge någon dos. Ta med inhalatorn till apoteket för råd.


b) Hur läkemedlet ska inhaleras


Håll inhalatorn bort från munnen och andas ut så mycket som känns bekvämt. Andas inte ut i inhalatorn.

Munstycket sätts mellan läpparna och läpparna formas sedan runt det. Täpp inte till luftventilerna med fingrarna under användning.


  • Inhalera med ett långt, jämnt och djupt andetag. Håll andan så länge som möjligt (minst 3-4 sekunder).

  • Ta bort inhalatorn från munnen.

  • Andas ut långsamt och försiktigt.


Det är möjligt att läkemedlet varken smakar av eller känns, även om inhalatorn används på rätt sätt.


Munstycket kan rengöras med en torr pappershandduk/servett, innan locket stängs.


c) Stäng inhalatorn


Skjut skyddslocket uppåt så långt det går för att skydda munstycket.

4.3 Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

4.4 Varningar och försiktighet


Astma

Umeklidinium/vilanterol bör inte användas till patienter med astma eftersom det inte har studerats i denna patientgrupp.


Paradoxal bronkospasm

Liksom annan inhalationsterapi kan administrering av umeklidinium/vilanterol framkalla paradoxal bronkospasm som kan vara livshotande. Behandling med umeklidinium/vilanterol ska avbrytas omedelbart om paradoxal bronkospasm uppträder och alternativ behandling ska sättas in vid behov.


Inte för akut bruk

Umeklidinium/vilanterol är inte indicerat som vid behovs-behandling vid akuta episoder av bronkospasm.


Försämrad sjukdom

Ökande användning av kortverkande bronkdilaterare för att lindra symtomen tyder på att sjukdomskontrollen försämrats. Vid försämrad KOL under behandlingen med umeklidinium/vilanterol ska en förnyad bedömning av patienten och KOL-behandlingen göras.


Kardiovaskulära effekter

Kardiovaskulära effekter såsom hjärtarytmier, t.ex. förmaksflimmer och takykardi, kan förekomma efter administrering av muskarinreceptorantagonister och sympatomimetika, däribland umeklidinium/vilanterol. Patienter med kliniskt signifikant okontrollerad kardiovaskulär sjukdom exkluderades från de kliniska studierna. Därför ska umeklidinium/vilanterol användas med försiktighet till patienter med allvarlig kardiovaskulär sjukdom.


Antimuskarin effekt

På grund av sin antimuskarina effekt ska umeklidinium/vilanterol användas med försiktighet till patienter med urinretention eller trångvinkelglaukom.


Hypokalemi

Hos vissa patienter kan beta2-adregena agonister orsaka signifikant hypokalemi, som potentiellt kan ge biverkningar i form av kardiovaskulära effekter. Minskningen av serumkalium är vanligen övergående, icke tillskottskrävande.


Inga kliniskt relevanta effekter av hypokalemi har observerats i kliniska studier med umeklidinium/vilanterol vid den rekommenderade terapeutiska dosen. Försiktighet bör iakttas när umeklidinium/vilanterol används samtidigt med andra läkemedel med potential att orsaka hypokalemi (se avsnitt 4.5).


Hyperglykemi:

Beta2-adregena agonister kan orsaka övergående hyperglykemi hos vissa patienter.


Inga kliniskt relevanta effekter på plasmaglukos observerades i kliniska studier med umeklidinium/vilanterol vid den rekommenderade terapeutiska dosen. Vid initiering av behandling med umeklidinium/vilanterol bör plasmaglukos hos diabetiker övervakas mer noggrant.


Samtidiga sjukdomar:

Umeklidinium/vilanterol bör användas med försiktighet till patienter med krampsjukdomar eller tyretoxikos och hos patienter som svarar ovanligt kraftigt på beta2-adregena agonister.


Hjälpämnen

Detta läkemedel innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte ta detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner


Beta-adrenerga blockerare

Läkemedel som innehåller beta-adrenerga blockerare kan försvaga eller motverka effekten av beta2-adrenerga agonister som vilanterol. Samtidig användning av icke-selektiva eller selektiva beta-adrenerga blockerare ska undvikas om det inte finns mycket starka skäl till att använda dessa.


Metabola och transportörrelaterade interaktioner

Vilanterol är ett substrat för cytokrom P450 A4 (CYP3A4). Samtidig administrering av starka CYP3A4-hämmare (t.ex. ketokonazol, klaritromycin, itrakonazol, ritonavir och telitromycin) kan hämma metabolismen av och öka den systemiska exponeringen för vilanterol. Samtidig administrering av ketokonazol (400 mg) till friska frivilliga personer ökade genomsnittligt AUC(0-t) och Cmax för vilanterol med 65 % respektive 22 %. Den ökade exponeringen för vilanterol var inte kopplad till någon ökning av beta-agonistrelaterade systemeffekter på hjärtfrekvens, serumkalium eller QT-intervall (korrigerat med Fridericia-metoden). Försiktighet rekommenderas vid samtidig administrering av umeklidinium/vilanterol och ketokonazol och andra kända starka CYP3A4-hämmare eftersom det finns en risk för ökad systemisk exponering för vilanterol, som skulle kunna leda till en ökad risk för biverkningar. Verapamil, en måttlig CYP3A4-hämmare, hade ingen signifikant inverkan på farmakokinetiken för vilanterol.


Umeklidinium är ett substrat för cytokrom P450 2D6 (CYP2D6). Farmakokinetiken hos umeklidinium vid steady state undersöktes hos friska frivilliga som saknade CYP2D6 (långsamma metaboliserare). Ingen effekt på AUC eller Cmax för umeklidinium observerades vid en 8 gånger högre dos. Vid en 16 gånger högre dos sågs en ungefär 1,3-faldig ökning av AUC, men ingen effekt på Cmax för umeklidinium. Baserat på storleken av dessa förändringar förväntas inga kliniskt relevanta läkemedelsinteraktioner inträffa när umeklidinium/vilanterol ges samtidigt som CYP2D6-hämmare eller när det ges till patienter med generell brist på CYP2D6 (långsamma metaboliserare).


Såväl umeklidinium som vilanterol är substrat för transportproteinet P-glykoprotein (P-gp). Effekten av den måttliga P-gp-hämmaren verapamil (240 mg en gång dagligen) på farmakokinetiken för umeklidinium och vilanterol vid steady state har undersökts hos friska frivilliga personer. Ingen effekt av verapamil på Cmax för umeklidinium eller vilanterol kunde observeras. AUC för umeklidinium ökade cirka 1,4 gånger medan AUC för vilanterol inte påverkades. Baserat på storleken av dessa förändringar förväntas inga kliniskt relevanta läkemedelsinteraktioner inträffa när umeklidinium/vilanterol ges samtidigt med P-gp-hämmare.


Andra antimuskarina läkemedel och sympatomimetika

Samtidig administrering av umeklidinium/vilanterol och andra långverkande muskarinantagonister, långverkande beta2-adrenerga agonister eller läkemedel som innehåller endera av dessa ämnen har inte studerats och rekommenderas inte eftersom det potentiellt kan förstärka kända biverkningar för inhalerade muskarinantagonister eller beta2-adrenerga agonister (se avsnitt 4.4 och avsnitt 4.9).


Hypokalemi

Samtidig hypokalemisk behandling med metylxantinderivat, steroider, eller icke kalium sparande diuretika kan potentiera möjliga hypokalemiska effekter hos beta2-adregena agonister, varför de bör användas med försiktighet (se avsnitt 4.4).


Andra läkemedel mot KOL

Även om inga formella interaktionsstudier har utförts in vivo, har inhalerat umeklidinium/vilanterol använts samtidigt med andra läkemedel mot KOL, däribland kortverkande sympatomimetiska bronkdilaterare och inhalerade kortikosteroider utan klinisk evidens på läkemedelsinteraktioner.

4.6 Fertilitet, graviditet och amning


Graviditet


Det finns inga data från användning av umeklidinium/vilanterol till gravida kvinnor. Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter vid exponeringar som inte är kliniskt relevanta efter administrering av vilanterol (se avsnitt 5.3).


Umeklidinium/vilanterol ska användas under graviditet endast om den förväntade nyttan för modern överstiger potentiella risker för fostret.


Amning


Det är okänt om umeklidinium eller vilanterol utsöndras i bröstmjölk. Andra beta2-adrenerga agonister kan emellertid detekteras i bröstmjölk. En risk för det nyfödda barnet/spädbarnet kan inte uteslutas. Ett beslut måste fattas om man ska avbryta amningen eller avbryta behandling med umeklidinium/vilanterol efter att man tagit hänsyn till fördelen med amning för barnet och fördelen med behandling för kvinnan.


Fertilitet


Det finns inga data gällande effekterna av umeklidinium/vilanterol på fertiliteten hos människa. Djurstudier tyder inte på några effekter av umeklidinium eller vilanterol på fertiliteten.

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Umeklidinium/vilanterol har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon eller att använda maskiner.

4.8 Biverkningar


Sammanfattning av säkerhetsprofilen

Den mest frekvent rapporterade biverkningen av umeklidinium/vilanterol är nasofaryngit (9 %).


Tabell över biverkningar

Säkerhetsprofilen för ANORO bygger på säkerhetserfarenhet med umeklidinium/vilanterol och de enskilda komponenterna från det kliniska utvecklingsprogrammet bestående av 6 855 patienter med KOL, samt från spontarapportering. Det kliniska utvecklingsprogrammet inkluderade 2 354 patienter som fick umeklidinium/vilanterol en gång dagligen i kliniska fas III-studier, under 24 veckor eller mer varav 1 296 patienter fick den rekommenderade dosen 55/22 mikrogram i 24 veckors studier, 832 patienter fick en högre dos (113/22 mikrogram) i 24-veckors studier och 226 patienter fick 113/22 mikrogram i en 12 månaders studie.


De frekvenstal som anges för biverkningarna identifierade i tabellen nedan omfattar total incidens som observerats i integration av fem 24-veckorsstudier och en 12-månaders säkerhetsstudie.


Biverkningsfrekvensen anges på följande sätt: Mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Organsystem

Biverkningar

Frekvens

Infektioner och infestationer

Urinvägsinfektion

Sinuit

Nasofaryngit

Faryngit

Övre luftvägsinfektion

Vanliga

Vanliga

Vanliga

Vanliga

Vanliga

Immunsystemet

Överkänslighetsreaktioner såsom:


Hudutslag


Anafylaxi, angioödem och urtikaria



Mindre vanliga


Sällsynta

Centrala och perifera nervsystemet

Huvudvärk

Tremor

Dysgeusi

Vanliga

Mindre vanliga

Mindre vanliga

Ögon

Dimsyn

Glaukom

Ökat intraokulärt tryck

Sällsynta

Sällsynta

Sällsynta

Hjärtat

Förmaksflimmer

Supraventrikulär takykardi

Idioventrikulär rytm

Takykardi

Supraventrikulär extrasystole

Palpitationer

Mindre vanliga

Mindre vanliga

Mindre vanliga

Mindre vanliga

Mindre vanliga

Mindre vanliga

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Hosta

Orofaryngeal smärta

Paradoxal bronkospasm

Vanliga

Vanliga

Sällsynta

Magtarmkanalen

Förstoppning

Muntorrhet

Vanliga

Vanliga

Hud och subkutan vävnad

Hudutslag

Mindre vanliga

Njurar och urinvägar

Urinretention

Dysuri

Obstruktion av blåsans utflöde

Sällsynta
Sällsynta

Sällsynta


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

4.9 Överdosering

En överdos av umeklidinium/vilanterol leder sannolikt till tecken och symtom orsakade av de enskilda komponenterna i enlighet med de kända biverkningarna av inhalerade muskarinantagonister (t.ex. muntorrhet, störd visuell ackommodation och takykardi) eller biverkningar som av andra beta2-adrenerga agonister (t.ex. arytmier, tremor, huvudvärk, hjärtklappning, illamående, hyperglykemi och hypokalemi).


Vid en överdosering ska patienten ges understödjande behandling och lämplig övervakning efter behov.

5 FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Medel vid obstruktiva luftvägssjukdomar, adrenergika i kombination med antikolinergika, ATC-kod: R03AL03


Verkningsmekanism

Umeklidinium/vilanterol är en kombination av inhalerade långverkande muskarinreceptor-antagonister/långverkande beta2-adrenerga agonister
(LAMA/LABA). Efter oral inhalation verkar båda föreningarna lokalt på luftvägarna och framkallar bronkdilatation via olika mekanismer.


Umeklidinium

Umeklidinium är en långverkande muskarinreceptorantagonist (också kallad antikolinergikum). Det är ett quinuclidinderivat med verkan på flera olika undertyper av muskarinreceptorer. Umeklidinium utövar sin bronkdilaterande verkan genom kompetitivt hämning av acetylkolins bindning till muskarina receptorer på luftvägarnas glatta muskulatur. Det uppvisar en långsam reversibilitet vid den humana muskarinreceptorn M3 in vitro och lång verkningstid in vivo när det administreras direkt till lungorna i prekliniska modeller.


Vilanterol

Vilanterol är en selektiv långverkande beta2-adrenerg receptoragonist (beta2-adrenerg agonist).

De farmakologiska effekterna av beta2-adrenerga agonister, däribland vilanterol, kan åtminstone delvis tillskrivas stimulering av intracellulärt adenylatcyklas, det enzym som katalyserar omvandlingen av adenosintrifosfat (ATP) till cykliskt adenosin-3',5'-vätefosfat (cykliskt AMP). Ökade nivåer av cykliskt AMP ger en avslappning av den glatta muskulaturen i bronkerna och hämmar frisättningen av mediatorer av omedelbara överkänslighetsreaktioner från cellerna, i synnerhet från mastceller.


Farmakodynamisk effekt


I fas III-studier som pågick i 6 månader gav umeklidinium/vilanterol kliniskt meningsfulla förbättringar av lungfunktionen som översteg placebo (uppmätt som forcerad exspiratorisk volym under 1 sekund [FEV1]) under 24 timmar efter administrering en gång dagligen, vilket sågs vid 15 minuter efter administrering av den första dosen (förbättring jämfört med placebo 112 ml (p <0,001*)). Genomsnittlig maximal förbättring av FEV1 under de första 6 timmarna efter dosering jämfört med placebo var 224 ml (p<0,001*) vid vecka 24. Man fann inga belägg för takyfylaxi avseende effekten av ANORO över tid.


Hjärtats elektrofysiologi

Effekten av umeklidinium/vilanterol på QT-intervallet undersöktes i en placebokontrollerad och aktivt kontrollerad (moxifloxacin) QT-studie med en daglig administrering av umeklidinium/vilanterol 113/22 mikrogram eller 500/100 mikrogram (avdelad dos med umeklidinium vid åtta gånger den rekommenderade dosen och vilanterol fyra gånger den rekommenderade dosen) under 10 dagar till 103 friska frivilliga personer. Maximal genomsnittlig differens avseende förlängt QT-intervall (korrigerat med Fridericia-metoden, QTcF) jämfört med placebo efter baslinjekorrigering var 4,3 millisekunder (90 % KI=2,2 till 6,4) 10 minuter efter administrering av umeklidinium/vilanterol 113/22 mikrogram och 8,2 millisekunder (90 % KI=6,2 till 10,2) 30 minuter efter administrering av umeklidinium/vilanterol 500/100 mikrogram. Ingen kliniskt relevant proarytmisk potential relaterad till förlängning av QT-intervallet observerades således med umeklidinium/vilanterol 113/22 mikrogram.


Man observerade även en dosberoende ökning av hjärtfrekvensen. Maximal genomsnittlig differens avseende hjärtfrekvens jämfört med placebo efter baslinjekorrigering var 8,4 slag/minut (90% KI=7,0 till 9,8) och 20,3 slag/minut (90 % KI=18,9 till 21,7) 10 minuter efter administrering av umeklidinium/vilanterol 113/22 mikrogram respektive 500/100 mikrogram.


Inga kliniskt signifikanta effekter på hjärtrytmen kunde iakttas under 24 timmars Holter-registrering hos 53 patienter med KOL, som behandlades med umeklidinium/vilanterol 55/22 mikrogram en gång dagligen i en 6-månaders studie eller hos ytterligare 55 patienter som fick umeklidinium/vilanterol 113/22 mikrogram en gång dagligen i en annan 6-månadersstudie eller hos 226 patienter som fick 113/22 mikrogram en gång dagligen i en 12 månaders studie.


Klinisk effekt


Den kliniska effekten av umeklidinium/vilanterol administrerat en gång dagligen undersöktes i åtta kliniska fas III-studier på 6 835 vuxna patienter med klinisk diagnos på KOL; 5 618 patienter från fem 6 månaders-studier (två placebokontrollerade och tre aktiv [tiotropium] komparatorkontrollerade), 655 patienter från två 3-månaders studier av uthållighet vid ansträngning/lungfunktion och 562 patienter från en 12-månaders stödjande studie.


Effekter på lungfunktionen

ANORO uppvisade förbättringar av lungfunktionen (definierat som förändring från baslinjen av dalvärdet för FEV1) i flera studier. I en 6-månaders Fas III studie uppvisade ANORO statistiskt signifikanta förbättringar av dalvärdet för FEV1 (primärt effektmått) vid vecka 24 i jämförelse med placebo och endera monoterapikomponentarm. Dessutom uppvisade ANORO kliniskt meningsfulla och statistiskt signifikanta förbättringar av dalvärdet för FEV1 jämfört med tiotropium i två av dessa 6-månaders aktiv komparator studier och numeriskt större förbättring jämfört med tiotropium i den tredje studien med aktiv komparator (se tabell 1). Man såg ingen försvagning av den bronkdilaterande effekten över tid.


Effekter på symtom

Andfåddhet:

ANORO uppvisade en statistiskt signifikant och kliniskt meningsfull minskning av andfåddheten uppmätt som ökning av TDI focal score vecka 24 (sekundärt effektmått) i jämförelse med placebo (se tabell 1). Förbättringar av TDI focal score var vid jämförelse med endera monoterapiarm och med tiotropium inte statistiskt signifikant (se tabell 1).


Andelen patienter som svarade på behandling med åtminstone minsta kliniskt betydelsefulla differens (MCID) på 1 enhet på TDI focal score vecka 24 var större med ANORO (58 %) än med placebo (41 %) eller endera av monoterapikomponenterna (53 % för umeklidinium och 51 % för vilanterol).


Hälsorelaterad livskvalitet:

ANORO har också uppvisat förbättring av hälsorelaterad livskvalitet uppmätt med hjälp av St. George´s Respiratory Questionnaire (SGRQ) vilket visas som en minskning av total SGRQ-poäng vecka 24 jämfört med placebo och varje monoterapi arm (se tabell 1). ANORO visade en statistiskt signifikant minskning av totalt SGRQ-poäng i jämförelse med tiotropium i en av de tre studierna med aktiva komparator (se tabell 1).


Andelen patienter som svarade på behandling med åtminstone MCID för SGRQ-poäng vecka 24 (definierat som en minskning på 4 enheter från baslinjen) var större med ANORO (49 %) än med placebo (34 %) och endera av monoterapikomponenterna (44 % för umeklidinium och 48 % för vilanterol). I en studie med aktiv komparator uppnådde en högre procentandel av patienterna som mottog ANORO kliniskt meningsfull förbättring av SGQR poäng vid vecka 24 (53 % ) jämfört med tiotropinum (46 %). I de andra två studierna med aktiv komparator uppnådde liknande andelar av patienterna minst MCID med ANORO och tiotropium, med 49 % respektive 54 % för ANORO 55/22 mikrogram samt 52 % respektive 55 % för tiotropium.


Användning av vid behovs-medicinering

ANORO minskade användningen av vid behovs-medicinering med salbutamol under vecka 1-24 i jämförelse med placebo och umeklidinium (se tabell 1) och ledde till en ökning från baslinjen i andelen dagar då ingen vid behovs-medicinering behövdes (i genomsnitt 11,1 %) i jämförelse med en minskning för placebo (i genomsnitt 0,9 %).


I de tre 6-månadersstudierna med aktiv komparator minskade ANORO användningen av vid behovs-medicinering med salbutamol i jämförelse med tiotropium, med statistiskt signifikanta minskningar som observerades i två av dessa studier (se tabell 1). ANORO uppvisade också i alla tre studierna en större ökning från baslinjen av andelen dagar då ingen vid behovs-medicinering behövdes (i genomsnitt inom spannet 17,6 % till 21,5 %) jämfört med tiotropium (i genomsnitt inom spannet 11,7 % till 13,4 %).


Tabell 1. Lungfunktion, symptomatisk och hälsorelaterad utkomst vid vecka 24


Behandlingsjämförelse med ANORO 55/22 µg

Behandlingsdifferens1 95 % konfidensintervall p-värde

Dalvärdet för FEV1 (ml)

TDI

Focal Poäng

SGRQ

Total Poäng

Användning av vid behovsmedicin3

ANORO (N = 413)

jämfört

Placebo (N = 280)

167

(128, 207)

<0.001

1.2

(0.7,1.7)

<0.001

-5.51

(-7.88, -3.13)

<0.001

-0.8

(-1.3,-0.3)

0.001*

ANORO (N = 413)

jämfört

Umeclidinium 55 µg

(N = 418)

52

(17, 87)

0.004

0.3

(-0.2, 0.7)

0.244

-0.82

(-2.90, 1.27)

0.441

-0.6

(-1.0, -0.1)

0.014*

ANORO (N = 413)

jämfört

Vilanterol 22 µg

(N = 421)

95

(60, 130)

<0.001

0.4

(-0.1, 0.8)

0.117

-0.32

(-2.41, 1.78)

0.767

0.1

(-0.3, 0.5)

0.675

ANORO (N = 454)

jämfört

tiotropium 18 µg

(N = 451)

(Study ZEP117115)

112

(81, 144)

<0.001

n/e

-2.10

(-3.61, -0.59)

0.006

-0.5

(-0.7, -0.2)

<0.001

ANORO (N = 207)

jämfört

tiotropium 18 µg

(N = 203)

(Study DB2113360)

90

(39, 141)

<0.001

0.12

(-0.4, 0.5)

0.817

0.75

(-2.12, 3.63)

0.607

-0.7

(-1.2, -0.1)

0.022

ANORO (N = 217)

jämfört

tiotropium 18 µg

(N = 215)

(Study DB2113374)

60

(10, 109)

0.018*

-0.17

(-2.85, 2.52)

0.904

-0.6

(-1.2, 0.0)

0.069

N=antal för Intent-to-treat population

µg=mikrogram

n/e = inte undersökt

1. Minsta kvadrat medelvärde

2. Sammanslagen data från studierna DB2113360 och DB2113374

3. Skillnaden i medeltal av antal puffar per dag mellan vecka 1-24.


* I denna studie användes en statistisk testmetod med nedtrappning och detta jämförelsevärde var lägre än ett jämförelsevärde som inte uppnådde statistisk signifikans. Statistisk signifikans för denna jämförelse kan därför inte fastställas.


En högre dos av umeklidinium/vilanterol (113/22 mikrogram) undersöktes också i en 24-veckors placebokontrollerad klinisk studie och i två av de tre 24-veckors aktivt kontrollerade studier. Resultaten var liknande de för ANORO dosen och gav ytterligare stödjande bevis för effekten av ANORO.


Effekter på KOL-exacerbationer

ANORO minskade risken för KOL-exacerbation med 50 % i jämförelse med placebo (tid till första exacerbation analyserades; riskkvot 0,5, p=0,004*). Med 20 % jämfört med umeklidinium (riskkvot 0,8, p=0,391 och med 30 % jämfört med vilanterol (riskkvot 0,7, p=0,121). I de tre studierna med aktiv komparator reducerades risken for KOL-exacerbationer jämfört med tiotropium med 50 % i en studie (riskkvot 0,5, p=0,044) och ökade med 20 % och 90 % i två studier (med respektive riskkvot 1,2, p=0,709 och riskkvot 1,9, p=0,062). Dessa studier var inte specifikt designade för att utvärdera effekten på behandling av KOL-exacerbationer och patienter togs ut ur studien om en exacerbation inträffade.


Effekter på uthållighet vid ansträngning och lungvolym

ANORO 55/22 mikrogram förlängde uthålligheten vid ansträngning i jämförelse med placebo i en studie men in inte i den andra, vilket bedömdes med hjälp av endurance shuttle walk test (ESWT) och ökade lungvolymen jämfört med placebo i bägge studierna hos vuxna KOL-patienter med hyperinflation (funktionell residualkapacitet [FRC] >120 %). I den första studien uppvisade behandling med ANORO 55/22 mikrogram statistiskt signifikanta och kliniskt relevanta förbättringar (baserat på minimal clinically important difference (MCID) mellan 45 till 85 sekunder) jämfört med placebo avseende uthållighetstid vid ansträngning (EET) uppmätt 3 timmar efter dosering vecka 12, med (69,4 sekunder [ p=0,003 ]). Förbättring av EET jämfört med placebo sågs dag 2 och kvarstod vecka 6 och vecka 12. I den andra studien var behandlingsskillnaden avseende EET mellan ANORO 55/ 22 mikrogram och placebo 21,9 sekunder (p=0,234) vid vecka 12.


ANORO 55/22 mikrogram uppvisade också statistiskt signifikanta förbättringar jämfört med placebo avseende förändrad lungvolym från baslinjen, vid dalvärdet och vid 3 timmar efter dosering vid vecka 12 i den första studien (respektive inspiratorisk kapacitet: 237 ml och 316 ml, respektive residualvolym: –466 ml och –643 ml och funktionell residualkapacitet respektive: –351 ml och –522 ml; samtliga p<0,001). I den andra studien uppvisade ANORO 55/22 mikrogram också förbättringar jämfört med placebo avseende förändrad lungvolym från baslinjen, vid dalvärdet och vid 3 timmar efter dosering vid vecka 12 (inspiratorisk kapacitet respektive: 198 ml och 238 ml, residualvolym respektive: –295 ml och –351 ml och funktionell residualkapacitet respektive: –238 ml och –302 ml; samtliga p<0,001*).


Pediatrisk population

Europeiska läkemedelsmyndigheten har beviljat undantag från kravet att skicka in studieresultat för ANORO för alla grupper av den pediatriska populationen för KOL (information om pediatrisk användning finns i avsnitt 4.2).


* I denna studie användes en statistisk testmetod med nedtrappning och detta jämförelsevärde var lägre än ett jämförelsevärde som inte uppnådde statistisk signifikans. Statistisk signifikans för denna jämförelse kan därför inte fastställas.

5.2 Farmakokinetiska egenskaper

När umeklidinium och vilanterol administrerades i kombination genom inhalation, var farmakokinetiken för vardera komponenten densamma som den som observerades när respektive aktiv substans administrerades var för sig. När det gäller de farmakokinetiska egenskaperna kan därför varje komponent studeras separat.


Absorption


Umeklidinium

Efter inhalation av umeklidinium hos friska frivilliga personer, uppnåddes Cmax efter 5 till 15 minuter. Absolut biotillgänglighet för inhalerat umeklidinium var i genomsnitt 13 % av dosen, med försumbart bidrag från oral absorption. Efter upprepad inhalation av umeklidinium uppnåddes steady state inom 7 till 10 dagar med 1,5 till 1,8 gångers ackumulering.


Vilanterol

Efter inhalation av vilanterol hos friska frivilliga personer uppnåddes Cmax efter 5 till 15 minuter. Absolut biotillgänglighet för inhalerat vilanterol var i genomsnitt 27 %, med försumbart bidrag från oral absorption. Efter upprepad inhalation av vilanterol uppnåddes steady state inom 6 dagar med upp till 2,4 gångers ackumulering.


Distribution


Umeklidinium

Efter intravenös administrering till friska frivilliga var genomsnittlig distributionsvolym 86 liter. In vitro var bindningen till humana plasmaproteiner i genomsnitt 89 %.


Vilanterol

Efter intravenös administrering till friska försökspersoner var genomsnittlig distributionsvolym vid steady state 165 liter. In vitro var bindningen till humana plasmaproteiner i genomsnitt 94 %.


Metabolism


Umeklidinium

In vitro-studier visade att umeklidinium primärt metaboliseras av cytokrom P450 2D6 (CYP2D6) och är substrat för transportproteinet P-glykoprotein (P-gp). De främsta metaboliseringsvägarna för umeklidinium är oxidativa (hydroxylering, O-dealkylering) följt av konjugering (glukuronidering etc.), vilket resulterar i en rad metaboliter med antingen minskad farmakologisk aktivitet eller för vilka den farmakologiska aktiviteten inte har fastställts. Den systemiska exponeringen för metaboliterna är låg.


Vilanterol

In vitro-studier visade att vilanterol primärt metaboliseras av cytokrom P450 3A4 (CYP3A4) och är substrat för transportproteinet P-glykoprotein (P-gp). Den främsta metaboliseringsvägen är O-dealkylering till flera olika metaboliter med betydligt minskad beta1- och beta2-adrenerg agonistaktivitet. Metabola plasmaprofiler efter peroral administrering av vilanterol i en studie på människa med radiomärkta ämnen visade på hög förstapassage-metabolism. Den systemiska exponeringen för metaboliterna är låg.


Eliminering


Umeklidinium

Plasmaclearance efter intravenös administrering var 151 liter/timme. Efter intravenös administrering hade cirka 58% av den administrerade radiomärkta dosen (eller 73 % av återvunnen radioaktivitet) utsöndrats i faeces 192 timmar efter doseringen. Eliminering via urinen stod för 22% av den administrerade radiomärkta dosen efter 168 timmar (27% av återvunnen radioaktivitet). Utsöndring av läkemedelsrelaterat material i faeces efter intravenös dosering tyder på att läkemedlet utsöndras via gallan. Efter peroral administrering till friska manliga frivilliga återfanns radioaktiviteten främst i faeces (92% av den administrerade radiomärkta dosen eller 99% av återvunnen radioaktivitet) 168 timmar efter dosering. Mindre än 1% av den peroralt administrerade dosen (1% av återvunnen radioaktivitet) utsöndrades via urinen vilket tyder på en försumbar absorption efter peroral administrering. Halveringstiden för umeklidinium i plasma efter inhalation under 10 dagar var i genomsnitt 19 timmar hos friska frivilliga, varvid 3–4% utsöndrades i oförändrad form i urinen vid steady state.


Vilanterol

Plasmaclearance av vilanterol efter intravenös administrering var 108 liter/timme. Efter peroral administrering av radiomärkt vilanterol visade en massbalansstudie att 70 % av den radiomärkta dosen utsöndrades i urinen och 30 % i faeces. Vilanterol eliminerades primärt genom metabolism följt av utsöndring av metaboliter i urin och faeces. Halveringstiden för vilanterol i plasma efter inhalation under 10 dagar var i genomsnitt 11 timmar.


Karaktäristika vid användning hos specifika grupper av friska frivilliga eller patienter


Äldre

En populationsfarmakokinetisk analys visade att farmakokinetiken för umeklidinium och vilanterol var jämförbar mellan KOL-patienter som var 65 år och däröver och patienter som var yngre än 65 år.


Nedsatt njurfunktion

Patienter med allvarligt nedsatt njurfunktion visade inga tecken på ökad systemisk exponering för varken umeklidinium eller vilanterol (Cmax och AUC) efter administrering av umeklidinium/vilanterol, umeklidinium med dubbla den rekommenderade dosen och vilanterol vid den rekommenderade dosen och inga tecken på förändrad proteinbindning hos patienter med allvarligt nedsatt njurfunktion jämfört med hos friska frivilliga försökspersoner.


Nedsatt leverfunktion

Patienter med måttligt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh klass B) visade inga tecken på ökad systemisk exponering för varken umeklidinium eller vilanterol (Cmax och AUC) efter administrering av umeklidinium/vilanterol, umeklidinium med dubbla den rekommenderade dosen och vilanterol vid den rekommenderade dosen och inga tecken på förändrad proteinbindning hos patienter med måttligt nedsatt leverfunktion jämfört med hos friska frivilliga försökspersoner. Umeklidinium/vilanterol har inte undersökts hos patienter med allvarlig leverfunktionsnedsättning.


Andra särskilda populationer

En populationsfarmakokinetisk analys visade att inga dosjusteringar behövs för umeklidinium eller vilanterol på grund av ålder, ras, kön, användning av inhalationskortikosteroider eller vikt. Vid en studie av långsamma metaboliserare av CYP2D6 sågs inga tecken på någon kliniskt signifikant effekt av genetisk polymorfism hos CYP2D6 på systemisk exponering för umeklidinium.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

I icke-kliniska studier av umeklidinium och vilanterol, använda separat och i kombination, var resultaten de typiska för den primära farmakologin hos muskarinreceptorantagonister respektive beta2-adrenerga agonister och/eller lokalt irriterande effekt. Följande redovisning avser studier som utförts på de enskilda komponenterna.


Gentoxicitet och karcinogenicitet


Umeklidinium visade ingen gentoxicitet i en standarduppsättning studier och ingen karcinogenicitet i studier med livslång inhalation hos mus eller råtta vid exponeringar som var respektive ≥26 respektive ≥22 gånger högre än den kliniska exponeringen hos människa för umeklidinium 55 mikrogram, baserat på AUC.


I gentoxicitetsstudier var vilanterol (som alfa-fenylcinnamat) och trifenylättiksyra inte gentoxiska, vilket tyder på att vilanterol (som trifenatat) inte utgör någon gentoxisk risk för människa. Överensstämmande med resultaten för andra beta2-adrenerga agonister gav vilanteroltrifenatat i studier med livslång inhalation proliferativa effekter på fortplantningsorganen hos honråtta och honmus och på hypofysen hos råtta. Man såg ingen ökad tumörincidens hos råtta eller mus vid exponeringar som var 0,5 respektive 13 gånger högre än den kliniska exponeringen för vilanterol 22 mikrogram hos människa, baserat på AUC.


Reproduktionstoxicitet


Umeklidinium var inte teratogent hos råtta eller kanin. I en pre- och postnatal studie resulterade subkutan administrering av umeklidinium till råtta i lägre viktökning hos moderdjuret och lägre födointag samt något minskad vikt hos avkomman före avvänjningen hos moderdjur som fick 180 mikrogram/kg/dag (ungefär 80 gånger den kliniska exponeringen hos människa för umeklidinium 55 mikrogram, baserat på AUC).


Vilanterol hade inga teratogena effekter på råtta. I inhalationsstudier på kanin orsakade vilanterol effekter som var jämförbara med dem som ses med andra beta2-adrenerga agonister (gomspalt, öppnade ögon, sammanväxta sternebrae och krökta/felvridna ben) vid 6 gånger den kliniska exponeringen hos människa, baserat på AUC. När vilanterol 22 mikrogram gavs subkutant sågs inga effekter vid 36 gånger den kliniska exponeringen hos människa, baserat på AUC.

6 FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Laktosmonohydrat, magnesiumstearat.

6.2 Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3 Hållbarhet

2 år


Hållbarhet i öppnad förpackning: 6 veckor

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 30 °C. Vid förvaring i kylskåp ska inhalatorn tillåtas anta rumstemperatur under minst en timme före användning.


Förvara inhalatorn i det förseglade tråget och ta inte ut den förrän omedelbart före den första användningen. Fuktkänslig.


Ska användas inom 6 veckor från första öppnandet av folietråget.


Skriv det datum som inhalatorn ska kasseras på avsett utrymme på etiketten. Datumet bör skrivas så snart inhalatorn har tagits ut ur folietråget.

6.5 Förpackningstyp och innehåll

ELLIPTA-inhalatorn består av en ljusgrå huvuddel, en röd skyddshylsa över munstycket samt en dosräknare, förpackade i ett folietråg tillsammans med torkmedel. Tråget är förslutet med ett avrivbart folielock.


Inhalatorn innehåller två förseglade aluminiumfolieblister med 7 eller 30 doser.


Inhalatorn består av flera olika komponenter tillverkade av polypropylen, högdensitetspolyeten, polyoximetylen, polybutylentereftalat, akrylnitrilbutadienstyren, polykarbonat och rostfritt stål.


Förpackningsstorlekar med 7 eller 30 doser med inhalator.

Multipelförpackning med 3 x 30 doser med inhalator.


Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.


För bruksanvisning se avsnitt 4.2.

7 INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Glaxo Group Limited

980 Great West Road

Brentford

Middlesex

TW8 9GS

Storbritannien

8 NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

EU/1/14/898/001
EU/1/14/898/002
EU/1/14/898/003

9 DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Första godkännandet: 08 maj 2014

10 DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

04-2017
Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats http://www.ema.europa.eu.

Välj läkemedelstext
Hitta direkt i texten
Av