Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptfri

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt och länkar

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Eeze


MiljöinformationFörmånsstatus
Meda OTC

Filmdragerad tablett 25 mg
(rosa, runda, bikonvexa tabletter)

Medel mot migrän och antiflogistikum med analgetisk och antipyretisk effekt

Aktiv substans:
ATC-kod: M01AB05
Företaget omfattas av Läkemedelsförsäkringen
FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2016-10-21.

Indikationer

Akuta smärttillstånd, hos vuxna, såsom huvudvärk, inklusive anfallsbehandling av migrän, tandvärk, led- eller muskelvärk, ryggsmärta, samt primär dysmenorré.

Symtomatisk korttidsbehandling av barn och ungdomar med smärta orsakad av inflammatoriska öron-, näsa- och halsinfektioner, till exempel faryngotonsillit, otit (se Varningar och försiktighet).

Symtomatisk korttidsbehandling av barn och ungdomar med akut postoperativ smärta efter mindre kirurgiskt ingrepp.

Kontraindikationer

  • Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne.

  • Aktivt sår, blödning eller perforation i magen eller tarmen.

  • Anamnes med gastrointestinal blödning eller perforation i samband med NSAID-behandling. Aktivt peptiskt sår/blödning, eller anamnes med återkommande peptiskt sår/blödning (två eller flera tydliga episoder av påvisad ulceration eller blödning).

  • Hepatisk porfyri.

  • Tillstånd med ökad blödningsbenägenhet.

  • Tredje trimestern av graviditeten (se Graviditet).

  • Grav lever-, njursvikt (se Varningar och försiktighet).

  • Etablerad kongestiv hjärtsvikt (NYHA II-IV), ishemisk hjärtsjukdom, perifer kärlsjukdom och /eller cerebrovaskulär sjukdom.

  • Liksom andra icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) är även diklofenak kontraindicerad för patienter hos vilka acetylsalicylsyra eller andra NSAID utlöser attacker av astma, urtikaria eller akut rinit.

Dosering

Behandlingen bör inledas med lägsta förmodade effektiva dos, för att senare kunna justeras med avseende på terapisvar och eventuella biverkningar. Vid långtidsbehandling bör en låg dos eftersträvas. Biverkningar kan minimeras genom att lägsta effektiva dos används under kortast möjliga behandlingstid som är nödvändig för att kontrollera symtomen (se Varningar och försiktighet).


Vuxna och ungdomar över 16 år:

Vid migrän: Initialt 50 mg vid första tecknet på ett anfall. Om lindring ej uppnåtts inom 2 timmar, ges ytterligare 50 mg. Detta kan upprepas med 4-6 timmars intervall, dock högst 150 mg per dygn.


Vid övrig värk: 25-50 mg var 4:e till var 6:e timme vid behov. Högsta rekommenderade dygnsdos är 150 mg.


Diklofenaks absorptionshastighet minskar om Eeze tas tillsammans med mat. Därför rekommenderas att tabletterna inte tas med mat eller direkt efter en måltid.


Nedsatt lever- eller njurfunktion

Dosreduktion förefaller ej vara nödvändig till patienter med lätt till måttlig lever- eller njurfunktionsnedsättning.

Vid grav nedsättning av njur- eller leverfunktionen är diklofenak kontraindicerat (se Kontraindikationer). Patienter med måttlig njur- eller leverfunktionsnedsättning bör monitoreras noga. Lägsta effektiva dos bör användas.


Äldre patienter

Lägsta effektiva dos bör eftersträvas (Se Varningar och försiktighet)


Barn och ungdomar

Barn från 9-års ålder (kroppsvikt minst 35 kg) och ungdomar ska ges upp till 2 mg/kg kroppsvikt per dag i 3 delade doser, beroende på tillståndets svårighetsgrad.

Kroppsvikt

(motsvarande ålder)

Beredningsform

Enkeldos

Högsta dygnsdos

35-44 kg kroppsvikt

(9-11 år)

25 mg tabletter

25 mg

25 mg x3

45-55 kg kroppsvikt

(12-16 år)

25 mg tabletter

25 mg

25 mg x3-4

Varningar och försiktighet

Allmänt

Det föreligger ett starkt samband mellan dosen och allvarliga gastrointestinala biverkningar. Risken för biverkningar kan minimeras genom att använda lägsta effektiva dos under kortast möjliga tid som behövs för att kontrollera symtomen (se Dosering och effekter på mag-/tarmkanal och hjärta/kärl nedan).


Samtidig användning av Eeze och andra NSAID-läkemedel inklusive selektiva hämmare av cyklooxygenas-2 (COX-2 hämmare) bör undvikas eftersom det saknas evidens för synergistiska positiva effekter samt på grund av risken för additiva biverkningar.


Försiktighet ska av grundläggande medicinska skäl iakttas för äldre patienter. Det rekommenderas särskilt att lägsta effektiva dos administreras till sköra, äldre patienter eller till dem med låg kroppsvikt.


Liksom med andra NSAID kan allergiska reaktioner, inklusive anafylaktiska/anafylaktoida reaktioner, också uppträda i sällsynta fall med diklofenak utan att patienten tidigare exponerats för läkemedlet.

Liksom andra NSAID kan diklofenak på grund av sina farmakodynamiska egenskaper maskera tecken och symtom på infektion.


Eeze innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.


Långvarigt intag av olika slags smärtstillande läkemedel mot huvudvärk kan försämra huvudvärken. Om detta händer eller det finns misstanke om detta bör behandlingen avbrytas. Läkemedelsinducerad huvudvärk bör misstänkas hos patienter som har ofta förekommande eller daglig huvudvärk trots (eller på grund av) regelbunden användning av läkemedel mot huvudvärk.


I sällsynta fall kan allvarliga hud- och mjukdelsinfektioner ha sitt ursprung i vattkoppor. Det kan i dagsläget inte uteslutas att NSAID bidrar till att förvärra sådana infektioner. Därför rekommenderas det att undvika behandling med Eeze vid vattkoppor.


Patienter med gastrointestinala besvär eller med anamnes som tyder på sår, blödning eller perforation i mag-tarmkanalen (se Biverkningar), liksom patienter med ulcerös kolit, Crohns sjukdom, nedsatt leverfunktion, SLE, hematopoes- eller koagulationsrubbningar bör noggrant kontrolleras under behandling med diklofenak.


Patienter som behandlas med perorala antikoagulantia eller antidiabetika bör observeras med avseende på överdosering då de samtidigt behandlas med diklofenak. Laboratorieprover bör genomföras för att kontrollera att önskad effekt av antikoagulantia bibehålles. Isolerade fall av hypoglykemi och hyperglykemiska effekter som kräver dosjustering av antidiabetika har rapporterats.


NSAID kan hämma den diuretiska effekten och förstärka den kaliumsparande effekten av diuretika vilket gör det nödvändigt att kontrollera serumnivåerna av kalium.


Pediatrisk population

Hos barn och ungdomar med smärta relaterad till inflammatoriska öron-, näsa- och halsinfektioner bör den underliggande sjukdomen behandlas med ett terapeutiskt lämpligt antiinfektionsläkemedel. Enbart feber utan en inflammatorisk komponent är inte en indikation.


Gastrointestinala effekter

Gastrointestinal blödning, sårbildning och perforation, som kan vara fatal, har rapporterats vid behandling med alla typer av NSAID och kan inträffa oavsett behandlingstid, med eller utan varningssymtom eller tidigare anamnes på allvarliga gastrointestinala störningar. De medför i allmänhet allvarligare följder för äldre patienter. Behandling med diklofenak skall avbrytas hos patienter som utvecklar gastrointestinal blödning eller sår.


Liksom med alla NSAID, inklusive diklofenak, är noggrann medicinsk uppföljning nödvändig och särskild försiktighet ska iakttas när diklofenak ordineras till patienter med symtom som tyder på gastrointestinala störningar eller med en anamnes som tyder på sår, blödning eller perforation i mag-tarmkanalen (se Biverkningar).

Risken för blödning i mag-tarmkanalen ökar vid ökade NSAID-doser och hos patienter med anamnesulcus, särskilt med samtidig blödning eller perforation. Äldre patienter har generellt högre förekomst av biverkningar vid behandling med NSAID, särskilt gastrointestinal blödning och perforation som kan vara fatal.


För att minska risken för gastrointestinal toxicitet hos patienter med anamnesulcus, särskilt med samtidig blödning eller perforation, och hos äldre patienter, ska behandlingen inledas och upprätthållas vid lägsta effektiva dos.


Kombinationsbehandling med slemhinneskyddande medel (som t.ex. protonpumphämmare eller misoprostol) bör övervägas för dessa patienter samt för patienter som behöver samtidig behandling med låga doser acetylsalicylsyra eller andra läkemedel som kan öka risken för gastrointestinala biverkningar.

Patienter med anamnes på gastrointestinala biverkningar, särskilt äldre patienter, ska rapportera ovanliga symtom från buken (särskilt gastrointestinala blödningar) till sjukvårdspersonal. Försiktighet rekommenderas för patienter som samtidigt behandlas med läkemedel som kan öka risken för sårbildning eller blödning, såsom systemiska kortikosteroider, antikoagulantia, trombocythämmande medel eller selektiva serotoninåterupptagshämmare (se Interaktioner).


Noggrann medicinsk uppföljning och försiktighet ska också iakttas för patienter med ulcerös kolit eller Crohns sjukdom eftersom dessa tillstånd kan försämras (se Biverkningar).


Liksom för andra analgetika gäller: om patienter med akuta buksmärtor ges upprepad smärtlindring kan detta förändra eller dölja symtombilden vid tillhörande komplikationer såsom perforation.


Levereffekter

Noggrann medicinsk uppföljning och försiktighet krävs när diklofenak ordineras till patienter med nedsatt leverfunktion eftersom detta tillstånd kan försämras.

Liksom med andra NSAID, inklusive diklofenak, kan värdena för ett eller flera leverenzymer öka. Vid långvarig behandling med diklofenak krävs regelbundna kontroller av leverfunktionen som en försiktighetsåtgärd. Behandlingen med diklofenak ska avbrytas om onormala levervärden kvarstår eller förvärras, om patienten utvecklar kliniska tecken eller symtom som tyder på leversjukdom, eller om andra tillstånd uppträder (t.ex. eosinofili, utslag). Hepatit kan uppträda i samband med användning av diklofenak utan prodromalsymtom.

Försiktighet ska iakttas när diklofenak administreras till patienter med hepatisk porfyri, eftersom det kan utlösa en attack.


Njureffekter

Eftersom vätskeretention och ödem har rapporterats i samband med NSAID-behandling, inklusive diklofenak, krävs särskild försiktighet för patienter med nedsatt hjärt- eller njurfunktion, anamneshypertoni, äldre patienter, patienter som samtidigt behandlas med diuretika eller läkemedel som kan ha en signifikant påverkan på njurfunktionen samt för patienter som av någon orsak förlorat stora extracellulära volymer, t.ex. före eller efter ett större kirurgiskt ingrepp (se Kontraindikationer). Kontroller av njurfunktionen rekommenderas som försiktighetsåtgärd när diklofenak används av sådana patienter. Då behandlingen avbryts återhämtar sig patienten oftast till det tillstånd som förelåg före behandlingen.

Fall av akut njursvikt efter intag av tenofovirdisoproxil har rapporterats hos patienter som behandlats med högdos eller flera NSAID-preparat samtidigt, och med riskfaktorer för renal dysfunktion.

Om tenofovirdisoproxil administreras samtidigt med en NSAID ska den renala funktionen monitoreras.


Hudeffekter

Allvarliga hudreaktioner, vissa med fatal utgång, såsom exfoliativ dermatit, Stevens-Johnson syndrom och toxisk epidermal nekrolys, har i mycket sällsynta fall rapporterats i samband med användning av NSAID (se Biverkningar). Risken för sådana reaktioner är störst i början av behandlingen. Majoriteten av fall har inträffat under den första behandlingsmånaden. Behandling med Eeze bör avbrytas vid första tecken på hudutslag, slemhinneförändringar eller andra symtom på överkänslighet.


Kardiovaskulära och cerebrovaskulära effekter

Lämplig övervakning och rådgivning krävs för patienter med hypertoni och/eller lindrig hjärtsvikt (NYHA I) i anamnesen, eftersom vätskeretention och ödem har rapporterats i samband med NSAID-behandling.


Patienter med betydande riskfaktorer för kardiovaskulära händelser (t ex hypertoni, hyperlipidemi, diabetes mellitus, rökning), ska endast behandlas med diklofenak efter noggrant övervägande. Eftersom de kardiovaskulära riskerna med diklofenak kan öka med dos och exponeringstid, ska kortast möjliga behandlingstid och lägsta effektiva dygnsdos användas. Patientens behov av symtomlindring och svar på behandlingen ska utvärderas med jämna mellanrum.


Hematologiska effekter

Liksom med andra NSAID rekommenderas kontroller av blodcellsantal i samband med långvarig behandling med diklofenak.


Liksom andra NSAID kan diklofenak tillfälligtvis hämma trombocytaggregering. Patienter med defekt hemostas ska övervakas noga.


Befintlig astma

Hos patienter med astma, säsongsbunden allergisk rinit, svullnad i den nasala slemhinnan (dvs. nasala polyper), kronisk obstruktiv lungsjukdom eller kroniska infektioner i andningsvägarna (särskilt om de är kopplade till symtom som liknar de vid allergisk rinit) är reaktioner mot NSAID, såsom förvärrad astma (så kallad intolerans mot analgetika/analgetisk astma), Quinckes ödem eller urtikaria, vanligare än hos andra patienter. Särskild försiktighet rekommenderas därför för sådana patienter (närhet till akutvård). Det gäller även för patienter som är allergiska mot andra substanser, med symtom som hudreaktioner, klåda eller urtikaria.

Interaktioner

Antikoagulantia och trombocytaggregationshämmande medel: Försiktighet rekommenderas eftersom samtidig administrering kan öka blödningsrisken. Även om kliniska undersökningar inte verkar visa att diklofenak påverkar effekten av antikoagulantia, finns det rapporter om ökad blödningsrisk hos patienter som får diklofenak och antikoagulantia samtidigt. Noga övervakning av dessa patienter rekommenderas därför.


Selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI): Ökad risk för gastrointestinal blödning (se Varningar och försiktighet).


Heparin (parenteral administrering): Ökad risk för blödning (hämning av trombocytfunktionen och ökade gastrointestinala biverkningar av NSAID).


Pentoxifyllin: Ökad risk för blödning, intensifierad klinisk övervakning och kontroll av blödningstider rekommenderas.


Zidovudin: Ökad risk för blödning (hemartroser och hematom) hos HIV-positiva blödarsjuka patienter.


Diuretika och antihypertensiva medel: Liksom för andra NSAID kan samtidig användning av diklofenak med diuretika eller antihypertensiva medel (t.ex. betablockerare, ACE-hämmare) minska dessa läkemedels antihypertensiva effekt. En sådan kombination ska därför administreras med försiktighet och regelbundna kontroller av blodtrycket rekommenderas, i synnerhet hos äldre patienter. Det är viktigt att patienterna får tillräckligt med vätska. Kontroller av njurfunktionen efter det att samtidig behandling har satts in och regelbundet därefter bör övervägas, i synnerhet vid användning av diuretika och ACE-hämmare på grund av den ökade risken för nefrotoxicitet. Samtidig behandling med kaliumsparande läkemedel kan leda till förhöjda kaliumnivåer i serum, vilket därför bör kontrolleras ofta (se Varningar och försiktighet).


Angiotensin II antagonister: NSAID-läkemedel kan minska effekten av diuretika och antihypertensiva läkemedel. Risken för akut njurinsufficiens, som vanligen är reversibel, kan öka hos vissa patienter med nedsatt njurfunktion (t.ex. dehydrerade patienter eller äldre patienter) när angiotensin II receptor antagonister kombineras med NSAID. Därför bör kombinationsbehandling ske med försiktighet, speciellt hos äldre patienter. Tillräckligt vätskeintag bör ombesörjas och övervakning av njurfunktion bör övervägas vid insättning av kombinationsbehandling och periodvis därefter.


Andra NSAID: Samtidig systemisk användning av andra NSAID bör generellt undvikas p.g.a. ökad risk för biverkningar.


Kinoloner: Kramper kan uppkomma till följd av interaktioner mellan kinoloner och NSAID-preparat. Detta kan uppträda hos patienter med eller utan tidigare bakgrund av epilepsi eller kramper. Därför bör försiktighet iakttas då man överväger användning av kinoloner till patienter som redan får NSAID.


Perorala antidiabetika: Kliniska studier har visat att diklofenak kan administreras tillsammans med perorala antidiabetika utan att påverka deras kliniska effekt. Det har emellertid förekommit enstaka rapporter om både hypo- och hyperglykemiska effekter som krävt dosjusteringar av diabetesläkemedlen under behandling med diklofenak. Av denna anledning rekommenderas blodglukoskontroller som en försiktighetsåtgärd under samtidig behandling med diklofenak och perorala antidiabetika.


Kortikosteroider: Samtidig behandling med diklofenak och kortikosteroider kan öka risken för gastrointestinal blödning (se Varningar och försiktighet).


Metotrexat: Diklofenak kan hämma tubulär renal clearance av metotrexat och därigenom öka metotrexatnivåerna. Försiktighet rekommenderas när NSAID, inklusive diklofenak, administreras inom 24 timmar före eller efter behandling med metotrexat, eftersom metotrexatkoncentrationerna kan stiga och den metotrexatrelaterade toxiciteten öka.


Litium: Diklofenak minskar litiums renala clearance med cirka 20 % och ökar därför litiumkoncentrationerna i serum. En justering av litiumdosen kan vara nödvändig. Kombinationen bör undvikas såvida inte frekventa kontroller av serumhalten av litium kan genomföras vid in- eller utsättandet av behandlingen.


Ciklosporin och takrolimus: Vid samtidig behandling med diklofenak och ciklosporin (vid reumatoid artrit) har en relativt hög frekvens av nefrotoxicitet (ökande serumkreatinin) med stigande blodtryck observerats. Denna risk finns sannolikt också vid samtidig takrolimusbehandling. Efter en oral engångsdos av ciklosporin under pågående diklofenakbehandling dubblerades dessutom plasmakoncentrationen av diklofenak. Kombinationsbehandling bör ske med försiktighet. Vid eventuell kombinationsbehandling bör diklofenakdosen halveras.


Digoxin: Studier på friska försökspersoner visar att insättning av diklofenak hos digoxinbehandlade individer leder till förhöjningar av digoxinhalten i plasma. Om diklofenak används samtidigt som digoxin kan plasmakoncentrationerna av digoxin stiga. Kontroller av digoxinnivåerna i serum rekommenderas.


Fenytoin: När fenytoin används samtidigt som diklofenak rekommenderas kontroller av plasmakoncentrationerna av fenytoin eftersom det förväntas att exponeringen för fenytoin ska öka.


Kolestipol och kolestyramin: Dessa ämnen kan inducera en fördröjning eller minskning av absorptionen av diklofenak. Det rekommenderas därför att diklofenak administreras minst en timme före alternativt 4 till 6 timmar efter administreringen av kolestipol/kolestyramin.


Tenofovir: Fall av akut njursvikt efter intag av tenofovirdisoproxil har rapporterats hos patienter som behandlats med högdos eller flera NSAID-preparat samtidigt, och med riskfaktorer för renal dysfunktion. Om tenofovirdisoproxil administreras samtidigt med en NSAID ska den renala funktionen monitoreras.


Läkemedel som hämmar eller inducerar enzymet CYP2C9: Diklofenaks metabolism katalyseras av enzymet CYP2C9. Samtidig behandling med läkemedel som hämmar detta enzym (t.ex. flukonazol, sulfinpyrazon och vorikonazol) leder sannolikt till högre koncentrationer av diklofenak i plasma. Läkemedel som inducerar CYP2C9, t.ex. rifampicin, karbamazepin eller barbiturater, kan reducera plasmakoncentrationerna av diklofenak till subterapeutiska nivåer. Diazepam, som metaboliseras via CYP2C19, ökar plasmakoncentrationerna av diklofenak med 50–100 %. Vorikonazol, som metaboliseras via CYP2C19, ökar Cmax och AUC för diklofenak (efter en engångsdos på 50 mg) med 114 % respektive 78 %. Dosjusteringar av NSAID kan bli nödvändiga.


Absorptionshastigheten för diklofenak minskar när Eeze tas i samband med måltid. Det är därför inte tillrådligt att ta tabletterna i samband med eller direkt efter måltid.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  C.

Hämning av prostaglandinsyntesen kan påverka graviditeten och/eller embryonal/ fosterutveckling på ett negativt sätt. Data från epidemiologiska studier tyder på en ökad risk för missfall, samt risk för hjärtmissbildning och gastroschisis efter intag av en prostaglandinsynteshämmare under tidig graviditet. Den absoluta risken för kardiovaskulär missbildning ökade från mindre än 1 % till cirka 1,5 %. Risken tros öka med högre dos samt med behandlingens längd. Hos djur har tillförsel av prostaglandinsynteshämmare visats leda till ökad förekomst av pre-och postimplantationsförluster samt embryo/fetal död. Ökad förekomst av flera missbildningar, inklusive kardiovaskulära, har dessutom rapporterats hos djur som exponerats för en prostaglandinsynteshämmare under den organbildande perioden. Under den första och andra trimestern av graviditeten skall Eeze användas endast då det är absolut nödvändigt. OmEeze används av en kvinna som önskar bli gravid, eller tas under den första och andra trimestern av graviditeten bör dosen vara så låg och behandlingstiden så kort som möjligt.


Under tredje trimestern av graviditeten kan alla prostaglandinsynteshämmare utsätta fostret för:

  • Kardiopulmonell toxicitet (för tidig slutning av ductus arteriosus och pulmonell hypertension);

  • Störd njurfunktion, som kan leda till njursvikt och därmed minskad mängd fostervatten.


Modern och fostret, vid graviditetens slut, för:

  • Ökad blödningstid beroende på en antiaggregationseffekt hos trombocyterna, som kan förekomma redan vid mycket låga doser;

  • Hämning av uteruskontraktioner, vilket kan leda till försenad/förlängd förlossning.


Ovanstående medför att Eeze är kontraindicerat under tredje trimestern av graviditeten (se Kontraindikationer samt Varningar och försiktighet).

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  II.

Liksom för andra NSAID passerar små mängder av diklofenak över i modersmjölk. För att undvika biverkningar hos spädbarnet ska diklofenak därför inte administreras i samband med amning.

Fertilitet

Liksom andra NSAID kan användning av diklofenak minska fertiliteten och rekommenderas därför inte till kvinnor som önskar bli gravida. Hos kvinnor som har svårt för att bli gravida eller som genomgår en fertilitetsutredning ska utsättning av diklofenak övervägas.

Trafik

Patienter som drabbas av synstörningar, yrsel, svindelkänsla, somnolens eller annan påverkan på det centrala nervsystemet i samband med att de tar diklofenak, ska avstå från bilkörning eller användning av maskiner

Biverkningar

Vid behandlingens början kan gastrointestinala besvär förekomma hos ca 10% av patienterna. Dessa biverkningar försvinner vanligen inom några dagar, även under fortsatt terapi.
Gastroduodenalsår, perforation och gastrointestinal blödning, även fatal, särskilt hos äldre patienter, kan förekomma (se Varningar och försiktighet). Detta kan inträffa när som helst under behandlingen med eller utan varningssymtom eller tidigare sjukdomshistoria.
Diklofenak hämmar temporärt trombocytaggregationen, vilket kan leda till ökad risk hos patienter med olika blödningssjukdomar.

Ödem, hypertension och hjärtsvikt har rapporterats i samband med NSAID-behandling.


I sällsynta fall förekommer allvarliga hud- och mjukdelsinfektioner i samband med vattkoppor.


Kliniska prövningar och epidemiologiska data visar genomgående på en ökad risk för arteriella trombotiska händelser (t.ex. hjärtinfarkt eller stroke) i samband med diklofenakbehandling, särskilt vid höga doser (150 mg dagligen) och långtidsbehandling, (se Kontraindikationer samt Varningar och Försiktighet).


Följande frekvenser har använts för att beskriva förekomsten av biverkningar: Mycket vanliga (>1/10), Vanliga (≥1/100,<1/10), Mindre vanliga (≥1/1000, <1/100), Sällsynta (≥1/10 000, <1/1000), Mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).


Följande biverkningar har rapporterats från långtids- eller korttidsanvändning.

Blodet och lymfsystemet

Mycket sällsynta

Trombocytopeni, leukopeni, anemi (inklusive hemolytisk och aplastisk anemi), agranulocytos.

Immunsystemet

Sällsynta

Överkänslighet, anafylaktiska och anafylaktiska reaktioner (inklusive hypotoni och chock).

Mycket sällsynta

Angioneurotiskt ödem (inklusive ansiktsödem).

Psykiatriska störningar

Mycket sällsynta

Desorientering, depression, insomni, mardrömmar, lättretlighet, psykotiska störningar.

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga

Huvudvärk, yrsel.

Sällsynta

Somnolens, känselrubbningar.

Mycket sällsynta

Parestesi, minnesstörningar, kramper, ångest, tremor, aseptisk meningit, smakförändringar, cerebrovaskulär händelser.

Ögon

Mycket sällsynta

Synstörningar, dimsyn, dubbelseende.

Öron och balansorgan

Vanliga

Svindelkänsla.

Mycket sällsynta

Tinnitus, nedsatt hörsel.

Hjärta

Mycket sällsynta

Palpitationer, bröstsmärta, hjärtsvikt, myokardinfarkt.

Blodkärl

Mycket sällsynta

Hypertoni, vaskulit.

Andningsvägar bröstkorg och mediastinum

Mindre vanliga

Bronkospasm.

Sällsynta

Astma (inklusive dyspné).

Mycket sällsynta

Pneumonit.

Mag-/tarmkanalen

Vanliga

Epigastrisk smärta, illamående, kräkningar, diarré, dyspepsi, buksmärta, flatulens, anorexi.

Sällsynta

Gastrit, gastrointestinal blödning, blodiga kräkningar, blodiga diarréer, blodfärgad avföring, gastrointestinala sår (med eller utan blödning eller perforation).

Mycket sällsynta

Kolit (inklusive hemorragisk kolit och exacerbationer av ulcerös kolit eller Crohns sjukdom), förstoppning, stomatit (inklusive aftös och ulcerös stomatit), glossit, esofagusstörningar, esofaguslesioner, diafragmaliknande tarmstrikturer, pankreatit.

Ingen känd frekvens

Ischemisk kolit

Lever och gallvägar

Vanliga

Förhöjda transaminaser.

Sällsynta

Hepatit, gulsot, leverstörningar.

Mycket sällsynta

Fulminant hepatit, levernekros, leversvikt.

Hud och subkutan vävnad

Vanliga

Utslag.

Sällsynta

Urtikaria

Mycket sällsynta

Bullösa eruptioner, eksem, erytem, erytema multiforme, Steven Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys (Lyells syndrom), exfoliativ dermatit, håravfall, ljusöverkänslighetsreaktioner, purpura, allergisk purpura, klåda.

Njurar och urinvägar

Sällsynta

Akut njurinsufficiens.

Mycket sällsynta

Akut njursvikt, hematuri, proteinuri, nefrotiskt syndrom, interstitiell nefrit, renal papillarnekros.

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Mindre vanliga

Trötthet.

Sällsynta

Ödem, impotens (orsakssamband oklart).


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Toxisk dos för vuxen >300 mg. 50 mg till 1-3 åringar gav ingen eller lindrig intoxikation. 150 mg till 2-åring gav efter koltillförsel lindrig intoxikation. 325 mg till vuxen gav måttlig intoxikation. 2,8 g under en vecka gav tarmperforation hos vuxen, 2 g till vuxen gav njurpåverkan.

Reversibel benmärgsnekros har rapporterats på grund av överdos av diklofenak givet intramuskulärt, vid behandling av njurkolik, med en dosering på 75 mg upprepad med 30 minuters intervaller i 12 doser, en total dos på 900 mg.


Symtom: Det finns inga typisk klinisk bild vid överdosering med diklofenak. Överdosering kan orsaka symtom som kräkningar, gastrointestinal blödning, diarré, yrsel, tinnitus och kramper. Vid kraftig förgiftning kan akut njursvikt och leverskador uppstå.


Terapeutiska åtgärder: Behandling av akut förgiftning med NSAID, inklusive diklofenak, utgörs väsentligen av understödjande åtgärder och symtomatisk behandling.

Understödjande åtgärder och symtomatisk behandling ska ges för komplikationer som hypotoni, njursvikt, kramper, gastrointestinala störningar och andningsdepression.

Särskilda åtgärder som forcerad diures, dialys eller hemoperfusion kan troligen inte bidra till att eliminera NSAID, inklusive diklofenak, på grund av den höga proteinbindningsgraden och omfattande metabolismen.

Aktivt kol kan övervägas efter intag av en potentiellt toxisk överdos och gastrisk dekontaminering t.ex. (kräkningar, ventrikeltömning) efter intag av en potentiellt livshotande överdos.

Farmakodynamik

Eeze innehåller kaliumsaltet av diklofenak, en icke-steroid substans med antiinflammatoriska, analgetiska och antipyretiska egenskaper. Hämning av prostaglandinsyntesen har experimentellt visats vara en viktig del av verkningsmekanismen. Prostaglandiner spelar en huvudsaklig roll vid inflammation, smärta och feber. Detta innebär dessutom att diklofenak hämmar trombocytaggregationen. Vid reumatiska sjukdomar utövar diklofenak antiinflammatoriska och analgetiska egenskaper som kliniskt karakteriseras av lindring av symtom som smärta i vila och i rörelse, morgonstelhet och ledsvullnad såväl som en förbättring av funktionen.

I kliniska studier vid primär dysmenorré har diklofenak visats lindra smärta och reducera blödningsmängden.

Diklofenak hämmar den renala prostaglandinsyntesen. Hos patienter med normal njurfunktion är denna effekt utan väsentlig betydelse. Hos patienter med kronisk njur-, hjärt- eller leverinsufficiens samt tillstånd med förändringar i plasmavolymen kan den hämmade prostaglandinsyntesen leda till akut njurinsufficiens, vätskeretention och hjärtsvikt (se Kontraindikationer).


Erfarenheten från kliniska prövningar där diklofenak används på pediatriska patienter med juvenil reumatoid artrit är begränsad. I en randomiserad dubbelblind, 2 veckor lång parallellgruppsstudie med barn mellan 3 och 15 år med juvenil reumatoid artrit jämfördes effekten och säkerheten av dagliga doser diklofenak 2-3 mg/kg kroppsvikt med acetylsalicylsyra (ASS, 50-100 mg/kg kroppsvikt/dag). I varje grupp ingick 15 patienter. I den övergripande utvärderingen uppvisade 11 av 15 patienter som fick diklofenak, 6 av 12 som fick ASS och 4 av 15 som fick placebo statistiskt signifikanta förbättringar (p < 0,05). Antalet ömmande leder minskade med diklofenak och ASS men ökade med placebo. I en andra randomiserad dubbelblind 6 veckor lång parallellgruppsstudie med barn mellan 4 och 15 år med juvenil reumatoid artrit var effekten av diklofenak (daglig dos 2-3 mg/kg kroppsvikt, n = 22) jämförbar med effekten av indometacin (daglig dos 2-3 mg/kg kroppsvikt, n = 23).

Farmakokinetik

Absorption
Efter intag av en tablett om 50 mg nås en maximal plasmakoncentration om ca 1 mikrog/ml (ca 4 mikromol/l) efter 20-60 minuter. Absorbtionshastigheten minskar när tabletten intages tillsammans med föda.


Distribution
Diklofenak har en serumproteinbindningsgrad på 99,7% och är huvudsakligen bundet till albumin (99,4%).

I synovialvätska uppnås maximal koncentration av diklofenak 2-4 timmar efter uppnådd maximal plasmakoncentration. Halveringstiden i synovialvätska är 3-6 timmar. Redan 4-6 timmar efter intag är koncentrationen av aktiv substans högre i synovialvätskan än i plasma och förblir högre i upp till 12 timmar.


Biotransformation
Biotransformationen av diklofenak omfattar enkel och multipel hydroxylering och glukuronidering.


Elimination
Den aktiva substansen elimineras från plasma med en total clearance om 263 ±56 ml/min. Halveringstiden är 1-2 timmar. Ungefär 60% av den administrerade dosen utsöndras via urinen i form av metaboliter. Mindre än 1% utsöndras som oförändrad substans. Resten av dosen elimineras som metaboliter i galla och faeces.
Farmakokinetiska egenskaper förblir oförändrade efter upprepad administrering. Ingen ackumulation uppträder vid rekommenderat dosintervall.


Speciella patientgrupper

Äldre patienter
Patientens ålder har ingen betydelse för absorptionen, metabolismen eller utsöndringen av diklofenak.


Nedsatt njurfunktion
Hos patienter med nedsatt njurfunktion har ingen ackumulation av den oförändrade aktiva substansen setts efter endostillförsel. Vid en kreatininclearance mindre än 10 ml/min är den teoretiska steady-state plasmanivån av metaboliterna ca 4 gånger så hög som hos friska personer (se Dosering, Kontraindikationer samt Varningar och försiktighet).


Nedsatt leverfunktion
Hos patienter med nedsatt leverfunktion (kronisk hepatit, icke-kompenserad cirros) är kinetiken och metabolismen av diklofenak densamma som hos patienter med normal leverfunktion (se Dosering, Kontraindikationer samt Varningar och försiktighet).


Prekliniska uppgifter

Det finns ingen preklinisk information som bedöms vara av betydelse för den kliniska säkerheten utöver den information som ges i andra delar av produktresumén.

Innehåll

En tablett innehåller: 25 mg diklofenakkalium, 27,2 mg laktosmonohydrat, majsstärkelse, mikrokristallin cellulosa, magnesiumstearat, natriumstärkelseglykolat, hypromellos, makrogol, talk, simetikon, sorbinsyra (E200), bensoesyra (E210), makrogolpalmitat, makrogolstearat, mono- och diglycerider, oktamethylcyklotetrasiloxane, titandioxid (E171), röd järnoxid (E 172).

Miljöpåverkan (Läs mer om miljöpåverkan)

Miljöinformationen för diklofenak är framtagen av företaget Novartis för Diklofenak Sandoz, Otriflu, Voltaren®, Voltaren® T

Miljörisk: Användning av diklofenak har bedömts medföra försumbar risk för miljöpåverkan.
Nedbrytning: Diklofenak bryts ned långsamt i miljön.
Bioackumulering: Diklofenak har låg potential att bioackumuleras.


Läs mer

Detaljerad miljöinformation

Environmental risk classification (PEC/PNEC ratio)

PEC/PNEC = 1,152 µg/L / 32,0 µg/l = 0,036

Use of diclofenac has been considered to result in insignificant environmental risk.










Predicted Environmental Concentration (PEC)


PEC is calculated according to the following formula:

PEC (μg/L) = (A*109*(100-R)/(365*P*V*D*100) = 1,5*10-6*A(100-R)

PEC = 1,5*10-6 * 7680,868 kg * 100 = 1,152 µg/l


Where:

A = 7680,868 (total sold amount of diclofenac, including sodium, potassium and diethylamine salt forms, in Sweden in year 2015, data from IMS Health).

R = 0% removal rate (conservatively, it has been assumed there is no loss by adsorption to sludge particles, by volatilization, hydrolysis or biodegradation)

P = number of inhabitants in Sweden = 9*106

V (L/day) = volume of wastewater per capita and day = 200 (ECHA default; EHCA 2008)

D = factor for dilution of waste water by surface water flow = 10 (ECHA default; EHCA 2008)


Predicted No Effect Concentration

Ecotoxicological studies:

Green algae: EC50 = 72 mg/L (Desmodesmus subspicatus, 3 d, based on average growth rate; EEC Directive 92/69/EEC, Annex V, C.3)

NOEC = 10 mg/L (Pseudokirchneriella subcapitata, 96 h, non-standardised test method: Inocula: 10 000 or 100 000 cells/mL from laboratory cultures in mid-exponential phase, grown in 100-mL Erlenmeyer flasks in Bold´s Basal Medium (BBM). Flasks were incubated on a shaking apparatus. Tests were carried out in triplicate and in axenic conditions at 23oC, light intensity: 8300 lux, 16-h light-8-h dark photoperiod. Algal growth measured either by counting the cell number with a Burker blood-counting chamber or by measuring the absorbance increased at 550nm with a Bausch & Lomb spectronic 20 colorimeter.)


Aquatic plants: EC50 = 7.5 mg/L (Lemna minor, 7 d; test method: ISO/WD 20079, ISO, 2001) (Cleuvers 2003)


Daphnia acute toxicity: EC50 = 68 mg/L (Daphnia magna, 48 h; EEC Directive 92/69/EEC, 1992 Annex V, C.2) (Cleuvers 2003)

EC50 = 22.7 mg/L (Cerodaphnia dubia, 48 h; test method: EPA 600/4_90/027 1991)) (Ferrari 2003)


Aquatic invertebrates chronic toxicity: NOEC = 1.0 mg/L (Cerodaphnia dubia, 7 d; test method: AFNOR T90-376 (2000a)) (Ferrari 2003)


Fish acute toxicity: LC50 = 82 mg/L (OECD203, Brachydanio rerio, 96 h) (Ciba-Geigy, Ecotoxicology, Project No.81 17 95)


Fish chronic toxicity:

NOEC = 0.369 mg/L (OECD210, Oncorhynchus mykiss, 95 days) (Harlan Laboratories Study D24046) based on histopathological alterations in gills

NOEC = 0.320 mg/L (OECD210, Danio rerio, 34 days) (Harlan Laboratories Study D33507) based on survival of larvae and juvenile fish

NOEC = 4 mg/L (Dani rerio, 10 d, early-life stage test; test method: ISO 12890 (1999)) (Ferrari 2003)


Bacterial Respiration Inhibition: EC50 > 100 mg/L (OECD209, activated sludge, 3 h) (Ciba-Geigy, Ecotoxicology, Test No: 900010)


The PNEC is based on the following data:

PNEC (µg/l) = lowest chronic NOEC / 10, where 10 is the assessment factor used.

A NOEC of 0.32 mg/l for chronic fish toxicity has been used for this calculation

PNEC = 0.32 mg/L /10 = 32.0 µg/l


Environmental fate studies:

Degradation: 55.5%, not readily biodegradable (OECD301 D, 1981) (Ciba-Geigy, Ecotoxicology, Project No.81 17 94) (Gröning 2007)

Significant depletion by sediment microbial activity (93 % depletion of diclofenac after 5 days); non-standradised method, fixed-bed column bioreactor with high sediment/water ratio and a long operation time. The whole system was light-protected and operated at 20oC ± 2oC.


= 5.5 – 18.6 days in sediment systems (Kunkel 2008) (bench-scale annular flume; flat sediment surface vs moving sediment; 18oC, in the dark. Sediment and water from the river Roter Main. Initial test item concentration of approximately 30-50 µg L-1 in the surface water. 2-3 replicates per surface water sampling. Pharmaceuticals were determined with a HPLC-MS/MS system (VARIAN Inc., Palo Alto, CA, U.S.A.) consisting of two HPLC pumps (Prostar 210), an autosampler (Prostar 410), and a triple quadropole mass spectrometer (1200 L).


In their study on transformation of diclofenac in sediment systems, Kunkel and Radke (2008) report a half-life of 5.5-18.6 days. “Slow degradation” is moreover supported by other studies, such as the one from Gröning and coworkers (2007), also cited above. The classification "slow degradation" is justified using criteria for OECD308 studies according to Fass guidance Table 7 (2012). While the results from Kunkel 2008 would even justify the statement "diclofenac is degraded in the environment", the fact that no standard OECD308 study is available has led to a more conservative assumption.


Photolysis: = 2.4 days (in salt and organic-free water, 50° N in winter) (Andreozzi 2003)

= 39 min (in natural water and Milli-Q water, 45° N in summer) (Packer 2003)

Bioaccumulation:

BCFss = 3-5 (OECD305, 1996, Harlan Laboratories Study D24068)

5 -11 (Brown et al. 2007)

2.5 - 29 (Fick et al. 2010)


Based on the low BCF found in a standard OECD305 fish bioconcentration study, the phrase “diclofenac has low potential for bioaccumulation” is justified for the risk assessment on diclofenac (see table 8 of 2012 www.fass.se guidance)


Vulture populations in India and Pakistan were exposed to comparatively high concentrations of diclofenac via the very exceptional pathway of extensive diclofenac use in cattle. The pathway: veterinary use in cattle - leaving of dead cattle for vultures to feed upon (for cultural reasons) and the consequently occuring acute toxic events in vultures are not applicable to the situation in Sweden, as a) according to our knowledge diclofenac is not used extensively in veterinary application in Europe and b) we assume cattle is not left for raptorial birds to feed on in Sweden.

Based on the low bioconcentration factor found in our study (Harlan Laboratories Study D24068) on bioconcentration in fish, similar effects are not expected in fish eating birds, as the bioaccumulation via the pathway “patients use as human pharmaceutical - excretion/wash-off to sewer systems - intake into surface waters - bioconcentration in fish - accumulation in fish-eating birds” is not expected to be significant and consequently not expected to lead to acute toxic effects in birds.


Excretion/ Metabolism: Biotransformation of diclofenac takes place partly by glucuronidation of the intact molecule, but mainly by single and multiple hydroxylation and methoxylation, resulting in several phenolic metabolites, most of which are converted to glucuronide conjugates. Two of these phenolic metabolites are biologically active, but to a much smaller extent than diclofenac. About 60 % of the administered dose is excreted in the urine as the glucuronide of the intact molecule and as metabolites, most of which are also converted to glucuronide conjugates. Less than 1% is excreted as unchanged substance. The rest of the dose is eliminated as metabolites through the bile in the faeces.


Structure of diclofenac sodium: CAS-Nr. 15307-79-6


Phys.-chem. properties:

Water Solubility 53.1 g/L (Novartis internal data)

Partition Coefficient: logP (neutral spezies) = 4.51 (Avdeef et al. 1998)

log D (pH 7.4) = 1.31 (Avdeef et al. 1998)

log D (pH 7.0) = 1.9 (Scheytt et al. 2005)


Literature:

  • Andreozzi R, Marotta R, Paxéus N (2003). Pharmaceuticals in STP effluents and their solar photodegradation in aquatic environment. Chemosphere; 50: 1319-1330.

  • Avdeef A, Box KJ, Comer JEA, Hibbert C, Tam KY (1998). pH-metric logP 10. Determination of liposomal membrane-water partition coefficients of ionizable drugs. Pharmaceutical Research; 15 (2): 209-215.

  • Brown JN, Paxéus N, Förlin L, Larsson DGJ (2007). Variations in bioconcentration of human pharmaceuticals from sewage effluents into fish blood plasma. Environmental Toxicology and Pharmacology; 24: 267-274.

  • Ciba-Geigy, Ecotoxicology, Project No.81 17 95. Final report: 24.2.1982

  • Ciba-Geigy, Ecotoxicology, Test No: 900010, Final report: 06.04 .1990

  • Ciba-Geigy, Ecotoxicology, Project No:81 17 94, Final report: 22.2.1982

  • Cleuvers M (2003). Aquatic ecotoxicity of pharmaceuticals including the assessment of combination effects. Toxicology Letters; 142 (3): 185-194.

  • ECHA, European Chemicals Agency, 2008. Guidance on information requirements and chemcial safety assessment. http://echa.europa.eu/guidance-documents/guidance-on-information-requirements-and-chemical-safety-assessment

-Ferrari B, Paxéus N, Giudice RL, et al (2003). Ecotoxicological impact of pharmaceuticals found in treated wastewaters: study of carbamazepine, clofibric acid, and diclofenac. Ecotoxicology and Environmental Safety; 55: 359-370.

  • Fick J, Lindberb RH, Parkkonen J, Arvidsson B, Tysklind M, Larsson DGJ (2010). Therapeutic levels of levonorgestrel detected in blood plasma of fish: results from screening rainbow trout exposed to treated sewage effluents. Environmental Science and Technology, article in press.

  • Gröning J, Held C, Garten C, et al (2007). Transformation of diclofenac by the indigenous microflora of river sediments and identification of a major intermediate. Chemosphere; 69: 509-516.

  • Harlan Laboratories Study D24046. Diclofenac Na: Toxic Effects to Rainbow Trout (Oncorhynchus mykiss) in an Early-Life stage Toxicity Test. Final report: 16.12.2011.

  • Harlan Laboratories Study D24068. [14C]-Diclofenac Na: Bioconcentration Flow-Through Test in the Rainbow Trout (Oncorhynchus mykiss). Final report: 21.11.2011.

  • Harlan Laboratories Study D33507. Diclofenac Na: Toxic Effects to Zebra Fish (Danio rerio) in an Early-Life Stage Toxicity Test. Final report 13.12.2011.

  • Kunkel U and Radke M (2008). Biodegradation of acidic pharmaceuticals in bed sediments: insight from a laboratory experiment. Environmental Science and Technology; 42: 7273-7279.

  • Packer JL, Werner JL, Latch DE, McNeill K, Arnold W (2003). Photochemical fate of pharmaceuticals in the environment: Naproxen, diclofenac, clofibric acid, and ibuprofen. Aquatic Sciences; 65: 342-351.

  • Scheytt T, Mersmann P, Lindstädt R and Heberer T (2005a). 1-octanol/water partition coefficients of 5 pharmaceuticals from human medical care: carbamezipine, clofibric acid, diclofenac, ibuprofen, and propyphenazone. Water, Air, and Soil Pollution; 165: 3-11.


Miljöinformationen för diklofenak är framtagen av företaget Novartis för Voltaren®

Förpackningsinformation

Filmdragerad tablett 25 mg rosa, runda, bikonvexa tabletter
6 tablett(er) blister, receptfri (fri prissättning), EF
12 tablett(er) blister, receptfri (fri prissättning), EF
18 tablett(er) blister, receptfri (fri prissättning), EF

Välj läkemedelstext
Hitta direkt i texten
Av