Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt och länkar

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Zofran®


MiljöinformationReceptstatusFörmånsstatus
Novartis

Injektionsvätska, lösning 2 mg/ml
(Tillhandahålls för närvarande ej) (Klar, färglös lösning. Fri från partiklar.)

Medel för behandling av illamående och kräkningar utlösta av kemoterapi, strålbehandling eller i samband med operation

Aktiv substans:
ATC-kod: A04AA01
Företaget omfattas av Läkemedelsförsäkringen

Texten nedan gäller för:
Zofran® injektionsvätska, lösning 2 mg/ml och 2 mg/ml

FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2016-03-17.

Indikationer

Vuxna - Profylax och behandling av illamående och kräkningar inducerade av högemetogen kemoterapi eller av strålbehandling. Profylax och behandling av postoperativt illamående och kräkningar.


Barn - Profylax och behandling av illamående och kräkningar inducerade av kemoterapi hos barn ≥ 6 månader. Profylax och behandling av postoperativt illamående och kräkningar hos barn ≥ 1 månad.

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i Innehåll.


Samtidig användning med apomorfin (se interaktioner).

Dosering

Zofran injektionsvätska är bruksfärdig och ges intravenöst.


Illamående och kräkningar inducerade av kemoterapi eller strålbehandling

Vuxna: Den emetogena potentialen varierar avsevärt för olika cytostatikabehandlingar, bl.a. beroende på dos, terapikombinationer och individuell känslighet.

Behandling kan ges enligt följande: Rekommenderad intravenös dos ondansetron är 8 mg administrerat omedelbart före behandlingen. Vid högemetogen kemoterapi, kan en maximal initialdos på 16 mg ondansetron ges som en intravenös infusion under minst 15 minuter. En högre intravenös dos än 16 mg får inte ges på grund av ökad risk för dosberoende QT-förlängning (se Varningar och försiktighet, Biverkningar och Farmakodynamik). Intravenösa doser över 8 mg och upp till 16 mg ska spädas, i 50 till 100 ml natriumkloridlösning (9 mg/ml) för injektion eller 5 % dextroslösning för injektion, före administrering och infunderas under minst 15 minuter. Doser på 8 mg eller mindre behöver inte spädas och kan administreras som en långsam intravenös injektion under minst 30 sekunder.

Den initiala dosen ondansetron kan följas av 2 ytterligare intravenösa doser på 8 mg (under minst 30 sekunder) med 4 timmars mellanrum eller som en konstant infusion 1 mg/timme i upp till 24 timmar. Efter de första 24 timmarna kan ZOFRAN ges 8 mg peroralt 2 gånger dagligen i upp till 2-3 dagar.

Vid strålbehandling ges 8 mg 2-3 gånger dagligen under hela behandlingsperioden, därefter ytterligare 2 dagar, vid behov upp till 5 dagar.


Barn ≥ 6 månader och ungdomar: Dosen för behandling av illamående och kräkningar inducerade av kemoterapi kan beräknas baserat på kroppsyta eller vikt, se nedan. Viktbaserad dosering resulterar i högre totala dygnsdoser jämfört med doser baserade på kroppsytan (se Varningar och försiktighet och Farmakodynamik).


Zofran injektionsvätska ska spädas före användning (se Inkompatibiliteter) och ges som intravenös infusion under minst 15 minuter.


Det saknas data från kontrollerade kliniska prövningar på användning av ZOFRAN i förebyggande syfte av fördröjt eller långvarigt kemoterapiinducerat illamående och kräkning. Det saknas data från kontrollerade kliniska prövningar på användning av ZOFRAN vid strålningsinducerat illamående och kräkningar hos barn.


Äldre: Intravenös behandling. För patienter som är 65 år och äldre ska alla intravenösa doser spädas och infunderas under minst 15 minuter och ska inte ges med mindre än 4 timmars mellanrum vid upprepad dosering.


För patienter mellan 65 och 74 års ålder kan den initiala intravenösa dosen, om 8 mg eller 16 mg, infunderad under minst 15 minuter, följas av 2 doser på 8 mg infunderade under minst 15 minuter och med inte mindre än 4 timmars mellanrum.


För patienter som är 75 år och äldre ska den initiala intravenösa dosen ondansetron inte överstiga 8 mg infunderad under minst 15 minuter. Den initiala dosen om 8 mg kan följas av 2 doser om 8 mg infunderade under minst 15 minuter och med inte mindre än 4 timmars mellanrum (se Farmakokinetik).


Dosering baserad på kroppsytan - ZOFRAN ska administreras omedelbart före kemoterapin som en intravenös enkeldos på 5 mg/m2. Den intravenösa enkeldosen får inte överstiga 8 mg. Peroral dosering kan påbörjas 12 timmar senare och kan ges i upp till 5 dagar (tabell 1).


Den totala dygnsdosen får inte överstiga vuxendosen på 32 mg.


Tabell 1: Dosering baserad på kroppsyta vid kemoterapi – barn ≥ 6 månader och ungdomar

Kroppsyta

Dag 1(a, b)

Dag 2-6(b)

<0,6 m2

5 mg/m2 i.v plus

2 mg oral lösning

efter 12 timmar

2 mg oral lösning

var 12:e timme

≥0,6 m2

5 mg/m2 i.v. plus

4 mg oral lösning eller

tablett efter 12 timmar

4 mg oral lösning eller

tablett var 12:e timme

a Den intravenösa dosen får inte överstiga 8 mg.

b Den totala dygnsdosen får inte överstiga vuxendosen på 32 mg.


Dosering baserad på kroppsvikten

Viktbaserad dosering resulterar i högre totala dagliga doser jämfört med dosering baserad på kroppsytan (se Varningar och försiktighet och Farmakodynamik).

Zofran ska ges omedelbart före kemoterapin som en intravenös enkeldos på 0,15 mg/kg. Den intravenösa enkeldosen får inte överstiga 8 mg. Ytterligare två intravenösa doser kan ges med 4 timmars intervall. Den totala dygnsdosen får inte överstiga vuxendosen på 32 mg.

Peroral dosering kan påbörjas 12 timmar senare och kan ges i upp till 5 dagar (tabell 2).


Tabell 2: Dosering baserad på vikt vid kemoterapi - barn ≥ 6 månader och ungdomar

Vikt

Dag 1(a, b)

Dag 2-6(b)

≤ 10 kg

Upp till 3 doser på 0,15 mg/kg var 4:e timme

2 mg oral lösning var 12:e timme

>10 kg

Upp till 3 doser på 0,15 mg/kg var 4:e timme

4 mg oral lösning eller

tablett var 12:e timme

a Den intravenösa dosen får inte överstiga 8 mg.

b Den totala dygnsdosen får inte överstiga vuxendosen på 32 mg.


Profylax och behandling av postoperativt illamående och kräkningar

Vuxna: Standarddos 4 mg peroralt 1 timma före, eller intravenöst i anslutning till induktion av anestesi. Hos patienter som tidigare upplevt illamående i samband med operation erhålls bättre effekt av 8 mg. Alternativt kan 4-8 mg ges intravenöst för behandling av manifest illamående.


Barn ≥ 1 månad och ungdomar: Som profylax eller vid behandling av postoperativt illamående och kräkningar hos pediatriska patienter som opererats under generell anestesi ska en enkeldos ondansetron ges som långsam intravenös injektion (under minst 30 sekunder) i en dos på 0,1 mg/kg upp till maximalt 4 mg antingen före, vid eller efter induktion av generell anestesi (se Farmakodynamik).


Det saknas data på användning av Zofran vid behandling av postoperativt illamående eller kräkningar hos barn under 2 år.


Inga studier har utförts på peroralt Zofran givet som profylax eller behandling av postoperativt illamående och kräkningar. I detta fall rekommenderas långsam intravenös injektion.


Vid måttlig/höggradig nedsättning av leverfunktionen: Den totala dygnsdosen bör ej överskrida 8 mg.


Äldre: Erfarenheten av ZOFRAN vid postoperativt illamående för patienter över 65 års ålder är begränsad. Vid kemoterapi och strålbehandling tolereras emellertid ZOFRAN väl av dessa patienter.


Dexametason potentierar effekten av Zofran.

Varningar och försiktighet

Nedsatt leverfunktion. Behandling av äldre. Överkänslighetsreaktioner har rapporterats hos patienter som visat överkänslighet mot andra selektiva 5-HT3-antagonister.


Andningsproblem ska behandlas symtomatiskt och läkare bör särskilt uppmärksamma detta som ett förstadium till överkänslighetsreaktioner.


Zofran orsakar en dosberoende förlängning av QT-intervallet. Dessutom har det, efter marknadsföringsgodkännandet rapporterats om fall av Torsade de Pointes hos patienter som använt Zofran. Undvik ZOFRAN till patienter med medfött långt QT-syndrom. Zofran bör ges med försiktighet till patienter som har eller kan utveckla förlängning av QTc, inklusive till patienter med elektrolytrubbningar, kronisk hjärtsvikt, bradyarytmier eller patienter som tar andra läkemedel som leder till QT-förlängning eller elektrolytrubbningar.


Hypokalemi och hypomagnesemi bör korrigeras innan ZOFRAN administreras.


Serotonergt syndrom har observerats vid samtidig användning av ZOFRAN och andra serotonerga läkemedel (se Interaktioner). Om samtidig behandling med ZOFRAN och andra serotonerga läkemedel är kliniskt befogad rekommenderas lämplig övervakning av patienten.


Då ondansetron förlänger passagetiden i tjocktarmen bör patienter med tecken på subakut tarmobstruktion övervakas efter tillförsel av ZOFRAN.


Hos patienter som genomgått adenotonsillär kirurgi kan förebyggande av illamående och kräkningar med ondansetron maskera dold blödning. Dessa patienter bör därför övervakas noga efter administrering av ondansetron.


Barn och ungdomar: Barn och ungdomar som får ondansetron samtidigt med hepatotoxisk kemoterapi ska övervakas noggrant för nedsatt leverfunktion.


Illamående och kräkningar inducerade av kemoterapi: Om dosen beräknas som mg/kg och ges vid tre tillfällen med 4-timmars intervall kommer den totala dygnsdosen bli högre än om en enkeldos på 5 mg/m2 ges följt av en peroral dos. Någon jämförelse av effekten mellan de två olika sätten att dosera har inte undersökts i kliniska studier. En jämförelse mellan studier tyder på samma effekt av båda doseringsregimerna (se Farmakodynamik).


Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol natrium (23 mg) per dos, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.


Zofran, injektionsvätska med konserveringsmedel innehåller metylparahydroxibensoat respektive propylparahydroxibensoat (E 218 och E 216). Dessa konserveringsmedel kan ge allergisk reaktion (eventuellt fördröjd) och undantagsvis kramp i luftrören.

Interaktioner

Det finns inga belägg för att ondansetron inducerar eller hämmar metabolismen av andra läkemedel som ofta ges samtidigt. Studier har visat att det inte finns några farmakokinetiska interaktioner när ondansetron ges samtidigt med alkohol, temazepan, furosemid, alfentanil, tramadol, morfin, lidokain, tiopental eller propofol.


Ondasetron metaboliseras av ett flertal hepatiska cytokrom P-450 enzymer: CYP3A4, CYP2D6 och CYP1A2. Eftersom inhibition eller reducerad aktivitet av ett enzym (t ex genetiskt betingad CYP2D6 brist) normalt kan kompenseras av andra enzymer förväntas risken för förändring av total clearance av ondansetron och behov av dosjustering vara mindre vid hämning av ett enskilt enzym.


Försiktighet bör iakttas vid samtidig användning av ZOFRAN och läkemedel som förlänger QT-intervallet och/eller orsakar elektrolytrubbningar då detta kan resultera i ytterligare QT-förlängning (se Varningar och försiktighet). Samtidig användning av ZOFRAN med kardiotoxiska läkemedel (t.ex. antracykliner) kan öka risken för arytmier (se Varningar och försiktighet).


Fenytoin, karbamazepin och rifampicin: Hos patienter som behandlas med potenta CYP3A4-inducerare (t ex fenytoin, karbamazepin och rifampicin) ökade oralt clearance för ondansetron och blodkoncentrationen av ondansetron minskade.


Serotonerga läkemedel (t.ex. SSRI och SNRI): Serotonergt syndrom (inkluderar ändrad mental status, autonom instabilitet och neuromuskulära abnormaliteter) har observerats vid samtidig användning av ZOFRAN och andra serotonerga läkemedel, inklusive selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) och serotonin- noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI) (se Varningar och försiktighet).


Tramadol: Data från mindre studier indikerar att ondansetron kan reducera den analgetiska effekten hos tramadol.


Apomorfin: Baserat på rapporter om allvarlig hypotoni och medvetslöshet då ZOFRAN gavs med

apomorfinhydroklorid är samtidig användning med apomorfin kontraindicerat.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  B:1.


Säkerheten för Zofran hos gravida kvinnor har inte fastställts. Djurexperimentella studier tyder inte på direkta eller indirekta skadliga effekter vad gäller embryonal-/fosterutveckling, graviditet, förlossning eller utveckling efter födsel. Eftersom djurstudier inte alltid förutsäger risken för människa rekommenderas inte användning av Zofran vid graviditet.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  III.

Ondansetron passerar över i modersmjölk i sådana mängder att risk för påverkan på barnet föreligger även med terapeutiska doser. Därför rekommenderas kvinnor som tar Zofran att inte amma.

Trafik

I psykomotoriska studier påverkar inte ondansetron prestation och har ej heller sederande effekt. Inga negativa effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner kan förutsägas utifrån de farmakologiska egenskaperna för ZOFRAN.

Biverkningar

Biverkningarna är klassificerade under rubriker som anger frekvens enligt följande indelning: mycket vanliga (>1/10), vanliga (>1/100, <1/10), mindre vanliga (>1/1000, <1/100), sällsynta (>1/10000, <1/1000) och mycket sällsynta (<1/10000)

Immunsystemet

 

Sällsynta

Omedelbara överkänslighetsreaktioner, ibland allvarliga inkluderande anafylaxi.

 

Centrala och perifera nervsystemet

Mycket vanliga

Huvudvärk

Mindre vanliga

Rörelsestörningar inklusive extrapyramidala effekter såsom oculogyr kris/dystoni och dyskinesi utan tecken på bestående kliniska symtom. Krampanfall.

 

Sällsynta

Yrsel vid snabb intravenös administrering

  

Ögon

 

Sällsynta

Övergående visuella förändringar (t ex dimsyn) huvudsakligen vid intravenös administrering.

 

Mycket sällsynta

Övergående blindhet, huvudsakligen vid intravenös administrering. Oftast övergående inom 20 minuter. De flesta patienterna hade fått kemoterapeutiska medel, inkluderande cisplatin. Vissa fall av övergående blindhet rapporterades ha kortikalt ursprung.

 

Hjärtat

 

Mindre vanliga

Hjärtarytmier, bröstsmärta med eller utan ST-sänkning. Bradykardi.

Sällsynta

QTc-förlängning (inklusive Torsade de Pointes)

  

Blodkärl

 

Vanliga

Upplevelse av flush och värmekänsla.

Mindre vanliga

Hypotension

  

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mindre vanliga

Hicka

  

Mag-tarmkanalen

 

Vanliga

Förstoppning

  

Lever och gallvägar

 

Mindre vanliga

Asymtomatiska förhöjda leverfunktionsvärden. (Detta var vanligt hos patienter som fick kemoterapi med cisplatin.)

 
  

Hud och subkutan vävnad

Mycket sällsynta:

toxiska hudutslag, inklusive toxisk epidermal nekrolys

  

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Vanliga

Lokala reaktioner vid injektionsstället


Barn och ungdomar: Biverkningsprofilen för barn och ungdomar är jämförbar med den hos vuxna.

Frekvenserna mycket vanliga, vanliga , mindre vanliga grundar sig på biverkningar i kliniska prövningar. Incidenser från placebogrupper har beaktats. Frekvenserna sällsynta och mycket sällsynta grundar sig på spontandata efter marknadsgodkännande.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Toxicitet: Begränsad erfarenhet av överdosering. 48 mg peroralt till vuxen samt 35-48 mg i.v. till vuxna gav lindrig intoxikation. 250 mg peroralt till vuxen och 120-150 mg i.v. till vuxna gav lindrig till måttlig intoxikation.


Symtom: Tänkbart är dimsyn, dubbelseende, yrsel, huvudvärk, trötthet, takykardi men även bradykardi, hypotension, svår förstoppning, dystoni, muskelryckningar, rastlöshet, agitation, hallucinationer och kramper.

Zofran förlänger QT-intervallet på ett dosberoende sätt. EKG-övervakning rekommenderas vid fall av överdosering.


Behandling: Symtomatisk behandling. Det finns ingen antidot mot ondansetron. Ytterligare behandling bör ske efter kliniskt behov eller som rekommenderat av giftinformationscentralen.


Pediatrisk population

Pediatriska fall som överensstämmer med serotonergt syndrom har rapporterats efter oavsiktlig peroral överdosering av ondansetron (skattat intag som överstiger 4 mg/kg) hos spädbarn och barn i åldern 12 månader till 2 år).

Farmakodynamik

Ondansetron är en selektiv 5-HT3-antagonist, som inhiberar reflexogent illamående troligen genom att motverka effekten av 5-HT (serotonin) vid 5-HT3-receptorer både i det perifera och det centrala nervsystemet. Dopaminerga receptorer blockeras ej.


QT-förlängning: Effekten av ondansetron på QTc-intervallet utvärderades i en dubbelblind, randomiserad, placebokontrollerad crossover-studie med aktiv kontroll (moxifloxacin) på 58 friska män och kvinnor. I studien administrerades ondansetron i doser om 8 mg och 32 mg som intravenös infusion under 15 minuter. Vid den högsta testade dosen på 32 mg, var den största genomsnittliga (övre gräns på 90% CI) skillnaden i QTcF jämfört med placebo efter korrigering av baseline 19,6 (21,5) millisekunder. Vid den lägsta testade dosen på 8 mg var den största genomsnittliga (övre gräns på 90% CI) skillnaden i QTcF jämfört med placebo efter korrigering av baseline 5,8 (7,8) millisekunder. I studien registrerades inga QTcF-mätningar större än 480 millisekunder och ingen QTcF-förlängning var större än 60 millisekunder. Inga signifikanta förändringar sågs i uppmätt EKG-PR eller QRS intervall.


I fas I studier på friska, frivilliga äldre observerades inga generella skillnader i säkerhet och effekt. Hos cancerpatienter ≥75 år, inskrivna i kliniska prövningar för CINV, har en större effekt på QTcF noterats vid koncentration-effekt modellering av ondansetron. Specifik doseringsinformation tillhandahålls för äldre patienter över 65 respektive 75 års ålder i avsnitt Dosering.


Barn och ungdomar

Illamående och kräkningar inducerade av kemoterapi - Effekten av ondansetron vid behandling av illamående och kräkningar inducerade av kemoterapibehandling av cancer utvärderades i en dubbelblind randomiserad studie på 415 patienter i åldrarna 1 till 18 år (S3AB3006). De dagar patienterna erhöll kemoterapi fick de antingen ondansetron 5 mg/m2 intravenöst + ondansetron 4 mg peroralt efter 8-12 timmar, eller ondansetron 0,45 mg/kg intravenöst + placebo peroralt efter 8-12 timmar. Efter avslutad kemoterapi fick båda behandlingsgrupperna 4 mg ondansetron oral suspension två gånger dagligen i 3 dagar. Fullständig behandlingskontroll av kräkningarna på kemoterapins värsta dag uppnåddes till 49% (5 mg/m2 intravenöst + ondansetron 4 mg peroralt) och 41% (0,45 mg/kg intravenöst + placebo peroralt). Det var ingen skillnad i incidensen eller hur biverkningarna yttrade sig mellan de två behandlingsgrupperna.


En dubbelblind, randomiserad och placebokontrollerad studie (S3AB4003) på 438 patienter i åldrarna 1 till 17 år visade fullständig behandlingskontroll av kräkningar på kemoterapins värsta dag hos:

  • 73% av patienterna när ondansetron gavs intravenöst i en dos på 5 mg/m2 samtidigt med 2-4 mg peroralt dexametason.

  • 71% av patienterna när ondansetron gavs som en oral suspension i en dos på 8 mg + 2-4 mg peroralt dexametason de dagar kemoterapi erhölls.

Efter avslutad kemoterapi fick båda behandlingsgrupperna 4 mg ondansetron oral suspension två gånger dagligen i två dagar. Det var ingen skillnad i incidensen eller hur biverkningarna yttrade sig mellan de två behandlingsgrupperna.


Effekten av ondansetron undersöktes hos 75 barn i åldrarna 6 till 48 månader i en öppen, icke-jämförande singelarmstudie (S3A40320). Alla barn fick tre doser ondansetron 0,15 mg/kg intravenöst som gavs 30 minuter före påbörjad kemoterapi och därefter 4 respektive 8 timmar efter den första dosen. Fullständig behandlingskontroll av kräkningar uppnåddes hos 56% av patienterna.


En annan öppen, icke-jämförande singelarmstudie (S3A239) undersökte effekten av en intravenös dos ondansetron på 0,15 mg/kg följt av två perorala doser ondansetron på 4 mg hos barn < 12 år och 8 mg hos barn ≥ 12 år (totalt antal barn, n=28). Fullständig behandlingskontroll av kräkningar uppnåddes hos 42% av patienterna.


Postoperativt illamående och kräkningar - Effekten av en enkeldos ondansetron som profylax vid postoperativt illamående och kräkningar undersöktes i en randomiserad, dubbelblind placebokontrollerad studie hos 670 barn i åldrarna 1 till 24 månader (ålder efter konception ≥ 44 veckor, vikt ≥ 3 kg). Inkluderade patienter var planerade att genomgå elektiv kirurgi med generell anestesi och hade ASA-status ≤ III. En enkeldos ondansetron på 0,1 mg/kg gavs inom fem minuter efter induktion av anestesi. Andelen patienter som fick minst en episod av kräkningar under utvärderingsperionden på 24 timmar (ITT) var större för de som stod på placebo jämfört med de som fick ondansetron (28% vs 11%, p <0,0001).


Fyra dubbelblinda, placebokontrollerade studier inkluderade 1469 manliga och kvinnliga patienter (i åldrarna 2 till 12 år) som fick generell anestesi. Patienterna randomiserades till antingen intravenösa enkeldoser av ondansetron (0,1 mg/kg till barn som vägde 40 kg eller mindre och 4 mg till barn som vägde mer än 40 kg. Antal patienter = 735) eller placebo (antal patienter = 734). Studieläkemedlet gavs under minst 30 sekunder, omedelbart före eller efter anestesiinduktion. Ondansetron var signifikant mer effektivt att förebygga illamående och kräkningar än placebo. Resultaten av dessa studier summeras i tabell 1.


Tabell 1. Profylax och behandling av postoperativt illamående och kräkningar hos barn – Behandlingssvar under en 24-timmarsperiod.

Studie

Endpoint

Ondansetron

%

Placebo

%

P-värde

S3A380

Fullständig respons

68

39

≤0,001

S3GT09

Fullständig respons

61

35

≤0,001

S3A381

Fullständig respons

53

17

≤0,001

S3GT11

Inget illamående

64

51

0,004

S3GT11

Inga kräkningar

60

47

0,004

Fullständig respons = inga episoder av kräkningar, ingen akut insatt medicinering och ingen som lämnade studien

Farmakokinetik

Efter oral tillförsel absorberas ondansetron snabbt och maximal plasmakoncentration (omkring 30 ng/ml efter intag av 8 mg tablett) uppnås efter ca 1,5 timme. Efter administrering av en 8 mg tablett var medelvärdet av biotillgänglighet hos friska frivilliga män ca 55-60%. Halveringstiden efter intravenös och oral tillförsel är 3,3-5,4 timmar (pga att halveringstiden ökar med åldern). Plasmaproteinbindningen är 70-76%. Ondansetron metaboliseras huvudsakligen till 8-OH-ondansetron. Plasmahalterna av denna metabolit är dock ej mätbara pga snabb fortsatt metabolisering till glukuron- och sulfatkonjugat. Av tillförd dos återfinns 1-20% i oförändrad form i urinen. Plasmaclearance är ca 500 ml/min och halveringstiden ca 3 timmar.


Barn och ungdom (från 1 månad till 17 år): 51 barn i åldern 1-24 månader som ingick i en klinisk prövning erhöll antingen 0,1 eller 0,2 mg/kg ondansetron innan operation. Patienter i åldern 1-4 månader uppvisade clearance i förhållande till kroppsvikt som var c:a 30% långsammare än hos patienter i åldern 5-24 månader men jämförbar med patienter i åldern 3-12 år. Halveringstiden i gruppen 1-4 månader var i genomsnitt 6,7 timmar jämförd med 2,9 timmar för patienter i åldersgrupen 5-24 månader och 3-12 år. Skillnaderna i farmakokinetiska parametrar kan delvis förklaras med den högre distributionsvolymen i åldersgruppen 1-4 månader.


För 21 barn i åldersgruppen 3-12 år som ingick i en klinisk prövning inför elektiv kirurgi var clearance och distributionsvolym i förhållande till kroppsvikt liknande i hela åldersgruppen. Användning av viktbaserad dosering (0,1 mg/kg upp till max 4 mg) kompenserar för åldersrelaterade skillnader beträffande systemisk exponering.


En populationsfarmakokinetisk analys gjordes på 74 patienter i åldern 6-48 månader efter administrering av 0,15 mg/kg ondansetron intravenöst var 4:e timme i tre doser för behandling av kemoterapiinducerat illamående och kräkning och på 41 patienter i åldern 1 till 24 månader efter administration av en engångsdos på 0,1 mg/kg eller 0,2 mg/kg ondansetron intravenöst i samband med operation. Systemisk exponering (AUC) i åldern 1-24 månader efter intravenös administration av 0,15 mg/kg var 4:e timme i tre doser var jämförbar med vad som har iakttagits hos barn i åldern 5-24 månader i samband med operation och tidigare studier hos patienter med cancer (i åldern 4-18 år) och patienter i samband med operation (i åldern 3-12 år) med samma dosering.


Äldre: Tidigare fas I studier på friska, frivilliga äldre visade en smärre åldersrelaterad minskning av clearance och en ökning av halveringstiden för ondansetron. Emellertid resulterade bred interindividuell variabilitet i betydande överlappning i farmakokinetiska parametrar mellan yngre (< 65 år) och äldre (≥ 65 år).

Innehåll

En ml innehåller ondansetronhydrokloriddihydrat motsvarande 2 mg ondansetron.


Hjälpämnen med känd effekt: 

Injektionsvätska, lösning (med konserveringsmedel i injektionsflaska):

En ml innehåller 1,20 mg metylparahydroxibensoat (E218) och 0,15 mg propylparahydroxibensoat (E216).


Övriga hjälpämnen: Citronsyramonohydrat, natriumcitrat, natriumklorid, vatten för injektionsvätskor.

Blandbarhet

Injektionsvätskan skall endast blandas med rekommenderade infusionslösningar såsom natriumklorid 9 mg/ml, glukos 50 mg/ml eller Ringers lösning. Får inte blandas med andra läkemedel i samma injektionsspruta eller infusionslösning, däremot kan ondansetron administreras via Y-koppling parallellt med cisplatininfusion.

Miljöpåverkan (Läs mer om miljöpåverkan)

Ondansetron

Miljörisk: Användning av ondansetron har bedömts medföra försumbar risk för miljöpåverkan.
Nedbrytning: Ondansetron är potentiellt persistent.
Bioackumulering: Ondansetron har låg potential att bioackumuleras.


Läs mer

Detaljerad miljöinformation

Environmental Risk Classification


Predicted Environmental Concentration (PEC)

PEC is calculated according to the following formula:

PEC (μg/L) = (A*109*(100-R))/(365*P*V*D*100) = 1.5*10-6*A(100-R) = 1.5*10-6 * 14.9754  * 100

PEC = 0.00225 μg/L


Where:

A = 14.9754 kg (1.3321 kg ondansetron + 13.6433 kg ondansetronhydrokloriddihydrat) (total sold amount API in Sweden year 2015, data from IMS Health). Reduction of A may be justified based on metabolism data.

R = 0% removal rate (conservatively, it has been assumed there is no loss by adsorption to sludge particles, by volatilization, hydrolysis or biodegradation)

P = number of inhabitants in Sweden = 9 *106

V (L/day) = volume of wastewater per capita and day = 200 (ECHA default) (Ref. I)

D = factor for dilution of waste water by surface water flow = 10 (ECHA default) (Ref. I)


Predicted No Effect Concentration (PNEC)

Ecotoxicological studies

Green Algae (Selenastrum capricornutum):

IC50 96 h (growth rate inhibition) > 3,100 μg/L (OECD 201) (Reference 8)

NOEC = 620 μg/L


Water flea (Daphnia magna)

Acute toxicity

EC50 48 h (immobility) = 28,000 μg/L (OECD 202) (Reference 5)

NOEC = 14,000 μg/L


Water flea (Ceriodaphnia dubia)

Chronic toxicity

NOEC 7 d (reproduction) = 320 μg/L (USEPA 1002) (Reference 11)


Rainbow Trout (Oncorhyncus mykiss):

Acute toxicity

LC50 96 h (lethality) = 6,500 μg/L (OECD 203) (Reference 9)

NOEL = 2,600 μg/L


Fathead minnow (Pimephales promelas):

Chronic toxicity

No data


Other ecotoxicity data:

Microorganisms in activated sludge:

EC50 3 h (inhibition) > 1,000,000 μg/L @ 3 hrs (OECD 209) (Reference 4)

NOEC = 100,000 μg/L


PNEC = 320/100 = 3.20 μg/L


PNEC (μg/L) = lowest NOEC/100, where 100 is the assessment factor applied for two long-term NOECs when such results have not been generated from that showing the lowest L(E)C50 of the short-term tests. The lowest NOEC for water flea (= 320 µg/L) has been used for this calculation since it is the most sensitive of the two tested species.


Environmental risk classification (PEC/PNEC ratio)

PEC/PNEC = 0.00225 μg/L / 3.20 μg/L = 0.0007, i.e. PEC/PNEC ≤ 0.1 which justifies the phrase “Use of Ondansetron has been considered to result in insignificant environmental risk.”




Degradation

Biotic degradation

Ready degradability:

No data

Inherent degradability:

19% degradation in 28 days (OECD 302). (Reference 10)

Soil Metabolism:

20-99.9% degradation in 64 days (TAD 3.12) (Reference 7)


Abiotic degradation

Hydrolysis:

50% degradation (pH 7) > 1 year (TAD 3.09) (Reference 3)

Photolysis:

No data

Justification of chosen degradation phrase:

Ondansetron is not readily degradable nor inherently biodegradable. The phrase “Ondansetron is potentially persistent” is thus chosen.


Bioaccumulation

Partitioning coefficient:

Log Dow = 1.00 (TAD 3.02) (Reference 6)

Log Dow at pH 5 = 0.23

Log Dow at pH 7 = 1.00

Log Dow at pH 9 = 1.26


Justification of chosen bioaccumulation phrase:

Since log Dow < 4 at pH 7, the substance has low potential for bioaccumulation.


Excretion (metabolism)

Ondansetron is cleared from the systemic circulation predominantly by hepatic metabolism. Less than 5% of the absorbed dose is excreted unchanged in the urine. (Reference 2).


PBT/vPvB assessment

Ondansetron does not fulfil the criteria for PBT and/or vBvP.

All three properties, i.e. ‘P’, ‘B’ and ‘T’ are required in order to classify a compound as PBT (Reference 1). Ondansetron does not fulfil the criteria for PBT and/or vBvP based on log Dow < 4.


References

1. ECHA, European Chemicals Agency. 2008 Guidance on information requirements and chemical safety assessment.


2. Global Datasheet Ondansetron. Version 39. 01 May 2015.


3. Mao J. Ondansetron hydrochloride – Determination of Aqueous Hydrolysis Rate Constant and Half-Life.. Report No. 91-8-3891. Springborn Laboratories, inc. November 1991


4. Hartley DA. Ondansetron hydrochloride – Activated Sludge Respiration Inhibition. Report No. 91-8-3870. Springborn Laboratories, inc. November 1991.


5. LeLievre MK. Ondansetron hydrochloride – Acute Toxicity to Daphnids (Daphnia pulex) under Static Conditions. Report No. 91-8-3882. Springborn Laboratories, inc, November 1991.


6. Colwyn TC. GR38032X: Determination of Physico-Chemical Properties. Report No. 94/GLX171/1157. Pharmaco LSR Ltd, February 1995.


7. Morgan P. GR38032X: Biodegradation in Soil. Report No. 94/GLX172/0783. Pharmaco LSR Ltd, February 1995.


8. Desjardins D, Kendall T, Krueger HR. Ondansetron hydrochloride: A 96-hour Toxicity Test with the Freshwater Alga (Selenastratum capricornutum). Report No. 374A-121. Wildlife International Limited, July 2004.


9. Palmer SJ, Kendall TZ, Krueger HR. Ondansetron hydrochloride: A 96-hour Static Acute Toxicity Test with the Rainbow Trout (Oncoryhynchus mykiss). Report No. 374A-120. Wildlife International Limited, July 2004.


10. Shaefer EC. Ondansetron hydrochloride: An Evaluation of Inherent Biodegradability Using the Zahn-Wellens Test. Report No. 374E-122A. Wildlife International Limited, March 2005.


11. Goodband TJ: Ondansetron hydrochloride: Daphnid, Ceriodaphnia Dubia Survival and Reproduction Test. Report No. 1127/01213. Safepharm Laboratories Limited, July 2007.

Hållbarhet, förvaring och hantering

Förvaras vid högst 30°C i ytterkartongen. Ljuskänsligt. Färdigberedd infusionsvätska bör användas inom 12 timmar. Plastampullerna får inte autoklaveras.

Egenskaper hos läkemedelsformen

Zofran injektionsvätska har ett pH på 3,5.

Förpackningsinformation

Injektionsvätska, lösning 2 mg/ml Klar, färglös lösning. Fri från partiklar.
20 milliliter injektionsflaska, tillhandahålls för närvarande ej
Injektionsvätska, lösning 2 mg/ml Klar, färglös lösning. Fri från partiklar.
5 x 2 milliliter ampull (fri prissättning), tillhandahålls för närvarande ej
5 x 5 x 2 milliliter ampull (fri prissättning), tillhandahålls för närvarande ej
5 x 4 milliliter ampull (fri prissättning), tillhandahålls för närvarande ej
5 x 5 x 4 milliliter ampull (fri prissättning), tillhandahålls för närvarande ej

Välj läkemedelstext
Hitta direkt i texten
Av