Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt och länkar

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Humatrope®


MiljöinformationReceptstatusFörmånsstatus
Lilly

Pulver och vätska till injektionsvätska, lösning 24 mg
(klar)

Särskild receptblankett krävs

Biosyntetiskt humant tillväxthormon

Aktiv substans:
ATC-kod: H01AC01
Företaget omfattas av Läkemedelsförsäkringen

Texten nedan gäller för:
Humatrope® pulver och vätska till injektionsvätska, lösning 6 mg, 12 mg och 24 mg

FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2017-05-17

Indikationer

Pediatriska patienter: Långtidsbehandling av kortvuxenhet beroende på nedsatt insöndring av endogent tillväxthormon.


Behandling av kortvuxenhet beroende på gonaddysgenesi (Turners syndrom) verifierad med kromosomanalys.


Tillväxtstörning hos prepubertala barn med kronisk njurinsufficiens.


Behandling av tillväxtstörning beroende på defekt SHOX-genfunktion (Short Stature Homeobox) verifierad med DNA-analys.


Tillväxtstörning (nuvarande längd <-2,5 STD och längd justerad för föräldrarnas längd <-1 STD) hos korta barn som vid födseln var små i förhållande till fostertidens längd (SGA – small for gestational age) med födelsevikt och/eller längd < -2 STD och som ej återhämtat tillväxten (<0 STD för tillväxt­hastig­heten under det senaste året) vid 4 års ålder eller senare.


Vuxna patienter: Verifierad brist på endogent tillväxthormon förvärvad antingen i vuxen ålder eller i barndomen.


Patienter med allvarlig brist på tillväxthormon i vuxen ålder definieras som patienter med verifierad sjukdom i hypotalamus eller hypofys och brist på ytterligare minst ett hypofyshormon (ej prolaktin). Dessa patienter skall genomgå ett stimulationstest för att diagnostisera eller utesluta tillväxthormonbrist. För patienter med isolerad tillväxthormonbrist uppkommen i barndomen (inga tecken på hypotalamisk-hypofysär sjukdom eller kranial bestrålning) rekommenderas två stimulationstest, utom för dem som har låg IGF-I (<2 STD) där det kan räcka med ett test. Slutpunkten för testet skall vara noga bestämd.

Kontraindikationer

Somatropin får inte användas när det finns bevis på tumöraktivitet. Intrakraniella tumörer måste vara inaktiva och behandling mot cancer måste vara avslutad innan GH-behandling påbörjas. Behandlingen ska avbrytas om det finns tecken på tumörväxt.


Humatrope skall inte spädas med den medföljande spädningsvätskan om patienten är överkänslig mot antingen metakresol eller glycerol.


Humatrope ska ej användas som tillväxtbefrämjande till barn med sluten epifys.


Behandling med tillväxthormon skall ej påbörjas hos patienter med akut, allvarlig sjukdom, som uppstått på grund av komplikationer till öppen hjärt- eller bukkirurgi eller multipelt trauma. Behandling skall ej heller påbörjas hos patienter med akut andningsinsufficiens.


Överkänslighet mot den aktiva substansen.

Dosering

HUMATROPE injiceras subkutant efter upplösning.


Tillväxthormonbrist pediatriska patienter: Doseringen är individuell. I allmänhet rekommenderas en dos på 0,025-0,035 mg/kg kroppsvikt och dag som subkutan injektion. Detta motsvarar ungefär 0,7-1,0 mg/m2 kroppsyta och dag.


Tillväxthormonbrist vuxna patienter: Doseringen är individuell. Initialt rekommenderas en dos på 0,15-0,30 mg/dag. Lägre initialdos kan var nödvändig till äldre och överviktiga patienter.


Dosen kan ökas gradvis efter den enskilda patientens behov, baserat på det kliniska svaret och serumkoncentrationen av IGF-I. Total dagsdos brukar vanligen inte överskrida 1 mg. IGF-I-koncentrationen bör hållas under den övre gränsen i det åldersspecifika normalintervallet.


Med ökande ålder kan dosen behöva reduceras. Lägsta möjliga dos skall eftersträvas.


Vid bestående ödem eller svåra parestesier, hos vuxna patienter, skall dosen reduceras för att undvika utveckling av karpaltunnelsyndrom.


Patienter med Turners syndrom

Vid Turners syndrom rekommenderas en dos på 0,045-0,050 mg/kg kroppsvikt och dag som subkutan injektion, helst på kvällen. Detta motsvarar ungefär 1,4 mg/m2 kroppsyta och dag.


Prepubertala pediatriska patienter med kronisk njurinsufficiens

För prepubertala pediatriska patienter med kronisk njurinsufficiens rekommenderas en dos på 0,045-0,050 mg/kg kroppsvikt och dag som subkutan injektion.


Pediatriska patienter med defekt SHOX-genfunktion

Rekommenderad dos är 0,045-0,050 mg/kg kroppsvikt och dag som subkutan injektion.


Pediatriska patienter födda SGA (small for gestational age)

Rekommenderad dos är 0,035 mg/kg kroppsvikt och dag (motsvarande 1 mg/m2 kroppsyta per dag) och ges som en subkutan injektion tills slutlig kroppslängd har uppnåtts. Behandlingen skall avbrytas om tillväxthastigheten efter det första behandlingsåret är lägre än +1,0 STD. Behandlingen skall avbrytas om tillväxthastigheten är <2 cm/år och om det behöver bestyrkas, benmognaden är >14 år (flickor) eller >16 år (pojkar), motsvarande slutning av epifysernas tillväxtzoner.


Injektionsstället bör varieras för att undvika lipoatrofi.


Anvisningar om beredning av läkemedlet före administrering finns i avsnitt Hantering, hållbarhet och förvaring.

Varningar och försiktighet

Den högsta rekommenderade dagliga dosen ska inte överskridas.


Barn som behandlats tills slutlig längdtillväxt uppnåtts, skall genomgå ny undersökning med avseende på tillväxthormonbrist efter slutning av epifysen och före behandling med rekommenderad dos för vuxna.


Behandling med tillväxthormon skall utföras av eller i samråd med specialist.


Det finns inget som tyder på att behandling med tillväxthormon påverkar recidivhastighet eller tillväxt av intrakraniell neoplasm. I klinisk praxis ingår dock som standard regelbundna röntgenundersökningar av hypofysen hos patienter med tidigare hypofyssjukdom. Innan terapi med tillväxthormon inleds rekommenderas att en grundläggande undersökning görs.


För patienter som överlevt cancer under barndomen, och som har behandlats med somatropin, har en ökad risk för sekundär neoplasm (benign eller malign) rapporterats. Särskilt intrakraniella tumörer var vanligast av sekundära neoplasm.


Vid svår eller återkommande huvudvärk, synstörningar, illamående och/eller kräkning rekommenderas undersökning av ögonbotten med avseende på förekomst av papillödem. Om diagnosen benign intrakraniell tryckstegring misstänks bör man överväga att avbryta behandlingen med tillväxthormon.


Det finns för närvarande inte tillräckliga data för att ge rekommendationer för behandling av patienter som tidigare haft intrakraniell tryckstegring. Vid återinsättande av tillväxthormon är noggrann kontroll av symtom på intrakraniell tryckstegring nödvändig.


Glidning av epifysbrosken förekommer oftare hos barn som behandlas med tillväxthormon. Barn som börjar halta skall därför undersökas.


Tillväxthormon ökar den extratyreodala omvandlingen av T4 till T3 och kan på detta sätt demaskera begynnande hypotyreos. Kontroll av tyreoideafunktionen bör därför göras på alla patienter. Hos patienter med hypopituitarism bör standardsubstitutionsterapin noggrant följas då somatropin ges.


För barn skall behandlingen fortgå till slutlig längdtillväxt uppnåtts. Den rekommenderade dosen bör ej överskridas med tanke på risken för akromegali, hyperglykemi och glykosuri.


Vid kronisk njurinsufficiens skall patienten, innan behandling startar, observeras under ett år för att bekräfta tillväxtstörning. Konservativ behandling av njurinsufficiens (som inkluderar kontroll av acidos, hyperparatyreos och näringsstatus) skall vara etablerad sedan ett år och bibehållas under behandlingen. Behandlingen skall avbrytas vid njurtransplantation.


Effekter av tillväxthormon på tillfrisknande undersöktes i två placebo-kontrollerade studier med 522 vuxna, allvarligt sjuka patienter med komplikationer efter öppen hjärt- eller bukkirurgi, multipelt trauma eller med akut andningsinsufficiens. Mortaliteten var högre (41,9% vs 19,3%) för patienter behandlade med tillväxthormon (dos 5,3-8 mg/dag) jämfört med placebo. Säkerheten av fortsatt tillförsel av tillväxthormon till patienter som redan behandlas med tillväxthormon på godkända indikationer och som samtidigt får dessa sjukdomar har inte fastställts. De potentiella fördelarna med fortsatt behandling hos akut allvarligt sjuka patienter skall därför noga vägas mot de potentiella riskerna.


Östrogenbehandling kan, beroende på dos och administreringsväg, påverka effekten av behandlingen med tillväxthormon. Högre doser tillväxthormon kan krävas hos kvinnor, jämfört med män, för att uppnå en motsvarande ökning av IGF-I i serum, särskilt hos kvinnor som får oral östrogenbehandling. Sker en förändring i administreringsväg för östrogenbehandlingen (oral till transdermal eller vice versa) skall ny titrering av tillväxthormon göras. En med tiden ökande känslighet för tillväxthormon (uttryckt som förändring i IGF-I i serum per tillväxthormondos) kan observeras, särskilt hos män.


Humatrope är inte indicerat för patienter med tillväxtstörning beroende på genetiskt verifierat Prader-Willis syndrom, om inte patienten också har diagnostiserad tillväxthormonbrist. Sömnapné och plötslig död har rapporterats efter insättande av tillväxthormon till patienter med Prader-Willis syndrom som hade en eller flera av följande riskfaktorer: svår övervikt, tidigare övre luftvägsobstruktion eller sömnapné eller icke identifierad infektion i luftvägarna.


Patienterna bör kontrolleras angående tecken på glukosintolerans, eftersom somatropin kan minska insulinkänsligheten. För patienter som har diabetes mellitus kan insulindosen behöva justeras efter att somatropinbehandlingen har påbörjats. Patienter med diabetes eller glukosintolerans bör kontrolleras noggrant under somatropinbehandlingen.


Äldre patienter (≥ 65 år) är känsligare för Humatrope och kan därför vara mer benägna att utveckla (allvarliga) bieffekter.


Erfarenhet från behandling av patienter över 80 år är begränsad.


Erfarenhet från längre tids behandling av vuxna saknas.


Hos korta barn födda SGA bör andra medicinska orsaker eller behandlingar, som kan förklara tillväxtstörningen, uteslutas innan behandling påbörjas.


Hos barn födda SGA rekommenderas kontroll av fasteinsulin i plasma och fasteblodglukos innan behandling påbörjas och därefter en gång per år. Hos patienter med ökad risk för diabetes mellitus (t ex hereditet för diabetes, övervikt, allvarlig insulinresistens, acanthosis nigricans) bör oralt glukostoleranstest (OGTT) utföras. Om diabetes har konstaterats skall tillväxthormon inte administreras förrän patientens diabetesvård har stabiliserats. Därefter kan behandling med tillväxthormon påbörjas under noggrann övervakning av glukosmetabolismen. En ökad insulindos kan krävas.


För korta barn födda SGA rekommenderas att IGF-I koncentrationen i plasma kontrolleras innan behandling påbörjas och därefter två gånger per år. Om IGF-I nivån vid upprepade mätningar överstiger +2 STD jämfört med normal nivå för kön, ålder och pubertal status, bör IGF-I/IGFBP-3 kvoten tas med i beräkningen för att överväga dosjustering.


Initiering av behandling med Humatrope hos barn födda SGA eller hos barn med defekt SHOX-genfunktion och som närmar sig puberteten rekommenderas ej på grund av begränsad erfarenhet.


En del av den uppnådda ökningen av längdtillväxten hos SGA-barn kan gå förlorad om behandlingen avbryts innan slutlig längd har nåtts.


Pankreatit hos barn

Barn som behandlas med somatropin har en ökad risk för att utveckla pankreatit jämfört med vuxna som behandlas med somatropin. Trots att det är sällsynt, måste pankreatit övervägas hos somatropinbehandlade barn som får magsmärtor.


Progression av skolios hos pediatriska patienter

Skolios kan utvecklas hos alla barn som växer snabbt. Tecken på skolios bör uppmärksammas under behandlingen.

Interaktioner

Patienter med diabetes mellitus som samtidigt behandlas med somatropin kan behöva justering av insulindosen och/eller andra blodglukossänkande medel.


Om substitutionsterapi med glukokortikoider erfordras bör glukokortikoiddos och följsamhet noggrant kontrolleras för att undvika antingen adrenal insufficiens eller hämning av den tillväxtstimulerande effekten. Hos patienter som behandlas med somatropin kan tidigare odiagnostiserad sekundär hypoadrenalism demaskeras och substitutionsbehandling med glukokortikoider kan krävas.


Kvinnor som intar östrogenersättningspreparat kan behöva högre dos av tillväxthormon för att nå behandlingsmålet.


Somatropin kan öka enzymaktiviteten för cytokrom P450 (CYP) hos människa och kan orsaka reducerade plasmakoncentrationer och minskad effekt för läkemedel som metaboliseras via CYP3A såsom könshormoner, kortikosteroider, ciklosporin och antikonvulsiva läkemedel.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  B:2.

Djurstudier har inte utförts med HUMATROPE. Det är okänt om HUMATROPE kan ge upphov till fosterskada då det ges till gravida kvinnor eller om det kan påverka reproduktionsförmågan. HUMATROPE skall ges till gravida kvinnor endast då det är absolut nödvändigt


Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVa.

Inga studier har utförts på ammande kvinnor. Det är okänt om HUMATROPE utsöndras i modersmjölk. Eftersom många läkemedel utsöndras i modersmjölk bör försiktighet iakttas då det ges till ammande kvinnor.

Trafik

HUMATROPE har inga kända effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Biverkningar

De biverkningar och frekvenser som upptas i nedanstående tabell baseras på rapporter från kliniska studier och spontanrapporter efter marknadsföring.


Immunsystemet

Överkänslighet mot spädningsvätskan (metakresol/glycerol): vanlig (≥1/100, <1/10)

Överkänslighet mot den aktiva substansen: Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

 

Endokrina systemet

Hypotyreos: vanlig (≥1/100, <1/10)

 

Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Gynekomasti: barn mycket sällsynt (<1/10 000), vuxna mindre vanlig (≥1/1000, <1/100)

 

Metabolism och nutrition

Mild hyperglykemi: barn mindre vanlig (≥1/1000, <1/100), vuxna vanlig (≥1/100, <1/10)

Typ 2 diabetes mellitus: barn mindre vanlig (≥1/1000, <1/100), vuxna fall har rapporterats spontant med okänd frekvens

Insulinresistens

 

Centrala och perifera nervsystemet

Benign intrakraniell tryckstegring: sällsynt (≥1/10 000, <1/1000)

Huvudvärk: vuxna mycket vanlig (≥1/10)

Sömnlöshet: barn mycket sällsynt (<1/10 000), vuxna vanlig (≥1/100, <1/10)

Parestesier: barn sällsynt (≥1/10 000, <1/1000), vuxna vanlig (≥1/100, <1/10)

Karpaltunnelsydrom: vuxna vanlig (≥1/100, <1/10)

 

Blodkärl

Hypertension: barn mycket sällsynt (<1/10 000), vuxna vanlig (≥1/100, <1/10)

 

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Dyspné: vuxna vanlig (≥1/100, <1/10)

Sömnapné: vuxna vanlig (≥1/100, <1/10)

 

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Lokal muskelsmärta (myalgi): vuxna vanlig (≥1/100, <1/10), barn sällsynt (≥1/10 000, <1/1000)

Ledsmärta och ledbesvär (artralgi): vuxna mycket vanlig (≥1/10)

Utveckling av skolios: barn vanlig (≥1/100, <1/10)

 

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Svaghet: mindre vanlig (≥1/1000, <1/100)

Smärta (reaktion) vid injektionsstället: vanlig (≥1/100, <1/10)

Ödem (lokalt och allmänt): barn vanlig (≥1/100, <1/10), vuxna mycket vanlig (≥1/10)

 

Undersökningar

Glykosuri: barn mycket sällsynt (<1/10 000), vuxna sällsynt (≥1/10 000, <1/1000)


Pediatriska patienter

Bildning av antikroppar mot tillväxthormon har, i de kliniska prövningarna, setts hos ca 2% av patienterna med tillväxthormonbrist och hos upp till 8% av patienterna med Turners syndrom, där högre doser använts. Bindningskapaciteten hos dessa antikroppar var låg och utan klinisk betydelse. Test av antikroppar mot tillväxthormon bör göras på patienter som inte svarar på behandlingen.


Milt, övergående ödem förekom tidigt under behandlingens gång.


Leukemi har rapporterats hos ett litet antal barn som behandlats med tillväxthormon. Det finns dock inget som tyder på att leukemiincidensen är förhöjd hos de barn som får tillväxthormon och inte har några predisponerande faktorer.


Vuxna patienter

Hos vuxna, där bristen på tillväxthormon uppkommit i vuxen ålder, har ödem, muskel- och ledsmärta samt ledbesvär rapporterats, framförallt i början av behandlingen. Dessa biverkningar brukar oftast vara övergående.


Vuxna patienter vars brist på tillväxthormon uppkom under barndomen får i allmänhet färre biverkningar än övriga vuxna patienter.

Överdosering

Akut överdosering kan initialt leda till hypoglykemi och senare hyperglykemi.


Längre tids överdosering kan ge akromegali.

Farmakodynamik

Somatropin är humant tillväxthormon framställt med rekombinant DNA-teknik. Det är en polypeptid bestående av 191 aminosyre­rester och har en molekylvikt på 22,125 dalton. Aminosyrasekvensen är identisk med naturligt förekommande humant tillväxthormon. HUMATROPE syntetiseras i en Escherichia coli stam som modifieras genom tillägg av genen för humant tillväxthormon.


Den biologiska effekten motsvarar den som erhålls av humant tillväxthormon från hypofysen.


Den främsta effekten av HUMATROPE är en stimulering av tillväxten av långa rörben. Dessutom främjas proteinsyntesen och kväveretentionen.


HUMATROPE stimulerar även lipidmetabolismen med en ökad plasmanivå av fettsyror och HDL-kolesterol och en minskning av totalkolesterol.


Vid HUMATROPE-behandling av vuxna normaliseras kroppssammansättningen, fettdepåerna minskar och övrig kroppsmassa ökar.


Långtidsbehandling ökar benmineralhalten.


HUMATROPE kan framkalla insulinresistens. Stora doser av tillväxthormon kan försämra glukostoleransen.


Data från kliniska studier vid Turners syndrom visar att vissa patienter ej svarar på behandlingen med en ökning till beräknad kroppslängd, medan hos and­ra en ökning med i genomsnitt 3,3+3,9 cm över beräknad kroppslängd har observerats.


I en klinisk studie där patienter födda SGA (genomsnittlig ålder 9,5 ± 0,9 år) behandlades med en HUMATROPE-dos på 0,067 mg/kg/dag i två år var den genomsnittliga längdtillväxten +1,2 STD under behandlingen. Resultatet i denna studie är jämförbart med de resultat som erhållits för andra rekombinanta tillväxthormonpreparat. Säkerhetsdata under längre tid är ännu begränsade.

Farmakokinetik

En dos på 100 mikrogram/kg till vuxna, friska försökspersoner ger en maximal serumkoncentration (Cmax) på 55 ng/ml, en halveringstid (t½) på nästan 4 timmar och AUC på cirka 475 ng/ml/timme.

Prekliniska uppgifter

Inga allvarliga toxiska reaktioner har rapporterats i de subkroniska studierna.


Karcinogenicitetsstudier eller reproduktionstoxicitetsstudier på djur har inte utförts. Det finns inga tecken på att HUMATROPE skulle framkalla mutagenicitet.

Innehåll

HUMATROPE 6 mg: Cylinderampullen innehåller 6 mg somatropin.
Efter upplösning är koncentrationen 2,08 mg/ml.


HUMATROPE 12 mg: Cylinderampullen innehåller 12 mg somatropin.
Efter upplösning är koncentrationen 4,17 mg/ml.


HUMATROPE 24 mg: Cylinderampullen innehåller 24 mg somatropin.
Efter upplösning är koncentrationen 8,33 mg/ml


Somatropin framställs med rekombinant DNA-teknik i Escherichia coli.
HUMATROPE innehåller mindre än 1 mmol natrium per dos, dvs är näst­intill natriumfritt.


Cylinderampull med pulver: mannitol, glycin, dinatriumvätefosfat, fosforsyra och natriumhydroxid


Spruta med spädningsvätska:

 

6 mg

12 mg

24 mg

Glycerol

1,7%

0,29%

0,29%

m-Kresol

0,3%

0,3%

0,3%


Dessutom innehåller spädningsvätskan vatten för injektionsvätskor, saltsyra och natriumhydroxid.

Blandbarhet

Då blandbarhetsstudier saknas får detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel.

Miljöpåverkan (Läs mer om miljöpåverkan)

Somatropin

Miljörisk: Användning av aminosyror, proteiner och peptider bedöms inte medföra någon miljöpåverkan.


Läs mer

Detaljerad miljöinformation

Biomolecules such as vaccines and hormones are exempted from the requirement of submitting an environmental risk assessment in accordance to the EU ERA Guidance document and the Fass.se environmental classification guide.

Even though biomolecules such as vaccines and hormones are exempted, they should still be regarded as biologically active.

Hållbarhet, förvaring och hantering

Anvisningar för beredning och hantering:


Upplösning: HUMATROPE skall upplösas genom att använda medföljande spruta med spädningsvätska. Vid upplösning fastsättes cylinderampullen på sprutan med spädningsvätska och hela innehållet i den förfyllda sprutan injiceras sedan i cylinderampullen. Vätskestrålen träffar automatiskt cylinderampullens glasvägg. Efter tillsatsen skall cylinderampullen försiktigt vändas upp och ned 10 gånger tills innehållet är fullständigt upplöst. FÅR EJ SKAKAS.


Den färdiga lösningen skall vara klar utan synliga partiklar. Om lösningen är grumlig eller innehåller partiklar FÅR INTE innehållet injiceras.


HUMATROPE cylinderampuller kan användas tillsammans med passande CE-märkta injektionspennor. Penntillverkarens instruktioner hur man sätter i ampullen, fäster kanylen och injicerar skall alltid följas.


Sprutan med spädningsvätska är för engångsbruk och skall kasseras efter användning. En steril kanyl skall användas vid varje injektion av HUMATROPE.


Ej använt läkemedel och avfall skall hanteras enligt gällande anvisningar.

Hållbarhet före upplösning: 3 år


Hållbarhet efter upplösning: HUMATROPE cylinderampuller är hållbara i högst 28 dagar vid förvaring i kylskåp 2°C-8°C. Färdigberedd lösning får utsättas för rumstemperatur under högst 30 minuter per dag.


Förvaras vid 2°C-8°C (i kylskåp). Får ej frysas.

Förpackningsinformation

Pulver och vätska till injektionsvätska, lösning 6 mg (klar)
1 styck kombinationsförpackning, 1518:15, F
Pulver och vätska till injektionsvätska, lösning 12 mg (klar)
1 styck kombinationsförpackning, 2990:05, F
Pulver och vätska till injektionsvätska, lösning 24 mg (klar)
1 styck kombinationsförpackning, 5933:86, F

Välj läkemedelstext
Hitta direkt i texten
Av