Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt och länkar

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Etopofos


ReceptstatusFörmånsstatus
Bristol-Myers Squibb

Pulver till infusionsvätska, lösning 100 mg
(Vit till benvit torrsubstans)

Cytostatikum

Aktiv substans:
ATC-kod: L01CB01
Utbytbarhet: Ej utbytbar
Företaget omfattas av Läkemedelsförsäkringen
FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2015-06-15

Indikationer

Lungcancer, huvudsakligen småcellig lungcancer. Akut icke-lymfatisk leukemi. Non-Hodgkin lymfom samt Hodgkins sjukdom. Testikelcancer.

Kontraindikationer

  • Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i Innehåll.

  • Amning (se Amning)

  • Samtidig behandling med gula febern-vaccin eller andra levande vacciner hos immunsupprimerade patienter (se Interaktioner)

Dosering

Doseringen av Etopofos är 50-100 mg/m2 kroppsyta dagligen i fem dagar eller 100 mg/ m2/dygn dag 1, 3 och 5 var 3-4 vecka i kombination med annan adekvat kemoterapi. Etopofos ges som långsam intravenös infusion. Etopofos ska inte ges som en snabb intravenös injektion. Etopofos kan ges som intravenös infusion under 5 minuter till 3,5 timmar. Huvuddelen av dokumentationen avseende etoposids farmakodynamiska effekter härrör emellertid från studier med 30-60 minuters infusionstid.


Försiktighetsåtgärder vid administrering

Fall av hypotoni har rapporterats efter snabb intravenös administrering. Därför rekommenderas att etoposidlösningen administreras under en 30-60 minuters period. Längre infusionstider kan krävas beroende på patientens tolerans. Precis som med andra potentiellt toxiska beredningar, ska försiktighet iakttas vid hantering och beredning av etoposidlösningen. Hudreaktioner kan uppkomma efter oavsiktlig exponering för Etopofos. Användning av handskar rekommenderas. Hud eller slemhinnor som kommit i kontakt med Etopofos ska omedelbart och noga rengöras med tvål och vatten.


Dosjustering

Dosen av Etopofos ska justeras utifrån den myelosuppressiva effekten av andra läkemedel som ges i kombination eller utifrån effekter på benmärgsreserven från tidigare strålbehandling eller kemoterapi.


Patienter ska inte påbörja en ny behandlingscykel med Etopofos om neutrofilantalet är lägre än 1,5 x 109/l eller om trombocytantalet är lägre än 100 x 109/l, såvida detta inte är orsakat av en malign sjukdom.


Efterföljande doser ska justeras om neutrofilantalet är lägre än 0,5 x 109/l i mer än 5 dagar eller är associerat med feber eller infektion, om trombocytantalet är lägre än 25 x 109/l, om någon annan grad 3 eller 4-toxicitet utvecklas eller om renala clearance är lägre än 50 ml/min.


Nedsatt njurfunktion

För patienter med nedsatt njurfunktion ska följande modifiering av initialdosen övervägas, baserat på uppmätt kreatininclearance.

Uppmätt kreatininclearance

Dos av Etopofos

>50 ml/min.

100% av dosen

15-50 ml/min.

75% av dosen

Efterföljande doser ska baseras på patientens tolerans och kliniska effekt. Data saknas för patienter med kreatininclearance <15 ml/min, ytterligare dosreduktion bör övervägas för dessa patienter.

Varningar och försiktighet

Behandling med Etopofos bör inledas av eller i samråd med läkare med stor erfarenhet av cytostatikabehandling.


Reaktioner vid injektionsstället kan förekomma vid administrering av Etopofos. På grund av risken för extravasering, rekommenderas noggrann övervakning av infusionsstället för möjlig infiltration under läkemedelsadministreringen. Specifik behandling för extravaseringsreaktioner saknas.


Allvarlig myelosuppression, som resulterar i infektion eller blödning, kan förekomma. Fatal myelosuppression har rapporterats efter administrering av etoposid. Patienter som behandlas med Etopofos måste noggrant och kontinuerligt övervakas avseende myelosuppression både under och efter behandlingen. Dosbegränsande benmärgssuppression är den mest signifikanta biverkningen vid behandling med Etopofos varför värden på följande parametrar skall kontrolleras före behandlingsstart och före varje administrering: trombocyter, hemoglobin, leukocyter och differentialräkning. Om strålbehandling eller kemoterapeutisk behandling givits före etoposidbehandlingen skall tillräckligt långt uppehåll göras för att tillåta benmärgen att återhämta sig. Etopofos ska inte ges till patienter vars neutrofilantal är lägre än 1,5 x 109/l eller vars trombocytantal är lägre än 100 x 109/l, såvida detta inte är orsakat av en malign sjukdom.


Efterföljande doser till initialdosen ska justeras om neutrofilantalet understiger 0,5 x 109/l i mer än 5 dagar eller är associerat med feber eller infektion, om trombocytantalet är lägre än 25 x 109/l, om någon annan grad 3 eller 4-toxicitet utvecklas eller om renala clearance är lägre än 50 ml/min. Doseringen ska justeras med avseende på den myelosuppressiva effekten av andra läkemedel i kombinationen eller effekterna av tidigare strålbehandling eller kemoterapi som kan ha påverkat benmärgsreserven.


Förekomsten av akut leukemi, med eller utan myelodysplastiskt syndrom, har observerats hos patienter som behandlades med etoposid som en del av sin kemoterapi. Varken den kumulativa risken eller de predisponerande faktorerna relaterade till utvecklingen av sekundär leukemi är kända. Betydelsen av administreringsscheman och kumulativa doser har föreslagits, men har inte kunnat fastställas.


Sekundär leukemi har rapporterats hos enstaka patienter som erhållit etoposidbehandling tillsammans med andra antineoplastiska medel. En kromosomavvikelse på 11q23 har observerats vid vissa fall av sekundär leukemi hos patienter som har fått epipodofyllotoxiner. Denna avvikelse har också setts hos patiener som har utvecklat sekundär leukemi efter behandling med kemoterapi utan epipodofyllotoxiner och vid de novo-leukemi. En annan egenskap, som har satts i samband med sekundär leukemi hos patienter som har behandlats med epipodofyllotoxiner, verkar vara en kort latenstid, med en genomsnittlig mediantid för utveckling av leukemi på cirka 32 månader.


Läkare bör vara medvetna om den möjliga risken för anafylaktisk reaktion vid Etopofosbehandling. Den visar sig som frossa, feber, takykardi, bronkospasm, dyspné och hypotoni och kan vara fatal. Behandlingen är symtomatisk. Infusionen ska omedelbart avbrytas och följas av administrering av blodtryckshöjande medel, kortikosteroider, antihistaminer eller volymexpanderande medel efter läkarens bedömning. Patienten ska övervakas med avseende på eventuell anafylaktoid reaktion under hela administreringstiden och omedelbart därefter.


Etopofos ska endast ges som en långsam intravenös infusion (vanligtvis under en 30-60 minuters period) eftersom hypotension har rapporterats som en möjlig biverkan vid snabb intravenös injektion.


Före användning av Etopofos vid kemoterapibehandling ska förskrivaren alltid väga behovet och nyttan med läkemedlet mot risken för biverkningar. De flesta biverkningar är reversibla om de upptäcks tidigt. Vid svåra biverkningar, ska dosen minskas eller behandlingen avbrytas och lämpliga åtgärder vidtas baserat på läkarens kliniska bedömning. Återinsättande av Etopofosbehandling ska ske med försiktighet efter adekvat övervägande av det fortsatta behovet av läkemedlet och med skärpt uppmärksamhet för recidiv av toxicitet.


Patienter med låga serumalbuminvärden kan ha en ökad risk för etoposid-associerade toxiciteter. Försiktighet bör iakttas vid nedsatt lever- eller njurfunktion. Patienter med nedsatt lever- och njurfunktion ska regelbundet monitoreras för njur- och leverfunktion på grund av risken för ackumulering.


Illamående och kräkningar kan vanligtvis lindras med antiemetika.


Bakteriella infektioner ska behandlas före behandling med Etopofos.


På grund av etoposids mutagena potential krävs en effektiv preventivmetod för både män och kvinnor under behandling och upp till 6 månader efter avslutad behandling. Genetisk vägledning rekommenderas om patienten önskar få barn efter avslutad behandling. Eftersom etoposid kan minska fertiliteten hos män bör konservering av sperma övervägas med avseende på senare faderskap (se Fertilitet). En ökad frekvens av kromosomavvikelser i spermatozoer efter terapi med etoposid har beskrivits. Etoposid kan eventuellt leda till irreversibel sterilitet.


Pediatrisk population

Säkerhet och effekt hos barn har inte fastställts.

Interaktioner

Högdosbehandling med ciklosporin, som ger plasmakoncentrationer >2 000 ng/ml, administrerad tillsammans med peroralt etoposid gav upphov till en ökning av etoposidexponeringen med 80 % (AUC) och en 38 % minskning av totalt clearance av etoposid, jämfört med etoposid givet som enda läkemedel.


Försiktighet bör iakttas vid administrering av Etopofos med läkemedel kända för att hämma fosfatasaktiviteten (t ex levamisolhydroklorid).


Samtidig cisplatinbehandling är förknippad med minskat totalt etoposidclearance.


Samtidig behandling med enzyminducerande antiepileptika, inklusive fenytoin eller fenobarbital, är förknippad med ökad etoposidclearance och minskad effekt.


Det finns fallrapporter som visar att samtidig behandling med antiepileptika och cytostatika-regimer innehållande etoposid kan leda till minskade plasmakoncentrationer av de antiepileptiska läkemedlen och därmed minskad effekt av dem.


Samtidig behandling med warfarin kan resultera i förhöjda PK(INR)-värden. Noggrann övervakning av PK(INR)-värdena rekommenderas.


Det är en ökad risk för dödlig infektion vid användning av gula febern-vaccin. Levande vacciner är kontraindicerade hos immunsupprimerade patienter (se Kontraindikationer).


Tidigare eller samtidig behandling med läkemedel med liknande myelosuppressiv effekt som etoposid/etoposidfosfat kan förväntas ha additiv eller synergistisk effekt (se Varningar och försiktighet).


Plasmaproteinbindningen invitro är 97 %. Fenylbutazon, natriumsalicylat och acetylsalicylsyra skulle kunna tränga undan etoposid från plasmaproteiner.


Korsresistens mellan antracykliner och etoposid har rapporterats i prekliniska studier.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  D.

Etopofos misstänks orsaka allvarliga fosterskador vid användning under graviditet. Cytostatika skall inte ges under graviditet annat än om det är absolut nödvändigt, och då endast efter ett noggrant övervägande av moderns behov gentemot riskerna för fostret.


Etopofos har visats vara teratogent i möss och råttor. Det finns inga tillräckliga och välkontrollerade studier på gravida kvinnor. Fertila kvinnor ska rekommenderas att undvika att bli gravida. Om detta läkemedel används under graviditet, eller om patienten blir gravid under behandlingen, ska patienten informeras om den potentiella risken för fostret.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVa.

Det är inte känt om Etopofos utsöndras i bröstmjölk. Risk för påverkan på barnet kan inte uteslutas. Etopofos är kontraindicerat vid amning och amning skall avbrytas under behandling med Etopofos.

Fertilitet

På grund av etoposids mutagena potential krävs en effektiv preventivmetod för både män och kvinnor under behandling och upp till 6 månader efter avslutad behandling. Genetisk vägledning rekommenderas om patienten önskar få barn efter avslutad behandling. Eftersom etoposid kan minska fertiliteten hos män bör konservering av sperma övervägas med avseende på senare faderskap. Etoposid kan eventuellt leda till irreversibel sterilitet.

Trafik

Etopofos påverkan på förmågan att framföra fordon eller använda maskiner har inte studerats. Om patienten drabbas av biverkningar såsom trötthet och dåsighet ska de undvika att köra bil och använda maskiner.

Biverkningar

Biverkningarna nedan är listade efter frekvens och enligt MedDRA-systemets klassificering av organsystem. Frekvenserna definieras som: mycket vanliga (≥1/10); vanliga (≥1/100 till <1/10); mindre vanliga (≥1/1 000 till <1/100); sällsynta (≥1/10 000 till <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.

Biverkningar rapporterade med etoposid och etoposidfosfat

Neoplasier; benigna, maligna och ospecifierade (samt cystor och polyper)

Vanliga: Akut leukemi

Blodet och lymfsystemet

Mycket vanliga: Myelosuppression*, leukopeni , neutropeni, trombocytopeni, anemi

Hjärtat

Vanliga: Hjärtinfarkt, arrytmi

Immunsystemet

Vanliga: Anafylaktoida reaktioner** (t ex köldrysningar, feber, takykardi, bronkospasm, laryngospasm, medvetandeförlust, ansiktssvullnad, tungsvullnad, hosta, dyspné, hypotension, hypertension, ansikts­rodnad, krampanfall, apné, stelhet, diafores, illamående, kräkningar, cyanos, trånghetskänsla i svalget, ryggont mm.)

Metabolism och nutrition

Ingen känd frekvens: Tumörlyssyndrom

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga: Yrsel

Mindre vanliga: Perifer neuropati

Sällsynta: Krampanfall***, opticusneurit, övergående kortikal blindhet, neurotoxicitet (t ex somnolens, matthet)

Blodkärl

Vanliga: Hypertoni, transitorisk systolisk hypotoni efter snabb
intravenös administrering

Andningsvägar, bröstkorg och
mediastinum

Sällsynta: Lungfibros, interstitiell pnumoni

Magtarmkanalen

Mycket vanliga: Buksmärta, förstoppning, illamående och
kräkningar, aptitlöshet

Vanliga: Mukosit (innefattande
stomatit och esofagit), diarré

Sällsynta: Dysfagi, smak­förändringar

Lever och gallvägar

Mycket vanliga: Levertoxicitet

Sällsynta: Metabolisk acidos

Hud och subkutan vävnad

Mycket vanliga: Håravfall,
pigmentering

Vanliga: Utslag, urtikaria, pruritus

Sällsynta: Steven-Johnsons
syndrom, toxisk epidermal nekrolys, “Radiation recall”-dermatit, makulo­papulära utslag

Allmänna symtom och/eller
symtom vid administrerings­stället

Mycket vanliga: Asteni, sjukdomskänsla, Vanliga: Extravasering****, flebit

* Fatal myelosuppression har rapporterats.

** Anafylaktoida reaktioner kan vara fatala.

*** Krampanfall är ibland förknippade med allergiska reaktioner.

**** Extravaseringskomplikationer rapporterade efter marknadsföringen innefattade lokal vävnadstoxicitet, svullnad, smärta och nekros, inklusive hudnekros


I avsnitten nedan är förekomsten av biverkningar angivna med en genomsnittlig procentsats utifrån studier där etoposid/etoposidfosfat användes som monoterapi.


Hematologisk toxicitet

Myelosuppression med dödlig utgång har rapporterats efter administrering av etoposid. Myelosuppression är vanligtvis en dosbegränsande biverkning. Lägsta värdena av granulocyter och trombocyter tenderar att uppträda omkring 10-14 dagar efter administreringen av etoposid eller etoposidfosfat beroende på administreringsväg och behandlingsschema. De lägsta blodvärdena tenderar att uppträda tidigare vid intravenös administrering jämfört med oral administrering. Benmärgen har oftast återhämtat sig fullständigt efter 20 dagar och ingen kumulativ toxicitet har rapporterats. Leukopeni och svår leukopeni (<1,0 x 109/l) observerades hos 60-91 % respektive 7-17 % av patienterna som fått etoposid/etoposidfosfat. Trombocytopeni och svår trombocytopeni (<50 x 109/l) observerades hos 28-41 % respektive 4-20 % av samma grupp patienter. Rapporter om feber och infektion var också mycket vanligt hos patienter med neutropeni och som behandlades med etoposid/etoposidfosfat.


Gastrointestinal toxicitet

Illamående och kräkningar är de huvudsakliga gastrointestinala biverkningarna av etoposid och etoposidfosfat och de kan som regel lindras med antiemetika. Illamående och kräkningar har observerats hos 31-43 % av patienterna som behandlades med intravenös etoposid. Anorexi observerades hos 10-13 % av patienterna och stomatit hos 1-6 % av de patienter som fick intravenös etoposid. Diarré noterades hos 1-13 % av dessa patienter.


Allergiska reaktioner

Anafylaktoida reaktioner har rapporterats under eller omedelbart efter intravenös administrering av etoposid eller etoposidfosfat. Koncentrationens eller infusionshastighetens betydelse för utvecklandet av anafylaktoida reaktioner är oklar. Blodtrycket normaliseras vanligtvis inom ett par timmar efter avslutad infusion. Anafylaktoida reaktioner kan inträffa i samband med den första dosen av etoposid eller etoposidfosfat.


Plötsliga fatala reaktioner associerade med bronkospasm har rapporterats vid behandling med etoposid och etoposidfosfat.


Anafylaktoida reaktioner, karakteriserade av köldrysningar, stelhet, takykardi, bronkospasm, dyspné, diafores, feber, pruritus, hypertension eller hypotension, medvetandeförlust, illamående och kräkningar har rapporterats för 3 % (7 av 245 patienter behandlade med Etopofos i 7 kliniska studier) av patienterna behandlade med Etopofos. Ansiktsrodnad rapporterades för 2 % av patienterna och utslag hos 3 % av patienterna. Anafylaktoida reaktioner har vanligtvis svarat snabbt på behandlingsavbrott och administrering av "pressor agents", kortikosteroider, antihistaminer eller volymökande medel. Blodtrycket normaliserar sig vanligen inom några timmar efter att infusionen avbrutits. Pediatriska patienter kan vara mer känsliga för sådana reaktioner.


Vävnadsirritation

Vävnadsirritation och inflammation vid injektionsstället har uppträtt efter extravasering. Komplikationer rapporterade efter marknadsföringen relaterade till extravasering innefattar lokal vävnadstoxicitet, svullnad, smärta, cellulit och nekros, inklusive hudnekros. Ulceration ses generellt inte.


Påverkan på blodtrycket

I kliniska prövningar gavs infusionslösning av Etopofos till 151 patienter under 30 minuter till 3,5 timmar och 63 patienter fick Etopofos som en 5 minuters bolusinjektion. Fyra patienter upplevde en eller flera episoder av hypertoni och 8 patienter upplevde eller flera episoder av hypotoni, vilka kan vara läkemedelsrelaterade. Endast en av hypotoni-episoderna härrörde från gruppen som fått bolusinjektionen. Lämplig stödbehandling ska initieras om signifikant hyper- eller hypotoni uppträder hos patienter som får Etopofos.


Hypotoni

Transitorisk hypotoni efter snabb intravenös administrering har rapporteras hos patienter behandlade med Etopofos och har inte varit associerad med hjärttoxicitet eller EKG-förändringar. Hypotoni svarar vanligtvis på avbruten behandling och/eller annan lämplig stödjande behandling. När infusionen återupptas, bör en lägre administreringshastighet användas. Ingen fördröjd hypotoni har observerats.


Hypertoni

I kliniska prövningar med etoposid och etoposidfosfat har fall av hypertoni rapporterats. Lämplig stödjande behandling ska initieras om kliniskt signifikant hypertoni uppträder hos patienter som får etoposid eller etoposidfosfat.


Håravfall

Reversibelt håravfall, ibland utvecklat till fullständig skallighet, har observerats hos upp till 66% av patienterna som behandlats med etoposid och hos 44 % av patienterna som behandlats med etoposidfosfat.


Metaboliska komplikationer

Tumörlyssyndrom (i vissa fall fatala) har rapporterats efter behandling med etoposid eller etoposidfosfat tillsammans med andra kemoterapeutiska läkemedel.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Totaldoser om 2,4-3,5 g/m2 givna intravenöst under loppet av tre dagar resulterade i svår mukosit och myelotoxicitet. Metabolisk acidos och fall av allvarlig levertoxicitet har rapporterats hos patienter som erhållit högre doser än de rekommenderade.


Det finns ingen specifik antidot. Behandlingen ska därför vara symtomatisk och stödjande och patienterna bör övervakas noga.

Farmakodynamik

Etoposidfosfat konverteras in vivo till den aktiva beståndsdelen, etoposid, genom defosforylering. Etoposid hejdar celldelning i metafasen i fibroblaster från kyckling. Dess huvudsakliga effekt förefaller att utövas i G2-fasen i cellcykeln hos däggdjursceller. Två olika dosberoende effekter har noterats. Vid höga koncentrationer (10 µg/ml eller mer) observeras lys av celler som går in i mitosen. Vid låga koncentrationer (0,3 till 10 µg/ml) förhindras cellerna från att gå in i profas. Detta interfererar inte med den mikrotubulära sammansättningen. Den dominerande makromolekylära effekten av etoposid förefaller vara att inhibera DNA-syntesen.

Farmakokinetik

Efter intravenös administrering av Etopofos konverteras fosfatestern snabbt till etoposid i plasma. Molärt ekvivalenta doser Etopofos och Vepesid ger samma systemexponering för etoposid, uttryckt som AUC och Cmax. Efter administrering av Etopofos ökar etoposidnivåerna proportionellt mot dosen. Inga skillnader sågs i hematologisk toxicitet efter administrering av Etopofos jämfört med Vepesid.


Följande farmakokinetiska egenskaper gäller för etoposid. Efter intravenös administrering faller plasmakoncentrationen bifasiskt med en terminal halveringstid om 4 till 11 timmar. Totalclearance är 16 till 36 ml/min/m2, vilken liksom halveringstiden, är oberoende av dos inom intervallet 100-600 mg/m2. Etoposid ackumuleras inte i plasma efter daglig administrering av 100 mg/m2 under 4 till 6 dagar. Distributionsvolymen vid steady state är 7 till 17 l/m2. Fördelningen till CSF är låg och varierande. In vitro-studier har visat att etoposid är höggradigt bundet till plasmaproteiner (97 %).


Etoposid eliminieras både renalt och icke-renalt. Efter en intravenös dos 3H-etoposid (70-290 mg/m2) återfanns 42-67 % i urinen och 0-16 % i faeces. 8-35 % av given dos utsöndras som oförändrad etoposid i urinen inom 24 timmar. Metabolisering svarar för huvuddelen av den icke-renala eliminationen av etoposid. Mindre än 6 % av given dos utsöndras via gallan. Metaboliternas farmakologiska aktivitet är ofullständigt känd.


Pediatrisk population

Som hos vuxna elimineras etoposid både renalt och icke-renalt. Hos barn utsöndras cirka 55% av dosen i urinen som etoposid inom 24 timmar. Det är inte känt om utsöndringen påverkas av njursjukdommar hos barn. Förhöjt serum-GPT hos barn har förknippats med nedsatt etoposid-clearance. Tidigare användning av cisplatin kan också minska totalclearance av etoposid hos barn.


Nedsatt njur- och leverfunktion

Patienter med nedsatt njurfunktion har uppvisat minskat totalclearance för etoposid och därmed förhöjt AUC. Specifika studier av patienter med nedsatt leverfunktion saknas och försiktighet rekommenderas därför i den patientgruppen.

Prekliniska uppgifter

Den carcinogena potentialen hos Etopofos har inte studerats. Baserat på verkningsmekanismen, är etoposid en potentiell carcinogen och genotoxisk substans. Etoposid har visats vara mutagent i däggdjursceller och Etopofos kan förväntas ha likartade mutagena effekter.

Innehåll

En injektionsflaska innehåller: Etoposidfosfat motsvarande 100 mg etoposid, 32,7 mg natriumcitrat och 300 mg Dextran 40.

Hållbarhet, förvaring och hantering

Förvaras i kylskåp (2ºC– 8ºC).

Förvara injektionsflaskan i ytterkartongen. Ljuskänsligt.


Lösningar av Etopofos ska beredas med aseptisk teknik. Före användningen måste innehållet i varje flaska rekonstitueras med antingen 5 ml eller 10 ml vatten för injektionsvätskor, glukos infusionsvätska 50 mg/ml, natriumklorid infusionsvätska 9 mg/ml, vatten för injektionsvätskor med bensylalkohol eller natriumklorid infusionsvätska 9 mg/ml med bensylalkohol, till en koncentration motsvarande 20 mg/ml eller 10 mg/ml etoposid. Efter rekonstituering av lösningen, kan den administreras utan ytterligare spädning eller spädas till koncentrationer så låga som 0,1 mg/ml etoposid genom tillsats av glukos infusionsvätska 50 mg/ml eller natriumklorid infusionsvätska 9 mg/ml.


Färdigberedd Etopofos infusion bör användas omedelbart. Hållbarheten i rumstemperatur för färdigberedd infusion är 12 timmar i både glas- och plastbehållare.


Som med andra potentiellt toxiska substanser, måste försiktighet iakttas vid handhavande och beredning av Etopofos lösning. Hudreaktioner kan uppkomma vid oavsiktlig hudkontakt med Etopofos. Användning av handskar rekommenderas. Om Etopofos lösning kommer i kontakt med hud eller slemhinnor, tvätta huden omgående och noggrant med tvål och vatten och skölj slemhinnan med vatten.


Ej använt läkemedel och avfall ska hanteras enligt gällande anvisningar.

Förpackningsinformation

Pulver till infusionsvätska, lösning 100 mg Vit till benvit torrsubstans
10 x 100 milligram injektionsflaska, 2304:99, F

Välj läkemedelstext
Hitta direkt i texten
Av